Fakta om Löner och Arbetstider 2012

Transkript

1 MAJ 212 Fakta om Löner och Arbetstider 212 KAPITLETS NAMN 3

2 Fakta om Löner och Arbetstider 212 har framtagits av en projektgrupp inom Svenskt Näringsliv. I arbetet har följande deltagit: Kajsa Lindell, redaktör Tommy Björk Kjell Frykhammar Pär Lundqvist Karin Stenberg Svenskt Näringsliv, telefon För beställning av ytterligare exemplar av denna publikation, kontakta Svenskt Näringslivs förlagsservice telefon 2-72 eller svensktnaringsliv@cm.se

3 Innehåll Fakta om löner och arbetstider 212 Tema: Unga på arbetsmarknaden 3 1. Löneutveckling, BNP och KPI 9 2. Lönespridning Löner och löneformer Löneavtalens utveckling Konflikter Arbetsgivaravgifter och premier till avtalsförsäkringar Internationella löner och arbetskraftskostnader Arbetstid och semester Tidsanvändning och frånvaro Arbetsmarknadens struktur 55 Källor 63 1

4 Fakta om löner och arbetstider 212 Löner och arbetstider är ständigt aktuella frågor såväl i det enskilda företaget som i samhällsdebatten. Det är frågor som hör till företagandets vardag samtidigt som de ofta påverkas eller regleras av viktiga aktörer utanför företaget i kollektivavtalen eller genom politiska beslut. Svenskt Näringsliv verkar för att det finns goda förutsättningar för företagande och tillväxt i Sverige. Det är viktigt för våra möjligheter till långsiktig tillväxt att frågor om löner och arbetstider kan ges företagsanpassade lösningar. Därför är dessa frågor viktiga i samhällsdebatten och det fi nns ett stort behov av aktuella och relevanta fakta. I Fakta om löner och arbetstider 212 ger vi en översiktlig bild av löner, arbetskraftskostnader, arbets tider m.m. Huvuddelen av uppgifterna baseras på lönestatistik som samlas in av Svenskt Näringsliv. Faktasamlingen är avsedd för alla som behöver lättillgängliga uppgifter om löneoch arbetstidsfrågor som till exempel företag, anställda, näringslivsorganisationer, fackföreningar, politiker, journalister, lärare och studerande. Vår förhoppning är att Fakta om löner och arbetstider 212 ska bidra till konkretion och nytta och samtidigt stimulera till diskussion. Skriften utkommer årligen och finns både i tryckt form och i en interaktiv version på där även data och diagram kan laddas ned. Stockholm i maj 212 Carina Lindfelt Avdelningschef Arbetsmarknad & Förhandlingsservice Svenskt Näringsliv

5 Tema: Unga på arbetsmarknaden Det finns drygt 1,24 miljoner unga i åldersgruppen år, det motsvarar 18 procent av den arbetsföra befolkningen i åldern år. Omkring hälften befinner sig i arbetskraften, och av dem är drygt tre av fyra sysselsatta. De flesta sysselsatta är tidsbegränsat anställda (56 procent) eller fast anställda (41 procent). Endast 2 procent av de unga är företagare. Av de unga anställda arbetar majoriteten, personer eller 81 procent, inom den privata sektorn. Figur.1 Antal personer i åldern år Procenttalet i varje box anger andelen av antalet personer i boxen ovanför. Andelen unga i åldern år är 18 procent av befolkningen år. Samtliga uppgifter avser 211. Unga i befolkningen år (18 procent) I arbetskraften (52 procent) Ej i arbetskraften 1) (48 procent) Sysselsatta 52 8 (77 procent) Arbetslösa (23 procent) Anställda 49 4 (98 procent) Företagare och medhjälpande familjemedlem 12 5 (2 procent) Heltidsstuderande 2) 67 (45 procent) Övriga arbetslösa 82 3 (55 procent) Anställda i privat sektor (81 procent) Anställda i statlig sektor 1 5 (2 procent) Anställda i kommunal sektor 72 2 (15 procent) Fast anställda 3) (47 procent) Tidsbegränsat anställda 4) 21 5 (53 procent) Fast anställda 3) 4 4 (42 procent) Tidsbegränsat anställda 4) 6 1 (58 procent) Fast anställda 3) 13 3 (18 procent) Tidsbegränsat anställda 4) 58 9 (82 procent) 1) Ej i arbetskraften omfattar studerande (8 procent), 68 4 unga som velat och kunnat arbeta under referensveckan (12 procent), 26 1 unga som inte velat arbeta (annat skäl än sjuk eller studerande), 16 1 unga som velat men ej kunnat (3 procent) samt 9 8 unga som var sjuka (2 procent). 2) Heltidsstuderande som har sökt arbete. Heltidsstuderande som inte har eller har sökt arbete finns i gruppen Ej i arbetskraften. 3) Fast anställda omfattar personer med tillsvidareanställning. 4) Tidsbegränsat anställda omfattar personer med vikariat, anställningsstöd, säsongsarbete, provanställning, överenskommen visstidsanställning m.m. Källa: SCB Unga på arbetsmarknaden 3

6 Andelen unga medarbetare i respektive sektor var 211 omkring 81 procent i den privata sektorn, 15 procent i den kommunala sektorn och 2 procent i den statliga sektorn. Andelen unga i de olika sektorerna har varit relativt konstant de senaste åren. Diagram.1 Antal anställda år per sektor Diagram.2 Andel anställda år av samtliga anställda år 1 5 Procent statlig kommunal privat Källa: SCB Var finns unga i Svenskt Näringslivs medlemsföretag? Unga finns inom alla näringsgrenar inom den privata sektorn. Inom Svenskt Näringslivs medlemsföretag finns de flesta unga inom handel, hotell och restaurang samt service. Unga arbetare (18-24 år) arbetar framför allt inom handel, hotell och restaurang (35 procent) och inom service (25 procent). Unga tjänstemän (18-24 år) arbetar framför allt inom service (9 procent). Om man utvidgar begreppet unga till år är andelen unga 43 procent bland arbetare och 27 procent bland tjänstemän. En förklaring till att antalet unga tjänstemän år är relativt få är att tjänstemän oftast har en längre akademisk utbildning och därmed kommer ut på arbetsmarknaden vid en senare ålder än vad arbetare gör. Tabell.1 Unga i Svenskt Näringslivs medlemsföretag Näringsgren Arbetare Tjänstemän Andel Andel Andel Andel unga unga unga unga år år år år år år år år år år Industri % 29% % 18% Byggnadsverksamhet % 38% % 23% Handel, hotell och restaurang % 64% % 31% Transporter % 29% % 23% Jord- och skogsbruk % 39% % 22% Service % 52% % 33% Samtliga % 43% % 27% 4 Unga på arbetsmarknaden

7 Ingångslöner för unga För unga arbetare i åldern år var ingångslönen 21 4 kr år 211. För övriga var lönen 24 9 kr. Detta ger en löneskillnad på 3 5 kr. Ingångslönen för unga arbetare är 86 procent av medianlönen för övriga. Denna andel varierar mellan som lägst 78 procent inom byggnadsverksamheten och som högst 96 procent inom transportverksamheten. BAKGRUNDSINFORMATION Ingångslön definieras här som den lön unga år har och som fanns med för första gången i lönestatistiken avseende september 211. Tabell.2 Ingångslön (median) för unga arbetare år jämfört med medianlön för övriga per näringsgren Ingångslön Medianlön Differens, Arbetare Nya år Övriga år Nya i procent av Övriga Differens i kronor Industri % 3 8 Byggnadsverksamhet % 6 4 Handel, hotell o restaurang % 2 7 Transporter % 1 Jord- och skogsbruk % 3 3 Service % 1 8 Samtliga % 3 5 Diagram.3 Ingångslön (median) för unga arbetare år jämfört med medianlön för övriga per näringsgren 4 35 Ingångslön Nya år Medianlön Övriga år Industri (85%) Byggnadsverksamhet (78%) Handel, hotell och restaurang (89%) Transporter (96%) Jord- och skogsbruk (85%) Service (92%) Procenttalen anger hur stor andel ingångslönen utgör i förhållande till medianlönen Unga på arbetsmarknaden 5

8 För unga tjänstemän i åldern år var ingångslönen 19 4 kr år 211. För övriga var lönen 31 5 kr. Detta ger en löneskillnad på 12 1 kr. Ingångslönen för unga tjänstemän är 62 procent av medianlönen för övriga. Denna andel varierar mellan som lägst 61 procent inom industrin och som högst 69 procent inom transportverksamheten. Tabell.3 Ingångslön (median) för unga tjänstemän år jämfört med medianlön för övriga per näringsgren Ingångslön Medianlön Differens, Tjänstemän Nya år Övriga år Nya i procent av Övriga Differens i kronor Industri % 14 Byggnadsverksamhet % 11 5 Handel, hotell o restaurang % 9 6 Transporter % 9 3 Jord- och skogsbruk % 12 8 Service % 9 4 Samtliga % 12 1 Diagram.4 Ingångslön (median) för unga tjänstemän år jämfört med medianlön för övriga per näringsgren Ingångslön Nya år Medianlön Övriga år Industri (61%) Byggnadsverksamhet (67%) Handel, hotell och restaurang (68%) Transporter (69%) Jord- och skogsbruk (6%) Service (67%) Procenttalen anger hur stor andel ingångslönen utgör i förhållande till medianlönen Ungdomsyrken I de yrken som är vanligast förekommande bland ungdomar är det i de flesta fall mycket liten skillnad mellan ingångslönen för unga jämfört med medianlönen för äldre. Det yrke där det finns flest unga i åldern år är försäljare inom fackhandeln. Där är ingångslönen (median) 22 6 kr, medan den är 24 6 kr för övriga. De ungas ingångslön motsvarar 92 procent av de övrigas medianlön, vilket innebär en skillnad på 2 kr. Skillnaden varierar mellan 95 procent (för hotell- och kontorsstädare) och 68 procent (för övrig kontorspersonal), vilket motsvarar en differens mellan ingångslön och medianlön på mellan 1 kr och 8 4 kr. 6 Unga på arbetsmarknaden

9 Tabell.4 De tio vanligaste yrkesgrupperna bland unga år Ingångslön Medianlön Differens, Vanligaste ungdomsyrken Nya år Övriga år Nya i procent av Övriga Differens i kronor 9122 Hotell- och kontorsstädare m.fl % Försäljare, dagligvaror % Butikskassörer, biljettförsäljare m.fl % Försäljare, fackhandel % Hovmästare, servitörer och bartendrar % Köks- och restaurangbiträden % Handpaketerare och andra fabriksarbetare % Vårdbiträden, personliga assistenter m.fl % Lagerassistenter m.fl % Övrig kontorspersonal % 8 4 Den 4-siffriga koden framför varje yrke är den yrkeskod som avses (enligt SSYK 96). Diagram.5 Ingångslön (median) för unga år jämfört med medianlön för övriga i de 1 vanligaste yrkena för unga 3 Ingångslön Medianlön Hotell- och kontorsstädare m.fl. (95 %) 5221 Försäljare, dagligvaror (95 %) 4211 Butikskassörer, biljettförsäljare m.fl. (93 %) 5222 Försäljare, fackhandel (92 %) 5123 Hovmästare, servitörer och bartendrar (91 %) 913 Köks- och restaurangbiträden (9 %) 932 Handpaketerare och andra fabriksarbetare (89 %) 5133 Vårdbiträden, personliga assistenter m.fl. (87 %) 4131 Lagerassistenter m.fl. (86 %) 419 Övrig kontorspersonal (68 %) Den 4-siffriga koden framför varje yrke är den yrkeskod som avses (enligt SSYK 96). Yrkena är sorterade efter hur stor andel ingångslönen utgör av medianlönen för respektive yrke. Unga på arbetsmarknaden 7

10 Löneutveckling Att ungdomar, som oftast inte har någon längre arbetslivserfarenhet, kommer in på en lägre lön än äldre som har varit längre på arbetsmarknaden är naturligt. För en arbetsgivare som ska anställa en person är det förenat med en viss utbildnings- och/eller handledningskostnad för att få den nye i arbete. Även om unga oftast startar på en lägre lön har de också en mycket bättre löneutveckling än äldre som nyanställs. För arbetare som var mellan 18 och 24 år 28 och nya på jobbet inom byggnadsverksamheten så har löneutvecklingen fram till 211 varit 25 procent. För en äldre person i åldern år har löneutvecklingen varit 9 procent. Det kan framför allt förklaras med att unga ofta kommer in som lärlingar på byggen och därmed har en lägre lön. När de sedan får alltmer arbetslivserfarenhet ökar lönen ganska snabbt. Inom transportsektorn är skillnaden mellan löneutvecklingen för en ung och en äldre inte lika stor. Unga nyanställda har haft en löneutveckling på 12 procent och äldre nyanställda 1 procent. Anledningen är den sammanpressade lönestrukturen som finns inom transportverksamheten. Diagram.6 Löneutveckling för nyanställda arbetare per näringsgren Procent % år år 21% 2 18% 19% 15 16% 14% 11% 12% 1 9% 9% 1% 9% 5 Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell och restaurang Transporter Jord- och skogsbruk Service För tjänstemän som var mellan 18 och 24 år 28 och nya på jobbet inom service så har löneutvecklingen fram till 211 varit 25 procent. För en äldre person i åldern år har löneutvecklingen varit 15 procent. Diagram.7 Löneutveckling för nyanställda tjänstemän per näringsgren Procent % 24% år år 25% % 16% 19% 13% 18% 12% 15% 15% 1 5 Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell och restaurang Transporter *Antalet nyanställda unga tjänstemän inom jord- och skogsbruk är för få för att kunna redovisas. Jord- och skogsbruk* Service 8 Unga på arbetsmarknaden

11 1. Löneutveckling, BNP och KPI Anställdas löner och sociala avgifter och därmed företagens löne- och arbetskraftskostnader revideras varje år. Löneökningar innebär inte alltid att det går att köpa mer för pengarna eftersom prisutvecklingen i nverkar på köpkraften. Löne- och arbetskraftskostnadsutveckling Den årliga löneökningstakten för arbetare och tjänstemän växlade ned från mellan 6 och 12 procent under 197- och 198-talet till mellan 2 och 6 procent under 199- och 2-talet. Tidigare var det inte ovanligt med löneökningar på mer än 1 procent och 1975 ökade tjänstemännens löner med närmare 19 procent. De senaste tio åren har löneökningarna varit mellan 2,5 och 4,5 procent. Samtidigt som den nominella löneutvecklingen växlade ned under 199-talet gjorde också inflationen det. Den reala löneutvecklingen har därför utvecklats betydligt mer stabilt under de senaste 18 åren. Mellan 1977 och 1983 var den reala löneutvecklingen negativ för både arbetare och tjänstemän liksom under några år i början av 199-talet. Det är således inte så att höga nominella löneökningar ger höga reallöneökningar. Över tid tycks det motsatta förhållandet stämma bättre. De sociala kostnaderna för arbetare har under ett antal år varit nedsatta till följd av att premierna subventioneras via överskottsmedel i de kollektivavtalade försäkringssystemen. Diagram 1.1 Löneutveckling Procent År Arbetare Tjänstemän BNP KPI och SCB Tabell 1.1 Arbetskraftskostnadsutveckling i procent Arbetare Tjänstemän BNP KPI Sociala Sociala Löneutveckling kostnader Totalt Löneutveckling kostnader Totalt 2 2,9, 2,9 5,4 1,1 6,2 4,5 1, 21 4,4,4 4,1 4,4 1,3 5,3 1,3 2,4 22 3,2, 3,2 3,7,6 3,3 2,5 2,2 23 3,4 1, 4,2 2,4 2,4 4, 2,3 1,9 24 2,7,1 2,6 3,8,1 3,9 4,2,4 25 3,2,7 2,7 3,1,2 3, 3,2,5 26 3,1 4,7,4 2,4, 2,4 4,3 1,4 27 3,7 4,7 7,4 3,3,3 3,1 3,3 2,2 28 4,4,8 3,8 3,6 7, 1,2,6 3,4 29 2,7 1,7 1,5 2,8 4,9 6,3 5,,3 21 2,1, 2,1 2,3, 2,3 6,1 1, ,4,5 2, 2,8,2 3, 3,9 2,6, Skatteverket och SCB Löneutveckling, BNP och KPI 9

12 BAKGRUNDSINFORMATION Utvecklingen i lön och arbetskraftskostnad kan mätas nominellt och realt. Den nominella utvecklingen är den faktiskt uppmätta. Den reala beräknas genom justering för genomsnittlig prisutveckling. På så vis ges en bild av hur mycket mer/ mindre den anställde faktiskt kan handla varor och tjänster för. I tabellen redovisas de totala ökningarna i arbetskraftskostnad, det vill säga löneökningar inklusive förändringar i sociala kostnader. Uppgifterna om sociala kostnader avser det förändrade avgiftsuttagets inverkan på de totala arbetskraftskostnaderna. Löneutvecklingstalen för arbetare t o m 1996/97 baserades på löneelementen TPSH och korrigerades med hänsyn till de avtalsmässiga höjningar som inträffat under andra halvåret respektive år. Eftersom en ny insamlingsperiod utan helgdagar används från och med 1998, beräknas löneutvecklingen från och med 1997/98 enbart på tid- och prestationslön. Diagram 1.2 Arbetskraftskostnad, årslön och reallön för arbetare Kronor Årslön Arbetskraftskostnad Reallön i 197 års priser År och SCB Sedan 197 har arbetarnas genomsnittliga löner ökat med över 1 procent och till följd av högre kostnadsökningar i lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter har arbetskraftskostnaderna ökat med närmare 1 3 procent. Reallönen har under samma period ökat med 52 procent. Under vissa perioder har reallönen till och med minskat. Sedan 1994 har reallöneutvecklingen varit god, sammantaget har den ökat med 32 procent (räknat på total statistik). Tabell 1.2 Arbetare Arbetskrafts- Reallön i kostnad Årslön 197 års priser Arbetskrafts- Reallön i kostnad Årslön 197 års priser , Skatteverket och SCB BAKGRUNDSINFORMATION Uppgifterna avser arbetare i företag anslutna till Svenskt Näringsliv. Uppgifterna har inte strukturrensats och är därför inte fullt jämförbara med motsvarande uppgifter gällande tjänstemän. 1 Löneutveckling, BNP och KPI

13 Diagram 1.3 Arbetskraftskostnad, årslön och reallön för tjänstemän Kronor Årslön Arbetskraftskostnad Reallön i 197 års priser År och SCB Sedan 197 har tjänstemännens genomsnittliga löner ökat med mer än 1 1 procent men på grund av höjningar av lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter har arbetskraftskostnaderna ökat med cirka 1 4 procent. Reallönen har under samma period ökat med 66 procent. Under vissa perioder har den till och med minskat. Nästan hela reallöneökningen, 55 procent, har därför tillkommit under de senaste 15 åren (beräknat på totalstatistik). Tabell 1.3 Tjänstemän Arbetskrafts- Reallön i kostnad Årslön 197 års priser Arbetskrafts- Reallön i kostnad Årslön 197 års priser , Skatteverket och SCB BAKGRUNDSINFORMATION Uppgifterna avser tjänstemän i företag anslutna till Svenskt Näringsliv Löneutveckling, BNP och KPI 11

14 Reallöneutveckling De genomsnittliga reallönerna har under de senaste 41 åren ökat med 52 procent för arbetare och 66 procent för tjänstemän. Utvecklingen har emellertid varit ryckig. Under vissa perioder har reallönen stigit kraftigt och under andra perioder har reallönen sjunkit. Denna utveckling kan delas in i fem perioder. 197 till och med 1976 ökade reallönerna för arbetare med över 21 procent. Därpå följde en period på sju år då reallönerna minskade med totalt drygt 12 procent. Åren 1984 till och med 1989 ökade sedan reallönerna igen, totalt med nästan 14 procent. Trots fem år med stigande reallön var reallönen ändå inte lika hög 1989 som den var Efter 1989 följde åter en period fram till 1994 med fallande reallön. Reallönetappet under denna period summerade till totalt fem procent. Efter 1995 har reallönen ökat varje år. År 29 var reallönen för en arbetare i genomsnitt 37 procent högre än vad den var Även för tjänstemän har reallönen utvecklats ömsom positivt och ömsom negativt fram till mitten av 199-talet. 197 till 1976 ökade reallönen med över 14 procent. Därpå följde sju år med sjunkande reallön, totalt med minus 14 procent. Därefter ökade reallönen med drygt 1 procent fram till och med 1989 för att sedan åter sjunka med en dryg procent fram till och med Efter 1995 har reallönen ökat med 56 procent. Diagram 1.4 Reallön för arbetare i 211 års priser Kronor per år År Diagram 1.5 Reallön för tjänstemän i 211 års priser Kronor per år År 12 Löneutveckling, BNP och KPI

15 En viktig slutsats som kan dras är att 197-, 198- och halva 199-talet präglades av att lönebildningen inte lyckades leverera reallöneökningar. Denna period sammanfaller med en period med höga nominella löneökningar, återkommande kostnadskriser i näringslivet, devalveringar av kronan, detaljstyrande centrala avtal med olika former av pris- och löneutvecklingsgarantier, hög inflation samt osäkerhet om den framtida inflationen. Lönebildningen omgärdas sedan början av 199-talet av en delvis annan kontext. Viktiga förutsättningar är numera rörlig växelkurs och självständig centralbank vilket har resulterat i låg och stabil inflation samt lägre nominella löneökningar. Lönebildningen har också decentraliserats genom att löneförhandlingar mellan centralorganisationerna helt har avskaffats och genom att förbundsavtalen ger större möjligheter för företagen att bestämma nivå på löneökningen och/eller fördelningen av löneökningen. Allt detta har sannolikt bidragit till att lönebildningen och reallönerna har utvecklats mer stabilt under de senaste 15 åren. En tjänsteman tjänar i genomsnitt 159 kr mer per år 211 än 1994 och en arbetare 8 kr mer, räknat i 211 års priser. Jämfört med 197 har tjänstemännens genomsnittliga köpkraft ökat med 178 kr och arbetarnas genomsnittliga köpkraft har ökat med 11 kr. Löneutveckling Fram till slutet av 198-talet var följsamheten i löneutveckling stor mellan olika grupper av tjänstemän och arbetare. I samband med övergången från centrala till förbundsvisa och lokala löneförhandlingar har följsamheten minskat något. Näringsgrenarnas förmåga att bära olika löneutveckling har nu en större betydelse. Löneutvecklingen påverkas nu i större utsträckning till exempel av konjunkturen inom byggbranschen och strukturella förändringar inom industrin. Diagram 1.6 Relativ löneutveckling för arbetare per näringsgren samt tjänstemän totalt, 1977 = index 1 Index År Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell o restaurang Transporter Service Tjänstemän Löneutveckling, BNP och KPI 13

16 Diagram 1.7 Relativ lönenivå för arbetare per näringsgren samt tjänstemän totalt Index År Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell o restaurang Transporter Service Tjänstemän Arbetare, hela Svenskt Näringsliv = 1 Diagram 1.8 Löneutvecklingen i absoluta tal (omräknat till timförtjänster) för arbetare per näringsgren samt tjänstemän totalt Kronor per timme Industri Byggnadsverksamhet Transporter Handel, hotell o restaurang Service Tjänstemän År BAKGRUNDSINFORMATION Uppgifterna avser anställda i företag anslutna till Svenskt Näringsliv. Uppgifterna avseende arbetare har inte strukturrensats och är därför inte fullt jämförbara med uppgifterna avseende tjänstemän. Lönebegreppet för arbetare är tid- och prestationslön samt skift-/obtillägg och helglön (T+P+S+H). Lönebegreppet för tjänstemän är fast månadslön, naturaförmåner samt genomsnittligt värde av prestationslön (provision, tantiem o dyl). 14 Löneutveckling, BNP och KPI

17 2. Lönespridning Lönernas nivåer speglar både företagens och marknadens värdering av olika roller och arbetsinsatser i företagen. Spridningen av lönerna är relativt låg i Sverige. För arbetare är lönestrukturen sammanpressad både inom och mellan åldrarna. För tjänstemän är lönespridningen större. Skatter och transfereringar gör att den verkliga spridningen har en än mer sammanpressad struktur. Lönespridning 211 Lönespridningen är störst inom den privata sektorn, särskilt bland tjänstemännen. Inom den offentliga sektorn är lönestrukturen mer sammanpressad. En förklaring är de stora homogena yrkesgrupper som finns i kommuner och landsting. Diagram 2.1 Lönefördelning inom privat och offentlig sektor 211 Antal individer Offentlig sektor Privat sektor Månadslön , Sveriges Kommuner och Landsting samt Arbetsgivarverket Diagram 2.2 Lönespridning i olika löneintervall Andel i procent Anställda i kommuner Arbetare inom Svenskt Näringsliv Anställda i staten Tjänstemän inom Svenskt Näringsliv Anställda i landsting Månadslön , Sveriges Kommuner och Landsting samt Arbetsgivarverket Lönespridning 15

18 Lönespridning i olika åldrar Lönestrukturen för arbetare är sammanpressad både inom och mellan åldrarna. För tjänstemän däremot är lönespridningen betydligt större bland de äldre än bland de yngre. Lönespridningen efter 51 års ålder är relativt jämn och svagt minskande. Tjänstemännen lönestruktur ligger i viss utsträckning omlott med arbetarnas. Samtidigt är tjänstemännens tionde percentil cirka 1 4 kr högre än arbetarnas och för medianen är skillnaden cirka 5 3 kr. Man kan alltså inte generellt tala om arbetare som en låglönegrupp och tjänstemän som en höglönegrupp. De stora skillnaderna återfinns i stället i de högre inkomstskikten i respektive grupp. Diagrammen visar enbart lönespridningen 211 och ger inte en bild av individuell löneutveckling över tid. Diagram 2.3 Lönespridning 211 för arbetare Kr/mån :e perc 5:e perc 9:e perc Ålder Diagram 2.4 Lönespridning 211 för tjänstemän Kr/mån :e perc 5:e perc 9:e perc Ålder 16 Lönespridning

19 Lönespridning Lönespridningen minskade för både arbetare och tjänstemän från 197 till 198. Under en period under början av 198-talet var spridningen oförändrad. För arbetare ökade därefter spridningen till och med år 28. Därefter har vi sett en minskad lönespridning för arbetare. För tjänstemän har lönespridningen ökat från början av 198-talet, framförallt i de högre löneskikten. Den minskade spridningen i de nedre löneskikten under början av 199-talet beror på att mer rutinbetonade och lågt betalda arbeten försvann i samband med de kraftiga rationaliseringarna. I och med stabiliseringen av arbetsmarknaden från 199-talets mitt har spridningen i de lägre skikten återgått till 1975 års nivå. Lönespridningen för tjänstemän har i stort varit oförändrad under 2-talet. Diagram 2.5 Lönespridning i Svenskt Näringslivs medlemsföretag Tjänstemän P1/P5 Tjänstemän P9/P5 Arbetare P1/P5 Arbetare P9/5 BAKGRUNDSINFORMATION Lönespridningen beräknas här som 1:e och 9:e percentillönen i relation till medianlönen för respektive grupp. Lönebegreppet för arbetare är tid- och prestationslön samt skift-/obtillägg och helglön (T+P+S+H). Lönebegreppet för tjänstemän är fast månadslön, naturaförmåner samt genomsnittligt värde av prestationslön (provision, tantiem o dyl). Lönespridning 17

20 Lönespridning före och efter skatt Lönespridningen är störst bland anställda med eftergymnasial utbildning. För övriga utbildningar är lönespridningen mindre än 16 kronor. Chefer och specialister har den största lönespridningen medan den för övriga arbeten är relativt blygsam. Inom EU har Sverige den minsta lönespridningen före skatt enligt Eurostats Structure of Earnings Survey. Detta förhållande förstärks ytterligare av höga och progressiva skatter. Den premie i form av högre lön som en anställd får genom en högre utbildning och/ eller ett ökat ansvar motverkas av höga marginalskatter. Diagram 2.6 Lönespridning före och efter skatt i olika arbeten 211 Före skatt Efter skatt Före skatt Efter skatt Före skatt Efter skatt Före skatt Efter skatt Chefer Chefer Specialister Specialister Övriga tjänstemän Övriga tjänstemän Arbetare Arbetare Kronor per månad 1:e-4:e perc 4:e-6:e perc 6:e-9:e perc och Skatteverket Diagram 2.7 Lönespridning före och efter skatt fördelat på utbildningsnivå 211 Före skatt Efter skatt Före skatt Efter skatt Före skatt Efter skatt Eftergymnasial >= 3 år Eftergymnasial >= 3 år Eftergymnasial <3 år Eftergymnasial <3 år Gymnasieutbildning Gymnasieutbildning Före skatt Efter skatt Förgymnasial Förgymnasial Kronor per månad 1:e-4:e perc 4:e-6:e perc 6:e-9:e perc och Skatteverket BAKGRUNDSINFORMATION I skatteberäkningarna har hänsyn tagits till genomsnittlig kommunalskatt, statlig skatt, värnskatt, begravningsavgift och jobbskatteavdrag. 18 Lönespridning

21 Lönespridning geografiskt 211 Högst löneläge har Stockholm. Lägst löneläge återfi nns i Jämtland. Spridningen är relativt liten och i över hälften av länen är löneläget procent av riksgenomsnittet. Figur 2.1 Relativt löneläge per län, arbetare och tjänstemän Index Antal 16 till till till till 97 3 Län Index Ranking Stockholms län 18 1 Västra Götalands län 13 2 Skåne län 13 3 Västmanlands län 12 4 Uppsala län 12 5 Blekinge län 11 6 Kronobergs län 11 7 Norrbottens län 1 8 Västernorrlands län 1 9 Värmlands län 1 1 Örebro län 1 11 Gävleborgs län 1 12 Södermanlands län 1 13 Östergötlands län 1 14 Dalarnas län 1 15 Kalmar län Hallands län Västerbottens län Jönköpings län Gotlands län 95 2 Jämtlands län Riksgenomsnittet = 1. BAKGRUNDSINFORMATION I beräkningarna har hänsyn tagits till länens olika yrkesstruktur. Lönespridning 19

22 Lönerörlighet för de lägst avlönade Lönerörligheten i det svenska näringslivet är relativt hög. Personer som vid ett givet tillfälle har en låg lön klättrar snabbt uppåt i lönetrappan. Av de drygt 15 personer som år 25 hörde till den tiondel som tjänade minst, den första lönedecilen, återfanns endast 36 procent i decil 1 ett år senare. Det innebär att sex av tio personer har lämnat den lägsta lönedecilen efter ett år. Efter sex år återfanns endast 11 procent av personerna, eller en av tio, i den lägsta lönedecilen. Nio av tio personer har alltså lämnat den lägsta lönedecilen. Normaltillståndet är med andra ord att även om man anställs på en låg lön får man en högre lön inom några få år. En stor del av de medarbetare som år 25 låg i första lönedecilen går vidare till en ny anställning eller till studier. Detta är också det bästa sättet att på kort såväl som på längre sikt förbättra sitt relativa löneläge. Diagram 2.8 Andel individer som ligger kvar i lönedecil 1 av de individer som år 25 fanns i decil 1 Procentuell andel 1% 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% % Genomsnittsåldern i den första lönedecilen var år 25 sju år lägre än för hela näringslivet. Det betyder att det främst är yngre medarbetare som har de lägsta lönerna. Det kan anses normalt att personer utan arbetslivserfarenhet får en lägre månadslön. När de sedan visar vad de kan och adderar ny kompetens och yrkeserfarenhet höjs deras lön snabbare än den genomsnittliga löneökningen i näringslivet. Skillnaden i genomsnittsålder per decil minskar därför snabbt när individerna förbättrar sitt relativa löneläge. Redan efter ett år skiljer det bara fyra år och efter tre år är skillnaden mer än utraderad. De som ligger kvar längre i den första lönedecilen är företrädesvis äldre medarbetare. Efter sex år är genomsnittsåldern för dem som ligger kvar i den första lönedecilen två och ett halvt år högre än genomsnittsåldern för hela näringslivet. Den främsta anledningen till detta är att de inte kunnat förbättra sin produktivitet. Dessa medarbetare har sannolikt också svårare att få ett nytt jobb om de skulle hamna i arbetslöshet. BAKGRUNDSINFORMATION Att dela in de anställda i lönedeciler innebär att man grupperar alla anställda efter deras lön i relation till alla andras lön. Den första lönedecilen omfattar den tiondel av de anställda som har lägst lön, den andra lönedecilen omfattar den därefter följande tiondelen av de anställda, och så vidare. Lönedecilen säger ingenting om hur mycket man tjänar eller om löneutvecklingen för respektive decil. 2 Lönespridning

23 3. Löner och löneformer Lönen och arbetskraftskostnaderna är viktiga för såväl den anställde som för företaget. Lönen är en ersättning för utfört arbete men också ett instrument för styrning mot verksamhetens mål och önskvärda prestationer. Samtidigt påverkar löner och arbetskraftskostnader företagets konkurrenskraft i förhållande till andra företag. Ett för högt kostnadsläge gör att företaget får svårt att sälja sina produkter och tjänster. Ett för lågt kostnadsläge kan göra att företaget får svårt att locka till sig och behålla de medarbetare som behövs för verksamheten. Lönenivåer och löneutveckling varierar mellan olika individer, yrken, företag och branscher. Den genomsnittligt högsta lönenivån för arbetare inom företag anslutna till Svenskt Näringsliv återfinns inom byggnadsverksamhet och den lägsta inom servicebranscher. För tjänstemän har tjänstemän inom industribranscher den högsta genomsnittliga lönenivån och tjänstemän inom transportbranscher den lägsta. Genomsnittslönen 211 uppgick till 15,54 kronor per timme för arbetare och 36 8 kronor per månad för tjänstemän. Omräknat till helår motsvarar detta 36 7 kronor för arbetare och kronor för tjänstemän. När kostnader för arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal läggs till ökar de genomsnittliga årskostnaderna till kronor respektive kronor. Tabell 3.1 Lönekostnader arbetare 211 T+P+S+H Utv i % Utv i % 1) Årslön/kr Arbetskrafts- Näringsgren kr/tim kostnad/kr Svenskt Näringsliv 15,54 2,4 2, Industri 158,9 2,5 2, Byggnadsverksamhet 167,9 2,2 2, Handel, hotell och restaurang 14,89 2,1 3, Transporter 15,11 1,4 2, Service 136,65 3,2 3, ) Årsgenomsnitt Tabell 3.2 Lönekostnader tjänstemän 211 Månads- Utv i % Utv i % 1) Årslön/kr Arbetskrafts- Näringsgren lön/kr kostnad/kr Svenskt Näringsliv ,8 2, Industri ,1 2, Byggnadsverksamhet ,1 2, Handel, hotell o restaurang 35 2,5 2, Transporter ,1 2, Service ,8 2, ) Årsgenomsnitt Löner och löneformer 21

24 Mellan 21 och 211 ökade lönerna med i genomsnitt 2,4 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. För arbetare ökade lönerna mest inom servicebranscher och minst inom transportbranscher. För tjänstemän ökade lönerna mest inom byggnadsverksamhet och minst inom industribranscher. Observera att industrins löneutvecklingstal för 211 påverkas av de krisavtal som slutits på företagsnivå om uppskjutna lönerevisioner m.m. Diagram 3.1 Lönekostnader 211, arbetare Kronor Svenskt Näringsliv, arbetare Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell o restaurang Transporter Service Lön Arbetsgivaravgifter Diagram 3.2 Lönekostnader 211, tjänstemän Kronor Svenskt Näringsliv, arbetare Industri Byggnadsverksamhet Handel, hotell o restaurang Transporter Service Lön Arbetsgivaravgifter BAKGRUNDSINFORMATION Lönerevisionerna är alltmer utspridda över året och lönenivåerna och löneutvecklingen är inte längre resultatet av ett enskilt års löneavtal. En tydligare bild av den långsiktiga löneutvecklingen fås av genom snitten för de tre senaste åren. Då minskar också skillnaderna mellan olika näringsgrenar. De övergripande branschgrupperna innehåller näringsverksamhet av liknande slag. Inom industribranschen inkluderas bland annat industri- och råvarunäringar, i byggnadsverksamhet inkluderas bl a byggverksamhet, installationer och entreprenadverksamhet, i handel, hotell och restaurang inkluderas bland annat detalj- och partihandel samt restaurangverksamhet, i transport inkluderas person- och varutransporter till land, flyg och sjöss och i service inkluderas tjänsteproduktion som exempelvis städentreprenad, bevakning och tvätterier. En del verksamheter passar inte in i någon av dessa näringsgrenar och ligger därför i en övrigt-post som inte särredovisas. 22 Löner och löneformer

25 Spridningen av löneutvecklingen De anställdas löner utvecklas olika över tid. Genomsnittet sammanfattar löneutvecklingen i ett enda tal, men verkligheten är mer komplex. Vanligaste löneökningsintervallet var mellan 2 och 3 procent för både arbetare och tjänstemän (se blå staplar, vilka läses av mot skalan till vänster). Som också framgår av diagrammen förändras de anställdas löner olika. Det hänger samman med att några gör karriär, andra tvingas byta jobb när företag lägger ned verksamhet och en grupp arbetar vidare med ungefär samma arbetsuppgifter som förra året. För några anställda har lönerna minskat, vilket kan bero på att de tillfälligt haft en högre lönenivå, på grund av exempelvis högre prestationslön året innan (se gul heldragen linje som visar att de som haft en negativ löneutveckling mellan 21 och 211 haft en jämförelsevis hög lön 21). Lönestatistik för åren påverkas mycket av olika typer av företagsvisa överenskommelser som slöts för att mildra den fi nansiella krisen. Diagram 3.3 Löneökningsintervall, arbetare Antal Den vanligast förekommande löneökningen är mellan 2 och 3 procent Genomsnittlig timlön 21 Kr/tim <= -9 > > > > >- 1 >2-3 >4-5 >6-7 >8-9 >1-11 >12-13 >14-15 >16-17 >18-19 >2-21 >22-23 >24-25 >26-27 >28-29 >3-31 >32-33 >34-35 >36-37 >38-39 >4 Staplarna avläses på vänster axel och kurvan på höger axel. Diagram 3.4 Löneökningsintervall, tjänstemän Antal Den vanligast förekommande löneökningen är mellan 2 och 3 procent Genomsnittlig månadslön 21 Kr/mån <= -9 > > > > >- 1 >2-3 >4-5 >6-7 >8-9 >1-11 >12-13 >14-15 >16-17 >18-19 >2-21 >22-23 >24-25 >26-27 >28-29 >3-31 >32-33 >34-35 >36-37 >38-39 >4 Staplarna avläses på vänster axel och kurvan på höger axel. Löner och löneformer 23

26 Genomsnittslönen skiljer sig beroende på näringsgren och skiftform. Högsta ersättningen betalas för underjordsarbete, kontinuerligt 3-skift och ständigt nattarbete. Den lägsta ersättningen betalas för dagarbete. Timförtjänsten för tidlön+prestationslön (T+P) redovisas separat och inklusive löneelementen skift- och obtillägg (S) samt helglön (H). Tabell 3.3 Lön per näringsgren och skiftform 211 Genomsnittlig timförtjänst (kr) Intermittent Kontinuerligt 2-skift 3-skift 3-skift Underjords- Ständigt Hela Svenskt Näringsliv Totalt Dagarbete arbete arbete arbete arbete nattarbete Övriga Andel timmar 1,% 81,2% 9,4% 1,8% 3,6%,3% 1,6% 2,1% TPSH-kvot 15,54 146,13 156,5 168,77 197,5 221,64 177,33 17,89 TP-kvot 137,4 135,71 138,28 142,35 157,87 186,59 145,24 147,24 Industri Andel timmar 1,% 61,8% 19,7% 3,4% 9,2%,7% 2,2% 3,% TPSH-kvot 158,9 146,85 159,85 178,48 198,41 221,53 196,16 186,66 TP-kvot 142,88 139,2 141,22 148,81 158,26 186,48 157,68 157,51 Byggnadsverksamhet Andel timmar 1,% 99,1% TPSH-kvot 167,9 167, TP-kvot 162,37 162, Handel, hotell o restaurang Andel timmar 1,% 93,4% 3,% 1,5%,1%..,5% 1,5% TPSH-kvot 14,89 14,98 139,88 137,95 195, ,35 132,8 TP-kvot 125,26 125,34 126,32 12,83 156, ,27 119,59 Transporter Andel timmar 1,% 85,6% 5,1%,6%,8%.. 2,5% 5,4% TPSH-kvot 15,11 147,55 158,94 177,7 191, ,7 17,38 TP-kvot 137,4 136,3 141,53 159,58 165, ,68 15, Service Andel timmar 1,% 88,7% 5,6%,4%,6%.. 3,7% 1,% TPSH-kvot 136,65 135,73 131,3 145,26 161, ,47 149,38 TP-kvot 123,74 123,74 116,6 124,29 133, ,23 129,84 Övriga näringsgrenar Andel timmar 1,% 93,3% 6,2%,4%,1% TPSH-kvot 127,1 125,73 148,49 175,25 19, TP-kvot 121,37 12,64 137,49 141,73 14, Uppgift inte tillgänglig eller alltför osäker för att anges 24 Löner och löneformer

27 Skiftarbete förekommer mest inom industrin, och är oftast förekommande inom processindustrin. Den genomsnittliga timförtjänsten är 143 kr för tid- och prestationslön (T+P) och 15 kr för skift- och obtillägg + helglön (S+H). Inom industrin är andelen arbetade timmar på dagtid 62 procent. 32 procent arbetar någon form av skift. Inom övriga näringsgrenar är andelen arbetade timmar på dagtid 93 procent och endast 4 procent arbetar skift. Diagram 3.5 Genomsnittlig timförtjänst per skiftform för arbetare inom industrin 211 Kronor/arbetad timme Dagarbete 2-skift Intermittent 3-skift Kontinuerligt 3-skift Underjordsarbete Ständigt nattarbete Övrigt Tidlön + Prestationslön (T+P) Skift- och ob-tillägg + Helglön (S+H) Diagram 3.6 Andel arbetade timmar per skiftform för arbetare 211 Industri Industri Övriga näringsgrenar Övriga näringsgrenar Dagarbete 62% 93% 2-skift 2% 3% Intermittent 3-skift 3% 1% Kontinuerligt 3-skift 9% % Underjordsarbete 1% % Ständigt nattarbete 2% 1% Övrigt 3% 2% BAKGRUNDSINFORMATION Skift är ett sätt att ordna produktionen så att verksamheten kan drivas under fler timmar än på ordinarie arbetstid. Arbetstiden delas in i olika arbetspass som möjliggör att verksamheten ibland kan drivas dygnet runt och året om, vilket är viktigt i vissa branscher. Löner och löneformer 25

28 Löneformer Löneformerna varierar mellan olika kategorier av anställda och olika företag. Vissa grupper avlönas med månadslön och andra med timlön. Vissa har resultatlön, andra inte. Vilka system som varje företag väljer att använda beror på verksamhetens behov. En stor del av de anställda är månadsavlönade. Bland tjänstemännen är 92 procent månadsavlönade och bland arbetarna 59 procent. Andelen månadsavlönade arbetare varierar mellan näringsgrenarna. Inom industrin har knappt 86 procent månadslön vilket är en ökning med 43 procentenheter sedan Inom handel, hotell och restaurang är 36 procent månads avlönade. Det är enbart inom transportverksamheten som det fi nns en liten andel arbetare som är veckoavlönade. Diagram 3.7 Löneformer per näringsgren 211 Tjänstemän Arbetare Varav arbetare inom Industri Transporter Jord- och skogsbruk Service Byggnadsverksamhet Handel, hotell o restaurang Månadsavlönade Veckoavlönade Timavlönade Procentuell andel av antal anställda Diagram 3.8 Månadsavlönade arbetare inom industrin Procent Löner och löneformer

29 Från början av 197-talet till början av 198-talet hade omkring fem procent av tjänstemännen resultatlön. Därefter ökade andelen under ett decennium till drygt 16 procent av tjänste männen. Under 2-talet har andelen minskat något igen sammantaget med omkring fem procentenheter. Resultatlönens genomsnittliga andel av total lön har minskat från omkring 26 procent till omkring 13 procent sedan 197-talets mitt. Förändringarna hänger samman med förändringar i resultatlönesystemen. Fram till början av 198-talet var det främst försäljare med provision som omfattades av resultatlönesystem. Från och med 1983 har nya grupper med annan typ av resultatlön tillkommit, vilket har medfört att den genomsnittliga resultatlönens andel av den totala lönen har minskat. De senaste åren har andelen ökat något och ligger nu på cirka 12 procent. Diagram 3.9 Andel tjänstemän med resultatlön Andel med resultatlön Resultatlönens andel Löner och löneformer 27

30 4. Löneavtalens utveckling Det svenska kollektivavtalssystemets fundament är att löner och allmänna anställningsvillkor bestäms av parterna på arbetsmarknaden utan inblandning av staten. Svenskt Näringsliv har under många år verkat för en företagsnära lönebildning. Företagsnära lönebildning kan uppnås genom att de centrala parterna kommer överens om sifferlösa avtal, vilka innebär att företagen har möjlighet att tydligt koppla lönesättningen till medarbetaren och till verksamheten. Företagsnära lönebildning kan också uppnås genom avtal där de överenskomna lönehöjningarna fullt ut kan disponeras av företaget. Det kan ske genom att avtalen inte innehåller individgarantier, generella höjningar eller stupstockar om lönehöjningarnas fördelning. Verkligheten ser fortfarande rätt annorlunda ut trots att flera undersökningar visar att merparten av medarbetare och chefer vill ha individuell lönesättning. Historisk återblick på avtalsförhandlingar och avtalskonstruktioner Under slutet av 197-talet och under hela 198-talet växte kritiken från arbetsgivarhåll mot den centraliserade förhandlingsmodell som tillämpats sedan mitten av 195-talet. De centrala avtalen blev till viss del till under 196-talet men framförallt under 197-talet alltmer styrande med detaljerade fördelningsregler, låglönesatsningar och följsamhetsklausuler. För att åstadkomma en mer decentraliserad och företagsanpassad lönebildning bröts därför under 198-talet den långa raden av centrala avtal genom att rena förbundsförhandlingar tillämpades vissa år / /94 Principbeslut 199 I februari 199 tog SAFs styrelse ett principbeslut att avtalsförhandlingar om löner och allmänna anställningsvillkor fortsättningsvis skulle föras på förbundsnivå. Beslutet innebar att SAFs förhandlingsroll förändrades och sedan dess sker löneförhandlingar på förbundsnivå och i ökad utsträckning lokalt på företagen. Ett utmärkande drag sedan 1993 är att avtalen varit fria från olika slag av löne- och förtjänstutvecklingsgarantier, prisutvecklingsgarantier och olika typer av matematiska låglönekonstruktioner. Tjänstemannaavtalens tidigare regler om ålders- och kvalifi kationstillägg togs bort i 1993 års förbundsförhandlingar. Företagsnära lönebildning Arbetsgivarsidan eftersträvar att avtalen ska medge företagsnära lönebildning. Hittills har de lokala förhandlingarna på företagsnivå främst gällt hur potter eller lokala löneutrymmen som fastställts i förbundsvis träffade avtal ska fördelas individuellt. Det finns dock områden med renodlad individuell lönesättning. En avtalsmodell utan något av förbundsparterna preciserat utrymme tillämpas sedan 1992/93 på stora delar av arbetsledarområdet (de så kallade Ledaravtalen ). Antalet anställda som omfattas av avtal utan någon central styrning har ökat successivt under 199- och 2-talen. Möjligheterna till en tydligare företagsorienterad lönesättning har ökat även på många andra områden även om de inte övergått till en renodlad lokal lönebildning. Detta har skett genom att löneökningarna, eller huvuddelen av dessa, i många fall kunnat disponeras fritt på företagsnivå. I 1993/94 års förbundsförhandlingar uppnåddes en betydande positionsförflyttning mot lokal lönebildning. Cirka 75 procent av tjänstemännen kom då att omfattas av avtal helt utan centralt fastställda individuella garantier. Motsvarande siffra för arbetare var cirka 4 procent. 28 Löneavtalens utveckling

31 Diagram 4.1 Avtalskonstruktioner 1993/94 Generell höjning + lönepott 23% Generell höjning 2% Lokal lönebildning % Lokal lönebildning 12% Generell höjning 29% Lönepott 4% Tjänstemän Arbetare Lönepott 63% Generell höjning + lönepott 31% En nyhet i 1995/97 års löneavtal var så kallade halvöppna respektive helöppna avtal som i stor utsträckning ersatte avtal med pott för lokal fördelning. Med halvöppna avtal avses avtal där antingen en generell höjning eller en pott är bestämd på förbundsnivå och den andra avtalskomponenten är lokalt dispositiv. Förbundsavtalen föreskriver endast vad som gäller beträffande den senare avtalskomponenten vid lokal oenighet. Med helöppna avtal avses avtal där utgångspunkten är lokal lönebildning. Förbundsavtalet reglerar endast vad som ska gälla beträffande lönenivåhöjningen på företaget vid lokal oenighet. På vissa områden gäller även en generell lönehöjning om inte annat avtalas lokalt. 1995/97 Diagram 4.2 Avtalskonstruktioner 1995/97 Generell höjning 4% Lokal lönebildning % Helöppna avtal 1% Lokal lönebildning 12% Generell höjning 26% Halvöppna avtal 27% Tjänstemän Helöppna avtal 18% Arbetare Generell höjning + lönepott 38% Lönepott 3% Halvöppna avtal 25% Generell höjning + lönepott 36% Lönepott 1% Löneavtalens utveckling 29

32 /8 21/211 Avtalsförhandlingarna 1998 resulterade i att många avtal gav de lokala parterna full frihet att överenskomma om såväl utrymmets storlek som dess fördelning. Till dessa regler var emellertid på många avtalsområden så kallade stupstocksregler kopplade. Dessa trädde in vid oenighet och angav då hur mycket lönerna vid företaget ska höjas och i flera fall även ett visst minsta höjningsbelopp för varje individ. Dessa stupstocksregler begränsade indirekt de lokala parternas handlingsutrymme. Flertalet avtal innehöll någon form av individuell garanti alternativt generell ökning. När det gäller storleken på dessa garantier/generella delar var skillnader mellan olika områden dock stora. Genomsnittligt sett tog dessa individgarantier drygt hälften av de avtalade löneökningarna i anspråk. Den lokala handlingsfriheten var större för tjänstemannasidan än på arbetarsidan. Men generellt sett var det totala handlingsutrymmet för lönedifferentiering mot denna bakgrund snävare än i de avtalskonstruktioner som tillämpades i avtalen Avtalsförhandlingarna 21 innebar inte några nya typer av löneavtalskonstruktioner jämfört med avtalsförhandlingarna Andelen anställda som omfattas av lokal lönebildning ökade dock markant på tjänstemannasidan. Huvuddelen av dessa avtal inkluderade dock fortfarande någon form av stupstock avseende lokalt löneutrymme och/eller individgaranti för den enskilde medarbetaren. Andelen tjänstemän utan stupstock ökade emellertid också. Samtidigt ökade andelen tjänstemän med enbart generell utläggning. Orsaken till detta är delvis att vissa avtalsområden ersatt stupstocken med en garanti eller generell utläggning och delvis att underlaget var något annorlunda 21 jämfört med Även andelen arbetare med enbart generell höjning ökade. Inom många avtalsområden gjordes extrahöjningar av lägstlön och lägsta semesterlön vilket var en förändring mot hur det sett ut under 199-talet. 24 års avtalsförhandlingar följde i stora drag samma mönster som 21 års avtalsförhandlingar. På det stora flertalet avtalsområden gjordes inga förändringar avseende löneavtalskonstruktionerna. Några stora genombrott mot lokal lönebildning blev det inte heller. Utvecklingen stannade dock inte av helt. På ett stort avtalsområde genomfördes under avtalsperioden försöksverksamhet med lokal lönebildning. På ett annat stort avtalsområde med lönepott samt generell utläggning ökade lönepottens andel av det totala löneutrymmet markant. Fler exempel på denna utveckling fi nns. Liksom i 21 års avtalsförhandlingar resulterade 24 års förhandlingar i extrahöjningar av lägstlön och lägsta semesterlön på många avtalsområden. I avtalsförhandlingarna 27/28 blev resultatet att den renodlade lokala lönebildningen minskade i omfattning. För tjänstemän omfattas 5 procent av renodlad lokal lönebildning med sifferlösa avtal, vilket kan jämföras med 12 procent 21. De helt sifferlösa avtalen består till största delen av de så kallade Ledaravtalen. Lönesättning i form av lokal lönebildning men med specificerat utrymme om storlek och fördelning på individer har minskat för både arbetare och tjänstemän sammantaget sedan den föregående avtalsperioden. Lönepott med individgaranti har ökat med nära 13 procentenheter sedan föregående avtalsperiod och berör nu över 4 procent av arbetstagarna. Generell utläggning, där hela löneutrymmet läggs ut som en enda höjning, har ökat och berör runt 15 procent av arbetstagarna. Inom denna kategori finns varken möjligheter till differentiering eller individuell fördelning. Avtalsförhandlingarna 21/11 resulterade i att 6 procent av arbetstagarna berörs av helt sifferlösa och lokalt dispositiva avtal. Motsvarande siffra 27 var 2 procent en ökning med fyra procentenheter. Av arbetstagarna berörs 17 procent av någon form av lokal lönebildning, en ökning med två procentenheter från avtalsrörelsen 27. Även löneavtalskonstruktioner utan individgaranti ökar, från 19 procent till 29 procent. Översatt i antal anställda innebär det att 16 fler arbetstagare har avtal som saknar individgaranti. Fortfarande dominerar emeller tid lönepott med individgaranti vilket berör 35 procent av arbetstagarna. Mer än var fjärde (27 procent) av arbetstagarna har löneavtal med generell höjning och lönepott. 3 Löneavtalens utveckling