/82: Mot. 1981/82. Motion. Lars Werner m. fl. Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)

Transkript

1 Motion Mot. 1981/ /82: 2409 Lars Werner m. fl. Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123) Allmänt Den grundläggande drivkraften för den tekniska utvecklingen under kapitalismen är det ständiga behovet av större profiter. Profiten är källan till kapitalets förmering och därmed ett livsvillkor för kapitalismen som ekonomiskt system. Kapitalismen söker tekniska lösningar som förändrar arbetsprocessen så att arbetaren för samma lön och på samma tid kan producera mera. Teknologin är inte opolitisk eller neutral. Under kapitalismen återspeglar den de rådande maktförhållandena. Med dess hjälp skapar kapitalägarna sin industriella organisation, genom vilken de utövar sin makt på arbetsplatserna och därmed även i samhället. Storskalig teknologi, löpande band, prestationslönesystem osv. används inte endast för att öka profiterna utan också för att frånta de arbetande kontrollen över sitt eget arbete och därigenom befästa kapitalägarnas makt. Vänsterpartiet kommunisterna anser alltså att den tekniska utvecklingen är underordnad rådande samhällsförhållanden och rådande ekonomiskt system. Det innebär att i ett kapitalistiskt samhälle underordnas den tekniska utvecklingen detta samhälles ekonomiska lagar. Detta gäller förstås också datatekniken och dess utveckling. I proposition 1981/82:123 anförs att en samordnad datapolitik bör relateras till och vara underordnad övergripande samhällsmål Såsom övergripande samhällsmål nämner propositionen demokrati, ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans, god arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Det mest övergripande målet nämns inte i denna uppräkning, nämligen det mål som är avhängigt av vilket ekonomiskt samhällssystem som skall vara rådande. Det innebär att propositionen brister i klarhet och analys. Alla dessa vackra samhällsmål, som är uppräknade ovan, är villkorliga och måste underordna sig kapitalismens ekonomiska lagar. Ett exempel är den fulla sysselsättningen. I bilaga 4 till propositionen framhåller föredraganden följande: Jag vill emellertid framhålla att alla åtgärder från statens sida som syftar till att hävda sysselsättningsmålet, om de skall vara effektiva, måste utformas inom ramen för vårt marknadsekonomiska system och med beaktande av de l Riksdagen 198/ sam/. Nr

2 Mot. 1981/82: risker för sysselsättningen som är förenade med en bristande samhällsekonomisk balans. Regeringen för de facto en politik som skapar arbetslöshet. Detta gör regeringen efter om man har förpliktat sig att försvara det rådande ekonomiska systemet och med det avsvurit sig alla möjligheter att söka lösningar om går utanför detta systems ramar. Ett annat samhällsmål av de ovan uppräknade, som måste underordnas det kapitalistiska systemets lönsamhetstänkande, är målet om en god arbetsmiljö. Otaliga är de förslag till förbättringar av arbetsmiljön som fått stå tillbaka för krasst lönsamhetstänkande. De övergripande samhällsmål propositionen nämner är viktiga. För att de skall kunna genomföras till fullo fordras enligt vår mening en radikalt annorlunda politik än den regeringen står för. En politik som syftar till att bryta storfinansens makt. som ersätter kapitalismens anarkiska hushållning med en socialistisk planhushållning och som i verklig mening sätter de nu nämnda samhällsmålen i första rummet. När dessa övergripande samhällsmål framläggs av en borgerlig regering blir de enbart proklamationer utan verklig innebörd. Det visar den faktiskt förda politiken från denna regering. Vänsterpartiet kommunisterna står för en politik som syftar till att förändra samhället till ett socialistiskt samhälle. Det är också en förutsättning för att infria de flesta av de samhällsmål propositionen ställer upp såsom överordnade en samordnad datapolitik. Samhällets datapolitik måste enligt vår mening vara underordnad socialismens princip, som ställer människans behov i förgrunden. Datatekniken skall bana väg för och understödja en demokratisk arbetsorganisation. Människans behov av ett arbete, som är både meningsfullt, skapande och ger gemenskap med andra människor måste vara utgångspunkt för teknisk forskning och utveckling. Sådana tekniska lösningar måste väljas. som ger en produktionsapparat som inte skadar människan, som står i samklang med naturen och inte förstör miljön eller tömmer jorden på råvaror och som skapar produkter som är ofarliga och fyller verkliga behov. Med denna utgångspunkt ställer vi i det följande förslag, med anledning av den datapolitiska propositionen. Det har inte varit möjligt att i detalj kommentera alla de överväganden och förslag som läggs i propositionen. Vi har därför valt att på några viktiga områden lägga förslag i anslutning till propositionen. Vi vill i detta sammanhang rikta en allmän kritik gentemot propositionen. Den är rörig och svåröverskådlig. Vissa frågeställningar kommer igen på flera ställen och det är svårt att få klarhet i vad som är förslag och vad som enbart är tankegångar.

3 Mot. 1981/82: Datatekniken och industripolitiken Sverige är extremt utlandsberoende på dataindustrins område. Stora generella datorer tillverkas inte längre i Sverige. Landets behov på detta område tillgodoses till 100% genom import. Också vad gäller mini- och mikrodatorer, komponenter och den alltmera betydelsefulla mjukvarusidan tillgodoses landets behov i alltför hög utsträckning genom import. Den industri som finns i landet domineras av stora multinationella företag varav flera är utlandsägda. Dataindustrin borde ha en nyckelposition i en svensk industripolitik. Dels därför att den har förutsättningar, som få andra branscher, att expandera och ge nya arbetstillfällen, dels därför att den har en stor strategisk betydelse för landets oberoende. Ett alltför stort utlandsberoende är mycket negativt ur försvarspolitisk synvinkel. Ett alltför stort utlandsberoende är också negativt för våra möjligheter att föra en självständig handelspolitik. Detta har visat sig i praktisk verklighet under senare tid. Dessa övergripande industripolitiska frågor berörs inte alls i propositionen. trots att den innehåller en industripolitisk bilaga. Denna bilaga innehåller ställningstaganden med anledning av dataelektronikkommittens (DEK) förslag. DEK har haft till uppgift att utreda datateknikens och elektronikens effekter på produktion och arbetsliv. l utredningens direktiv ingick också att beakta Sveriges stora beroende av omvärlden. Vi kan bara beklaga att detta inte satt några större spår i utredningens eller propositionens förslag. Propositionen lägger fram två förslag i anslutning till DEK:s betänkande. Dels föreslår man verkstadstekniska utvecklingscentra (VU C) i Stockholm, Göteborg och Linköping, dels föreslår man att ett produktionstekniskt utvecklingscentrum inrättas för processindustrin (PUP). VUC skall tjäna som en brygga mellan högskolan och industrin. Propositionen anger fem huvuduppgifter för VUC, nämligen att "- samordna och komplettera högskoleforskningen - främja forskningssamverkan mellan högskola och industri - industriellt utvecklingsarbete - teknikspridning - teknikbevakning och teknikvärdering'' Dess första huvuduppgift skall vara att främja kunskapsuppbyggnad, utvecklingsarbete och en bred spridning av CAD/CAM (datoriserat rit-, konstruktions- och beredningsarbete) och i detta syfte i samarbete med högskolorna inrätta regionala CAD/CAM-centraler. VUC skall enligt propositionen "på ett flexibelt sätt ta tillvara teoretiskt avancerade resultat och forskare och konfrontera deras samlade kunskap med företagens praktiska kunskap och behov''. Det är enligt propositionen en ändamålsenlig J Riksdagen / sam/. Nr

4 Mot. 1981/82: väg att föra ut avancerad forskning och utveckling främst till mindre och medelstora föertag. Utvecklingscentret PUP beskrivs som en förmedlande länk mellan högskolor, branschforskningsinstitut och industri. Organisationsfrågan skall övervägas ytterligare. V pk anser att dessa två förslag bör avslås av riksdagen. l stället bör en ny utredning tillsättas, som bör arbeta med frågorna från helt andra utgångspunkter än vad DEK har gjort. Innan vi går över till att redogöra för utgångspunkterna för en sådan utredning vill vi ytterligare kommentera de förslag regeringen lägger fram. Riskerna med den typ av organ som regeringen föreslår är betydande. I stället för att bli till hjälp för små och medelstora företag är det sannolikt att dessa utvecklingscentra enbart kommer att stå till tjänst för storföretagen, som bör ha möjligheter att med egna medel klara forskning och utveckling. Men det är så att det är dessa företag som har kunnande nog att ställa krav på dessa utvecklingscentra. Forskning och utveckling vid högskolorna kommer sannolikt därför att i än högre grad styras av den etablerade storindustrin. Att VUC föreslås gripa sig an CAD!CAM-tekniken som första uppgift inger speciella farhågor. CAD/CAM är ingen oomstridd teknik. l datadelegationens rapport Samordnad datapolitik redovisas i kapitel 6 en mera nyanserad bild av CAD-tekniken. Tekniken kan innebära en negativ inverkan på yrkesfärdighete rna. Konsekvensen blir att en konstruktör i stället för att vara konstruktör blir dataoperatör och att hans/hennes möjligheter att vidareutvecklas i yrket och därmed också vidareutveckla den produkt som konstrueras stannar av. En viss försiktighet och avvaktan i synen på CAD/CAM-tekniken är därför enligt vår mening nödvändig. I annat fall riskerar svensk industri att av detta skäl komma efter i utvecklingen. Vi vill i detta sammanhang som nämnts föreslå att en ny IIIredning tillsätts. som skall ha till uppgift att lägga fram förslag som skall främja en utveckling av en inhemsk nationell dataindustri. Följande utgångspunkter bör vara vägledande för utredningen: l. De stora multinationella dataindustrierna bör nationaliseras. 2. Ett samarbete bör upprättas mellan denna industri och befintlig småindustri inom data- och elektronikområdet. Nyetableringar inom detta industriområde bör uppmuntras. 3. En uppbyggnad av en självständig statlig produktion av mini- och mikrodatorkomponenter bör genomföras. Möjligheterna att återuppta produktion av stora generella datorer bör undersökas. 4. En samordning av forskningsresurser mellan högskoleinstitutioner och den statliga dataindustrin bör komma till stånd. och den tekniska utbildningen och forskningen bör i mycket högre grad än i dag utgå från kraven på god arbetsmiljö, meningsfulla arbetsuppgifter och hög produktkvalitet.

5 Mot. 1981/82: Upphandlingsbestämmelserna för stat, landsting och kommun bör ändras så att den offentliga sektorn ges möjligheter att styra sina beställningar till den svenska industrin. Avsikten är alltså att dataindustrin skall ges en ny struktur. Det bör finnas en nationell industri. vars storlek ger den möjlighet att inom Sverige stå för en betydligt större del av produktionen inom detta område än vad som är fallet i dag. En sådan statlig basindustri inom data- och elektronikområdet ger också förutsättningar för en fortsatt verksamhet för den småindustri som i dag finns på detta område liksom för nyetableringar. Den statliga basindustrin bör alltså kompletteras med ett nät av mindre företag; samhällsägda, kooperativa, löntagarägda och enskilt ägda. En sådan här satsning innebär enligt vår mening att en rad nya arbetstillfällen kommer till stånd. l detta sammanhang vill vi ta upp propositionens förslag om teknikupphandling på dataområdet, som behandlas i bilaga l. Förslaget utgår från de regler som i dag gäller på området och tar alltså hänsyn till upphandlingsförordning, GA TI-överenskommelse etc. och den snäva tolkning dessa regler getts av statsmakterna. Eftersom det ekonomiska stödet är avsett att gå till kommuner och landsting har vi inte någon anledning att motsätta oss förslaget. Vi anser dock att förslaget är alltför begränsat. Teknikupphandlingen bör i än högre grad sättas in i ett industripolitiskt sammanhang, som vi skisserat i vårt förslag ovan. Datapolitiken och sysselsättningen l propositionen hävdas att sysselsättningen i första hand beror på den ekonomiska och sociala utvecklingen i stort och den ekonomiska politik som förs. Datateknikens effekter på sysselsättningen är svåra att mäta och är i vilket fall underordnade den ekonomiska politiken. Vi delar denna uppfattning. Vi kan däremot inte dela den inställning propositionen har till den ekonomiska politik som förs just nu. Regeringens ekonomiska politik innebär att arbetslösheten ökar. Datatekniken införs dessutom i arbetslivet enbart på ekonomi ka grunder och oftast i avsikt att ersätta mänsklig arbetskraft. Införandet av datateknik innebär alltså att de negativa sysselsättningseffekterna av den rådande ekonomiska politiken förstärks. Föredraganden konstaterar själv i bilaga 4: ''l en stagnerande ekonomi kan datoriseringens negativa sysselsättningseffekt däremot inte kompenseras av en tillräckligt stor sysselsättningsexpansion inom andra delar av ekonomin (s. 30)." Detta borde enligt vår mening stämma till viss eftertanke. I dag har vi inte ens en stagnerande ekonomi utan en krympande. Det kapital som förvisso finns inom industrin används inte till investeringar som skapar sysselsättning utan förs i allt högre utsträckning över till spekulationssfären, där förräntningsmöjligheterna i dag är störst. Antalet sysselsatta inom industrin har

6 Mot. 1981/82: minskat under hela sjuttiotalet. Denna utveckling fortsätter. Nedskärningar och besparingar inom offentliga sektorn innebär sjunkande sysselsättning också här. Mot denna bakgrund blir datoriseringens negativa sysselsättningseffekt förödande. Trots detta innebär det som anförs i bilaga 4 om sysselsättning och arbetsmarknadspolitik ett försvarstal till regeringens förda ekonomiska politik. En politik som alltså innebär arbetslöshet och därmed slöseri med mänskliga resurser. Vpk förordar en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken. Viktiga ingredienser i en sådan sysselsättningsskapande politik är: - program för nya samhällsnyttiga arbeten inom framför allt offentliga sektorn under en treårsperiod - program för nya industriarbeten under åttiotalet - inrättande av samhällsfonder för att finansiera ovanstående program - genomförande av sextimmarsdagen under åttiotalet - nej till marginalskattereformen. Utredning och övergång till produktionsskatt där möjligheter att beskatta datorerna också bör undersökas. Denna politik preciseras i motionerna 1981/82:183, 293, 917, 1057 samt 1567, som vi i detta sammanhang vill hänvisa till. Vi vill här särskilt framhålla skattepolitikens betydelse för sysselsättningen. Det är orimligt att som i dag den mänskliga arbetskraften beskattas hårt medan däremot industrirobotar inte beskattas. En övergång till skatt på produktionen blir alltmer oundgänglig i takt med att produktionen automatiseras. Dels undviks "onödig" automatisering, dvs. sådan automatisering där datorer och robotar får ersätta mänsklig arbetskraft enbart av ekonomiska skäl och där andra skäl talar emot en automatisering (produktkvalitet, sårbarhet, arbetsmiljö etc.). Dels får samhället möjligheter att tillgodogöra sig vinsterna av automatiseringen och använda det frigjorda kapitalet till andra samhällsnyttiga ändamål. Det finns fortfarande eftersatta behov inom den offentliga sektorn, vars uppfyllande dessutom innebär att fler arbetstillfällen skapas. Vi anser därför att riksdagen i detta sammanhang bör uttala sig för en övergång till produktionsbeskattning. Vi vill också här lyfta fram förslaget om att genomföra sextimmarsdagen under åttiotalet. De rationaliseringsvinster som kan göras med datateknikens hjälp bör delvis användas för att genomföra en allmän arbetstidsförkortning. De viktigaste skälen för e!l allmän arbetstidsförkortning är sociala, och vi har redogjort för dem i annat sammanhang. En arbetstidsförkortning har dessutom betydelse ur sysselsättningshänseende och innebär att antalet tillgängliga arbetstimmar fördelas mera jämnt över befolkningen i arbetsför ålder.

7 Mot. 1981/82: Vi anser att riksdagen i detta sammanhang också bör uttala sig för ett genomförande av sextimmarsdagen med bibehållen lönenivå under åttiotalet. Vi vill slutligen under detta avsnitt i motionen tillstyrka dataeffektutredningens förslag om förstärkning av den allmänna arbetsmarknadspolitiska beredskapen genom ökade resurser till arbetsförmedlingen. Eftersom utredningen inte lagt något konkret förslag vill vi förorda AMS förslag om att 60 ytterligare tjänster inrättas. Datatekniken i arbetslivet Propositionens bilaga 4 behandlar en rad viktiga frågor som rör datateknikens inverkan på arbetets innehåll, miljö och organisation. Det gäller kraven på yrkeskunskaper, arbetsorganisationen, arbetsgemenskapen, mänskliga kontakter, kontroll av de anställda, ensamarbete, skift, val av löneformer och den fysiska arbetsmiljön. Alla dessa faktorer påverkas på olika sätt genom införande av datateknik i arbetslivet. Från vpk:s sida vill vi framhålla följande principer som grundläggande i detta avseende: - Arbetets organisation och arbetets innehåll liks0m produkternas och tjänsternas kvalitet skall vara bestämmande för valet av tekniska lösningar. Tekniken skall användas för att vidga arbetsinnehållet och för att öka de anställdas kunskaper om sitt yrke och sin arbetsplats. Teknik och arbetsorganisation måste motverka uppdelning av arbetet, isolering och ensamarbete. Övervakningsarbete skall kombineras med skapande arbete. Företags och myndigheters användning av hemdatorer, grannskapscentraler och fjärrkontor måste bekämpas. - Datateknik får inte användas för att mäta arbetsprestationer och därmed skapa nya former av prestationslöner. - Ingen skall vid införande av ny teknik få försämrad lön, försämrat arbetsinnehåll eller tvingas ut i arbetslöshet och alla skall garanteras rätten till vidareutbildning för att kunna utföra ett meningsfullt arbete. Det här är frågor som inte avgörs genom riksdagsbeslut. I stället är det de fackliga organisationerna som måste slå vakt om sina medlemmars intressen och arbete för att datatekniken införs på ett för de anställda positivt sätt. Det finns inte någon anledning att här i detalj reglera vilka krav de fackliga organisationerna skall ställa upp. Det viktiga är att de fackliga organisationerna tillförsäkras verkliga möjligheter till inflytande över den nya tekniken. De resonemang som förs i propositionen kring datateknikens inverkan på arbetets innehåll, miljö och organisation understryker enligt vår mening behovet av vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande av ny teknik. En vetorätt behöver inte innebära ett nej-sägande till all ny teknik, den ger däremot facket tyngd att driva igenom tekniska lösningar som är

8 Mot. 1981/82: positiva för de anställda och deras krav på arbetsorganisation, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. Enligt dataeffektutredningen bör medbestämmandeprocessen innebära en reell delaktighet i beslutsfattandet från de anställdas sida. Enban en vetorätt ger enligt vår mening denna reella delaktighet. Det är också enligt vår mening viktigt att de fackliga organisationernas möjligheter till egen forsknings- och utredningsverksamhet förstärks. Förslag i den riktningen har vi ställt i motion 1981/82:1087 som ännu ej behandlats av riksdagen. Vi återupprepar dessa förslag här. Datatekniken och yrkesutbildningen l propositionen bilaga 4 avsnitt 4 Utbildning behandlas bl. a. yrkesutbildningen och fortbildningen i samband med datorisering. Propositionen tar enbart upp de datatekniska aspekterna på denna utbildning och framhåller vikten av att arbetsmarknadsutbildningen inom de yrkesområden som berörs och förändras genom datorisering i första hand ger grundläggande kunskaper i datateknik och datoranvändning. Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att inte utbildning i datateknik och datoranvändning får ersätta den rena yrkesutbildningen. Det vore djupt tragiskt om konstruktören i framtiden enbart får lära sig att hantera CAD/CAM tekniken och inte att konstruera, om träindustriarbetaren får lära sig den nya tekniken men ingenting om träets kvalitet, om livsmedelsarbetaren får lära sig att hantera den tekniska utrustning som skall användas för att blanda korv eller tillverka ost, men inte bibringas kunskaper om korv- resp. osttillverkning. Det här är en fråga som berör både arbetsmarknadsutbildningen och den grundläggande yrkesutbildningen inom skolans ram liksom den företagsinterna utbildningen. En yrkesutbildning som ensidigt inriktas på att lära ut datateknik och datoranvändning innebär att vi inom några få generationer står utan yrkeskunnig arbetskraft. Det finns tecken som tyder på att en sådan utveckling är på väg. Se bl. a. Hans de Geers Bättre eller sämre med datorer, som getts ut på uppdrag av dataeffektutredningen. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag atl ta erforderliga initiativ för att motverka en sådan utveckling. Datoriseringens effekter för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden I propositionen under detta avsnitt redogörs för den könsuppdelade arbetsmarknaden. Propositionen påtalar också de risker datoriseringen innebärför kvinnornas möjligheter till arbete. Vi instämmer i dessa farhågor. Det är viktigt att kvinnor på olika sätt stimuleras att bredda sitt yrkesval. Det är dock inte alltid kvinnornas "fel" att de inte återfinns inom vissa yrkesområden. Lika ofta är det arbetsgivaren som står hindrande i vägen. Vi

9 Mot. 1981/82: vill i detta sammanhang hänvisa till vår motion om obligatorisk arbetsförmedling där vi utvecklar dessa frågor ytterligare. Propositionen uttalar sig för attitydpåverkan. utbildningsinsatser och kampanjer för att få kvinnor att bredda sitt yrkesval. Det är därför märkligt att man under samma avsnitt bereder väg för nya "kvinnoarbeten med de uttalanden som görs för fjärrkontor (SIGA och SIKA) och grannskapscentraler (trots att man inser att dessa kommer att domineras av kvinnliga arbetstagare) och den dörr som öppnas på glänt vad avser arbete i hemmet vid s. k. hemterminaler. Vad gäller fjärrkomoren, visst kontorsarbete har decentraliserats till Gällivare (SIGA) och Kiruna (SIKA). måste det slås fast att denna typ av decentralisering inte på något sätt löser Norrbottens arbetslöshetsproblem. l stället innebär det en arbetsdelning. som inte skulle accepteras av någon om den gjordes i en och samma stad på ett och samma företag. Norrbottens arbetsmarknadsproblem får ursäkta att rutinmässig databearbetning inom kontorsområdet skiktas bort från det utvecklande arbetet. Det finns dessutom påtagliga risker att dessa arbeten försvinner inom ytterligare några år, när automatiseringen tagit ett steg till. Också de s. k. grannskapscentralerna innebär risker för arbetsdelning. Här avskärs dessutom kvinnorna för kontakter med övriga arbetskamrater på samma arbetsplats. När det gäller daratermina/er i hemmen ger propositionen en rad exempel på de nackdelar dessa kommer att föra med sig. Ett alternativ till att utreda riskerna med hemterminaler. som propositionen ger dataeffektutredningen i uppdrag att göra, är enligt vår mening att redan nu slå fast att den typen av arbeten inte skall förekomma i Sverige. Vi anser au riksdagen bör ta avstånd från samtliga dessa tre olika former av nya.. kvinnoyrken... fjärrkontor, grannskapscentraler och dataterminaler i hen1111en. Vi hälsar däremot med tillfredsställelse att dataeffektutredningen ges i uppdrag att studera datoriseringens följder för kvinnornas arbetsmarknad och att lämna förslag till åtgärder. Vi anser att det vore värdefullt om utredningen i detta sammanhang kunde undersöka möjligheterna au kvotera in kvinnor på de tekniska utbildningslinjerna på samma sätt som män under en tid kvoterades till förskollärarutbildningen. Vi vill inte lägga förslag till kvotering direkt i denna motion, eftersom vi misstänker att kvinnor inte stoppas av sämre betyg. Vi tror i stället att för få kvinnor söker till dessa utbildningslinjer. Det vore värdefullt att få detta utrett. Propositionen pekar också i detta avsnitt på det angelägna i att de fackliga organisationerna stimulerar kvinnorna att åta sig fackliga förtroendeuppdrag. Här har riksdag och regering möjlighet att bidra genom att lagstiftningsvägen öppna möjligheter till fackliga möten på betald arbetstid. Svårigheter att kombinera barnomsorg med möjligheter att gå på fackliga

10 Mot. 1981/82:2409 JO möten är oftast det främsta skälet till att kvinnorna engagerar sig fackligt i mycket mindre utsträckning än männen. Vpk har lagt förslag om fackliga möten på betald arbetstid i annan motion till detta riksmöte. Övrigt l propositionens bilaga l läggs förslag om det fortsatta arbetet med att utforma en svensk datapolitik. Propositionen lyfter fram många angelägna områden och föreslår att dessa blir föremål för utredning och kartläggning i olika sammanhang. Också vi anser att det är viktigt att utredningsarbetet fortsätter- på datapolitikens område finns många olösta problem. Vi vill här hänvisa till den utredning vi föreslagit angående industripolitiken i denna motion. Propositionen har utgått från datadelegationens rekommendationer i rapporten Samordnad datapolitik i redogörelsen för det fortsatta utredningsarbetet. En av dessa rekommendationer, nr 41, har följande lydelse: "De anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifjer som en följd av införande och urnyujande av datasystem." l kommentaren till denna rekommendation sägs i propositionen: "Rekommendationen 41 behandlar ett angeläget önskemål i samband med införande och utnyttjande av datasystem. som det kan vara svårt att uppfylla. Frågan bör därför utredas närmare." På ett klarare sätt än så här kan man inte underkänna de egna orden om datapolitikens underordnande under viktiga samhällsmål (som vi redogjort för i början av denna motion). Klarar inte användningen av datatekniken att uppfylla ens denna rekommendation, så är det ett misslyckande för "den svenska modellen", som det talas om i början av propositionen. Då blir dess tankegångar om inflytande för många, om en helhetssyn på datafrågorna, om den breda utbildningen för allmänheten enbart vackra ord på papper. Ett minimikrav på den nya tekniken måste vara att den inte innebär direkta försämringar för någon kategori. Det är också enligt vår mening fullt möjligt att uppfylla rekommendation 41, speciellt om facket ges det ökade inflytande vi föreslår i denna motion. Vi vill därför slutligen föreslå att riksdagen uttalar sitt stöd för rekommendation nr 41. Hemställan Med hänvisning till vad som anförts ovan hemställs l. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av kr. för inrättande av verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC) och produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP).

11 Mot. 1981/82: att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift att lägga fram förslag angående den framtida svenska dataindustrin enligt de riktlinjer motionen anger, 3. att riksdagen uttalar sig för övergång till produktionsbeskattning i enlighet med vad som anförs i motionen, 4. att riksdagen uttalar sig för ett genomförande av sextimmarsdagen med bibehållen lönenivå under 1980-talet. 5. att riksdagen hemställer hos regeringen att arbetsförmedlingarna tillförs 60 nya tjänster enligt AMS förslag och att erforderliga medel avsätts för detta, 6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning innebärande a) vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande av ny teknik i arbetslivet, b) rätt för lokal facklig organisation att för egna bearbetningar på arbetsköparens bekostnad utnyttja den dator som denna har tillgång till, c) rätt för lokal facklig organisation att på arbetsköparens bekostnad utnyttja arbetslagarkonsulter vid införande av och förändring i datasystem och för utredning av möjliga förändringar i redan befintliga datasystem. d) rätt för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till underlag och utredningar som ligger till grund för föreslagna och befintliga datasystem, 7. att riksdagen uttalar att de fackliga organisationernas möjligheter till självständig forskning på datateknikens område måste förstärkas och att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till överläggningar med de fackliga organisationerna om hur samhällets stöd till en sådan forskning kan utformas, 8. att riksdagen hos regeringen hemställer om att erforderliga initiativ tas inom yrkesutbildningens område enligt vad som anförs i motionen, 9. att riksdagen uttalar sig emot införandet av fjärrkontor, grannskapscentraler och dataterminaler i hemmen i enlighet med vad som anförs i motionen, 10. att riksdagen hemställer hos regeringen att dataeffektutredningen ges i uppdrag att i samband med sin översyn av datoriseringens effekter på kvinnornas arbetsmarknad undersöka möjligheterna till en kvotering av kvinnor till de tekniska utbildningslinjerna i enlighet med vad som anförs i motionen, 11. att riksdagen uttalar att de anställda inte bör ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av datasystem.

12 Mot : Stockholm den 31 mars 1982 LARS WERNER (vpk) EIVOR MARKLU D (vpk) ILS BERNDTSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)