God Jul & Gott Nytt år! Nr Adoptioner Bistånd Fadderskap. På besök i Indien. En omtumlande resa som innehöll det mesta sid 10-11

Transkript

1 God Jul & Gott Nytt år! Nr Adoptioner Bistånd Fadderskap På besök i Indien En omtumlande resa som innehöll det mesta sid 10-11

2 Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Slovakien, Sri Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan, och Vietnam. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Adoptioner Bistånd Fadderskap Nr Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. ISSN X. Vill du annonsera i tidningen - kontakta kontoret. Tryck: Tabergs Tryckeri AB Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Christina Thierry-Carstensen Redaktion: Christina Thierry-Carstensen, Katarina Pettersson, Margareta Wilholm och Maria Hermansson. För kontakt skicka e-post till redaktion@bfa.se Material kan också skickas till vårt kontor. Märk försändelsen med Tidningen. Vårt kontor finns på Energigatan 11, Kungsbacka. Tel: Fax: Telefontid: Vardagar , torsdag även E-post: adoption@bfa.se Adoptionsförfrågan: Ring, faxa eller maila kontoret där Berit, Margareta, Anna-Lena, Anna-Karin, Maria och Christina svarar på adoptionsfrågor Hemsida: Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 350:- på pg eller bg Fadderbarn Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet och förmedlar ekonomisk hjälp från svenska familjer till barn i Indien, Sri Lanka, Polen och Vietnam. Pg Fadderbarnsverksamheten samordnas av Katarina Borg Adolfsson. Biståndsverksamheten Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på pg eller bg Samordnare för biståndsverksamheten är Jörgen Pettersson, Omslagsfoto: Katarina Pettersson Styrelsen Eva Jonasson-Melin, ordförande, tel Jörgen Pettersson, vice ordförande, biståndsansvarig, tel Katarina Borg Adolfsson, fadderbarnsansvarig, tel Lena Egeryd Dahlin, ekonomiansvarig, tel Kristina Johnsson, utb ansvarig, tel Pernilla Lindén Janson, styrelseledamot, Anders Bergström, styrelseledamot, tel Marie Pettersson, suppleant, tel Margareta Wilholm, suppleant, tel Marie Tengmark, suppleant, tel Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss i styrelsen eller skicka e-post till info@bfa.se Eva har ordet... BFA har nu fått auktorisation i Sverige för ytterligare fyra år. Vi har också fått förnyad auktorisation för våra länder. På senare år har förutsättningarna för internationella adoptioner förändrats. Många ursprungsländer ökar antalet inhemska adoptioner vilket får till följd att barnen som kommer för adoption blir äldre och att väntetiderna ökar. Indien är ett exempel på ett sådant land. BFA har nyligen deltagit i en internationell konferens i New Delhi om nya riktlinjer för internationella adoptioner i Indien. Ni kan läsa mer om vår resa längre fram i tidningen. Vi kan alltså se en tydlig trend att antalet barn för internationell adoption minskar i antal och att barnen blir äldre samt att antalet barn med särskilda behov ökar. Hittills har det funnits en tendens att dessa barn placeras hos lite äldre föräldrar. Det har varit osäkert var åldersgränsen går för att få medgivande för internationell adoption i Sverige. Rättspraxis har varit omfattande och har tillämpats mycket olika från kommun till kommun. Regeringsrätten har nu slagit fast en praxis i två domar. Det var två par, ett där båda makarna var 49 år och ett där makarna var 50 respektive 51 år. Genom Regeringsrättens dom är nu klart att åldersgränsen är 42 år vid ansökan om medgivande och därmed 45 år när barnet anländer. Vissa undantag finns och det är för syskon, om ena maken är obetydligt äldre eller om det gäller ett känt barn, t ex barn till en släkting eller sommarbarn. Antalet sökande fortsätter att öka. För adoptionsorganisationernas del innebär detta generellt sett att antalet ansökningar ökar medan antalet slutförda adoptioner per år minskar. Glädjande är dock att det ser ut som om BFA istället ökar antalet förmedlade barn. Vi förmedlade 58 barn år Vi kan nu konstatera att vi per oktober har tagit emot 61 barn och vi väntar ytterligare ett antal som kommer hem till Sverige med sina nya familjer före jul. Markant är att antalet syskonpar och barn med särskilda behov ökar. BFA har under många år haft ett stort antal länder med få adoptioner från varje land, vilket har inneburit en stor arbetsbelastning. Vi har i detta avseende haft en annorlunda situation än vissa andra organisationer. Detta kan vara en förklaring till att vi kan öka antalet förmedlade barn. En uppenbar risk finns dock att alla familjer som står i kö inte kan få ett barn. Detta trots att det är svårt att hitta adoptivföräldrar till alla barn. En naturlig konsekvens borde vara att sökande noga överväger vilken typ av medgivande som är lämpligt med hänsyn till tillgängliga barn. Det vore önskvärt att hemutredaren tog sitt ansvar och diskuterade detta ordentligt. Som jag berättade om i min förra krönika arbetar vi intensivt med att hitta nya länder. Vi har nyligen fått tillstånd att arbeta i Kenya. BFA har tidigare arbetat med ett land i Afrika, Burkina Faso, men antalet adoptioner blev begränsat. I större delen av Afrika är internationella adoptioner ett tämligen nytt begrepp. Traditionellt tas barn som mist sina föräldrar om hand av släktingar och vänner. Denna tradition börjar nu bli svår att upprätthålla. Många länder skakas av inbördeskrig. Till detta kommer sjukdomar som malaria, TBC och inte minst AIDS som skördar många offer. Vi fortsätter att arbeta med att utveckla vår verksamhet för att hjälpa behövande barn att hitta en familj. Jag önskar er alla God Jul och Gott Nytt År EVA JONASSON-MELIN 2 Barnen Framför Allt nr

3 Hänt sen sist Bolivia För Bolivia har vi en ungefärlig väntetid i registret i Sverige på upp till 18 månader. Väntetiden i landet varierar mellan 6-18 månader. Familjer som önskar adoptera från Bolivia kan ha medgivande för barn 0 till inte fyllda 1 år men man bör ha 0-18 månader. Under 2005 anlände nio barn från Bolivia. Tolv barn anlände under Tio barn har anlänt hittills i år. Tjeckien För Tjeckien måste familjerna som lägst ha medgivande för barn 0 till inte fyllda 2 år. Det är uteslutande barn med romskt ursprung som kommer för internationell adoption. Väntetiden från det att handlingarna skickats till landet och tills dess att familjerna får barnbesked har blivit längre och familjerna får i dagsläget räkna med en väntetid i landet på minst 2 år. På adoptionsmyndigheten i Brno så har man i dagsläget cirka 120 väntande familjer på myndighetens väntelista. Samtidigt har man under 2007 fått färre barnbesked från ministeriet än väntat. De flesta barn har haft någon form av medicinska problem vilket i några fall har gjort det svårt att finna adoptivfamiljer. Två barn har anlänt hittills i år. En familj har barnbesked i dagsläget. Slovakien Under 2006 fick vi skicka sex ansökningar till Slovakien. Vi har nu fått detta utökat till tio ansökningar, varav några med högre medgivanden. För Slovakien måste familjerna som lägst ha medgivande 0 till inte fyllda 3 år. Vi har nu 6-12 månaders väntetid i vårt register. Väntetiden i landet är ca 1 år. Samarbetet med Slovakien inleddes i slutet av Tre barn hann att anlända Under 2005 anlände två barn och under 2006 ett syskonpar. I år har sex barn kommit hem, varav två syskonpar. Litauen Väntetiden i Litauen har hittills varit 1 till 2 år. För Litauen måste familjerna som lägst ha medgivande 0 till inte fyllda 3 år. Sex barn har anlänt under 2005 och sex barn har anlänt under En trebarnaskara, ett syskonpar och fyra enskilda barn har anlänt under Vi har i nuläget fem barnbesked. Det är i dagsläget ca 6-12 månader väntetid i registret i Sverige innan nya ansökningar kan skickas till Litauen. Polen Polen fortsätter att fungera bra. För Polen måste familjerna som lägst ha medgivande 0 till inte fyllda 2 år. Väntetiden i Polen varierar mellan familjerna. Den är i regel längre vid låga medgivanden. Väntetiden påverkas också av om familjens ansökan kan passa in hos flera av adoptionsmyndigheterna eller om den endast kan presenteras hos en av myndigheterna. Vi rekommenderar er att prata med vår handläggare för Polen. Tjugofem barn anlände under Tolv barn anlände under Sjutton barn till elva familjer har anlänt under Tre familjer har barnbesked. Det är i dagsläget ca 6-12 månader väntetid i registret i Sverige innan nya ansökningar kan skickas till Polen Bulgarien För att adoptera från Bulgarien krävs som lägst ett medgivande för 0 till inte fyllda 3 år. Väntetiden i utlandet är lång. Man får i dagsläget räkna med minst 2 år. Även ensamstående kan ansöka till Bulgarien. Myndigheterna i Bulgarien har nyligen tillsatt ny personal som handlägger adoptionsärenden. Vi hoppas att detta kommer att betyda ett effektivare arbete på ministeriet. Inga barn anlände under Två barn har anlänt hittills i år. Vietnam Vi har erfarenhet av adoptionssamarbete med Vietnam sedan För Vietnam kan familjerna som lägst ha medgivande 0 till inte fyllda 1 år. Det är även önskvärt att kunna presentera ett antal ansökningar med högre medgivande. För nya sökanden har vi i dagsläget en väntetid i registret i Sverige på drygt 2 år, och vi befarar att väntetiden kan komma att bli ännu längre framöver, eftersom antalet ansökningar ökat månad för månad. Väntetiden i landet är cirka 1 år. Sexton barn anlände under Sex barn har anlänt hittills i år. Ytterligare fyra familjer har barnbesked och de väntar på att handläggningen skall bli klar så att de kan få resa för att hämta sina barn. De vietnamesiska myndigheterna har under senaste året licensierat ett antal nya organisationer. Man arbetar också mera aktivt för att barnen skall få inhemska adoptivfamiljer. Sammantaget gör detta att vi räknar med ett halverat antal barnbesked i år jämfört med förra året. Indien/Kolkata Det har i år anlänt tio barn till åtta familjer från barnhemmet Nava Jeevan i Kolkata. På barnhemmet finns det för närvarande sju barn utsedda till våra familjer. Ett av dessa barn är redan klart i domstolen och några av dem har fått NOC-clearance från CARA. Vi har i nuläget en väntetid i Sverige på mellan månader innan man kan påbörja sin adoption och skicka handlingarna till Indien. För att kunna skicka sin ansökan till Indien måste man varit gift i 1-1½ år och levt tillsammans minst 5 år när handlingarna är klara att skickas iväg till Indien. Man måste som lägst ha medgivande för ett barn 0 till inte fyllda 2 år, men det finns också behov av ansökningar från familjer som har medgivande för något större barn. Sri Lanka En familj har handlingar i landet sedan drygt ett år. P.g.a. den osäkra situationen avvaktar vi med att skicka ytterligare ansökningar för närvarande. Thailand Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under 2006 fick BFA-A skicka fyra ansökningar till Thailand och under 2007 har vi också fått skicka fyra ansökningar. Ett barn anlände från Thailand under Ett barn har anlänt under Väntetiden i landet är beräknad till månader. Kvoten för 2008 beräknas komma under februari månad. Taiwan Vi har glädjen att meddela att MIA, Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor, den 29 december 2006 beviljade BFA-A auktorisation att förmedla adoptioner från Taiwan. BFA-A samarbetar med organisationerna Chung Yi Social Welfare Foundation, Taipei och Child Welfare League Foundation (CWLF), Taipei. Sju familjer har redan fått barnbesked. De första två familjerna befinner sig i landet för att hämta sina barn. Vi har i dagsläget mellan ett halvt till ett års väntetid i registret i Sverige och väntetiden i utlandet beräknas till cirka ett år. För familjer som passar in på Taiwans krav och som har medgivanden från 4 år och uppåt eller syskonmedgivanden har vi i dagsläget korta väntetider i registret i Sverige. För mer information om alla våra länder och barn med speciella behov, se: Barnen Framför Allt nr

4 Barn söker föräldrar Välkomna hem Litauen Fullt frisk flicka född 1999 söker föräldrar. Syskonpar, pojkar födda 1995 och 2001, friska. Polen Flicka född i september Lider av epilepsi. Utveckling och hälsa i övrigt är bra. Taiwan Pojke född i januari Pojken är något sen i talet, i övrigt är hälsan utan anmärkning. Flicka, född i maj Hon har en lätt CP-skada med svaghet i höger arm och ben. Syskonpar, pojken är född i september 2002 och flickan i december Pojke, född i januari Tvillingflickor, födda 5 maj Vietnam Foton, bakgrundshandlingar och läkarintyg finns på kansliet för barnen som söker föräldrar. För vissa barn finns även utlåtande från svensk läkare. Senaste nytt Under året har medlems- och utbildningsgruppen genomfört flera aktiviteter. Exempel på detta är kurs för ensamstående blivande adoptivföräldrar, sommarträffen i Falkenberg och BFA:s julfest i Göteborg 17 november. Ett pågående arbete i gruppen är att hjälpa till med att hitta nya ombud runt om i landet där det behövs, samt att ge stöttning till ombudsgruppen så att man kan hitta former och riktlinjer för sitt arbete framöver. I år har det ju hållits traditionsenlig julfest på hotell Kusten i Göteborg. Nästa år är tanken att det ska hållas flera julfester regionalt, runt om i landet. Ombuden kommer att ansvara för detta med stöd från vår grupp. Under våren 08, närmare bestämt i februari eller mars kommer det återigen att starta kurser för ensamstående blivande adoptivföräldrar, denna gång både i Stockholm och Göteborg. Mer information kommer snart på hemsidan. INDIEN Dulal P Christer Palmqvist & Holmfridur Einarsdottir Palmqvist Manojit P Inger Bengtsson Vaidehi F Ulrik Fridlund & Janeth Gummesson Fridlund POLEN Malgorzata F Mikael och Ann-Christine Kvarnström Arkadiusz P Sven-Ivan Antonsson och Anneli Andréhn Sylwia F - - VIETNAM Quach Thi Phu F Marie Andersson Le Trong Nghia P Mats och Lisbeth Lind Tran Nhu Quynh F Eva Schub BOLIVIA Carolina F Håkan och Katarina Sand- Canaviri Mamani berg Carla Andrea F Fredrik och Helena Öhberg Camacho Davalos Andres Gabriel P Johan och Jenny Sahlin Crespo Pacheco Samara F Heiko och Maria Maass Quinteros Garcia Isamara Quinteros F - - Garcia LITAUEN Viktorija F Lars och Maja Frank Sarunas P Runo Johansson och Camilla J:son Rolandsson TJECKIEN Ladislav Sita P Benny Jonsson och Åsa Jonsson-Nylén Jan Herman P Anders och Jennie Gunnarsson SLOVAKIEN Manuel Lakatos P Peter och Pernilla Dahlén Brand Lakatos P - - Daniel Lakatos P Ralph och Pernilla Svensson Erika Lakatosova F - - Roman Durán P Nicklas och Birgitte Rydståle 4 Barnen Framför Allt nr

5 Sommarträffen 2007 Så gick den av stapeln, årets sommarträff! Denna gång lite senare på sommaren än tidigare år, nämligen i augusti. Att träffen skulle äga rum någonstans på västkusten var en önskan och valet föll på halländska Skrea Strand utanför Falkenberg. olika aktiviteter att välja emellan. Man kunde stanna kvar på campingen för att spela minigolf eller delta i strandaktiviteter. Några valde att åka till olika familjeaktiviteter som Lördagskul! Senare på eftermiddagen presenterades BFA:s styrelse och personal samt de utländska gästerna. Efter detta blev det biståndsförsäljning och populär fiskdamm! Under lördagskvällen var det Skrea Strands restauranger som gällde för sommar träffens deltagare. Restaurangerna längs Den augusti träffades inte mindre än 178(!) föräldrar och barn för att umgås och se sig om i trakterna av Falkenberg. Alla deltagare bodde på Skrea Strands Camping eller på hotell i närheten. Denna gång kom många långväga gäster. BFA:s utlandskontakter var representerade från flera olika länder. Det blev ett kärt återseende mellan de utländska representanterna och många familjer. Regn, regn... Som de flesta vet, går ju sommaren -07 till historien som en av de blötare, i alla fall i södra Sverige. Att ordna en träff som denna, där det bygger på att man ska kunna vara ute mycket var därför ett vågspel, särskilt när det var så många deltagare. Turligt nog hade vi vädret med oss, även om det blåste en del. Under fredagskvällen hade vi vår första gemensamma aktivitet. Då var det grillparty för alla deltagare och utlandsgäster. Eftersom vi höll till precis i anslutning till ett badhus var det många familjer som tog tillfället i akt att hoppa i plurret. Många aktiviteter På lördagsförmiddagen fanns det många t ex bushus och flygplansmuseum. En del deltagare passade på att ordna en liten egen träff med barn som kommer från samma land. Särskilda behov Eftermiddagsaktiviteterna ägde rum på Hotell Strandbaden. Anders Bergström höll ett föredrag kring barn i behov av särskilt stöd sett ur ett föräldraperspektiv. (Det kan man läsa mera om i hans artikel i detta tidningsnummer). Föredraget var anpassat så att också våra utländska gäster kunde delta. Många intressanta frågor ställdes och diskuterades. Det finns många möjligheter för barn i behov av särskilt stöd i Sverige, men som förälder gäller det också att stå på sig och hävda sitt barns rättigheter och möjligheter. stranden var dit alla gick och det gick inte att ta miste på att det var många barn med. Utanför i sanddynerna längs stranden åkte en massa barn kana nästan rakt ner i vattnet, det var kul! Vid middagstid på söndagen var det dags att skingras. Dessförinnan var det poängpromenad för både barn och vuxna med frågor om bl.a. BFA och Falkenberg. Det var roligt med ett så stort deltagande och med alla utlandsgäster. Inför nästa år hoppas vi på sol och många familjer! Katarina Pettersson och Kristina Johnsson Sommar, sommar 2008 Barnen Framför Allt nr

6 Låt oss presentera KENYA Låt mig få presentera Mrs Agnes Kiraithe, en pigg, engagerad dam med många järn i elden. Jag vill presentera henne genom att berätta om hennes arbete med föräldralösa barn i Kenya, i Nairobi och bland massaiflickor i Rift Valley. Vi, Christina Thierry-Carstsensen och jag, möter Agnes på hennes kontor på Thomas Barnardo s House- ett hem för barn som är föräldralösa, övergivna eller utblottade- innan hon tar oss med på en rundvandring på anläggningen. Agnes berättar att just nu har Thomas Barnardo s hand om 180 barn, från spädbarn och uppåt. Barnen får stanna i hemmet tills de är oberoende och klarar ett liv ute i samhället. På området finns en skola, Jonathan Gloag s Academy för ca 700 barn - där barnen från Thomas Barnardo s House går tillsammans med barn utifrån samhället. Agnes Kiraithe tv. och hennes två medarbetare Varje barn ska utvecklas efter sin kapacitet, säger Agnes med skärpa. Och tillägger att ungefär 30 av barnen från barnhemmet går på High School. Agnes guidar oss genom den välskötta anläggningen. Vi går förbi den stora inhägnade lekplatsen med gott om lekredskap för utelek. Just nu är det inga barn ute. Det är kallt! Cirka 15 grader, vinter i Nairobi! Vi träffar först the toddlers, go a ungar i koltåldern, som leker tillsammans med barnskötare i ett stort rum där det också finns leksaker. Vi väcker stor uppmärksamhet och nyfikenhet. Vi leker en stund med barnen och får några varma kramar. Agnes visar oss sedan spädbarnens avdelning. Lokalerna är fina och välskötta, ljusa och färgglada. Barnen tycks ha det bra. Det är gott om personal. En nyfödd flicka får extra kärleksfull uppmärksamhet och omsorg. Mellan småbarnens hus och skolan ser vi trevliga vita hus med trädetaljer i gult och blått. Det är bostäderna för barn i förskoleåldern och framåt. Man har familjesystem där ca fjorton barn bor tillsammans med en mamma i ett hushåll. Thomas Barnardo s House har nio sådana hushåll. Barnen har olika hushållsgöromål och ska t.ex. hålla fint i sina rum, tvätta och ta hand om sina syskon. Man får dekorera sin sängplats och det har barnen gjort personligt och fantasifullt. Det är skoltid när vi besöker hemmet, så vi får dessvärre inte träffa några av de äldre barnen. Det kostar pengar att driva en verksamhet som denna. Hemmet har sponsorer men Agnes berättar stolt om inkomstbringande sidoverksamheter: Köket lagar skollunch som de externa barnen köper. Agnes konstaterade att köket i skolan bara användes under dagen till matlagning. Slöseri med resurser! Därför började man baka bröd på nätterna, bröd som man säljer till folk i grannskapet. Man bakar ca 1000 limpor bröd per natt! Det ger arbete och Thomas Barnardo s House tjänar pengar. Så var det dags för oss att besöka nästa extraknäck, en smakfullt inredd affär som säljer kenyanska souvenirer till gäster. Naturligtvis passade vi på att shoppa. Det finns gott om plats på Thomas Barnardo s och lokalerna är fina. De fina lokalerna tar man också tillvara. Idén om att arrangera bröllop kläcktes! Ytterligare ett sätt att finansiera barnhemmet för att barnen ska få det bättre. Bröllopen hålls under helgerna. Personal i skolan och på Thomas Barnardo s lagar maten, dekorerar, hyr ut kläder, ordnar präst och allt annat som hör till. Vi försjunker strax i album med lyckliga vackra brudpar, festdukade bord i olika teman och festklädda leende gäster. En och en halv timmes bilresa söderut Här bor en s.k. familj på ca. 14 barn och en mamma Barnen Framför Allt nr

7 Basfakta om Kenya (2003) Republic of Kenya Huvudstad: Nairobi Officiella språk: Engelska, Swahili Statsskick: Republik Självständighet från Storbritannien: 12 december 1963 President: Mwai Kibaki Yta totalt: km² vatten: 2,3% Folkmängd totalt: befolkningstäthet 59,4 inv/km² BNP Totalt 2003 $ milj Valuta: Kenyansk shilling(kes) Tidszon: UTC+3 Topografi Högsta punkt Mount Kenya 199 m.ö.h. Största sjö Victoriasjön Ett flickrum på Girls Rescue Home från Nairobi, i Rift Valley, ligger Thomas Barnardo s House s hem för föräldralösa massaiflickor. I massaiernas kultur ingår praktiserande av omskärelse och på flickorna gör man ingreppet när de är 8-11 år. På hemmet för massaiflickor har Thomas Barnardo s House lyckats rädda 37 flickor i åldrarna 7-14 år från omskärelse som skulle ha gjorts av deras farbröder eller farföräldrar. De ger barnen ett hem och grundläggande skolgång. Agnes erbjuder oss ett besök på hemmet. Varje onsdag går en bil med förnödenheter dit. En socialarbetare och en sjuksköterska följer med och Christina och jag får vara med om en spännande resa genom delar av en av världens längsta dalgångar. Bilen skakar fram på vägen som löper utmed bergssidan. Vi hänförs av utsikten, de skogsklädda bergssluttningarna och den vida dalen där vi utskiljer en och annan massaiby. Hjordar med Mitt på savannen i Rift Valley ligger The Girls Rescue Home getter och kor går på bete, följda av vallpojkar. Längs vägen ser vi babianer och nere i dalen faktiskt även en giraff. I en liten, mycket liten stad, som visar sig vara en trafikknut, stannar vi för inköp av skolböcker till flickorna. Här finns inte mindre än tre hotell! Här stannar bussar som troligtvis förbinder avlägsna orter med varandra. Det är gott om resenärer med brokigt bagage, tålmodigt väntande på transport. Unga pojkar styr vant sina åsnekärror med vattentank i full fart i nedförsbacken, uppför och med tunnan full med vatten går det inte så raskt. The Girl s Rescue Home ser ut som Karen Blixens bostad, som vi har sett i filmen Out of Africa (det huset är förresten nu Karen Blixen-museum och ligger i Nairobis utkant, i stadsdelen Karen). Vi har framför oss ett långt, lågt hus av sten, med ett djupt tak, allt i engelsk stil. Gäster får gå genom en trädgård med bl.a. rosor. Framför huset har flickorna en stor plan att spela bollspel på. Närmaste granne är en massaifamilj. Huvudbyggnaden inrymmer ett stort kök och matsal/sällskapsrum samt bostäder för flickorna och deras mammor. Vi välkomnas med kraftfull, rytmisk sång och dans på ett för flickorna självklart och frimodigt sätt. Det märks att ungdomarna tycker om att få besök. De tar gärna kontakt och de modigaste för kavat konversation på stapplande engelska. Under rasten spelar de volleyboll med de vuxna. Skolan i en sidobyggnad inrymmer nu tre klasser, samt en klass för yrkesutbildning i ett hantverk. De flickor som är mer lämpade för teoretiska studier får fortsatt skolgång. Två flickor går redan på Secondary School. De unga damerna får dessutom undervisning i allt som en kvinna bör veta. Flickorna är studiemotiverade. Lärarna berättar stolt att vid jämförelse med Jonathan Gloags Academy (skolan som samarbetar med organisationen i Nairobi) får de här eleverna bättre betyg. De är också bättre i idrott. Ungdomarna kan i framtiden återvända till sitt ursprung, om de vill det, men självständiga, stolta och upplysta. Vi funderar lite över hur mycket gott dessa starka, framgångsrika kvinnor lyckas uträtta. Mrs Agnes Kiraithe är en angenäm bekantskap, eller hur? Margareta Wilholm Målet är att utbilda flickorna Barnen Framför Allt nr

8 Vi söker pilotfamiljer För att få samarbeta med Kenya och internationella adoptioner krävs det att vi som organisation, förutom i Sverige, också är godkända av myndigheterna i Kenya. BFA fick sitt godkännande 19 juli, Direkt efter godkännandet i Kenya ansökte vi om auktorisation från MIA. Det har varit en lång och mycket grundlig process att kartlägga och säkerställa rutiner för hur vi kan samarbeta med Kenya Christian Homes Adoption Society och kenyanska myndigheter. Det har varit viktigt för oss att få en bra kontakt med organisationen och myndigheterna i Kenya. Det var viktigt för oss att skapa en god relation till våra kontaktpersoner och till myndigheterna i Kenya när vi var där. Vi känner oss nu trygga i att sända handlingar till landet för att utöka hoppet om att kunna hjälpa ännu fler familjer till att få barn och framför allt att kunna hjälpa fler föräldralösa barn till att få älskvärda familjer. Det finns barn tillgängliga för adoption från 6 veckors ålder. För att få adoptera ifrån Kenya är det viktigt att man kan påvisa att man har en grundlig kristen livssyn och att man lever efter kristna värderingar. Ett intyg skall uppvisas, skrivet av en pastor, som visar att man är aktivt troende och lever efter kristna värderingar. Kenya är ett mycket religiöst land och organisationen vi samarbetar med är också noga med att leva och uppfostra barnen efter kristna värderingar. Det finns idag barn klara för adoption på barnhemmet Thomas Barnardo s House som är i åldrarna 6 veckor och uppåt. Man kan ha som lägst 0-12 månaders medgivande. Man ska vara minst 25 år gammal för att få adoptera. Man kan inte adoptera som ensamstående och par måste vara gifta. Man måste kunna uppvisa god hälsa och HIV test krävs. Man måste även kunna visa att man har svårigheter att få barn genom att uppvisa infertilitetstest. God ekonomi skall styrkas. Man får inte finnas med i polisregistret. Vi kommer att börja med att erbjuda ett antal familjer att adoptera från Kenya som pilotfamiljer. Vi har just nu en familj som väntar på barnbesked ifrån landet. Vi önskar dem lycka till i sin adoption ifrån Kenya! Christina Thierry-Carstensen Handläggningen Vistelsetiden i landet är 3 månader som vårdnadshavare. Under denna tid har man rätt till föräldrapenning. Båda föräldrar måste infinna sig vid överlämnandet och även i slutet vid domstolsbesluten. Under resterande tid räcker det med att en förälder befinner sig i landet. Vistelsetiden i landet är uppskattad till mellan 3-6 månader. Vi anser att den långa vistelsetiden kan vara både positivt och negativt. Det är svårt för en familj att vara borta och bo i ett annat land under så lång tid, både ekonomiskt och socialt. Det är dock positivt i den bemärkelse att det visar vilket intresse myndigheterna verkligen har i att försöka säkerställa att familjen som får adoptera är rätt vårdnadshavare för just detta barn och att barnen får en trygg uppväxt. Det är självklart en prioritet för oss att hjälpa de familjer som väljer att skicka handlingar till Kenya så mycket som möjligt med boende och vistelse i landet. Våra kontaktpersoner har även kontakt med familjer som adopterar från Kenya genom andra länder. Det är viktigt för oss att familjerna känner sig säkra och trygga under sin vistelse i Kenya och under sin adoptionsprocess. KENYA 8 Barnen Framför Allt nr

9 Att adoptera som ensamstående En söndag i oktober pratade jag med Eva Markström som har adopterat Alexander från Bulgarien. Vårt samtal rörde sig mellan stort och smått, mellan väldigt praktiska frågor som man ställs inför som ensam förälder och mer filosofiska funderingar kring bemötande, och för- och nackdelar med att bo i ett mindre samhälle. Kontaktnät Eva poängterar vikten av att ha ett stabilt och omfattande kontaktnät när man är förälder till ett adoptivbarn. I början av adoptionsprocessen ville Eva ha kontakt med andra blivande ensamstående föräldrar, deras frågeställningar var ungefär de samma som Evas och det var skönt att ha stödet av att veta att det fanns fler i samma situation. Idag är det inte bara andra ensamstående, utan just det faktum att man är adoptivförälder som får Eva att känna trygghet. Diskussionerna med andra med relevant erfarenhet, handfasta råd när man själv har kört fast i något, möjligheten att dela med sig av egna upplevelser, jämförelser av situationer och inte minst de sociala kontakterna ger mycket. För även om det är helt fantastiskt med barn så blir man förr eller senare trött och kanske villrådig och då är det skönt att kunna prata av sig med likasinnade, säger Eva. Utöver kontakterna med andra adoptivföräldrar är naturligtvis vänner och familj betydelsefulla i en nybliven förälders liv. Även Alex bygger kontaktnät. Eva märkte ganska snart att Alex saknade kontakt med andra barn. Han blev t. ex. överlycklig när han såg andra barn i affären. Nu träffar Alex andra barn regelbundet eftersom de tillsammans går till förskolan ett par timmar om dagen, tre fyra dagar i veckan. För Alex del handlar det både om att hitta kamrater, träna språk och kanske viktigast, att få agera på egen hand, även om Eva hela tiden finns med i bakgrunden i en annan miljö än hemmet. Den sociala träningen, att Alex har sin plats i ett större sammanhang, får öva sig på lek, upplever Eva som central. Trots att det fanns en del leksaker på Alex barnhem i Bulgarien så verkade han inte riktigt veta hur man leker. Det är ju just genom lek med andra barn som barn lär sig väldigt mycket, säger Eva, men redan efter två månader tillsammans med andra barn syns en markant förändring. Alex har lättare att skapa kontakt med andra barn och han tar del i deras lekar. De har kontakt med andra adoptivbarn genom de träffar som äger rum i Skövde varje månad. Alex och Eva åker dit när de har möjlighet. Eva har dessutom kontakt med alla som deltog i en utbildning för ensamstående, som hölls genom BFA, inför adoptionen. När Alex fyllde fyra år var gruppen på hans födelsedagskalas, en succé! Bemötande Vi pratar om bemötande från personer i den närmaste omgivningen, myndighetspersoner, grannar och andra. Eva berättar att det bemötande de har fått i samhället där de bor har varit både positivt och engagerat. Beträffande kontakten med socialförvaltningen innan adoptionen upplevde Eva sig professionellt bemött. När jag frågar om hon tror att hon behandlades på samma sätt som ett par säger Eva att socialsekreteraren la mycket kraft på att se till att handlingarna skulle utformas på bästa sätt och att Evas sociala situation beskrevs på ett tydligt vis. Socialsekreteraren ville göra hembesök hos Evas referenspersoner, något som ingen annan i Evas kontaktnät av adoptivföräldrar känner igen. Det blev hur som helst några trevliga kafferep. Eva anar att kunskapen om adoptivbarn hos socialförvaltningen på orten är begränsad. Hon illustrerar med att berätta att en person på socialförvaltningen liknade Alex situation med ett utsatt flyktingbarns situation. Hon är därför inställd på att leta kunskap och stöd på annat håll om behov skulle uppstå. Eva har redan bildat ett litet kontaktnät av personer som kan bli viktiga i framtiden, bl.a. några barnläkare och en pedagog med inriktning på barns språkutveckling. Att adoptera ett äldre barn Så här långt ser Eva bara fördelar med att adoptera ett äldre barn, Eva saknar absolut inte bäbisoch blöjstadiet. Alex har just fyllt fyra år och är en kille som klarar av många saker på egen hand. Att starta en familj med en pojke på drygt tre år skiljer sig antagligen en hel del från att starta en familj med ett spädbarn. Ett lite större barn har utvecklat sin personlighet tydligare, han har börjat få ett eget språk och egna vanor. Det är lättare att kommunicera och på så vis ges möjlighet att förklara mer. Med en fyraåring kan man upptäcka och göra så mycket kul, Alex orkar mer och är intresserad av att lära sig saker, säger Eva. Han ser sammanhang och är medveten om omvärlden på ett helt annat sätt än vad ett litet barn är och den förmågan underlättar för honom i kommunikationen. Jag frågar hur det går med Alex språk, efter ca 3,5 månader i Sverige och Eva säger att det nog hade varit enklare för honom om han redan hade utvecklat sin bulgariska. Som det är nu har han inte något språk att falla tillbaka på. Det är, enligt språkpedagoger, svårare att gå från ett språk till ett annat när man inte behärskar sitt första språk fullt ut, men Alex språkutveckling är inget som oroar Eva. Går det i samma takt som det hitintills har gjort, är jag övertygad om att det går bra, säger hon. Oväntade situationer och Anknytningsprocessen Föräldrautbildningen som Eva gick var riktad speciellt till ensamstående. Att gå kurs enbart med andra i samma situation, och att ha en kursledare med egen praktisk erfarenhet var väldigt bra säger Eva. Kursen var en bra förberedelse på livet som förälder. Precis som många nyblivna adoptivföräldrar erfarit fick Eva en liten plåsterlapp i och med att Alex kom. Under de första tre månaderna höll han sig inom en meter från Eva. Hon tycker att han verkar tryggare nu, han leker på egen hand i huset utan att ha Eva i synfältet. Han är kramig och tycker om kroppskontakt. Naturligtvis har det hänt saker sedan Alex och Eva blev en familj som kursen inte kunde förbereda Eva fullt ut inför. En sak som kom oväntat för Eva, mitt i den pågående anknytningsprocessen, är t.ex. andra vuxnas, kända som okända, behov av att vilja lyfta Alex eller ha honom i knäet. Eva upplever beteendet från andra vuxna som störande, som att Alex är en allmän ägodel. Inte lyfter man andras barn, barn man inte känner, hur som helst och när som helst? frågar hon retoriskt. För att hantera situationen har hon skickat brev till vänner och bekanta, som träffar eller kommer att träffa Alex, och förklarat anknytningsprocessen och vad som är viktigt att tänka på i och med den. Idén fick hon av vänner som är adoptivföräldrar och som har genomgått samma erfarenhet som Eva. Alex hejade tidigare på alla människor han mötte. Han kan fortfarande uttrycka en vilja att närma sig okända personer, eller till och med vilja sitta i deras knä, men det inträffar allt mer sällan och Eva hindrar honom när det händer. Jag frågar hur det kändes att komma hem till huset med Alex första gången och Eva berättar att just det inte var en direkt himlastormande upplevelse. Båda var väldigt trötta efter resan, Alex hade bajsat på sig och var helt uppskruvad och Eva minns att hon tänkte Gode Gud, hur ska detta gå?. Första tiden tillsammans var tuff tycker Eva. Till viss del berodde det på att det inte fanns någon annan vuxen i familjen att ventilera situationen med. Omkring tre veckor efter hemkomsten kände sig Eva helt slut, men sedan började de komma in i en rutin och känslan försvann. Alex är bestämd, har mycket humor och är väldigt uppmärksam på omgivningen; han lägger märke till hur människor agerar och är duktig på att läsa av vilket humör människor är på. Det viktigaste under de här första månaderna tillsammans har varit att få Alex att känna sig trygg och att skapa positiva känslomässiga band med honom. Eva behöll initialt barnhemmets ät- och sovtider, men har successivt skapat egna rutiner som passar deras liv bättre. Hon har inte upplevt några problem med sömn-, mat-, kläd- och matvanor. Alex äter allt med god aptit, tycker att det är härligt att duscha och går och lägger sig utan större diskussion. Det har känts enkelt att lära känna Alex, han är en okomplicerad person och det band de har skapat mellan sig är speciellt, säger Eva. Eva sammanfattar vårt samtal med att det är en utmaning att vara ensamförälder, men en utmaning som hon inte vill vara utan. Julia Wilholm Barnen Framför Allt nr

10 Resan till Indien 2007 Vi, Eva Jonasson-Melin, BFA:s ordförande och Katarina Pettersson, från medlems- och utbildningsgruppen har varit på besök i Indien. I Delhi var vi med på en konferens och i Kolkata besökte vi den verksamhet som ISSA, den organisation som vi samarbetar med, bedriver där. Det var en omtumlande resa som innehöll det mesta. Från deltagande i en viktig konferens till möten med många barn på barnhem och skolor och med människor som gör en fantastisk insats för att hjälpa dessa barn. New Dehli Vi inledde vår resa genom att delta i 2 nd International Conference on Adoption i New Delhi. Den anordnades av CARA, centralmyndigheten i Indien. Deltagare var adoptionsorganisationer från hela världen och från Indien. Många centralmyndigheter var också där. Konferensen inleddes med en mycket pampig ceremoni med uppträdande och tal av högt uppsatta personer. Inrikesministern var där och talade. Hon talade om värdet av adoptioner, både inhemska och internationella. Den två dagar långa konferensen innehöll många intressanta föredrag. Vår svenska myndighet MIA företräddes av Marie Alm och Lovisa Kim, som höll ett mycket uppskattat föredrag om den svenska modellen för kurser och förberedelser för blivande adoptivföräldrar. Andra dagen kom då den programpunkt som många hade väntat på. Nämligen presentation och diskussion om CARA:s nya Guidelines. Tidigare under sommaren hade CARA skickat ut förslaget på remiss. BFA svarade tillsammans med AC och FFIA. Vi deltog sedan alla tre i konferensen och hade ett gott samarbete. CARA föreslår bl a att förfarandet ändras så att alla ansökningar om adoption skickas till dem först så att de kan gå igenom familjens handlingar och lämna sitt godkännande. CARA skickar sedan handlingarna till en kontakt med auktorisation. CARA:s intentioner med förslaget är att bryta samarbetet mellan indiska och utländska organisationer. De nya riktlinjerna diskuterades mycket under konferensen och många kritiska synpunkter framfördes både från inhemska och utländska delegater. Många är rädda för att det kommer att innebära ökad byråkrati och längre väntetider. Enligt CARA är intentionen med de nya riktlinjerna att det skall bli smidigare att adoptera från Indien samtidigt som de får bättre kontroll över vilka barn som blir tillgängliga för nationell och internationell adoption. Enligt förslaget skall de nya riktlinjerna gälla från och med 1 januari 2008, men det är osäkert och vi vet inte heller hur det kommer att fungera i praktiken. En del klarläggande gjordes under konferensen. Tex. framkom det att CARA accepterar att handlingarna normalt skickas till den kontakt man har lämnat önskemål om. Men en hel del är fortfarande oklart och kommer att bli föremål för ytterligare diskussioner. Även om alla är rädda för ökad byråkrati var CARA:s intentioner tydliga, antalet adoptioner ska öka. En annan slutsats är att antalet inhemska adoptioner i Indien ökar och att de barn som finns tillgängliga för internationell adoption många gånger är lite äldre barn och barn i behov av särskilt stöd. Kolkata, Västbengalien Det finns så mycket att se i staden Kolkata. Det räcker att ställa sig längs gatan och bara titta. Allt händer och skulle det mot förmodan vara händelselöst en liten, liten stund, ja då är man strax själv en attraktion. Det är tillåtet att titta i Indien. Antingen gillar man det eller inte. Har man gjort några resor till detta land så känns det bäst att bestämma sig för att det är okay att titta, iaktta och iakttas utan att vara hämmad. Det är också då det börjar kännas naturligt. Det är så konstigt att det är just så, för våra länder skiljer sig stort när det gäller integritet. Nava Jeevan I Kolkata finns barnhemmet Nava Jeevan. Många barn som kommit genom BFA till Sverige kommer härifrån. Vid varje besök slås man av renheten, enkelheten och den goda omsorgen om varje barn. Vi blir omfamnade och kramade. Barn i alla åldrar och storlekar omringar oss, några vill vänta ett tag med att ta kontakt andra är omedelbara. Precis så som det är med oss alla. Det är med glädje vi vistas bland dessa barn men också med sorg. Sorgen är inte enbart den att en del barn hamnar i en sådan här situation. Nej, sorgen är också att några av barnen känner man igen. De har varit här länge och av en eller annan anledning är inte dessa barn aktuella för att kunna bli presenterade för en familj. Samtidigt är alla barnen så väl omhändertagna och det är just det man som besökare får försöka förlika sig med när tankarna snurrar kring de barnen som är så kalllade left behinds. Skolor, fadderbarn, fadderprojekt Under vår Kolkatavistelse besöker vi skolor. Barnen som går i dessa skolor tillhör BFA:s så kallade fadderprojekt. Det är alltid lika imponerande och rörande när man ser ett litet barn, en ungdom eller en vuxen som får tag i bokstaven och ordet. Det är rörande därför att det inte är självklart! I de miljöer som skolorna ligger i som vi har besökt, finns det barn som inte går i skolan. Barn som kanske måste göra något annat för att familjen ska överleva, eller barn som har vuxna omkring sig som menar att det är för dyrt med skola eller har något annat skäl. Vi träffar Pablo, han har initierat och är drivande i skolprojekten Takaphukur och Mominpur. En fantastisk eldsjäl som brinner för det här med utbildning. Han besöker hemmen i området och tar reda på om där finns barn i skolåldern? Han förstår också att det måste finnas något att erbjuda, något mer än bildning. Därför finns det möjlighet för dessa barn att stanna kvar i skolan på eftermiddagen och det finns mat. Skolan erbjuder något att äta. Vi kommer en förmiddag till skolan i Takaphukur. En liten knagglig trappa tar oss upp till en skolsal fylld med förväntansfulla barn. Vet de att vi är lika förväntansfulla? Att vi tycker det är lika spännande att träffa dem som de verkar tycka att det är att träffa oss? Det är spännande och det är gemytligt, det är massor av leenden och det är varmt. Inte bara för att det är sådär 33 grader ute utan just därför att det är en annan värme som råder. En mänsklig, intensiv värme med mycket glädje. Barnen gör en massa saker. De sjunger, läser, skriver på tavlan, går fram en och en och läser upp en dikt eller alfabetet. Varje barn tar ögonkontakt, tittar rakt på oss. Det finns en stolthet över att visa vad var och en kan utifrån sin ålder och förmåga. Som ett litet, litet tack sjunger vi en svensk rörelsesång med dem och inlevelsen är inte att ta miste på. När vi är på väg ut får vi se den lilla terrassen som skulle kunna användas mycket mer. Just nu fattas det pengar för att kunna göra själva terrassgolvet stabilare så att det inte rasar, men ett enklare tak, som skyddar från den alltför starka värmen är också nödvändigt. Några dagar senare får vi vara med om skolan Mominpurs 18-årsjubileum! Det är storslaget som alltid vid sådana här tillfällen. Den stora, hyrda aulan rymmer massor av barn och deras föräldrar. Lärarna och deras barn uppträder i olika konstellationer. Vi får se skolpjäser, gjorda av eleverna själva och med samma typ av ingredienser som svenska skolbarn gör. Andra barn dansar, många sjunger, de visar upp vad de kan och det är mycket! En del tal hålls, både av barn och vuxna och vi två svenskar försöker i våra tal säga hur mycket vi uppskattar att få vara med om detta. Det är fest och det är glädje och det märks! Loreto Day School är en verksamhet som funnits sedan 1800-talet. BFA har länge stött denna stora skola som idag har flera tusen elever. När vi anländer en fredagseftermiddag är många barn redan på väg hem. Vi hinner dock vara med på en avslutningsstund i en flickklass. Vad de är duktiga på att sjunga! Rent och fint! De sjunger till och med utan ledning. Läraren sätter igång dem och de arbetar sig igenom sång efter sång. Benga- 10 Barnen Framför Allt nr

11 liska sånger, sånger på hindi och engelska. Det är verkligen jättefint och här märker vi att inte bara vi iakttar. De tittar storögt på oss, pekar lite, fnissar, sjunger igen. Skolan predikar ett stort eget ansvar. Man påminns om detta när man går omkring. Det finns uppsatta budskap på väggarna. Ditt beteende är ditt ansvar. Idealism, hjälp och stöd I Indien finns en inkluderingstanke, precis som i Sverige. I båda våra länder finns också dessa tankar inte bara som tankar, utan de är även inskrivna och påbjudna som regler att följa. Det vill säga barn som på olika sätt har ett hinder, långsiktigt eller kortsiktigt, ska kunna få samma möjligheter som andra barn. I Sverige har vi kommit längre med att försöka verkställa dessa tankar. Jämför man med Indien så är det ju betydligt enklare att verklighetsförankra inkludering med tanke på våra länders storlekar. Därför är det så imponerande att besöka The Indian Institute of Cerebral Palsy. Vid starten i slutet av 80-talet fanns det en grundtanke som initiativtagarna var överens om. Det gällde att på bästa sätt samarbeta, utan prestige, olika yrkeskompetenser emellan, för att utgöra stöd, hjälp och ge behandling, till familjer och barn som drabbats av cp-skada. Viktigt var också att alla barn med eller utan tilläggshandikapp såsom utvecklingsstörning eller annat, var välkomna. Byggnaden är stor och luftig. Här finns skola, behandlingscenter, besökslägenhet, bassäng, konstnärsverkstad och mycket mer. Vi träffar läkare, sjukgymnaster, lärare och socionomer som arbetar sida vid sida för att med sina olika kompetenser hjälpa familjer i behov av stöd. Man arbetar främst i och kring Kolkata. Men det kommer familjer resandes långt ifrån också. Man hjälper familjerna inte bara genom att ge behandlingar, råd och stöd kring hur man ska sköta sitt cp-skadade barn hemma, utan också genom att försöka bidra med skjuts till och från centret då kanske de ekonomiska möjligheterna brister eller att barnet inte får plats i eller på det fordon man har. Familjer kan också komma på klädbytardagar, barn kan få tillfällig eller mer långvarig skolundervisning, man hjälper till vid läkemedelskostnader och med att försöka bidra till hjälpmedel i hemmet. I ett av rummen sitter en snickare vid vårt besök. Han tillverkar en enklare sorts rullstol främst av trä, snart färdig att användas. På The Indian Institute of Cerebral Palsy (IICP) finns det många möjligheter. Man är väl medveten om att det fortfarande är ganska ovanligt i ett land som Indien att man arbetar sida vid sida med sina olika kunskaper för att kunna få en helhetsbild av ett cp-skadat barn, dess familj och dagliga miljö. Ännu ovanligare var det då man startade för 20 år sedan. Trots att dessa barn har rätt till samma stöd och hjälp som andra finns det mycket annat som prioriteras i det indiska samhället. Därför känns detta hus med alla dessa kunskaper och möjligheter väldigt originellt och ett besök här gör att man känner sig upplyft. Det gäller att ständigt skaffa sponsorer så att verksamheten ska fortgå, hjälp och stöd utvecklas, så att fler och fler kan få ta del av husets möjligheter, både på plats och i den egna miljön. Khirpai Så står de där igen. De orangeklädda barnen med sina blomsterkransar och flaggor. För Katarina är det återbesök och igenkänning, för Eva är det första gången. Vi har kommit till Khirpai. Det kan inte finnas någon på denna jord som inte blir drabbad när man kommer hit. Drabbad av vad? Svårt att beskriva, eller så är det allt! Det räcker att närma sig detta lilla ställe, tre timmars bilfärd från Kolkata. Man blir överöst med känslor och man kan inte värja sig. Barnen har väntat, de vuxna har väntat. Mötet är organiserat, det kanske låter tråkigt? Men icke! Det är välordnat. Barnen har klätts upp och man utnyttjar olika ställen inom området som små stationer, där man visar sin verksamhet. Man får ett intryck av att man verkligen vill visa något. Det är dessutom så att man verkligen har något att visa. Platsen byggdes upp utav en man och en kvinna. Båda var engagerade i Indiens frigörelse. Dessa två lovade varandra att om de överlevde den konflikt som uppstod innan Indien blev fritt 1947 så skulle de gifta sig och engagera sig i att hjälpa andra. De överlevde, gifte sig och startade projektet Khirpai. Området är fattigt och verksamheten är uppbyggd så att det finns möjlighet till tillflykt för kvinnor som blivit förvisade ut ur hemmet av sina män, möjlighet till ett mål mat för barn, läxoch skolhjälp, undervisning, småbarnsverksamhet av olika slag, enklare sy- och vävutbildning. Man tillverkar en del tyger, kläder, väskor och annat. Den kulturella skatten är stor och man slås direkt av deras skicklighet och kunnighet. Vi får se de mest fantastiska danser med de vackraste kläder, sång, diktläsning och förevisning av de olika produkter man framställer i mer eller mindre skala. Som ackompanjemang till dansen har man en enkel bandspelare, det finns inte mycket framdragen elektricitet, allt andas längesedan och ändå är det precis just nu. Vägarna från Kolkata och hit ut är inte särskilt bra. Därför tar det ganska lång tid att åka, även om det inte är så många mil. Men det känns oändligt långt borta från den stora staden. Människorna är uppriktigt nyfikna på oss och vi på dem. Det är framförallt mötet man tänker på. Vi möts verkligen för här finns viljan att stanna upp och tiden. Trots att de flesta människorna här inte talar annat än bengali så pratar vi ändå. Det är framförallt kvinnor vi möter. Många av dem är rättframma med en ärlig och rak uppsyn. Trots den fattigdom som lyser om människorna här finns det en stolthet och en förundran. Man påverkas direkt av dessa människors vilja till kontakt. Vi dras med till en byggnad där många av barnen ska få mat. De får ris, sås och ett ägg. Kanske är det den enda gången per dag dessa barn får ett riktigt mål mat? Portionerna är stora och många barn slukar sin mat, frågar efter mer och det finns påfyllning! Som vid alla våra besök har vi med oss en godsak från bageriet. En önskan finns att vi ska dela ut detta till var och en. Det bildas en lång, lång kö och Eva delar ut till varje barn. Det blir också ett personligt möte med ett leende över från nästan var och en. Vi är drabbade. Till denna verksamhet bidrar bland andra BFA med en summa varje år. För ganska små kostnader kan många barn få till exempel ett mål mat. Med ganska små medel trollar man nästan på detta ställe. Vår dag avslutas med att några kvinnor och unga tjejer kommer och vill prata med oss. Med hjälp av en ung flickas ganska små engelskakunskaper lyckas vi berätta en massa om varandra. I den här miljön är vi två svenska kvinnor starkt uppskattade för att vi blivit mammor till barn med ursprung från Indien och en av oss till och med från Kolkata. Ska vi sjunga en sång? säger en av tjejerna. En kort sekunds tanke far genom huvudet, vilken då? Vad kan vi gemensamt? Så säger hon: We shall overcome! Javisst! Visserligen går den med ett rasande upphottat indiskt tempo. Men vi kan den. Tillsammans! Och vi är långt ifrån Birgit Friggebos misslyckande i Rinkeby på 90-talet. Vi fnittrar, sjunger och känner oss just i den stunden förmodligen mer nära varandra än långt ifrån. Precis innan vi ska gå, smiter en av oss ner till den pyttelilla sjön precis bredvid. En kvinna med turban och bunke i sin hand ser ut att göra något. En liten tjej kommer fram och berättar att hon fiskar! Tänk att det finns fisk i detta som mer verkar vara en damm än en sjö! Får man fota? Jo, hon nickar, hon ser glad ut. Hon är hur fin som helst mitt i sitt fiske. Tycker inte hon går att jämföra med de svenska västkustfiskarna i alla fall. Katarina Pettersson Eva Jonasson-Melin Barnen Framför Allt nr

12 De verkliga hjältarna Bästa sättet att förstå hur andra människor verkligen har det är att besöka dem i deras vardagsmiljö. Det gäller såväl här hemma i Sverige, som i andra länder. Att besöka dessa människor ger de där nödvändiga pusselbitarna som måste till för att få hela bilden klar för sig. Åtminstone en bild som man förhoppningsvis kan förstå. Utan att göra dessa besök finns det risk för att man skapar sig en bild som man tror stämmer. Man fantiserar sig fram till en bild som oftast inte gäller i verkligheten. Häromdagen var jag hemma hos en aktuell känd svensk skådespelare. Besöket var i och för sig inte ämnat för att lägga de där sista pusselbitarna på plats, men ändå slog det mig att jag skapade mig en bild av den personen som jag inte hade kunnat göra utan detta besök. Det var ett ganska vanligt svenskt hem, en ganska vanlig svensk familj upptagna med alla de där bestyren som de flesta människor lever med. Det var en miljö som man lätt kan sätta sig in i och förstå. Vad händer då när man besöker människor i fattigdom i andra delar av världen. Först och främst tror jag det är ganska vanligt att man tänker nåt i stil med hur kan de leva såhär, hur klarar de sig med så lite, utan rinnande och kanske rent vatten, utan det som faktiskt behövs för att kunna leva ett drägligt liv. Man hinner naturligtvis tänka en hel del och på alla möjliga saker. Men fundera en stund över vad och hur man hade tänkt utan att genomföra dessa besök. Självklart hade en helt annan bild målats upp i ens inre än den verkliga bilden. De bilder man får när man verkligen besöker är faktiskt helt ovärderliga. Man kan skapa sig en relativt rättvisande uppfattning över hur det förhåller sig. Vad som är väldigt svårt att föreställa sig innan man till exempel besökt fattiga människor i en liten by någonstans i världen är det mottagande man kan få när man kommer dit. Människorna i den lilla byn har väntat på besöket av de vita människorna från västerlandet. Barnen och ungdomarna står uppradade och skapar en liten allé, uppklädda i de finaste kreationer man kan tänka sig. De vuxna står också uppradade, med lika fina kläder. De sjunger en välkomstsång. De kastar förtjust blomblad framför fötterna när man tar sig igenom den lilla allén. De skapar ett mottagande endast värt den största hjälten i hela världen. Men det är ju bara jag, bara vi som kommer på besök. Människorna i den lilla byn har övat in sånger, danser och andra konster som de framför med stolthet. Man häpnar verkligen över den gästfrihet och givmildhet som de visar. De är ju så fattiga. Men det är en fattigdom som helt och hållet är ekonomiskt betingad. För egentligen är de rika. Många gånger är de mycket rikare än många av oss västerlänningar. Rika på just gästfrihet, på kärlek och godhet. Det vi västerlänningar kan hjälpa dessa ekonomiskt fattiga människor med kan kokas ner till en enda sak. Pengar. Förstås. Med lite mer pengar kan dessa människors magar mättas. Med lite mer pengar kan dessa människor borra en ny brunn för att få tag i nytt och rent vatten. Med lite mer pengar kan man lära dessa barn och ungdomar och vuxna läsa och skriva. Med lite mer pengar kan dessa människor vaccineras mot de värsta sjukdomarna. Med lite mer pengar kan dessa människors handikappade barn få en rullstol att ta sig fram i. Med lite mer pengar går det att göra underverk. Man ser det när man gör dessa besök. Man förstår hur det ska genomföras. Man inser vilket viktigt steg framåt som dessa människor skulle kunna ta med lite mer pengar. En klapp mindre Tänk om alla BFA s medlemmar skulle avstå från att köpa en av alla julklappar som man planerar att köpa i år. Tänk om pengarna som denna enda julklapp skulle ha kostat istället skickas till människorna i den där lilla byn någonstans i den ekonomiskt fattiga världen. Jag gör ett litet räkneexperiment. BFA har ungefär 1000 medlemmar. En julklapp kostar kanske 100 kr. Inte för dyrt och inte för billigt. Plötsligt skulle en summa på etthundratusen kronor kunna skickas till denna lilla by kronor. Vet du vad detta skulle innebära för människorna i den lilla byn. De skulle kunna mätta alla hungriga magar. De skulle kunna borra sin brunn. De skulle kunna få bättre förutsättningar för att lära sig läsa och skriva. De skulle kunna vaccineras mot de värsta sjukdomarna. De handikappade barnen skulle kunna få tillgång till nödvändiga hjälpmedel. De skulle kunna göra underverk med dessa kronor. När vi västerlänningar besöker dessa människor får vi ett mottagande endast värt den största hjälten i hela världen. Men det är inte vi besökare som är de verkliga hjältarna. De verkliga hjältarna är de fattiga människorna i den lilla byn någonstans i världen. Hjälp hjältarna. Jörgen Pettersson Biståndsansvarig inom BFA 12 Barnen Framför Allt nr

13 Barn i behov av särskilt stöd Alla barn behöver kärleksfulla och goda föräldrar och andra snälla vuxna omkring sig. Det brukar räcka för att kunna växa till en trygg, fri och lycklig person. Andra barn behöver mer stöd. Ibland räcker inte de vanliga krafterna till. Kärleken och godheten finns där men ibland behövs mer hjälp och stöd på grund av funktionshinder eller annan problematik. Vi som adoptivföräldrar vet, att bara det att ett barn är adopterat kan betyda ett behov av extra stöd i uppväxten, i barnomsorgen eller i skolan för att allt ska vara så bra som möjligt. Adopterade barn har något gemensamt, nämligen att de skilts från sin mamma i tidig ålder och blivit omhändertagna på barnhem eller av någon annan institution. Några har varit längre tid på barnhem innan de kommit hit. Alla har de sin alldeles egna upplevelse med sig till Sverige och till sin nya familj och sitt nya liv. Uttrycken för dessa upplevelser kan visa sig i ökad aktivitet och koncentrationssvårigheter i olika grad. Många barn får diagnosen ADHD som just beskriver överaktivitet och koncentrationssvårigheter. Bokstäverna säger dock inget om orsaken. Några barn kommer till Sverige och till sitt nya hem med en redan känd funktionsnedsättning. För andra barn kan det visa sig senare. Det är vi föräldrar som ska klara av situationen och först och främst ge våra barn det de behöver, föräldraskap, godhet och massor av kärlek. Det räcker väldigt långt. Be om hjälp Men i kärleken och föräldraskapet ligger också att se och förstå om och att och när ens barn behöver särskilt stöd. Det ser föräldrar väldigt bra. Sedan gäller det att förstå och inse att det är ok att be om hjälp. Det är en rättighet. Det innebär påfrestningar av alla slag att ha ett barn med funktionshinder eller som behöver extra stöd. Inte bara förändringar hemma (som ofta är väldigt positiva) i vardagen utan också kontakter med barnomsorg, skola, habilitering och sjukvård gör att det kan kännas väldigt mycket väldigt ofta. Men man vänjer sig och det är därmed väldigt stor risk att man inte märker när tröttheten tar över. Jag har jobbat hela mitt yrkesliv hittills tillsammans med personer med intellektuella funktionshinder och deras familjer. Jag har hjälpt och stöttat enskilda personer och familjer i att få den hjälp och stödinsatser de behöver och har rätt till. För fyra år sedan När vi träffade våra pojkar första gången för fyra år sedan i Litauen så hamnade vi i situationen att själva vara beroende av stödinsatser. Vi förstod det så fort vi hade träffat våra pojkar första gången. De tog oss med storm. Vi trodde vi var förberedda och det var vi också. Teoretiskt. Men ingen kan lura naturens lagar, tack och lov! Det man känner, känner man, vare sig man vill eller inte, vare sig man är förberedd eller inte. Långt borta var de förnuftiga råden då. Ingen brådska Vi fick genast vid första läkarundersökningen den obligatoriska remissen till barnneurologen på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Hade vi inte fått den hade vi begärt den. Det tog sju månader att komma dit. Sedan tog det ytterligare tre månader av utredning innan diagnosen var klar (intellektuellt funktionshinder, ADHD och drag av autism). Sammanlagt tio månader. Men egentligen var det ingen brådska. Under tiden var vi tillsammans och upplevde det som säkert alla föräldrar upplever. Vi var tillsammans jämt, vi föräldrar och våra två pojkar 3 och 5 år. Båda var aktiva som bara den. Vi lärde oss mycket om varandra under den tiden. Och vi blev trötta. Av upplevelser, känslor, tidiga morgnar, alldeles för tidiga. Tankar, grubblerier, oro, diskussioner av allt som hörde till vår vardag då, inte minst vår äldste pojke och hans uttryck och sätt. Vår lille pojke var ju inte direkt stillsam och han har ju också sina behov och uttryck. Adoptionsrådgivning På sexårskontroll på BVC frågade den mycket förstående och goda sköterskan efter att ha hört oss berätta om Edgar: Men ni då, vad får ni för hjälp? Jag hörde mig själv svara: vi, nä vi behöver ingen hjälp Dagen efter ringde vi till adoptionsrådgivningen som är gratis här i Göteborg. Det borde den vara överallt. Vi fortsatte gå på rådgivning där i nästan 2 år. Jag blir fortfarande varm i mig bara av att säga ordet adoptionsrådgivningen På adoptionsrådgivningen fick vi bekräftelse på våra tankar och oro, vår lycka, glädje och tvivel. Ingen utredde eller bedömde. Vi fick frågor och kommentarer och svar på det vi berättade. Vi behövde bara vara föräldrar. Det duger. Vi behöver inte vara kuratorer, psykologer, pedagoger, logopeder Andra har det som jobb. Vår uppgift är att vara föräldrar. Vi fick information om adoptionsrådgivningen hos barnneurologen. Sedan dess har det tillkommit habilitering enligt LSS-lagen, avlösarservice, skola och fritids med assistent och vårdbidrag. Men vi fick leta länge och kämpa för att hitta någon som kunde hjälpa vår pojke med hans barnhemsskador som utmärkte sig i stress, rädsla, ilska och ångest. Han har visat och berättat. Det är överraskande och konstigt och det har känts svårt att ingen av alla vi träffat på av expertis har kunnat möta hans problem. Vi hittade via psykologiska institutionen vid universitetet i Göteborg en BUP-klinik. Där går vår son i terapeutisk behandling. Det som också har varit resans överraskningar har varit att mycket har varit så positivt, nästan för bra. Jag menar att vi hade bilden av t ex förskolan som ett ställe där vi skulle möta sura, ledsna, utarbetade kvinnor Barnen Framför Allt nr

14 som inte hade någon tid alls att ge till ett barn som behöver lite extra. Istället mötte vi glada, energiska och intresserade kvinnor (tyvärr bara kvinnor) som gav vad de hade att ge till våra pojkar, plus lite till. Kanske var det värre lite längre upp i den administrativa, beslutande världen. Oj, de vet inte så mycket om vilka resurser de har att göra med. Eller så är det just det de vet. Hur som helst har vi frågat oss hur det kan vara så att de allra flesta i sjukvård, barnomsorg och skola som vi mött har varit så positiva. Jag tror att en förklaring är att vi vet vad vi har rätt till. Vi kan lagen. Däremot är vi i stunden bara föräldrar som kämpar, som gråter och blir upprörda och ännu mer arga när vi ser de förstående minerna hos dem som vi pratar med. Kombinationen funkar. Så ett råd som inte alls är det minsta snusförnuftigt är att kolla lagen eller lagarna (nedan kommer lite tips om var ni kan läsa lagen). Pålästhet och känslor i kombination är väldigt bra. För det mesta löser det sig självt. Känslor har man. Påläst kan man bli. Sedan går det av sig själv. Det som jag kan göra är att försöka balansera det hela. Därför är det alltid bra att vara två. Eller ha med sig någon som kan. Stödinsatser ges reglerat i lagstiftning Sjukvård genom Hälso- och sjukvårdslagen, socialt bistånd genom socialtjänstlagen och särskilt stöd och service genom LSS-lagen. Skolan ordnas via skollagen. Vi tar det från början Sjukvård Sjukvården regleras genom Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL). Barnsjukvård är kostnadsfri. Barnsjukvård ges vid vårdcentraler eller barnmedicinska kliniker lokalt där du bor. Kan inte läkaren där hjälpa er skall remiss till specialist skrivas. Om inte läkaren gör detta skall ni begära det, om ni tycker att det behövs. Ni har rätt till specialistvård där den finns och alla läkare har skyldighet att skriva remiss om inte samma specialistvård finns där ni bor t.ex. barn europsykiatrisk klinik (BNK) eller barn-och ungdomspsykiatri (BUP). Ni har alltid rätt att begära omdöme från annan läkare. Inom sjukvården finns förutom läkare också sjukgymnast, psykolog, logoped osv. Var beredd på väntetider för tid till specialist. Socialtjänst Socialtjänsten regleras genom Socialtjänstlagen. Socialtjänsten ger bistånd för att alla människor skall kunna ha rimliga levnadsförhållanden. Man kan söka stödinsatser som skall bidra till att underlätta det vardagliga livet. Vilka stödinsatserna är, diskuterar man med socialsekreteraren vid socialkontoret där man bor. Många tycker det är lite jobbigt att kontakta socialen. Socialen kan hjälpa till med just det man behöver hjälp med. Bland annat genom att ställa frågor som kan hjälpa en på vägen att själv kunna förklara vad man behöver hjälp med. Särskilt stöd Regleras genom LSS- lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. LSS-insatser ges i kommunen. Man måste begära insatserna. Insatserna ges bara till personer med intellektuella funktionshinder (utvecklingsstörning), personer med autism eller personer med förvärvad hjärnskada. (en skada som inträffat genom olycka och som gett bestående hjärnskador). Syftet med lagen är att ge människor med funktionshinder möjlighet att leva ett liv som andra. Lagen skall ge goda levnadsvillkor. Man söker insatser i kommunen. Beslut om insatser kan överklagas till länsrätten. LSS är en rättighetslag. Ekonomiska skäl kan aldrig anges som skäl till avslag på en begärd insats. Råd och stöd, (psykolog, pedagog, sjukgymnast, logoped mm.finns i säskilda habiliteringsteam), avlösarservice, korttidstillsyn för barn över 12 år ( förlängt fritids ), korttidsvistelse, ledsagarservice, personlig assistans(se även försäkringskassan) är några insatser som ges enligt LSS. LSS-insatser söks vid socialkontoret där du bor. Barnomsorg Kommunen ansvarar för barnomsorg. Du har rätt att välja barnomsorg inom kommunen. Har ditt barn behov av särskilt stöd har kommunen skyldighet att tillhandahålla detta. Samverkan mellan barnomsorg, habilitering (LSS) och sjukvård är bra om det behövs. Det har du också rätt att begära. Skola Skolan regleras genom skollagen. Alla barn har rätt till skola samtidigt som alla barn har skolplikt. Från 7 års ålder skall alla barn gå i skolan. Föräldrar har rätt att välja skola i kommunen där man bor. Om barnet behöver särskilt stöd i skolan är det skolans skyldighet att tillhandahålla detta. Kommunen har skyldighet att tillmötesgå varje barns behov av skolgång. Det är jätteviktigt! Du har rätt att begära stöd! Om du inte får det du har rätt till kan du klaga hos skolverket! Särskolan Regleras också i skollagen. Särskolan är obligatorisk mellan årskurs ett till tio. Särskolan erbjuder inte förskoleklass. Särskolan har en särskild studieplan.särskoleundervisning sker i särskilda klasser. Man kan begära att barnet skall gå i vanlig klass men läsa enligt särskolans studieplan. Resurser överförs då från särskolan. Anmärkning: Sverige är ett av få länder som fortfarande har särskolan som särskild skolform med en särskild organisation. Jag är en förespråkare för en inkluderande skola och således en motståndare till särskolan, andra har en annan mening. Alla har idag rätt att välja särskolan. Man måste oftast ha läkarintyg som styrker att man har rätt till särskola. Man ansöker hos rektorn där man bor. I Sverige är alla vanliga stödinsatser frivilliga. Det betyder att ingen kan tvingas till stödinsatser. Försäkringskassan Försäkringskassan har bland annat hand om assistansersättning och vårdbidrag Assistansersättning ges till person som är i behov av personlig assistans för den del som inte täcks av kommunens ersättning. Assistansersättning söks genom kommunen (LSS) och skall ges till personer med betydande funktionshinder som gör att man behöver omfattande stöd i vardagen men detta är krångligt att söka. Stödet söks hos kommunen. Jag rekommenderar att man ber någon som vet hur det går till, om hjälp. Försäkringskassan handlägger också vårdbidrag. Vårdbidrag är ett bidrag som skall täcka det merarbete det innebär att vårda ett barn med funktionshinder i hemmet. Det täcker inte förlorad arbetsinkomst utan är enbart en ersättning för extra omvårdnad. Man kan också ansöka om kostnadsersättning för merkostnader till följd av barnets funktionshinder. Försäkringskassan är här mycket noga med att betona merkostnaden. Man har bara rätt till ersättning för kostnader som tillkommer utöver det som är normalt. Intervju med försäkringskassan upplevs ofta som svår och jobbig. Gå gärna dit båda två, eller be kuratorn på habiliteringen om hjälp. För att få särskilt stöd krävs det ofta läkarintyg. Fortfarande i vår moderna värld har ingen kommit på något bättre än läkarintyg som stöd för en begäran om särskilt stöd. Förhoppningsvis kan du få ditt intyg på vårdcentralen där ni bor. Ni själva berättar om barnets behov och er situation. Om det behövs remiss till en specialist, skall ni begära detta. Det har ni rätt till. Ett bra skrivet läkarintyg kompletterat med tex. ett intyg och en utredning från psykolog, sjukgymnast, logoped eller annan expert är oftast nödvändigt och väldigt bra att ha. För insatser enligt LSS måste det finnas läkarintyg som fastställer diagnos för att visa att barnet har rätt till LSS (Intellektuellt funktionshinder, autism eller förvärvad hjärnskada). Tyvärr är folk präglade av diagnoser och beteckningar för beteenden och funktionshinder. ADHD, Damp, Aspergers syndrom, Downs syndrom och en massa andra beteckningar. Diagnoserna är bra på det sättet att vi kan söka stödinsatser för våra barn och förhoppningsvis kan diagnosen leda till ett bra och kompetent stöd för våra barn, men diagnosen i sig ger inga garantier eller svar. 14 Barnen Framför Allt nr

15 Våra barn Glöm inte det allra viktigaste: Att mitt i alla kliniska och juridiska utredningar, bedömningar och diagnoser så är våra barn just de barn de är. Vi känner och älskar dem som inga andra och vi har rätt att vara de föräldrar vi är och älska våra barn som bara vi gör. Barnen har rätt att vara älskade och behövda precis som de är. Vår förening har ett bra namn eller hur? Barnen Framför Allt. Tips på hemsidor där du lätt hittar lagtexter (även lättläst) och senaste nytt Vi har bara mött snälla och goda och välvilliga personer när det gäller vår pojke. Men, och det är ett stort men: Vi är förvånade och ledsna över att alla är så beroende och fixerade vid diagnoser att det verkar nästan omöjligt för läkare, pedagoger, psykologer, logopeder och andra välgörare att se barnet. Utvecklingsstörd = särskola ADHD = problem Autism = specialgrupp i särskolan Våra barn är unika! De har sina svårigheter att brottas med. De har troligtvis en hel del i sig som gör att de har fullt upp med många frågor om varför och varje dag bearbetar minnen som inte alltid är så klara men som ändå finns där och som inte alltid är så ljusa som vi skulle önska. Våra barn är adopterade. Hur hade deras stödbehov sett ut om de hade levt med sin mamma och familj från början? Det kan vi förstås aldrig veta. Vi kan bara förstå det vi får från våra barn. Det är det som är det viktiga, för oss att förstå, för oss att acceptera och bekräfta och förmedla till dem som skall ge det där extra, särskilda stödet. Det som våra barn behöver för att kunna växa upp och känna sig älskade och behövda. Det som vi behöver för att vi ska kunna vara bara föräldrar. några timmar. Vi kämpar med lagtexter och tolkningar. Vi kanske anlitar jurister och det kan ju vara mer än berättigat ibland. Det kan ibland både kännas kränkande, förolämpande och känslomässigt jobbigt att sitta i ett samtal med handläggare, utredare eller läkare. Om det går att ordna så var alltid två vid sådana tillfällen. Om ni är osäkra, försök att få hjälp t ex från kurator på habiliteringen. Det är viktigt att vara genomtänkt och påläst om vad vi vill vi ha och vad vi behöver, varför vi söker stöd och om var vi hittar stöd i lagen. Man måste inte alltid vara jurist. Det kan räcka med att veta att i skollagen står att kommunen har skyldighet att En liten snutt från lagtexten kan inte nog överskattas i kombination med det man behöver och begär stöd för. Ofta pratar vi om barn med särskilda behov. Barnens behov är alldeles vanliga och normala. Men för att få tillgodosett behoven behöver de särskilt stöd. Det är en helt annan sak. (Socialtjänstlagen, LSS-lagen och Hälso och Sjukvårdslagen) (skollagen, särskolan mm) (bla. om vårdbidrag) (om lagar, regler, forskning osv inom det sociala området) handikappombudsmannen Råd och stöd kan man få också från intresseföreningar. Där finns mycket erfarenhet och kunskap och ofta ett helt annat sätt att se verkligheten än det vi annars möter. en förening med och för personer med Damp, ADHD och närliggande funktionshinder rörelsehindrade barn och ungdomar handikappades riksförbund handikappförbunden förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna riksföreningen autism ANDERS BERGSTRÖM Ibland får vi inte som vi önskar. Kommunen säger nej eller ger inte alla de timmar vi begärt eller så beviljar försäkringskassan bara halvt vårdbidrag istället för helt. Ibland kan några timmar vara helt avgörande. Ibland gör det inte så mycket med Barnen Framför Allt nr

16 Årets Julfest Jultomte, julskinka, julklappar, luciatåg, tindrande ögon och glada barn. Inget saknades vid årets julfest, utom möjligen snö Iår kom julen tidigt till Göteborg. BFA:s årliga julfest hölls redan 17 november på hotell Kusten i Göteborg. Det var många som samlades för att äta julmat och mingla. Festligheterna inleddes med att självaste jultomten hälsade alla välkomna. Barnen hälsades särskilt välkomna med julklappar och vi vuxna fick glögg och pepparkakor. Det minglades och biståndsförsäljningen gick strålande. Sedan blev det jullunch och julpyssel. Barnen pysslade och gjorde smällkarameller, julkort med mycket glitter och annat. När alla var Efter kaffet var det dags för lottdragning. Ordförande Eva Jonasson Melin och Pernilla Jansson tog hjälp av Felix för att dra lotter. Många glada vinnare fick med sig både mattor och godis. mätta och glada plockade Katarina och Jörgen Pettersson fram gitarrerna och granen och det blev dags för dans och julsånger. Ett stort, glatt gäng dansade och sjöng små grodorna, morsgrisar är vi allihopa och alla andra julfavoriter. Det dansades långdans och det hela Nästa år planerar BFA att har flera julfester spridda över landet, så att så många som möjligt har möjlighet att vara med på julfest. Det kommer som vanligt att bli en fest i Göteborg men också en i Stockholm. Förhoppningsvis kommer det massor med julfirande runt om i landet. Ett stort tack till alla er underbara människor som var med och hjälpte till och gjorde årets julfest helt fantastisk. Ett alldeles speciellt tack till Katarina, Eva, Anders och Jultomten. avslutades med raketen. Därefter var det dags för Luciatåget. Katarina samlade alla små tomtar, lucior och pepparkaksgummor och sjöng lussevisor. God Jul alla! Marie Tengmark 16 Barnen Framför Allt nr

17 Sponsorer BFA-Fadder söker företag som kan tänkas vara villiga att stödja våra fadderprogram eller fadderprojekt. Hör av er till Katarina på om ni vet om någon som skulle kunna tänkas hjälpa oss med detta, eller om du själv har ett företag och skulle vilja vara sponsor. Alla företag som sponsrar BFA-Fadder på ett eller annat sätt får ha med sin logga på hemsidan och i BFA: s medlemstidning. Vi söker också hjälp med fadderverksamheten. Känner du att detta skulle vara roligt att jobba med, hör då av dig till Katarina på fadder@bfa.se eller på Vi har många olika projekt på gång för att göra fadderverksamheten så lättarbetad, lättskött och välorganiserad som möjligt. Även arbetet med att värva nya faddrar kräver en viss insats och där kan alla hjälpa till på ett eller annat sätt. Så snälla faddrar - hjälp oss med detta. Berätta för era nära och kära, vänner och bekanta att vi finns och berätta om alla barn som behöver vår/er hjälp. Barnen Framför Allt - Fadder önskar alla faddrar en riktigt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År och vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete 2008 Vill du skriva om just dina erfarenheter i tidningen? BFA:s medlemstidning utkommer i fyra upplagor om året. För att kunna göra detta ber vi om er hjälp. Vi har många intressanta teman att diskutera och skriva om och vi efterlyser artiklar ifrån er som besitter dessa många fantastiska erfarenheter! Det är ni som har adopterat, varit faddrar, gjort biståndsprojekt eller på annat sätt varit i kontakt med BFA, som kan dela med er kunskaper till andra människor. Har ni någon historia som ni skulle vilja dela med er? Har ni någon intressant händelse som skulle kunna vara hjälp för någon annan att känna till? Har ni funderingar som ni skulle vilja delge? En hjälp på traven: Resor till våra adoptionsländer... Fadderbarn, vad betyder de för dig? Bistånd, hur gjorde ni? Hur fungerade er adoption ifrån ert land? Hur kändes det innan barnbeskedet kom? Hur var det när ni kom hem? Hur har det gått efter adoptionen? Syskonadoptioner... Barn med speciella behov... Hur fungerade det på ert barnhem? Allt är intressant, allt är välkommet. Skicka ditt bidrag till redaktion@bfa.se Annonsera i BFA tidningen och bli vår biståndspartner Det finns nu möjlighet att annonsera i BFA s tidning. Samtliga annonsintäkter kommer att användas till BFA s biståndsarbete, framför allt när behov av ekonomiskt stöd uppkommer i samband med naturkatastrofer men också andra händelser som kräver snabba biståndsinsatser. Priserna för att annonsera finns nedan. De annonser som införs i tidningen skall ligga i linje med de etiska och moraliska riktlinjer som BFA arbetar utifrån. BFA förbehåller sig därför rätten att refusera annonser som inte gör det. Tidningen utkommer normalt fyra gånger per år och är i A4-format. Annonserna ska mailas till redaktion@bfa.se i tryckfärdigt pdf-format och de ska vara exakt de mått som anges nedan. Annonspriser tidningen: 1/4 sida (100x145 mm), 5000 kr per nummer 1/2 sida (200x145 mm liggande), 8500 kr per nummer 1/2 sida (100x290 mm stående), 8500 kr per nummer 1/1 sida (200x290 mm), kr per nummer Annonspriser för en återkommande annons i 4 nummer i följd: 1/4 sida = 5000 kr x 4 = kr -10% rabatt = kr 1/2 sida = 8500 kr x 4 = kr -10% rabatt = kr 1/1 sida = kr x 4 = kr -10% rabatt = kr Barnen Framför Allt nr

18 Här finns våra fadderbarn Barnen Framför Allt - Fadder förmedlar idag hjälp till närmare 1000 fadderbarn. Av dessa bor 564 fadderbarn i Indien. Barnen är fördelade på 13 olika platser och föreningen samarbetar med 6 olika organisationer och hem. Här finns våra fadderbarn i Indien: Maharashtra Our Ladys Home, For Boys, Mumbai (Bombay): Är en inackorderingsskola för pojkar som drivs av katolska kyrkan. Här har vi har för närvarande 77 pojkar i åldern 5-18 år som sponsras. Man kan alltid bli fadder åt barn från OLH om man vill. Holy Cross Convent; Här är det nunnor som driver ett fadderprojekt, där de hjälper väldigt fattiga barn så de kan gå i skola och därigenom får möjlighet till att få en utbildning. Barnen bor hemma hos sina föräldrar. Vi sponsrar 61 barn hos dessa nunnor. Just nu har vi 4 barn som är utan faddrar på Holy Cross Convent. Nitjaseva hospital i Shevagon, öster om Poona, driver ett fadderprogram för fattiga barn. En del av fadderbarnen har utbildat sig till sjuksköterskor och har sedan fått arbete på Nitjaseva hospital. Barnen bor hemma hos sina föräldrar. Här har vi 34 fadderbarn och 2 som behöver faddrar. CASP (Community Aid and Sponsorship Programme): CASP arbetar tillsammans med de sociala myndigheterna. De har sitt huvudkontor i Bombay samt lokala kontor i Delhi, Pune, Kerala, Raigad Nagpur och Mumbai (Bombay). Barnen bor hemma hos sina föräldrar eller släktingar och de går i registrerade skolor. Föreningen hjälper för närvarande 353 fadderbarn i åldern 6-20 år. Via CASP finns det ganska många barn som behöver en fadder. Kolkata ISSA är vår samarbetsorganisation i Kolkata Children Left Behind: Är barn som av en eller annan anledning har blivit kvar på barnhemmet Nava Jeevan, barnhemmet som BFA samarbetar med i Kolkata. Här hjälper vi 33 barn och vi behöver ständigt nya faddrar. Each One Teach One: Är en skola där yngre barn får hjälp av de äldre med att lära sig läsa, skriva och räkna. Detta är ett projekt, så här går hjälpen till hela skolan. Nava Jyoti - Mominpor och Nava Jyoti - Thakurpukur: Är 2 daghem som tar emot ca 30 barn vardera i åldern 4-6 år. De barnen får sedan via ISSA:s försorg hjälp med att börja skolan. Vi sponsrar dessa projekt och all hjälp de kan få är välkommen. Så känner du att du vill stödja ett helt projekt istället för ett individuellt fadderbarn så är detta något för dig och du är varmt välkommen att höra av dig. Sri Lanka På Sri Lanka har föreningen 73 fadderbarn, fördelat på fyra olika organisationer och lika många orter. Gurutalawa Inga-Lisa Fairweather har hållit på med fadderbarn i många år, men har på senare år dragit ner på antal fadderbarn och kommer inte i framtiden att hålla i något fadderprogram. I dagsläget har vi 5 fadderbarn och tyvärr kommer vi inte att få fler därifrån. Kurunegala Lourdes Girls Home, detta är ett barnhem för flickor. Föreningen sponsrar 27 barn och ungdomar mellan 6 och 18 år Good Shepherd Convent, här har vi 21 fadderbarn som bor hemma och går i klosterskola. Barnen är mellan 4 och 18 år. Colombo Christie Kohomban, är präst och han hjälper väldigt fattiga barn som bor i slummen. Här sponsrar vi 20 fadderbarn och hoppas kunna hjälpa flera i framtiden. Vi har även nya kontakter på gång på Sri Lanka. Hoppas kunna berätta mera om det i nästa nummer av vår tidning. Polen I Polen har vi kontakt med 2 barnhem och vi sponsrar för närvarande 84 barn i Polen. I Malbork ligger ett av dessa barnhem. Barnhemmet har fått statligt stöd för upprustning av lokalerna, men barnen behöver all hjälp de kan få av sponsorer för att kunna gå i skolan och köpa personliga saker som kläder och hygienartiklar. I Dzierzgon, ligger det andra barnhemmet. Dessa lokaler skulle behöva rustas upp, men man har inte fått någon hjälp till detta ännu. Barnen här har samma behov som barnen i Malbork. På dessa barnhem bor det ganska många äldre barn som behöver stöd och hjälp. Dessa barn är i åldern år. När de sedan har fyllt 18 år så måste de lämna barnhemmet och klara sig själva och behöver även då stöd och hjälp från oss faddrar. Sista helgen i oktober 2007 var jag Katarina, min dotter, en väninna, administratör Bodil Engström och hennes familj och en fadder på besök i Polen för att hälsa på i dessa barnhem. Det var en fantastisk resa. Helt otroligt vad många intryck man får av att få se med egna ögon hur våra fadderbarn har det. Tänk det är så nära, 1 timma med flyg och så någon liten tåg- och buss resa och vips så är man där. Mer om denna resa kommer i nästa BFA tidning. Vietnam I Thanh Ba hjälper vi ca 40 barn. Barnen som får hjälp via detta fadderskap har oftast någon sorts av handikapp och får med hjälp av pengarna som faddrarna sponsrar med, hjälp till att träna på ett resurscenter som ligger i Thanh Ba mm. I Da Nang sponsrar vi ca 20 barn som får hjälp med skolgång, kläder mm. KATARINA BORG-ADOLFSSON Kostnaden för att bli fadder ligger mellan 70:- och 100:- i månaden, vi skickar ut fakturor 2 gånger om året, februari och augusti, men man har även möjlighet till att välja om man vill betala sin fadderavgift via autogiro och kan då välja om man vill betala per månad, kvartal, halvår eller helår. För att bli fadder kan man även gå in på och fylla i formuläret som finns under fliken BLI FADDER 18 Barnen Framför Allt nr

19 Bli fadder genom Barnen Framför Allt Gör din anmälan här, klipp sedan ur sidan, vik ihop den och sätt på ett frimärke. Jag vill bli fadder till ett barn från: Indien - Maharashtra Där behovet är som störst Our Lady s Home Holy Cross Convent Nitjaseva Hospital CASP Raigad Delhi Mumbai Nagpur Mumbai Pune Kerala Indien - ISSA Children Left Behind Each One Teach One Nava Jyoti Sri Lanka Där behovet är som störst Lourdes Girls Home Good Shepherd Convent Christie Kohomban Mominpor Thakurpukur Polen Där behovet är som störst Malbork Dzierzgon Vietnam Där behovet är som störst Thanh Ba Da Nang Namn:... Adress:... Postnummer och ort:... Mail adress:... Om du vill betala fadderavgiften via autogiro går det bra att fylla i nedanstående rader Kontonummer:... Personnummer:... Hur vill du betala per: månad, kvartal, halvår eller helår? Ringa in det som passa dig bäst Barnen Framför Allt nr

20 Avsändare: Sverige Barnen Framför Allt Porto betalt Energigatan 11 Port Payé Kungsbacka BFÖRENINGSBREV Sänd din barnbild till Barnen Framför Allt, Energigatan 11, Kungsbacka. Om du vill ha tillbaka bilden så bifoga ett frankerat kuvert med adressen påskriven. Du kan också eposta din bild till På sommarträffen i somras träffades vi alla och hade jättekul! David och Jacob, Evelina och Cornelia från Indien och Leon och Wilmer från Vietnam. Vi hälsar till alla som vi träffade på sommarträffen. God Jul och Gott Nytt År önskas alla tjeckienkompisarna av Nikol Tengmark med familj. Här är vi på sommarläger i Falkenberg tillsammans med Tjeckiens myndighetspersoner Markéta Nováková och Stanislava Kopecká. Kram Nikol Hösthälsningar från kompisarna Jacob och David Brandberg och Mario Fransson. Jacob och David kom från Indien till Sverige i år och Mario kom från Bolivia till Sverige i år. Alla bor vi i Umeå. Tack för hjälpen till Tack! Marie Pettersson, som på sin fritid gjorde layouten till förra upplagan av tidningen, nr. 2/ Vi uppskattar ditt engagemang! Notiser Information från kansliet För er som redan står som sökande till adoption hos BFA, kommer ett brev angående registerhållningsavgiften att skickas ut under januari/februari. Där kommer ni att få information om vad som gäller för att stå kvar som adoptionssökande under nästa år. Ytterligare ett brev kommer att skickas ut till alla medlemmar angående när medlemsavgiften ska vara inbetald. Detta kommer att skickas ut under februari/mars. Mer information kommer att finnas på i början på BFA söker en handläggare till kansliet. Annons kommer på Arbetsförmedlingens och BFA:s hemsida i januari. Vi vill göra er observanta på att vi inte kommer att kunna besvara några frågor förrän annonserna är publicerade.