Maltesen BRYGGHJÄLTE FRÅN ÖLAND KANADAS INTÅG PÅ SB&WF FYRA SVENSKA BRYGGERIREPORTAGE ÅLAND SINGAPORE SVENSKA ÖLFRÄMJANDETS MEDLEMSTIDNING

Transkript

1 Maltesen ÅRGÅNG 21 VOL 71 NR SVENSKA ÖLFRÄMJANDETS MEDLEMSTIDNING BRYGGHJÄLTE FRÅN ÖLAND FYRA SVENSKA BRYGGERIREPORTAGE ÅLAND SINGAPORE KANADAS INTÅG PÅ SB&WF

2 När ni läser detta är vi nära att sätta våra nya stadgar. Jag tror att den nu föreliggande versionen av dem kommer att göra att vi får en betydligt bättre grund att stå på inför framtiden. Som ni kan se i protokollen från styrelsemötena (Ni som har tillgång till Internet hittar dem på hemsidan under Medlemssidor ) har vi en plan för hur vi skall gå vidare och göra Svenska Ölfrämjandet till en tung förening som man lyssnar på när vi framför våra åsikter om öl. För det är så att genom er medlemmar har vi en oerhört stor samlad kunskap om öl! Vi skall sedan gemensamt nyttja kunskapen för att påverka, så att vi får tillgång till ett bra sortiment av både inhemska och utländska öl utan alla de problem vi har idag! LEDARE Jag var nere i Bryssel i början av september på en mottagning för alla MEP (Member of European Parliament). EBCU (European Beer Consumers Union) hade fått låna Brewers of Europes hus, ett alldeles utmärkt trevligt ställe att ha mottagningar på för övrigt. Där bjöd vi på öl med tilltugg. Tyvärr kom ingen MEP från Sverige av diverse olika anledningar. Däremot kom det några assistenter till dem. Sammanlagt kom det ca 100 personer allt som allt från hela Europa. Det intressantaste ur vår synvinkel var att så många var intresserade av hur Sveriges alkoholpolitik fungerar och hur man resonerar. Eftersom direktiven för en översyn av Svenska alkohollagen hade offentliggjorts veckan före, var det just dessa som speciellt intresserade några av de närvarande. Som jag tror att ni läst om i tidningarna är det ett antal punkter som varit på löpsedlarna: Låta sushi-restauranger och pizzerior servera alkohol; I många kommuner räknas inte dessa maträtter som varm mat. En annan punkt är lokal gårdsförsäljning av vin och öl. Detta är tillåtet i bl.a. Finland. Men hur konstigt det än låter så är lokalförsäljningen ifrågasatt. Det beror på att ett monopol inte går ihop med lokalförsäljning enligt EU. Antingen monopol eller en öppen marknad. För våra Svenska mikrobryggerier skulle lokal försäljning vara en väg runt det problem som uppkom efter den 5 juni-beslutet. Jag tänker på att man numera kan beställa direkt ifrån utländska bryggerier men dock icke från svenska! En klar diskriminering av de senare! Under beredningen av direktivet hade Svenska Hembryggarföreningen blivit upplyst om att man även skulle ta upp deras problem, alltså förenklat att man ska få möjlighet att kunna anordna SM i hembryggning under säkra och kontrollerade former. Men icke, det finns ingen skrivning om det i direktivet. Däremot har SHBF på direkt förfrågan fått veta att det går att be utredarna titta på det. INNEHÅLL NR 3/2007 Nyheter & noterat 3 Stockholm Beer & Whisky Festival Bryggeribesök: Vimmerby, Öland och Nyköping 7 Maltesen provar: månadens ölnyheter oktober 10 Maltesen provar: oktoberfestöl och övriga nyheter 11 Nytt från ölvärlden 13 Resereportage: Singapore, Belgien och Tjeckien 14 Nyheter & noterat 19 Maltesens ölskola, del 2: Humle och vörtkokning 20 Ölhistoria: ölarkeologi och receptforskning 21 Lokala SÖ-avdelningarna 22 Bryggerireportage: Stallhagen och Skebo Bruksbryggeri 24 Sommarölsträff i Lövstabruk 27 Mikrobryggerinytt 28 Med öl i maten 28 Nyheter & noterat 29 Föreningsinfo En annan sak, när jag ändå håller på, är detta med alkoholskatt. Som jag nämnt i olika sammanhang så har Sverige fått påtalat att man har för hög skatt på vin jämfört med öl och genom detta framhåller inhemska varor, alltså ölen. EU har uttryckt det som att Sverige måste sänka skatten på vin. Fast så resonerar inte Sverige. Förslaget nu är att höja ölskatten och endast sänka vinskatten marginellt. Då missar man de positiva effekter våra mikrobryggerier skulle kunna fått av en sänkning vilket jag tog upp i förra ledaren. Thomas Nilsson info@svenskaolframjandet.org 29 Maltesen Svenska ölfrämjandets medlemstidning Ansvarig utgivare: Thomas Nilsson Redaktion & Layout: Lars Bergvall, Cecilia Hansson, Mats Waldenström och Christer Leivo Kontakt: maltesen@svenskaolframjandet.se Box , Stockholm Manusstopp Nr. 4, 2007: 16 november Utgivning Nr. 4, 2007: 17 december ISSN: Upplaga Nr 3, 2007: 1800 ex Tryck: Bergs Grafiska, Stockholm Omslagsbilder: Thomas Nilsson och H G Wiktorsson 2

3 Tre stora förluster för ölvärlden Jackson, White och Bateman. Världens mest berömda öl- och whiskyjournalist Michael Jackson avled i augusti i sitt hem i Hammersmith i västra London 65 år gammal. Hans karriär började 1976 när en kollega missade deadline för en artikel om pubar. Michael tog sig an uppgiften själv och blev så intresserad att han skrev en bok, The World Guide to Beer. Den kom sedan ut i flera upplagor och översattes till många språk, bland annat svenska. Senare gav han ut Pocket Beer Guide och The Great Beers of Belgium. Han skrev kolumner för flera tidningar från Playboy till Washington Post, men även för facktidskrifter. Han fick ett otal priser. I USA var han den förste att tilldelas The Award of the Institute of Brewing Studies och han var den förste icke-bryggaren att bli medlem i belgiska Confédérations des Brasseries de Belgique. Han gjorde ett eget tv-program, The Beer Hunter. Det sändes först i Channel Four och sedan i 15 länder. En senare omgång sändes i Discovery Channel. John White avled i juni hastigt i sitt hem av en hjärtattack vid 62 års ålder. Dels var han ölskribent, men hade också en resebyrå, White Beer Travels, som organiserade ölresor i Europa. Han var stor expert på öl, inte minst de från Belgien och Franken. VDn för George Bateman & Son, George Bateman, ett av de främsta familjebryggerierna i Storbritannien, avled i juni. Han blev berömd under det som familjen skulle kalla Slaget om oberoendet under tre år på 1980-talet. Hans båda syskon, vilka tillsammans hade 60 %, ville ha ut sin andel. Mr George, som han allmänt kallades, vägrade att sälja, men lyckades med stor möda samla ihop pengarna för att köpa ut sina syskon utan att sälja bryggeriet. Han fick sälja flera av pubarna. Han vägrade dock hårdnackat att säga upp en enda anställd. Hans åsikt var att affärsmännen är till för att tjäna de anställda, inte tvärtom. Han var sedan med om att föra kampen för överlevnad och framgång. NYTT SVENSKT REAL ALE-BRYGGERI På Stockholm Beer & Whisky Festival har Oceanbryggeriet från Göteborg för första gången låtit sina öl provas av en större grupp intresserade. Bakom bryggeriet hittar man Thomas Bingebo känd från bland annat Jämtlands bryggeri. Till ovanligheten hör att man i första hand satsar på handpumpad traditionell real ale, en tydlig marknadslucka i den svenska mikrobryggeribranschen. Deras premiäröl, Red Ale och Porter, har klassisk engelsk karaktär och lovar mycket gott för framtiden. Samtidigt inte förvånande med Bingebos gedigna bakgrund som bryggare på Irland och i Jämtland. Svenska Ölfrämjandet hälsar dem välkomna och önskar lycka till! Thomas Bingebo, Oceanbryggeriet, introducerar sin real ale på SB&WF. NYHETER & NOTERAT GÅRDSFÖRSÄLJ- NING AV ÖL? Jordbruksminister Eskil Erlandsson inger oss lite hopp om att gårdsförsäljning av öl kanske snart kan bli en verklighet. Vid ett besök på Millingstorps Gårdsbryggeri sa han, att han tyckte det borde vara en självklarhet med gårdförsäljning av öl och vin. I Frankrike köper man ju vin direkt på vingårdarna och i Skottland kan man köpa whisky direkt på destillerierna. Ministern erkände dock att denna fråga inte hörde till hans avdelning, men han lovade att ta upp den med socialminister Göran Hägg och folkhälsominister Maria Larsson. Han berättade också att regeringen har tillsatt en utredning om förändring av regelverket för ölförsäljning i Sverige. TREDJE BISHOPS ARMS I STOCKHOLM Då har Kungliga Huvudstaden fått sitt tredje Bishops Arms. Adressen är Vasagatan 7 i Tre Remmares gamla lokal. Antalet fatöl är 32 vilket är svenskt rekord. Puben presenteras som en gastropub vilket innebär att man satsar mycket på mat. Bishops Arms Vasagatan är den 25e i kedjan som finns från Luleå till Malmö. Sedan tidigare finns det tre Bishops Arms i Göteborg. PRISET FÖR ÖLETS RÅVAROR ÖKAR Öldrickare kan förvänta sig högre ölpriser. Anledningen är att priserna för malt och humle ökar. Det beror både på att efterfrågan ökar och i vissa fall på att skörden har slagit fel. Det handlar om en fördubbling av priserna. Det kan till och med bli problem för bryggerierna att få tag i tillräckligt mycket råvaror. 3

4 Stockholm Beer & Whisky Festival 2007: Utvidgad och rekordstor Foto: H G Wiktorsson D et var rekordens SBWF. Trots att en del saknades, kunde man njuta av ungefär 1300 produkter hos utställare, ingen har orkat räkna exakt. Om någon läsare mot all förmodan skulle orka finns den kompletta listan på Det är bara att sätta igång att räkna. En som nog måste ha ett erkännande för ölrikedomen är Monk s Café som kom med 10 fatöl och 276 flasköl, många från länder som aldrig hade varit representerade i Sverige. Besökarna var alldeles förvirrade inför åsynen av de fyllda kylarna och den tjocka listan. Det blev en lyckad festival för Monk s med guld till Riegele Sebastian Weisse i klassen veteöl på fat, och dubbelseger för Commerzienrat Riegele Privat och Maccabee i klassen låg- till medelhumlade ljusa lager på flaska. Priset för bästa svenska flasköl gick till Oppigårds slåtteröl med Sotholmen Extra Stout, Nynäs Ångbryggeri, på silverplats och Hantverksbryggeriets nya Alkemisten på bronsplatsen. Bästa svenska fatöl blev Avenyn ale från Dugges följt av Slottskällans Kloster och Slottskällans Imperial Stout. Också värt att nämna är att Lundgrens lager - som ska sluta bryggas på grund av svikande försäljning - fick guld i sin klass ljus lager, välhumlad, max 5,9 %. Över huvud taget var närvaron av krogar påfallande. Belgobaren och Duvel Café var med igen. Debutanter var Bishops Arms, Järnet och Back a Yard. I fallet med Bishops Arms var det pubcheferna som tyckte att man skulle delta. Flera av dem stod i montern. Bland det som fanns i montern var flera sorter från Närke Kulturbryggeri, som på så vis kan sägas ha deltagit, och Brakspear Oxford Gold. Järnet är en stockholmskrog i Gamla Stan alldeles intill Järntorget på Österlånggatan Hittills har den inte gjort sig känd för något märkvärdigt ölsortiment. Nu satsar man dock på ett bra sortiment. På SBWF hade man mest med sig tyskt, men i Gamla Stan finns också mycket belgiskt och danskt. Väl värd ett besök. Back a Yard hade bara med sig Red Stripe, Jamaicas stora öl. Syftet var väl mest att marknadsföra krogen. Det ölet kan ju inte vara särskilt okänt. Oliver Twist deltog som vanligt med en mängd spännande amerikaner, men denna gång även med en hel bar kanadensisk öl, med minst 30 sorter från ca 10 mikrobryggerier! Vi svenskar 4

5 har väl hittills bara stött på Unibroue (frånsett gräsklipparölen). Nu fick vi stifta bekantskap med bryggerier som Alley Kat, Black Oak, Bushwakker, sådant som Spinnakers, Propeller och Dieu du Ciel m fl. En mycket annorlunda öl kom från montrealbaserade Dieu du Ciel, kakao- och vaniljstouten Aphrodisiaque (låter farligt - bör nog drickas försiktigt!). Dessutom serverades varm lambic som var söt, mjuk och kryddig i smaken. Den påminde en hel del om glühwein, fast bärttre. Det var bara att imponeras av OT:s projekt, ett av de mest spännande på mässan i helhet. Flera av de kanadensiska nyheterna fortsätter att finnas på OT i höst och vinter. MER VARM ÖL, MED GRÄDDE Apropå. Danska ölleverantören Mybeer bjöd också på uppvärmd dryck, Ultraprès, en öl-likör med vispgrädde som skum på toppen, destillerad på den mörka, söta och kryddrika ölen Ultra Delice (Brasserie d'ecausinnes) plus en rejäl tillsats av kaffe. Som namnet antyder är den ämnad att drickas efter: efter middagen, efter kaffet, efter en hård dag på jobbet eller helt enkelt... efter. Påminner inte det om reklamen för en annan dansk nationaldryck? Den smakar som ett mellanting av kakaolikör och Irish Coffee. Man upphör aldrig att förundras över de nya bryggerierna som dyker upp. Ocean Brewery deltog med två öl, båda på cask. Ocean Brewery är Thomas Bingebos nya projekt efter att ha jobbat på Dwan och Jämtlands. Faktum är att bryggverket är Jämtlands gamla. Bryggeriet ligger i det som en gång var Lyckholms bryggeri i Göteborg. De två ölen var en red ale och en porter. Framför allt portern fick mycket beröm. Om den kan sägas att den är på 5,6 % med en IBU på 30. Humlen är Northern Brewer, Challenger och Bramling Cross. I framtiden kommer det en pilsner och en IPA samt säsongsöl (julöl?). Grebbestads gjorde comeback efter några dystra år, men nu är det nya ägare och Robert Bush är tillbaka som bryggare. I januari bryggde han årets upplaga av Lunator, och den 1 november får hela Sverige möjlighet att njuta av den, när den släpps som tillfällig nyhet på Systembolaget. Tidigare har den varit förbehållen Västra Götaland. Kanadensiske mikrobryggaren Jean-François Gravel från Dieu du Ciel. Varm öllikör från danska Mybeer. Foto: Christer Leivo Foto: Rickard Linck Succébryggeriet Dugges, med Mikael Dugge Engström själv till höger. Förutom det goda ölet var man nog ensam om att sälja figursydda t-shirts. Teamet i Brewlab-montern, bryggare Chris Holliland, utbildare St. John Usher med fru Helen. En mycket glad brittisk överraskning. Foto: Rickard Linck Foto: Christer Leivo I år deltog också storbryggeriet Carlsberg fullt ut. Man slog verkligen på stort och lade beslag på hela det innersta rummet som inretts som en lägenhet med kök, TV-hörna med skinnmöbler, vardagsrum och den hemmabardisk alla vi ölvänner väl drömmer om. Färgsättningen kontrasterade mellan stora ljusgrå väggdraperier, svarta möbler och rostfria detaljer. Ganska kallt och blekt men det gav ett behövligt avsvalkande intryck jämfört med de i övrigt mycket varma lokalerna på mässan. Carlsberg vill gärna vara med i ölens finrum och visade upp hela sitt ölregister. Och samarbetet med Brooklyn Brewery talar väl till deras fördel. Andra helgen var Brooklyns Garrett Oliver där personligen och berättade om sina öl. NYHETER OCH PREMIÄRER För kanske första gången deltog ett av de nya intressanta danska bryggerierna, Braunstein. Det deltog med tre underjästa öl, en pilsner, en amber lager och en mörk lager samt en IPA och en barley wine. Dessutom deltog man med whisky och snaps. Den kompletta dryckesleverantören! Heritage, Braunsteins barley wine på 11,8 %, var lite extra intressant. Den lagras i minst ett år, innan den släpps ut på marknaden och den årgång som presenterades på SBWF var från Det bryggdes bara flaskor av den och av dessa släpptes i december 2006, ytterligare ska släppas i december i år och resten i december Heritage 2005 är mycket söt och vinös i smaken och har mjukt gulbrunt bomullsskum. Som vanligt hade bryggerierna med sig nyheter. Nynäshamn kom med sin Jubileumsale. Hantverksbryggeriet hade med Alkemisten, en blåbärslambic. Byggver (genom Oppigårds) har ändrat sitt recept lite på CM Dubbel. Nils Oscar hade med sig Julöl 2007 (alldeles nytappad), Rökporter och Trippel. Samtliga kommer på Systembolaget den 1 november. Dessutom är det nya recept på Farm Ale (mera beska) och Kalasjulöl (mera mörk malt). Slottskällans hade med sig Svart, och det finns visst en viss möjlighet att den gör comeback. Sigtuna Brygghus försöker som 5

6 Foto: Berith Karlsson En glad samling branschrävar i vimlet på SB&WF: Akkurat-Rille och öldomarna Mattias Engström, Jessica Heidrich och Åke Rotzius. Till höger, bryggare H G Wiktorsson. vanligt gå sin egen väg och inte göra sådant som alla andra gör. Den ena nyheten var en Single Malt Lager. Den andra var Bocken Bruce, en mycket välkommen nyhet, eftersom det inte direkt dräller av bockar på den svenska marknaden. Den är ljus och 7,2 %. Den näst sista dagen av SBWF samlades ett helt gäng förväntansfulla öltokar vid Dugges' monter för att vara med om det högtidliga tillfället, när den första flaskan med Idjit öppnades och serverades; en Imperial Stout på hela 16 % som lagrats i två månader. Den luktade whisky, men smaken var helt annorlunda, som krämigt sött starkvin och utan minsta tillstymmelse till någon stout-rökighet. BREWLAB OCH DARWIN En mycket intressant bekantskap var Brewlab, som deltog för första gången i Sverige. Det är ett företag som hjälper mindre bryggerier med sådant som storbryggerier har egna laboratorier för att sköta. Brewlab sköter exempelvis om hantering av jäst, analyser, kvalitetskontroll, tappning, utbildning med mera. Men intressantare är att Brewlab har ett dotterföretag i form av bryggeriet Darwin. Därifrån hade man med sig fyra öl varav två är världsberömda. Ett av dessa är Flag Porter, ett öl som egentligen förtjänar en egen artikel bärgades ett skepp som sjönk i Engelska Kanalen Bland annat bärgades flera flaskor porter. Innehållet var inte oväntat förstört, men man lyckades rädda jästen. Sedan hittade man hos Whitbread ett recept på porter från mitten av 1800-talet. Ölet innehåller pale ale, brun-, kristall- och svartmalt. Humlen är Fuggles. Ölet har en IBU på 34 (jämförbart med en tjeckisk eller tysk pilsner). Jästen från vraket används till efterjäsningen. Det är ett mycket komplext öl med en klar rökton. Intressant är att det är rödbrunt; porter på 1700-talet var inte nödvändigtvis mörkt. Så sent som i mitten av 1800-talet förekom det malt som kölnades över vedeld. Det andra världsberömda ölet är Rolling Hitch. Det är en India Pale Ale och började som ett elevarbete av en amerikan, Jeff Holcomb, som nu har eget bryggeri. Humlen är Amarillo. Holcomb hade i början dock i alldeles för mycket humle, men numera är det mera lagom. Kunderna i Asda, en stor snabbköpskedja, valde det till sitt favoritöl, så nu finns det i hela Storbritannien. Namnet kommer av en sjömansknop. Som vanligt var många frånvarande. Obegripligt är t. ex. att Spendrups inte var med. Två dagar efter SBWF släppte man Mariestads Porter på Systembolaget. Hur kan man missa en sådan chans till marknadsföring? Lars Bergvall, Cecilia Hansson och Christer Leivo 6

7 SÖ-AKTIVITET: BRYGGERIBESÖK PÅ TUR TILL VIMMERBY, ÖLAND OCH NYKÖPING Å Åbro bryggeri i Vimmerby var första anhalt på ölfrämjarnas resa den 1 och 2 september och skulle bli en skarp kontrast till de andra bryggerierna. Åbro gör ungefär lika mycket på en vecka som de andra två gör på ett helt år tillsammans. Produktionen är 61 miljoner liter att jämföra med Carlsberg Sveriges 385 miljoner liter. Produktmixen är dock helt annorlunda. Hos Åbro svarar ölen för 80 %. Motsvarande siffra för Carlsberg är 44 %. Åbro grundades 1856 av Per Luthander. Detta var 13 år efter det första bayerska bryggeriet i Sverige, Tyska Bryggeriet i Stockholm. Anledningen till lokaliseringen sägs vara Stångåns vatten. Bryggeriet bytte ägare flera gånger under de följande 30 åren för att 1889 köpas upp av Oskarshamns Bryggerier. Samtidigt anställdes Axel Herman Johansson som chef och bryggmästare köpte han bryggeriet. Bryggeriet bytte namn från Gustafsborg till Åbro tog Johanssons son Axel Dunge över. Nej, det är ingen felskrivning, han hade bytt efternamn till Dunge. Det är samma familj som äger bryggeriet än i dag. Trots de gamla anorna är det en toppmodern anläggning. Brygghuset invigdes 1995 och är fortfarande ett av Europas mest moderna. Det är helt datoriserat och alla recept finns lagrade i datorn. Det är i stort sett bara att trycka på knappen för de olika sorterna. Det är 10 brygder per dygn på en 30 tusen liter vardera. På ett år går det åt 7 tusen ton malt och 35 ton humle. Malten kommer från Viking Malt. Humlen är tysk. Det är tre humlegivar, i början, mitten och slutet av koket. Man använder sig av whirlpool, en anordning som skapar en virvel som samlar de fasta partiklarna i botten i mitten på vörtpannan. Givetvis har man kombitankar, 36 stycken. Detta innebär att samma tank används för jäsning och lagring. Tankarna är på och liter. Jäsningen sker vid 10-12º. Allt är underjäst. Vimmerby Pils är den som lagras längst, fyra veckor. Efter fil- Ovan: Vår guide framför det toppmoderna brygghuset i Vimmerby. Avnjutning av färsköl i puben Brygghuset. 7

8 SÖ-AKTIVITET: BRYGGERIBESÖK trering förvaras ölen på någon av tio trycktankar på liter. Burkkolonnen klarar av burkar i timmen, glaskolonnen Varulagret rymmer en två veckors maximal förbrukning. Efter rundvandringen gick vi till Brygghuset för att äta lunch. Det är väl det närmaste en brewery tap som finns i Sverige. Det ägs av ett dotterföretag ihop med Bull & Bear Inn i Stockholm. Namnet kommer av att det var brygghus fram till På Brygghuset kan man smaka Åbro Färsköl. Det är ett öl som inte filtreras eller pastöriseras. Det är lite olika öl, men för det mesta är det Kung, eftersom den finns så gott som alltid. Den var riktigt trevlig som färsköl. Färskölet finns inte någon annanstans. Förklaringen vi fick är den korta hållbarheten. Det enda andra tillfället att smaka det är Stockholm Beer & Whisky Festival i fjol och i år. Ölsortimentet i övrigt är riktigt bra med 21 fatöl och ett 50-tal flasköl med ett bra urval från Belgien och Storbritannien. Brygghuset är alltså öppet för allmänheten och finns på vår publista. Den har också en egen hemsida, Det finns en brittisk och en tysk del, men den tyska höll på att renoveras. Sålunda stärkta med wallenbergare och Kung som färsköl var vi redo att ta oss an de andra bryggerierna. ÖLANDS GÅRDSBRYGGERI Kontrasten till Åbro kunde inte ha varit större. Ölands Gårdsbryggeri producerar 50 tusen liter om året just nu, ungefär vad Åbro gör på sex timmar. Målet är att komma upp till tusen. Större än så ska det inte bli. Åtminstone i dagsläget finns inga ambitioner att komma in på Systembolaget. Det krävs alldeles för stora volymer för det. Allting började 1993 när ägare och bryggare Morgan Peilot blev hembryggare. Sedan härjade han i prislistorna på Hembryggar-SM. Det var faktiskt bara ett öl han inte fick medalj för. Det var en imperial stout, som ansågs för stark. År 2000 rev han ut tvättstugan och installerade utrustning för bryggning. Det första blev en svagdricka som försvann i ett nafs. Sedan blev det också lättöl och läsk. Därefter fick han tillstånd och förra vintern började han leverera folköl och starköl, se Maltesen 1/2007. Sedan dess har han levererat till krogar på tio orter i Sverige. Dessutom har två affärer i Stockholms län och några på Öland hans folköl. Själv säljer han läsk och folköl i sin gårdsbutik. Prioriterade kunder är McKinlays Inn och Glenfiddich Warehouse # 68 i Stockholm och Lilla Puben i Kalmar. Vid ett tillfälle fick Lilla Puben öl en timma efter tappning. Mycket färskare kan det inte bli. Han har 4 tankar på tusen liter. Han har ingen testanläggning utan kör allt direkt. Malten kommer från England och humlen från USA via England. Jästen är vanlig torrjäst. Det finns en Ovan: Morgan Peilot med sitt öl. Till vänster: Ölfrämjare tar igen sig med öl utanför Ölands Gårdsbryggeri. 8

9 underjäst öl, Lilla Pubens Pilsner. Gissa var den serveras. Vattnet på Öland är mycket hårt. För att lösa det problemet kokar Morgan vattnet och filtrerar bort kalken. Restprodukterna hamnar i gödselstacken och återvänder på så vis till det naturliga kretsloppet. Etiketterna på de första sorterna är gjorda av konstnären Richard Wikar. Morgan frågade om han fick använda bilderna. Som svar kom en CD med alla bilder inbrända. Etiketter till Token och ett par andra är gjorda av Morgans bror. Sorterna är väl vid det här laget ganska välkända: Ölandsöl, Långe Jan, Långe Erik, Amarillo och Token. Token har blivit lite snällare vid senaste tappningen. En sort som är på gång är en barley wine som kommer att heta Token som spårade ur. Lilla Pubens Pilsner görs av pale ale malt, Pearl-humle och münchnerjäst. Den finns alltså bara på Lilla Puben. Om man vill besöka Morgans gårdsbutik är adressen Södra Möcklebyvägen 52 i Degerhamn. Han har en hemsida, Där brukar han lista alla leveranser. Som han skriver på hemsidan: Om din pub inte har hans öl, fråga varför. Efter besöket fortsatte ölfrämjarna in till Larmgatan 24 i Kalmar och Lilla Puben för att prova Morgans öl på flaska. Stället finns i vår publista och har en hemsida, Vi kom överens om att vi varmt kan rekommendera den. Den gör dock skäl för namnet och det blir lätt mycket fullt inte minst på lördagskvällarna. ÅTERBESÖK PÅ NILS OSCAR, MEN I NYKÖPING Ölfrämjarna var med när Nils Oscars öl tappades för sista gången i Stockholm. Vi var väl inte med från början i Nyköping, men i ett ganska tidigt skede. När kontraktet på lokalen i Stockholm gick ut i fjol passade Nils Oscar på att säga upp det. Nu är man alltså i Nyköping. Adressen är Fruängsvägen. Intill ligger en gammal vattentäkt, Fruängskällan. Själva byggnaden är en gammal transformatorstation. Har man varit inne i Nils Oscar i Stockholm känner man igen en hel del. Bryggverket är det samma, tio tankar om sex kubikmeter vardera likaså. Nya är två tankar på tolv kubikmeter vardera och fyra tankar på ungefär åtta kubikmeter. På Kungsholmen var det stadsgas. Nu drivs brännarna med gasol. Ny är också plattkylaren. Det färdiga ölet filtreras och sterilfiltreras i stället för att pastöriseras. Restprodukterna, drav och överskottsjäst, blir biogas. I år beräknas man producera 700 tusen liter. Möjligen kan man producera lite till. Med den ökade kapaciteten bör det vara mindre risk att julölet tar slut. När det här kommer ut bör det ha funnits tillfälle att smaka Nils Oscars nya julöl på Stockholm Beer & Whisky Festival. I år är det en belgare på 8 %. Den är gjord på sex sorters malt och humle av typen Pacific Jam. Bland det vi fick smaka var en rökporter som kommer som tillfällig nyhet på Systembolaget den 1 november. Trots den höga halten rökmalt på 80 % var röksmaken inte överväldigande. Alkoholhalten är 6 %. Trots flytten till Nyköping är Nils Oscar fortfarande något av ett Stockholmsöl. I Nyköping är det bara Nyköpingshus som har Nils Oscar på fat. Ett par ställen har flaskor. Vår ciceron Horst Fritze berättade en rolig SÖ-AKTIVITET: BRYGGERIBESÖK Ovan: På besök hos Nils Oscar. Till höger: Provflaska av den nya rökportern. historia om när han och en säljare skulle försöka sälja in ölet på en krog. Krögaren höll en lång föreläsning om hur mycket som var bekostat av storbryggeriet, hur stora förhandsrabatter han hade fått, hur mycket han måste sälja av storbryggeriets produkter osv. Säljaren gav krögaren sitt visitkort. Krögaren lät visitkortet falla ner i soporna. Säljaren blev alldeles knäckt. Text: Lars Bergvall. Foto: Thomas Nilsson 9

10 MALTESENS PROVARPANEL MÅNADENS ÖLNYHETER OKTOBER Den här gången har vi med nyheterna i det ordinarie sortimentet, oktoberfestölen, några andra nyheter och några förhandsnyheter. Panelen består som vanligt av redaktionen, Christer Leivo, Cecilia Hansson, Mats Waldenström och Lars Bergvall. På Systembolagets hemsida, www. systembolaget.se, går det att se var varorna finns. Poängen är satt så här: 1 poäng: Felaktig/Odrickbar 2 poäng: Inte särskilt bra 3 poäng: Medelmåttig 4 poäng: Bra 5 poäng: Ett måste NYHETER I ORDINARIE SORTIMENTET Samtliga dessa ska finnas kvar minst ett år framöver. De går att beställa till vilket systembolag som helst och det finns inga regler om minimiantal. VETEÖL Paulaner Weissbier Kristall Alkoholhalt: 5,2 % I motsats till den vanliga veteölen från Paulaner så är den här filtrerad. En hel del smakämnen försvinner med filtreringen. Den här doftar en hel del skumbanan. Smaken är fyllig, men påminner mest om en ljus lager. Den har karaktär. Rekommenderas kall till skaldjuren eller thaimaten. Poäng: 3,2 Systembolagets nummer: 1530 LJUSA LAGER Spendrups Mellanöl Alkoholhalt: 4,2 % Precis som man skulle kunna vänta sig är den här mycket lättdrucken. Frisk och maltig. Helt OK i sitt slag. Poäng: 3 Systembolagets nummer: Pfiff Mohren Alkoholhalt: 4,9 % Mohrenbräu är ett litet familjeägt bryggeri i Dornbirn i den österrikiska delstaten Vorarlberg. Den är också lättdrucken, men lite sötare och fylligare än den förra. Panelen sätter dock samma betyg. Poäng: 3 Systembolagets nummer: 1558 Bryggmästarens Premium Guld Alkoholhalt: 5,7 % Ett fel som större bryggerier ofta gör är att göra sådana här öl för starka i förhållande till beska och fyllighet. Den här skulle nog ha vunnit på en procent mindre. Det är en del grape och brödighet i smaken, men panelen önskar sig mera beska. Poäng: 2,7 Systembolagets nummer: 1445 Grebbestad Granit Alkoholhalt: 4,8 % Något bättre, men så är den svagare också. Bra beska med en långsam efterbeska. Poäng: 2,9 Systembolagets nummer: 1438 Singha Alkoholhalt: 5 % Den här är egentligen inte ny, utan alkoholhalten har sänkts från 6 % till 5 %. Det har den antagligen vunnit på. Det är ett riktigt gräsklipparöl med liten beska. Säkert bäst på stranden i Thailand. Menlös, men inte fel. Poäng: 2,7 Systembolagets nummer: 1428 ALE Brakspear Oxford Gold Alkoholhalt: 4,6 % Bryggd med pale ale malt, kristallmalt och humle av typerna Target och Golding. Den är ekologiskt odlad, fast det framgår inte av Systembolagets information. Blommig doft. Brödig smak med inslag av aprikos. Kristallmalten ger en fin knäckighet. Poäng: 3,2 Systembolagets nummer: 1533 La Goudale Alkoholhalt: 7,2 % Ordet är från början detsamma som good ale. Äntligen finns en bière de garde på Systembolaget. Doft av jasmin och honung. Smak av ingefära, aprikos och jasminris. Fantastiskt framför allt till stekt och grillad fågel. Också bra till korvar med mycket örter. Ni som äter kalkon till jul behöver inte leta längre. Förresten går den nog bra till julskinkan också. Poäng: 3,8 Systembolagets nummer: 1603 PORTER OCH STOUT Mariestads Porter Alkoholhalt: 5,9 % Spendrups ger sig in i den överjästa delen. Det är överraskande att de använder just namnet Mariestads, som förknippas med gräsklipparöl. Det är en riktigt OK porter. Ganska torr och syrlig med bränd smak. Inslag av choklad och kaffe. Som vanligt föreslår Systembolaget alldeles på tok för kall serveringstemperatur. Inte under 15º. Om ett år kommer en batch som har lagrats på tank i ett år att släppas som tillfällig nyhet. Poäng: 3,3 Systembolagets nummer: 1476 Milk Stout Alkoholhalt: 5,2 % Det här är alltså en stout (från Left Hand Brewing, USA) med laktos (mjölksocker), en sockerart som vanlig öljäst inte rår på. Det ger ölet fyllighet och sötma. Len smak

11 med kaffe och choklad och inslag av bourbon. Poäng: 3,9 Systembolagets nummer: 1521 Lion Stout Alkoholhalt: 8 % Den här kommer alltså från Sri Lanka och fanns för några år sedan på Systembolaget. Nu gör den efterlängtad comeback. Det här är en tuff sak med mycket smak och alkohol. Mycket kaffe och lakrits. Syrlig. Poäng: 3,5 Systembolagets nummer: 1655 OKTOBERFESTÖLEN Oktoberfestölen kommer antagligen att finnas oktober månad ut. VETEÖL Erdinger Weissbräu Oktoberfest Alkoholhalt: 5,7 % Ganska kraftig färg och bra humledoft. Likafullt är det liten veteölskaraktär. Det är svårt att veta varför den här finns. Poäng: 3 Systembolagets nummer: LJUSA LAGER Hofbräu Oktoberfestbier Alkoholhalt: 6,3 % Knäckig av karamellmalt. Citrus och lite beska. Poäng: 3.1 Systembolagets nummer: Kaltenberg Oktoberfest Alkoholhalt: 5,4 % Bryggd på licens av Krönleins. Bra doft av humle och malt. Vörtig, knäckig och syrlig med citrus i smaken. Poäng: 2,9 Systembolagets nummer: Löwenbräu Oktoberfestbier Alkoholhalt: 6,1 % Som vanligt för stark. Intetsägande. Poäng: 3 Systembolagets nummer: Paulaner Oktoberfest Alkoholhalt: 6 % Bättre beska och fylligare. Lite citrus och skumbanan. Poäng: 2,9 Systembolagets nummer: Slottskällans Oktoberfest Alkoholhalt: 5,2 % Lite mera höstöl. Aromatisk med tydlig brödkaraktär. Poäng: 3,2 Systembolagets nummer: Spaten Oktoberfestbier Alkoholhalt: 5,9 % Tunn. Som en vresigare pilsner. Mycket ljus. Lite mera karamellmalt och humle? Poäng: 2,9 Systembolagets nummer: Stallhagen Oktoberfestbier Alkoholhalt: 5,5 % Den bästa av oktoberfestölen. Karamellig med tydlig smak av kavring. Poäng: 3,5 Systembolagets nummer: MÖRKA LAGER Samuel Adams Octoberfest Alkoholhalt: 5,2 % Brödig med smak av kavring, men liten beska och kort smak. Poäng: 3,1 Systembolagets nummer: TIDIGARE NYHETER Dessa har funnits ett tag men inte provats av oss. LJUSA LAGER Landsort Lager Alkoholhalt: 5,3 % MALTESENS PROVARPANEL Det är närmast pinsamt hur denna utklassar testets övriga ljusa lager. Ganska mycket beska med bra efterbeska. Knäckig. Humlen är Perle, Tettnang och Saaz. Poäng: 3,7 Systembolagets nummer: 1466 ALE Bedarö Bitter Alkoholhalt: 4,5 % Den stora klassikern, Nynäshamns första öl. Bra beska av Chinook och Cascade och fin nötighet av kristallmalt. Dock bättre på fat. Poäng: 4 Systembolagets nummer: 1410 FÖRHANDSNYHETER Bad Elf Alkoholhalt: 6,0 % Kommer som julöl den 16 november. En turbo -pale ale med fyra sorters humle: Challenger, Fuggle, engelsk Cascade och Styrian Golding. Mycket spännande med en aromatisk doft och kryddig smak. Passar både till julbordet och kryddrik mat. Poäng: 4,2 Systembolagets nummer: Corsendonk Christmas Ale Alkoholhalt: 8,5 % Kommer som julöl den 16 november. Typiskt belgisk med toner av kanel och nötkaka. Mjuk beska. Till chokladen. Noterbart är att det står på etiketten att den görs av du Bocq. Poäng: 4,5 Systembolagets nummer: Sierra Nevada Anniversary Ale Alkoholhalt: 5,9 % Kommer som tillfällig nyhet den 1 december. En amerikansk IPA med pale ale malt, karamellmalt och mycket Cascade. Mycket beska. Poäng: 3,8 Nr:

12 MALTESENS PROVARPANEL Forts, från föregående sida Thomas Hardys Ale Alkoholhalt: 11,7 % 2007 års upplaga kommer som tillfällig nyhet den 1 december. Observera att det är 2006 års som vi har provat. Här kan man snacka om knäck, hela plåten. Vinös. Enorm eftersmak. Panelen kapitulerar. Poäng: 5 Systembolagets nummer: Sierra Nevada Celebration Ale Alkoholhalt: 6,8 % 2007 års upplaga kommer som tillfällig nyhet den 1 februari. Observera att det är 2006 års som vi har provat. Sierra Nevadas vinteröl. Torrhumlad med Cascade. Mycket bra beska. Intensivt kryddig. Poäng: 4 Systembolagets nummer: Lars Bergvall ANNAT NYTT PÅ SYSTEMBOLAGET Utgående sorter: Castle Lager Hasseröder Holsten Kaiserdom Edel Kenth (regional) Krusovice Musketyr Lundgrens Lager Roslager Ysta Färsköl (regional) Falcon Bayerskt Strong Brew Spendrups Röd Lager Affligem Blond Affligem Dubbel Belhaven Wee Heavy Hen's Tooth Montagnarde Mora Amber (regional) Mora Blond (regional) Strong Suffolk Young's Special London Ale Murphy's Irish Stout Nils Oscar Imperial Stout Svea Viking Mjöd Beställningssortimentet: Belhaven Wee Heavy Chamberlain Pale Ale Fürstenberg Fürstenberg Premium Pilsener Fürstenberg Weizen Dunkel Fürstenberg Weizen Hell GB Bock2 Danmark GB FinAle Danmark Grottenbier Bruin Hen's Tooth Nøgne Ø Imperial Brown Ale Nøgne Ø India Pale Ale Nøgne Ø Imperial Stout Nøgne Ø # Nøgne Ø Bitter Nøgne Ø Pale Ale Nøgne Ø Porter Nøgne Ø Saison Nøgne Ø Wit Roslager Sea Dog Hazelnut Porter Sea Dog India Pale Ale Shipyard Blue Fin Stout Shipyard Brown Ale Shipyard Export Shipyard IPA Strong Suffolk Vintage Ale Tremont Ale USA Flaska Av dessa kan bara Strong Suffolk beställas som enstaka flaskor. Övriga måste beställas i hela kolli. Lars Bergvall Ölaktiva riksdagsledamöter Riksdagens motionstid för riksmötet 2007/08 pågick från riksmötets öppnande den 18 september fram till och med halv fem i fredags. Det har kommit in en hel del motioner rörande öl. Ola Sundell (m) motionerar om sänkt ölskatt för småbryggerier. Det gjorde han också i fjol. Utslaget i riksdagens skatteutskott har inte offentligjorts än, men Ola tycks alltså ha anledning att repetera motionen, en fingervisning om utgången i utskottet. Betty Malmberg (m) m fl motionerar om de mindre bryggeriernas villkor på Systembolaget. Per Bill (m) m fl motionerar om att tillåta gårdsförsäljning av egenproducerat öl. Mats Sander (m) är inne på samma spår och vill tillåta försäljning av lokalt producerade alkoholprodukter. Jan Ericsson (m) vill se försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker. Sofia Arkelsten och Mats G Nilsson (m) har lämnat en motion där de vill se kylda drycker på Systembolaget. Mats G Nilsson (m) vill kunna köpa ovan nämnda kylda drycker också på andra ställen och motionerar därför för om att avskaffa Systembolagets monopol. Christian Holm (m) motionerar också om avskaffandet av Systembolagets monopol. Jan R Andersson och Finn Bengtsson (m) belyser i sin motion konsekvenserna av alkoholskatternas inverkan på tillgången av legal och illegal införd alkohol i Sverige. Ola Sundell (m), vill underlätta för småbryggerier. Jan Andersson och Claes Västerteg (c) vill genom sin motion reformera ölskatten för att minska alkoholturismen till bland annat Tyskland. Christian Holm och Lars Hjälmered (m) vill sänka åldersgränsen för alkoholinköp. 12

13 P Hobsons vinnare å årets Great British Beer Festival (GBBF) satsades det inte bara på öl, utan man försökte också matcha lämplig mat ihop med dryckerna. I tävlingen om landets bästa real ale, som förstås ordnades som vanligt, hade ölen på de tre högsta placeringarna alltså även provats ihop med lämplig mat från olika delar av Storbritannien. Till guldvinnaren Hobsons Mild, från Hobsons Brewery i Shropshire, rekommenderades en korv från Ludlow Sausage Company. Silvermedalj fick Maldon Gold från Mighty Oak Brewery i Essex. Till denna ale föreslogs ostron som tilltugg. På bronsplatsen kom Ripper från Green Jack Brewery i Suffolk, en ljus öl bryggd som en hyllning till belgiska trappistöl. Och till Ripper rekommenderades en ost, nämligen blåmögelosten Suffolk Blue. Cecilia Hansson...OCH KALIFORNIENBRYGGERIER Alldeles nyss, i mitten av oktober, gick Great American Beer Festival av stapeln i Denver, Colorado. Festivalen hölls för den 26:e gången. Mer än 100 öldomare slet i tre dagar med att bedöma olika öl i 75 olika ölklasser för att utse årets bästa öl och bryggare/bryggerier. Totalt delades 222 medaljer ut. De fem högsta prisen gick till små, medelstora och stora bryggerier samt små och stora bryggeripubar som fick flest medaljer var. Dessa priser gick till: Storbryggeri: Pabst Brewing Company, Woodridge, IL Mellanstort bryggeri: Firestone Walker Brewing Company, Paso Robles, CA Litet bryggeri: Port Brewing & The Lost Abbey, San Marcos, CA Stor bryggeripub: Redrock Brewing Company, Salt Lake City, UT Liten bryggeripub: Montana Brewing Company, Billings, MT Därutöver delades också några journalistpris ut. NYTT FRÅN ÖLVÄRLDEN NOTERAT FRÅN NORGE FRAMGÅNG I USA Handbryggeriet har fått så många stora beställningar på senaste tiden att man kämpar hårt med att klara leveranserna. Det är behov av flera timmar på bryggeriet och nya jästankar är på väg in. I år produceras 60 tusen liter och nästa år väntas det dubbla. Behovet av ytterligare utbyggnad gör att man har börjat se sig om efter nya lokaler. Framgången förklaras av export, speciellt till USA, Finland och Danmark. Mack lanserar två nya ekologiska öl under namnet Fluid. Det är Fluid fine Lager och Fluid Bayer Royal. Flera kommer att följa. Bryggmästare Christian Ødegård lovar att, även om det är stor tonvikt på design, så har man också lagt ner mycket möda på val av råvaror. NØGNE Ø BRYGGER JULÖL I FINLAND Nøgne Ø har bryggt 200 fat av sitt julöl på mikrobryggeriet Plevna i Finland. Den 1 december släpps ölet på utvalda ställen. Finland är en av Nøgne Øs bästa marknader. Det finns hela fem sorter på Alko. Anledningen att Nøgne Ø har valt att gästbrygga är att man inte har fatkapacitet i Norge. 13

14 RESOR: SINGAPORE PRISAT BRYGGERI I FJÄRRAN ÖSTERN A sien är väl inte precis känt som ölkulturens högborg, även om man i Japan, Kina eller Thailand ofta är ganska stolta över de öl man producerar. Bland europeiska ölentusiaster brukar ändå dessa drycker väga ganska lätt, liksom de brukar vara lätta i smaken! Döm alltså om min förvåning när jag under en resa till Singapore hamnade på ett högklassigt mikrobryggeri vars produkter inte står de främsta amerikanska och europeiska efter. ett par dagars semester i anslutning till detta. Under tiden jag var där hade jag saknat litet roligare drycker än det lokala ölmärket Tiger, för att ta en tråkig storsäljande sort. Som av en slump stannade jag en eftermiddag för en sen lunch på Brewerkz. När jag insåg att restaurangen hade ett mikrobryggeri steg min upphetsning väsentligt. Självklart var det bara för mig att slå sig ner och inleda en solitär ölprovning, till vilken jag åt en välsmakande stekt fisk. Ale vann guld i World Beer Cup 2004, i English-style IPA-kategorin. Deras stout, Oatmeal Stout, vann brons 2007 i Australian International Beer Awards. Den vanliga India Pale Ale var fin och med samma friskhet som man bara får på ett litet mikrobryggeri. Den som vill ha riktigt besk och välhumlad ale bör dock välja Xtra IPA; den vanliga kändes trots allt lite snäll. EJ SKYMNING I ASIEN Brewerkz mikrobryggeri och restaurang vid Singapore River. På bästa läge vid Singapore Rivers turisttäta promenadstråk, vid Clarke Quay, ligger Brewerkz (brewerkz.com), en restaurang med eget bryggeri. Verksamheten startade 1997 av två personer som enligt uppgift inte var helt nöjda med ölutbudet på orten: Devin Kimble och Daniel Flores. Idag sköts själva bryggningen i det 18 hektoliter stora bryggeriet av den kanadensiske bryggmästaren Scott Robertson samt assisterande bryggmästere Kim Wong. ROLIGARE ÄN TIGER Ett antal fina produkter finns på menyn, från ljusa lageröl via välhumlade ales och stouts, till säsongsbrygder och fruktöl. Jag var i Singapore i arbetet och hade Jag inledde med att prova Steam Beer, en välhumlad lager som kändes frisk och välgjord. För den som vill ha något mer än enkla lageröl är detta ett bra alternativ. Det finns också flera tyskinspirerade sorter: Kölsch, Alt Bier och en Bock Lager. De gör även ett riktigt lätt ljust törstsläckaröl, Golden Ale, vilken är deras storsäljare. Jag smakade inte den men den är rimligen bättre än andra lätta massproducerade alternativ. Jag smakade Alt Bier och den var snäppet kraftigare än Steam Beer, faktiskt bättre än många tyska original. Bock Lager är starkare, 6,8%, och lite mörkare. Givetvis är den också än kraftigare i smaken och med fin humlebeska. Flera ales produceras också. Deras India Pale Ale vann silvermedalj i Australian International Beer Awards 2007 i IPA-kategorin; Xtra India Pale När man är långt från gamla traditioner kan man lätt bli mera lekfull, och ta det bästa från olika regioner eller specialiteter. De amerikanska bryggarnas framgångar är kanske det bästa exemplet. Samma sak tycks gälla på Brewerkz. De gör en ale med belgisk profil, Moh Gwai, med belgisk jäst, oklart vilken, och med en alkoholstyrka på 7,2%. Jag kan inte tycka annat än att de lyckats mycket väl. Den känns som en klockren belgare och skulle inte skämmas för sig på någon av de välsorterade belgiska pubarna i Stockholm eller Göteborg. Jag måste säga att Brewerkz var en mycket positiv och oväntad upplevelse, som visar att det inte nödvändigtvis måste råda skymning på ölfronten så snart man kommer till Asien. Jag fick inte tillfälle att prova någon av säsongsbrygderna eller fruktölen, tyvärr, men kanske kan någon annan ölfrämjare svara för fortsättning följer? Göran Melin Brewerkz India Pale Ale. 14

15 edan en tid har jag varit belgoölsbiten och lyckligtvis haft förmånen att resa till Belgien ett par gånger om året. Dessa resor har dock alltid varit i tjänsten, varför ölen fått intas mer som en eftertanke än som en huvudrätt. Jag hade dock länge talat med ett par ölvänner om att göra en resa till Belgien enbart för att studera öl - och det är om denna resa jag tänkte berätta. Vi hade bestämt att vi skulle göra en ganska kort resa i början av sommaren. Kort eftersom två av tre medlemmar på denna pilgrimsresa har barn och familj, och inte kunde vara borta alltför länge från takreparationer och lådbilsbyggen. Nåväl, iväg for vi, ackompanjerade av Hasse Alfredssons inlevelserika inläsning av Fritjof Nilsson Piratens Bock i Örtagård. Denna alternerades med högläsning av någon som inte körde från Michael Jacksons bok The Great Beers of Belgium, vilken jag lånat på biblioteket inför resan. Boken var både välskriven och intressant, och la en hel del fakta till de upplevelser vi redan haft i den belgiska ölkulturen. Vi testade på denna resa även för första gången att köra med GPS, vilket var underhållande. Tag nästa höger! kommenderade apparaten, och vi lydde villigt och kom faktiskt fram till vår adress i Bryssel - dock först efter att ha besökt turistfällan Grande Place i centrala Bryssel, som av någon anledning hade lagts in som mellanlandning Killen vi lånade lägenhet av är också öltokig, så redan samma kväll/natt avnjöt vi våra första öl direkt från hans öllager. Det blev det säkra kortet Duvel, som ju alltid är gott, samt den nya bekantskapen Vedette. Den senare bedömdes vara lite enkel i smaken, för att vara i Belgien. Redan nästa dag skulle det dock bättra sig. Vi gav oss av för att finna vårt lilla ölhak i centrala Bryssel, som vi under förra resan förgäves försökt hitta tillbaka till. Denna gång sprang vi på det direkt, och det var inte underligt att vi inte hittat det förra gången. Ett litet hål i väggen, som ledde till en lummig innergård och en underbar liten pub - som även visade sig vara en dockteater. Nåväl, här intog vi Kwak, en öl som jag tidigare tyvärr avfärdat som en skämt-öl, mest baserat på glasets underliga form samt det till synes fåniga namnet. Men ack så fel man kan ha. Kwak var ju ett riktigt gott, lagom mustigt öl och den trehövdade hållare vi fick dem i var hur praktisk som helst. Inspirerade av detta gick vi till en av de butiker som säljer ölglas och fyllde på i samlingarna. Att samtliga köpte Kwakglas behöver jag väl inte tillägga. Till lunch testade vi Ramée Blonde, som visade sig vara ett ganska ordinärt ljust belgiskt öl. Efter detta strosade vi omkring en del och tittade på annat, för att förenas på vårt stamlokus igen ett antal timmar senare (och nej, jag tänker inte tala om var det ligger, det vill jag ha för mig själv). Denna gång ville vi testa om Busch Blonde, som brukar anges som en av de starkaste belgiska RESOR: BELGIEN ÖLHOPPING OCH SHOPPING I BRYSSEL S BELGIEN HERE WE COME ölsorterna, faktiskt var drickbar. Det var den inte Omdömet i boken Good Beer Guide Belgium, som införskaffats tidigare på dagen, kom på skam då de gett den näst högsta betyg. Nåväl, smaken är olika Den kvällen ville vi ha musikunderhållning, och gick till en klubb som utlovade jazz- och salsamusik. Stället hette Havanna och ölsortimentet var, som man kunde tänka sig, gravt begränsat. Hellre än att besudla våra halsar med enkla och oinspirerade pilsner, spenderade vi kvällen med att dricka underbart goda Mojitos, och njuta av musikernas insats. BRYGGERIER Den andra dagen var det dags att gå in mer seriöst för ölstudierna. Vi inledde med att åka till bryggeriet Drie Fonteinen, en bit utanför Bryssel. Bryggaren visade sig vara för stressad för att visa oss runt (vi hade av misstag ringt och bokat tid på fel bryggeri ) så vi nöjde oss med att äta mat på restaurangen med samma namn, samt inhandla några exemplar av hans olika ölsorter i den lilla shop som fanns i anslutning till bryggeriet. Till maten prövade vi bryggeriets Beersel Blond, som var gott men inte stack ut särdeles mycket. Först i efterhand insåg vi att det ju var bryggeriets specialiteter lambic, kriek och gueuze vi borde testat - men då hade vi redan åkt vidare. Undertecknad i Cantillon-bryggeriets lagringslokal. Foto: Jakob Hallin. Nästa anhalt var bryggeriet/museet Cantillon (som alltså var det vi hade ringt till ), och här var vi på det klara med att det var lambic i alla dess former som gällde. Cantillon visade sig vara mer turistvänligt och efter en kort introduktion av bryggarmästaren själv blev vi försedda med en instruktionsfolder och började vandra runt längs ölets tillblivningsväg. Detta var naturligtvis fascinerande, inte minst de delar som handlar om den unika metod med vilken de spontanjäser sin öl, men det var först när vi kom in i de mörka, fuktiga rummen som hyser rad på rad med stora gamla ektunnor som vi blev helt tagna. Här stannade vi länge, med en i det när- 15

16 RESOR: BELGIEN maste sakral känsla som ingen av oss riktigt ville släppa. Efter rundvandringen blev vi bjudna på olika ölsorter av bryggarmästaren, och vi testade oss bland annat igenom deras gueuze och framboise. Själv är jag inte speciellt förtjust i den lätt sura lambicen i dess olika former, men det måste erkännas att när man stod där på plats och samspråkade med bryggaren, la det en hel del till smakupplevelsen. Så mycket faktiskt att jag inhandlade ett antal flaskor att ta med hem. När vi stod med näsorna i ett glas med en ung, ofärdig lambic som vi ombetts testa klev en man in, som bryggaren presenterade som ägare till restaurangen Bier Circus. Eftersom vi kände till denna och hade funderingar på att välja den för kvällen bokade vi på stående fot ett bord för kvällen, något som verkade roa vår värd. INKÖP Sedan var det dags för resans stora inköpsrunda. Att vi kört bil istället för att ta till mer bekväma transportmedel baserades naturligtvis på en tanke om att ta med sig så mycket gyllene vätska som möjligt med oss hem. Efter rekommendation av vår inhemske värd åkte vi till ett större ölvaruhus utanför Bryssel, dit vana brysselbor själva far för större inköp. Efter förhandlingar om hur mycket respektive person fick inhandla gick vi till verket - och det var inte lätt skall erkännas. Ställd inför det utbud som fanns till hands var det läge att göra upp med sig själv om huruvida man skulle satsa på att få hem så många sorter som möjligt, eller försöka ta med så mycket som möjligt av sina personliga favoriter. Jag valde den senare metoden, och fyllde på min ölkällare med trappistölen Chimay, Rochefort, Westmalle, Orval och alen Duvel - i dess olika inkarnationer. Jag la även till de mer ovanliga röda och blå versionerna av Leffe, samt min nyfunna vän Kwak. Sedan var bilen full. Jag fick köra en provrunda efter det att allas inköp hade lastats in, för att testa att bilen inte tog i marken. Men det visade sig fungera - om än med nöd och näppe. Inköp i bryggeributiken vid Drie Fonteinen. En uråldrig och vacker flasktappningsmaskin på Cantillon. BIER CIRCUS På kvällen tog vi oss till Bier Circus, som namnet till trots visade sig vara en utmärkt restaurang, med en milslång öllista naturligtvis. Från början bestämde vi oss för att (med tidigare missöden för tillfället glömda) enbart prova öl som gavs fyra eller fem i betyg av Good Beer Guide Belgium. Vi inledde lite försiktigt med några säkra kort till maten, som Floreffe Trippel och Orval. Jag testade även den åttaprocentiga versionen av Achel Brune; ett av de sista trappistölen jag inte smakat. En trevlig bekantskap, som kommer att tillföras listan över öl som bör finnas hemma. Vi testade även Abbaye des Rocs; det allra första ölet i den alfabetiska listan, vilket befanns vara ett smakrikt mörkare öl som kanske snarare hade passat efter maten. Till efterrätten bestämde vi oss för att för första gången prova ett honungsöl, Biére de Miel Bio. Detta var intressant vid första och kanske andra klunken, men blev efter hand alltför påträngande i sin söta honungssmak. Tyvärr gjorde vi det klassiska misstaget att beställa in var sin, varför stämningen blev en aning ansträngd ett tag. Detta bättrades dock, när vi avslutningsvis testade några av de eklagrade ales som görs i Belgien. Rodenbach Grand Cru var en intressant bekantskap; en mörk öl med en stor del färskölskänsla som växte efterhand. En öl jag kommer att återkomma till. Kvällens vinnare var dock Duchesse de Bourgogne, en söt och mustig mörk öl, som gjord för att komplettera, eller till och med utgöra, desserten. Ja, vad kan tilläggas, mer än att vi dagen därpå ägnade oss åt att köra den första dagens rutt baklänges, denna gång lite försiktigare och till GPS:ens hurtfriska Håll nästa till vänster! När jag nu sitter här - nyss hemkommen - är mitt enda problem vilken sorts hyllor jag skall införskaffa för att kunna husera alla nya öl och ölglas. Men det är ju, som man säger, ett angenämt problem Fredrik Strömberg 16

17 RESOR: TJECKIEN ETT BRÖLLOP OCH TRE KLOSTERALE RESA TILL TJECKIEN MED MORAVISKT BRÖLLOP, BESÖK PÅ TATRA OCH TJECKISK KLOSTERALE F örsta lördagen i juni skulle mina tjeckiska vänner Jarin och Veronika gifta sig. De hade bett mig att vara Veronikas vittne till att hon sa ano (ja) rätt, ett önskemål jag inte kunde säga nej till. Jag valde att bila ner i min enkelt campinginredda gamla Renault Trafic. Från Halmstad via Helsingborg/ Helsingör och sedan Gedser/Rostock, förbi Berlin mot Görlitz för att snedda över Polens sydvästra hörn och komma in i Tjeckien via Harrachov var det exakt 100 mil till Brno, där mina vänner bor. De är mycket intresserade av andra ölsorter än den klassiska tjeckiska pilsnern, så i bröllopsgåva hade jag med mig ett urval svenska mikrobryggeriprodukter, några belgare, plus messmör och lingonsylt, som de lärt sig älska under ett sverigebesök. Stolta berättade de att de funnit en tjeckisk klosterale! Ja, ni läste rätt; en tjeckisk ale! Måste vara den första sedan de utvecklade pilsnern. Men mer om det senare. bröllop, musikfestivaler och liknande håller ekonomin flytande. Mycket, mycket trevligt ställe, med vandringsoch cykelleder i fantastisk natur. Även möjligheter till fiske. Klockan tolv, middag, stod ceremonin med inkallad kvinnlig borgmästare. Bröllopslunchen bestod av knedlik, ett slags ångbakat bröd (tyska knödeln) och oxkött med tranbär och vispad grädde som dekoration. En traditionell moravisk bröllopsrätt fick jag veta. Tappöl från lilla lokala bryggeriet Cerna Hora, som överlevde kommunismen, serverades. (Cerna, uttal 'tcherna' betyder svart och hora, uttal 'håra' betyder berg, alltså öl från de svarta bergen). De brygger bara lageröl, men flera olika sorter och gott sådant tycker jag. Bryggeripub finns, likaså souvenirbutik, och om den är stängd kan man köpa öl dygnet runt av vakten vid fabriksentrén. Hemsida (även på engelska). Åter till bröllopet: förutom öl serverades rött och vitt tjeckiskt vin, den typiska tjeckiska Kofolan, en läskedryck av coca colatyp, men mindre söt. Dans till ett moraviskt kapell, helstekt spädgris och massor av små läckra bakverk, slivovice - plommonbrännvin och en körsbärsvariant gjorda på lokala destillerier, där man lämnar in sitt eget fruktvin/mäsk, hör också till. Farfar öppnade en butelj som bryggts och destillerats för sexton år sedan. Tolv timmars festande för att inte tala om språkblandandet; tjeckiska, tyska, engelska och en släng spanska kan ta kål på den starkaste. Vid midnatt ramlade jag i säng. Konstigt, va? Frukost intogs i den lilla puben tillsammans med ca trettio skolungdomar, uppskattad ålder 10-13, som också övernattat. Ljudnivå? Ja! Frukosten blev en kakafoni och en del av bröllopsgästerna började dagen med en öl - och ingen tyckte det var konstigt (mer än jag, kanske). Tatraplan. Mitt värdpar ville att vi skulle turista tillsammans i östra Tjeckien några dagar. Bland annat besökte vi Tatras museum i Koprivnice. Jag är ingen bilentusiast, men vännerna hemma i ölklubben tjatar om Tatraplan den med fenan så fort Tjeckien kommer på tal. Nu fick de nöja sig med en modell; i keramik av alla material. Museet var fint och sevärt även för ickeentusiasten. ÖL FRÅN DE SVARTA BERGEN Bröllopet hölls i en gammal borg, Svojanov, ca 4 mil norr om Brno, tronande på en bergknalle med vidunderlig utsikt över en bördig dalgång. Borgen var som så många andra kulturminnen i Östeuropa något förfallen, men frivilliga Bröllop i borgen Svojanov. krafter håller den i hjälpligt skick. Ett skick som tilltalar mig mer än de svenska slotten, där alla spöken är bortrenoverade. En liten pub, som också serverar mat, vandrarhemslogi och uthyrning för olika evenemang såsom Interiör, Cerna Hora-bryggeriet. TILL KLOSTERALEN I BRNO Skansen är inget Sverige har monopol på. Ordet skansen betyder friluftsmuseeum på flera slaviska språk. Ett skansen finns i Roznov, men den guidade turen var bara på tjeckiska och mycket forcerad. Den gamla lärarinnan (tror jag) som guidade vår grupp hade bråttom att hinna bli klar före lunch. Dåligt. Själva anläggningen verkar dock vara mycket fin. Någonstans mellan Roznov och Zlin såg vi humleodlingar. Överallt finns det landsvägskrogar med stadig mat. Ser man en ölskylt och stället inte ser för påkostat ut får man rejäl mat för cirka tjugolappen. Är man inte petig är det bara att peka i menyn, kanske med ledning av priset, och det som serveras är gott men inget märkvärdigt. Brambor betyder potatis, knedlik serveras istället för potatis 17

18 eller ris. Språkkunskaper utöver tjeckiska och eventuella andra slaviska språk är det dåligt med, men viljan är oftast god. Och kall, nytappad öl för dem som inte kör hör naturligtvis till. På det stora varuhuset TESCO i Zlin provianterade vi bland annat Primator Weissbier(!) till och med till extrapris Kc per halvliter (3.65 sek). I Luhacovice provade vi att dricka brunn. Inte så gott som öl, men hälsosammare sägs det. Jag ställer mig tveksam till det påståendet. Premonstrarklostret i Zeliv. Efter en smärre avstickare till Slovakien återvände vi till Brno och resans höjdpunkt ur ölperspektiv: klosteralen. En butik som bara säljer klosterprodukter från regionen, finns inrymd i gamla lokaler vid en innergård i skuggan av Brnos gotiska kyrka. I anslutning till butiken finns ett café med en liten uteservering. Butiken var stängd (sen lördagseftermiddag), men att köpa med sig öl från cafét var inga som helst problem. Efter att ha smakat de två sorter som fanns hemma köpte jag så många som tre personer kan bära ungefär en halv kilometer utan att bära ihjäl sig. DEN ENDA I CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA Det är premonstrarklostret i Zeliv (mellan Brno och Prag) som sedan 2003 producerar överjäst öl. Det är den enda klosteralen i Central- och Östeuropa enl. deras hemsida (även på engelska) och de gör tre olika smaker, en ren ale, GOTTSCHALK, av belgisk typ, som smaksätts med honungsmjöd och blir CASTULUS med tydlig smak av honung. En tredje sort SIARD FALCO fanns tyvärr inte när jag var där. Enligt Veronika är den fruktigt syrlig, den hon tycker bäst om. Av de två jag smakade på tyckte jag Castulusen var godast, men Gottschalken kändes gammalt genuin med ganska lite kolsyra. Zeliv klosterale. Vi är ju väldigt bortskämda i Sverige med ett brett utbud av öl från hela världen. Zelivs ale är inte den bästa jag smakat (bortsett från att söta belgare aldrig hört till mina favoriter), men dålig är den absolut inte. Några flaskor att ta med hem blev det som sagt. Likaså Cerna Horas Kwasar och jubileumsölet 1530 (där siffrorna göteborgskt vitsigt står för årtalet då bryggeriet lär ha grundats, det så kallade gradantalet 15,30 och priset Kc. Kul!). PROVIANTERING VID GRÄNSEN Fler än de sex Primator Weissbier jag köpt för att provsmaka hade jag gärna tagit med mig hem, men, men... TESCO på annan ort hade inte Weissbieren. Gränsövergången via E65 vid Harrachov mellan Tjeckien och Polen bjuder på härlig bergstur och den lilla avstickaren till Jelenia Gora bjuder i sin tur på ölproviantering av bland annat av Zyviec Porter en höjdare plus en del annat spännande från till exempel Ukraina och Litauen. Rostock bjöd på två timmars väntan på färjan så jag kollade bordershoppen (den lilla vid färjeläget) och blev nästan deprimerad av all YPK-öl. En påse lakritsdödskallar var det enda som tilltalade. Margareta Grinde NOTERAT FRÅN USA BOSTON BEER CO. KÖPER BRYGGERI I PENNSYLVANIA Boston Beer Company, med märket Samuel Adams, har köpt ett bryggeri i Lehigh Valley nära Allentown i östra Pennsylvania av Diageo. Ursprungligen hade Boston Beer tänkt bygga ett helt nytt bryggeri i Freetown, Massachusetts. Kostnaden blev dock för hög. Boston Beer äger redan Hudepohl- Schoenlings gamla bryggeri i Cincinnatti. Mycket av Samuel Adams öl bryggs på annat håll, bland annat i Latrobes bryggeri i Pennsylvania där bland annat Rolling Rock bryggdes. Bryggeriet i Lehigh Valley drevs under flera år av Stroh. Under den tiden bryggdes en hel del Samuel Adams där. När Stroh lade ner sin bryggerirörelse övertogs bryggeriet av Pabst som la ner det i september Det köptes då av Diageo, som tillverkade Smirnoff Ice där. NÄRINGSVÄRDE PÅ ETIKETTERNA USAs finansdepartement föreslår att det ska bli obligatoriskt med information om kalorier, fett, protein, kolhydrater och alkoholhalt på öletiketter. I dag är sådan information frivillig. Enligt tjänstemän på departementet är sådan information ett billigt och enkelt sätt att påminna om de tomma kalorierna i öl. OSKAR BLUES UTVIDGAR Burkölen har blivit sådan succé att kapaciteten i Oskar Blues pubbryggeri i Lyons, Colorado, inte räcker till. Nu hyr företaget ett bryggeri i närbelägna Longmont. Där kommer större delen av ölen på burk och keg att tappas. 18

19 Ölet som kom till av en olyckshändelse A llt började med att Grants ville ha ölfat att lagra whisky i. På senare år har det blivit populärt att lagra whisky på fat som har innehållit portvin, madeira, bourgogne och Gud vet allt. Nu ville man alltså ha whisky från ölfat. Det finns ekfatslagrad öl som Rodenbach Grand Cru och Old 5X och Strong Suffolk. För det första är dessa ekfat inte så lämpliga till lagring av whisky. Dessutom lär de inte vara till salu. Tvärtom jagar Greene King fler fat till Old 5X. Det fanns bara en utväg: Göra ett speciellt öl och hälla det i fat som sedan användes för att lagra whisky. Grants hade ingen erfarenhet av ölbryggning utan tog kontakt med Dougal Sharp, som har ett förflutet på Caledonian. Han tog fram ett öl som lagrades på fat, som sedan användes för att lagra whisky. Grants Cask Reserve kom ut på marknaden. NYHETER & NOTERAT Douglas Sharp gästade Stockholm i augusti. Systembolaget och Bishops Arms, Island Cask. Historien bakom den är att en vän på Systembolaget ringde och föreslog att den skulle lagras på fat där det hade varit whisky från Islay. Sharp tyckte först att det lät sjukt men bestämde sig för att försöka. Det är inte alldeles lätt att få tag i fat från Islay, men till slut lyckades det. SVERIGE, STOR MARKNAD Ölet betraktades som en biprodukt och hälldes ut. En dag ringde chefen för Grants destilleri till Sharp: Du kommer inte att tro mig. Arbetarna tar med sig tomma läskedrycksflaskor och fyller med ölet från faten. Sharp hade mycket riktigt svårt att tro det. Han sysslar med destillering. Vad vet han om öl? Sharp lät dock en panel provsmaka ölet. Panelen gav det betyget 9. I augusti 2003 lanserades det i Storbritannien. Hit kom det till SBWF Det har blivit en formidabel succé här. Det är näst störst i segmentet stark ale och sjätte störst i hela ale-segmentet. Sverige är den tredje största marknaden efter Storbritannien och Kanada. Tekniskt är det gjort på skotsk malt gjord på Optic-korn och humle av sorterna Styrian Goldings och Super Styrian Goldings, en variant av den förra med högre halt alfasyror. Tidigare i höst kom en annan variant av Innis & Gunn på BOTTLE CONDITIONED Resultatet blev över förväntan och det tappades på flaskor. 10 kartonger, en 200 flaskor, har lagts undan till provsmakningar och kommer inte ut på marknaden. Resten har gått till Systembolaget och Bishops Arms. Det är stor risk att ölet är slut när denna tidning kommer ut. Eventuellt kan det finnas någon flaska kvar på någon Bishops Arms. För den som har missat den kan jag berätta att den är kraftigare än den vanliga Innis & Gunn. Den har en maltig smak med lätt rökighet, klar vaniljton och fruktighet. Alkoholhalten är något högre, 7,2 % i stället för 6,6. I dagens läge lär den inte göras igen. En version på cask förekommer ibland på Camrafestivaler, annars finns ölet bara på flaska. Namnet då? Sharp heter Dougal Gunn Sharp. Innis är lillebrors mellannamn. Lars Bergvall FRUKTIGT FRÅN BRYGGERIET Bryggerier ska snart vid sidan om traditionellt öl kunna erbjuda en ytterligare naturprodukt utan alkohol och humlens beska smak. Johannes Bader vid Tekniska Universitetet i Berlin utvecklar sådana drycker med fruktig smak. För sin alkoholfria öl använder Bader speciella icke alkoholproducerande jäster, som blir berikade med vört från ölframställningen. Till detta används mjölksyrebakterier (de förvandlar vörtens socker till mjölksyra) liksom vinägersyrebakterier (de påverkar sockret endast lite men producerar istället glukonsyra, som inte bara har en positiv inverkan på tarm utan även gör giftiga substanser i kroppen oskadliga). Eftersom det i vörten även förekommer mineralämnen, vitaminer och fenoliska föreningar producerar jästerna och de båda bakteriearterna med traditionella metoder en hälsosam naturdryck. Men det finns ett problem: Varje mikroorganism behöver olika temperatur, olika surhetsgrad och olika syremängd för att arbeta optimalt. Från ett urval av jäststammar och 400 bakteriestammar måste därför först testas vilka av dem som verkar bäst tillsammans. Den fruktiga smaken i den nydesignade drycken kommer likaså från jästerna, som under sitt arbete även framställer ester och laktoner som ofta smakar mycket aromatiskt, påminnande om flera frukter. Christer Leivo 19

20 MALTESENS ÖLSKOLA Ölframställning, del 2: Humle och vörtkokning Här kommer den andra delen i serien. Det står läsarna fritt att komma med fler förslag på texter under vår avdelning Maltesens ölskola. I förra numret skrev jag att det bara finns en mjölkstout. Det är fel. Faktum är att den 1 oktober kom det en på Systembolaget. Det finns mjölkstout från Lettland och jätten SABMiller har en. Den senare finns självklart bara i Sydafrika. I USA finns det flera stycken. Jag vill poängtera att jag skrev så vitt jag vet och det var så vitt jag visste då. HUMLE Iförra numret fick vi sötvört. Det skulle gå att jäsa sötvört, men resultatet skulle knappast göra någon större succé. Dels skulle det bli en mycket fadd smak. Dessutom skulle hållbarheten bli mycket dålig. Ända från början har man använt olika kryddor i öl. Listan är lång: Pors, skvattram, malört, gråbo, slåttergubbe, rölleka, renfana, jordreva, kungsmynta, älggräs, nejlikrot, ljung, rönnbär, johannesört, rosling, vattenklöver och enbär. Så sent som i mitten av 1800-talet förekom det på den svenska landsbygden att man använde pors, dock mest för att dryga ut den dyra humlen. I Nederländerna och Tyskland (före Reinheitsgebot) användes en kryddblandning kallad gruit. Sammansättningen var hemlig och kyrkan hade monopol på den och tjänade grova pengar på försäljning av den. Därför motarbetade kyrkan användandet av humle. Biskopen av Köln gjorde tappra försök att förbjuda användningen av humle. Idag finns det ett öl bryggt på gruit, Jopen Koyt. På grund av knäppa nederländska lagar innehåller det dock lite humle. Annars får det inte heta öl. Det finns bland annat på Monks Cafe i Stockholm. Dupont gör ett öl bara på gruit åt ett järnåldersmuseum i Aubechies. Ölet finns bara i muséets servering. I Afrika har man med viss framgång försökt ersätta humle, som inte går att odla i Afrika, med inhemska växter. I Systembolagets beställningssortiment finns Fraoch som bryggs med ljungblommor. Den innehåller dock lite humle. Humle (Humulus lupulus Lupulus) tillhör släktet Cannabinaceae dit även hampa (Cannabis Sativa) hör. Faktum är att i Wien finns det hampaöl. Humle är en klängväxt som kan bli 6-8 meter hög. Det är honblommarna som används. Hur människor kom att använda humle i öl vore intressant att få veta. Det är inte alldeles självklart. För att få de önskade egenskaperna måste humle kokas med vörten i minst 45 minuter. Humle var känd som medicinalväxt. Egyptierna använde den mot leveråkommor. Men någon har av någon anledning kommit på iden att koka vört med humle innan den jästes. Den som har fått äran av detta är Hildegard von Bingen. Hon var tysk nunna och levde Det är hon som kallas Humle-Hilda av Sigtuna Brygghus. Det är dock frågan om detta stämmer. Redan innan hon föddes nämndes humle som ölkrydda. Sant är att hon skrev om humle som ölkrydda i en bok om medicinalväxter. På 1200-talet kom humle som ölkrydda till Sverige, sannolikt med cisterciensermunkar. På 1500-talet hade humlen trängt undan andra kryddor i städerna. På landsbygden levde andra kryddor, framför allt pors, som sagt kvar längre. Humle har ett par stora fördelar som ölkrydda mot andra växter. Den går att odla kommersiellt i stor skala. Den förlänger ölets hållbarhet. Helt plötsligt gick det att förvara öl i flera veckor eller till och med månader i stället för dagar. Välkända humleländer är Tjeckien, Tyskland, England, Slovenien, USA och Nya Zeeland. Den största producenten lär vara Kina, mest för inhemskt bruk. Det finns humle från andra länder. De aktiva beståndsdelarna i humle kallas för alfasyror. Halten alfasyror kan variera från Fuggles 3 % till 17 % i Columbus/Tomahawk (Den går under båda namnen). Det finns en stor mängd humlesorter och nya tillkommer hela tiden. Den som är speciellt intresserad hänvisas till Det finns två huvudtyper av humle. Bitterhumle tillsätts tidigt i koket. Exempel är Brewer's Gold. Aromahumle sätts ofta till sent i koket. Välkända sorter är Fuggle, Cascade, Hallertauer Mittelfrüh, Saaz och Tettnanger. Det vanligaste är att tillsätta humle i form av pellets. Det är dammigt göra att hålla på med hela humlekottar som blommorna kallas. Westmalle och Caledonian är exempel på bryggerier som envisas med hel humle. Alla är nog överens om att det sämsta är extrakt. Varje tillsats av humle kallas giva. VÖRTKOKNING Vörtkokningen pågår som sagt minst en timme. Betydligt längre tider förekommer, bortåt sex timmar för barley wine, imperial stout, diverse mycket alkoholstarka öl och Tripel Karmeliet. 20