Tidningsbilaga. Inköpscentralernas tidning för affäismedhjälpaie 1 NR JAN. 1945

Transkript

1 Tidningsbilaga mei. Inköpscentralernas tidning för affäismedhjälpaie 1 NR JAN. 1945

2 Vad är Kvarnintressenter? MALMÖ STOR/, VALSKVARN *t Emat^tr i G BO B i B B QBlBlias/^ TRELLEBOQGS ÄNGKVARN' r r r r HÄLSINGBORGS ANGKVARN Aktiebolaget Kvarnintressenter är landets största kvarnföretag. Dess egna medel uppgå till cirka tio millioner kronor. Bolaget äger helt sju välkända kvarnar, av vilka flera dessutom tillhöra landets äldsta och vilkas samlade medel utgöra cirka 11,5 millioner kronor. Aktiebolaget Kvarnintressenter intager en dominerande plats i den svenska kvarnindustrin. Sålunda kan nämnas, att dess kvarnar förmala omkring 25 % av samtliga handelskvarnars förmalning av vete. Generationers erfarenhet av spannmål och mald, de modernaste tekniska resurser och dagliga provbakningar vid Centrallaboratoriet i Malmö gör, att Kungsörnenmärket är en garanti för hög och jämn kvalitet med goda bakegenskaper. FALKENBERGS VALSKVARN AKTIEBOLAGET KVARNINTRESSENTER MALMlOf MED KVARNAR I: ALSTERS VALSKVARN MALMÖ TRELLEBORG HÄLSINGBORG YSTAD. HALMSTAD FALKENBERG ALSTER

3 Nr 1 onsdagen 24 jan. Utkommer en gång i månaden. Prenumeration : Direkt hos förlaget kr. 2: för köpmän och anställda i 1CA-anslutna affärer. Övriga kr. 6:. Postgiro Tel.: Namnanr. "ICA" Västerås INKOPSCENTRALERNAS TIDNING FÖR AFFÄRSMEDHJÄLPARE ICA-förlaget Aktiebolag, Västerås 5:te årgången 1945 Redaktör och ans v. utgivare STEN NYSTRÖM I redaktionen: GÖSTA EKHOLM, SVEN LINDBLAD Återgivande av text eller bilder far ej ske utan angivande av källan. NÄ. ICA.s omsättning steg kraftigt under 1944 och samtliga inköpscentraler bidrogo till ökningen Sid. 4 ICA-tidningen startar en återblick på svenskt näringsliv under 1000 år. Första avsnittet på Sid. 5 N. J:s Livsmedel i Nyköping har snabbt nått stor omsättning, främst tack vare mjölkbutikens fina egenskaper som kundvärvare Sid. 8 Kartago var en blomstrande handelsstad 600 år före Kristus med invånare och sjuvåningshus Sid. 12 Låt detta år gå i sparsamhetens tecken när det gäller papper och påsar. Goda råd Sid. 14 Gummiindustrien har stora svårigheter med råvarorna Sid. 18 Populärt prat om vitaminer Sid. 24 Hur man lätt och billigt gör trevliga skjortställ Sid. 31 Månadens minneslista Lärorika bildsidan Sid. 37 Sid. 38 Kom ihåg att ett enda ögonblick, ett enda ord, en enda handling kan avgöra mycket i livet, och att tiden aldrig kommer tillbaka. Jag vill erinra om en gammal persisk berättelse, som på ett utmärkt sätt illustrerar sanningen i dessa ord. 8 Två persiska bröder skulle rida till sin faders dödsläger. Tiden var kort. Fnysande störtade de två arabiska fullbloden sida vid sida fram genom öknen, eggade av sina ryttares ansträngningar. Länge låg de huvud vid huvud, men slutligen lyckades det den yngste av bröderna att piska sin häst förbi den andre broderns. Skrytmåns, ropade han hånfullt. Min häst var i alla fall snabbare. Utom sig av förbittring spände den äldre sin båge. Pilen borrade sig in i halsen på den yngre, och med ett skri störtade denne till marken. Broder, det var mitt eget fel. Din häst är bäst, viskade den sårade, då den andre gråtande drog ut pilen och skötte om såret. Skynda dig nu till vår fader! Måtte han inte redan vara död. Den äldre brodern ville emellertid inte lämna den sjuke och först efter ett par dagar kunde de fortsätta färden. Oändligt sakta gick det som ett liktåg ;h när bröderna kom fram var fadern redan död. Under tystnad red de sida vid sida den långa vägen tillbaka. Äntligen bröt den yngre tystnaden. Broder, vad är det, som inte kommer tillbaka? En pil, som är avskjuten, sade den äldre dystert. Du har rätt, men det var inte pilen jag menade. Jag tänkte pä ordet, som är uttalat. Under en lång stund hörde man intet annat än ljudet från hovslagen mot vägen. Då sade den äldre. Den tid vi förspilla kommer inte heller tillbaka. Bröderna hade rätt. Tre ting finns, som aldrig kommer tillbaka: GÄRNINGEN SOM ÄR UTFÖRD, ORDET SOM ÄR UTTALAT, TIDEN SOM ÄR SVUNNEN.

4 ICA:s omsättning dubblad sedan starten 1939 Hakonbolaget passerar 100-miljonersstrecket. Samtliga ICA-företa g nöjda med respektive resultat. Goda omsättningsresultat för 1944 noteras på alla fyra ICA-fronterna. Med hänsyn till rådande varubrist och andra svårigheter bör man till och med säga strålande resultat. År 1939 var ICA:s omsättning 115 miljoner kronor och siffran är nu dubblad. En intervju med respektive företagschefer klarlägger att de goda resultaten först och främst får tillskrivas de anslutna köpmännens allt starkare uppslutning och ökade intresse. Alla tecken tyda på att fortsättningen kommer att gå i samma stil, även om man inte vägar tippa något resultat för Det rådde stark spänning och stor brådska på Hakonbolaget under mellandagarna. Omsättningssiffrorna summerades, och man hade ett djärvt hopp om att slutsiffran skulle överstiga 100 miljoner. Det gjorde den också, och Hakons har därmed passerat en ganska betydelsefull milstolpe. Så långt som till 100 miljoner vågade väl aldrig de 250 pionjärerna, som startade denna inköpscentral för 26 år sedan, sikta. Men mycket har förändrats inom handeln under de sista två decennierna. De enskilda köpmännen har framför allt fått tydligt klart för sig nödvändigheten av ett ekonomiskt samarbete jämsides med det ideella. De 100 miljonerna var väl därför ingen direkt överraskning för dagens Hakonsköpmän, det var blott en tidsfråga och kom kanske litet tidigare än man räknat med och hoppats på. Hakons har många och stora utvidgningsprojekt för Nya kontor skall byggas, andra skall utvidgas eller nybyggas. Detta betyder bl. a., att vart och ett av Hakonskontoren skall kunna ta emot nya miljoner, och att den nyligen passerade milstolpen rätt snart ligger långt tillbaka i omsättningsrapporterna. Eol-bolaget kan likaledes se tillbaka på det gångna året med stor tillfredsställelse: En kraftig omsättningsökning vi är nu uppe i 65,7 miljoner mot 49,5 året förut ett synnerligen livligt intresse från köpmännens sida, vad kan man mer begära, säger kapten Emil Clemedtson. Givetvis har ökningen en del att skaffa med vårt övertagande av Nelsonbolagen, men även frånsett detta är vårt resultat synnerligen gott. Särskilt vill jag då ge skåningarna en eloge, de har berett oss den största glädjen genom att allt mer koncentrera sina inköp till oss. Vårt nya kontor i Hälsingborg har över förväntan infriat de förhoppningar som ställts på det. Jag törs inte sia om nästa år, lejdbåtstrafiken och andra osäkra faktorer, som vi är beroende av, spelar för stor roll. Men vi har dock att vänta ytterligare ökning för Eol. Ännu är området kring Malmö en vit fläck på vår karta, och vi ser med glädje fram mot den dag, då vi får slå upp portarna till ett stort och fint kontor i Skånes huvudstad. I Östersund är man lika nöjd: NS har nått ett gott resultat, säger direktör Karl Erik Karlsson. Här har vi ju haft starka känningar av kvoteringssystemet. Vi har haft ogynnsamma siffror att bygga på därvidlag. Trots det notera vi nu 30 milj. kronor i omsättning, vilket innebär ungefär 2 miljoner i ökning. Norrlandsköpmännen har nu tydligare kommit till klarhet om vårt program och dess innebörd och visar det genom ett allt livligare intresse. Därav vår ökning. Vi känner, att vi har förståelse, och att vi fått fast mark under fötterna. Några större framtidsprojekt kan jag inte tala om just nu. Några nybyggen är för närvarande inte aktuella. Det fina nya lagerhuset här i Östersund fyller väl vårt behov och får räcka ett slag. När tiderna blir annorlunda får vi återkomma till frågan om nya projekt. Huvudsaken är, att köpmännens intresse är sådant, att vi kan räkna framgång i kampen mot kommande skärpt konkurrens och andra svårigheter. SV ökade 7,4 miljoner, säger direktör Rudolf Liuendcihl i Stockholm : En ökning på 26 /o för 1944 måste anses som ett utomordentligt bra resultat. Häri ingår visserligen vårt nya kontor på Gotland med ett medlemsantal på över 150 köpmän. Men vår nya omsättningssiffra på 35 milj. kr. sammanhänger också till mycket stor del med de tidigare anslutna köpmännens ökade intresse. Särskilt har då östgötarna utmärkt sig och berett oss största överraskningen. ESSVE-bageriet har nu passerat 2-miljonersstrecket, vilket betyder en ökning av över kronor. Med tanke på rådande varuknapphet och andra hinder som vi har att övervinna och bemästra, måste jag säga att vårt resultat nått över våra bästa förväntningar. Optimismen inför framtiden och känslan av tillfredsställelse med åren som gått är, som framgår av ovan, stor över hela linjen. ICA får allt kraftigare vind i seglen. Allt fler köpmän går med i den stora ICA-ringen, och allt fler av dem som redan är med i den, släpper till sina krafter 100 /»-igt. Allt tyder på fortsatt framåtskridande. 4

5 skola ii skildra i en serie korta artiklar. Detta är avd. 1: Medeltiden. Professor Eli F. Heckscher fyllde för någon tid sedan 65 ar. Han hyllades då som en av vara mest framstående nationalekonomer. På senare tid har hans arbete inom den ekonomiska historien väckt en allt större uppmärksamhet. Även om Heckscher haft föregångare inom detta arbetsområde, betecknas han allmänt som banbrytaren för ekonomisk-historisk vetenskap. I denna och några följande kortare artiklar skola vi skildra professor Heckschers studium av svensk ekonomisk historia, sådan han ser den i sin "Svenskt arbete och liv." Vad är ekonomisk historia? Vid studiet av all ekonomi eller hushållning vilket strängt taget betyder samma sak kan man som regel utgå från att behoven alltid äro större än tillgången på det som skall tillfredsställa dessa behov. Vår ekonomiska historia blir därför i hög grad ett studium av vad socialekonomerna bruka kalla för knapphetshushållning. Det är ganska uppenbart att den ekonomiske historikern måste vara väl bevandrad i ekonomi överhuvud taget. Men han kan aldrig betrakta ekonomisk historia som en företeelse för sig. Han måste alltid se sitt arbetsområde i förhållande till andra historiska områden, såsom politisk historia, kulturhistoria o. s. v. Den ekonomiska historien är alltid en betydelsefull del av historia överhuvud taget. Det finns till och med historia som hävdar, att den ekonomiska sidan är den viktigaste av alla. Den som drev dessa synpunkter längst var utan tvivel socialismens store och i viss mån ännu tongivande teoretiker, Karl Marx. Han ville hänföra så gott som allt historiskt till förändringar av ekonomisk art. Betecknande är, att han vid beskrivningen av den s. k. reformationstiden har ytterst litet att säga om exempelvis Martin Luthers liv och inflytande. I likhet med alla andra historiker får den ekonomiske historikern ständigt fråga sig: varifrån?, hur länge? och vart hän? Historien är väsentligen ett studium av förändringar, även om historikern givetvis kan stanna vid en viss tidpunkt eller vid en viss tidsperiod och studera den mera ingående. När det var föredömligt att äta tre år gammalt smör. Heckschers redogörelse börjar i huvudsak vid inträdet av medeltiden. I svensk historia brukar man räkna medeltiden från tio- och elvahundratalen fram till den tidpunkt, då Gustav Vasa tillträdde sin regering. Ur Heckschers framställning kan vi utläsa, att hushållningen i Sverige under medeltiden framför allt kännetecknades av följande: 1) Landet hade mycket liten handel med utlandet. Det var i hög grad självförsörjande. I själva verket hade Sveriges utrikeshandel tidigare varit livligare. Uttrycket»utrikeshandel» är nog litet för vackert, när vi som här tänker på vikingarnas kontakt med utlandet. 2) Varje familj eller hushåll skötte om huvuddelen av sin egen produktion: handeln inom landet var förhållandevis litet utvecklad. 3) Jordbruket var den näring, som hade den allra största betydelsen. Den allra största delen av produktionen gick också ut på att framställa livsmedel. Det brukar för övrigt alltid vara så i ett land, där näringslivet inte hunnit att mera utvecklas. I boken citeras vad nationalekonomiens fader, Adam Smith, en gång sagt:»lusten till föda är hos varje människa inskränkt till den mänskliga magens trånga utrymme, men lusten till bekvämligheter och prydnad ifråga om byggnader, kläder, utstyrsel och husgeråd synes icke känna någon inskränkning eller viss gräns.» 4) Man tillämpade förrådshushållning, d. v. s. man konsumerade av förråd. Man lade upp dessa för att räcka för en längre tid, ibland för flera år. Det måste i sin tur ha sin förklaring däri, att man beredde en stor kvantitet av ett livsmedel på en gång. Man bakade och tog därvid till så att brödet skulle räcka månader, ja ibland i år. Man slaktade och saltade ner köttet. Det gjorde, att saltet blev en av den viktigaste handelsvarorna under medeltiden. Färskmat förekom bara vid glädjefesterna, som fingo sin prägel av just denna färska mat. Annars fick man hålla till godo med tämligen ålderstigen föda. Vad sägs om»tre år gammalt skattesmör»? Vi vet nu förvisso, att en stor del av livsmedlen nu för tiden måste vara färska. Det är i själva verket en av anledningarna till att detaljhandeln numera är så krävande. Men med den myckna salta maten följde också en god törst. Ölet konsumerades därför i kvantiteter, som verka ganska fantastiska. En normal kvantitet per dag för både män och kvinnor var cirka tre liter. Johan III:s knektar fingo sin kvantitet höjd till cirka 4'/s liter om dagen och på söndagarna fingo de 6 liter. Men ölet var nog som regel inte särskilt gott. Till och med Gustav Vasa klagade ibland på att han fick surt öl. 5

6 De magra nötens tid. Se vi litet närmare på jordbruket under medeltiden, finna vi, att man ständigt hyste oro för brödsäden. Åkern blev därför reserverad för brödsäd av olika slag. Någon odling av kreatursfoder förekom sällan, utan kreaturen fingo söka sin föda på de naturliga betesmarkerna, främst då i skogsmarker. Under vintern hade man det mycket dåligt med fodret, som till största delen kom att bestå av»halm, löv, skav, vass, bark». Korna gåvo' ingen mjölk under vintern. Slakt förekom på hösten, då ännu kreaturen hade någorlunda hull. På våren när man skulle släppa ut kreaturen på vårbete voro de så undernärda och kraftlösa, att de ofta fingo köras ut på kälkar till betet. Livsmedlen skulle lagras, innan de förtärdes. Man får en känsla av att det ansågs särskilt föredömligt om födan var så gammal som möjligt. Inte ens fisken åt man som regel färsk. Vad kan förklaringen vara? Heckscher förmodar, att man resonerade som så: om vi inte göra födan alltför aptitretande, så räcker den längre. Jordbruket var av många skäl inte särskilt effektivt. Man kan peka på att man på den tiden visste ganska litet om gödsling av jorden och att man hade primitiva redskap. Man frågar sig emellertid om inte tegskiftet var den svagaste sidan av den tidens jordbruk. Det byggde på att man skulle göra jordfördelningen så rättvis som möjligt. Befolkningen bodde i byar, som förlagts till bygder, som voro särskilt lämpliga för jordbruk. Man resonerade då som så: i vår by finns så och så mycket jord av olika beskaffenhet. Varje bonde i byn skall ha en del i varje slag av jord som hör till byn. På så sätt kunde en bonde komma att bruka ända upp till ett hundra mindre tegar. Man talade om att dessa tegar ibland voro så smala, att man inte kunde vända plogen på dem. Heckscher tror dock inte, att detta kan vara den enda förklaringen till den oerhörda splittringen. Han pekar på att arvsskiften och försäljningar kunna ha gjort sitt till för att öka det kaos som fanns. Ofta fann man det helt enkelt omöjligt att varje brukare själv skötte sin teg: man fick odla sammanhängande bitar gemensamt, vilket i och för sig 6 var en fördel, men man blev då bunden av varandra på många sätt. Jordbruket bestod huvudsakligen av småbruk. Visserligen talades om herrgårdar och kungsgårdar, vilka utgjorde en jordbruksenhet. Men Heckscher betonar, att dessa utgjorde en försvinnande liten del.»sveriges jord har brukats av bönder!» Pengar fanns, men man bytte mest. Vi nämnde nyss, att man hade naturhushållning i stor utsträckning under denna tid. Det betydde att varje hushåll i stor utsträckning självt producerade vad det behövde. Men det fanns också en viss penninghushållning eller snarare byteshushållning. Det är troligt att man rörde sig med mycket litet kontanta pengar, och penningen hade därför rätt liten betydelse som betalningsmedel. Däremot användes den som värdemätare. Det underlättade helt naturligt bytet, att man hade en av alla accepterad värdemätare. Pengarna mynten hade också en annan uppgift, nämligen som värdebevarare.»att ha pengar på kistbotten» var på den tiden en ekonomisk verklighet. Myrar och sjöar gåvo malmen. Näst jordbruket var järnhanteringen den mest betydande verksamheten. På den tid, vi nu tala om, tog man mest råvaran malmen ur sjöarna och myrarna och icke som nu ur bergen. Bergsbruket tilltog dock och redan från och med 1100-talet började det få en viss betydelse. Bergsbruket fordrade en ordentlig organisation och måste ofta utövas av större företag. Beredningen av järnet förlades, uppenbarligen av Att pengar inte i högre grad användes som bytesmedel kunde föra med sig följande förhållande, som Heckscher vältaligt beskriver: Under Gustaf Vasas tid hade t. ex. bönder i Dal smör att sälja, medan de ville ha fisk från Bohuslän. Men Bohusläns fiskare behövde inte detta smör. Då fick bönderna i den värmländska bergslagen byta sig till järn för smöret. Järnet bytte de sedan mot fisk i Bohuslän. Med andra ord: bönderna fingo själva sköta om en del av vad vi nu skulle kalla varudistributionen. transportskäl, till brytningsplatserna. Vår järnindustri uppkom alltså redan under medeltiden i Bergslagen. Svenskt järn gick under namnet osmund. Från början använde man sig av små osmundugnar för att bereda järnet, men så småningom gjordes de större och försågos med bläster, varigenom man lätt kunde tillföra järnet syre. Härigenom höjdes temperaturen, men samtidigt tog massan till sig mera kol från bränslet. Detta förde i sin tur med sig, att järnet blev mer eller mindre osmidbart: man fick tackjärn, som lämpade sig bäst för gjutning. Sveriges affärsmän voro hanseater. Sverige fick på så sätt en betydande produktion av järn men också av koppar och silver. Denna produktion fordrade pengar och affärsförmåga. Därför kommo den tidens ledande köpmän i Nord-Europa, hanseaterna, att till en god del ta hand om finansieringen av produktionen liksom distributionen. Det var främst liibeckarna som höllo sig framme. Men hanseaternas inflytande stannade inte bara vid detta. De ingrepo även i den direkt inhemska handeln och tillverkningen. De ägnade sig åt sjöfart, handel och hantverk liksom åt bankverksamheten. Heckscher framhåller att utlänningarna i detta fall voro svenskarna»enormt överlägsna» i handel och organisation. Det var också de som bedrevo utrikeshandeln och samtidigt de som förtjänade de stora pengarna. Gustaf Vasa visade under en senare period hur mycket svenskarna förlorade på sin oföretagsamhet i detta avseende. Han menade att svenskarna själva skulle ge sig ut som affärsmän och se till att vinsterna hamnade i svenskarnas fickor. Vad Sveriges utrikeshandel bestod av på den tiden framgår av följande uppställning över vår handel mellan Stockholm och Lubeck, som på den tiden på 1360-talet var huvudleden. Export % Smör 44.6 Järn 20.1 Koppar 17.5 Pälsvaror och hudar 16.0 Annat 1.8 ToöTb"

7 VAD ÄR NYCKELN till framgång inom detaljhandeln Må ngskiftande praktisk erfarenhet är en god grund att bygga på, när man vill vinna framgång i sitt yrke. Utan tillräcklig praktik i detta är det inte lätt att slå sig fram. Den praktiska utbildningen bör man komplettera med teoretiska studier. Det gäller att på det sättet lära sig varukännedom och mycket annat som man inte kan inhämta under det dagliga arbetet. Innan man startar en affär måste man göra förberedande undersökningar. Det gäller att beräkna omsättning och utgifter med största noggrannhet. Är man väl förberedd, skall man dock inte tveka utan beslutsamt sätta igång. v*. Import % Kläde (och obetydligt linne) 51.3 Salt 22.9 Annat (kryddar, olja, vin, öl, m. m.) Städerna _ ^=== voro dock inte så.»s»^!*>'9bbbb Vi frågar denna månad köpman Anders Lind, Borlänge. M an måste ha verkligt säljande och till 100% utnyttjade lokaler. Vid inredningsarbeten bör man alltid anlita fackman. En förstklassig inredning betalar alltid själv sin anskaffningskostnad. Oitt arbete måste man alltid inrikta så att det är till kundernas bästa. För att betjäna dem korrekt bör man även gå in för service och kundtjänst av bästa märke. Det är otroligt betydelsefullt att man har en god prisordning i affären, så att alla känner till priserna och tilllämpar dem lika för alla kunder. Detta skapar mer än något annat förtroende för företaget. Skyltningen är ett viktigt kapitel, som inte får försummas. Man måste skylta om regelbundet och använda prislappar. Folk intresserar sig i regel för en skyltning först då den är försedd med priser. Att man måste ha sinne för ekonomi är självklart. Framför allt gäller det dock att utan förutfattad mening ständigt pröva sin rörelses effektivitet och att sedan vid behov rätta till det som brister. Förbättringar är alltid möjliga, varför det framför allt gäller att sätta målet högt. i renodlat stadsmässiga som nu, även om de hade vissa bestämda juridiska föreskrifter beträffande styrelsen. Sålunda förekom en god mängd husdjur i städerna på den tiden, såsom hästar, kor och framför allt svin. Den äldsta staden härstammade från vikingatiden och hette Birka, och anses ha legat på Björkön i Mälaren. Sigtuna har troligen kommit näst i ordningen. Den mest betydande staden vid ingången av medeltiden var utan tvivel Visby, som var centrum för östersjöhandeln. Det var de hanseatiska köpmännen som satte sin prägel på de svenska städerna i början av medeltiden. Det klagas inte så litet på att de tyska köpmännen behandlade Sverige som en koloni, vilken skulle utnyttjas så grundligt som möjligt. Från början gjorde säkerligen varje hushåll sina verktyg själva, förfärdigade sina skor och kläder i den mån de nu funnos. Så småningom började en arbetsfördelning att inträda. De första hantverkarna som specialiserade sig på sitt yrke torde ha varit smederna. Långt senare torde snickare, bagare, skräddare och skomakare ha bildat särskilda yrken. I städerna började varje yrkesgrupp att sluta sig samman till skrån. Det låg i sakens natur att det inte skedde på landsbygden, ty där bodde hantverkarna mycket glest. Som vi senare skola se arbetade skråväsendet på att dra till sig hantverket till städerna, ja rentav att förbjuda hantverk på landsbygden. Hur skall det gå med OLJAN? Råoljan kan utnyttjas för två ändamål, såsom smörjolja och såsom bränsle. Före kriget fick vi vår råolja från Amerika och söderifrån, exempelvis från Rumänien. Vi få genom lejdbåtstrafiken in olja västerifrån, men den tar försvaret hand om. De rumänska oljefälten ha, så vitt vi veta, blivit mycket illa åtgångna genom de allierades flygbombning. Men även om det producerats olja för oss där nere, så har ju sjöfarten på Tyskland nu upphört och så har brytningen mellan Rumänien och Tyskland dessutom gjort, att vi inte längre kan tänka på den möjligheten så länge kriget varar. Hur skall vi då klara oss? Jo, även här har vi fått en ersättningsproduktion inom Sverige och den bygger på tjära. Denna produktion har blivit så stor, att den svarar mot 1/4 av oljekonsumtionen. Vi producera i år inte mindre än ton tjära per månad, vilket utgör en stegring i jämförelse med förra året. Om vi räkna med att vi kunna ytterligare öka produktionen av tjärsmörjoljor, t. ex. därigenom att vi finna på nyare och effektivare metoder samt öka kapaciteten kunna vi måhända med nöd och näppe klara oss så länge kriget varar. Huruvida vi komma att fortsätta att producera olja ur tjäran efter kriget är däremot en annan femma. Vi får inte glömma den gamla regeln, att om vi kunna köpa någonting utifrån billigare än vi själva kunna producera det, så bör vi köpa utifrån. 7

8 mjölkbunken som iiiiniliiiriare kronor i omsättningsökning varje år är det vackra resultat som N. J:s Livsmedel i Nyköping kan uppvisa. Mjölkbutiken har därvid fungerat som effektiv magnet och gjort fasta kunder av strökunder. Hushållsprat och»pratsamma» plakat har fullbordat framgången. Eric Nilsson och John Johansson hette två unga och duktiga affärsmedhjälpare som arbetade i var sin affär på den sörmländska landsbygden i trakten av Nyköping åren närmast före kriget. Som så många andra intresserade biträden drömde naturligtvis även de om att bli sina egna, och eftersom de var särskilt goda vänner och hade lätt att komma överens så låg den tanken nära till hands att gemensamt starta en affär. De träffades ofta och diskuterade sin blivande firma och räknade och kalkylerade och gjorde upp planer för framtiden. Men de nöjde sig inte bara med att drömma och bygga luftslott utan de höll ögon och öron öppna för att ta vara på chansen när den kom. Nilsson var duktig charkuterist medan Johansson var mera van vid specerier. Det var därför helt naturligt att de planerade en kombinerad speceri- och charkuteriaffär, och allra helst ville de att den skulle ligga inne i Nyköping, som de ansåg vara en stad med framtiden för sig. I synnerhet hade de ögonen riktade på de nya bostadsområden som växte upp i stadens utkanter. På våren 1939 fick de reda på att det skulle byggas en stor affärsfastighet vid en välbelägen gata i ett nytt bostadsområde. Visserligen skulle de där få hård konkurrens från Konsum, men det var de inte så rädda för, och snart hade de det efterlängtade hyreskontraktet i sin hand. Innan huset hann bli färdigt kom kriget och tornade upp mörka moln mot deras solskensdrömmar, men både Nilsson och Johansson var unga och oförskräckta och tvekade inte att starta sin firma. Vi låter dem berätta litet om starten: Både vänner och motståndare menade, att det skulle bli omöjligt för oss att skaffa varor i den varubrist som snart måste uppstå. Till och med många verkligt omdömesgilla personer avrådde oss i all välmening att sätta i gång. Vi ville emellertid pröva vår förmåga att stå på egna ben och lat inte avskräcka oss så lätt. Vår firma, som vi kallade N. J:s Livsmedel, startades alltså på senhösten Mjölkbutiken ett lyckokast. Tyvärr, sade vi då, hörde också en. mjölkbutik ihop med affärslokalerna. 8

9 Det var vi inte så vidare förtjusta i men vi var ju faktiskt tvungna att driva den också. Och det har vi sannerligen inte behövt ångra! Nu tillskriver vi faktiskt mjölkaffären en stor del av äran för hela affärsrörelsens lyckliga utveckling. Många av hushållen runt affären handlade redan på annat håll, men sin mjölk köpte de flesta gärna av bekvämlighetsskäl i vår mjölkaffär, som låg närmast till. Samtidigt med mjölken såldes det naturligtvis även mycket bröd, vilket hjälpte upp det ekonomiska resultatet. Men det bästa var att husmödrarna, som ofta hade anledning att besöka mjölkaffären både en och två gånger om dagen, då och då gick in även i de andra avdelningarna för att köpa något som de för tillfället var utan. Därigenom fick vi många strökunder som vi hade möjlighet att knyta fastare till affären. Hade ni någon särskild metod för att lyckas med detta? Vi aktade oss för att gå alltför bröstgänges tillväga med direkta övertalningsförsök eller dylika aggressiva metoder. I stället behandlade vi kunderna så att de alltid hade en känsla av att komma självmant. Vi ville att de skulle känna sig fria att komma när de önskade och att köpa det de hade intresse för. Det var naturligtvis också bekvämt för dem att kunna köpa allt i matvaror under ett tak. Det utnyttjade vi för övrigt i vår reklam, där vi körde med slagordet: N. J:s Livsmedel allt i matvaror på ett ställe. "Pratar hushåll" med kunderna. Övertalar någon att bli kund gör man alltså inte hos N. J:s. Däremot drives plusförsäljningen mycket effektivt och efter förnuftiga linjer. Cheferna håller styvt på att den inte får bli ett tråkigt uppräknande av en massa varor, utan försäljaren måste också komma med trevliga tips och förslag om varans användning och fördelar. Därför surrar det dagarna i ända av..hushållsprat» hos N. J:s. Så här lät några av de repliker vi hörde:»ta och prova en burk fiskbullar till lunch i dag, fru Johansson. Stek dom lätt i rivebröd och gör räksås till. Det blir verkligt gott!... Försök den här sillburken, den är lagom till två eller tre personer och kostar bara 55 öre... Makaroner med tomatsås det blir en god och mättande middag, fru Blom... En liten burk ärter kommer att bli gott till steken...» Vi har för varje dag några olika varor att bjuda ut, berättar kompanjonerna. Sä långt det är möjligt försöker vi anpassa våra förslag efter vad vi känner till om kundernas hushåll och vanor. Lyckas vi komma med ett förslag, som hjälper husmödrarna till omväxling i kosten, är detta särskilt välkommet. Det fordras naturligtvis en god varukännedom för att kunna komma med bra förslag, och för att skaffa oss och personalen det, anordnar vi butikssamtal. Som utgångspunkt för samtalen tar vi ofta kundernas egna frågor om varorna, som alltid antecknas i den mån det hinns med. Snabb framgång. Tack vare dessa effektiva kundbetjäningsmetoder har affären snabbt vuxit. År 1943 var omsättningen uppe i över kronor och för 1944 noterades en omsättning på cirka kr. Som läsaren själv kan räkna ut betyder detta en omsättningsökning på kr. per år i genomsnitt Sannerligen inte illa! Sedan i höstas har N. J:s också en modern filial i närheten av stadens hamn, där en kraftig bostadsbebyggelse ägt rum under Vi tyckte att det var synd, säger de företagsamma kompanjonerna, att Konsum skulle fä vara ensamma därute och göra goda affärer. Därför hyrde vi en stor lokal och lät Köpmannatjänst inreda densamma. Med de goda erfarenheter vi hade av den kombinerade butiksformen var det självklart att vi även här gick in för såväl speceri- som charkuteri- och mjölkavdelning. Även "pratsamma" plakat. När vi talar om orsakerna till N. J:s framgång får vi inte heller underlåta att framhålla deras blickfång och plakat. De gör verkligen butikerna livfulla och intressanta. Man använder dem vid små varuuppställningar av fabriksförpackade varor eller lösviktsvaror i cellofan litet varstans i butiken, både på lådfack, hyllfack och disk. Och plakaten äro försedda med liknande argument som de duktiga försäljarna använder vid disken. Erfarenheten har visat de båda kompanjonerna att man därigenom når betydligt bättre försäljningsresultat. Då de fann att kunderna intresserade sig ännu mer för plakaten om de voro försedda med bilder skaffade de sig en förstoringsapparat och förstorade med hjälp av denna upp lämpliga bilder, som de klippte ur tidningar och tidskrifter, och målade dem sedan på plakaten med plakatfärger. Skyltning i charkuteridisk gav oväntat gott resultat. Inom parentes kanske även en detalj från filialens charkuteriavdelning är värd att omnämnas. Föreståndaren för Till vänster John Johansson i den nya filialen. Till höger syns hur säljande man ordnat varorna i en vanlig charkuteridisk. Varorna har grupperats som i ett fönster istället för att staplas på varandra. Man berättar att det gav ett oväntat gott resultat. 9

10 Som bilden visar finns det goda skyltningsmöjligheter i N. J:s nya filial. denna, herr Gusten Johansson, är lika intresserad som sina chefer att visa varorna på ett säljande sätt. I hans avdelning finns en glasdisk av den i charkuteriaffärer vanliga typen. Där brukade man som i andra affärer plocka in fullt med konserver, såser o. dyl. Herr Johansson var emellertid inte belåten med detta. Han berättar härom: Det var så mycket i disken att varorna kom inte till sin rätt. Därför plockade jag bort en del och ordnade resten ungefär som i ett skyltfönster. Det blev även utrymmen för små, enkelt textade blickfång. Något direkt märkbart resultat av dessa förändringar väntade jag mig kanske inte. Min förvåning var därför stor, när försäljningen på just dessa varor ökade avsevärt. Detta visar att det med ganska enkla medel går att nå oväntat goda resultat. Det är självklart att en firma, som lägger ner så mycket arbete på innedekorationer, även utnyttjar fönsterskyltningen effektivt. Huvudaffären hos N. J:s har fyra stora skyltfönster och filialen sex. I dessa skyltar man regelbundet med samma impulsvaror som inne i affären och använder liknande blickfång. Vad blickfången beträffar har man för övrigt hittat på ett enkelt sätt att fästa dessa utan att behöva spika i skyltfönstrens fina fanér. De fästas nämligen på en träplatta med en regel, som sedan trades över bakväggen i skyltfönstret. fråga om butikskultur. Ett par detaljer från filialen kan i det fallet vara av intresse. Varorna till källaren störtas ned direkt uppifrån på ett par hopkopplingsbara landgångar. Därigenom slipper man ifrån det tunga och tidsödande arbetet att bära ned varorna. Till charkuteriavdelningen hör ett stort kylrum. Från det aggregat, som kyler detta, har dragits en extra kylslinga in i mjölkbutikens kylningsbassäng. Detta gör det lätt att även sommartid hålla mjölkflaskorna väl kylda. För mjölets förvaring har gjorts behändiga stjälpbingar, men då omsättningen på mjöl i lös vikt för närvarande är mycket liten, ställas säckarna hela i bingarna i stället för att tömmas upp. Därigenom är mjölet hygieniskt förvarat och samtidigt lättåtkomligt. Platsannonser på personalens anslagstavla. Eric Nilsson och John Johansson är inte rädda för att pröva nya vägar. På en anslagstavla i huvudaffärens lagerrum finner vi nämligen dels firmans omsättningssiffror och dels ett urklipp ur tidningen Köpmannen med veckans lediga platser. Herr Nilsson förklarar varför man regelbundet sätter upp dessa uppgifter och annonser. Vi anser det betydelsefullt att de anställda får följa firmans utveckling, och för att de skall kunna se resultatet av det arbete de själva deltar i, anger vi även samtidigt de olika avdelningarnas månadsomsättning och eventuella ökning i jämförelse med samma månad föregående år. Jag har hört, fortsätter herr Nilsson, att det förr fanns köpmän, som var rädda för att visa sina medhjälpare den annonssida som finns i Köpmannen. Vi håller emellertid på att personalen skall känna sig fri och obunden. Det är därför naturligt att vi låter biträdena ha tillgång till dessa platsannonser, som ju för övrigt riktar sig till dem. De visa också vilka krav som ställas på ett bra biträde. Jag tror att detta sporrar våra anställda till att förbättra sin utbildning. Det är inte allom givet att på några få år bygga upp ett storföretag. Eric Nilsson och John Johansson har dock gått i land med den uppgiften. Själva kallar de det tur. Har det varit tur med i spelet så har de i alla fall förstått att utnyttja den bra. För vår del tror vi att framgången haft andra orsaker: gedigen yrkeskunskap föredömligt omsatt i praktisk handling, förmåga att finna den rätta kontakten med kunden och god psykologisk blick för inneskyltningens vägar och möjligheter. Ess. Modern butikskultur. De båda N. J.-affärerna representera naturligtvis en mycket hög standard i Eric Nilsson är specialist på charkuterivaror. I N. J:s filial störtas varorna till källaren ned direkt uppifrån på ett par hopkopplingsbara landgångar. Därigenom slipper man ifrån det tunga och tidsödande arbetet att bära ner isårorna. Som bilden visar tar till och med springpojken utan större ansträngning emot varorna när de kommer utför landgången. Vidare syns hur dessa i källaren staplas upp på ganska höga trallar där de står luftigt och rent. 10

11 Vi vill svara på den andra frågan först. Vid stortvätt måste vattnet vara mjukt, för annars förintar tvåltjuven d.v.s. kalken i vattnet en betydande del av tvålen i tvättmedlet. Känner Ni igen frågan från IC i-tidningens novembernummer i Svaret på den första frågan är, som varje erfaren husmor vet, alldeles självklart. Med ett par nävar Henko i tvättgrytan innan Persil tillsaites. blir även det hår- /^Z daste vatten mjukt som regnvatten och härigenom för- MMkilM p \ hindras också uppkomsten av kalkfläckar å tvätten, ""(-'fe «# J)l i' PERSIL-FABRIKERNA, TELLUSBORG - STOCKI LA/

12 KARTAG O FORNTIDENS LONDON Under nära ett halvt årtusende var Kartago världens förnämsta handelsstad och Medelhavets härskarinna. Den mötte sitt öde i kamp mot Rom, den nya världsmakten. Nu för tiden kan man ta ett elektriskt tåg från avenue Jules Ferry i Tunis och efter en halvtimmes resa vara framme i den lilla badorten Kartago, där många ämbetsmän i den franska koloniens huvudstad har sina sommarvillor och dit de bege sig efter dagens arbete. Kartago är nu ett gytter av vita villor i forntiden var det centralpunkten i ett mäktigt handelsrike. Låt oss, innan vi ger oss in på Kartago, kasta en blick tillbaka på handelns utveckling under de föregående årtusendena. Eftersom kulturen kommit från östern har även handeln tagit sin början där. Vi känner Babylon, som redan år f. Kr. var en stor handelsmetropol och förblev så under ett och ett halvt årtusende. Under tidernas lopp skred kulturen följaktligen också handeln västerut och nådde Medelhavets östra delar. Egypten hade ju tidigt en högtstående kultur, men det är märkligt med egyptierna att dom inte befattade sig med handel i större utsträckning. Så mycket ivrigare köpmän var däremot fenicierna, som hade slagit sig ned mitt på östra medelhavskusten, norr om Palestina. Det var ett semitiskt folk dock icke judiskt med den rätta företagarandan. Själva producerade de egentligen bara glasvaror och purpur 12 färger men köpte och sålde alla möjliga varor, mattor, boskap, ädelstenar, guld och silver, cederträ och skinn, som kom med karavaner från länderna i norr och öster. Deras städer Tyrus och Sidon voro berömda för sin rikedom. Fenicierna skaffade sig ett i alla tider berömt namn som skeppsbyggare och sjöfarare. De vågade sig ut över hela Medelhavet, ja, utanför Gibraltar sund och seglade ända upp till de brittiska öarna och lär t. o. m. ha seglat runt Afrika. Det var alltså ett dådkraftigt folk. Under sina färder i Medelhavet anlade de här och där kolonier med upplagsställen för sina varor, så att de kunde köpa och sälja med folket i de kringliggande trakterna. Så anlades bl. a. Kartago på Afrikas nordkust. Även på Mindre Asiens västkust uppstod så småningom en livlig handel och här var det de gamla grekerna, som skötte affärerna. Väldiga folkböljor rullade emellertid ned mot Grekland från de norrut liggande länderna, grekerna själva fick det trångt och så började de utvandra, dels mot nordost till Svarta havets nordkust, dels mot väster, till Italien och vad där bortom låg Sicilien fick sålunda emottaga en stor grekisk invandring och den rika ön kom till den grad under grekiskt inflytande att detta område jämte kolonierna på den sydliga delen av det italienska fastlandet gick under namnet Stor-Grekland. Fenicierna var världshandelns pionjärer och man kan förstå att när de anlade en utpost i Kartago så var det för att föra traditionen vidare. När Kartago grundlagts vet man inte, men man vet att omkring 600 f. Kr. var staden den ledande bland de feniciska handelskolonierna i Nordafrika och västra Medelhavet. Staden grundade sitt välde på en stark flotta och en målmedveten handelspolitik. Kartago blev en verklig storstad med ett invånarantal, som torde ha uppgått till Trafiken i detta»forntidens London» var oerhört livlig, särskilt i kvarteren i hamnen där torget låg och där husen var lika höga som i vår tids storstäder, med andra ord upp till sju våningar. Av hamnar fanns en yttre, fyrkantig för handelsfartyg och en inre rund för krigsskepp. Spåren av dessa hamnar har man funnit. De äro av relativt små dimensioner, så att man har svårt att tänka sig att de räckte till för all den trafik, som måste ha ägt rum här. Förklaringen ligger i att man dessutom längs hela kusten norrut funnit spår, om än svaga, av väldiga kajer. Snart sagt hela den afrikanska trafiken på Europa dirigerades härifrån, skriver en

13 expert på området. Fartyg av alla storlekar och typer, sjömän av alla nationaliteter, varor från alla Medelhavets länder samlades här, lossades, lastades, vimlade om varandra, fyllde luften med öronbedövande oväsen och koncentrerade dofter. En verklig ögonfröjd för en kännare av skepp måtte de tätt intill varandra hopträngda feniciska skeppen ha berett. Smäckra och väl beräknade till form och tackling, snabbseglande och i stånd att rida ut de värsta stormar och oväder ha de legat där överlägsna och medvetna om sin betydelse för hela den dåvarande världens försörjning. Och inne i krigshamnen har den besökande imponerats av de otaliga krigsskeppen i deras skeppshus. Kartagos hamn var säkerligen den bästa reklamen för stadens makt och betydelse. Kartagos semiter var smarta, försiktiga, tålmodiga och idoga köpmän. De avskydde krig och eftersträvade följaktligen intet herravälde. Det enda de eftersträvade var herravälde över handeln och för att nå den tvekade de inte att trots sin fredsvänlighet gå i strid. Grekerna var deras konkurrenter och därför bekämpade de dem och erövrade till slut bl. a. det rika Sicilien med den viktiga staden Syrakusa. Kartago var en republik, som kontrollerade hela västra Medelhavet från Sicilien till Spanien. Staden hade en legohär på man och en flotta med mans besättning. Flottan var nödvändig för att garantera tryggheten på havet och förbindelserna mellan staden och dess»kolonier», mellan det ledande handelshuset och dess filialer, som en författare har sagt. Längre och längre växte staden från sitt ursprungliga lilla område med hamnkvarteren upp mot Byrsa, borgoch tempelhöjden, och bredde sig vidare upp över den vågformiga terrängen. Tillförsel av vatten ordnades medelst ledningar från väldiga cisterner, av vilka det ännu finns rester kvar, ja, en av dem begagnas ännu i våra dagar. I stadens omgivning byggdes villor och anlades trädgårdar, alldeles som i nutida förstäder, och så småningom införlivades dessa kvarter med staden. Så t. ex. låg Megara (det nuvarande la Malga) norr om det egentliga Kartago, och här bodde de flesta av»handelsfurstarna» i praktfulla villor med tillhörande fruktträdgårdar. De kunde alltså liksom affärsmännen i våra dagar på morgonen begiva sig till sitt arbete i staden och återvända hem på kvällen. Till sin författning var Kartago ett stormannavälde, som tidvis gav upphov till familjetvister, vilka hotade stadens inre lugn. Det var huvudsakligen fyra familjer, som regerade staden, vilket erinrar om»de tjugo familjer, som regerar Storbritannien». Efter giriga och hänsynslösa metoder bedrevs handel och politik, och väldiga rikedomar samlades av dessa semiter, som dock inte tycks ha stått på någon hög kulturell nivå. För högre, rent andliga strävanden fanns intet intresse. Någon litteratur existerade inte, i varje fall ingenting att tala om. Och vad konstintresset beträffar inskränkte det sig liksom det feniciska till import av konstalster, som ofta kopierades av egna hantverkare. Vilken himmelsvid skillnad mellan Kartago och Hellas! Religionen hos dessa kartager präglades av samma fruktan för gudarna, som var utmärkande för det gamla testamentets judar, för vilka Jehovah huvudsakligen var vredens och hämndens gud. Den mörke, fruktade Hammon var den högste guden. För mildare känslor stod kartagerna relativt främmande, öga för öga, tand för tand var deras lösen, när inte slugheten räckte till. Och deras gudstro gjorde dem inte blidare. Den bestod mest i straff och fruktan och människooffer till de vredgade gudarna var det medel, som användes för att avvärja faror och vinna fred. Krigsfångar offrades som tack till gudarna för vunnen seger, men när situationen var svår måste t. o. m. de förnämsta familjerna lämna sina egna barn i offerprästens händer. Det var en hård och grym ras, dessa gamla kartager eller puner, som de också kallades. De hade så småningom besegrat alla medtävlare om handelsherraväldet i västra Medelhavet, först de tidigare feniciska kolonierna och till slut Grekland. De blev en härskarras, och deras författning liknande inte feniciernas. I Tyrus och Sidon fanns kungar, men Kartago var en republik. Och man var så rädd om sin egen självständighet att huvudsakligaste skälet till att de inte ville göra erövringar anses ligga däri att de fruktade att behöva underkasta sig en kejsare av sin egen stam. Ända inpå 300-talet f. Kr. var Kartago,»havens grymma drottning», Medelhavets förnämsta handelsstad. Då mötte den sitt öde. Och ödet var Rom. Rom var en liten bonderepublik, som till en början inte verkade oroande, men den hade en förunderlig livskraft och grep omkring sig som en polyp. Kartago hade på grund av sin rikedom och sin överlägsna flotta ofantliga resurser och uppträdde t. o. m. som Roms bundsförvant i ett krig mellan Rom och en grekisk konung. Tydligen ansåg man att grekerna var en vida farligare fiende än Rom. Men den gången drev kartagerna ut djävulen med Belzebub, ty genom sina segrar över grekerna kom Rom att härska över betydande sjöstäder och blev därigenom tvingat att intressera sig för Medelhavets världshandel. Rom var en världsmakt i vardande, för sin tillförsel beroende av sjöfarten på Medelhavet och insåg att det måste bli en strid på liv och död med det mäktiga Kartago. Den romerske senatorn Cato plägade vid slutet av alla sina anföranden dundra fram satsen:»för övrigt anser jag att Kartago måste förstöras.» Två väldiga makters intressen möttes, det måste bli ett envig på liv och död och den ena måste stanna på valplatsen. Det var Kartagos öde att stupa. I tre krig, de s. k. puniska krigen, avgjordes den mäktiga stadens öde. Det hjälpte inte att Kartago under det andra kriget hade en sådan fältherre till sitt förfogande som Hannibal, ett av krigshistoriens väldigaste genier, kanske det allra största. Han bröt från Spanien in i Italien efter att ha gått över Alperna med sin här, slog de segervana romarna gång på gång, och spridde de romerska legionerna som agnar för vinden. Till slut besegrade han en väldig romersk övermakt vid Cannae år 216 f. Kr. i världshistoriens mest berömda drabbning. Det var slutet på Kartagos framgångar. Hannibal, som befann sig i fiendeland, fick ingen undsättning, fastän kartagiska arméer fanns i Spanien. Så rädd var man för att en segerrik general skulle tillvälla sig makten. Hannibal, som var en ädel och i motsats till sin samtids kartager högt kultiverad person, hade segrat förgäves. Rom skaffade sig en flotta, förde sina legioner över till Nordafrika och år 146 förstördes Kartago. Över den stolta staden gick plogen som tecken på definitiv förstörelse. I våra dagar kan man knappast urskilja resterna av de en gång så stolta stadsmurarna. Harry Björke. 13

14 kan ii spara emballage or EN MILJON om året? Gemensamt förbrukar ICA-affärerna emballage för stora summor. En del därav kan sparas in. Varje ICA-affär borde sätta igång en kraftig kampanj för att nedbringa denna kostnad. H ur mycket kostar det emballage vi använder i våra affärer? I regel uppgår denna kostnad till ungefär 1 % av varornas värde. Man kan alltså räkna med att ICA-affärerna förbrukar för allra minst 5 miljoner per år. Det är en kolossal summa och det låter ganska ofattbart att det går till så mycket. Naturligt är också att man frågar sig om det verkligen måste förbrukas papper, påsar och snören för så mycket pengar. Svaret måste bli att det helt och hållet beror på oss som arbetar i affärerna. Alla erkänner nog vid närmare eftertanke att det är möjligt att spara in en del. Låt oss anta att vi med en riktig kraftansträngning kan minska dessa kostnader med 20 %. Det skulle betyda en årlig gemensam besparing av 1 miljon. Det är väl ett mål värt att söka uppnå. Låt oss alltså gå in för en kraftig sparkampanj i varje ICA-affär. Varför just en kampanj? Någon kanske tycker att det borde gå bra att spara papper och påsar utan att vidta några extra åtgärder. Det är till en viss del sant, men låt oss tänka efter hur det går till i praktiken. Där är det hundratals olika föreskrifter att ta hänsyn till. Ingen kan samtidigt hålla alla dessa i tankarna under expedieringen utan att på ett eller annat sätt försumma kunderna. Därför är det nödvändigt att en gång för alla nöta in dem grundligt och sedan utföra denna del av arbetet mer eller mindre automatiskt. Är man på det klara därmed faller det sig också naturligt att man i ett företag vinner mycket på om man under en viss tid gemensamt ägnar sig åt samma problem. För att man skall ha varaktig nytta av en kampanj av det slag vi här antytt fordras emellertid att den genomföres målmedvetet och energiskt. Detta kan endast bli fallet om den är väl planerad och förberedd. Har Ni tävlat i konsten att göra strutar? En del äldre läsare av denna artikel kanske i sin ungdom var med och tävlade i inslagning. Förr lade man nämligen stor vikt vid att biträdena voro duktiga i konsten att slå in paket och att göra strutar. Den som inte kunde handskas ordentligt med papperet räknades inte som ett riktigt biträde. Hur skulle det vara om vi i moderniserad form återupplivade dessa gamla tävlingar? Strutarna har väl sett sina bästa dagar, men i övrigt är ju emballagefrågan minst lika aktuell. Låt oss alltså ta tävlingsidén till hjälp i vår kampanj; på den vägen står säkert nu som förr de bästa resultaten att uppnå. Träna inslagning och sparsamhet med papper. För att man skall kunna tävla framgångsrikt måste man vara vältränad. Det är därför bäst att låta alla i affären träna under den tid kampanjen pågår och sedan ordna tävlingen som avslutning. Vad skall då tävlingen gå ut på? Först och främst bör det understrykas att det inte gäller att snåla så att inslagningen blir lidande. Tvärtom bör varje vara slås in ordentligt sä att den inte tar skada. Någon snålhet eller oginhet mot kunder som begär bärkassar får heller inte förekomma. Vi bör endast vända oss mot onödigt slöseri med emballaget. Viktigt är att alla vet vad detta kostar. Sätt därför under t. ex. rubriken /Vad vi kostar» upp en förteckning i lagerlokalen över priset på olika slags emballage. Tävlingen kan ordnas på flera sätt. Som exempel kan vi tänka oss att den har följande omfattning: A. Inslagning av varor med minsta möjliga pappersjörbrukning. Uppgift: Att på viss tid slå in ett visst antal varor. De som slår in något paket otillräckligt får utgå ur tävlingen liksom de som överskrider den bestämda tiden. Av de kvarstående räknas den som har använt minst med papper som bäst o. s. v. B. Att spara emballage oeh vad detta kostar. Uppgift: Att räkna upp praktiska sätt att spara papper, påsar, snören, klisterremsor och dylikt och att svara på frågor om vad denna materiel kostar. Frågorna kan ordnas som frågesport i t. ex. följande stil: 1. Nämn två sätt att spara omslagssnöre. 2. Är två 5 kg:s påsar billigare än en bärkasse? 3. Vilka av följande varor behöver vanligen emballeras: kexpaket, handtvål, kanelpåse, ugnsvärta, kronolja, gelatin, fiskbullar, papeteri, flugsmälla, raktvål och ättiksprit? 14

15 4. Vilket är mest värt, en tom sockerläda eller två tomma 50 kg:s papperssäckar? 5. En 40-öres chokladkaka och femton 'i kg:s cellofanpåsar blir förstörda. Vad förlorar affären mest på? 6. I en affär med tre expediter använder var och en dagligen fem m 57 cm:s papper och tio 1 kg:s kanistrar för mycket. Vad kostar det affären årligen extra? 7. Vilket kostar mest, en tändsticksask eller en 10 kg:s påse? 8. Vad sparar man om man slår in en vara i ett paket istället för i en bärkasse, när papperet och snöret till paketet går till 2 öre. 9. Nämn ett exempel där emballaget kostar mycket i förhållande till varan. 10. Vad kostar emballaget om Ni först försöker få ned för mycket varor i en bärkasse och därunder spräcker denna, så att Ni slutligen måste ta varorna i två kassar? Inget hindrar att man tar frågor av annat slag eller med skämtsamt innehåll som utfyllnad. Det är säkerligen tvärtom lämpligt. 10 olika sätt att minska utgifterna för papper. Samla personalen en kväll och låt dem ta del av planerna. Understryk att tävlingen är ett led i sparkampanjen och framhåll att man ytterst bör sikta till att grundligt lära sig att spara papper och annat emballage. Påvisa praktiska exempel som visar hur man skall gå tillväga så att alla från början får upp ögonen för vilka möjligheter det finns att nå bättre resultat. Låt oss som exempel återge några olika sätt att spara papper och påsar: 1. Tag alltid rätt storlek pä påsen. Av många varor får t ex. 1 kg rum i en Mi kg:s påse. Se därför till att Ni inte tar större påse än nödvändigt. 2. Lägg inte varan i en påse, när det är lika bra att slå in den i ett papper. Ett överdrivet bruk av påsar blir dyrbart i längden. Det finns biträden, som lägger varje småsak i en påse och sedan stoppar småpåsarna i en större påse, när det är tillräckligt att slå in alltsammans i ett paket. 3. Tag reda pä om kunden vill ha varan inslagen. Om kunden köper t. ex. ett äpple, ämnar hon kanske äta upp det med detsamma. Fråga henne därför först Fyra fu/a fe/ 1. Varför just en kasse? Småsaker tar kunden ofta lika gärna i ett litet paket. Använd därför inte i onödan dyrbara bärkassar utan spar dem istället till dess att de verkligen behövs. 2. Se opp med inslagningen av stycksaker! Oftast är det fullkomligt onödigt med omslag till en citron, en apelsin, ett kexpaket o. s. v. Ännu värre blir detta vanliga fel om man som på bilden tar en alldeles på tok för stor påse. 3. Den som lider av»påssjnka» sparar minsann inte på emballage. Som Ni ser åker varje vara då automatiskt ner i en påse, varefter verket slutligen krönes med ännu en som ytteromslag. A. fbland är det nödvändigt att slå in fabriksförpackade varor i ett extra papper. I regel behövs det dock inte, varför mycken tid och mycket emballage fullkomligt i onödan offras härpå. 15

16 Tre TÄNKVÄRDA tips om hon önskar en påse. I de flesta fall kanske hon inte alls vill ha besvär med en sådan. 4. Använd inte finare påsar än varan kräver. Det är förkastligt att använda fruktoch konfektyrpåsar till vanliga varor. Att sälja t. ex. krita i en konfektpåse är lika dålig ekonomi, som det ser illa ut. 5. Uppamma inte bruket av bärkassar. Genom att säga:»skall vi ta varorna i en bärkasse?» lägger Ni svaret i munnen på kunden. Hon säger ja, utan att närmare tänka på det. I de flesta fall är det bättre att säga så här:»går det bra om vi tar varorna i ett paket?» 6. Slå inte in redan förpackade varor. I de flesta fall finns det ingen anledning att ytterligare emballera t. ex. kexpaket, ättiksprit, fiskbullar o. d. Varför då göra det i onödan? 7. Använd gammalt papper. Tag väl vara på gammalt papper i affären. Om det inte går att använda till allt, så går det dock i de flesta fall bra till sill, grövre varor och som ytteromslag. 8. Tag vara på gamla kartonger. Man kan spara mycket papper till ytteromslag genom att i stället använda tomkartonger. Var alltså rädd om dessa och förvara dem lättillgängligt. 9. Papperssäckarna blir bra omslagspapper. En vanlig tom 50 kg:s papperssäck innehåller för mellan 30 och 40 öre omslagspapper. Det lönar sig alltså att ta väl vara på dessa säckar. 10. Använd inte mer papper än nödvändigt vid inslagningen. Försök att beräkna hur mycket papper, som går åt till paketen, innan 1. När det gäller att avpassa papperet är det många gånger allra bäst att som på bilden, till vänster mäta med själva varan. Med litet vana går det snabbt ocli behändigt. 2. Alldeles invid påshållaren kan Ni sätta upp ett litet textat anslag,,,lagom är bäst». Detta ger ständigt en liten vink om att man bör ta rätt storlek på påsen. O. Vill man inpränta goda vanor vid pappersstället kan man gå tillväga på liknande sätt och över detsamma sätta upp en skylt med mottot,»tänfc först och riv sedan». Ni river av det. Skall Ni slå in många varor är det lämpligt att först lägga dem tillrätta så som de skall ligga i paketen. Det går då bättre att bedöma hur mycket papper som behövs. Låt ett glatt humör ge färg åt kampanjen. Även om alla har varit med och diskuterat emballageproblemet skadar det inte att under kampanjen ha små anslag med uppmaningar att spara uppsatta i butiken. Vid pappersstället kan Ni t. ex. ha orden:»tänk först, riv sedan!» Vid bärkassarna kan Ni kanske sätta:»varför just en kasse?» En gammal god regel som»lagom är bäst» passar bra vid papperspåsarna. Om Ni så vill kan Ni för att plakaten skall bli mera uppmärksammade förse dem med pilar,»svinntroll» eller dylikt som dekoration. Undvik att se alltför dystert och djupsinnigt på uppgifterna. Spara är en sak som man måste göra med gott humör om det skall bli något bestående resultat. Viktigt är också att var och en ser på sitt eget arbete istället för att snegla på kamraterna. Många gånger gör den som tror sig vara bäst de största felen. En annan sak är om man i all kamratlighet kommer överens om att ge varandra små vinkar om vissa detaljer, som andra ser bättre än den som gör felet. När alla i företaget går in för att göra sitt bästa blir det alltid en trevlig och gemytlig stämning i arbetet. Extra trevligt bör Ni kunna ordna kampanjens avslutning. En spännande tävling har Ni redan klar för programmet: litet kaffe med dopp kanske Ni också kan åstadkomma. Hur mycket emballage kan vi spara? I rubriken till denna artikel ställdes frågan om vi i ICA-affärerna kan spara in emballage för 1 miljon. Sätter vi in hela vår kraft och gör vårt bästa, så betyder det dock kanske mindre om vi inte skulle kunna spara emballage för just 1 miljon. Framför allt är det alltså viktigt att vi öka vår skicklighet. Det gäller att bryta med gamla vanor och att finna nya och bättre. Gör vi ett välgjort arbete har vi rätt att vara tillfredsställda även om inte resultatet kan mätas i miljoner. Ess. SPARKAMPANJEN KRÄVER ALLAS MEDVERKAN!

17 Svenska Jästfabriksaktiebolaget rekommenderar sina allmänt erkända fabrikat av kraftig och hållbar PRESSJÄST från följande fabriker: Stockholms Norra Jästfabrik, postadress Stockholm Göteborgs Jästfabrik, Göteborg Nässjö Jästfabrik, Nässjö Jästfabriken Activ, Tomelilla

18 A/ter angeläget än någonsin: GAMLA GUMMISKOR VIP KÖP AV NYA Under hela kriget men alldeles särskilt under de sista krigsåren har vi brottats med mycket stora råvarusvårigheter, säger disponent Artur Stibe, när ICA-tidningen hör sig för om utsikterna på gummimarknaden. Större delen av det område där naturkautschuk framställes är besatt av japanerna och import av rågummi är därigenom praktiskt taget omöjliggjord. Hur långt har tillverkningen av konstgummi avancerat? I de krigförande länderna tillverkas mycket konstgummi, men då deras eget behov av denna vara är stort och hittills varit större än produktionen, är det förenat med mycket stora svårigheter att köpa och importera konstgummi. Sverige har startat en fabrikation av en speciell konstgummisort, som i Amerika kallas neopren och i Sverige fått namnet svedopren. Fabrikationen av denna vara är emellertid mycket komplicerad, och hittills har endast mindre partier kunnat ställas till gummifabrikernas förfogande. Över huvud taget är svedoprenfabrikationen planerad att täcka endast en mindre del av det svenska gummibehovet. Att de svenska fabrikerna i den utsträckning som skett kunnat hålla fabrikationen av gummiskodon i gång är beroende på att inom landet anlagts stora regenereringsfabriker för omarbetning av gammalt gummi. Den största anläggningen härför finnes i Hälsingborg. Även under förra världskriget användes regenererat gummi, men denna råvara är i och för sig ingen krisföreteelse utan kommer till användning även under normala förhållanden tillsammans med naturgummi eller konstgummi. Tekniken har också gått framåt och framställningsmetoderna har förbättrats, och i dag kan det regenererade gummit, ehuru icke fullt jämförbart med naturgummi eller konstgummi, tillverkas i mycket goda kvaliteter. Gummiindustrien har mycket stora råvarusvårigheter att brottas med. Importen av naturkautschuk är praktiskt taget ingen och den svenska tillverkningen av konstgummi har gummifabrikerna ännu så länge inte så stor glädje av. Disponent Artur Stibe, Helsingborgs Gummifabrik, uttalar sig om den fortsatta tillverkningen av gummistövlar, ytterskor och övriga gummiskor. ininiiiiiniiiniiiiiiiiiiiinnninnninnniiiiiiiiiinimiimiiiimiiiimiiiimiiii Utsikterna för den närmaste framtiden är det mycket svårt att uttala sig om, fortsätter disponent Stibe. då fördelningen av till landet inkommande råvaror endast äger rum från månad till månad, beroende på hur läget gestaltar sig, men det är vår förhoppning att även under detta år kunna hålla tillverkningen av gummiskor igång. Under 1944 kunde vi tillverka fler gummistövlar än under 1943 och även tillverkningen av textilskodon av olika slag kunde hållas väl uppe, men tillverkningen av ytterskodon, d. v. s. galoscher, bottiner och snowboots måste skäras ned avsevärt. Vårt tillverkningsprogram Det här ser rid hastigt påseende ut som en imponerande bergskedja men i verkligheten är det ett upplag av den just nu värdefulla råvaran gamla gummiskor. :*'* ^ för i år, som det ter sig nu, omfattar i första hand gummistövlar och textilskor med gummisula, men vi hoppas givetvis, att även en viss tillverkning av galoscher och andra ytterskor skall bli möjlig. Specificera orderna i god tid. Under 1944 rådde tidvis brist även på gymnastikskor. Detta berodde på att kunderna, när vi erbjöd dem gymnastikskor för våren och sommaren, endast i mindre omfattning specificerade erbjudna kvantiteter, varför vi måste utgå från att behovet av denna artikel var mindre än vi ursprungligen beräknat. Vi tillverkade under sådana förhållanden mindre gymnastikskor och mera av andra varor, som för tillfället var mest efterfrågade. När sedan uteliggande lager av gymnastikskor tömts och orderna fram på sommaren strömmade in, gjorde vi allt vad vi kunde för att ordna tillverkningen så, att den skulle motsvara efterfrågan. Om brist råder på en vara, blir denna brist ännu kännbarare, om icke tillverkningen kan inriktas så att den tillgodoser de för varje period aktuella behoven. Det är därför i dessa tider ytterst viktigt, att våra kunders specificerade order kommer i vår besittning så tidigt som möjligt, och att de så bra 18

19 som möjligt avspeglar de kommande behoven. De civila behoven i andra hand. Även om fred snart skulle inträda kommer tillgången på både naturgummi och konstgummi att bli otillräcklig en tid framåt. De nu disponibla kvantiteterna av detta gummi reserveras i första hand för militära ändamål, och de civila behoven har icke blivit tillgodosedda i tillräcklig omfattning. Därför föreligger ett mycket stort behov av gummi för den civila marknaden, ett behov, som endast så småningom kan fyllas genom återupptagen import. Vi kommer därför även då att tills vidare bli hänvisade till de möjligheter regenereringen av gammalt gummi erbjuder. Utan gamla gummiskor inga nya. När skoransoneringen infördes gavs ju möjligheterna att för gummiskodon antingen lämna poäng eller också gamla skodon i inbyte. Genom detta inbyte fortgår tillförseln av gammalt gummi, och jag vill passa på att framhålla nödvändigheten av att alla som säljer gummiskodon uppmanar allmänheten att begagna sig av bytesrätten i stället för att lämna skopoäng. Vi vet, att inbytet av gamla gummiskodon vid försäljningen av nya utgör en tung belastning för handeln, men i nuvarande försörjningsläge måste vi begära våra kunders intresserade medverkan vid gummiinsamlingen, och det är viktigt att denna insamling alltjämt drives lika energiskt som skett under senare år. Tyvärr visar de sista månadssiffrorna en minskad ingång av gammalt gummi, vilket i sinom tid kommer att medföra en minskad tillgång på färdiga varor. Det är därför ännu mera angeläget än tidigare att av allmänheten begära gummiskodon i så stor utsträckning som möjligt, slutar disponent Stibe sin intressanta redogörelse. Till detta har vi endast att lägga den förmodan att de ICA-anslutna köpmännen kommer att göra allt vad de kan för att hålla inbytet av gammalt gummi så stort som möjligt. Därigenom har de ju möjlighet att rädda åt sig en relativt stor fortsatt försäljning av de mycket viktiga försäljningsartiklarna gummistövlar, ytterskor och gummiskodon av andra slag. Gör detaljhandeln vad på den ankommer är tydligen gummiindustrien beredd att i sin tur göra det bästa möjliga av situationen. Lagring av gummiskor bör icke ske i alltför varma lokaler torde vara en lämplig temperatur. Lokalerna böra vara väl luftade och torra, och om solen skiner in genom fönstren, bör dessa förses med gardiner eller förhängen. Direkt solljus och skarpt dagsljus skadar gummi och lack. I id skyltning i solbelysta fönster bör gummiskarna sidedes ej placeras direkt i solljus. Man hör likaledes se till, att skorna ej förvaras sa, att de kommer att pressas ihop sa att skarpa veck uppstår. Sådana veck kan dels bli bestående ganska länge, vilket ju förstör utseendet hos skorna, dels kan den ständiga spänning, som gummit utsattes för i ett sådant veck, komma det att spricka sönder även om det annars ej finnes nugot fel på gummit. Delta gäller såväl den nuvarande regenerathaltiga kvaliteten som, ehuru nugot mindre utpräglat, även förkrigskvaliteten. Några råd Jör lagring och rengöring av gnmmiskor Passformen för ytterskor spelar stor roll. Gummits elasticitet gör visserligen att en mindre väl passande yttersko kan krängas pä men för hållbarheten är detta ödesdigert. Den spänning igummit, som del resulterar i, kan avsevärt försämra dess hållfasthet. i Iterskor, stövlar och andra gummiskor bör rengöras sä snabbt som möjligt efter användningen. Vanligen kan smutsen lätt spolas bort sa länge den ännu är fuktig om den far torka, biter sand- och smutskorn sig fast och kan åstadkomma massor av små repor, som försämrar såväl gummi som lack, och kommer dem att segra och oansenliga ut. Räcker ej spolning är tvål och vatten bästa rengöringsmedel. Fett, olja eller bensin far absolut ej användas. Gummit suger gärna upp dylika ämnen, varvid del sväller och förlorar i hållfasthet. Ej heller skarp lut skall användas, dä detta skadar lacket. wmmfsvarta (MmjMmm kan framställas av reqenererat gummi. Av disponent Stibes uttalande om situationen på gummimarknaden har vi i ståndsdelen i blandningen. Under så titet att dessa senare bildar huvudbe- sett att regenerering av gammalt gummi är av mycket stor betydelse för den relativt enklare beskaffenhet användas dana omständigheter kan regenerat av fortsatta försörjningen med gummiskodon av alla slag. Därför torde en kort med bearbetningen av blandningar med och de svårigheter som är förknippade redogörelse för regenereringsprocessen mycket hög regenerathalt eller av enbart regenerat gör sig icke gällande. vara av intresse. Regenerat framställes av vulkaniserat Använder man huvudsakligen eller uteslutande regenerat, måste så mycket gummiavfall. Vanligen upphettas detta efter krossning med kaustik soda, arbete läggas ned både på framställningen av detta och på den efterföl varigenom textilfibrer o. dyl. förstöras och lösas bort. Samtidigt uppmjukas jande bearbetningen, att produkten gummit och blir något plastiskt. Härefter bearbetas det på valsverk med kautschuk använts. vanligen blir dyrare än om verklig mycket tätt ställda valsar, varigenom Vissa nackdelar hos regeneratet kan alla knutigheter och ojämnheter malas : knappast eller icke alls undvikas. sönder och plasticiteten ytterligare ökas. Till dem hör framför allt färgen. Det Den så erhållna produkten kan efter avfallsgummi, som står till buds, är till rening medelst pressning genom fina i övervägande delen svart eller åtminstonät etc. användas såsom kautschuk. Den 1 ne mörkfärgat, och behandlingen vid kan bearbetas, blandas, formas, vulkaniseras och bildar alltså ett gott ersättsare. Därtill kommer, att man för att regenereringen gör det tyvärr ej ljuningsmedel för kautschuk. nå de bästa mekaniska egenskaperna Under normala förhållanden användes ; bör blanda regeneratet med kimrök. regenerat såsom blandningsbeståndsdel i Resultatet blir att man i endast mycket naturkautschuk eller eventuellt bunagummi, men då endast i så stor kvan- i annan färg än obetydlig grad kan framställa artiklar svart. 19

20 och hur jag kan gardera mig ekonomiskt mot sjukdomen Det svenska försäkringsväsendet har i två artiklar, varav den sista återfinnes i föreg. nummer, beskrivits i ICA-tidningen. Vi ha där kommit in på vilka olika former som försäkringsföretagen kunna ha. Men bilden skulle bli ofullständig, om vi inte tog med den svenska sjukkasserörelsen. Denna rörelse visar mer än många andra, att svensken är villig att genom sina egna göranden och låtanden sörja för sitt uppehälle och andra kostnader vid sjukdomen. Sjukkasserörelsen är gammal i vårt land. Redan på 1870-talet uppkom många sjukkassor, som ofta hade sin grund i någon annan folkrörelse, såsom den religiösa nykterhets- och arbetarrörelsen. Dessa kassor voro förvisso till god hjälp för medlemmarna men inte sällan voro de ganska svaga och konkurrensen mellan olika kassor gjorde, att de ibland höllo lägre premier och på andra sätt fingo sin ekonomi i oordning, vilket i sin tur återverkade på deras stabilitet. Sjukkassorna blir "erkända". Förhållandena blevo till slut så otillfredsställande, att sjukkasserörelsen blev statligt reglerad. Det skedde år 1891 då den första svenska sjukkasselagen kom till. År 1931 kom ytterligare en lag, betydligt mera genomgripande än den förra. Enligt denna lag fingo sjukkassorna en officiell stämpel, de blevo erkända. För att bli detta måste de uppfylla vissa krav ifråga om organisation och arbetssätt. Sålunda skulle för en eller flera kommuner finnas en lokalsjukkassa. Dessa i sin tur skulle vara sammanslutna till centralsjukkassor. Men dessutom finns ett antal yrkeskassor, både lokala och centrala, vilka äro anknutna till visst yrke eller visst företag. F. n. finns det cirka st. erkända lokalsjukkassor och 28 st. centralsjukkassor. En viss arbetsfördelning och riskfördelning finns mellan de båda slagen av kassor. Sålunda lämnar lokalsjukkassan sjukhjälp under de första aderton dagarna av ett sjukdomsfall. (För större lakalsjukkassor gäller dock en längre.) Om en medlem fortfar att vara sjuk en längre tid, övertar centralsjukkassan betalningsansvaret för denna längre tid, upp till 2 år. Tankegången bakom detta arrangemang är att risken för en längre tid skall övertas av det mera omfattande och bärkraftiga organet, alltså centralsjukkassan. Annars skulle det kunna hända, att om en ort, och alltså i de flesta fall en enda lokalsjukkassa, träffades av ett osedvanligt stort antal sjukdomsfall, kassan bleve läns på sina pengar. Vad får nian och vad betalar nian? Detta om uppbyggnaden av de svenska erkända sjukkassorna. (Det bör dock tilläggas, att det fortfarande finns ett mindre antal kassor, som icke äro erkända. Understödstiden överstiger här som regel inte tre månader och de arbeta utan statsbidrag.) Låt oss nu se litet närmare på vad en erkänd sjukkassa kan ge varje särskild medlem: 1. Sjukpenning kan variera från 1 S kr. per dag och utbetalas upp till två års tid för ett sammanhängande sjukdomstillstånd. 2. Läkarvård: Sjukkassan betalar 2 /3 av läkararvodet (även när man anlitar specialister) enligt en taxa, som Kungl. Maj:t har fastställt och likaså -/s av läkarens resekostnad vid besök i den sjukes hem. (Bestämmelsen om att kassan endast betalar ~/s av kostnaden har uppenbarligen kommit till för att medlemmarna alltid skall betala en del av kostnaderna själva.) 3. Sjukhusvård: Kassan betalar sådan vård vid alla godkända sjukhus, varvid man får en ersättning, som svarar mot taxan på allmän sal i hemortssjukhuset. 4. Barjiförsäkring: En synnerligen värdefull bestämmelse för dem som har barn är den, som säger, att en medlems samtliga barn under 15 år får ersättning för läkarvård, sjukhusvård och intagningskostnad på sjukhus på samma sätt som gäller för den vuxne medlemmen. 5. Moderskapshjäip: Ersättningen blir 125 kr. för varje särskilt fall. 20