Beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner

Transkript

1 Beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner 1

2 2

3 Förord Den 31 mars 2000 utfärdade miljöministeriet en förordning om beteckningar som används i planer enligt markanvändnings- och bygglagen. Förordningen har publicerats i miljöministeriets publikation Planbeteckningar, serien Markanvändnings- och bygglagen 2000, handledning 1 och i Finlands byggbestämmelsesamling, del A5 Planbeteckningar. Syftet med denna publikation, Beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner, handledning 10, är att stöda utarbetandet och den praktiska tillämpningen av landskapsplaner. I handledningen beskrivs planbeteckningarnas användningsändamål och möjligheter att använda dem i olika situationer samt ges exempel på landskapsplanebestämmelser. Handledningen ingår i en samling anvisningar om landskapsplanläggning, som dessutom består av följande handledningar i serien Markanvändnings- och bygglagen 2000: Landskapsplanens innehåll och utformning, handledning 6 Landskapsplanens rättsverkningar, handledning 7 Deltagande och bedömning av konsekvenser i landskapsplanläggningen, handledning 8 Denna handledning om beteckningar och bestämmelser är på många sätt en fortsättning på handledningen Landskapsplanens innehåll och utformning, som tar upp bl.a. lagens allmänna krav på landskapsplanens innehåll och utformning. Ansvaret för beredningen av handledningen har burits av en arbetsgrupp vid miljöministeriet med uppgift att utarbeta handledningar om planbeteckningar och planbestämmelser för samtliga tre plannivåer. Målet är att systemen med beteckningar och bestämmelser på de olika plannivåerna skall bilda en konsekvent och sammanhängande helhet. Som ett resultat av arbetsgruppens arbete färdigställs samtidigt med denna publikation även publikationerna Beteckningar och bestämmelser i generalplaner, handledning 11 och Beteckningar och bestämmelser i detaljplaner, handledning 1 Den arbetsgrupp som ansvarat för beredningen har bestått av regeringsråd Auvo Haapanala (ordförande), miljöråd Tanja Sippola-Alho och överinspektör Timo Saarinen (sekreterare) samt såsom medlemmar miljöråd Tuula Lundén (rättsverkningar), miljöråd Harri Pitkäranta (landskapsplanläggning), överarkitekt Elina Raatikainen (detaljplanläggning) och överarkitekt Ritva-Liisa Salmi (generalplanläggning) från miljöministeriet samt överarkitekt Ritva Laine från Finlands Kommunförbund. Många andra sakkunniga har också deltagit i 3

4 beredningen av handledningarna. Utkasten till handledningar diskuterades med företrädare för flera olika myndigheter inom statsförvaltningen, förbunden på landskapsnivå, kommunerna och övriga instanser, och de skickades för kommentarer till vida kretsar. Miljöministeriet tackar alla som deltagit i beredningen av handledningarna. Helsingfors den 16 juni 2003 Avdelningschef, Överdirektör Pekka Kangas 4

5 Innehåll Förord 3 1 Inledning 7 2 Landskapsplanens rättsverkningar 11 3 Landskapsplanekarta 13 1 Skala och kartsystem 14 2 Baskarta 15 4 Beteckningar i landskapsplaner 17 1 Typer av beteckningar 18 2 Beteckningar för utvecklingsprinciper 18 3 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos delområden 19 4 Beteckningar för områdesreservering, linje- och objektbeteckningar 19 5 Landskapsplanebestämmelser 21 1 Typer av bestämmelser 22 2 Planeringsbestämmelser 23 3 Byggbestämmelser 26 4 Skyddsbestämmelser 26 6 Principer för användningen av systemet 29 med beteckningar och bestämmelser 1 Allmänna principer 30 2 Olika användningsmöjligheter för beteckningarna och bestämmelserna 31 5

6 3 Presentation av planbeteckningar och planbestämmelser i samband med plankartor 34 4 Planbeskrivningens betydelse för tolkningen av beteckningarna och bestämmelserna 35 7 Beteckningar för utvecklingsprinciper 37 1 Allmänt 38 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem 38 8 Beteckningar som visar särskilda egenskaper 47 hos områden 1 Allmänt 48 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem 49 9 Beteckningar för områdesreserveringar 59 och objektbeteckningar 1 Allmänt 60 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem Linjebeteckningar och övriga beteckningar 89 1 Allmänt 90 2 Principer för användningen av linjebeteckningar och bestämmelser i anslutning till dem 90 3 Övriga beteckningar 94 Exempel över landskapsplanekarta 98 Kuvailulehti 100 Presentationsblad 101 6

7 Inledning 7

8 Inledning Beteckningarna och bestämmelserna i landskapsplaner baserar sig på vad som i markanvändnings- och bygglagen bestäms om landskapsplanläggningens uppgifter, innehåll och processen för utarbetandet. Kraven på innehållet i landskapsplanen anges i 28 markanvändnings- och bygglagen (132/1999, MBL). Utformningen av landskapsplanen regleras i MBL 29, enligt vilken landskapsplanen skall presenteras på en karta. Till planen hör också planbeteckningar och planbestämmelser samt en beskrivning. Principerna för användningen av beteckningarna och bestämmelserna i landskapsplaner utformas av de utgångspunkter som uppställs i markanvändnings- och bygglagen samt i markanvändnings- och byggförordningen (895/1999). Den 31 mars 2000 utfärdade miljöministeriet en förordning om beteckningar som används i planer enligt markanvändnings- och bygglagen. Denna handledning kompletterar planbeteckningsförordningen genom anvisningar om principerna för användningen av beteckningarna och bestämmelserna i anslutning till beteckningarna. Utformningen av landskapsplanen påverkas särskilt av att landskapsplanen skall tolka de riksomfattande målen för områdesanvändningen, anvisa landskapets områdesanvändningsbehov och styra kommunplanläggningen. I den övergripande planeringen av landskapet framhävs också landskapsplanens uppgift som ett verktyg för genomförandet av landskapsöversikten. Utformningen påverkas också i väsentlig mån av planeringsuppgiftens art, landskapets särdrag, de skalor som används samt avgränsningen i fråga om de angelägenheter som behandlas. I kraven på landskapsplanens innehåll anges de frågor som skall beaktas när planen utarbetas och som för sin del uppställer krav på utformningen. Processen för utarbetandet av landskapsplanen är interaktiv och indelas i faser där man definierar utgångspunkterna och målen för planeringen, löser planeringsfrågor på olika nivåer och bedömer konsekvenserna av lösningarna. De krav som uppställs på utformningen av landskapsplanen måste också skärskådas utgående från behoven under utarbetandet. Tydliga beredningshandlingar är en förutsättning för en framgångsrik interaktion i anslutning till landskapsplanläggningen. 8

9 Landskapsplanens uppgift Krav på innehållet LANDSKAPS- PLANENS UT- FORMNING LANDSKAPSPLAN planebeteckningar planbestämmelser Utarbetningsprocess BESKRIVNING AV LANDSKAPSPLANEN Bild Utgångspunkter för utformningen av landskapsplanen. Utöver denna handledning har även utarbetats handledningar om landskapsplanens innehåll och utformning, landskapsplanens rättsverkningar samt deltagande och bedömning av konsekvenser i landskapsplanläggningen (MBL 2000, handledningar 6-8). De kompletteras av rapporten Numerisk landskapsplan (publikationsserien Finlands miljö, 572/2002). 9

10 10

11 Landskapsplanens rättsverkningar 11

12 Landskapsplanens rättsverkningar Styrande verkan för den övriga planeringen och myndigheternas verksamhet Landskapsplanen skall tjäna till ledning när generalplaner och detaljplaner utarbetas och ändras samt när åtgärder annars vidtas för att reglera områdesanvändningen. En gemensam generalplan för kommunerna kan dock av grundad anledning utarbetas med avvikelse från den normala styrande verkan så som bestäms närmare i lagen (MBL 42 ). På områden där general- eller detaljplaner med rättsverkningar är i kraft gäller landskapsplanen inte på annat sätt än genom att tjäna till ledning när planerna ändras. Jämfört med tidigare lagstiftning har landskapsplanens styrande effekt på myndigheternas verksamhet utvidgats så att när myndigheterna planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen och beslutar om att vidta dessa åtgärder skall de beakta landskapsplanen och också försöka främja genomförandet av den. Myndigheterna skall dessutom se till att åtgärderna inte försvårar genomförandet av planen. Styrande verkan på byggande och annan områdesanvändning Bygginskränkning som följer av landskapsplanen gäller enligt MBL 33 som utgångspunkt på ett område som anvisats som rekreations- eller skyddsområde eller för nätverk eller områden för trafik eller teknisk service. Ett område med bygginskränkning kan dock utvidgas eller inskränkas genom en särskild bestämmelse i planen. På ett område med bygginskränkning gäller en villkorlig bygginskränkning som följer av landskapsplanen. Enligt den får tillstånd att uppföra en byggnad inte beviljas så att genomförandet av landskapsplanen försvåras. Om förvägrande av tillstånd på grund av landskapsplanen skulle orsaka sökanden betydande olägenhet, skall dock tillstånd beviljas, området inlösas eller olägenheten ersättas. Via skyddsbestämmelser kan landskapsplanens styrande verkan också inriktas på annan områdesanvändning vid sidan av byggande. I landskapsplanen kan utfärdas skyddsbestämmelser för skydd av bl.a. landskapet, naturvärden och den byggda miljön. Till skillnad från bygginskränkningar enligt MBL 33 är skyddsbestämmelserna inte villkorliga till sin karaktär. 12

13 Landskapsplanekarta 13

14 Landskapsplanekarta 1 Skala och kartsystem MBF 1 Landskapsplanen presenteras på en karta eller kartor i en sådan skala att principerna för områdesanvändningen, nödvändiga områden och planens övriga innehåll framgår på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av behovet av styrning av områdesanvändningen. För att landskapsplanen skall uppfylla kraven i 9 markanvändnings- och byggförordningen (895/1999, MBF) är det nödvändigt att den presenteras i skalan 1: : I stadsregioner och å andra sidan på särskilt glest bebyggda områden kan även skalan 1: och på motsvarande sätt 1: användas. Skalan beror på planens beskaffenhet och styrningsbehovet. Skalan bör vara sådan att den säkerställer att det är lätt att läsa planen. Huvudregeln är att landskapsplanen skall presenteras på en enda karta. En del av landskapsplaneområdet, t.ex. stadsregioner, kan dock också presenteras på en separat karta som har större skala än landskapsplanen i övrigt. Om landskapsplaneområdet har en stor yta med hänsyn till plankartans skala, är det ofta ändamålsenligt att dela upp plankartan på flera blad. Det bör finnas en tidsenlig kombinationskarta över landskapsplanen, där alla gällande, under skilda tider utarbetade landskaps- och regionplaner presenteras på samma karta. På grund av sinsemellan avvikande rättsverkningar är det skäl att utarbeta kartorna särskilt för landskaps- och regionplanerna. För att åskådliggöra landskapsplanen är det ofta nödvändigt att använda bilagekartor, som kan utgöra ett viktigt led i planbeskrivningen. De kan också ha en viktig position inom växelverkan och tolkning under olika faser i utarbetandet av planen. Med hjälp av bilagekartorna kan planens innehåll indelas i beståndsdelar t.ex. så att element i plankartan med olika syften och rättsverkningar presenteras på särskilda kartor. Exempelvis områden med 14

15 bygginskränkning som har direkta rättsverkningar för markägaren och det övriga innehållet i planen kan åtskiljas för att presenteras som separata bilagekartor. Det är också skäl att åskådliggöra planens verkningar på en särskild karta. Den numeriska tekniken för uppgörandet av plankartor möjliggör också många andra illustrationskartor, t.ex. enligt ämnesområde. Landskapsplanens kartsystem bör vara tydligt så att det inte uppstår ovisshet om förhållandet mellan den officiella plankartan och annat kartmaterial. Detta bör framgå av bl.a. kartornas rubriker. 2 Baskarta Landskapsplanens baskarta bör vara sådan att man med hjälp av den kan få en bild av väsentliga drag i den befintliga miljön och lokalisera landskapsplaneobjektens läge med en exakthet som motsvarar planens översiktliga karaktär. Av baskartan skall således framgå bl.a. kommungränser, det viktigaste namnbeståndet, vattendragen samt centrala drag i den befintliga byggda miljön, t.ex. trafiknätet och de bebyggda områdenas placering i stora drag. Baskartan bör vara numerisk, så skalbar som möjligt och lämpa sig för både digitalisering och utskrift av landskapsplanen. Frågor som gäller landskapsplanens baskarta har behandlats närmare i miljöministeriets rapport Numerisk landskapsplan (publikationsserien Finlands miljö, 572/2002), som också innehåller en rekommendation om baskartan. 15

16 16

17 Beteckningar i landskapsplaner 17

18 1 Typer av beteckningar Beteckningar i landskapsplaner Miljöministeriets förordning om planbeteckningar (32000) har utgått från de krav på landskapsplanens innehåll som anges i markanvändnings- och bygglagen samt från behovet att utveckla bedömningen av planernas konsekvenser och ett interaktivt planeringssätt. Planbeteckningsförordningen innehåller ett mångsidigt urval av planbeteckningar som används för att presentera landskapsplanens innehåll. I förordningen ingår följande typer av beteckningar i landskapsplaner: Utvecklingsprinciper för områdesanvändningen Särskilda egenskaper hos delområden Områdesreserveringar Linje- och objektbeteckningar I kapitlen 5, 6, 7 och 8 i denna handledning beskrivs principerna för användningen av olika beteckningstyper och ges exempel på landskapsplanebestämmelser som fogas till beteckningarna. 2 Beteckningar för utvecklingsprinciper Med beteckningar som gäller utvecklingsprinciper och bestämmelser som hänför sig till dem anvisas områden som är betydande med tanke på den utveckling som eftersträvas i landskapet och som av denna anledning är förenade med utvecklingsbehov i fråga om områdesanvändningen och samhällsstrukturen vilka bör beaktas i samband med annan planering. Beteckningstypen tillhandahåller nya möjligheter att samordna områdesplaneringen i landskapet och utvecklingsplaneringen. Utvecklingsprinciperna kan gälla områdesanvändningsfrågor som är viktiga för utvecklingen av landskapet och i fråga om vilka de mera detaljerade behoven av områdesreserveringar eller andra arrangemang för områdesanvändningen bör undersökas på kommunnivå 18

19 eller i samband med annan planering som skall genomföras. Landskapsplanebestämmelser som hänför sig till utvecklingsprinciperna gäller sålunda nästan alltid planering som skall genomföras. Det bör observeras att beteckningarna för utvecklingsprinciper är överlappande med de övriga beteckningarna i planen. Inom ett delområde som anges med en beteckning för utvecklingsområde eller med någon annan motsvarande beteckning kan det således finnas områdesanvändning eller särskilda egenskaper som angetts med olika beteckningar. När beteckningar för utvecklingsprinciper används gäller det därför att beakta de övriga beteckningarna för området och att se till att förhållandena mellan dem är tydliga. 3 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos delområden De särskilda egenskaperna hos olika delområden i landskapsplanen kan hänföra sig till särskilda värden i natur- eller kulturmiljön, landskapet samt naturtillgångarna. Särskilda egenskaper kan också vara egenskaper som särskilt begränsar användningen av delområdena, t.ex. buller- och riskområden eller skyddszoner. Till denna beteckningsgrupp hör också beteckningar för utvidgning eller slopande av områden med bygginskränkning. Raster- och linjebeteckningar kan användas för att visa särskilda egenskaper hos delområden. Inom ett område med beteckningar som påvisar särskilda egenskaper kan det finnas många former av områdesanvändning. Vissa beteckningar som anger särskilda egenskaper avser behov som tillmötesgås genom speciallagstiftning. I sådana fall har delområdesbeteckningen i första hand informativ betydelse. I likhet med beteckningarna för utvecklingsprinciper kan beteckningar som visar särskilda egenskaper användas överlappande med andra beteckningar. 4 Beteckningar för områdesreservering, linje- och objektbeteckningar Områden som är nödvändiga för landskapets utveckling anges med beteckningar för områdesreservering. Objektbeteckningar som kan jämställas med områdesreserveringar används för att anvisa områden med liten yta i förhållande till kartans skala (t.ex. områden för centrumfunktioner) eller när områdesreserveringens omfattning inte är av betydelse för behovet av styrning för flera kommuner än en eller med tanke på det övriga innehållet i planen (t.ex. byar). 19

20 Med linjebeteckningar anges trafikförbindelser, ledningar och delområden. Utöver behoven inom den sedvanliga planeringen av områdesreserveringar kan beteckningar för områdesreserveringar också användas för att precisera och fokusera utvecklingsbehov eller särskilda egenskaper hos delområden. Beteckningarna för områdesreservering anger det ändamål området huvudsakligen skall användas för. Beteckningarna för områdesreserveringar utesluter varandra så att två olika beteckningar för områdesreservering inte samtidigt kan gälla inom samma område. Linje- och objektbeteckningar som är sidoordnade med beteckningar för områdesreserveringar är till skillnad från beteckningarna för områdesreserveringar överlappande med andra beteckningar i planen. 20

21 Landskapsplanebestämmelser 21

22 Landskapsplanebestämmelser MBL 30 Landskapsplanebestämmelser I landskapsplanen kan utfärdas bestämmelser som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll behövs när landskapsplaneområdet planeras eller bebyggs (landskapsplanebestämmelser). Om något område skall skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan nödvändiga bestämmelser om detta utfärdas i landskapsplanen (skyddsbestämmelser). 1 Typer av bestämmelser Landskapsplanebestämmelserna utgör en del av landskapsplanen. Med hjälp av bestämmelserna kan man uttrycka principerna för områdesanvändningen eller, om man så önskar, precisera det användningsändamål för området som angetts genom planbeteckningar och på så sätt precisera innehållet i planen. Planbestämmelserna kan vara planeringsbestämmelser som gäller mera detaljerad planläggning eller annan planering som myndigheterna skall genomföra eller bygg- eller skyddsbestämmelser som direkt gäller markanvändningen. Landskapsplanebestämmelser kan utfärdas för hela landskapsplaneområdet flera markanvändningsklasser en bestämd markanvändningsklass en del av landskapsplaneområdet som avgränsats med delområdesbeteckningar eller beteckningar för utvecklingsområden enskilda områden. 22

23 Bestämmelserna kan också gälla områden som inte i sig har någon beteckning i landskapsplanen (s.k. blanka fält i landskapsplanen). Sådana är bestämmelser som gäller hela landskapsplaneområdet liksom bestämmelser som gäller delområden och som också gäller blanka fält inom dessa områden. Planbestämmelserna skall gälla sådant som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll är av intresse när planområdet planeras, bebyggs eller annars används. Planbestämmelserna kan inte utvidga eller tolka bestämmelserna i markanvändnings- och bygglagen. Planbestämmelserna får inte heller stå i strid med kraven på innehållet i planen eller med det övriga innehållet i planen. I speciallagstiftningen kan också uppställas gränser och specialvillkor för områdesplaneringen eller anges att tillståndsprövning av en specialmyndighet utgör villkor för en åtgärd. Ju större spelrum som speciallagstiftningen medger för områdesanvändningen, desto nödvändigare och verkningsfullare är den styrning av områdesanvändningen som sker via planen. Planbestämmelserna kan dock inte strida mot speciallagstiftningen och de kan inte ändra de lösningsgrunder enligt speciallagstiftningen som är bindande för myndigheterna. 2 Planeringsbestämmelser Planeringsbestämmelserna hänför sig till den mera detaljerade planeringen och till rättsverkningarna av myndigheternas övriga verksamhet. Genom planeringsbestämmelserna styrs i första hand kommunplanläggningen och annan områdesplanering av olika myndigheter. Planeringsbestämmelserna kan också gälla sådan planering och sådant genomförande av myndigheternas områdesanvändningsåtgärder som påverkar områdesanvändningssätten eller användningens omfattning. En förutsättning är att omständigheterna i fråga är av väsentlig betydelse för samordningen av kraven på innehållet i planen och områdesanvändningen. Saken kan gälla t.ex. beaktande av skadliga miljökonsekvenser av verksamheten. När sådana bestämmelser utfärdas bör särskilt avseende fästas vid ovan beskrivna förhållanden mellan speciallagstiftningen och planbestämmelserna. Ur perspektivet för en ändamålsenlig uppgiftsfördelning mellan olika plannivåer gäller att landskapsplanen särskilt bör fokusera på planeringsbestämmelser för mera detaljerad planläggning. Vissa beteckningar i landskapsplanen, bl.a. beteckningar för utvecklingsområden, är avsedda att användas uttryckligen tillsammans med planeringsbestämmelserna. Här och även i samband med andra delområdesbeteckningar kan planeringsbestämmelser an- 23

24 vändas i stället för beteckningar för områdesreservering för att ange mål och andra principer för utveckling av samhällsstrukturen och områdesanvändningen. I vissa situationer kan detta vara en användbar metod för att inrikta landskapsplanens styreffekt på ett sätt som är så ändamålsenligt som möjligt med tanke på målen för planen. Genom planeringsbestämmelserna kan man meddela begränsningar eller specialvillkor för den mera detaljerade planeringen och också bredda tillämpningsområdet enligt planbeteckningen. Med hjälp av en planeringsbestämmelse kan man bl.a. från huvudsaklig markanvändning enligt beteckningen för områdesreservering avgränsa sådana mera detaljerade användningsformer som planens översiktliga karaktär medger och som inte lämpar sig för området. På motsvarande sätt kan man genom en planeringsbestämmelse t.ex. säkerställa att den nuvarande områdesanvändningen som avviker från den huvudsakliga användningsformen enligt beteckningen för områdesreserveringen kan fortgå oberoende av planbeteckningen. När tillämpningsområdet enligt planbeteckningen breddas genom en planeringsbestämmelse gäller det att se till att detta inte står i strid med den huvudsakliga användningen enligt planbeteckningen. Planeringsbestämmelserna kan också gälla bevarande av miljövärden i området samt förebyggande eller begränsning av skadliga miljökonsekvenser. Planbestämmelser om tryggande av en hållbar utveckling eller om skadliga miljökonsekvenser kan utöver den egentliga styrningen av områdesanvändningen också komma till uttryck som en begränsning av verksamheten på ett område som avgränsats på plankartan. Planeringsbestämmelserna kan vid behov också styra den inbördes tidsplaneringen i fråga om åtgärder för genomförandet av landskapsplanen, ordningsföljden för ibruktagandet eller definiera grunderna för dessa med tanke på den detaljerade planeringen. Dessa är emellertid ofta angelägenheter som avgörs inom den kommunala planläggningen. Planeringsbestämmelserna kan inte förplikta kommunen eller någon annan myndighet att inleda planering för genomförande av landskapsplanen. Planbestämmelserna är sålunda till denna del villkorliga genom att de styr planeringen bara om planering av det aktuella området annars inleds. Detta bör beaktas också när planeringsbestämmelserna utformas. Planeringsbestämmelserna får inte heller användas så att den uppgiftsfördelning mellan olika plannivåer som avses i lagen fördunklas. I enlighet med detta får man genom planbestämmelserna ingripa bara i sådana frågor som är av intresse åtminstone för flera kommuner eller på det regionala planet. På motsvarande sätt gäller att landskapsplanen jämte tillhörande planeringsbestämmelser inte får vara så översiktliga att planeringsuppgifter som hör till landskapsplanenivån i praktiken överförs till kommunnivå. 24

25 Mål gällande utvecklingen av områdesanvändningen Vid områdesplaneringen fästs avseende förutom vid bevarandet av jord- och skogsbruksmark även vid möjligheterna att ordna friluftsstigar och -leder som förbättrar möjligheterna att ägna sig åt friluftsliv och som minskar olägenheterna till följd av friluftsliv (MU) Vid planering av områdesanvändningen beaktas byområdets ställning som servicecentrum och inplaceras bl.a. områdesreserveringar för boende, service, småindustri och trafik utgående från de särskilda förutsättningarna i varje by (at-byområde) Utvidgning av den huvudsakliga markanvändningen Området är avsett för behov som gäller arbetsplatsverksamhet som lämpar sig för tätorter. Det går även att planera bosättning på området utan att ändra på det huvudsakliga markanvändningssyftet. På området får inte planeras sådana arbetsplatsfunktioner som har betydande skadliga miljökonsekvenser i de närliggande områdena (TP) Specialvillkor för utvecklingen av områdesanvändningen Vid områdesplaneringen och planeringen av landskapsgestaltningen beaktas områdets huvudsakliga användning som område för exkursioner och friluftsliv (V/eo, marktäktsområde omvandlas till rekreationsområde) Vid områdesplaneringen skall möjligheterna att bevara naturens mångfald beaktas. Planeringen bör utgå från återställande och iståndsättning av delar som tagit skada av marktäkten med beaktande av skyddsaspekterna i fråga om utrotningshotade växtarter (MY/eo) Specialvillkor för vad som skall kvarstå När kompletterande byggande planeras skall det nya byggandet anpassas till miljön på ett sätt som bevarar miljöns karaktär och kulturhistoriska värden (A) Begränsning som gäller huvudsaklig markanvändning På området får inte planeras industri eller annan motsvarande verksamhet som skadar miljön (A) Minskning av skadliga verkningar för miljön I planeringen av området bör man ombesörja att betydande miljöolägenheter för angränsande områden förebyggs (T) Ordningsföljd för genomförandet Ordningsföljden för genomförandet av de områden som reserverats för utvidgning av tätorten skall bestämmas enligt områdets bruksvärden. Det gäller då att beakta bl.a. byggbarhet, kommunaltekniska investeringar, tillgången på basservice samt energiekonomiska aspekter (A) Bild Exempel på olika möjligheter att använda planeringsbestämmelserna. 25

26 3 Byggbestämmelser Byggbestämmelserna hänför sig till rättsverkningarna i anslutning till landskapsplanens styrning av byggandet. Genom byggbestämmelserna kan man vid behov precisera innehållet i landskapsplanen vid styrningen av byggandet. Byggbestämmelser kan utfärdas för områden som omfattas av en gällande bygginskränkning enligt MBL 33. Bygginskränkning är som huvudregel gällande på områden som anvisats som rekreations- eller skyddsområden eller för områden som anvisats för nätverk eller områden för trafik eller teknisk service, om inte bygginskränkningens omfattning utvidgats eller inskränkts genom en särskild bestämmelse i landskapsplanen. Bygginskränkningen är villkorlig i enlighet med MBL 33 så som beskrivs i kapitel Byggbestämmelserna kan tillhandahålla grunder som kompletterar beteckningarna i landskapsplanen när det gäller att bedöma om byggandet försvårar genomförandet av landskapsplanen. Innehållet i byggbestämmelserna bör således höra nära samman med det övriga innehållet i landskapsplanen och tjäna landskapsplanens syfte som en översiktlig plan som styr områdesanvändningen. Med hjälp av byggbestämmelserna kan man definiera restriktioner och specialvillkor enligt landskapsplanens översiktliga karaktär, vilka kompletterar plankartan och gäller byggande som tillåts. Med hjälp av byggbestämmelserna kan byggmöjligheterna också utvidgas från de inskränkningar som landskapsplanen annars skulle uppställa i fråga om byggandet. Byggbestämmelserna kan också gälla förebyggande och begränsning av skadliga miljökonsekvenser. Oavsett byggbestämmelserna måste det dock alltid vid prövning av byggnadslov särskilt bedömas om byggandet försvårar genomförandet av landskapsplanen. 4 Skyddsbestämmelser I enlighet med 30 markanvändnings- och bygglagen kan man i landskapsplanen utfärda nödvändiga skyddsbestämmelser, om något område skall skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden. Via skyddsbestämmelserna kan landskapsplanen också styra annan markanvändning än byggande, bl.a. behandling av skogar, dikning och annan verksamhet som ändrar landskapet eller naturförhållandena. Enligt MBL 30.2 kan en skyddsbestämmelse utfärdas bara om området skall skyddas 26

27 på grund av särskilda miljövärden. Exempelvis skogsavverkning kan därför inte begränsas genom en bestämmelse utan att området också har särskilda miljövärden. Betydande rättsverkningar i anslutning till skyddsbestämmelserna accentuerar behovet av att bekräfta och specificera miljövärdena i landskapsplanedokumenten samt behovet av tillräckliga utredningar för att identifiera dem. Till skillnad från bygginskränkningar enligt MBL 33 är skyddsbestämmelserna inte villkorliga. Det är därför nödvändigt att fästa särskilt avseende vid att de inte medför oskäliga olägenheter för markägarna. Detta kan påverkas genom en regional eller tidsmässig avgränsning av bestämmelsernas giltighet samt genom bestämmelser med ett lindrigt innehåll. En skyddsbestämmelse kan lika lite som landskapsplanen i övrigt förplikta markägarna att vidta aktiva åtgärder för att främja genomförandet av planen. Med hjälp av skyddsbestämmelser kan man däremot uppställa begränsningar eller specialvillkor för användningen av det aktuella området så att områdets särskilda miljövärden kan tryggas. På grund av skyddsbestämmelsernas avvikande natur jämfört med andra planbestämmelser bör det av planen klart framgå vilka bestämmelser som är skyddsbestämmelser. Särskilt avseende bör likaså fästas vid en tydlig formulering av skyddsbestämmelsernas innehåll så att det inte uppstår ovisshet om deras rättsverkningar. Skyddsbestämmelser som gäller landskapet, naturvärden, den byggda miljön eller kulturhistoriska värden kan vara användbara i synnerhet när det är nödvändigt att trygga de aktuella miljövärdena redan innan man börjar genomföra landskapsplanen t.ex. genom åtgärder enligt mera detaljerad planläggning, naturvårdslagen eller byggnadsskyddslagen. Här blir det då fråga om ovan nämnda tidsmässigt begränsade skyddsbestämmelser som gäller fram till genomförandet med stöd av speciallagstiftning. Skyddsbestämmelser är också nödvändiga om avsikten är att de aktuella miljövärdena skall tryggas enbart med stöd av landskapsplanen. I fråga om redan genomförda skydds- eller landskapsvårdsområden har däremot de miljövärden som skall skyddas i vanliga fall beaktats tillräckligt redan i det skede då områdena bildats i enlighet med respektive speciallag. Det kan dock vara nödvändigt att genom speciallagstiftning (såsom genom lagen om fornminnen) utfärda skyddsbestämmelser i fråga om användningen av närliggande områden till skyddade områden och skyddade objekt. 27

28 28

29 Principer för användningen av systemet med beteckningar och bestämmelser 29

30 1 Allmänna principer Principer för användningen av systemet med beteckningar och bestämmelser Landskapsplanen kan presenteras på olika sätt beroende på planeringssituationen och behovet av styrning. Landskapets områdesanvändning kan styras genom en traditionell plan för områdesreservering eller också mera indirekt genom att i landskapsplanen med hjälp av utvecklingsprinciper och områdenas särskilda egenskaper ange utvecklingsmål, möjligheter och specialvillkor för områdesanvändningen och samhällsstrukturen. Dessa utformningsmöjligheter är inte alternativ som utesluter varandra utan snarare alternativ som kompletterar varandra. Innehållet i landskapsplanen är nästan alltid förenat med frågor av olika betydelse och med olika mål i fråga om styrningen, och i fråga om vilka det på motsvarande sätt uppställs olika krav för presentationen. Det är därför i allmänhet nödvändigt att de möjligheter som olika beteckningar och bestämmelser i landskapsplanen ger används samtidigt i enlighet med situationens krav så att landskapsplanen i fråga om både innehållet och styrningsverkningarna stämmer överens med de uppgifter och krav som uppställs för den i markanvändningsoch bygglagen. Behovet av att använda bestämmelser är i allmänhet desto större, ju mera översiktligt planbeteckningarna har använts. Om landskapets eller ett regionalt behov av styrning kräver det kan också beteckningar avsedda för generalplaner användas för att presentera landskapsplaner. Exempelvis beteckningar som beskriver miljöförändringar kan vara användbara i synnerhet när landskapsplanen bereds. Systemet med beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner kan ofta leda till situationer där området samtidigt omfattas av flera olika beteckningar och bestämmelser. Överlappande beteckningar och bestämmelser undantränger inte varandra utan gäller samtidigt på det aktuella området. I sådana fall är det speciellt viktigt att se till att planen har ett konsekvent innehåll och att överlappande beteckningar lika litet som bestämmelserna i anslutning till dem är inbördes motstridiga. Vid tolkning av det inbördes förhållandet mellan överlappande beteckningar bör man beakta skillnaderna i beskaffenhet mellan olika typer av beteckningar. Exempelvis beteckningarna för utvecklingsområden anger principerna för om- 30

31 rådesanvändningen, medan områdesreserveringarna innebär mera exakta ställningstaganden till de regionala behoven beträffande verksamheten. Landskapsplanens uppgift och ställning inom plansystemet understryker betydelsen av andra än sådana utvecklingsprinciper, begränsningar och specialvillkor som angetts med hjälp av områdesreserveringar. Det är då skäl att fästa avseende vid mångsidig användning av bestämmelserna. Det gäller att se till att utformningen av landskapsplanen är så tydlig som möjligt under olika utarbetningsskeden. Det här är viktigt för att man skall kunna skapa möjligheter för deltagande och växelverkan när planen utarbetas. För detta förutsätts att innehållet i planen jämte planbeteckningar och planbestämmelser är konsekvent och har en tillräckligt enkel och lättolkad struktur. Genom landskapsplanens utformning, anvisningar för den fortsatta planeringen eller planbestämmelserna kan man inte till den övriga områdesplaneringen överföra utredningsskyldigheter i anslutning till frågor som skall avgöras på landskapsplanenivå. Ärenden som hör till landskapsplanenivån skall utredas och avgöras i samband med landskapsplanläggningen inom ramen för dess innehåll och utformning. 2 Olika användningsmöjligheter för beteckningarna och bestämmelserna I enlighet med 25 markanvändnings- och bygglagen består innehållet i landskapsplanen av angivande av principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen samt områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. I detta syfte kan sambruk av beteckningar och bestämmelser resultera i principiellt till och med mycket olika typer av landskapsplaner. De kan karaktäriseras ur perspektivet för de principiella innehållsliga elementen i landskapsplanen och ur perspektivet för kombinationer av dessa, dvs. dimensionen för förändring och bevarande samt aktiv och reagerande styrning : A. Enligt dimensionen för förändring och bevarande kan innehållet i landskapsplanen grupperas i områden där syftet är att främja och styra en förändring och områden som bör bevaras för nuvarande användning och i fråga om vilka syftet är att bevara befintliga värden. B: Enligt dimensionen för aktiv och reagerande styrning kan landskapsplanen vara a. en aktivt styrande landskapsplan som utvisar den önskade utvecklingsriktningen som rättesnöre bl.a. för den kommunala planläggningen eller 31

32 b. en landskapsplan som styr på ett reagerande sätt och som inte tar ställning till direkta behov av att ändra eller bibehålla områdesanvändningen utan som däremot anger de begränsningar och specialvillkor som skall beaktas när man annars börjar reglera områdesanvändningen. En reagerande landskapsplan låter således den kommunala planläggningen eller annan mera detaljerad planering specifikt definiera områdesanvändningen. Ur dessa kombinationer kan härledas fyra, principiellt olika typer av sambruk av planbeteckningarna och planbestämmelserna: 1/a: En landskapsplan som syftar till att aktivt styra en ändrad områdesanvändning kan innehålla både beteckningar som anger utvecklingsprinciperna för områdesanvändningen och beteckningar för områdesreservering, objekt- och linjebeteckningar som anger nya behov av områdesanvändning. I egenskap av aktiv styrare av en förändring har landskapsplanen i första hand en indirekt uppgift som fullföljs via mera detaljerad planering. Detta accentuerar planeringsbestämmelsernas betydelse. Det är dock skäl att notera att landskapsplanen inte kan förplikta till mera detaljerad planering. Landskapsplanens styreffekt är sålunda alltid beroende av att planering som skall genomföra landskapsplanen inleds eller att andra åtgärder för genomförandet vidtas. 2/a: I en landskapsplan som aktivt styr bevarandet av den befintliga områdesanvändningen och miljövärdena fokuseras användningen av planbeteckningar till beteckningar för områdesreserveringar, objekt- och linjebeteckningar som anger den befintliga områdesanvändningen och skyddsbehov av olika grad. Också till denna del gäller det att beakta landskapsplanens ovan beskrivna indirekta styrande roll. Genom bygg- och skyddsbestämmelser kan man, inom ramen för kravet på landskapsplanens skälighet, uppställa begränsningar och villkor för t.ex. byggande som är skadligt för de miljövärden som skall bevaras och för annan verksamhet som förändrar miljön. 1/b: En landskapsplan som på ett reagerande sätt styr förändringar i områdesanvändningen innehåller inte några nya områdesanvändningsbehov utan anger specialvillkor och begränsningar för förändringar i områdesanvändningen. Tillämpliga planbeteckningar är i första hand beteckningar som beskriver särskilda egenskaper hos delområden i planen. I detta syfte kan man också använda beteckningar för utvecklingsområden, vilka hör till beteckningarna för utvecklingsprinciper, och andra delområdesbeteckningar jämte planeringsbestämmelser. Begränsningarna och specialvillkoren i en reagerande landskapsplan kan vara positiva eller negativa beroende på om de anger vilka funktioner eller vilken typ av funktioner som tillåts eller förbjuds på området. För anvisandet kan man använda sig av planerings- eller byggbestämmelser eller också kan 32

33 det regionala anvisandet förutom i samband med olika typer av delområdesbeteckningar också ske med hjälp av beteckningar för områdesreservering, objekt- och linjebeteckningar vilka aktivt styr områdesanvändningen. 2/b: I en landskapsplan som på ett reagerande sätt styr bevarandet av den befintliga områdesanvändningen och miljövärdena fokuseras användningen av planbeteckningar och planbestämmelser till stor del på samma sätt som i en landskapsplan som på ett reagerande sätt styr förändringar i områdesanvändningen. En viktig position kan dessutom intas av de skyddsbestämmelser som utfärdas för att skydda särskilda miljövärden och som anger begränsningar och specialvillkor för områdesanvändningen. Presentationsmöjligheterna på basis av principiella innehållsliga element i landskapsplanen kan också beskrivas med hjälp av vidstående fyrfält. När schemat tolkas bör det också beaktas att en landskapsplan i praktiken inte följer någon av de principiella situationer som beskrivs ovan. En lämplig utformning står att finna genom att olika utformningar kombineras på ett lämpligt sätt på basis av styrningsbehovet. a) Aktiv styrning b) Reagerande styrning 1) Förändringar och annan utveckling av områdesanvändningen och samhällsstrukturen anvisande av eftersträvad utveckling och förändring Utvecklingsprinciper Beteckningar för områdesreservering, objekts- och linjebeteckningar Planeringsbestämmelser Utvecklingsprinciper Särskilda egenskaper Planerings- och byggbestämmelser 2) Bevarande av den befintliga områdesanvändningen och miljövärden anvisande av permanent områdesanvändning och bevarande av särskilda egenskaper Utvecklingsprinciper Beteckningar för områdesreservering, objekts- och linjebeteckningar Planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser Utvecklingsprinciper Särskilda egenskaper Planerings- och byggbestämmelser Bild Principiella innehållselement i landskapsplanen och landskapsplanens utformning. 33

34 3 Presentation av planbeteckningar och planbestämmelser i samband med plankartor De beteckningar jämte förklaringar som används i planen samt bestämmelser i anslutning till dem presenteras på en landskapsplanekarta. Som förklaringar till beteckningarna används förklaringarna enligt miljöministeriets planbeteckningsförordning av den 31 mars I enlighet med 9 markanvändnings- och byggförordningen kan bestämmelserna i landskapsplanen också presenteras som ett särskilt dokument. Det blir lättare att förstå planen om man utöver förklaringen av beteckningen och de tillhörande planbestämmelserna samtidigt också beskriver närmare vad som särskilt avses med beteckningen i den aktuella planen. Beskrivningen av beteckningen skall dock avfattas så att den klart skiljer sig från planbestämmelserna. En sådan beskrivning av beteckningen har inte några rättsverkningar så som plankartan med sina beteckningar och bestämmelser, men i likhet med planbeskrivningen tjänar den till ledning när planen tolkas. Förklaring till beteckningen: TT Område för industriverksamheter med betydande miljökonsekvenser. Beskrivning av beteckningen: Beteckningen har använts för att anvisa industriområden som är viktiga för landskapet och där man kan placera industriverksamhet som inte lämpar sig i anslutning till tätortsfunktioner. Bestämmelser: (klassificeras vid behov som planerings-, bygg- och skyddsbestämmelser) På området får planeras industriverksamhet vars bullernivå inte överskrider xxdb på fem kilometers avstånd. 34

35 4 Planbeskrivningens betydelse för tolkningen av beteckningarna och bestämmelserna Till plankartan hör en planbeskrivning, där bl.a. utgångspunkterna för planen, grunderna för de centrala lösningarna i planen samt omständigheter som hänför sig till deltagande och planens verkningar samt genomförandet beskrivs på ett sätt som kompletterar plankarten och så som förutsätts i markanvändnings- och bygglagen. I planbeskrivningen är det dessutom i allmänhet nödvändigt att beskriva förhållandena i området, bl.a. särskilda värden. Trots att beskrivningen inte är ett fastställt dokument, är de grunder som anges där också till hjälp vid tolkningen av lösningarna och bestämmelserna. Det är viktigt att planbeskrivningen länkas till plankartan, och den bör alltid stå till förfogande när planen behandlas eller när fortsatta planeringsåtgärder eller andra åtgärder för genomförandet vidtas på planområdet. I en bestämmelse på kartan kan man t.ex. med hjälp av lämplig numrering hänvisa till den punkt i planbeskrivningen av vilken grunderna för lösningen framgår samt den situation som eftersträvas med hjälp av planlösningen och bestämmelserna. Det är också önskvärt att plankartan hänvisar till beskrivningen, t.ex. genom en kort beskrivning av det centrala innehållet i beskrivningen och hurdan kompletterande information den innehåller. Exempel: Till landskapsplanen hör en beskrivning som innehåller bl.a. de viktigaste uppgifterna om utgångspunkterna och målen för planen, motiveringarna till planlösningarna samt en beskrivning av landskapsplanens konsekvenser. Beskrivningen innehåller också information om planens betydelse för olika intressentgrupper samt om genomförandet av planen. Planbeskrivningen fås hos xxförbundet, yygatan 6 L. 35

36 36

37 Beteckningar för utvecklingsprinciper 37

38 1 Allmänt Beteckningar för utvecklingsprinciper Beteckningar för utvecklingsprinciper omfattar beteckningar för utvecklingsområden, beteckningar gällande utvidgningsriktning för bebyggelsen eller behov av att komplettera bebyggelsestrukturen, utredningsområde, riktgivande eller alternativ vägsträckning samt olika behov av förbindelser. Genom beteckningar för utvecklingsområden anges den regionala dimensionen av principen för områdesanvändningen eller utvecklingsbehovet. Områdesbeteckningarna preciseras med planeringsbestämmelser, som anger specialvillkoren för utvecklingsmålet eller utvecklingen som rättesnöre för mera detaljerad planering. I miljöministeriets förordning om planbeteckningar anges beteckningar i anslutning till stads- och landsbygdsutveckling samt turism och rekreation. Beteckningarna i förordningen tjänar som exempel. Utgående från landskapets särskilda behov kan även andra beteckningar för utvecklingsprinciper användas. Beteckningarna för utvecklingsprinciper kan av särskilda skäl förenas med bygginskränkningar, förutsatt att det område som omfattas av inskränkningarna kan definieras tydligt och att utvecklingsprincipen har definierats så att det är möjligt att för uppförandet av en enskild byggnad bedöma i vilken mån genomförandet av landskapsplanen försvåras. Det är skäl att foga en förtydligande byggbestämmelse till sådana bygginskränkningar. 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem 1 kk Stadsutvecklingsområde. Med beteckningen anges stadsregioner, delar av sådana eller utvecklingspolitiska principer för områdesanvändningen i fråga om andra samhällen. Beteckningen kan användas för att 38

39 ange stadszoner som är förenade med behov av områdesutveckling vilka är viktiga för landskapet eller regionen, t.ex. zoner för kollektivtrafik, kompletteringsbehov eller omfattande funktionella ändringsmål. Exempel på planeringsbestämmelser: Området utvecklas som ett landskapscentrum. Till området koncentreras stora detaljhandelsenheter i regionen vilka är av intresse för regionen. I området bör man bereda sig på den komplettering av bosättningsområdena som befolkningsökningen möjliggör. Området utvecklas så att lokaliseringsmöjligheterna för företag inom högteknologi gynnas. Vid planeringen av området fästs särskilt avseende vid att förbättra de kollektiva trafikförbindelserna. Genom mera detaljerad planering tryggas möjligheterna att utveckla en stadslikt konstruerad zon mellan flygstationen, stadscentrumet och universitetet. Genom områdesreserveringar säkerställs att zonen blir ett internationellt sett högklassigt och attraktivt område för företagsverksamhet, kommersiella tjänster och fritidsservice. Särskilt avseende fästs vid att förbättra förutsättningarna för kollektivtrafik inom zonen. Området utvecklas som stamzon för kollektivtrafiken i stadsregionen xxx där områden för effektivt byggande placeras så att de stöder målen för utveckling av kollektivtrafiken. Utgångspunkten för generalplanläggningen är att förortsstrukturen bevaras som separata enheter i förhållande till centrumet i fråga om konstruktion och landskapsmässigt. Det säkerställs att grönområden som leder in till stadscentrumet bibehålls obebyggda som tillräckligt breda ekologiska korridorer. Med hjälp av planläggning säkerställs rekreationsområdenas och ledernas regionala kontinuitet och anslutning till befintliga rekreationscentra och skyddsområden. Det säkerställs att xxx-älvens deltaområde kan utvecklas till en stadspark av nationellt intresse och till ett område med mångsidig rekreations- och fritidsservice för stadsborna. 2 Område för landsbygdsutveckling. mk 39

40 Genom beteckningen anges områdesanvändningsprinciperna i fråga om politiken för utveckling av landsbygden. Beteckningen kan användas för att ange sådana landsbygdsområden som omfattas av särskilda utvecklingsbehov beträffande områdesanvändningen på landskapsnivå eller regionnivå. Utvecklingsbehoven kan hänföra sig till främjande av verksamhetsbetingelserna för landsbygdsnäringar samt beaktande av områdenas särdrag. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid planeringen av området stöds möjligheterna att bevara den bandformade bystrukturen som är karaktäristisk för området samt utvecklingen av verksamhetsbetingelserna för jordbruksnäringar. Området utvecklas som prioritetsområde för landsbygds- och naturturism. Vid planeringen främjas möjligheterna att bevara goda enhetliga åkerområden för odlingsbruk och verksamhetsbetingelserna för övriga binäringar på landsbygden. När områdesanvändningen planeras främjas möjligheterna att styra det behov av byggande som riktas mot området till de nuvarande byområdena. När projekt för utveckling av landsbygden planeras fästs avseende vid kultur- och landskapsvärden i området samt vid möjligheterna att återuppbygga dem. Ambitionen bör vara att stärka kommuncentrumens ställning genom att reservera områden som gör servicen och näringslivet mångsidigare. Exempel på en planerings/byggbestämmelse som gäller ett område för specialodling som ställer begräsningar på markanvändningen (i fråga om byggbestämmelsen förutsätts att bygginskränkning enligt MBL 33 har utfärdats för området): Bevarandet av och utvecklingsmöjligheterna i fråga om specialodling och tillhörande verksamhet säkerställs genom tillräckligt omfattande områdesreserveringar för skyddsområden, odling och byggande. Vid byggande på området tryggas verksamhetsbetingelserna för specialodlingsområdena. 3 mv Område med turistattraktioner/utvecklingsområde för turism och rekreation. Med beteckningen anges områdesanvändningsprinciperna för utveckling av turism eller rekreation. Beteckningen kan användas för att ange sådana turist- och rekreationsområden eller övergripande områden för vilka gäller principer för utvecklingen av områdesanvänd- 40

41 ningen som är viktiga för landskapet eller regionen, t.ex. nätverk av turistområden, utveckling av nätverk av rekreationsområden vilka förutsätter kommunalt samarbete samt övergripande turist- och rekreationsleder som omfattar flera kommuner än en. Utvecklingsbehoven kan hänföra sig till stödjande av markanvändningsförutsättningarna för turistnäringarna i landskapet samt till tryggande av tillräckliga områden som lämpar sig för rekreation. Exempel på planeringsbestämmelser: I planeringen bereder man sig på en sådan tillväxt av området för turism som kan kontrolleras ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Tillräckliga områden reserveras för i synnerhet rekreationsverksamhet och -nätverk som förändras och blir mångsidigare på lång sikt. Vid utvecklingen av xxx-älven beaktas paddlingens och fiskturismens behov genom att tillräckliga service- och replipunktsområden reserveras för verksamheterna. 4 se Utredningsområde. Beteckningen för utredningsområde kan närmast användas i särskilda exceptionella fall, då osäkerhetsfaktorer i anslutning till områdesanvändningen eller dess konsekvenser har gjort det omöjligt att lösa frågan om områdesanvändningen i samband med utarbetandet av landskapsplanen. Med beteckningen kan man anvisa områden där områdesanvändningen inte har kunnat avgöras i samband med utarbetandet av landskapsplanen, men i fråga om vilka det på grund av deras betydelse anses nödvändigt att i landskapsplanen ange att området är förenat med intressen. Det kan bli nödvändigt att använda beteckningen för att anvisa sådana områden där avgörandet av områdesanvändningen förutsätter ytterligare utredningar och fortsatt planering. Beteckningen kan bli nödvändig också i sådana öppna planeringssituationer där landskapets intresse inte kan specificeras. Beteckningen kan också användas i sådana situationer där området omfattas av t.ex. en områdesreservering som anger den nuvarande användningen men där det samtidigt också finns andra sådana områdesanvändningsbehov som är av intresse för landskapet eller regionen och som av ovan nämnda orsaker inte kan specificeras i landskapsplanen. Med beteckningen kan man inte hänskjuta sådana ärenden som skall avgöras inom landskapsplanläggningen till planläggning på lägre nivå eller till annan planering. Det re- 41

42 kommenderas att beteckningen används bara i undantagsfall, också därför att det på grund av att områdesanvändningssituationen inte har fått någon lösning är omöjligt att tillräckligt tydligt presentera miljökonsekvenserna. Grunderna för beteckningen presenteras i den beskrivning eller bestämmelse som hänför sig till förklaringen av beteckningen och i planbeskrivningen. I landskapsplanebestämmelsen kan man ange de intressen som är förenade med området och meddela anvisningar för den fortsatta planeringen. Genom landskapsplanebestämmelsen anges de specialvillkor som på grund av intressen på riksnivå eller på grund av landskapets intressen bör beaktas när en generalplan utarbetas. Om bygginskränkning önskas, skall den utfärdas särskilt. Exempel på planeringsbestämmelser: Innan områdesanvändningen avgörs utreds förutsättningarna att använda området för flygtrafikbehov. Området är förenat med motstridiga riksomfattande intressen beträffande energiförsörjning och naturvård. Innan den framtida områdesanvändningen avgörs får inte sådan områdesanvändning planeras för området som hindrar eller i betydande grad är störande för den framtida användningen av området för behov i fråga om energiförsörjningen eller som å andra sidan i betydande grad försämrar de naturvärden som ligger till grund för områdets skyddsvärde. Exempel på skyddsbestämmelse: Innan den framtida områdesanvändningen har avgjorts tillåts inte sådan områdesanvändning som i betydande grad försämrar de naturvärden som ligger till grund för områdets skyddsvärde. Bestämmelsen gäller i högst fem år efter det att denna landskapsplan har trätt i kraft. 5 Utvidgningsriktning för bebyggelsen. Med beteckningen anges sådana huvudsakliga utvidgningsriktningar som bör eftersträvas med tanke på utvecklingen av samhällsstrukturen i tätorter och som kan anses vara av intresse för landskapet och på det regionala planet. Beteckningen kan användas för att definiera principerna för utvidgning av övergripande tätorter, bebyggelsestrukturen, vidsträckta pro- 42

43 duktionsområden eller serviceområden. Färgen på beteckningen bestäms på basis av den form av områdesanvändning som styrningen gäller. Beteckningen används när det är ändamålsenligt att i generalplanen ange en ändring och en eftersträvad områdesavgränsning i fråga om områden för tätortsfunktioner men där det på riksnivå, landskapsnivå eller regionnivå finns ett intresse av att styra utvidgningsriktningen. Om intresset också förutsätter att det tas ställning till områdesavgränsningen, används en tillbörlig områdesreservering för att ange detta. Exempel på planeringsbestämmelse: När en utvidgning av samhällsstrukturen planeras säkerställs regionala rekreationsbehov samt trafikmässiga möjligheter för att genomföra nya områden för byggande. I vissa fall kan det vara ändamålsenligt att styra utvecklingen av samhällsstrukturen genom att omvänt ange de utvidgningsriktningar som inte är motiverade på grund av riksomfattande, landskapets eller regionala intressen. För detta kan man särskilt utforma en beteckning som lämpar sig för ändamålet. 6 Behov av att komplettera bebyggelsestrukturen. Med beteckningen anges sådana med tanke på utvecklingen av samhällsstrukturen eftersträvansvärda behov av komplettering som kan anses vara av intresse för landskapet, regionen eller för flera kommuner än en. Exempel på planeringsbestämmelser: När en komplettering av bebyggelsestrukturen planeras säkerställs tillräckliga närrekreationsområden för de befintliga bosättningsområdena samt för framtida invånare. Området utvecklas som ett effektivt bebyggt område för centrumfunktioner som stöder sig på kollektivtrafiken. 7 Riktgivande/alternativ vägsträckning. 43

44 Den riktgivande beteckningen anvisar väg- och gatuförbindelser som baserar sig på ett konstaterat behov av vägtrafikförbindelser och i fråga om vilka läget eller genomförandet är förenat med sådan osäkerhet att det inte finns tillräckliga grunder för att ange vägen med en linjebeteckning. Beteckningen används för att säkerställa möjligheterna att förverkliga ett sannolikt områdesanvändningsbehov bl.a. när det bara finns preliminära planer på vägens placering eller när placeringen annars är förenad med större osäkerhet än vanligt. Beteckningen för alternativ vägsträckning används när det anses ändamålsenligt att ha flera alternativa vägsträckningar i landskapsplanen, t.ex. i sådana situationer där det är ändamålsenligt att beslut om den slutliga vägsträckningen fattas först i samband med kommunal planläggning eller mera detaljerad planering av vägen. Alternativen bör överlag begränsas till två. Om antalet alternativ blir stort, är det i allmänhet ändamålsenligare att använda beteckningen för behov av vägförbindelse. För att en alternativ vägsträckning skall kunna anvisas förutsätts att den alternativa sträckningens läge och förhållande till annan markanvändning har utretts och att alternativet inte är av väsentlig betydelse för annan markanvändning som angetts i planen. Riktgivande och alternativa vägsträckningars vägklass anges med hjälp av linjens tjocklek och bokstavssymboler på samma sätt som i samband med beteckningarna 69-7 Det är ofta skäl att också förena beteckningen med en landskapsplanebestämmelse som preciserar beteckningens ändamål och betydelse. Bestämmelsen behövs i synnerhet när det är nödvändigt att uppställa miljörelaterade specialvillkor för planeringen och realiseringen av vägen. För beteckningens giltighet eller för realiseringen av den kan också utfärdas en bestämmelse om tidsplaneringen. Eftersom beteckningen är riktgivande/alternativ är den inte direkt med stöd av lag förenad med bygginskränkning. Om man önskar att beteckningen skall omfattas av en bygginskränkning, skall den utfärdas särskilt. Giltighetstiden för en bygginskränkning kan definieras t.ex. så att den gäller tills vägplanen för projektet har godkänts, dock högst fem år. Exempel på planeringsbestämmelse: På ett område av kulturhistoriskt intresse på riksnivå planeras vägens läge så att områdets landskapsmässiga särdrag och historiskt värdefulla byggnader jämte omgivning bevaras. I enlighet med lagen om allmänna vägar skall vägplaneringen basera sig på en plan enligt MBL, där vägens läge och förhållande till den övriga områdesanvändningen har utretts. Utarbetandet av utredningsplanen och vägplanen för vägen kan basera sig förutom på en sed- 44

45 vanlig vägsträckning som angetts med enhetlig linjebeteckning också på en riktgivande eller en alternativ vägsträckning. Vägens läge och förhållande till annan områdesanvändning skall då ha utretts. När utredningarnas tillräcklighet bedöms beaktas bl.a. den omgivande områdesanvändningens effektivitet, utvecklingsmål och mål i fråga om bevarande samt möjligheter i fråga om flexibla arrangemang för områdesanvändningen. Med beteckningar av motsvarande typ kan man också ange riktgivande eller alternativa sträckningar för järnvägar och ledningar. 8 Behov av vägtrafikförbindelse. Med beteckningen anvisas sådana vägförbindelser i fråga om vilka behovet har kunnat konstateras men där läget eller genomförandet är förenat med så stor osäkerhet att det är omöjligt att ange en riktgivande eller alternativ vägsträckning. Utarbetandet av en allmän vägplan eller vägplan enligt lagen om allmänna vägar kan inte basera sig på en beteckning som anger ett förbindelsebehov. Det är i allmänhet inte motiverat att förena beteckningen med en bygginskränkning. Exempel på planeringsbestämmelser: För att lösa frågan om förbindelsebehovet bör man också undersöka möjligheten att förbättra de nuvarande förbindelserna. När en generalplan utarbetas gäller det att utreda i synnerhet hur den nya eller förbättrade förbindelsen påverkar möjligheterna att utveckla samhällsstrukturen. Vägsträckningen planeras så att den går söder om xxx-sjön. Vid planeringen av vägsträckningen bör man också klarlägga alternativ som stöder trafikbehoven i tätorten yyyy. 9 jl Korridor för utveckling av kollektivtrafiken/behov av kollektivtrafikförbindelser. Beteckningen anger sådana behov i anslutning till utvecklingen av kollektivtrafiken som är förenade med riksomfattande, landskapets eller regionala intressen. Det är i allmänhet nödvändigt att komplettera beteckningen med en landskapsplanebestämmelse, där utvecklingsbehovet specificeras och där specialvillkor uppställs för den planering som skall genomföras. 45

46 Exempel på planeringsbestämmelser: Området utvecklas så att man stöder sig på förbindelser för spårbunden trafik för persontrafiken i regionen. Områdesanvändningen dimensioneras så att den gynnar verksamhetsbetingelserna för kollektivtrafiken. Vid områdesplaneringen bereder man sig på en ny förbindelse för den spårbundna trafiken. 10 Behov av grönförbindelse. Beteckningen används för att ange sådana befintliga eller eftersträvade förbindelser i anslutning till rekreationsområdesnätverket eller det ekologiska nätverket som är av intresse på riksnivå, för landskapet eller på det regionala planet. Beteckningen kan preciseras med en landskapsplanebestämmelse där beteckningens mål i anslutning till ekologi, rekreationsbehov eller region- och samhällsstrukturen specificeras samt där det ges närmare anvisningar om den planering som skall genomföras. Beteckningen är inte förenad med någon bygginskränkning, om den inte utfärdas särskilt. Exempel på planeringsbestämmelser: Grönförbindelsen utvecklas så att den förenar gång- och cykelnätverken och nätverken för friluftsleder i de östra tätortsområdena till ett övergripande rekreationsområde i havszonen xxx-lahti. När området planeras gäller det att förutom behoven i fråga om rekreationsbruk också beakta områdets ekologiska särdrag. På det område som beteckningen anvisar bör man se till att förbindelsens betydelse som ett område där djurarter rör sig inte försvagas. Obebyggda områden bör bilda en terrängkorridor som är minst 500 m bred. På det område som beteckningen anvisar säkerställs rörelse- och fortplantningsmöjligheterna för sådana arter av organismer som är viktiga för naturens mångfald. 46

47 Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områden 47

48 1 Allmänt Beteckningar som visar särskilda egenskaper hos områden Delområdesbeteckningar används för att ange sådana särskilda egenskaper hos delområden som är av åtminstone regionalt intresse och vilkas bevarande man vill säkerställa eller i fråga om vilka gäller att de specialvillkor de uppställer bör beaktas när områdesanvändningen planeras. Vissa delområdesbeteckningar (beteckningarna och 18) kan anges med antingen raster eller linjegränser. Med tanke på planens läsbarhet rekommenderas linjegränser i synnerhet när delområdesreserveringar måste anges så att de överlappar varandra. På grund av delområdesbeteckningarnas karaktär är det i allmänhet önskvärt att de förenas med landskapsplanebestämmelser som preciserar delområdets egenskaper eller specialvillkoren för områdesanvändningen. Bestämmelser i anslutning till delområdesbeteckningar är oftast planeringsbestämmelser, men skyddsbestämmelser är också ofta motiverade i samband med beteckningarna. I beskrivningen kan man vid behov presentera mera detaljerade beskrivningar av delområdena samt motiveringar till beteckningarna. I likhet med beteckningarna för utvecklingsprinciper är också utbudet av delområdesbeteckningar i planbeteckningsförordningen sådant att det kan kompletteras på basis av målen för landskapsplanens styrande verkan och på basis av områdenas särdrag. Objekt med liten yta kan också anges med objektbeteckningar. Eftersom det är fråga om beteckningar som beskriver särskilda egenskaper hos delområden och som inte anvisar områden för några särskilda ändamål, är utgångspunkten att en bygginskränkning enligt MBL 33 inte gäller i anslutning till beteckningarna. I många sammanhang kan det emellertid vara nödvändigt att använda bygginskränkningar. 48

49 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem 11 Område som är viktigt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården. Med beteckningen anges sådana landskapsområden enligt statsrådets beslut som är viktiga på riksnivå, landskapsvårdsområden enligt naturvårdslagen, kulturhistoriska miljöer som är värdefulla på riksnivå samt andra motsvarande områden av åtminstone regionalt intresse. Med beteckningen eller motsvarande objektbeteckning kan också anvisas värdefulla traditionslandskapsområden av värde på riksnivå eller landskapsnivå. Beteckningen kan förenas med en landskapsplanebestämmelse, som preciserar beteckningens syfte genom att ange vilka drag i kulturmiljön som behovet att värna speciellt gäller och hur detta skall beaktas i generalplanläggningen och i den mera detaljerade planeringen. Det kan vara nödvändigt att förena beteckningen med en bygginskränkning enligt MBL 33. (Se även beteckningarna 49 SR och 53 MY.) Det kan bli nödvändigt att i planbeskrivningen eller vid behov i beskrivningen av beteckningen i samband med plankarten föra fram värden som hänför sig till områdena. I allmänhet bör man med hjälp av index särskilja t.ex. områden av intresse på riksnivå och på landskapsnivå eller olika slags områden som i fråga om skyddsmotiveringar koncentreras till värden i kulturmiljön från t.ex. landskapsvårdsområden. Exempel på planeringsbestämmelser: Landskapsmässigt värdefulla områden utmed xxx-älven utvecklas utgående från utgångspunkter som säkerställer dagens ekonomiska verksamhet. Särskilt avseende fästs vid tryggande av skyddsvärden i anslutning till vattendraget, förbättrade möjligheter i fråga om rekreationsbruk, vården av landskaps- och kulturmiljön samt placering och utformning av nybyggande. Vid områdesplaneringen och områdesanvändningen beaktas landskapsvårdsområdet som helhet, särdrag och identitet i enlighet med statsrådets beslut beträffande området. Genomförandet av projekt styrs så att dessa värden inte försämras. I planeringen fästs särskilt avseende vid områdets landskapsdrag, samt geologiska och ekologiska egenskaper. 49

50 Vid planeringen bör ambitionen vara att åkrarna i området hålls öppna och används inom jordbruket. Med undantag av jord- och skogsbrukets behov bör byggplatser inte planeras på enhetliga åkerområden. När fritidsbebyggelse planeras gäller det att trygga värden och särdrag i platser som är viktiga med tanke på natur- eller landskapsvården eller som lämpar sig väl för att allmänt användas för rekreation. Exempel på byggbestämmelser (förutsätter att bygginskränkning enligt MBL 33 har utfärdats för området): Byggandet anpassas till särdragen hos det traditionella byggandet i området. Med undantag av byggnader för jord- och skogsbruket bör byggnader inte placeras på enhetliga öppna åkrar. Exempel på skyddsbestämmelse: På området får inte vidtas åtgärder som äventyrar de landskapliga värdena i området. Vid planering av åtgärder som har landskapsmässiga verkningar skall Museiverket/landskapsmuseet beredas tillfälle att avge utlåtande. 12 Värdefull ås eller annan värdefull geologisk formation. ge Med beteckningen anges ås- och bergsområden samt andra motsvarande geologiska formationer som är värdefulla på regionnivå. Beteckningen kan förenas med en skyddsbestämmelse, som preciserar beteckningens syfte genom att ange vilka drag eller element som skall skyddas som speciellt avses. För generalplanläggningen och för den mera detaljerade planeringen kan dessutom utfärdas bestämmelser om hur dessa skall beaktas. Det kan bli nödvändigt att i planbeskrivningen eller vid behov i beskrivningen i anslutning till beteckningen i plankartan ange de värden som hänför sig till området. Vid behov kan man med hjälp av index särskilja t.ex. områden av intresse på riksnivå och på landskapsnivå eller områden med olika skyddsmotiveringar (såsom ås- och bergsområden). 50

51 Exempel på planeringsbestämmelser: Med beteckningen har angetts geologiska formationer som är viktiga landskapsmässigt och med tanke på naturvärdena. Området skall planeras så att den vackra landskapsbilden inte förstörs, så att viktiga skönhetsvärden i naturen eller speciella naturförekomster inte förstörs eller så att betydande eller vidsträckta skadliga egenskaper inte åstadkoms i naturförhållandena. När områdesanvändningen planeras beaktas behovet av att reparera landskapsskador i området. Exempel på skyddsbestämmelse: Åtgärder som på ett skadligt sätt förändrar områdets särdrag är förbjudna. Särskilt avseende bör fästas vid att skydda och vårda geologiskt värdefulla åseller bergformationer i området. 13 Viktigt grundvattensområde som lämpar sig för vattentäkt. pv Med beteckningen anges på basis av miljöförvaltningens kartläggningar områden enligt klass I (viktigt grundvattensområde för vattentäkt) och klass II (grundvattensområde som lämpar sig för vattentäkt). Områden enligt klass III (övriga grundvattensområden) kan också markeras, i synnerhet när de utgör en del av ett mera vidsträckt grundvattensområde där en del hör till klass I eller II. Beteckningen kan förenas med en landskapsplanebestämmelse, som anger sådana specialvillkor för annan områdesanvändning som är nödvändiga med tanke på skyddet av vattendragen. Det kan också vara nödvändigt att förena beteckningen med en bygginskränkning enligt MBL 33. Motsvarande beteckning kan också användas för att skydda ytvattensområden. Exempel på planeringsbestämmelser: Åtgärder som gäller området planeras så att grundvattnets kvalitet inte försämras på grund av dem. Trafikområden och trafikleder planeras så att riskerna för olyckor som även- 51

52 tyrar grundvattnet minskar och på riskfyllda ställen förses de med sådana skyddskonstruktioner med hjälp av vilka de olägenheter som eventuella olyckor medför för grundvattnet kan avvärjas. Exempel på byggbestämmelse (förutsätter att bygginskränkning enligt MBL 33 har utfärdats för området): På området tillåts byggande bara så, att möjligheterna att använda grundvattnet eller ytvattnet i området eller vattenkvaliteten eller vattnets tillräcklighet inte äventyras. Exempel på skyddsbestämmelse: Naturförhållanden som är viktiga för vattentäkt får inte äventyras. 14 Område som hör till eller föreslagits höra till nätverket Natura nat Med beteckningen anges områden som hör till eller föreslagits höra till nätverket Natura Områden som hör till nätverket Natura 2000 består av fågelskyddsområden som anmälts till Europeiska gemenskapens kommission (SPA-områden) och områden som kommissionen eller rådet på framställning av medlemsländerna har godkänt som områden av gemenskapsintresse (SCI-områden). Beslut om anmälan av SPA-områden eller om inlämnande av förslag till SCI-område till kommissionen fattas av statsrådet. På områden som avses i besluten skall tillämpas vad som i 65 och 66 naturvårdslagen (NVL) bestäms om bedömning av projekt och planer samt om tillståndsförfarande. Tillstånd får inte beviljas för projekt som i betydligt försämrar de naturvärden som ligger till grund för valet av områdena, m.a.o. naturtyper enligt bilaga I till habitatdirektivet eller livsmiljöer för arter som avses i bilaga II eller livsmiljöer för fågelarter som avses i fågeldirektivet, och planer som gäller sådana projekt får inte godkännas eller fastställas, om inte statsrådet på de grunder som anges i NVL 66 beslutar att projektet eller planen skall genomföras av tvingande skäl med hänsyn till ett ytterst viktigt allmänt intresse. Det av statsrådet godkända förslaget till Finlands nätverk för Natura 2000 består hu- 52

53 vudsakligen av befintliga naturskyddsområden, områden som omfattas av de skyddsprogram som godkänts av statsrådet samt av vissa andra skyddsobjekt. I statsrådets beslut (publikationsserien Finlands miljö, 299/1999) har i fråga om varje område preliminärt angetts den lagstiftning enligt vilken skyddet av naturvärdena i respektive område skall genomföras. Skyddsmålen för områdena baserar sig på de naturtyper och naturarter som framgår av informationsblanketten för varje område. Närmare uppgifter om dem fås av de regionala miljöcentralerna. I sådana fall då avsikten är att Natura-området skall bli verklighet genom att det inrättas ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen används beteckningen SL naturskyddsområde (nr 47) som beteckning för områdesreserveringen. Om avsikten är att Natura-området skall genomföras med stöd av annan lagstiftning än naturvårdslagen, används en beteckning för områdesreserveringen i enlighet med det användningsändamål som planerats i planen. I sådana fall då området ingår i nätverket Natura 2000 eller i statsrådets förslag till Finlands Natura 2000-områden, skall bestämmelserna i 10 kap. naturvårdslagen iakttas i projekt och planer för området. Bestämmelserna gäller bl.a. konsekvensbedömning, beviljande av tillstånd och godkännande av planer. Det bör dock observeras att en avgränsning i ett Naturabeslut eller i planen inte direkt har någon avgörande betydelse med tanke på tillämpningen av bestämmelserna. Avgörande är, om det är sannolikt att eller om ett bedömnings- och utlåtandeförfarande enligt naturvårdslagen visar att projektet eller planen i betydande grad försämrar sådana naturvärden i Natura-området för vilkas skydd området har införlivats eller föreslås bli införlivat i nätverket Natura. Om projekt eller planer som faller utanför avgränsningen för Natura-området har sådana verkningar skall bestämmelserna i 10 kap. naturvårdslagen också tillämpas på dem. Eftersom det redan föreskrivs i naturvårdslagen att naturvärden i Natura-områdena skall beaktas vid tillstånds- och planeringsförfarandet, behövs i allmänhet inte några planbestämmelser om detta. Ofta är det tillräckligt att t.ex. hänvisa till naturvårdslagen i beskrivningen av beteckningen (t.ex. Bestämmelser om beaktandet av skyddsvärden i området finns i NVL 65 och 66 ). Det är dock skäl att i planbeskrivningen föra fram naturvärdena i områdena och förpliktelser som gäller skyddandet av dem. I vissa fall kan det vara befogat att i planbestämmelserna precisera beaktandet av sådana naturvärden som ligger till grund för att området hör till nätverket Natura. Om området utöver dessa värden har andra natur- eller landskapsvärden som bör skyddas, kan i planen också tas in bestämmelser om dem. Eftersom bestämmelserna i naturvårdslagen om beaktande av naturvärdena i Natura-områdena gäller tillstånds- och planeringsförfarandet, kan det i 53

54 vissa fall också bli nödvändigt att i planen ta in bestämmelser om sådana miljöförändringsåtgärder som inte är förenade med tillstånd. Om det i planen anvisas sådan markanvändning som enligt bedömning i betydande grad kan försämra sådana naturvärden i Natura-området för vilkas skydd området har införlivats i nätverket Natura, är det skäl att utfärda planbestämmelser för att förebygga eller lindra sådana verkningar. De presenteras i samband med den i frågavarande områdesbeteckningen. Exempel på skyddsbestämmelse: När områdesanvändningen planeras gäller det att se till att arbetsplatsbyggande och verksamhet i anslutning till det inte medför skadliga förändringar för vattenbalansen i det närliggande myrområdet som hör till nätverket Natura Område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald. luo Med beteckningen anges t.ex. artrika eller med tanke på de ekologiska förbindelserna viktiga vidsträckta naturområden. Vid sidan av beteckningar som anger områdets användningsändamål används beteckningen för att ange områden som är speciellt viktiga med tanke på naturens mångfald. Det är också ändamålsenligt att använda beteckningen i sådana fall då ett område som är viktigt med tanke på naturens mångfald har många användningsändamål. Beteckningen kan också användas på områden som inte omfattas av någon beteckning för områdesreservering. Beteckningen kan kompletteras med landskapsplanebestämmelser, som preciserar särdrag som är centrala med tanke på områdets mångfald och som styr den planering och det beslutsfattande som genomför landskapsplanen. Exempel på planeringsbestämmelse: När områdesanvändningen planeras gäller det att trygga bevarandet av strandängar som är viktiga med tanke på naturens mångfald, undvika att naturen i de områden som finns kvar splittras och säkerställa de ekologiska banden mellan dessa. 54

55 16 un Objekt som ingår i UNESCO:s världsarvslista. Med beteckningen anges områden och objekt som godkänts för UNESCO:s, (FN:s organisation för vetenskap och kultur), världsarvslista. I början av 2003 fanns det fem sådana områden eller objekt i Finland: Sveaborg, Gamla Rauma, Petäjävesi gamla kyrka, Verla träsliperi och pappfabrik samt Sammallahdenmäki bronsålders rösområde. I världsarvsbeslutet definieras objektets speciella värden och anges åtagandena i anslutning till vården av det. Det är skäl att i korthet konstatera dessa i den beskrivning som åtföljer beteckningen eller i planbeskrivningen samt enligt behov beakta dem i de landskapsplanebestämmelser som gäller området. Om det i beslutet har angetts en skyddszon för världsarvsobjektet och det är fråga om ett så vidsträckt objekt att det anvisas med delområdesavgränsning, kan också skyddszonen ingå i avgränsningen. Beteckningen kan kompletteras med landskapsplanebestämmelser, som preciserar områdets viktigaste särdrag och som tjänar till ledning för den planering och det beslutsfattande som genomför landskapsplanen. 17 kp Nationalstadspark. Med beteckningen anges områden för nationalstadsparker som inrättats i enlighet med 68 och 69 markanvändnings- och bygglagen. Miljöministeriet inrättar nationalstadsparker på ansökan av kommunerna, om villkoren för anläggande av en nationalstadspark uppfylls. Nödvändiga bestämmelser för bevarandet av väsentliga värden i parken har meddelats genom beslutet om inrättandet. Andra bestämmelser om parken har utfärdats i skötsel- och nyttjandeplanen (MBL 70 ). 18 Bullerområde. me Beteckningen används när det för undvikande av bullerolägenheter på grund av verksamhet som orsakar buller, t.ex. en flygstation, är nödvändigt att styra eller begränsa områdesan- 55

56 vändningen. När bullerområden definieras gäller det att beakta ökningen av och förändringarna inom den verksamhet som orsakar bullret så, att de bullernivåer som använts vid bestämmandet av bullerområdet inte heller i framtiden överskrids utanför det bullerområde som presenterats i planen. Med beteckningen anges i allmänhet sådana bullerområden där bullernivån överskrider de allmänna riktvärdena för bullernivån enligt statsrådets beslut (993/1992). Som bullerområden anges oftast områden där bullernivån överskrider dagsriktvärdet L Aeq 55 db eller nattriktvärdet 50 db (på nya områden 45 db). Vid definition av bullerområden kan man också använda den genomsnittliga ljudnivån L den 55 db (dags-kvälls-nattsbullernivå) vägd enligt olika tidpunkter. Grunderna för fastställandet av bullerområdet anges i planbeskrivningen. Europarlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG om bedömning och hantering av omgivningsbuller syftar till att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att på grundval av prioriteringar förhindra, förebygga eller minska de skadliga effekterna på människans hälsa på grund av exponering för omgivningsbuller. Direktivet förutsätter att medlemsstaterna kartlägger buller i tätorter med mer än invånare samt på huvudtrafikleder och större flygplatser. Skyldigheten träder i kraft stegvis. I allmänhet är det skäl att förena beteckningen för bullerområde med en bestämmelse som preciserar grunderna för avgränsningen i landskapsplanen och tolkningen av de specialvillkor som bullerområdet uppställer. Med bestämmelsen kan man också precisera hurdan områdesanvändning som kan lokaliseras till bullerområdet. Det kan också vara skäl att förena beteckningen med en bygginskränkning enligt MBL 33. Exempel på planeringsbestämmelse: På området får inte planeras bostadshus, sjukhus eller andra liknande inrättningar eller annan sådan verksamhet som är känslig för bullerolägenheter. I general- och detaljplanläggningen och byggnadsplaneringen skall kraven enligt statsrådets riktvärden för bullernivån beaktas. För att möjliggöra rekreation genom njutning av ljud och tystnad i naturen behövs det också områden som är klart tystare än den övriga omgivningen. Sådana tysta områden där naturljud dominerar och där bullernivån av mänskliga aktiviteter klart underskrider riktvärdena kan i likhet med bullerområdet avgränsas med linje- eller rasterbeteckningar. Målet att bevara tysta områden kan också hänföra sig som en bestämmelse till t.ex. naturskydds- eller rekreationsområden (se beteckning 31). 56

57 Exempel på planeringsbestämmelse: Vid områdesplaneringen bör särskilt avseende fästas vid att bevara området fritt från buller så, att det är möjligt att njuta av ljud och tystnad i naturen. 19 va Faroområde. Med beteckningen anges områden där möjligheterna att röra sig måste begränsas eller har begränsats av säkerhetsskäl. Sådana områden är t.ex. områden som används av försvarsmakten, fabriksanläggningar och kraftverk. Det är i allmänhet skäl att förena faroområden med bygginskränkning enligt MBL 33. Det är skäl att specificera beteckningen med en landskapsplanebestämmelse, som klargör farans art och de specialvillkor den uppställer för områdesanvändningen. Exempel på planeringsbestämmelser: När områdesanvändningen planeras skall militärmyndigheterna ges tillfälle att avge utlåtande. När användningen av området och dess omgivning planeras gäller det att beakta att möjligheterna att röra sig på området är begränsade. 20 sv Skyddszon. Med beteckningen anges områden där områdesanvändningen bör begränsas på grund av ett närliggande faroområde eller på grund av någon annan karaktär som orsakar bruksbegränsningar i miljön. Det föreslås att t.ex. beteckningen rv används i gränszonen. Det är skäl att specificera beteckningen med en landskapsplanebestämmelse, som anger begränsningar för områdesanvändningen. Det är i allmänhet skäl att utfärda bygginskränkning för skyddszoner. Exempel på planeringsbestämmelse: Bebyggelse, arbetsplatser, service eller rekreationsverksamhet får inte lokaliseras till skyddszonen. 57

58 21 rr Gräns för område för bygginskränkning enligt landskapsplanen. Med beteckningen anges områden för vilka föreskrivs bygginskränkning utöver rekreationsoch skyddsområden eller nätverk för trafik eller teknisk service. Av förklaringen till beteckningen skall framgå vilka områdesreserveringar beteckningen gäller. Dessutom rekommenderas att bygginskränkningen nämns i samband med beskrivningen av sådana beteckningar för områdesreserveringar som bygginskränkningen gäller antingen genom en särskild bestämmelse eller på grundval av MBL 33. Av landskapsplanekartan och förklaringarna till beteckningarna i den skall klart framgå på vilka områden bygginskränkningen avses vara i kraft. Grunderna för utfärdande av bygginskränkningen presenteras i planbeskrivningen. Bygginskränkning kan föreskrivas till att gälla allt eller enbart en bestämd typ av byggande av byggnader. Exempel på bestämmelse: På området gäller bygginskränkning enligt MBL 33 i fråga om annat byggande än byggnader avsedda för boendebehov eller behov inom jord- och skogsbruket. 22 Gräns för område där bygginskränkning har slopats enligt landskapsplanen. rr Med beteckningen anges sådana rekreations- och skyddsområden eller nätverk eller områden för trafik eller teknisk service eller delar av sådana i fråga om vilka bygginskränkning slopas. Slopandet av bygginskränkning kan riktas så att det gäller byggande för ett visst användningsändamål. Grunderna för slopandet av bygginskränkningen presenteras i planbeskrivningen. Exempel på bestämmelse: På området gäller inte någon bygginskränkning enligt MBL 33 i fråga om byggande som gäller behov inom jord- och skogsbruket. 58

59 Beteckningar för områdesreserveringar och objektbeteckningar 59

60 1 Allmänt Beteckningar för områdesreserveringar och objektbeteckningar Beteckningarna för områdesreserveringar indelas i huvudklasser (A, C, P, T, V, R, L, E, S, M, W). I beteckningsförordningen har de flesta av dem ytterligare indelats i underklasser (t.ex. AA, TY). Beroende på styrningsbehovet kan man i landskapsplanen använda enbart huvudklasser eller dessutom kompletterande underklasser. Klassificeringen enligt beteckningsförordningen kan kompletteras enligt landskapets egna behov. I t.ex. stora stadsregioner med kommunöverskridande behov av samordning av områdesanvändningen kan man vid behov också använda underklasser för beteckningarna i generalplaner. Behovet av att använda klassificeringarna i fråga om områdesreserveringar beror delvis på hur systemet för bestämmelserna i landskapsplanen har konstruerats. I enlighet med landskapsplanens uppgift och karaktär definierar beteckningarna för områdesreserveringar områdenas användningsändamål i stora drag på basis av den huvudsakliga användningen. Ett område som hör till en viss områdesreserveringsklass kan sålunda inbegripa även annan områdesanvändning än det huvudsakliga användningsändamålet. Med t.ex. beteckningen för industri- och lagerområde (T) anges områden som reserverats för industribruk med tillhörande trafikområden, skyddszoner och områden för samhällsteknisk service samt övriga områden jämte utrymmen för den huvudsakliga verksamheten, såsom områden för kontorsbyggnader i anslutning till industrin. Objektbeteckningar som kan jämställas med områdesreserveringar används för att ange läget för områdesanvändningsbehov av intresse för flera kommuner än en i sådana fall då områdesbehovet har en liten yta i förhållande till landskapsplanens skala eller när områdesreserveringens dimension inte anses ha betydelse med tanke på behovet av styrning i landskapsplanen eller med tanke på det övriga innehållet i planen. I planbeteckningsförordningen har motsvarande objektbeteckningar angetts för vissa typer av områdesreserveringar (t.ex. för områden för centrumfunktioner). Objektbeteckningarna kan dock också användas i fråga om andra former av områdesanvändning. Om beteckningens dimensioner är av intresse för landskapet, skall motsvarande beteck- 60

61 ning för områdesreservering användas i stället för objektbeteckningen. Om detta är omöjligt på grund av objektets ringa yta skall objektbeteckningens syfte och dess förhållande till annan områdesanvändning förtydligas med hjälp av planbestämmelser eller bilagekartor till planbeskrivningen. Det här är speciellt viktigt när en reservering som angetts som objekt i landskapsplanen omfattas av bygginskränkning enligt MBL 33 eller om man önskar utfärda en sådan för den. Bygginskränkning enligt MBL 33 behandlas nedan i samband med de olika beteckningarna. 2 Principer för användningen av beteckningarna och bestämmelser i anslutning till dem 23 Område för tätortsfunktioner. A Med beteckningen anvisas byggområden för boende och andra tätortsfunktioner, såsom centrumfunktioner, service och industri, trafikledsområden som är mindre än huvudlederna, rekreations- och parkområden samt specialområden. Beteckningen för område för tätortsfunktioner kan omfatta alla funktioner som förekommer i tätorter, om det inte på grund av funktionernas intresse på regionnivå eller på grund av något annat behov av kommunövergripande styrning är nödvändigt att ange dem särskilt. Områden för tätortsfunktioner kan innehålla både bebyggda områden och områden som behövs när tätorten utvidgas. För behov av att utvidga eller komplettera tätorter finns också egna särskilda beteckningar för utvecklingsprinciper. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid mera detaljerad planläggning gäller det att på området fästa särskilt avseende vid att komprimera och komplettera samhällsstrukturen på områden med utspridd och knapp bebyggelse. Vid mera detaljerad planläggning gäller det att vid planeringen av strandbyggande fästa särskilt avseende vid eventuella risker för översvämningar och ras. Avsikten är att området skall tas i bruk i större omfattning efter det att den planskilda korsningen på riksväg xxxx är färdigbyggd. 61

62 I planeringen av området bereder man sig på att beakta de behov som följer av det ökade invånarantalet och att utöka självförsörjningen i fråga om arbetsplatser. I planeringen av området bereder man sig på att folkmängden i området kan öka med invånare fram till år 202 I planeringen av området bereder man sig på verkningarna av den minskade folkmängden i området genom att så effektivt som möjligt utnyttja ibruktagandet av detaljplanerade områden inom den byggda infrastrukturen samt genom att främja en gynnsam utveckling av livsmiljöns kvalitet samt en ekonomisk samhällsstruktur. Ordningsföljden för genomförandet av områden som reserverats för utvidgning av tätorten definieras enligt den praktiska betydelsen av området. Det gäller då att beakta bl.a. byggbarheten, investeringar i kommunalteknik, tillgången på basservice samt energiekonomiska aspekter. När kompletterande byggande planeras gäller det att anpassa det nya byggandet till miljön på ett sådant sätt att miljöns karaktär och de kulturhistoriska värdena bevaras. På området får inte planeras industri eller annan motsvarande verksamhet som skadar miljön. Exempel på byggbestämmelse (förutsätter att bygginskränkning enligt MBL 33 har utfärdats för området): Före den detaljerade planläggningen av området tillåts förutom byggande i anslutning till jord- och skogsbruket även sådant byggande på glesbygden som lämpar sig för områdets huvudsakliga användningsändamål och som inte försvårar planläggningen av området. Särskilt avseende bör då fästas vid att byggandet är förenligt med framtida park- och trafikarrangemang. 24 Bostadsdominerat område. AA Med beteckningen anvisas områden där största delen av våningsytan är avsedd för boende. Av särskilda skäl kan den mera detaljerade underklassificering AK, AP (beteckningar i generalplaner) användas eller också kan motsvarande innehåll anges i en bestämmelse. I samband med beteckning nr 58 (at) beskrivs sättet att beteckna byområden. 62

63 Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall planeras som bostadsområde i detaljplanen. I detaljplanen beaktas behovet av friluftsleder genom området i riktningen öster-väster från bostadsområden i väster till havsstrandzonen i öster. Avsikten är att området skall planeras som ett tättbebyggt bostadsdominerat område. 25 Område för centrumfunktioner. C 55 Område för centrumfunktioner (objektbeteckning). c Med beteckningen anvisas områden för centruminriktade service-, förvaltnings- och övriga funktioner jämte tillhörande trafikområden och parker. På området inplaceras också i allmänhet boende. Område för centrumfunktioner används i regel för att ange centrumområden i tätorter på i första hand stadsnivå eller av motsvarande regional betydelse med tanke på regionstrukturen. I annat fall ingår centrumfunktionerna i områden som angetts med beteckningen för centrumfunktioner. På det område som beteckningen avser kan stora detaljhandelsenheter placeras utan någon särskild beteckning enligt MBL 53 i detaljplanen. Användningen av beteckningen bör därför bedömas också med tanke på detta. Exempel på planeringsbestämmelser: När området planeras bereder man sig på att utbudet av serviceutrymmen i området utvecklas i den mån som områdets betydelse som landskapscentrum förutsätter. På grund av områdets stadsbildsmässiga värden får verksamhet som förutsätter storskaliga byggnader inte placeras i området. Stora detaljhandelsenheter av intresse för landskapet placeras på C-1-områden. På området får placeras högst två stora detaljhandelsenheter enligt MBL 114 vilkas sammanlagda våningsyta får vara högst m 2. 63

64 Vid tidsplaneringen av stora detaljhandelsenheter bör en balanserad utveckling av stadsregionens servicestruktur beaktas så att serviceutbudet inte åsamkas ändringar som inverkar menligt på tillgången på service på det regionala planet eller för olika befolkningsgrupper. Exempel på planeringsbestämmelse som hänför sig till objektbeteckningen för centrumfunktioner: I den mera detaljerade planeringen utreds möjligheterna att utvidga området för centrumfunktioner till omgivningen kring järnvägsstationen. 56 Sekundärcentrum för centrumfunktioner (objektbeteckning). Beteckningen används för att anvisa i MBL 114 avsedda stora detaljhandelsenheter av åtminstone regionalt intresse. Beteckningen är avsedd i synnerhet för sådana stora enheter som inte placeras på områden för centrumfunktioner. Uppförandet av en stor detaljhandelsenhet förutsätter då en särskild beteckning i detaljplanen. I stadsregioner kan det i vissa fall vara ändamålsenligt att precisera områdesreserveringen för centrumfunktioner genom att särskilt ange läget för stora enheter på området med beteckningen km. Det är ofta skäl att precisera beteckningen med landskapsplanebestämmelser, som kan gälla t.ex. det antal enheter som avses i planen, storleken, tidsplaneringen, sådana trafikmässiga eller miljömässiga utgångspunkter som bör beaktas vid den närmare planeringen av enca Beteckningen används för att ange sekundärcentra för centrumfunktioner av regionalt intresse. Sådana är i första hand sekundärcentra till stora stadsregioner vilka är huvudcentrum för landskapet eller en del av det. På det område som beteckningen avser kan en stor detaljhandelsenhet placeras utan att området särskilt har anvisats för ändamålet i detaljplanen. Om skalan och planeringsbehovet förutsätter det kan ett sekundärcentrum för centrumfunktioner också anges som områdesreservering CA i landskapsplanen. 57 Stor detaljhandelsenhet (objektbeteckning). km 64

65 hetens läge samt den stora enhetens miljökonsekvenser, frågor som gäller tillgången på service eller servicens nåbarhet eller andra frågor som anses viktiga. Exempel på planeringsbestämmelser: På det område som beteckningen anger får placeras högst två stora detaljhandelsenheter enligt MBL 114 vilkas sammanlagda våningsyta får vara högst m 2. Tidsschemat för genomförandet av området planeras så att en stor detaljhandelsenhet inte uppförs förrän den planerade planskilda anslutningen på motorleden invid har byggts. Vid tidsplaneringen av enheterna bör en balanserad utveckling av stadsregionens servicestruktur beaktas så att serviceutbudet inte åsamkas ändringar som inverkar menligt på tillgången på service på det regionala planet eller för olika befolkningsgrupper. 58 By (objektbeteckning). at Med beteckningen anges tyngdpunkten i lokaliseringen av basservicen i byarna och där den närliggande miljön kan betraktas som ett gynnsamt område för byggande. Beteckningen används i allmänhet för att ange sådana byar som är viktiga med tanke på regionstrukturen och till vilka riktas eller till vilka man vill styra byggande. I landskapsplanen anger beteckningen för byområde i allmänhet bara strukturen eller gynnsamma zoner för byggande, varvid den närmare styrningen av byggandet baserar sig på kommunens planering. Vid anvisandet av byområden kan man enligt praktiska behov samt för att åstadkomma behövlig flexibilitet och översiktlighet också använda andra beteckningssätt än beteckningen at, t.ex. M (nr 50) och område för landsbygdsutveckling mk (nr 2). Om det är nödvändigt och möjligt att ange den regionala dimensionen av byn används beteckningen för områdesreservering AT. För utfärdande av byggbestämmelser förutsätts att bygginskränkning enligt MBL 33 utfärdas för området. I sådana fall bör man också försöka använda motsvarande beteckning för områdesreservering i stället för objektbeteckningen. 65

66 Exempel på planeringsbestämmelser: I samband med mera detaljerad planering av området försöker man främja förutsättningarna för att utveckla binäringarna på landsbygden, stöda lokaliseringen av småindustri som lämpar sig för områdets karaktär och förutsättningarna för livsduglighet samt främja byggande som stöder sig på den befintliga infrastrukturen. När områdesanvändningen planeras beaktas byområdets ställning som servicecentrum och dit anvisas områdesreserveringar för bl.a. boende, service, småindustri och trafik utgående från de särskilda förutsättningarna för respektive by. Avsikten är att betydande förändringar i områdesanvändningen skall planeras mera i detalj i generalplanen eller detaljplanen. Vid mera detaljerad planering undersöks möjligheterna att ändra fritidsbebyggelsen på området i enlighet med behoven för fast bosättning. Exempel på byggbestämmelse: Vid kompletterande byggande gäller det att trygga områdets kulturhistoriska och landskapsmässiga särdrag. 26 Område för service. P 59 Område för service (objektbeteckning). p Med beteckningen anvisas områden för offentlig eller privat service och förvaltning. Beteckningen används för att ange offentliga och privata inrättningar för undervisnings-, bildnings- och forskningsverksamhet samt för social- och hälsovård eller områden för kommersiella tjänster. Med beteckningen anges i allmänhet i första hand service- och förvaltningsområden utanför en tätort samt inom en tätort regionalt vidsträckta och med tanke på region- eller samhällsstrukturen speciellt viktiga service- och förvaltningsområden. Sådana är i första hand sjukhus, läroanstalter och forskningsinstitut för flera kommuner samt områden för affärer som kräver mycket utrymme. Planeringsbestämmelser kan enligt behov användas för att precisera användningsändamålet. 66

67 Exempel på planeringsbestämmelser: När områdesanvändningen planeras säkerställs tillräcklig rymlighet och smidighet med tanke på framtida utvecklingsbehov. Området har i första hand reserverats för behov inom hälso- och sjukvården. Området har i första hand reserverats för behov som hänför sig till affärer för specialvaror som kräver mycket utrymme. 27 Område för arbetsplatser. TP Med beteckningen anvisas mångsidiga områden för arbetsplatser, där det kan finnas kontorsoch servicearbetsplatser samt industri- och lagerfunktioner som inte orsakar olägenheter för miljön. Verksamhetens inverkan på miljön är avgörande vid definitionen av funktionerna på området. Exempelvis produktionsverksamhet skall i fråga om miljökonsekvenser kunna jämställas med arbete av kontorstyp. Exempel på planeringsbestämmelser: Området är avsett för behov inom arbetsplatsverksamhet som lämpar sig för en tätort. Det går även att planera bosättning på området utan att ändra det huvudsakliga användningssyftet. På området får inte planeras sådana arbetsplatsfunktioner som kan ha betydande skadliga miljökonsekvenser för närliggande områden. När områdesanvändningen planeras gäller det att se till att det inte uppkommer förändringar som rubbar vattenbalansen i det närliggande myrområdet. 28 Industri- och lagerområde. T 60 Industri- och lagerområde (objektbeteckning). t Beteckningen används för att ange sådana områden för industri- och lagerfunktioner som är av regionalt intresse. Om underklasserna TT eller T/kem, som nämns nedan, inte används men om det trots allt på området förekommer industrifunktioner som klassificeras som såda- 67

68 na är det nödvändigt att ange relevanta bestämmelser gällande dem i anslutning till beteckningen för T-området. Eventuella krav beträffande miljövård eller begränsning av miljökonsekvenserna kan uttryckas med landskapsplanebestämmelser. Om bygginskränkning önskas för området skall den utfärdas särskilt. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att upptagandet av området för sådan användning som planerats i landskapsplanen skall basera sig på en detaljplan. Vid områdesplaneringen ombesörjs att betydande miljöolägenheter för angränsande områden förebyggs. Vid områdesplaneringen beaktas att den trafik som verksamheten orsakas ordnas så att gatunätet i de närliggande bostadsområdena inte belastas i onödan. Vid områdesplaneringen gäller det att se till att områdets stadsbild anpassas till miljön. Exempel på skyddsbestämmelser: Området utvecklas så att sådana produktions-, lager- och övriga byggnader i området som är av intresse på riksnivå och landskapsnivå samt områdets historiska struktur bevaras. I området bevaras sådana särdrag som är viktiga med tanke på industrihistorien och byggtraditionen. 29 Område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser. TT Med beteckningen anvisas områden för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser. Beteckningen kan förenas med en landskapsplanebestämmelse som närmare definierar verksamhetens karaktär och uppställer specialvillkor för miljökonsekvenserna. Det kan också vara nödvändigt att foga bygginskränkning enligt MBL 33 till beteckningen. 68

69 Exempel på planeringsbestämmelse: På området kan planeras industriverksamhet vars bullernivå inte överskrider 45 dba på fem kilometers avstånd. 30 Industri- eller lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns/får placeras- T/kem 61 Industri- och lagerområde där en betydande anläggning för produktion eller t/ kem lagring av farliga kemikalier finns/får placeras (objektbeteckning). Med beteckningen anvisas områden där betydande anläggningar för produktion eller lagring av farliga kemikalier får placeras. Här avses huvudsakligen sådana anläggningar som omfattas av EU-direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (det s.k. SEVESO II-direktivet). Det är i allmänhet nödvändigt att förena beteckningen med en landskapsplanebestämmelse, som närmare definierar verksamhetens karaktär och uppställer specialvillkor för verksamhetens miljökonsekvenser. Miljöministeriet har skickat ett brev till kommunerna (3/501/2001) om hur anläggningar som producerar eller lagrar farliga kemikalier skall beaktas vid planläggning och byggande. Det kan också vara nödvändigt att foga bygginskränkning enligt MBL 33 till beteckningen. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall användas för lagring av flytande bränsle. Vid planeringen av området och närmiljön uppmärksammas miljöriskerna med lagring av flytande bränsle. Vid områdesplaneringen beaktas de risker som transport av farliga ämnen medför för det omgivande gatunätet och på områden i anslutning till det. 31 Rekreationsområde. V Beteckningen för rekreationsområde används för att anvisa områden av regionalt intresse, 69

70 regionalt vidsträckta områden eller områden som är viktiga för tätortsstrukturen och grönområdena i en tätort. Om det är nödvändigt att urskilja olika slags rekreationsområden kan motsvarande generalplanebeteckningar eller landskapsplanebestämmelser användas. Regionalt begränsade replipunkter på friluftsleder och båtrutter anges med objektbeteckning nr 63 eller nr 6 Beroende på naturens karaktär i rekreationsområdet kan det på vissa villkor också bli aktuellt med annat byggande än byggande som direkt ansluter till rekreation. Det här gäller i första hand i sådana fall där naturmiljön inte försämras och byggandet sker i anslutning till bebyggda områden och där byggandet inte försvårar möjligheterna att anlägga friluftsleder och replipunkter och inte heller möjligheterna att allmänt använda området för friluftsliv. Rekreationsområdena kan också omfatta särskilda områden som skall bevaras fria från buller. Områdena har behandlats i samband med beteckning nr 1 Genom landskapsplanebestämmelser om rekreationsområden kan man meddela anvisningar om områdesplaneringen samt om hurdant byggande som tillåts på rekreationsområdet. Områdena omfattas enligt huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning. Detta skall nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen bör ambitionen vara att bilda rekreationsrutter som är fria från hinder och så enhetliga som möjligt. Avsikten är att området skall vara en zon som stöder naturturismen i regionen och där byggnader eller konstruktioner som betjänar detta mål kan placeras. När områdesanvändningen planeras bör avseende fästas vid det huvudsakliga användningsändamålet som exkursionsområde där det bör reserveras replipunkter för exkursionsverksamhet. Vid områdesplaneringen och genomförandet beaktas utöver den huvudsakliga formen för områdesanvändningen även de miljövärden som framförts i de grunder för områdesreservering som definierats i landskapsplanebeskrivningen. Vid områdesplaneringen fästs särskilt avseende vid att tystnaden i området bevaras så att det är möjligt att njuta av ljud och tystnad i naturen. 70

71 När områdesanvändningen planeras vinnlägger man sig om störningsfria gång- och cykelförbindelser till bostadsområdena och andra rekreationsområden. När områdesanvändningen och landskapsarkitekturen planeras beaktas områdets huvudsakliga användning som exkursions- och friluftsområde (V/eo marktäktsområde som ändras till rekreationsområde). Exempel på byggbestämmelser: På området får utöver byggnader för det huvudsakliga användningsändamålet också uppföras byggnader som behövs inom jord- och skogsbruket. På området får uppföras byggnader som är avsedda att användas för friluftsliv, idrott och rekreation. På området tillåts utöver byggande som behövs för exkursioner och rekreation även glesbygdsliknande byggande på befintliga byggnadsplatser. På området tillåts utöver byggande som behövs för exkursioner och rekreation reparations- och ändringsarbeten samt utvidgning i anslutning till befintliga byggnader. Exempel på skyddsbestämmelse: På området tryggas förekomsten av befintliga utrotningshotade växt- och insektarter liksom bevarandet av de skogsdungar av ädelträ som ger området dess prägel. 32 Område för fritid och turism. R Med beteckningen anvisas områden av regionalt intresse som reserverats för funktioner som hänför sig till fritidsbebyggelse och turistverksamhet. Exempel på planeringsbestämmelse: Avsikten är att området skall användas av sammanslutningar. Vid områdesplaneringen fästs särskilt avseende vid att verksamheten passar in i landskapet och är ekologisk samt att levnadsmöjligheterna för vilda organismer bevaras. 71

72 33 Område för fritidsbostäder. RA Med beteckningen anvisas områden som reserverats för fritidsbebyggelse. Med landskapsplanebestämmelser för RA-områden kan man vid behov styra den mera detaljerade planeringen och byggandet av strandområden genom att meddela anvisningar om t.ex. förhållandena mellan fritidsbebyggelse med egen strand och fritidsbebyggelse med gemensam strand, om principerna för dimensioneringen av områden för fritidsbostäder eller om att strandlinjen skall vara fri från byggande. Styrning av dimensioneringsprinciperna är befogad bl.a. när området är förenat med särskilda miljövärden av regionalt intresse. För styrning av fritidsbebyggelsen kan man också överväga delområdesbeteckningar som omfattar större strand- eller skärgårdsområden samt tillhörande planeringsbestämmelser som gäller dimensioneringen av fritidsbebyggelsen och andra planeringsprinciper. Exempel på planeringsbestämmelser: I general- och detaljplanläggningen skall minst 50 % av strandlinjen i området reserveras som rekreationsområden eller jord- och skogsbruksområden, från vilka byggrätten överförs till områden avsedda för byggande. När områdesanvändningen planeras bör dimensioneringen särskilt basera sig på de utgångslägen som naturen och landskapet betingar. Exempel på byggbestämmelse (förutsätter bygginskränkning enligt MBL 33 ): Byggandet skall passa in i landskapsbilden i området. 34 Område för turistanläggningar. RM Beteckningen används för att anvisa sådana områden för turistanläggningar som är av regionalt intresse, t.ex. turist- och semestercentra, semesterbyar, semesterhotell, campingplatser eller annan verksamhet som gagnar turismen. Med landskapsplanebestämmelser för RM-områden kan man styra planeringen av turistområden och de strandområden de inrymmer genom att meddela anvisningar om mängden av sådana friområden som är viktiga med tanke på den allmänna rekreationen samt om 72

73 placeringen av byggande och dess anpassning till naturmiljön. I vissa fall kan det blir nödvändigt att använda planbestämmelser som gäller miljövård och miljökonsekvenser. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall användas för uppförande av ett centrum för vintersport. I den mera detaljerade planeringen gäller det att se till att verksamheten inte medför några betydande olägenheter för miljön. I den mera detaljerade planläggningen anvisas strandzonen för turism och allmän rekreation. Vid planeringen bevaras markens konstruktion och form på xxxx-träskets gamla strand. 63 Rekreationsobjekt/turistattraktion. Med beteckningen anges objekt av intresse för rekreation och turism när det på grund av landskapsplanens skala inte är ändamålsenligt eller möjligt att använda beteckningar för områdesreserveringar. Markering av rekreationsområden och områden för turism i landskapsplanen har beskrivits närmare i samband med motsvarande beteckningar för områdesreserveringar (nr 31 och 34). Om beteckningen avser ett rekreationsområde, omfattas det i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning. Om det däremot är fråga om en turistattraktion är utgångspunkten att en bygginskränkning inte gäller på det område som beteckningen avser. Det är därför i allmänhet nödvändigt att ange användningsändamålet med hjälp av en bokstavskod i anslutning till beteckningen (t.ex. v eller rm). 35 Trafikområde. L Med beteckningen för trafikområde anges trafikområden av regionalt intresse, såsom resecentra, godstrafikstationer, bangårdar, flygplatser och hamnar. På grund av verksamhetens karaktär är det i allmänhet skäl att indela trafikområdena i underklasser. Områdena (beteckningarna för områdesreserveringar nr och objektbeteckningarna nr 64-68) omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket också bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. Flera linjebeteckningar står också till förfogande för att anvisa trafikområden. Dessa behandlas nedan särskilt. 73

74 36 Område för landtrafik. LM 64 Trafikterminal/omstigningsplats för kollektivtrafik/resecentrum (objektbeteckning) 65 Område för järnvägstrafik (objektbeteckning) Med beteckningarna anvisas områden för godsterminaler för väg- och järnvägstrafikens behov på minst regional nivå samt för resecentra och omstigningsplatser för kollektivtrafiken som är viktiga för det regionala trafiksystemet. LM-områden kan vid behov med hjälp av tilläggsignum och/eller planbestämmelser i anslutning till dem särskilt anges som områden som betjänar väg- och järnvägstrafiken. Exempel på planeringsbestämmelser: Avsikten är att området skall användas för en terminal för landsvägstransporter. Området kan tas i bruk efter det att den planskilda anslutningen på riksväg 5 och den parallellväg i anslutning till den som betjänar området är färdiga. Områdesanvändningen planeras så att bullerbelastningen inte ökar för de närliggande bostadsområdena. 37 Område för flygtrafik. LL 66 Flygstation eller flygplats (objektbeteckning). Med beteckningen anvisas områden för flygverksamhet. Dessa är områden för flygstationer och vid behov även andra områden för flygplatser, om de är av åtminstone regionalt intresse. Områden som huvudsakligen används för militär luftfart anvisas på ett adekvat sätt, om vilket avtalas med försvarsförvaltningen. LL-områden omfattar för verksamheten nödvändiga landtrafikleder och -områden, skyddsområden samt underhålls-, service- och kontorslokaler. Bullerzoner för flygtrafik anges 74

75 i regel särskilt med en egen raster- eller linjebeteckning. För att minska miljöolägenheterna av flygverksamheten kan man vid behov också utfärda landskapsplanebestämmelser. Om bullerområdet inte har angetts kan beaktandet av bullerolägenheterna också säkerställas genom en planeringsbestämmelse: Områdesanvändningen planeras så att bullernivån (L den ) i tätorten xxxx inte överskrider 55 dba. 38 Hamnområde. LS 67 Hamnområde (objektbeteckning). Med beteckningarna anvisas områden för hamnar och bryggor samt områden för lager och terminaler som direkt ansluter sig till hamnverksamheten. Exempel på planeringsbestämmelser: På området får inte placeras lager för farliga kemikalier. Vid planeringen av områdesanvändningen gäller det att se till att bevarandet av de forntida gravplatserna i norra delen av området inte äventyras. 68 Småbåtshamn (objektbeteckning). Småbåtshamnar kan ingå i landskapsplanens rekreationsområden. Den särskilda beteckningen för småbåtshamnar används när det är av särskild betydelse med tanke på utvecklingen av nätverk för båttrafik av åtminstone regionalt intresse. 39 Specialområde. E Med beteckningen anges områden som har ett bestämt särskilt användningsändamål och där möjligheterna att röra sig i allmänhet är begränsade. På grund av verksamhetens karaktär är det i allmänhet skäl att i landskapsplanen indela specialområdena i underklasser. Det här är 75

76 nödvändigt också därför att vissa av specialområdenas underklasser i enlighet med huvudregeln i MBL 33 är förenade med bygginskränkning. 40 Område för samhällsteknisk försörjning. ET Med beteckningen anvisas områden för anläggningar för samhällsteknisk försörjning, såsom avloppsreningsverk och vattenverk. Områdena omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelse: Området har reserverats för ett underjordiskt avloppsreningsverk för stadsregionens behov. Vid områdesplaneringen gäller det att särskilt beakta hur slamtransporterna skall styras under verksamhetens gång samt hur luktolägenheterna skall kontrolleras på ett sätt som belastar miljön så lite som möjligt. Avloppsreningsverkets konstruktioner ovanför markytan bör harmoniera med riksomfattande värdefulla särdrag i miljön. 41 Område för energiförsörjning. EN Med beteckningen anvisas anläggningar och konstruktioner för energiförsörjningen, såsom områden som reserverats för kraftverk och områden för stora transformatorstationer. Områdena omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelse: Området har reserverats för vindkraftverk. Vid områdesplaneringen gäller det att beakta sådana egenskaper hos byggverksamheten som förändrar landskapet och att försöka lindra skadeverkningarna av dem. I beteckningsförordningen finns också en delområdesbeteckning för områden för vindkraftverk (beteckning nr 85). Anvisandet av vindkraftverk i planer har behandlats närmare i mil- 76

77 jöministeriets publikation Miljölagstiftningen tillämpad på vindkraftsetablering (publikationsserien Finlands Miljö 584/2002). 42 Område för avfallshantering. EJ Med beteckningen anvisas områden som reserverats för mottagning och behandling av avfall, såsom avstjälpningsplatser och anläggningar för förbehandling av avfall. Anläggningar för sopbränning anges vanligen med beteckningen ET. Områdena omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelse: Området har reserverats för ett regionalt avfallscentrum. Vid områdesplaneringen gäller det att se till att avfallscentrets verksamhet inte medför risk för att grundvattnet förorenas. Trafiken till området styrs via vägnätet i östra delen av området. 43 Täktområde. EO Med beteckningen anvisas områden för grustäkt, torvtäkt eller annan marktäkt. Med beteckningen EO anges områden där det redan finns täktverksamhet eller där förutsättningarna för täktverksamhet har utretts. EO-området kan förenas med planbestämmelser som styr den mera detaljerade planeringen. Sådana planbestämmelser kan utfärdas bl.a. om beaktandet av skyddandet av det åslandskap som omger täktområdet och åsens geologiska särdrag samt grundvattnet, om beaktandet av ytvattenskyddet på torvområden samt om tidsplaneringen av marktäkten och om den senare användningen av täktområdet. Olika slags täktområden kan åtskiljas genom bokstavs- eller sifferkoder som hänför sig till området. Om efteranvändningen av EO-områdena är av intresse för landskapet anges detta i landskapsplanen (t.ex. EO/V). Områdena omfattas inte av huvudregeln om bygginskränkning enligt MBL

78 44 Gruvområde. EK Exempel på planeringsbestämmelser: Vid planeringen av områdesanvändningen fästs särskilt avseende vid de landskapsmässiga värdena i det omgivande åsområdet och vid åsformationens karaktäristiska drag, det omgivande vatten- och kulturlandskapet samt objekt som är viktiga med tanke på naturens mångfald. Vid planeringen av ibruktagandet av de torvproduktionsområden (EO/tu) som planerats på landskapsplaneområdet beaktas produktionsområdenas samverkan i fråga om vattendragen. Vid behov begränsas antalet områden som används samtidigt. Med beteckningen anvisas områden som behövs för utnyttjande av gruvmineral som omfattas av gruvlagen. Med EK-beteckningen anges områden där det redan finns gruvverksamhet eller där förutsättningarna för gruvverksamhet har utretts. Områdena omfattas inte av huvudregeln om bygginskränkning enligt MBL 33. I EK-området kan upptas planbestämmelser som styr den mera detaljerade planeringen. Sådana planbestämmelser kan utfärdas t.ex. om beaktandet av skyddet av det landskap som omger området, de ekologiska särdragen samt yt- och grundvattnet samt om tidsplaneringen av gruvverksamheten och den senare användningen av området. Exempel på planeringsbestämmelser: När områdesanvändningen planeras beaktas särskilt det omgivande vattenoch kulturlandskapet. När ibruktagandet av området planeras beaktas verksamhetens konsekvenser för vattendragen, både under produktionens gång och efter den. 45 Försvarsmaktens område. EP Med beteckningen anges garnisons-, övnings- och motsvarande områden som används av försvarsmakten eller områden som planerats för detta syfte. Av säkerhetsskäl och av andra liknande orsaker kan möjligheterna att röra sig på områdena vara begränsade. 78

79 På grund av dataskyddsfrågorna i anslutning till försvarsmaktens områden är det skäl att särskilt samråda med försvarsförvaltningen när landskapsplaner som gäller dem utarbetas. Områdena omfattas inte av huvudregeln om bygginskränkning enligt MBL Skyddsområde. S Den allmänna beteckningen för skyddsområde används när det inte klart rör sig om ett skyddsbehov enligt någon bestämd speciallagstiftning (t.ex. naturvårdslagen, lagen om fornminnen och byggnadsskyddslagen), eller om det är fråga om en helhet som kan genomföras med stöd av flera lagar eller med stöd av MBL och bestämmelser enligt den. Beträffande frågor i anslutning till olika typer av skyddsvärden beslutar man då först i samband med den mera detaljerade planeringen närmare hur man i praktiken ämnar genomföra skyddet av områdena. I NVL 29 definieras de naturtyper i naturtillstånd som inte får ändras så att bevarandet av deras karakteristiska drag äventyras. Förbudet träder i kraft när den regionala miljöcentralen har fastställt gränserna för det aktuella området och meddelat beslutet för kännedom. Bestämmelsen i NVL 31 reglerar undantagsbeslut som eventuellt meddelas beträffande förbud mot försämring och som i sin tur utgör förutsättning för prövning av eventuell ersättning till markägaren med anledning av betydande olägenheter. Beslut om avgränsning kan enligt lagen förutom naturtyper även gälla platser för förekomst av bestämda arter av organismer, dvs. växt- och djurarter, som uppenbarligen hotas av att försvinna. Sådana arter benämns arter som kräver särskilt skydd. Bestämmelser om avgränsning av förekomstplatserna, verksamhet som tillåts på områdena samt undantag från skyddet finns i naturvårdslagen (47 och 48 ). På dessa områden är det förbjudet att förstöra eller försämra förekomstplatserna, och förbuden träder i kraft när beslut om avgränsning har fattats och meddelats för kännedom. Europeiska gemenskapens specialbestämmelser om artskydd (NVL 49 ) gäller däremot direkt med stöd av lagen utan några särskilda beslut. De regionala miljöcentralerna utför inventerings- och klassificeringsarbete av naturtyper och naturarter enligt naturvårdslagen. I landskapsplanen kan vid behov anvisas objekt eller områden enligt avgränsningsbesluten. På grund av de små ytorna anges ofta platser där naturtyper och arter enligt avgränsningsbesluten förekommer med objektbeteckning nr 62 i landskapsplanen eller med en självständig beteckning för områdesreservering eller med en beteckning som visar särskilda egen- 79

80 skaper hos området (t.ex. beteckning nr 15, område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald). Områden som hör till nätverket Natura 2000 har behandlats i samband med motsvarande delområdesbeteckning nr 1 Om man vill anvisa en naturtyp enligt NVL 29 eller förekomstplatsen för en art enligt 47 som en självständig områdesreservering, rekommenderas beteckningen S och en förklaring som beskriver områdets karakteristiska drag och vid behov en planbestämmelse. Skyddsområde. Med stöd av 29 naturvårdslagen skyddad hassellund. Skyddsområde. Med stöd av 47 naturvårdslagen skyddad plats för förekomst av utrotningshotad art av organismer. Specialskogar på statlig mark som bildats eller skall bildas genom beslut av Forststyrelsen, t.ex. skyddsskogar eller skogar med miljövärden, anges med beteckningen S. Rekreationsskogar kan också anges med beteckningen VR eller MU. När beteckningen S används skall reserveringsgrunderna och de lagar som skyddet baserar sig på framgå av planbeskrivningen. Med beteckningen kan man anvisa bl.a. enskilda miljöer och objekt som är värdefulla med tanke på byggnadsskyddet eller sådana områden som skall skyddas där skyddsbehovet riktas till naturegenskapen i ett visst område. Med beteckningen S kan man också ange sådana områden som skall skyddas som inte omfattas av någon annan egentlig huvudsaklig markanvändning. Skyddsbehovet kan rätt ofta i stället för med beteckningen S anges inom ramen för andra markanvändningsbeteckningar och vid behov med en skyddsbestämmelse. Bestämmelsen kan fogas till området med nummerindex genom den extra bokstavskoden /s eller med en delområdesbeteckning. Det är skäl att beskriva områdets naturvärden i planbeskrivningen. På plankartan kan vid behov hänvisas till planbeskrivningen. Områdena omfattas i princip av bygginskränkning enligt MBL 33. Det är önskvärt att nämna detta t.ex. i samband med förklaringen till planbeteckningen. Exempel på planeringsbestämmelse: Området är viktigt med tanke på kulturmiljön och strandnaturens värden. I den mera detaljerade planeringen av området avgörs hur skyddet av området skall genomföras. 80

81 Exempel på skyddsbestämmelser: På området får inte vidtas sådana åtgärder som förstör områdets naturvärden/kulturvärden/värden i anslutning till krigshistorien. Områdets skyddsvärden får inte försämras genom byggande och rivning av byggnader. 47 Naturskyddsområde. SL Med beteckningen anges områden som skyddats eller avses bli skyddade med stöd av naturvårdslagen. Beteckningen SL används för att anvisa områden som fridlysts eller avses bli skyddade med stöd av naturvårdslagen, bl.a. naturreservat, nationalparker, myrskyddsområden och fågelvattendrag. Nationalparker och naturreservat samt övriga naturskyddsområden definieras som naturskyddsområden i naturvårdslagen. Om områdena bestäms i 3 kap. i lagen och de anläggs genom bestämda förfaranden som är typiska just för de aktuella områdena. Därför föreslås att beteckningen SL skall användas bara för dessa områden. Sådana områden i skyddsprogram som avses bli genomförda på andra sätt än genom att de görs till naturskyddsområden anges med andra beteckningar. Beroende på användningsändamålen utfärdas behövliga bestämmelser för att skyddsmålen skall nås. Delområdesbeteckningarna kan också vara användbara för att anvisa dylika områden. Vid planeringen av områdesreserveringar som gäller naturskyddsområden bör den regionala miljöcentralen kontaktas i behövlig mån. Områden som hör till nätverket Natura 2000 har behandlats i samband med motsvarande delområdesbeteckning nr 1 Exempel på skyddsbestämmelser: På området får inte vidtas sådana åtgärder som kan äventyra områdets skyddsvärden. Skyddsbestämmelsen gäller tills området har blivit ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen, dock i högst fem år efter det att planen har trätt i kraft. På området får inte vidtas sådana åtgärder som kan äventyra områdets skyddsvärden. På området får dock vidtas åtgärder som är nödvändiga för att bevara eller återställa områdets skyddsvärde. 81

82 48 Fornminnesområde. SM Med beteckningen anges områden som skyddats med stöd av lagen om fornminnen. Skyddsbeteckningen används i landskapsplanen för att ange områden av internationell, riksomfattande, landskapets eller regional värdeklass. Vid behov kan man också ange lokalt betydande områden, om de är viktiga med tanke på regionen, bl.a. med hänsyn till undervisningsverksamheten, och om detta är möjligt med tanke på utformningstekniken. Beteckningen SM används för att ange fornlämningsområden som fridlysts med stöd av lagen om fornminnen och deras skyddsområden eller för att anvisa sådana skyddsområden för fornlämningar som avses bli fridlysta. Eftersom områdena för fornlämningar ofta är små anges de vanligen med objektbeteckning nr 6 Fornlämningar av lokalt intresse och deras skyddsområden kan ingå i den omgivande markanvändningsbeteckningen. Skyddsbehovet anges då med en planbestämmelse. Exempel på planeringsbestämmelse: När områdesanvändningen planeras beaktas fornminnena på området. Inom gränserna för hållbarheten för slitage kan det planeras att området får användas för friluftsändamål. Exempel på skyddsbestämmelser: På området finns en fast fornlämning som fridlysts genom lagen om fornminnen (295/1963). Alla markanvändningsprojekt som eventuellt påverkar fornlämningarna på området skall diskuteras med Museiverket. På området finns underjordiska kulturskikt och konstruktioner som fridlysts genom lagen om fornminnen (295/1963). Det är förbjudet att vidta sådana åtgärder på området som äventyrar möjligheterna att bevara områdets skyddsvärden. Alla markanvändningsprojekt som gäller området skall diskuteras med Museiverket. 49 Byggnadsskyddsområde. SR Med beteckningen anges områden som skyddats med stöd av byggnadsskyddslagen eller som skyddats eller avses bli skyddade med stöd av markanvändnings- och bygglagen samt områ- 82

83 den och objekt som avses i förordningen om skydd för staten tillhöriga byggnader (480/ 1985). I de flesta fall har byggnadsskyddsområdena en så liten areal att det är ändamålsenligt att ange dem med objektbeteckning nr 6 Objekt enligt avtalet om förfaranden för bevarande och skydd av järnvägsstationsområden av riksintresse (1998) markeras med beteckningen SR eller /s. Planerade ändringar av områdena skall diskuteras med Museiverket/landskapsmuseet. Generalplanebeteckningen /s (nr 76) kan i många fall vara användbar i landskapsplanen (värdefulla helheter i den byggda miljön). (Se även beteckning nr 1) 62 Skydds-/fornminnesobjekt. Med beteckningen anges objekt av intresse för naturvården, landskapsvården, skyddet av den byggda miljön eller skyddet av fornlämningar. Det rekommenderas att objektbeteckningen förenas med nummerindex som hänvisar till reserveringsgrunden och objektförteckningen i planbeskrivningen. Om det är fråga om ett objekt som skyddats eller skall skyddas med stöd av en viss speciallag kan beteckningen förenas med en bokstavskod som hänvisar till den aktuella speciallagen, t.ex. sl, sm eller sr. Natura-objekt med liten areal eller objekt som är viktiga med tanke på bevarandet av naturens mångfald kan anges med objektbeteckningar till vilka fogats indexet nat eller luo. Av förklaringen eller bestämmelsen till beteckningen skall klart framgå det sätt på vilket skyddet avses bli genomfört. Beteckningens användningsområde och möjligheterna att använda bestämmelser har beskrivits i samband med motsvarande beteckningar för områdesreserveringar. 50 Jord- och skogsbruksdominerat område. M Med beteckningen anvisas områden som huvudsakligen är avsedda för jord- och skogsbruket och som också kan användas för andra ändamål utan nämnvärda störningar beträffande områdets huvudsakliga användningsändamål och utan att dess karaktär ändras. Sådana andra ändamål är t.ex. glesbygdsliknande bebyggelse samt friluftsliv och rekreation inom gränserna för allemansrätten. För att jord- och skogsbruksdominerade områden skall reserveras i landskapsplanen förutsätts intressen på landskapsnivå, vilket också gäller andra områdesreserveringar i landskapsplanen. Avsikten är inte att beteckningen M skall användas som en allmän beteckning 83

84 för jord- och skogsbruksområden, om det inte föreligger grunder på landskapsnivå. Grunderna kan t.ex. hänföra sig till begränsning av tätortsbyggande i stadsregioner. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid planering av användningen av stränder på mera detaljerad nivå än i landskapsplanen anvisas tillräckligt med byområden samt rekreations- och båthamnsområden för ett annat allmänt behov samt fästs särskilt avseende vid att byggandet harmonierar med landskapet i strandområdet och avloppsarrangemangen. Vid planeringen av byområden beaktas miljö- och landskapsaspekter så att bycentrumets struktur kompletteras på ett sätt som lämpar sig för den befintliga bystrukturen och som besparar god åkermark. 51 Jordbruksområde. MT Med beteckningen anvisas områden som särskilt är avsedda för idkande av jordbruk och där strävan är att åkerområden och övriga områden särskilt skyddas mot sådana bestående förändringar till följd av byggande och annan markanvändning som försvårar möjligheterna att idka jordbruk. Med beteckningen anvisas också jordbruksområden som är avsedda för särskilda syften inom jordbruket, såsom undervisning, forskning eller förädlingsverksamhet. Med beteckningen MT anvisas åkerområden som lämpar sig väl närmast för jordbruk och i vissa fall också skogsområden i anslutning till dem. Områdesavgränsningen för tätortsfunktioner kan i sig ange gränsen mellan ett tätortsområde och ett åkerområde som skall bevaras. Goda åkrar som skall bevaras anges dock i allmänhet med beteckningen MT. För utfärdande av byggbestämmelser förutsätts bygginskränkning enligt MBL 33. Exempel på planeringsbestämmelse: När områdesanvändningen planeras säkerställs att åkrarna i området kvarstår för jordbruksanvändning. 84

85 Exempel på byggbestämmelse: Andra byggnader än byggnader för jord- och skogsbruket placeras på skogsholmar eller i närheten av de nuvarande bostads- och produktionsbyggnaderna så att enhetliga åkerhelheter inte styckas eller så att odlingsförhållande inte i övrigt försämras. Byggandet får inte försämra kulturlandskapsmässiga eller byggnadshistoriska värden eller värden i anslutning till skyddet av fornlämningar. MU 52 Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilt behov av att styra friluftslivet. Med beteckningen MU anvisas sådana jord- och skogsbruksdominerade områden som är utsatta för tryck i fråga om friluftslivet och där avsikten är att med anledning av behovet av att styra friluftslivet placera stigar eller friluftsleder med rastplatser och andra replipunkter. Exempel på planeringsbestämmelse: Vid planeringen av områdesanvändningen fästs avseende förutom vid bevarandet av jord- och skogsbruksmark också vid möjligheterna att ordna friluftsstigar och friluftsleder som förbättrar möjligheterna för friluftslivet och minskar olägenheterna av friluftslivet. Exempel på byggbestämmelse (förutsätter särskild bygginskränkning enligt MBL 33 ): Byggandet planeras och placeras så att inte områdets landskaps- och övriga miljövärden eller möjligheterna att ordna friluftsleder och andra områden som behövs för friluftsverksamheten inte försämras betydligt. 53 Jord- och skogsbruksdominerat område med särskilda miljövärden. MY Med beteckningen MY anges sådana jord- och skogsbruksdominerade områden där avseende bör fästas vid särskilda värden i kultur- och naturlandskapet och vid vården av miljön. (Se även beteckningarna 11 och 1) 85

86 Det är i allmänhet nödvändigt att förena beteckningen med planbestämmelser som syftar till att skydda miljön och som uppställer specialvillkor för områdesplaneringen och områdesanvändningen. Det är skäl att föra fram områdets miljövärden i planbeskrivningen. För utfärdande av byggbestämmelser förutsätts att området omfattas av bygginskränkning enligt MBL 33. Exempel på beskrivning av beteckningen: Med beteckningen anges landskapsmässigt värdefulla odlingsområden, områden för boskapsskötsel och skogsvårdsområden där de grundläggande dragen i landskapet och naturmiljön bevaras. Exempel på planeringsbestämmelser: Vid planeringen fästs särskilt avseende vid områdets landskapsdrag, kulturarvet samt vid geologiska och ekologiska egenskaper. På området får inte planeras omfattande marktäkt. Vid planeringen främjas möjligheterna att bevara områdets åkrar öppna och för jordbruksändamål. Med undantag av jord- och skogsbrukets behov placeras inte byggnadsplatser på enhetliga åkerområden. Fritidsbebyggelse planeras inte på de i natur- och landskapshänseende värdefullaste områdena eller på stränder som är speciellt lämpade för allmänt rekreationsbruk. När områdesanvändningen planeras beaktas möjligheterna att bevara naturens mångfald. Planeringen utgår från landskapsgestalting och iståndsättning av de delar som skadats av marktäkt och med beaktande av skyddsaspekter beträffande utrotningshotade växtarter (MY/eo). Vid planeringen av områdesanvändningen beaktas områdets kulturhistoriska särdrag. Exempel på byggbestämmelse: På området tillåts byggande i anslutning till jord- och skogsbruket och annat sådant byggande som lämpar sig för de landskapsmässiga värdena i området. Exempel på skyddsbestämmelse: Vid områdesanvändningen beaktas landskapets, naturens och kulturhistoriska värden. På området får inte vidtas sådana åtgärder som förstör områdets miljövärden. 86

87 54 Vattenområde. W Med beteckningen anges vattenområden som ingår i landskapsplaneområdet. Det är inte nödvändigt att använda beteckningen för sådana vattenområden som inte är förenade med särskilda behov av att styra områdesanvändningen eller med intressen på landskapsnivå. I beteckningen för vattenområde kan man i landskapsplanen inlemma planbestämmelser i synnerhet när man vill styra byggandet eller skyddet av vattenområdet. För utfärdande av byggbestämmelser förutsätts att området omfattas av bygginskränkning enligt MBL

88 88

89 Linjebeteckningar och övriga beteckningar 89

90 1 Allmänt Linjebeteckningar och övriga beteckningar Linjebeteckningar som kan jämställas med områdesreserveringar används för att ange sådana områdesanvändningsformer som är linjeformade på kartan, t.ex. vägar, järnvägar och ledningslinjer. Av landskapsplanens skala följer att den faktiska områdesanvändning i terrängen som linjebeteckningarna avser kan vara betydligt smalare än vad av ritningstekniska orsaker måste anges på kartan. 2 Principer för användningen av linjebeteckningar och bestämmelser i anslutning till dem 69 mo Motorväg eller motortrafikled. Enligt förordningen om allmänna vägar skall en motorväg ha särskilda körbanor, vilka åtskiljs av en mittremsa och på vilka inte finns rörliga broar, och korsande trafik bör löpa i annat plan. Trafik som ansluts till motorvägen skall ledas genom i vägplanen särskilt anordnade anslutningspunkter, och mellan motorvägen och en därtill angränsande fastighet får inte finnas annan vägförbindelse. Det här gäller även motortrafikleder, dock så att de får ha endast en körbana och att på dem av synnerligt skäl får tillåtas både rörliga broar och korsande trafik i samma plan på det sätt som vägplanen anger. Beteckningen kan också förenas med de bokstavskoder (vt, kt, st) som beskrivs i samband med beteckningarna och som anger vägens funktionella klass. När vägklassificeringar prövas bör Vägförvaltningen kontaktas, och eventuella ändringar i vägklassificeringarna skall presenteras och motiveras i planbeskrivningen. Områden som anvisats för motorvägar eller motortrafikleder liksom även andra vägområden (linjebeteckningarna nr 69-77) omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. 90

91 Exempel på planeringsbestämmelser: Vid vägplaneringen beaktas behoven av grönförbindelse i riktningen norrsöder. På grund av behoven av grönförbindelse i riktningen norr-söder gynnas vid vägplaneringen sådana tunnel- och brolösningar som möjliggör med tanke på naturens mångfald tillräckligt obehindrade leder där arterna kan röra sig. Vid vägplaneringen beaktas regionala frilufts- och rekreationsbehov. Planeringslösningarna skall vara sådana att vägen inte i betydande grad begränsar friluftsmöjligheterna i regionen. 70 vt/kt/st Huvudväg eller -gata med två körbanor. Beteckningen används för att ange andra vägar eller gator med två körbanor än motorvägar. 71 vt/kt Riksväg/stamväg. Riksvägarna bildar stommen i vägnätet, förenar landskapscentra och centra av högre klass samt fungerar som de viktigaste lederna för utrikestrafik. Stamvägarna förenar centra på stadsnivå med deras viktigaste riktningar för trafikbehoven och kompletterar riksvägsnätet. 72 st Regional väg eller huvudgata. De regionala vägarna förenar kommuncentrumen med deras viktigaste riktningar för trafikbehoven samt kopplar de viktigaste övriga objekt som ger upphov till trafik samt allmänna gränsövergångsställen till det högre nätverket. Med samma linjebeteckning kan man vid behov också ange gator av motsvarande betydelse. 73 yt Förbindelseväg. Förbindelsevägarna fungerar som trafikförbindelser för i första hand lokala centra och bycentra samt glesbygdsområden. Till förbindelsevägarna hör landsvägar som inte hör till ovan nämnda högre vägklasser. 91

92 Förbindelsevägar anges i landskapsplanen om de är av betydelse för landskapets bynätverk eller kommunöverskridande förbindelser. Med samma linjebeteckning kan man vid behov också ange gator av motsvarande betydelse. 74 Anslutning. Beteckningen är allmän beteckning för anslutningar. En anslutning kan också genomföras som en planskild anslutning. Om en anslutning av särskilda skäl skall genomföras som plankorsning, bör beteckningen förenas med en bestämmelse som anger detta och vid behov bör grunderna för lösningen i planbeskrivningen beskrivas. 75 Planskild anslutning. Beteckningen är allmän beteckning för planskilda anslutningar och där tas inte ställning till anslutningsriktningarna. 76 Planskild korsning utan anslutning. 77 Trafiktunnel. 78 Huvudbana och trafikplats. Beteckningen anger de viktigaste banavsnitten för internationell trafik, de banavsnitt som förenar delcentra av riksomfattande betydelse och de mest betydande landskaps- och stadscentra samt de banavsnitt som leder till de mest betydande hamnarna. Beteckningen liksom även beteckning nr 79 är i enlighet med huvudregeln i MBL 33 förenad med bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. 79 Förbindelsebana/bibana/stadsbana. Beteckningen anger de banor som förenar huvudbanorna, banorna för industrianläggningar och de banor som är avsedda för persontrafik som främjar stadsregioner. 92

93 80 Friluftsled. Med beteckningen anges friluftsleder på landskapsnivå och andra frilutsleder av intresse för flera kommuner än en. Lederna kan anläggas enligt avtal eller enligt lagen om friluftsliv. 81 Snöskoterled. Med beteckningen anges snöskoterleder på landskapsnivå och andra snöskoterleder av intresse för flera kommuner än en. Lederna kan anläggas genom avtal eller enligt lagen om terrängtrafik. 82 Fartygsled. Fartygsleder är i första hand leder avsedda för handelssjöfart eller annan nyttotrafik. I likhet med beteckning nr 83 är beteckningen i enlighet med huvudregeln i MBL 33 förenad med bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. 83 Småbåtsled. Småbåtsleder som anges i landskapsplanen är i första hand stamleder för småbåtstrafik samt andra huvudfarleder för småbåtstrafik vilka är av regionalt intresse. En kanal kan anges med en tilläggsbeteckning som fogas till beteckningarna för fartygsleder och småbåtsleder eller med beteckningen för områdesreservering LK. 84 Huvudledning eller -linje. I cirkeln antecknas en bokstavskod eller annan kod som anger typen av ledning eller linje, t.ex. j, v, z eller k. Områdena omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning, vilket bör nämnas i samband med förklaringen till planbeteckningen. 93

94 3 Övriga beteckningar 85 Område för vindkraftverk. tv Med beteckningen anvisas områden där det är möjligt att placera vindkraftverk. Beteckning nr 41 (Område för energiförsörjning) kan också användas. Avsikten är att delområdesbeteckningen för område för vindkraftverk skall användas bl.a. när det inte är nödvändigt eller möjligt att ange vindkraftverkets exakta plats eller platser eller när det huvudsakliga användningsändamålet för området är ett annat än vindkraftproduktion (t.ex. hamnområden). Områden som anvisats med beteckningen omfattas i enlighet med huvudregeln i MBL 33 av bygginskränkning. Anvisningen av vindkraftverk i planer har behandlats närmare i miljöministeriets publikation Miljölagstiftningen tillämpad på vindkraftsetablering (publikationsserien Finlands Miljö 584/ 2002). /k Exempel på planeringsbestämmelser: Vid områdesplaneringen gäller det att försöka lindra de skadliga verkningarna av vindkraftverket för bebyggelsen, landskapet, fågelfaunan och submarinanaturen. Vindkraftverken placeras på minst 500 meters avstånd från fåglarnas häckningsskär. 86 Området är reserverat för kommunens behov. /v 87 Området är reserverat för statens behov. Tilläggsbokstäverna k och v används när man vid utarbetandet av planen särskilt vill ange genomföraren av området. På motsvarande sätt kan man t.ex. med tilläggsbokstäverna ky ange att området är reservat för samkommunens behov. Beteckningar som anger miljöförändringar och som kan användas vid behov: 88 Befintliga vägar och liner. 94

95 89 Nya vägar och linjer. Nya vägar och linjer markeras med rödbrun färg. Också i beskrivningen av dessa beteckningar är det ofta skäl att nämna centrala konkreta frågor beträffande lösningen, t.ex. Reserveringen av banlinjen för strandbanan går genom en tunnel i området för tätortscentrumet. I centrum har förslagits en reservering för en järnvägsstation. I landskapsplanen kan vid behov också användas generalplanebeteckningen nr 121 Vägavsnitt som avses förbättras betydligt. Beteckningen används när det är fråga om verkligt betydande förändringar, t.ex. när plankorsningar ändras till planskilda anslutningar, när vägsträckningen förbättras betydligt eller när en väg med en körbana ändras till en väg med två körbanor. En smärre förbättring av vägen som huvudsakligen sker på det nuvarande stället är inte en tillräcklig grund för att använda beteckningen. Inte heller en ändring av vägklassificeringen är i sig självt en grund för beteckningen ny väg eller Vägavsnitt som avses förbättras betydligt. Ändringen av klassificering kan i sådana fall anges genom en rödbrun bokstavsbeteckning som avser den nya vägklassificeringen. Rittekniska beteckningar: 90 Gräns för landskapsplaneområdet. 91 Kommungräns. 92 Områdesgräns. 93 Gräns för delområde. 94 Tvärstrecken anger på vilken sida av gränsen beteckningen gäller. 95 ab/12 Bokstavs- eller sifferkod för ett område eller objekt. ab/12 Det rekommenderas att beteckningen förenas med nummerindex som hänvisar till reserveringsgrunden och objektförteckningen i planbeskrivningen. Koden kan också hänföra sig till linjebeteckningar. 95

96 MAAK 96 Namn på landskapscentrum. SEUT 97 Namn på regioncentrum. KUNT 98 Namn på kommuncentrum. ALAK 99 Namn på sekundärcentrum. 100 KYLÄK Namn på bycentrum. 96

97 97

98 Exempel över landskapsplanekarta Skala 1: Beteckningar och bestämmelser i landskapsplaner 98

99 99