PM KULTURMILJÖVÄRDEN LÄNGS VÄG 890 FÖRBI ÅSELET, SKELLEFTEÅ KOMMUN

Transkript

1 Uppdragsnr: (7) PM KULTURMILJÖVÄRDEN LÄNGS VÄG 890 FÖRBI ÅSELET, SKELLEFTEÅ KOMMUN 1 Bakgrund Trafikverket planerar en ombyggnad av väg 890 på sträckan Stryckfors Myrheden i Skellefteå kommun. Väg 890 är utpekad som ett viktigt transportstråk för skogsnäringen samt är en viktig turistväg och är även klassad som värdefull vägmiljö. Vägen håller låg standard till följd av kurvig och kuperad plan och profil samt får under tjällossningsperioden vissa bärighetsproblem. Föreliggande PM har upprättats av Daniel Johnson, miljöingenjör WSP och har kvalitetsgranskats av Johanna Alton, landskapsantikvarie WSP. 2 Syfte och avgränsningar Föreliggande PM syftar till att beskriva hur kulturmiljövärden längs en sträcka av ca 5 km förbi byn Åselet berörs av planerad vägombyggnad. Avgränsningen redovisas i översiktskarta nedan. Geografisk avgränsning av föreliggande PM Orienteringskarta. Ungefärlig avgränsning förbi byn Åselet längs väg 890. WSP Samhällsbyggnad Box Umeå Besök: Storgatan 59 Tel: Fax: WSP Sverige AB Org nr: Styrelsens säte: Stockholm

2 Uppdragsnr: (7) 3 Landskapet Byskeälven är en av två större oreglerade skogsälvar i Norrland. I samband med Inlandsisens avsmältning förde isälvsvatten med sig stora mängder sand, grus och sten som samlats i dalgången mellan Blankselet väster om Åselet ned till Åselet. Den strömmande älven flyttar ständigt detta material och strax uppströms sjön Åselet finns ett deltaområde med holmar bestående av sedimentjordar. Bild 1. Utblick över byn Åselet och Byskeälven från väg 890. Väg 890 löper i öst-västlig riktning parallellt med Byskeälven och norr om den äldre bykärnan i byn Åselet. Vägen slingrar sig fram längs dalgångens norra sida och följer väl terrängens vindlingar. Vägen går i huvudsak genom skogsmark men vid byn Åselet öppnar sig ett odlingslandskap. Nordost om nuvarande väg höjer sig en skogklädd, avgränsande bergsrygg. Bild 2. Utdrag ur storskifteskarta från år 1817 över Åselets by (Lantmäteristyrelsen forskningsarkiv aktnr: Z14-194:1). Området befolkades redan under stenålder, då dalgången gav goda förutsättningar för fiske. Det finns noteringar om att Åselet under 1500-talet utgjort en viktig plats för gädd- och laxfiske. Några kända fasta fornlämningar från de yngre skedena av vår förhistoria (bronsålder och järnålder) finns dock inte i området. Förutom jordbruk bedrev Åselets invånare jakt, fiske, kolning och tjärframställning. I Byskeälvens biflöden fanns flera kvarnanläggningar för bland annat ett sågverk (se utdrag ur storskifteskartan från år 1817, nedan).

3 Uppdragsnr: (7) Bild 3. Utdrag ur storskifteskarta från år 1817 över Åselets by(lantmäteristyrelsen forskningsarkiv aktnr: Z14-194:1). Det första nybygget i Åselet avsynades år En viktig tillgång för nybyggarna var sannolikt de sedimentrika jordarna i älvens deltalandskap vilka gav näringsrikt vinterfoder. I början av 1800-talet bestod byn Åselet av sex gårdar som tillhörde kronan. Bebyggelsen var indelad i en man- respektive en fägård. Mangården bestod av bostadsbebyggelsen, vilken låg söder om vägen ner mot älven. Fägården bestod av ekonomibyggnader såsom ladugård och loge. Den låg norr om den äldre vägsträckningen genom byn med kontakt ut mot skogen som nyttjades till betesmark. Dagens bebyggelse har behållit denna struktur och kan idag upplevas ha karaktären av en radby med de två parallella grusvägarna som går genom byn. I början av 1800-talet bestod odlingsmarken dels av åkermark, belägen mellan den nedre vägen och älven i anslutning till bostadshusen och dels av ängsmark. Ängsmarken var huvudsakligen belägen på de små holmarna i deltaområdet samt på mark på den utskjutande udden på södra sidan älven, den så kallade Storön, men även på den mark i anslutning till bebyggelsen som inte brukades som åker. Kommunikationerna har utgjorts av ett vägnät på land och även säsongsvis på vatten då vattnet var mindre strömt eller på is vintertid. Väg 890 löper längs Byskeälvens norra dalgångssida från Byske i öster till Myrheden i väster. Vägen sammanlänkar dalgångsbygden med dess pärlband av byar och tillhörande odlingsmarker och de två kyrkbyarna Fällfors och Byske. Vägen löper genom stora skogspartier omväxlande med öppen odlingsmark i anslutning till bebyggelsen. Vägens sträckning följer landskapet topografi. Dess bredd, beläggning och angränsande diken utgör ett karakteristiskt exempel på en äldre vägmiljö i Västerbottens dalgångsbygder. De kilometerstolpar i planhuggen sten med kilometerangivelser som kantar praktiskt taget hela vägsträckningen vittnar om vägsträckningens betydelse och anrika ålder, sannolikt från medeltid. Kilometerstenarna är placerade på ett regelbundet avstånd av en kilometer på vägkantens södra sida. Längs vägen finns även en stenmur med stengardister. Vägen finns utritad på generalstabskartorna från 1895 och 1940 samt den ekonomiska kartan från Landskapet vid Åselet är kuperat och sluttar mot älven i söder. Kring bebyggelsen söder om väg 890 är markerna hävdade och byggnaderna ligger i ett öppet odlingslandskap. På delar av odlingsmarken har byborna anlagt en enklare golfbana.

4 Uppdragsnr: (7) Byskeälven utgör ett natura-2000område och en våtmark vid Åselet har i Länsstyrelsen våtmarksinventering klassats som hösta naturvärde. Kring Åselet finns även skog med höga naturvärden. Artrika vägkanter finns längs en sträcka på 5 km genom byn Åselet. Här har i inventeringen riklig förekomst av ljus fjällvedel och i övrigt hävdgynnade arter som blåklocka konstaterats. Den nuvarande landsvägen (väg 890) följer gränsen mellan öppen mark och skogsmark, en vanlig vägdragning i det äldre kulturlandskapet eftersom den då inte inkräktar på den brukade marken. Åselet utgör en av de mer kulturhistoriskt intressanta byarna där älvlandskapet fortfarande är ett aktivt delta med flätade strömmar och många små holmar som förr slogs. Slåtter upphörde på 1950-talet, men ännu finns enstaka lador kvar och markerna är fortfarande hävdade. 4 Kulturmiljövärden Byskeälvens dalgång utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården (Byskeälven K:AC 21, Jörns, Fällfors och Byske socknar). Uttrycket för riksintresset är: Lämningar från forntida fångstkultur i form av boplatser och hundratals fångstgropar längs älven. Rikligt med spår från den samiska nomadkulturen i form av härdar, visten,kåtatomter m m. med lång historia bakåt i tiden. Minnen från kolonisationsepoken under 1800-talet med gårdar och byar i kulturlandskap samt från skogsbruket i form av kolbottnar, tjärdalar och flottningsanläggningar. Dalgången ingår i det regionala bevarandeprogrammet för odlingslandskapet. I bevarandeprogrammet utpekas bland annat byn Åselet som klass 1-miljö med högsta bevarandevärden. Delar av bebyggelsen i Åselet har i en bebyggelseinventering utförd av Skellefteå museum klassificerats som kulturhistoriskt värdefull miljö. Bebyggelsen norr om landsvägen är mer splittrad när det gäller ålder, färgsättning och autenticitet. På bild 4 redovisas kartutdrag ur Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, FORNSÖK. Det är ett register som kan ge information om förekomst av fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar såsom förhistoriska gravar, boplatser och aktivitetsytor men även vissa historiska lämningar såsom lämningar efter skogsnäringen såsom tjärdalar, kolmilor och fångstgropar. Varje rund ring representerar en lämning och de blå ytorna utgörs yttäckande lämningar. I Åselet finns det ett stort antal lämningar från jakt och andra binäringar. När det gäller jakten finns det lämningar i form av fångstgropar. De är mestadels placerade norr om vägen. På vissa ställen bildar fångstgroparna stora system av gropar. Här finns även lämningar efter förindustriella verksamheter såsom tjärdalar, kolningsanläggningar. I Byskeälvens biflöden har det funnits kvarnanläggningar för bla annat sågverk.

5 Uppdragsnr: (7) Bild 4. Identifierade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar kring Åselet enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, FORNSÖK. Väg 890 är klassificerad som kulturväg enligt Trafikverkets redovisning, Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län. Enligt klassificeringen representerar den en medeltida vägsträckning genom att den sammanlänkar en medeltida kultur där kyrkorna var centrala mötesplatser, vilka placerades strategiskt på lättillgängliga platser för kyrkans församlingsbor. Väg 890 var sannolikt en viktig färdväg till kyrkan i Fällfors och kyrkan i Byske som även hade en kyrkstad. Vidare var vägen viktig för att knyta ihop byarna längs älvdalen. Detta värde lyfts fram som vägens främsta vägvärde. Det är en sträcka på omkring 59 km mellan Byske och Myrheden som innehar höga kulturmiljövärden. Skälet till att aktuell väg är utpekad som en så kallad kulturväg är bland annat att det är en väg med lång kontinuitet med välbevarade väganknutna lämningar i form av kilometerstolpar i huggen sten. Vägens anpassning till topografin längs med Byskeälvens dalgång mellan byarna och dess ålderdomliga dimensioner och vägbeläggning bidrar till klassificeringen. Den aktuella vägsträckningen av väg 890 som är föremål för detta PM kännetecknas av vindlande väg som följer topografin längs Byskeälvens dalgång. Det är vägens blygsamma bredd, dess grusade beläggning tillsammans med dess samspel med det kuperade, ömsom öppna bebyggda och ömsom skogsbevuxna landskapet som skapar karaktären av en äldre vägmiljö. De regelbundet utplacerade kilometerstenarna på södra sidan om vägen saknas förbi Åselet. I Trafikverkets redovisning betonas relationen mellan vägen, byarna och Byskeälven, vilken man rekommenderar, skall vara fortsatt tydlig. Enligt redovisningen rekommenderas vidare att den kurviga och kuperade sträckningen bland annat genom Åselet bör behållas. Enligt landskapsprogrammet för driftområde Skellefteå Norra anges att vägen ska bevaras i dess sträckning och med bibehållet utseende.

6 Uppdragsnr: (7) 5 Föreslagen ombyggnad av väg 890 Föreslagen ombyggnad av väg 890 innebär en uträtning och viss breddning. För att minimera damning och öka hållbarheten kommer vägen förbi Åselet att beläggas med MJOG, mjukt oljegrus, vilket är en form av ytbehandling som liknar asfalt. Det ursprungliga förslaget innebar att ca m 2 av ängsmarken vid byn Åselet skulle tas i anspråk på grund av den nya slänten. För att minimera markintrånget har ett nytt alternativ tagits fram som innebär en mindre breddning av vägen samt att slänterna på vissa sträckor avslutas med gabioner. Detta förslag innebär att ca m 2 av ängsmarken tas i anspråk. I bilaga 1 och bilaga 2 redovisas ursprunglig planritning respektive aktuellt förslag. I bilaga 3 redovisas skillnaderna i markintrång mätt i kvadratmeter. I bilaga 4 redovisas tre sektioner av slänten mot söder med föreslagna gabioner. 6 Bedömning av påverkan på kulturmiljövärden Breddningen av vägbanan samt mindre justeringar i plan och profil skapar ett bredare och rakare vägrum. Genom att ta till vara avbaningsmassor från befintliga vägslänter och återanvända dessa kan de artrika vägkanterna på sikt återetableras. Som redovisats ovan finns inga väganknutna kulturobjekt längs aktuell sträcka förbi byn Åselet. Då ingreppen i vägen, i form av plan- och profiljustering, är relativt små och gjorda med omsorg om vägens kulturhistoriska värden bedöms den negativa påverkan på vägens karaktär i detta avseende bli liten. Relationen mellan vägen, byn och Byskeälven bedöms inte förändras. Den föreslagna ytbeläggningen innebär dock att vägens kulturmiljövärde som grusväg försvinner. Föreslagen ombyggnad bedöms ej påverka någon av de fasta fornlämningar som identifierats längs aktuell sträcka. Åtgärden tar dock i anspråk delar av den ängs- och åkermark som utgör del av motiveringen till att området pekats ut som värdefullt ur kulturmiljösynpunkt. Påverkan av det öppna landskapet som breder ut sig i byn Åselet bedöms bli marginell. Dock kan en viss del av upplevelsen av vägens autenticitet i egenskap av äldre vägsträckning, gå förlorad. Den marginella minskningen av odlingsmarken bedöms inte utgöra någon avgörande betydelse för utkomstmöjligheterna av marken. Om en fast fornlämning påträffas under arbetets gång skall kontakt tas med länsstyrelsens kulturmiljöenhet vilka avgör behovet av eventuella utredningar innan arbetet kan fortsätta.

7 Uppdragsnr: (7) KÄLLOR OCH UNDERLAG Kulturhistorisk bebyggelseinventering i Skellefteå kommun, 24. Byarna i Jörns socken. Inventering utförd 1991 av Skellefteå museum på uppdrag av kommunfullmäktige i Skellefteå kommun. Det värdefulla odlingslandskapet, Program för bevarande av natur- och kulturmiljövärden. Länsstyrelsen i Västerbotten, meddelande 2, Miljökonsekvensbeskrivning för arbetsplan väg 890. Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län. Vägverket, publikation 2001:22. Landskapsprogram driftområde Skellefteå Norra, Vägverket Region Norr, publikation 2009:

8

9

10 Väg 890 Stryckfors - Myrheden Förändrade markanspråk på grund av justerad sträckning i Åselet Tidigare väglinje Ny väglinje som följer bef. väg Skillnad Skogsmark Ängsmark Tillf. Nyttj. Ansl. Skogsmark Ängsmark Tillf. Nyttj. Ansl. Skogsmark Ängsmark Tillf. Nyttj. Ansl. m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 m2 Åselet 1: Åselet 1: Åselet 2: Åselet 8: Åselet 2: Åselet 2: Åselet 8:

11