Eva Jangö vecka 32. När och hur kom du först i kontakt med SH? Jag har haft kontakt med SH ända sedan organisationen bildades.

Transkript

1 Ulrika Myhr (vecka 1) Anni Jarhult (vecka 2) Helena Kättström (vecka 3) Ulla Josefsson (vecka 4) Jan-Sivert Antonsson (vecka 5) Anna-Lena Holgersson (vecka 6) Elisabeth Ljungstorp (vecka 7) Madeleine Beckman (vecka 8) Karolina Thorell (vecka 9) Maria Ericsson (vecka 10) Christina Wale (vecka 11) Annika Ytterberg (vecka 12) Pernilla Hägg (vecka 13) Liselotte Erixon (vecka 14) Jenny Ejdestig (vecka 16) Aina Kjellstrand (vecka 16) Morgan Johnsson (vecka 17) Jessica Jacobsson (vecka 18) Maria Andersson (vecka 19) Kristina Ahlström (vecka 20) Titti Jöngren (vecka 21) Rebecka Persson (vecka 22) Stefan Johansson (vecka 23) Anette Telenius (vecka 24) Magnus Karlsson (vecka 25) Kajsa Martinsson (vecka 26) Barbro Andersson (vecka 27) Birgitta Kabinger (vecka 28) Per Åberg (vecka 29) Mikaela Janolsgården (vecka 30) Per Axelsson (vecka 31) Eva Jangö (vecka 32) Eva Jangö vecka 32 Jag heter Eva Jangö, är 50+ och bor i Orminge på Värmdön öster om Stockholm. Jag har aldrig varit uppfödare eller ens hästägare, men har varit fascinerad av avel sedan jag var en vetgirig härstamningsunge i lägre tonåren. Yrkesmässigt är jag intranätredaktör för Apoteket AB och i botten journalist. Jag har därutöver frilansat för tidningen Ridsport i varierande omfattning ända sedan början på 1980-talet. Främst har jag då skrivit om ponnyavel. Vilken är din arbetsmässiga relation till Svenska Hästavelsförbundet? Jag är godkänd domare för raserna dartmoor, new forest och svensk ridponny och medlem i avelsvärderingsnämnden för dartmoor. Det innebär kanske inte att jag dömer så där väldigt ofta med sjunkande betäckningssiffror har det ju blivit så att det bara ordnas en utställning per år för de här raserna och det är riksutställningen. De flesta utställningar och bedömningar är regionala och öppna för alla raser, och det finns bara ett fåtal hårt anlitade domare som behärskar alla ponnyraser. Behovet av nästa generation domare med bred kompetens är stort, och där tror jag att det är viktigt att SH tar taktpinnen om det verkligen ska hända något. Jag har haft kontakt med SH ända sedan organisationen bildades. Jag kan inte

2 hitta pressklippet i mina pärmar just nu, men jag vill minnas att jag var i Uppsala och intervjuade Magnus Gustavsson för Ridsports räkning i samband med att SH:s kansli började arbeta. Magnus var SH:s första verksamhetsledare och Uppsala var kansliets adress under de första åren. Ditt bästa och värsta hästminne? Mitt bästa? O, det finns så många. Alla vackra, talangfulla och berömda hästar och ponnyer jag sett under åren, både i Sverige och i andra ponnyländer i Europa. Alla fantastiska uppfödare folk som villigt låtit mig komma på besök, som delat med sig av sin kunskap och tagit sig tid att visa upp sina hästar för mig. De konflikter jag varit med om i olika avelsföreningar är inte lika trevliga minnen. Hästar verkar verkligen kunna ta fram både det bästa och det sämsta i människor. Konflikter suger musten ur hårt arbetande ideella krafter personer som är förutsättningen för föreningsarbete och avelsarrangemang. Nämn en häst som betytt mycket för dig? Det sägs att du aldrig glömmer din ungdoms kärlek. I mitt fall är det lektionshästen Cedyl f 1971 e Cecil 453 u Isabell 8823 (45) e Cosmos xx. En väldigt het men snäll mörkbrun valack som stod på Västerhaninge ridskola och som jag red så ofta jag fick i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Han blev också upphovet till mitt livs mest omfattande härstamningsprojekt. Tillsammans med min nära vän Viveka Karlestrand forskade jag fram Cedyls härstamning i alla led så långt det gick bakåt i tiden. Det blev sådär tjugo generationer, flera tusen hästnamn och det tog oss 24 år att bli någorlunda klara. Då var vi nere i General Studbook volym ett och hos Darley Arabian och andra hästar från tidigt 1700-tal. Idag finns mycket av den här informationen på nätet, men när vi började var det bara gamla tryckta stamböcker och personlig kontakt med andra forskare som gällde. Hela vår Cedyl-forskning är fortfarande handskriven på rutat papper i en serie pärmar. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu och den närmsta tiden? Just nu laddar jag för den mest intensiva utställningssäsongen. I helgen har vi Dartmoor-riks och utställning för andra små ponnyer i Mora, och där ska jag vara speaker. Helgen efter skulle jag behöva klona mig för att hinna med allt kul. Det är ponny-em i Malmö, connemarajubileum på Grevagården och internationell welshutställning i Danmark samtidigt. Jag väljer att åka till Malmö. Sen blir det nog en eller ett par utställningsbesök till som åskådare eller funktionär innan det är dags för Ungponnychampionatet i Vetlanda i slutet av september, som ju nästan är roligast av allt.

3 Per Axelsson vecka 31 Per Axelsson är född och uppvuxen på gården Herrestad, Brunnstorp som ligger 1,5 mil väster om Linköping. Han är fjärde generationen där och det var hans far som ville ha en fjordhäst vilket han fick vänta med tills han kunde köpa en egen. Det hela började med två stycken åsnor som lånades och sedan byttes mot ett russ som hette Tarpus som hade samma ägare köpte hans föräldrar ett fjordsto som hette Lolita för att därefter köpa en till fjording vilket var den godkände hingsten Lukas. På den vägen är det som det blev fjordhästar på gården och just nu finns det 11 hästar, 8 st fjordingar och 3 st russ. Det har varit avelshingstar på gården fram till och med 1994 med uppehåll några år (-99) och därefter har det varit hingstar hela tiden, minst en och som mest tre stycken samtidigt. Teamet gör i år sitt fjortonde år på Sweden International Horse Show (tidigare Stockholm International Horse Show i Globen) varav hästen Cheen Femtio 207 har varit med i 13 år. Det började med att de skickade in ett förslag på nummer (som staben tyckte gick för långsamt ) men de fick komma och vara med på invigningen på 10 års jubileumet och även i julavslutningen som tomtar. Sedan har det bara ökat från år till år med allt från vagnshästar till skidåkare. Vilken är din arbetsmässiga relation till Svenska Hästavelsförbundet? Just för dagen ligger fokus på att få fram tillräckligt många fjordhästar till showerna på Sweden International Horse Show. Det är även mycket planerande inför paddockprogram och marknadsföring för föreningen som skall göras innan evenemanget. Har suttit i styrelsen för Svenska Fjordhästföreningen sedan Har då haft kontakt med SH genom föreningsarbetet. Förra året blev jag

4 Fjordhästföreningens kontakt person till SIHS och hade då ett mycket gott samarbete med SH vilket har fortsatt även i år. Skriv om ditt bästa och värsta hästminne Mitt värsta hästminne är när min tävlingshäst Romeos Cabri 238 skulle opereras för hälta och dog på operationsbordet bara 10 år gammal. Efter 1, 5 års utredning hade det konstaterats att det satt i karpaltunneln och att det skulle gå att operera. Han dog på operationsbordet, helt oväntat, då det skulle vara en ganska lätt operation. Ett av mina bästa tävlingsminnen är när Cheen Femtio på fjord SM 2014 vann allrounden efter att i flera år ha varit tvåa och trea. Nämn en häst som har betytt mycket för dig? Romeos Cabri 238 har betytt väldigt mycket för mig. Jag såg den hästen i Danmark som 2 åring och ville köpa honom direkt men han var inte till salu då. Efter mycket ringande och skrivande så blev han till slut min. Jag fick hem honom 2 veckor innan hingstpremieringen och han visades och blev godkänd för avel. Han blev min tävlingshäst och nära kompis! Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu och den närmsta tiden? Jag försöker hålla liv i tävlandet men numera blir det mest brukskörning. Det bästa som hänt i sommar är att vi kunde försvara förra årets guldmedalj i allroundklassen på fjord SM med vår andra hingst Cheen Femtio 207. Mikaela Janolsgården vecka 30 Djur har alltid varit mitt största intresse och framförallt då hästar som jag varit tokig i så länge jag kan minnas. Jag började rida på ridskola när jag var i 3-4års åldern och har sen aldrig haft ett uppehåll från hästarna utan intresset har bara blivit större och större. Min första egna häst köpte jag för egna sparade pengar på min 17 års dag. Det var kallblodstravaren Doktor Grå som jag varit skötare på i flera år, och han fanns vid min sida ända tills förra hösten då han somnade in 26 år gammal. Han lärde mig så mycket min kloka vän.

5 Sen 2005 driver jag ridskola på gården som startade i väldigt liten skala med några elever en dag i veckan, och annat jobb vid sidan om, men några blev flera, och idag rider det ca 55 elever i veckan, och på somrarna har vi ridläger med elever från hela landet! Roligare jobb kan man inte ha, att få lära ut till både unga och vuxna och att umgås och träna med alla olika ponnyer och hästar! Jag vill ge eleverna en helhet när det gäller samspelet mellan häst och människa både inom ridning, frihetsdressyr, trick och körning och inte minst hur man har hästarna på ett så naturligt sätt som möjligt, med utevistelse i stor flock och fri begränsad tillgång på foder. Jag tar även emot in- och tillridningshästar och har helgkurser i frihetsdressyr både hemma och borta. Jag tränar själv regelbundet för duktiga instruktörer inom Akademisk Ridkonst (Christofer Dahlgren), frihetsdressyr (Honza Blaha och Rebecca Dahlgren) och trick (Rebecca Dahlgren) och blev nu i vår invald som medlem i team Horse- Vision. Jag är också utbildad häst massör friskvårdare och gått flera kurser inom barfotaverkning enligt vildhästmodellen. Idag har vi 28 hästar på gården men det är främst Aragorn, Indigo och Merlin som jag tränar både inom AR, frihetsdressyr, trick och åker på lite uppvisningar med! Aragorn och Indigo har också gjort en del reklamjobb. Jag är så glad att få ha mitt största intresse som jobb, även om det kan vara både tufft och slitigt ibland! Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Jag representerar i år Shirehästföreningen och Shetlandssällskapet under Sweden International Horse Show på Friends Arena under första adventshelgen. Inför Sweden International Horse Show Skriv om ditt bästa och värsta hästminne En av de värsta händelser var när Indigo våren 2014 slog i huvudet och blev medvetslös. Jag trodde att han dog, det var länge ovisst om han skulle klara sig, men efter en veckas intensivvård på Strömsholm fick jag äntligen hämta hem min älskade lilla ponny igen och börja hans rehabilitering. Efter 6 månader var han så gott som helt återställd så det blev också en av de allra bästa händelserna, att han otroligt nog klarade sig.

6 De bästa händelserna är ju faktiskt varje dag, att få umgås med dessa underbara djur! Nämn en häst som har betytt mycket för dig? Shiregårdens Aragorn han betyder allt för mig, vi har gjort så mycket tillsammans, allt från reklamfilmsinspelningar, massa olika kurser och utbildningar, Globen, Friends Arena, full fart i skogen utan sadel och träns! Vi känner varandra utan och innan och han är min allra bästa vän! Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu och den närmsta tiden? Just nu är det full fart med ridläger på gården men snart börjar hårdträningen inför årets Sweden International Horse Show på Friends Arena. I år kommer alla tre att vara med Shiregårdens Aragorn, Vildängens Once in a Blue Moon (Indigo) och min nya häst Shiregårdens Merlin, så nu är det fullt focus på att få alla tre till att bli ett team. I början på juni var vi på Shireriksutställningen i Sparreholm och hade en liten uppvisning i frihetsdressyr och den 29 augusti ska vi ha uppvisning på Hästkraftensdag i Örebro. Per Åberg vecka 29 Vilken är din arbetsmässiga relation till SH Ordförande i SH:s besvärsnämnd Under min tid som bolagsjurist på Agria i slutet av talet. SH hade då kontor tillsammans med Fåravelsförbundet utanför Uppsala! Bästa och värsta hästminnet? Bästa hästminnena är många men en av de häftigare var när jag fick prova flygande pass på en islänning. Värsta minnet är, när en halvblodshingst jag tävlade, slet sig från hästskötaren på en tävlingsplats - som tur var blev ingen skadad. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? Fänrik P en halvblodshäst som var mina föräldrars uppfödning. En alldeles underbart klok häst med stor personlighet och vi följdes åt under många år.

7 Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Jag arbetar på Ramberg Advokater i Helsingborg med affärsjuridik, framförallt med förhandlingar och tvistelösning(även hästtvister). Jag blev styrelseordförande i Equine Swede Horse AB nu i juni och ser fram mot att bli delaktigt i den verksamheten. Birgitta Kabinger vecka 28 Jag är född och uppvuxen i Värmland i ett garanterat hästfritt hem, vilket nog gjorde att mitt intresse blev ännu starkare. Jag smet iväg till stallet efter skolan och bytte om hos en kompis, gjorde sen läxorna i halmen hos favoritponnyn. Jag har jobbat till och från med bank och försäkring i hela mitt yrkesverksamma liv, och är i dag fritidsombud för Sveland Djurförsäkring. Jag har även en högskoleutbildning i språk bakom mig. Sedan 20 år tillbaka är jag uppfödare av Haflinger och driver Väbjörnsgårdens Haflinger utanför Mariestad med tre godkända hingstar och ett antal avelsston. På bilden ses jag med min nestor Anger 16, i år 24 år ung, som förutom att vara vacker dessutom har tävlats mycket i körning både nationellt och internationellt. Numera är han pensionerad från tävlingsbanorna. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH Jag sitter i dag som ordförande i Svenska American Curlyhästföreningen (!) mest beroende på att min särbo äger ett antal avelshingstar och ston av denna ras. Och att jag faktiskt tycker att man kan tillföra en hel del som aktiv i en avelsförening som inte direkt är knuten till sin egen verksamhet. Min första kontakt med SH det är nog när en av mina vänner arbetade extra på SH med att tillverka pass för rätt många år sedan. Det var i samband med att det blev obligatoriskt att alla hästar skulle ha pass. Bästa och värsta hästminnet? Bästa hästminnet är nog när Anger 16 kom tvåa i SM i körning med Madde Dverstorp vid tömmarna.

8 Det värsta som hänt mig är när Angers halvbror Andi 9 blev innebränd vid en stallbrand på Siggesta Gård utanför Stockholm. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? Den häst som har betytt rätt mycket för mig är mitt fullblod Expedit tillika min första egna häst som jag helt ovetande om vad som komma skulle köpte från en galopptränare på Täby i början av 80-talet. Jag fick förmånen att äga denna häst tills han fyllde 17 år och gick vidare till de evigt gröna ängarna. Men han lärde mig allt han kunde och jag är mycket tacksam för det. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? I dag har jag, med mina två unga nygodkända Haflingerhingstar Väbjörns Ace of Diamonds och Ekbackens Wall-E fått en nytändning i mitt avelsarbete. Jag har två stoföl födda i år, och tre ston betäckta. Jag ser även fram emot årets RIKSutställningar och sommarpremieringar. Barbro Andersson vecka 27 Jag har bott och verkat hela mitt liv på Millomgården utanför Falköping tillsammans med min familj. Under de dryga 50 år på gården har det alltid varit hästuppfödning och hingsthållning här. Tidigare bedrevs det mjölk-och smågrisproduktion men numera är det småskalig nötköttsproduktion tillsammans med hästverksamheten. Jag är uppvuxen med ardennerhästar men vid sju års ålder fick jag gotlandsrusset Danni 1104 som blev stammoder för "Millomgårdsstammen". Under en period köpte vi även in New Forest-hingstföl och det blev ett antal godkända hingstar. Bla Raymond Saimir Flight och Asso Sarastro inköptes det första halvblodet, Lorencia e Gaspadin stofamilj 41. I år är det 40 år sedan! Halvblodsuppfödningen har resulterat i ett stort antal tävlingshästar och exporter över hela världen i dressyr, hoppning och fättävlan efter fem olika stolinjer. När ardennerhingsthållningen upphörde på 70-talet så hörde Flyinge av sig och Millomgården blev Flyingestation under åren Därefter följde privatägda halvblodshingstar. Hingsthållningen växte snabbt med ston per år började vi även med seminverksamhet gick jag seminkursen när man började skicka hingstsperma med tåg och flyg. I runda slängar har 4000 ston passerat här på gården. Förutom Seminkursen och

9 Hästskötarkursen på Flyinge har jag gått på Gymnasiet Samhällsvetenskaplig linje och på Lantbruksskola Grund -och Ekonomikurs. Föreningslivet har också upptagit en stor del av mitt liv. Jag har varit med om att starta Vartofta Rid och Körsällskap och Skaraborgs Ponny Avel. Under 14 år satt jag i styrelsen i Ädla Hästen Skaraborg SWB varav sju år som dess ordförande. Numera sitter jag som ordinarie styrelseledamot i Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH Med mitt styrelseuppdrag i Ardennerföreningen har vi ofta kontakt med SH. Speciellt glädjande är att SH gjort det möjligt för Ardennerhästarna tillsammans med övriga SH raser att få visa upp sig på Friends Arena under Sweden International Horse Show. Första minnet var nog att man läste om att en paraplyorganisation för aveln skulle bildas. Jan Lockvall, dåvarande verksamhetsledare på SH, hade jag mycket kontakt med genom ASVH och när vi arrangerade ponnyhingstpremieringar på Grevagården. Bästa och värsta hästminnet? Som ni förstår finns det oändligt med hästminnen. Men när egenuppfödde halvblodshingsten Gigolo 965 (Guinness-Hertigen) blev godkänd med högsta bruksprovspoängen hör till höjdpunkterna. Dessförinnan hade han blivit fölchampion och korades till landets bästa treåring på Elmia Gigolo tävlade i dressyr och blev placerad i Rikskvalitetstävlan Breeders Trophy och i Msv Dressyr. Gigolo 965 blev också A-premierad. Några år efter blev ytterligare en halvblodshingst godkänd. Detta var Trenton 1048 (Tip Top- Gassendi). Han blev sedan exporterad till Tyskland. Tråkigaste minnet är när man mister ett ungt avelssto eller en lovande unghäst som man har höga förväntningar på. Alla förhoppningar går i kras. Det vill till att glädjas när det går bra för man vet så mycket jobb det ligger bakom framgångar och allt som kan hända under tiden. En häst som fick en nyckelroll var russhingsten Effekt 347 som kom till Millomgården som treåring. Han blev utställningschampion, tävlade i ponnytrav och i monté. Han kördes i par och fyrspann och blev även

10 Elitpremierad. Effekt betydde mycket för vår russavel, både som nytändare och genom hans avkommor som givit en lång rad med diplomston, godkända hingstar och barn-och tävlingsponnyer kan vi fira 50-årsjubileum med samma stostam "Millomgårdsstammen" Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Just nu ser jag som alltid framemot nya uppfödningar. På varmblodssidan finns några lovande unghästar hos skickliga ryttare. Det blir spännande att följa dem! På russidan väntar jag på årgångstopparna Theodor 631 och Matteus 683 och deras förärvning. För fem år sedan gjorde Ardennerhästarna comeback i mitt liv. Det har gått i raketfart med hingsthållning, egna ston och deras avkommor och styrelseuppdrag. Som sammankallande i PR-gruppen hoppas jag på fortsatt gott samarbete med SH och Petra Alm så vi kan göra nya underbara shower på Friends Arena! Under senare år tycker jag SH blivit mycket mer utåtriktad och tillgänglig för uppfödare och hästägare. Med mer aktiviteter. Själv ser jag Blå Basen som en riktig guldgruva att inhämta information från. Både i avelsarbetet och för den avelsintresserade i största allmänhet. Jag vill passa på att ge en eloge till Svenska Hästavelsförbundet och speciellt det stora arbete som läggs ner för Moderlandsraserna. Det har resulterat i Fölstöd, Unghingstprojekt och Gemensam Avelsvärdering. Det har och kommer att ha stor betydelse för de tre rasernas fortsatta utveckling och fortbestånd! Kajsa Martinsson vecka 26 liten skala. Bodde de första åren i Jokkmokk, sedan Lund och därefter uppvuxen i Blekinge. Det jag talar kallar jag själv rikssvenska (för er som undrar när ni ringer mig). Så länge jag kan minnas var min högsta önskan en häst, och eftersom vi bodde på gård, gick denna önskan i uppfyllelse när jag var 12 år. Dräktig 3-årig av fjordhästtyp utan härstamning kanske inte det man skulle köpt idag, men det var en supertrevlig häst som lärt mig mycket. Djur och natur och arbete med detta, ledde så småningom fram till titeln lantmästare och arbete på Skanek. Jag och min man har en gård i Skåne där vi nu föder upp svenskt varmblod i Vilken är din arbetsmässiga relation till SH

11 Jag jobbar för närvarande som registrator åt Avelsföreningen Svensk Ridponny (ASRP). Det har jag gjort sedan augusti 2009 och dessförinnan var jag registrator på ASVH eller numera SWB. Redan innan jag blev registrator på SWB, hade jag en relation till Svenska Hästavelsförbundet, eftersom jag arbetade med sommarpremieringarna i Malmöhus län Mitt första minne med SH är när jag åkte på kurs till Jälla lantbruksskola, där SH höll till på den tiden. Där fick vi träffa Gunilla Philipsson, som var den person som la grunden till den databas vi har idag, samt dessutom Jan Lockwall som var verksamhetsledare på den tiden och Lisbeth som var den som alltid kunde svara på frågor. Vi var några stycken som skulle lära oss att arbeta i det dåvarande datasystemet. Mycket har hänt sedan dess vad gäller datautveckling. Numera arbetar jag i Blå Basen och gör framförallt pass, ägarbyte och inläggning av avlidna hästar. Bästa och värsta hästminnet? Mitt bästa hästminne är när jag som 15-åring varit tvungen att sälja mitt första fjordsto, och åkte för att besöka henne på ridskolan dit hon blev såld. När jag kommer dit och står vid sidan och säger hennes namn när hon går förbi, tvärnitar hon och kommer till mig och bryr sig inte ett dugg om den stackaren som sitter på och vill att hon ska fortsätta gå. Trots att det gått typ 40 år, kan jag fortfarande känna hur både glad och ledsen jag blev på en gång. Värsta hästminnet inträffade för cirka en månad sedan. Jag hade varit på lasarettet och när jag kommer hem ser jag att det ligger ett dött föl i hagen. Allt var lugnt innan jag åkte och stoet hade inte vaxat. Jag har blivit biten, fått benet avsparkat, tårna söndertrampade och allt det där som händer när man har häst, men aldrig har det varit så tråkigt/ledsamt som med detta föl. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? En häst som betytt väldigt mycket, var en dotter till min första häst, My e Glittre 35 som jag födde upp på nappflaska, körde och red i alla väder, hon fick 6 föl och framförallt ville hon inte gå om inte jag gick framför när andra red henne. En sådan hjärtehäst får du bara en gång! Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu?

12 Just nu arbetar jag förutom åt ASRP, även med administrationen runt vissa av VDLs hingstar i Sverige (bland annat Corporal som Malin Baryard rider). Jag sköter även beställningar av sperma från Holland till Sverige på vissa VDLhingstar, så just nu är det högsäsong och jag kan glädjande nog känna att antagligen betäckningsstatistiken går uppåt i år (i alla fall på SWB-hästar). Magnus Karlsson vecka 25 Jag är född och uppvuxen i Dalsland. Vi bodde i en villa på landet. Min första kontakt med hästar var när jag var bara några år gammal. Min pappa, Allan Karlsson, köpte då sin första ponny, det var i början på 60-talet. Det började med en ponny men växte efter några år till 50st. Mitt hästintresse började med den första ponnyn, som vi red i skog och mark hela sommaren, och har inte minskat med åren. Men nu är det framförallt roligt och intressant att försöka avla fram trevliga och bra shetlandsponnyer under prefixet Gläntans. Jag och min familj bor på en mindre gård strax utanför Brålanda. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH Jag ordförande i Sveriges Shetlandssällskap sedan några år. Man kan säga att kontakterna med SH har ökat för alla hästrasers styrelser/avelsorganisationer som valt att ingå någon form av avtal med SH. Jag har också ett uppdrag som suppleant i SHs styrelse, där flera olika arbetsuppgifter ingår. Jag kommer inte riktigt ihåg den första kontakten. Men jag har för mej att man kände till att det var SH på egen hand som bestämde det mesta av det övergripande regelverket. Bästa och värsta hästminnet?

13 Det bästa minnet är nog när jag fick Diplom på ett treårigt sto fast att hon hade föl vid sidan. Domarens kommentar var: Nu hade du allt tur!!!!! Det roligaste minnet!? var när en Clydesdale hingst visades på en hingstpremiering. Ägaren hade gjort iordning hingsten enligt alla konstens regler med vippor, flätor och band så som man gör i hingstens moderland. Domaren Bengt Blomqvists kommentar när han fick se hingsten var: Gå och klä av julgranen så jag kan se hur den ser ut. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? Min första häst var ett litet vitt shetlandsponny sto som hette Tonnie. Hon var snäll i alla lägen att rida, köra och greja med på alla tänkbara vis. När hon följde med in i köket tyckte min mamma att det var nog och skrek UT. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Det viktigaste nu och framåt är nog att vi alla hjälps åt så att det inte blir för dyrt och komplicerat att äga och ha häst. Anette Telenius vecka 24 Anette Telenius, uppvuxen i Helsingborg, bor i närheten av Strömsholm. Uppvuxen med hästar i alla storlekar: från liten shetland till halvblod. Nu har vi även ett par åsnor. Civilekonom med kompletterande kurser i lantbruksekonomi på Ultuna. Haft uppdrag i Sveriges Shetlandssällskap, Mälardalens varmblodsklubb och för närvarande Svenska Åsneföreningen. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Arbetade med bokföring och redovisning Uppdraget var endast deltid (20 %) men jag lyckades kombinera det med mina andra anställningar och kunde på så sätt hänga kvar på SH i 13 år.

14 Hade en tjänst på Svenska Fåravelsförbundet på Jälla i Uppsala och fick kontakt med de goa medarbetarna på SH: Gunilla Philipsson, Jan Lockwall, Lisbeth Eriksson-Niss och Annika Ytterberg. Gunilla skolade in mig på ekonomuppdraget och sen var jag fast! Bästa och värsta hästminnet? Värsta och dråpligaste hästminnet i SH-sammanhang är de årliga poseringarna inför julkortsbilderna. Vi hade alltid avancerade planer på hur vi skulle tränga ihop oss i en liten shettisvagn, stå och hålla varsin häst i prydligt led eller likn. Naturligtvis var det snöstorm eller ösregn och varje år lyckades Jan slita av sig tomteluvan i sista stund. för att slippa spöka ut sig! I övrigt är de bästa hästminnena varje gång vi fått uppleva miraklet att få ett litet föl. På samma sätt är de tyngsta minnena när ett litet föl dött - orättvisan att ett liv släcks innan det börjat. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? Vårt halvblodssto Brillianne som blev 27 år och fick många diplomsston och en fin hingst. En betydelsefull dag var när hennes halvblodsföl, Bricole, deltog på Årets föl på Elmia Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Arbetar på Branschorganisationen Svensk Djursjukvård och VeTA-bolaget. VeTA-bolaget arrangerar vidareubildningar för djursjukskötare, veterinärer och all personal inom djursjukvården. Spännande och viktig bransch i ständig utveckling. Stefan Johansson vecka år, Skarborgare till urspunget (född i Götene) och är nu på väg tillbaka då jag nu bor i Mariestad sedan ca fem år tillbaka efter lite utflykter till Göteborg och Stockholm. Har dock en lägenhet i Sundbyberg med gångavstånd till jobbet. Bankman från grunden, men har också varit VD på Axevalla och ÅbyTravet. Sedan drygt sju år tillbaka så ansvarar jag för verksamheten på Hästnäringens Nationella Stiftelse,

15 Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Nära samverkan avseende finansiering av ungdoms- och avelsprojekt men även ett antal andra samarbeten. HNS har bland annat för närvarande våra medarbetare Karolina Thorell och Rebecka Persson uthyrda på deltid till SH. Vår kommunikation med SH fungerar utmärkt och organisationen är väldigt bra att samarbeta med. Måste ha varit när jag började på HNS. Jag reste då runt och träffade alla de stora hästorganisationernas styrelser under första halvåret. Bästa och värsta hästminnet? Finns många bästa. Midsomrarna på Årjängstravet var en mycket trevlig tradition. Ett annat var när min dotter Christine vann ett ponnylopp på Jägersro, efter diverse strul innan start, finns också som ett starkt minne. Jag fick också uppleva när Björn Goop vann sin första storloppsseger (StoChampionatet/Carolinas Mystic), vilket var inledningen på en fantastisk travkarriär för honom kul! Värsta, som jag nu kommer på, var när vårt russto, Vivann, hoppade över bommen och blev hängande där, skrämd av mopeder vid en tankning av bilen i Mullsjö. Det var kämpiga minuter innan vi fick henne på plats igen. Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig? Det var svårt. Vi har haft många hästar i familjen, både travare, shetissar, russ och en nordsvensk som lämnat fina minnen. Men någon som jag kommer ihåg speciellt från mina yngre år är en travare som hette Airman, tränad av Lars-Erik Karlsson på Axevalla. Fråga mig inte riktigt varför, men det var en favorithäst. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? För tillfället inga hästar bland ägodelarna. Känns skönt då jobbet ändå kretsar så mycket kring häst och näringen. Finns många viktiga frågor som vi jobbar men just nu deltar jag i rekryteringen av en ny VD till Flyinge/Strömsholm där är det väldigt viktigt att vi kommer rätt.

16 Rebecka Persson vecka 22 Mitt namn är Rebecka Persson, jag växte upp i Skara och har så länge jag kan minnas älskat hästar. Som åttaåring åkte jag till Axevalla Travbana för att delta på en sportlovsaktivitet i Travskolan. Hästarna och människorna som fanns i Travskolan fångade mig direkt vilket resulterat i att jag sedan dess haft ett väldigt stort intresse för travsport. Under åren har jag jobbat mycket som ungdomsledare och instruktör i travskolan för både barn, ungdomar och vuxna. Jag har tävlat ponnytrav och sommarjobbat som hästskötare hos bland annat Stig H Johansson och Åke Svanstedt. Som 18-åring började jag tävla med varmblod, körde sulkylopp, red montélopp och hade ett par egna travhästar att träna. Efter gymnasiet fick jag anställning som travskoleansvarig på Axevalla Travbana där jag även fick möjlighet att jobba med Uddetorpsgymnasiets travelever. Det var ett superroligt arbete där jag fick chansen att jobba med hästar, trav och utbildning kan det bli bättre?! De senaste åren har jag studerat Logistik och ledning på Jönköpings Tekniska Högskola. Mitt mål med studierna var att få nya kunskaper och andra perspektiv på hur vi kan göra hästnäringen ännu bättre och mer attraktiv. Under tiden har jag varit mycket engagerad i Svensk Travsports arbete kring unga och ungt inflytande. Tillsammans med Jonas Biderman har jag varit adjungerad ungdomsrepresentant i Svensk Travsports styrelse där jag fått möjlighet att påverka travsportens framtid. Det har varit superkul och väldigt lärorikt. Förutom kunskap i styrelsearbete och strategiska frågor har jag fått lära känna många nya människor som delar mitt intresse. Nästa vecka tar jag examen och ska börja hos HNS som arbetar med gemensamma frågor inom hästnäringen. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Under 2015 ska jag även arbeta med ungdomsinflytandet inom SH. Det känns jätteroligt att få träffa nya människor med hästintresse och arbeta för att SH ska ta tillvara på sina unga aktiva. Med mina erfarenheter från travet tillsammans med unga inom SH hoppas jag kunna vara med och skapa en attraktiv organisation och ökat intresse för att vara med och påverka framtiden. Min första kontakt med SH var när jag deltog i ledarskapsprogrammet

17 Framtidsspanarna Deltagarna i utbildningen bestod av unga ledare från hela hästnäringen och två av dessa var representanter från SH. Det var mycket intressant att lära sig mer om SH då jag inte hade någon tidigare kunskap om avelsorganisationer. Bästa och värsta hästminnet? En av mina höjdpunkter i hästlivet var när jag vann Lilla Elitloppet med shetlandsponnyn Fagott. Jag var 13 år och hade inte vunnit något lopp tidigare. Inför personer på publikplats och trummor som bankade från E-läktaren upploppet ner vann vi med 50 meter, känslan obeskrivlig! Nämn en häst som har betytt mycket för dig G.H.Nemo är en travhäst som jag följt på nära håll sedan han var 10 dagar gammal. Han utvecklades till en av landets bästa travhästar och jag har fått uppleva en massa spännande saker tack vare honom. Han är en riktig sagohäst och tävlade i de stora årgångsloppen där en av höjdpunkterna var Svensk Travderby som är landets mest prestigefyllda lopp för fyraåringar. Nemo är en fantastiskt klok häst som älskar att träna och tävla. Känslan att köra honom är magisk! Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Nu ser jag fram emot nya spännande utmaningar inom hästnäringen. Det ska bli väldigt roligt att utöka min kunskap kring andra hästorganisationer och verka för att unga inom SH och hela hästnäringen ska vara med och påverka framtiden. Titti Jöngren vecka 21 Jag är från början en stockholmstös som tidigt blev allergisk mot pälsdjur och därmed inte fick ha husdjur. Jag var dock tidigt som förhäxad av hästar och fick trots allt börja rida på ridskola. Året var Efter ett tappert försök att göra karriär i Stockholm inom bankväsendet, samtidigt som jag hade häst på Djurgården, insåg jag det var bättre att lägga arbetstiden på hästarna och tjäna mindre pengar, än att jobba heltid och sedan ödsa pengarna på hästen på fritiden. Tävlade en del hoppning och dressyr och provade även på fälttävlan. Sa upp mig från banken i början av 80-talet och flyttade ner till

18 Småland och Svenamo Gård, där jag praktiserade hos Antoni Chlapowski samtidigt som jag avverkade några vändor på Strömsholm. Jobbade sedan som tf ridskolechef på Sävsjö Ridskola. Flyttade till Åkersberga och arbetade som ridlärare på Skånsta Ryttare, men träffade 1984 min man, som var mjölkbonde, blev lantbruksföretagare och började driva egen ridskola. Födde upp lite welsh mountain-ponnier, men hade hästar av många olika raser: Olika typer av welsh, russ, shetland, new forest, arab, engelskt fullblod, nordsvensk bruks, varmblod Hästar med olika egenskaper som passar olika typer av människor och uppgifter. Ärligt talat har jag fött upp en del korsningar också, goda individer som inte har varit avsedda för avel i nästa steg. Upphörde med ridskolan i slutet på 90-talet, men har nu inackorderingsverksamhet (och sex egna hästar) med aktiv grupphästhållning. Mina hästar har en tendens att leva länge, tre av dem har passerat 20-strecket, men är i full gång. Vi bedriver också köttdjursproduktion på gården: Highland Cattle och lamm. Dessutom producerar vi grovfoder som vi säljer till häststallar, samt hyr ut gödselcontainrar och tar tillvara hästgödseln. Fyra barn har fötts upp på gården. Den yngsta dottern är också hästföretagare. De senaste 20 åren har jag varit förtroendevald i LRF. Först tio år i Stockholm Länsförbund, sedermera Region Mälardalen, där jag också var ordförande. År 2005 blev jag invald i LRF:s riksförbundsstyrelse, som jag lämnade för ett år sedan. Jag är dock fortfarande ordförande i LRF Häst. Har också varit vice ordförande i HNS i nio år, ett uppdrag som jag lämnade när jag lämnade LRF förbundsstyrelse. Jag sitter dock fortfarande som ordförande i Hästnäringens Miljökommitté. Har också varit ordförande i Naturbrukets Yrkesnämnd (NYN) samt vice ordförande i Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF). Forskning och utbildning ligger mig varmt om hjärtat, liksom företagarfrågor. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Jag har suttit som suppleant i SH:s styrelse i ett år och vid årets stämma blev jag invald som ordinarie ledamot. Privat har jag varit i kontakt med SH i min hästverksamhet, men jag har också haft förmånen att få samarbeta med representanter från såväl styrelsen som kansliet i mina andra förtroendeuppdrag

19 Bästa och värsta hästminnet? Värsta hästminnet var när jag hittade en nyinköpt welshponny, Capeng, med brutet ben i hagen på midsommarafton. Han gick och betade som om inget hade hänt, med bakbenet dinglande. Skenbenet var helt av. Detta var i början av 90-talet. Det är svårt att särskilja ett speciellt bästa minne. Lyckade fölningar när det friska fölet diar för första gången är alltid magiskt. Annars är nog de bästa minnena de helt vardagliga: Att kvällsfodra och lägga kinden intill halsen på sin gamle kompis som står och tuggar fridfullt Nämn en häst som har som har betytt mycket för dig Jag har haft många hästar genom åren, alla har en egen plats i mitt hjärta, men mitt engelska fullblod Mercurius xx (e. Rutger Hermes, ue. Bustino) står mig ändå allra närmast. Han fyllde 22 år i år och jag köpte honom på åringsauktionen på Täby Galopp Jag skulle kunna skriva en hel bok om honom, vi har haft så mycket roligt. Min yngsta dotter vägrar rida honom, hon säger att han är precis lik mig. Och så mitt Nordsvenska bruks-sto: Haug-Centa, 28 år. Jag har haft henne sedan hon var fem. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Efter att länge ha varit förtroendevald på heltid, känns det som om jag nu kan lägga mer tid och energi på mitt eget företagande och på hästeriet. Det är också roligt att kunna satsa på de förtroendeuppdrag som jag har prioriterat: De hästrelaterade! Inte minst styrelseuppdraget i SH. Kristina Ahlström vecka 20 Både jag och den stostam som jag avlar på kommer från Millomgården, Falköping. Den 10 juni 1970 föddes russtoet Dunette e. Tjelvar 135 u. Danni 1104 och som jag fick kalla för min. Några år tidigare föddes jag som yngsta syskon till Barbro och Dag Andersson, som även de bär med sig ett starkt hästintresse från barnsben och är aktiva uppfödare. På Millomgården fanns både ardenner,

20 new forest, svenskt halvblod och så förstås gotlandsruss och pappa Anders Andersson var aktiv inom föreningslivet. Äpplet faller inte så långt från trädet och som 16- åring satt jag med i min första styrelse flyttade jag till Skåne och efter ett par år följde även ett halvblodssto och Dunette efter. Aveln fortsatte med svenskt halvblod och det dröjde några år innan jag blev aktiv russuppfödare igen. Som mamma till tre döttrar har jag följt dem på hoppbanan och inom ponnytravet med våra egna uppfödningar och idag föder jag upp gotlandsruss under stuterinamnet Axtorp. Jag har utbildat mig och arbetar inom försäljning och administration, har varit aktiv i föreningslivet i stort sett hela mitt vuxna liv och valdes 2012 till ordförande i Svenska Russavelsföreningen. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? 2011 blev jag ordinarie ledamot i styrelsen efter att ha varit suppelant sedan Ända sedan organisationen startade för att visa på premiering och sätta sig in i de regelverk som gällde. Bästa och värsta hästminnet? Det finns många härliga minnen men ett av de senare är när egenuppfödde Axtorps Cayenne 652 som 3- åring blev BIS på Svenska Russavelsföreningens riksutställning i Örebro Värsta hästminnen är när stuteriet drabbades av kvarka den regniga hösten 2006 och vi kämpade med febriga och sjuka hästar. Det slutade bra och ingen fick några bestående men, men det var en tuff lärdom. Nämn en häst som har betytt mycket för dig Det russ som ur avelssynpunkt betyder mest för mig är Diedre 4110 född 1999 på Millomgården e. Tomtebos Enoc G 481 u Dahlia Förutom att hon har gett oss massor av glädje som rid- och körponny åt mina döttrar har hon har gett mig två av de trevligaste russen jag någonsin mött: Axtorps Cayenne 652 och Axtorps Basilika Otroligt samarbetsvilliga, positiva och energiska russ som dessutom är vackra att titta på! Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Min tid i SH:s styrelse har gett mig mycket kunskap, erfarenheter och kontakter som jag alltid kommer ha nytta av men pga arbetsmässiga skäl så har jag tackat

21 nej till fortsatt arbete i styrelsen även om jag har ett år kvar av min mandatperiod. Mitt arbete inom hästvärlden kommer att fokusera på Svenska Russavelsföreningen och förstås att avla fram härliga gotlandsruss. Maria Andersson vecka 19 Mina 4 första år bodde vi i Axvall. Jag är uppvuxen i en liten ort, Storvik, utanför Gävle. Mamma, Eva Lindblom, arbetade med att massera hästar och människor och pappa, Sven-Gunnar Andersson, var travtränare på Axevalla. Jag, min syster och mamma bodde på en liten gård med ca 4 hästar (varmblodiga & kallblodiga travhästar och en shetlandsponny), 2 kaniner, 5 katter & 3 undulater. Trots hästar hemma och en pappa som hade ett stall fullt av hästar så räckte inte det, jag ville ha en ponny Jag fick aldrig en egen ponny (klokt, tycker jag nu) men red på ridskola, tävlade hoppning på ett russ (Athena) och red några fler hästar och ponnyer som jag kom åt. När vi 1996 flyttade tillbaka till Axvall ägnade jag all min vakna tid i pappas travstall. Jag började tävla ponnytrav och lånade Ursus 512 från Kurt Larsson. Skolan prioriterade jag självklart bort då jag hade fullt upp med att vara i pappas stall och rida, köra, borsta, bära hö etc. etc. Det var ju, enligt mig, så mycket viktigare. Jag har alltid tyckt om arabiska fullblod, de är vackra och kloka hästar. När jag var 17 år köpte jag min första egna häst, ett ettårigt arabsto, Sharitsa FA5/06. Sharitsa råkade tyvärr ut för flera skador och togs bort 2013 då jag köpte min nuvarande häst Artic Enya FA197/12. Jag har haft lite olika typer av arbeten. Efter studenten och ett par års arbetande på olika jobb gick jag en yrkesförarutbildning och körde mjölkbil fick jag sommarjobb på SH där jag skulle ansvara för sommarpremieringarna.

22 Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Jag har arbetat på SH sedan 2009 och även ansvarat för sommarpremieringarna sedan dess. Jag hade min häst i samma stall som Ulrika Myhr behövde SH en sommarvikarie och jag tackade ja till det. Jag hade då ingen aning om vad varken SH eller sommarpremiering var, men hästar är ju roligt. Bästa och värsta hästminnet? Det finns många av båda men det bästa (eller snarare det roligaste) SH-relaterade minnet får ändå bli när det ringde en man hit till SH:s kansli som sökte Dan-Axel. Jag gick in till Dan-Axel och sa att det är någon som söker dig, det låter som han bryter på något annat språk. När Dan-Axel hade pratat färdigt kom han in till mig, vek sig av skratt och sa, Maria, vet du vilket språk han bröt på Skånska.. Det är ett stående skämt hos oss nu. Det värsta minnet är från tiden med min förra häst. Hon fastnade i staketet och fick en muskel bortsliten i frambenet som ettåring, som tvååring fick hon en skada på samma ben där skinnet över knäet hängde åt sidan som en trasa och 2011 fick hon en senskada. Dessa skador ledde tyvärr till att vi fick ta bort henne endast 12 år gammal. Nämn en häst som har betytt mycket för dig Det är svårt att välja, olika hästar har betytt och berört på olika sätt. Men jag kan inte säga annat än Sharitsa och Artic Enya. Otroligt fina individer. Nutid, vad gör du numera, viktiga händelser just nu? Jag jobbar på SH och trivs kanonbra med det. Just nu har arbetet med sommarpremieringarna dragit igång lite grann och jag längtar till det börjar på riktigt!

23 Min lediga tid spenderar jag mestadels i stallet och förbereder Enya inför utställningar, premiering, inridning och annat man kan hitta på. Jessica Jacobsson vecka 18 Jag heter Jessica Jacobsson och är 26 år och gymnasielärare i spanska och geografi. Jag kommer från Alvesta, utanför Växjö i Småland. Vi har så länge jag kan minnas haft hästar i familjen. Morfar hade sina nordsvenska brukshästar som han körde och mormor, moster och mamma var på olika sätt involverade i Alvesta Ridklubb, där jag själv började rida lektion som liten. Jag red och tävlade ponny i flera år, men när jag blev äldre och gick på gymnasiet kom jag i kontakt med Oden. Min morfar hade köpt Oden som ettåring för att ha honom som körhäst och jag fick så småningom i uppdrag att rida in honom. Oden blev snabbt min bästa vän och jag började träna trick och frihetsdressyr med honom, tävla dressyr och bruksridning. Det var Oden som verkligen fick mig att fastna för den nordsvenska brukshästen och nu bor både Oden och min andra nordsvenska brukshäst Nitro, på min och sambons hästgård utanför Växjö. Jag kom i kontakt med SH genom mitt och Odens deltagande i Sweden International Horse Show Där representerade vi den nordsvenska brukshästen bland monterboxarna på mässan, visade upp trick och frihetsdressyr i mässpaddocken, samt deltog i en av kvällsshowerna på stora arenan. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH och FNH? Jag är medlem i Föreningen Nordsvenska Hästen och har vid flera premieringar stått för pausunderhållningen. Förra året hade jag dock inte möjlighet till det då jag visade Nitro, min då treåriga valack. Vi gjorde det frivilliga körprovet med 25 poäng av 25 möjliga och exteriört fick Nitro 40 poäng. Även om trickträningen och frihetsdressyren är det jag brinner mest för, tycker jag att det är jätteroligt att kunna köra mina hästar också. Bästa och värsta hästminnet? Mitt bästa hästminne är definitivt vistelsen på Friends Arena och deltagandet i SIHS Jag har alltid drömt om att få rida på de stora arenorna och nu blev

24 drömmen sann. I SH s tävling Publikens favorit på mässan vann Oden och den nordsvenska brukshästen och vi fick därför äran att vid två tillfällen rida in helt ensamma på den stora arenan inför en stor publik. Detta är det absolut roligaste och mäktigaste jag någonsin har gjort i hästväg. Mitt värsta hästminne var när Oden för drygt fem år sedan skadade sig så allvarligt att veterinären sa till mig att vi nog får räkna med att ta bort honom om han inte svarade bra på behandlingen som han fick. Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan, Oden var och är ju mitt allt. Oden blev sakta men säkert bättre och jag kunde börja sätta igång honom lugnt. Under flera månader jobbade jag honom från marken och tömkörde honom i skritt. Idag rids, körs och tricktränas Oden precis som före skadan och den märks inte av alls. Nämn en häst som har betytt mycket för dig Oden är såklart den häst som i mitt liv har betytt mest för mig. Det är med honom jag har lärt mig det mesta, eller allt faktiskt, när det kommer till kommunikation häst-människa. Han har lärt mig läsa hästar och förstå varför de gör som de gör i olika lägen. Det är Oden som har tagit mig till de stora arenorna i Sverige och det är honom jag har att tacka för framgångarna vi har haft tillsammans. Nuläge - Vad gör du nuförtiden? Nuförtiden jobbar jag heltid som lärare på en högstadieskola samtidigt som jag och sambon driver vår hästgård. I skrivande stund är jag mitt i uppstarten av mitt företag där vi bland annat kommer att kunna erbjuda träningar och clinics inom trickträning och frihetsdressyr. Mitt långsiktiga mål är att i framtiden kunna gå ner i tjänst och leva lite även på hästverksamheten. Morgan Johnsson vecka 17 stora intresse för hästar har kommit. Jag är född i en liten by som heter Örsås 4,5 mil söder om Borås, på en gård med kor och svin samt icke att förglömma hästavel. Det var med ardenner och nordsvenska hästar och dessa användes även i dagligt arbete på såväl åkrar som i skogen. Mina tre bröder och jag hade en far som var oerhört hästintresserad och det är därifrån som mitt

25 I mitt yrkesliv så är det inte många som vet att jag faktiskt är utbildad kock och jobbade som sådan i 10 år efter skoltiden. Som kock så flyttade jag runt en del och var även boende uppe i Wilhelmina något år. Efter det så blev det inom byggnation och då med takarbeten. Själv har jag tillsammans med min fru och våra barn fött upp ganska många ponnyer genom åren, då främst Gotlandsruss och Shetland. Slutade med detta för 9 år sedan då tiden inte ville räcka till och jag beslutade att helt lägga min tid på att bedöma andras hästar/ponnyer. Vilket jag inte ångrat en minut, kan sakna egna hästar emellanåt men det går över ganska snabbt. Vilken är din arbetsmässiga relation till SH? Idag så har jag ganska mycket med SH att göra då jag arbetar väldigt ofta så som premieringsförrättare för såväl ston som hingstar. Samarbetet fungerar på ett väldigt bra sätt och jag tycker att man kan ha en bra dialog med SHs personal och med dess styrelse. Min första kontakt var faktiskt innan SH hette SH. Det var under uppbyggnadsskedet 1985 av vad som senare skulle bli SH. Har sedan varit med i styrelsen i ett 10-tal år och som vice ordförande i 5 av dessa. Avgick på egen begäran 2004 (tror jag). Bästa och värsta hästminnet? De bästa hästminnen jag har är från sent 1950-tal då mina äldre bröder och jag fick åka med far och en granngubbe på stopremieringen som skedde i Svenljunga 1 mil bort. Då kördes det med häst och vagn och framför vagnen var det ett par med ardennerston med varsitt föl bundna vid sidan. Bakpå vagnen var det ett antal 1, 2 och 3-åringar bundna, dessa skulle under dagen visas och bedömas av premieringsförrättaren. Som kuskbock fungerade en trälåda, i denna förvarades kaffe, mjölk, saft, smörgås och det mest självklara en liter som gubbarna sa. Med andra ord en liter brännvin. Det var fest den dagen. En sådan dag som jag aldrig glömmer var i mitten av 1960-talet då far gick etta med såväl 2-åringen som 3-åringen och till detta erhöll väldigt fina hederspris. En lyckans dag. Andra fina minnen som jag har är när man som premieringsförrättare godkänner en hingst eller ger ut ett diplom och jag ser lyckan i uppfödarens/ägarens ögon och i kroppsspråket, just då känner jag också en väldig tillfredställelse. Som djurägare så upplever man ju alltid något som inte blir som man tänkt sig. Naturligtvis så är det ju ingen en dans på rosor alltid. Jag såsom många andra häst/ponnyuppfödare har ju upplevt när ett föl eller äldre häst har fått avlivas eller har dött av någon orsak. Sådana stunder är ju inget som man vill uppleva eller önskar någon annan. Nämn en häst som har betytt mycket för dig En häst som betydde mycket för mig som liten grabb var en ardennervalack som hette Vittling. Med han kunde man göra allt från att rusa fram i full galopp till att köra allt inom jord och skogsbruk. I vuxen ålder är det naturligtvis russtoet Pomilla Hon var född här hos oss och lämnade inte mindre än 18 föl med 11 olika hingstar, av dessa blev det 2 godkända söner och 6 diplomston. Av dessa är minst 3 Elitpremierade och flera är premierade med A. Flera andra har tävlat i trav, hoppning, dressyr och fälttävlan. Hon är även mormor och mormorsmor till ett stort antal godkända hingstar och diplomston. Hon blev själv premierad med superelit, ett fantastiskt avelssto som jag hade lyckan att få äga