Norrköpings kommun Tekniska kontoret

Transkript

1 Bearbetat av Klas Adsell med färgläggning av viss text med röd färg Norrköpings kommun Tekniska kontoret Dammar i Torshagsån - nuvarande förhållanden och förslag på framtida hantering Jonas Andersson WRS Uppsala AB

2 Innehållsförteckning 2 4 Uppdraget... 2 Uppdragets genomförande... 2 Orientering... Natur- och friluftsvärden samt vattenkvalitet Övre Glottern... 5 Nedre Glottern... 6 Torshagskärret... 7 Torshagsån Torshagsåns reglering och vattenföring Regleringens och kraftproduktionens historia... 8 Regleringsrätt och rätt till vattenuttag...2 Tillrinning, flöden och hinder för hög vattenföring...5 Vattenförhållanden nedströms Torshag Förhållanden vid kommunägda dammar Mela - Såggölens utlopp, regleringen av Övre Glottern Beskrivning av dammanläggningen...27 Fastighet...28 Reglering...28 Drift och underhåll Torshag - regleringen av Nedre Glottern Beskrivning av dammanläggningen Fastighet Reglering Drift- och underhåll Åby - reglering av Torshagskärret Beskrivning av dammanläggningen Fastighet Reglering Drift- och underhåll Åby, Storgårdsdammen Beskrivning av dammanläggningen Fastighet Reglering Drift- och underhåll Förslag till fortsatt arbete och åtgärder Drifttillsyn och reglering...7 Naturvård, friluftsliv och pedagogik...9 Sammanfattande förslag på fortsatt arbete Referenser...40 Bilaga. Sammanfattade uppgifter om dammar i Torshagsån som ägs och/eller sköts i kommunal regi...42 WRS Uppsala AB (42)

3 Uppdraget Norrköpings kommun äger ett antal dammar som reglerar vattennivåerna i flera åar/vattensystem i norra delen av kommunen. En av dessa är Torshagsån som rinner från Glotternsjöarna, genom samhället Åby ut i Norrviken i Brådvikens inre del. Dammarna har under lång tid reglerats av va-huvudmannen i olika organisationsformer. Verksamheten finns sedan mars 2005 i det kommunala bolaget Norrköping Vatten AB. Diskussioner pågår om lämpliga och möjliga lösningar för framtiden när det gäller ägande, underhållsansvar, regleringsansvar och dricksvattenuttag för dammarna i vattensystemen. Tekniska kontoret har uppdragits att initiera en utredning om den fortsatta regleringen av dammarna. Torshagsån är det vattendrag som man önskar utreda först. Frågor som man inledningsvis önskar belysa är vattenrättsliga förutsättningar (vattendomar), ägarförhållanden, ansvar, omfattning/kostnad för drift och underhåll, dammarnas status och underhållsbehov samt vilka intressen som berörs av regleringarna. I nästa skede ska förslag på framtida hantering av dammarna tas fram. Där ska bl.a. belysas möjligheter att minska skötselbehovet genom ombyggnad, ev. förändrad regleringsstrategi (med utgångspunkt intressen för naturvård, rekreation, bryggor/båtar, sjö-/ånära egendom samt hydrologi), hantering av icke kommunägda dammar, ev. försäljning av någon anläggning, behov av nya/förändrade miljödomar och riskbedömning med avseende på ökade framtida flöden/ klimatförändringar. WRS Uppsala AB har av tekniska kontoret uppdragits att utreda nuvarande förhållanden samt att ta fram förslag på hur det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas. 2 Uppdragets genomförande Inom ramen för uppdraget har i första hand nuvarande förhållande sammanställts. Detta har innefattat natur- och friluftsvärden, beskrivning av vattenläggningar och vattendraget, nivåvariationer och flöden, vattenrättsliga förutsättningar, ägarförhållanden, drift- och underhåll, anläggningarnas status samt intressenter som berörs av regleringarna. Äldre utredningar och besluts har också gåtts igenom för att klarlägga orsak och målsättning med tidigare gjorda förändringar i regleringen av vattensystemet. Fältbesök gjordes vid Torshagsån den 7 januari, 2 februari samt 28 mars I föreliggande rapport presenteras också förslag på hur beslutsunderlag bör framarbetas för den fortsatta hanteringen av Torshagsån samt vissa förslag till konkreta åtgärder som kan genomföras på kort sikt. Fokus har lagts på åtgärder som gynnar naturvårds- och rekreationsintressen. Ansvarig för uppdraget hos WRS har varit Jonas Andersson. Vid fältbesiktning har Daniel Stråe bistått. Kontaktperson på kommunens tekniska kontor har varit Kaj Almqvist. WRS Uppsala AB (42)

4 Orientering Torshagsåns avrinningsområde är ca 5 kvadratkilometer stort och sträcker sig från den höglänta terrängen i Kolmården norr om Åby samhälle, ner till Bråviken. Avrinningsområdet domineras av barrskogar och myrmarker samt de två stor sjöarna Övre och Nedre Glottern. Nedre Glottern är belägen strax ovanför en förkastningsbrant och omkring 80 m över havet. Omedelbart norr om sjön Nedre Glottern är sjön Övre Glottern belägen. Dess vattenyta är belägen knappt 85 m över havet och vatten avbördas till Nedre Glottern via Såggölen, genom en trång kanal med dammlucka i närheten av torpet Mela. Nedre Glottern avbördas i sin tur till Torshagskärret via dammanläggningen vid Torshag. Vattnet leds delvis genom en öppen kanal och delvis i trumma genom Torshagshuset och mynnar i Torshagskärret vid Katrineholmsvägen. Torshagsån börjar vid utloppet från Torshagskärret och rinner genom en delvis brant nedskuren ravin genom centrala Åby. På sträckan från Torshagskärret till Nyköpingsvägen finns flera fall. Från Åby samhälle och fram till mynningen i Bråviken rinner ån fram genom odlingsbyggd i ett delvis meandrande lopp. Området är försurningskänsligt och flera av de uppströms belägna sjöarna kalkas regelbundet och ingår i länets samordnade kalkningsverksamhet. Hela bäcken, från Torshagskärrets utlopp, är 4,0 km lång och har en fallhöjd på 54 m, men en del av fallhöjden är indämd i de dammar som förekommer i bäckens övre, norra del. Medelflödet uppgår till ca 250 l/s vid åns utlopp i Bråviken (Norrköpings kommun 2002). Glotternsjöarna samt Torshagsån är sedan hundratals år reglerade för att utvinna vattenkraft för tillverkningsindustrier och kvarnar. För maximalt nyttjande av vattenkraften användes sjöarna inom avrinningsområdet för att magasinera nederbörden. Detta innebar stora nivåfluktuationer. I Nedre Glottern var dessa variationer ca 2,9 meter och under torrår stod sjön därför långsiktigt nedsänkt och blottade steniga och vegetationsfria stränder. Badbryggorna stod ofta som gängliga ställningar vid stränderna (Jacobsson 976). När anläggningarna för kraftproduktion vid Torshag var uttjänta i början av 980-talet, beslutade kommunen som då var ägare till kraftstationen att upphöra med produktionen. Detta gav också förutsättningar för att ändra regleringen av sjöarna så att nivåvariationerna under året minskade. Referenskurvor för nivåreglering togs fram för Övre och Nedre Glottern som innebar vattenståndsfluktuationer på ca 40 cm för Övre Glottern och ca 75 cm för Nedre Glottern under normalår. Under år med större tillrinning skulle nivåerna tillåtas stiga upp till dämningsgränser som bestämdes utifrån dels den gällande vattendomen från 89 och dels nivåer på lågt belägna byggnader utmed sjöarna. Magasinsvolymen mellan lägsta och högsta vattennivå beräknades vara tillräcklig för att utflödet vid Torshag inte skulle överstiga.7 m /s vilket bedömdes motsvara historiska vattenflöden när kraftverket var i drift. Detta flöde bedömdes också kunna avbördas i Torshagsån nedströms utan problem. Senare har lågliggande byggnader tillkommit vid Nedre Glottern vilket gjort att man försöker hålla nivån i sjön inom regleringsintervallet för "normalår" under alla år. Detta gör att man kan tvingas släppa mer vatten än planerat till Torshagsån, vilket kan ställa till problem i anläggningar utmed ån. Det finns i dagsläget alltså en intressekonflikt mellan en snäv nivåvariation i sjöarna och att hålla nere maxflödet i Torshagsån nedströms. WRS Uppsala AB (42)

5 Figur. Torshagsåns avrinningsområde. En ruta på kartan motsvarar 5 x 5 km i terrängen. Lantmäteriet. Ärende nr M2005/4498. WRS Uppsala AB (42)

6 4 Natur- och friluftsvärden samt vattenkvalitet Flera av sjöarna inom Torshagsåns avrinningsområde hyser stora naturvärden. Övre och Nedre Glottern samt Bärsjön är klassade som regionalt intresse för naturvården i naturvårdsprogrammet (Norrköpings kommun 2002), medan Skärgölarna, Råsjön, Nedre Herrgölen och Stora Gransjön är klassade som kommunalt intresse. Även Torshagsån klassas som regionalt intresse för naturvården. Ån är en av länets viktigare reproduktionsområden för havsvandrande öring. De mest värdefulla reproduktionsområdena ligger i och kring Åby samhälle (Tengelin 994). Flera av sjöarna inom avrinningsområdet ingår sedan 990 i Glotternsjöarnas fiskevårdsområde och det finns således stora fiskeintressen även där. Glotternsjöarna är också, med sitt tätortsnära läge, riksintressanta miljöer för det rörliga friluftslivet. Vid Övre Glottern ligger Glotternskogens naturreservat som är ett fint exempel på den vilda Kolmårdsnaturen. Här finns torra hällmarkstallskogar och fuktiga gransänkor och sumpskogar. I reservatet finns vandringsleder, en eldstad och vid P-platsen en informationsskylt. Vid Nedre Glottern finns en föreningsstuga, motionsspår, vandringsleder, vindskydd och friluftsbad. Vintertid används sjöarna frekvent av skidåkning och skridskoåkning. Tillgängligheten är god då området gränsar till fritids- och permanentbebyggelse (Norrköpings kommun 2002). Flera av sjöarna inom avrinningsområdet kalkas för att motverka försurningsskador. Kalkningen påbörjades 988. Både Övre och Nedre Glottern har idag en buffertkapacitet som är relativt god. Då Nedre Glottern är dricksvattentäkt för Åby ingår sjöarna i avrinningsområdet i Nedre Glotterns vattenskyddsområde. Nedan beskrivs de vattenmiljöer som mer direkt påverkas av regleringen av Torshagsån, dvs. Övre och Nedre Glottern, Torshagskärret samt Torshagsån. Fakta är huvudsakligen hämtade från naturvårdsprogrammet (Norrköpings kommun 2002). 4. Övre Glottern Övre Glottern är en stor, djup och näringsfattig skogssjö med en total yta på 86,5 ha. Två sprickzoner skär igenom norra delen av sjön som är flikig med flera vikar, uddar och näs och omkring 5 öar och mindre skär. Bottentopografin är mycket varierande med flera djupområden åtskilda av sund och grundare partier. Sjön uppvisar med sin stora flikighet, örikedom, variation av strandtyper, stabilt skiktade sommarförhållanden m.m. en stor mångformighet. Fågelfaunan är rik, med arter som storlom och lärkfalk. Även fiskfaunan är relativt artrik med minst åtta naturligt förekommande arter; abborre, mört, gärs, benlöja, sutare, siklöja, sarv och gädda. Sjöns evertebratfauna är relativt välundersökt. I sjön förekommer det glacialrelikta kräftdjuret pungräka samt försurningskänsliga arter som dagsländorna sjösandslända och slamslända. WRS Uppsala AB (42)

7 Bottenfaunans sammansättning indikerar tämligen opåverkade förhållanden vad gäller försurning. Den glesa vattenvegetationen utgörs bl.a. av sjöfräken, flaskstarr, säv, tråd- och löktåg, igelknopp, notblomster, gul och vit näckros, gäddnate, vattenpilört och styvt braxengräs. I naturvårdsprogrammet slås fast att alla åtgärder som kan skada sjöns naturvärden skall undvikas. 4.2 Nedre Glottern Nedre Glottern uppvisa många likheter med Övre Glottern men har en yta som är knappt tre gånger större, 246, ha. Sjön är näringsfattig, relativt klar, har stor flikighet, varierande bottentopografi, stor örikedom, många tillflöden och goda förutsättningar till stabilt skiktade sommarförhållanden. Sjön har med sitt stora avrinningsområde en förhållandevis hög avrinning. Omgivningarna kring sjöns södra delar är ställvis exploaterade med bl.a. fritidsoch permanentbebyggelsen vid Loddbynäset och Sandviksgärdet. I övrigt utgörs omgivningarna till största delen av talldominerade skogsmarker. Klipp- och moränstränder är vanliga kring sjön. På flera ställen är stranden brant och en mäktig bergbrant återfinns väster om Falkviken. Den djupaste punkten, 29,5 m, ligger norr om Tallholmarna. Till fågelfaunan hör storlom, kanadagås, fiskmås och drillsnäppa. Fiskfaunan är relativt artrik med minst åtta naturligt förekommande arter. Dessa är abborre, gärs, mört, sarv, sutare, benlöja, gädda, lake, siklöja samt eventuellt stensimpa. Siklöjan är möjligtvis inte ursprungligt förekommande då uppgifter om att arten planterades in under 960-talet finns. Storrödingen planterades in 99 och nors 996. Flodkräftor fanns tills 995 då sjön drabbades av kräftpest. I sjön förekommer de tre glacialrelikta kräftdjuren pungräka, taggmärla och Limnocalanus macrurus. Vattenvegetationen utgörs av bladvass, säv, sjöfräken, topplösa, notblomster, strandpryl, styvt braxengräs m.m. Bland flytbladsväxterna förekommer bl.a. näckrosor och vattenpilört. Vattnet i Nedre Glottern har provtagits vid ett stort antal tillfällen. Sedan kalkningarna inleddes 988 kan vattnet karaktäriseras som svagt färgat och nära neutralt med en god till mycket god buffertkapacitet. Vattnets siktdjup var måttligt (6 prov) och halterna av totalfosfor och totalkväve var låga till måttligt höga (4 prov). Nedre Glottern är en av kommunens mest välfrekventerade sjöar och har ett mycket högt rekreationsvärde. Den utnyttjas t ex till kanoting, skid- och skridskoåkning, bad och fritidsfiske. Den populäraste badplatsen är Gransjönäsbadet i sydost. Näromgivningarna utnyttjas som strövområden och många vältrampade stigar finns kring sjön, bl.a. Östgötaleden som går förbi norr om sjön. I naturvårdsprogrammet slås fast att alla åtgärder som kan skada sjöns naturvärden skall undvikas. WRS Uppsala AB (42)

8 4. Torshagskärret Torshagskärret finns inte upptaget i naturvårdsprogrammet. Enligt uppgift från kommunen finns sedan några år en skrattmåskoloni i kärret. Till häckfågelfaunan hör även typiska våtmarksfåglar som knipa, rörhöna, sothöna och gräsand. 4.4 Torshagsån Torshagsån med omgivande strandskogar hyser höga naturvärden knutna till vattenmiljön och den omgivande lövrika skogen. Omgivningarna består främst av bebyggelse och jordbruksmark, men närmast bäcken dominerar lövträd som bildar en mer eller mindre bred och välskuggande kantzon mot omgivande mark. De centrala delarna av Torshagsån har ett mestadels naturligt lopp med en låg grad av fysisk påverkan. Strömförhållandena är varierande med en hög andel strömmande sträckor. Knappt,5 km av bäckens centrala delar, mellan Nyköpingsvägen och E4:an, har ett mestadels naturligt och delvis meandrande lopp. Såväl uppströms som nedströms denna sträcka finns på flera håll tydliga spår av uträtningar, rensningar m.m. Mest påverkad är den ca 600 m långa sträckan från Torshagskärret till Nyköpingsvägen. Här rinner bäcken genom en i finsediment bitvis djupt nedskuren ravin med flera dammar och såväl kanaliserade som kulverterade sträckor. Ravinen fortsätter ytterligare några 00 m nedströms Nyköpingsvägen. Torshagsån är mestadels 2-5 meter bred och har ett svagt strömmande till strömmande vatten. I ravinen förekommer dessutom flera forsande partier och nedströms E4:an är bäcken ställvis lugnflytande. Botten utgörs omväxlande av sand, grus, sten och block. I lugnflytande delar dominerar organiska sediment och sand. Vattenvegetationen är överlag sparsam och domineras av glest växande näckmossa, men även gul näckros, rostnate, gräsnate och flera olika igelknoppar (Sparganium emersum, S. erectum och S. minimun) förekommer. På stenar och block i de brantaste partierna växer bäckkrypmossa. Såväl strömstare som forsärla har häckat vid ån. Större delen av ån nyttjas även som rastlokal för strömstare. Strömstare häckar ofta vid övre delen av bäcken. Här har också forsärla häckat vid flera tillfällen. Torshagsån är, som nämnts ovan, ett av länets viktigare reproduktionsområden för havsvandrande öring. Fiskfauna i övrigt är artrik, med förekomst av bl.a. flodnejonöga och stationär öring. Ån har elfiskats vid ett flertal tillfällen och på ett flertal lokaler. Kring Björnsnäs ca 0,8 km uppströms mynningen i Bråviken har ett elfiske genomförts ( ). Fångsten utgjordes i fallande ordning av öring, bäcknejonöga och gädda. Av provfiskeresultaten framgår inte om arttillhörighet verifierats genom fynd av adulta nejonögon varför det inte kan uteslutas att fångsten utgjordes av flodnejonögon. Inga övriga fynduppgifter om bäcknejonöga har påträffats. Under 200 och 2002 togs vävnadsprover på havsvandrande öringar från flera åar som mynnar i Bråviken, bl.a. Torshagsån. Syftet med undersökningen var att klarlägga hur det är ställt med den genetiska variationen hos öringbestånden kring Bråviken. Resultaten visade att öringen i området kan betraktas som ett komplex av bestånd som troligtvis har en gemensam WRS Uppsala AB (42)

9 kolonisationshistoria. Bestånden är genetiskt skilda åt, men inte helt isolerade från varandra. Individer rör sig alltså mellan bäckarna. Resultaten visar också att det är ganska få individer som deltar i reproduktionen i bäckarna. Det finns därför goda skäl att stärka bestånden. Om man vill gynna och bevara dessa öringpopulationer är det troligen mest effektivt att satsa på att förbättra och utöka lek- och uppväxtområdena i de öringförande bäckarna runt Bråviken (Pettersson 2005). Mer information om resultat av elfiske och uppgifter om vandringshinder finns i beskrivningen av Torshagsån i avsnitt 5.4. Inventering av bottenfauna i Torshagsån gjordes , strax nedströms Nyköpingsvägen. Förekomst av flera förorenings- och försurningskänsliga arter/grupper medförde att bottenfaunan bedömdes som ej eller obetydligt påverkad av såväl näringsämnen/ organisk material som försurning. Bottenfaunan bedömdes ha höga naturvärden, vilket grundade sig på förekomst av den ovanliga igeln Erphobdella lineata samt den mycket ovanliga fåborstmasken Propappus volki. Sistnämnda art förekom ganska rikligt i det kvalitativa prov som togs och arten har tidigare bara noterats på fyra lokaler i Sverige tidigare (Boström 2005). Sällsynta och krävande organismer är knutna till lövskogarna som kantar bäcken. Här förekommer bl.a. gammelekslav, storrams, strutbräken och ormbär, men sannolikt finns här även en värdefull vedlevande insektsfauna. Bäckens vattenkvalitet har analyserats vid 4 tillfällen ( , , och ). Utifrån SNV:s bedömningsgrunder (999) kan vattnet mestadels karaktäriseras som svagt surt med en mycket god buffertkapacitet samt måttligt färgat och obetydligt till svagt grumligt. I naturvårdsprogrammet slås fast att alla åtgärder som kan skada områdets naturvärden skall undvikas. Strandskogarna bör lämnas för fri utveckling, men gamla spärrgreniga ekar bör hållas fria från inväxande träd. Bäckens många vandringshinder bör om möjligt åtgärdas. Öster om Nyköpingsvägen finns en vandringsled som följer Torshagsån från Kroktorpet och ambitioner finns att på sikt knyta samman denna med promenadvägar i Torshagsravinen norrut. 5 Torshagsåns reglering och vattenföring 5. Regleringens och kraftproduktionens historia I den del av Torshagsåns vattensystem som ligger uppströms Torshag har sedan mycket lång tid funnits anläggningar för nyttjande av vattenkraften i ån. Rätten till detta torde ursprungligen vara grundad på privilegier från 600- och 700-talet samt skatteläggningar. Sedan mitten av 700-talet uppges vattenkraften vid Torshag ha utnyttjats för drift av olika tillverkningsindustrier. Enligt rättegångsprotokoll från Lösings, Bråbo och Memmings häradsrätt åren fanns på 850-talet en dammbyggnad trä över Torshagsån strax WRS Uppsala AB (42)

10 nedströms sjön Nedre Glottern. Dammen ersattes under år 86 med en damm av sten, som synes varit lika hög som den gamla trädammen (Valin 964, Jacobsson 98). Figur 2 visar ett utsnitt ur två sammansatta kartblad från Häradsekonomiska kartan, fältmätt år På kartan finns klädesfabriken och bomullsspinneriet vid Torshag markerat. Torshagskärret synes på den tiden utgjorts av en mindre spegeldamm samt ängsmark mot en meandrande Torshagså. En såg finns markerad söder om landsvägen (nuvarande Nyköpingsvägen) samt tre relativt tätt liggande kvarnar/industrier nedströms denna i ån. Figur 2. Torshagsån i Åby avbildad på Häradsekonomiska kartan, fältmätt år Copyright Lantmäteriet Ur Häradsekonomiska kartan på dvd. Redan 858 sattes en turbin in i fabriksanläggningen i Torshag som var avpassad för en vattenmängd på 40 l/s. 87 byggdes den om för en vattenmängd på 700 l/s. Den befintliga stendammen vid Nedre Glotterns utlopp i Torshagsån uppfördes år 876 (kartan i figur 2 ritades antagligen före dess). År 89 kompletterades dammanläggningen med en ny 900 mm intagstub i stål till kraftverket vid Torshag. Den maskinella utrustningen i kraftverket byttes i mitten av 940-talet. Kraftverket hade en fallhöjd (från dämningsgränsen för Nedre Glottern +79,4) på 25 m. Den effektiva fallhöjden var 2,5 m. Verket var efter 940-talet utbyggt för en största drivvattenmängd på,2 m /s, vilket var fem till sex gånger den beräknade medeltillrinningen (Jacobsson 98). Den stora regleringshöjden i Nedre Glottern, ca 2,9 m, som kraftproduktionen medförde gav upphov till breda sterila strandremsor. I takt med att rekreationsintressena vid sjön ökade sågs detta som ett allt större problem. Under de torra somrarna i början på 970-talet riktades det kritik från allmänheten mot de torrlagda områdena vid långgrunda stränder som blev en följd av lågvattenstånd. Efter anmälan till länsstyrelsen kunde naturvårdsenheten konstatera att WRS Uppsala AB (42)

11 regleringen inte hade bedrivits i strid mot gällade bestämmelser. Ett högre vattenstånd under sommarmånaderna, än som blev fallet vid normal reglering, ansågs dock önskvärt ur naturvårdsintresse. Kommunen uppdrog 976 åt ingenjör Stig Jacobsson att utreda möjligheterna att inom ramen för gällande vattendom och med befintliga avbördningsanordningar anpassa vattenregleringen från Nedre Glottern så att regleringsskador vid sjön och i avloppet nedströms (Torshagsån) kunde minskas. Jacobsson utgick i sitt arbete från vattenståndsuppgifter för Nedre Glottern för åren samt De lägsta vattenstånden och tillrinningarna kunde hänföras till den tidigare tidsperioden och de högre värdena till den senare tidsperioden, undantaget år 924 som var ett år med mycket stor tillrinning och höga flöden. Stora vårflöden till Nedre Glottern inträffade under 960-och 970-talet. Av dessa var vårfloden 970 den i särklass intensivaste och förorsakade den största utfyllanden av vattenmagasinet. Denna vårflod var också den intensivaste under hela tidsperioden på 8 år. Höstflöden förorsakar normalt mindre intensiv tillrinning till Nedre Glottern och därmed mindre magasinsuppbyggnad. Jacobssons beräkning av tillrinningen till Nedre Glottern baserade sig på dels beräkningar av de vattenmängder som magasineras i sjön under en bestämd tid samt de vattenmänger som under samma tid avrunnit från sjön. Avrinningen från sjön beräknandes som summan av flöde genom kraftverket, uttag av processvatten till textilindustrin i Torshagshuset, uttag av hushållspillvatten för kommunens vattenförsörjning samt flodvattenutsläppet genom "reservavbördningsorganen". I utredningen gjordes avvägning av enstaka lågliggande bryggor och badhus vid sjön och den högsta dämningshöjd som borde eftersträvas även vid det svåraste vårflodstillfället, med avseende på dessa, bestämdes till +79,9 m.ö.h. Beräkningarna visade att,2 m /s kunde avledas genom kraftverket och att reservutloppet kunde avbörda, m per sekund, alltså tillräckligt flöde för att kunna stänga av kraftverket vid ev. reparationsarbeten. Jacobssons utarbetade ett förslag på normalvattenståndskurva för Nedre Glottern som baserade sig på en största avbördning vid kraftverksdammen på,7 m /s. Vattenståndet beräknades under ett normalår variera omkring 0,7 m, mellan lägst nivån på +78,90 m före vårflödets början, i allmänhet 5 mars, och högsta nivå på 79,6 m vid vårflödets slutskede, i allmänhet senare delen av april månad. Jacobsson föreslog också att mindre nedsänkningar än till nivån +78,90 m skulle göras om snömängderna inför vårfloden var så små att dämningshöjden 79,4 inte beräknas kunna uppnås omkring maj. Den regelring av Nedre Glottern som föreslogs av Jacobsson beräknades minska elkraftsproduktionen i Torshags kraftverk. Kraftverket drevs 976 främst för att försörja den tillhörande textilindustrin med elkraft och drevs i allmänhet med reducerad effekt. Jacobsson fick 98 i uppdrag att vidare utreda upprustning av Torshags kraftverk samt alternativa möjligheter att reglera vattenavrinningen från Nedre Glottern (Jacobsson 98). Som ett resultat av utredningen föreslog fastighetsnämnden i juni 98 att kraftproduktionen vid Torshag tills vidare skulle upphöra, då nyinvesteringar i kraftverket inte beräknades vara lönsamma. Man konstaterade att om rimliga krav från natur- och friluftsintressen på WRS Uppsala AB (42)

12 begränsningar av vattenståndsfluktuationer skulle uppfyllas, så skulle en stor del av kraftverkets energi komma att produceras då överskott på el-energi förelåg. Man konstaterade också att inga åtgärder som kräver ny vattendom för närvarande borde aktualiseras. Kommunfullmäktige beslutade i december 98 att kraftproduktionen vid Torshag skulle upphöra. Man beslutade också att anslå medel till åtgärder på flodvattenutlopp vid Torshag och Mela samt att fastighetskontoret skulle träffa överenskommelse med gatukontoret om utförande av regleringen vid Torshag och Mela när kraftproduktionen nedlagts. Automatiska regelanordningar skulle installeras vid Torshag senats den juni 982 och gatukontoret skulle därefter överta skötseln av dammarna vid Torshag och Mela. Någon automation av Torshagsdammen skedde dock inte. Vid Mela gjordes inget och man konstaterade i brev från gatukontoret att dammanläggningen vid Mela var i stort behov av upprustning. Luckan för reglering var stor och otymplig och mycket svår att manövrera för en man med tillgängliga medel (spett). Med anledning av detta gjordes en upprustning av anläggningen, så att dammen vid Mela blev säkrare och manövreringen lättare. Under 988 beslutades att förvaltningen av Glotternsjöarna skulle åläggas kommunens fastighetskontor. Kontoret hade då för avsikt att försöka utnyttja anläggningen vid Torshag för att uppföra ett minikraftverk. Kalkyler visade på klar lönsamhet för fastighetskontoret. I april 988 framförde också gatukontoret planer på att utnyttja Glotternsjöarna som reservvattentäkt för Norrköpings tätort. Fastighetskontoret ansåg att det vattentäktsprojekt som drevs av gatukontoret hade "större dignitet" än ett minikraftverk och avsåg därför att avbryta förstudierna för ett minikraftverk. Man föreslog också att det fulla förvaltningsansvaret skulle återfördas till gatukontoret. Ett omfattande utredningsarbete gjordes enligt uppgift från kommunen kring nyttjande av Glotternsjöarna som reservvattentäkt, men detta förslag har ännu inta aktualiserats. I augusti 994 tog kommunen i drift ett nytt vattenverk som försörjer Åby och dess omgivningar med dricksvatten från Nedre Glottern. I mitten av 990-talet byttes regleringsluckorna ("bjälksättar") och stålkonstruktionen för stabilisering av damm och lucklägen vid Torshag. En v-fomad mätränna installerades också i den stensatta rännan strax nedströms dammen. Syftet var att erhålla en bättre flödesmätning. I slutet av 990-talet och början av 2000-talet förekom mycket diskussioner kring regleringen av Nedre Glottern och framförallt kring avtappningen av vatten till Torshagsån nedströms. I augusti 200 beslutade kommunfullmäktige om vattenskyddsområdet för den allmänna vattenförsörjningen vid Nedre Glottern. Dammar i Torshagsån - nuvarande förhållanden och förslag på framtida hantering WRS Uppsala AB (42)

13 5.2 Regleringsrätt och rätt till vattenuttag Regleringsrätten för dammen vid Torshag och uppströms liggande sjöar grundas på den syneförrättning "rörande undersökning av vattendragen omkring fabriken vid Torshag" som avlutades den 8 juli 854 av kommissonslantmätaren Carl Öhrling. I förrättningen blev enligt protokollet; dels märken för vattenståndet utsatta i Nedre Glottern, Över Glottern, Bärsjön och Övre Herrgölen varöver vattnet från den 5 maj varje år eller under sommarmånaderna ej får uppdämmas, dels undersöktes möjligheterna att öka vattentillgången vid Torshag genom att öka avtappningsmöjligheterna från inom tillrinningsområdet belägna småsjöar och gölar genom att gräva djupare avlopp från dessa och anlägga dammar, dels genom att överleda vatten från den s.k. Getsjö bäck till Glotternsjöarnas vattensystem genom att bl.a. anlägga en damm i getsjöbäcken vid Getsjö bro. Syneförrättningen fastställdes av Kunglig Majestäts befallningshavare i Linköpings slott den 5 augusti 854 och protokollet från förrättningen togs in i Bråbo härads dombok den 20 september 854 för framtida efterrättelse (Jacobsson 978). Advokat Anders Valin utredde 964 (Valin 964) regerlingrätten i Nedre Glottern där han konstaterade att de dammbyggnader som uppfördes åren 86 och 876 vid Torshag tillkommit i laga ordning. Lagligheten av dessa anläggningar bekräftades också i Högsta domstolens dom angående rätt för innehavaren av kraftanläggningen för Torshag till dämning och reglering, grundat på urminnes hävd. Högsta domstolen fann i sin dom att med anläggningen vid Torshag följde en laglig rätt att dämma till märket vid Mela. Anders Valin konstaterade i sin utredning att det med den "nuvarande anläggningen" vid Torshag är förenad rätt - grundad på urminnes hävd och dom i Högsta domstolen den juli 89 - dels att dämma vattnet till en vid Mela år 854 utsatt märke beläget på höjden +4,0 m (,8 fot) i det för anläggningen tillämpade höjdsystemet, varöver vattnet från den 5 maj varje år under sommarmånaderna ej får uppdämmas, och dels att tillämpa årsreglering mellan dämningsgränserna +4,0 och sänkningsgränsen,9 m (4 fot), ävensom att tillämpa korttidsreglering av vattnet i sjön. Detta innebär juridiskt att vattennivån under höst och vinter, fram till den 5 maj, alltså får överstiga märket vid Mela och att det inte finns någon övre gräns för regleringen under denna del av året. I praktiken syftade dock regleringen till att nyttja vattenmagasinet så effektivt som möjligt för kraftproduktionen. Det innebar att man magasinerade så stor del av vårens avsmältning som möjligt, för att kunna nyttja detta vatten för kraftproduktion under den torrare delen av året. Högvattennivåerna bör därför naturligt ha inträffat i slutet av våravsmältningen (ofta i maj) och man kan därför anta att den övre dämningsgränsen sällan överskridits under hösten och vinter då tillrinningen i allmänhet är lägre än under våren. Dämningsmärket vid Mela utgörs av en horisontell järndubb i ett stort stenblock vid stranden framför stugbyggnaden. Dubbens överkant uppges markera dämningshöjden +4,0 m. Enligt uppgift i Stig Jacobssons utredning (976) ligger dämningsmärket på höjden +79,4 m i rikets höjdsystem, RH00 (benämns Rikets Allmänna Kartverks höjdsystem i tidigare utredningar). Inmätning har gjorts utifrån polygonpunkt 505 vid Torshag (+80,90 m). WRS Uppsala AB (42)

14 Dämnings- och sänkningsgränserna enligt vattendomen anges i olika höjdsystem i tabellen nedan. Tabell. Nivåer för sänknings- och dämningsgräns för Nedre Glottern. Övre dämningsgräns* Sänkningsgräns "Noll-nivå" Lokalt höjdsystem (fot),8 4,0 0 * ) Gäller perioden från 5 maj och under sommarmånaderna. Lokalt höjdsystem (m) 4,0,9 0 RH00 (m) 79,4 76,52 75, I Valins utredning anges inte något om dämningsrätten för Övre Glottern och andra mindre sjöar som ingick i regleringen för Torshags kraftverk. Jacobsson konstaterar dock i sin utredning från 978 att det i samband med förrättningen 854 även utsattes vattenmärke i bl.a. Över Glottern, som visade en höjd varöver sjön inte fick uppdämmas under sommarmånaderna räknat från den 5 maj. Det utsatta märket vid Övre Glottern har - liksom märket vid Mela för Nedre Glottern -av dämningsrättsinnehavaren ansetts och allmänt accepterats som utvisande den lagliga dämningsgränsen i sjön. Söderbygdens vattendomstol konstaterande 966 följande i sin dom AD 60/96 (Tillstånd att för kommunens vattenförsörjning avleda vatten från sjön Nedre Glottern vid Torshag inom kommunen): "I målet har gjorts gällande att, inom angivna gränser föreligger rätt till års- och korttidsreglering i Nedre Glottern. Likaså har uppgivits, att reglering också äger rum i Övre Glottern. Mot vad sålunda hävdats har icke rests någon invändning. Det ansökta vattenbortledandet har av kommunen förklarats skola ske inom ramen för de regleringar, vilka alltså i målet äro ostridiga. Vid prövning av vilka villkor som skola stadgas för medgivandet till vattenbortledande kan vattendomstolen följaktligen utgå från det antagandet, att regleringen äga bestånd. För det fall, att framledes skulle visa sig, att så icke är förhållandet, bör dock förbehåll göras om möjlighet till sådan jämkning i villkoren som därav må betingas". De villkor som avses här är villkor för uttag av vatten för vattenförsörjning. I Jacobsson utredning 978 gjordes bedömningen, med utgångspunkt i ovanstående, att med nuvarande hålldamm vid Mela får anses vara förenad en på urminnes hävd grundad rätt att dämma vattnet till det år 854 i Övre Glottern utsatta märket. Märket i Övre Glottern (en järndubb i en klippa vid sjön nära inloppet till den sprängda kanal som förbinder sjön med Såggölen) har även det vägts in mot rikets höjdsystem, RH00 och befanns ligga på höjden +8,09 m. Vattenmärket fasställde endast den övre dämningsgränsen. För den nedre dämningsgränsen är kanalen mellan Övre Glottern och Såggölen bestämmande. Kanalens botten var 978 belägen på höjden +8,95 till +82,0 m. Med hänsyn till detta och kanalens ringa avbördningsförmåga beräknade Jacobsson att Övre Glottern kunde nedsänkas till, vid normala förhållanden, nivån +82,40 m (Jacobsson 978). Under tiden före 5 maj, då dämningsgränsen får överskridas, beräknade Jacobsson med härledning av iakttagelser av strandvegetation m.m. normalt högvattenstånd i Övre Glottern till +8,50 m och högsta högvattenstånd till +84,0 m. WRS Uppsala AB (42)

15 Vid 854 års förrättning fastslogs att i princip alla möjligheter för att förbättra vattentillgången vid fabriken i Torshag skulle tillvaratas. Det innebar att vattenmagasinen i de flesta inom tillrinningsområdet belägna småsjöarna och gölarna skulle utökas, genom att ta upp väsentligt djupare avloppskanaler och genom att anlägga dammar i dessa. I Jacobssons utredning från 978 fastslogs att i princip samtliga de föreslagna åtgärderna för att förbättra vattentillgången vid Torshag hade genomförts, endast undantaget den överledning av vatten som planerats från det angränsande avrinningsområdet Getsjöbäcken. Avloppen från sjöarna Råsjön, Bengtgölen, Smågölarna, Övre och Nedre Herrgölen och Bärsjön hade fördjupats och i samtliga avlopp, undantaget Smågölarna, fanns rester av dammanläggningar. Endast i ett fall, Bengtgölen, fanns en funktionsduglig damm fortfarande kvar. Denna hade byggts om i betong. I utredningen konstaterades att i de fall dammanordningarna utrivits eller saknas, får ej - oberoende av om dämningsmärken utvisande tillåtna dämningshöjder finns - dämning verkställas utan tillstånd från vattendomstol. Beträffande Bengtgölen torde gälla att dämning får ske i den omfattning den nuvarande dammen medger om det kan fastställas att det är förenat med urminnes hävd. Norrköpings kommun är dels genom förvärv av fastigheten Torshag 5:2 m.fl. (kommunfullmäktiges beslut ) och dels genom vattendomen avseende vattenförsörjningen i Söderbygdens Vattendomstol ensam innehavare av vattenrätten (Berkowicz 977). Enligt Jacobsson (978) finns ingen förrättning som reglerar underhållsskyldigheten i ån. Angående avtappning till Torshagsån konstaterade Länsstyrelsens rättsenhet i anteckningar från möte i Åby 200 (Eriksson 200) att den rätt till reglering som föreligger för Nedre Glottern inte är förknippad med några krav på högsta eller lägsta tappning. Ägaren till en vattenanläggning är skyldig att underhålla den vilket innebär att samtliga fastighetsägare utmed Torshagsån är skyldiga att underhålla vattenanläggningar som finns på deras fastigheter. Underhållsansvar för dammanläggningar regleras i miljöbalkens kap. 7 : "Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för enskilda eller allmänna intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättighetsinnehavare. Den som enligt 28 kap. 2 har fått rätt att använda någon annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen bestämt något annat." Underhållsansvaret för vattenanläggningar finns ofta reglerat i förrättningar och vattendomarna och det är sannolikt att så även är fallet med de anläggningar som hör till fallrätten vid Torshag. I detta utredningsarbete har dock inte originalakten från 89 funnits tillgänglig och det är därför inte känt om underhållsansvaret för dammarna vid bl.a. Torshag och Mela finns reglerat i denna dom. WRS Uppsala AB (42)

16 5. Tillrinning, flöden och hinder för hög vattenföring Enligt uppgift från SMHI (Jacobsson 978 & 98) omfattar nederbördsområdet 2 (tillrinningsområdet) för Torshagsån vid dess mynning i Bråviken 7 km. Vid Nedre 2 Glotterns utlopp är nederbördsområdet 0 km, varav sjöandelen är 6 %. Huvuddelen av tillrinningen till Torshagsån kommer alltså via Nedre Glottern. Den normala vattenföringen beräknades till 0,2 m /s vid Torshag och årsvattenmängden till 6, miljoner m. Den högsta vattenföringen vid utloppet från Nedre Glottern uppskattades av SMHI till 2,5 m /s vid naturliga förhållanden under en normal 50-årsperiod. Under samma förhållanden uppskattade SMHI netto tillrinningen till Nedre och Övre Glottern till 5 m /s. VBB Viak (200b) bedömde i sin utredning, med ledning av SMHI:s värden, att det högsta flödet under en normal 00-årsperiod bör vara m /s. Det är här dock oklart om avrinningen vid "naturliga förhållanden" kan användas som är rättvist mått på tappningen av vatten från Nedre Glottern till Torshagsån. Det magasin som den reglerade sjön utgör ger andra förutsättningar än en sjö med ett naturligt utlopp. Det förslag till normalvattenståndskurva för Nedre Glottern som Jacobsson utarbetade 976 baserade sig på en största avbördning vid kraftverksdammen på,7 m /s. Beräkningarna visade också att,2 m /s kunde avledas genom kraftverket och att reservutloppet kunde avbörda, m /s. Vid en situation då ett fullt magasin sammanföll med hög tillrinning skulle flödet till Torshagsån alltså teoretiskt kunna uppgå till 2,5 m /s. Syftet med reservutloppet var dock huvudsakligen att kunna släppa ett flöde motsvarande flödet genom turbinen, under perioder då kraftankläggningen behövde repareras. Enligt uppgift i skrivelse från Norrköping Miljö och Energi 200 (Tunesson 200) har inte flöden överstigande,5 m /s släppts ut vid något tillfälle under den senaste 20-årsperioden (dvs. från det att kraftproduktionen upphörde vid Torshag). Det finns dock med dagens utloppskonstruktion vid Nedre Glottern möjlighet att tappa minst m /s (VBB Viak 200b). Hinder för höga vattenflöden har inventerats i ån vid flera tillfällen. Redan 978 gjordes en inventering av avbördningsförhållandena i ån nedströms Torshagsdammen (Jacobsson 978). Vid denna inventering konstaterades att "de i ån belägna dammar och broar är dimensionerade för väsentligt större vattenföringar än de som förekommit vid de driftsförhållanden som Tillämpats vid Torshags kraftverk sedan lång tid tillbaka". I utredningen antogs att avtappning överstigande,5 m /s sällan torde ha förekommit vid Torshag. Under slutet av 990-talet och början på 200-talet gjordes nya utredningar och provtappningar i Torshagsån (VBB Viak 200a & 200b). Ambitionen var att kunna tappa 2 m /s vid regn och hastig snösmältning. Hinder för höga flöden i Torshagsån nedströms som identifierades var i Torshagshuset, vid Bråbo mekaniska, vid betongbron uppströms Traskvarn, vid Åby Fritid samt vid den anlagda dammen uppströms den gamla vägbron vid Björnsnäs. WRS Uppsala AB (42)

17 Kända begränsningar i Torshagsån är, med utgångspunkt huvudsakligen i tidigare utredningar (VBB Viak 200a & 200b): Betongkulvert med m diameter uppströms Torshagshuset. Denna bedömdes ha en kapacitet på ca 2 m /s, med en vattennivå på uppströmssidan som ger "vattenskvalp över vägbanan". Trummor (en stor samt två mindre) genom betongbro uppströms Traskvarn. Dessa trummor gick dämda vid provtappning i november 2000, men det gick då inte att se om det berodde på igensättning eller på att trummornas dimensioner begränsar flödet. Åby Fritid, där högre vattenflöden i dagsläget ger erosion av kanalens oskyddade kanter (osäkert vid vilket flöde detta inträffar). Dammen vid Björnsnäs bedömdes tidigare klara ett flöde upp till 2 m /s och det är inte undersökt om den förändring som gjorts på platsen påverkar flödeskapaciteten. Övriga hinder bedömdes teoretiskt klara ett flöde överstigande 2 m /s. Vid den fältstudie som gjordes 2 november 2000 var flödet dock endast ca,4 m /s. 5.4 Vattenförhållanden nedströms Torshag Nedan beskrivs åssträckan nedströms dammen vid Torshag och de anläggningar som finns och har funnits i ån. Även uppgifter om fiskförekomst och vandringshinder beskrivs nedan. Uppgifterna har hämtats från naturvårdsprogrammet (Norrköpings kommun 2002). De dammar som ägas och/eller sköts av kommunen, inklusive dammarna vid Mela och Torshag, beskrivs utförligare under avsnitt 6. Strax nedströms kraftverket vid Torshag ligger en ca 800 m lång och knappt 00 m bred spegeldamm, det s.k. Torshagskärret. Trumman under Torshagshuset mynnar i Torshagskärret i dess nordligaste del (se figur och 4). WRS Uppsala AB (42)

18 Figur. Torshagsåns lopp genom Åby. Sjöar/dammar anges med svart text, damanläggningar med grön text och övriga (vatten)anläggningar med blå text. Utsnitt ur terrängkartan. En ruta på kartan motsvarar x km i terrängen. Lantmäteriet. Ärende nr M2005/4498. Figur 4. Trumman under Torshagshuset mynnar i Torshagskärret vid Katrineholmsvägen WRS Uppsala AB (42)

19 Torshagskärrets norra del korsas av en gångväg på en bank med två mindre broar (se figur 5). Under broarna finns resterna av trärännor, vilka är i mycket dåligt skick. Rännorna antas fylla en erosionskyddande funktion. Det kan bli nödvändigt att byta dessa om det skulle uppstå erosionskador vid gångbroarnas "landfästen". Figur 5. Gångväg på bank som korsar den norra delen av Torshagskärret Torshagskärret regleras med en betongdamm som är belägen strax norr om Katrineholmsvägen. Dammanläggningen benämns Torhagskärret i kommunens handlingar och Åby i dammregistret (SMHI 994). Även namnet Övre kvarndammen förekommer. Dammbyggnaden har ett s.k. skibord med fritt överfall. Enbart skibordet förmår när vattnet i spegeldammen stigit till dammbyggnadens överkant avbörda omkring,2 m /s. (Jacobsson 976). Dammen utgör ett definitivt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer. Anläggningen ägs av kommunen och beskrivs utförligare i avsnitt 6. (se figur 24 och 25). Det lilla vattenområdet direkt nedströms Torshagskärret elfiskades Fångsten utgjordes av gädda och abborre. Ca 0 m nedströms dammen vid Torshagskärret rinner vattnet genom en trumma under Katrineholmsvägen. Trumman har en rektangulär öppning på 2,0 x,4 m och är belägen på en sträcka med mycket goda fallförhållanden. Enligt Jacobsson (978) beräknas den lätt kunna avbörda de vattenföringar som kan förekomma. Passagen under Katrineholmsvägen utgör inget vandringshinder. Ytterligare nedströms, ca 50 m söder om Katrineholmsvägen ligger ännu en regleringsdamm, Storgårdsdammen (även denna benämns Åby i dammregistret). Dammen, som också benämns WRS Uppsala AB (42)

20 Övre kvarndammen är i betong och har tre skibordsöppningar med en sammanlagd bredd av,75 m. Skiborden ligger 0,24 m under dammens överkant. Dammen har också en draglucka med 0,78 m fri bredd. Grundstocken för dragluckan är belägen,02 m under skibordet. Dammen beräknas kunna avbörda ca 2,8 m /s (Jacobsson 978). Dammen utgör ett definitivt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer. Anläggningen ägs av kommunen och beskrivs utförligare i avsnitt 6.4 (se figur 27 och 27). Knappt 200 m nedströms Torshagskärret finns en före detta kvarn som lokalt kallas för Traskvarn. Nära uppströms kvarnen finns en betongbro med en ståltrumma och två mindre bräddrör i (se figur 6). Grenar och skräp fastnar ofta vid trummans inlopp, som då ofta fungerar som ett definitivt vandringshinder. Då inloppet är fritt från bråte utgör trumman ett partiellt vandringshinder. Figur 6. Betongbro med trumma och rör strax uppströms Traskvarn Bäcken passerar sedan under Traskvarn i en övertäckt kanal med stensatta kanter. Passagen utgör troligtvis ett vandringshinder (se figur 8). WRS Uppsala AB (42)

21 Figur 7. "Traskvarn" sett från nerströmssidan Figur 8. Kanal med stensatta kanter under "Traskvarn" Nedströms kvarnbyggnaden (ca 220 m nedströms Torshagskärret) ligger den s.k. Kvarndammen, en skibordsdamm av betong som dämmer en mindre vattenspegel på WRS Uppsala AB (42)

22 2 ca 400 m (se figur 9). Skibordet ("Mellankvarnfallet") har en fri bredd av 5 m och är beläget 0,50 m under dammens överkant. Även denna damm beräknas kunna avbörda omkring 2,8 m /s (Jacobsson 978). Från dammen faller vattnet faller ca 2 m ned i en brant sluttande, blockrik sträcka. Dammen utgör ett definitivt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer. Figur 9. "Kvarndammen", en mindre vattenspegel och skibordsdamm strax nedströms "Traskvarn" Nedströms skibordsdammen finns rester av en kvarn eller industribyggnad (se figur 0). Denna påverkar dock ej åns lopp. Figur 0. Kvarndammen till vänster och rester av en kvarn eller industribyggnad utmed ån till höger WRS Uppsala AB (42)

23 Sträckan nedströms skibordsdammen elfiskades Fångsten dominerades av öring, vars beståndsstruktur indikerade stationära förhållanden. Dessutom fångades lake. Fiskfaunan kan karaktäriseras som måttligt artrik med låg till mycket låg individtäthet. Figur. De två inloppen till kanalen under Bråbo mekaniska Ca 70 m nedströms Torshagskärret och knappt 200 m nedströms Traskvarn ligger det s.k. fabriksfallet, beläget inom Bråbo mekaniska verkstäder. Här finns resterna av en gammal damm, som ej använts på många år. Bäcken passerar under fastigheten i en övertäckt kanal med stensatta kanter. Passagen utgör sannolikt ett definitivt vandringshinder. WRS Uppsala AB (42)

24 Figur 2. Den södra fasaden av Bråbo mekaniska. Byggnaden sträcker sig tvärs över bäckravinen Även sträckan nedströms fabriksfallet elfiskades Även här dominerades fångsten av öring, vars beståndsstruktur indikerade stationära förhållanden och fiskfaunan kan karaktäriseras som måttligt artrik med låg till mycket låg individtäthet. Sträckan nedströms fabriksfallet, på en sträcka av ca 00 m, beskrevs av Tengelin (994) som en mycket fin öringbiotop. Ca 50 m nedströms Torshagsdammen ligger "Norrköpings makaronifabriks fall" eller Åby Fritid som fastigheten nu kallas. Vattnet rinner under fastigheten i en övertäckt kanal med stensatta kanter (se figur och 4). Enligt uppgift från den tidigare fastighetsägaren är den ursprungliga stensatta bräddvattenkanalen ca 2,5 m bred och ca 0,4 m hög. År 200 rasade delar av kanalen igen och i samband med återställningsarbetet togs den tidigare turbinen och turbinfundamentet bort, vilket enligt uppgift i tidigare utredning bidragit till igensättningar i kanalen (VBB Viak 200b). Kanalens sidor är skadade och vid högre flöden än det normala eroderas den oskyddade kanten vilket lett till skador på överdäckningen. Kanalen är i stort behov av åtgärder för att motverka fortsatt erosion av kanter, risk för igensättning och skador på fastigheten. Resterna av fördämningen samt överdäckningen fungerar sannolikt som ett vandringshinder. Omedelbart uppströms Nyköpingsvägen har en tidigare kulverterad sträcka av bäcken nyligen återställts av kommunen (se figur 5). Strax nedströms Åby Fritid passerar ån under Nyköpingsvägen. Vägtrumman bedöms vara överdimensionerad, men är ett partiellt vandringshinder som behöver åtgärdas. WRS Uppsala AB (42)

25 Figur. Resterna av betongdammen vid Åby Fritid Figur 4. Inloppet till kanal under Åby Fritid WRS Uppsala AB (42)

26 Figur 5. Den återställda öppna åfåran direkt norr om Nyköpingsvägen I ravinen vid Åby centrum ca 2,7 km uppströms bäckens mynning i Bråviken har åtminstone tre provfisken genomförts ( , , ). Fångsterna dominerades helt av öring vars beståndsstruktur indikerar ett havsvandrande beteende. Utöver öring fångades även flodnejonöga. Adulta flodnejonögon har observerats vid flera tillfällen i denna del av ån. Fiskfaunan kan karaktäriseras som måttligt artrik med måttlig till hög individtäthet. WRS Uppsala AB (42)

27 Figur 6. Torshagsån nedströms Nyköpingsvägen i Åby Vid Björnsnäs drygt km uppströms bäckens mynning i Bråviken finns en mindre fördämning. På platsen fanns tidigare en gammal stenbro, som på senare år ersattas av en vägtrumma. Fördämningen är anlagd i direkt anslutning till vägtrumman och består av betonggejdrar i vilka träsättar placeras för att dämma vattenytan i den grävda utvidgning av ån som finns direkt uppströms. När sättarna är borttagna utgör dammen i sig inget vandringshinder. Trumman ligger dock på en högre nivå än dikesbotten och det blir därför ett fall på ca dm vi trummans mynning. Dammen och vägtrumma fungerar därför som helhet som ett vandringshinder. 6 Förhållanden vid kommunägda dammar Sedan november 2005 finns ett avtal om skötsel av kommunens dammar mellan kommunens tekniska nämnd, som ägare av anläggningarna, och entreprenören Norrköping Vatten AB. Avtalet som skall gälla under utredningstiden reglerar underhålls- och regleringsansvar samt ersättning. Norrköping Vatten sköter enligt avtalet regleringen och drifttillsyn av dammarna. Drifttillsyn ska göras minst en gång per kvartal. I drifttillsynen ingår att kontrollera status på peglar för nivåmätning, kontrollera dammarnas kondition (sidoläckage och läckage via luckor), kontrollera fästen till manövreringen (spett, domkraft), kontrollera att buskar och annan växtlighet inte får fäste i dammkonstruktionen, kontrollera byggnader där det finns, kontrollera funktion av ventiler (Nedre Glottern), kontrollera nivåinstrument och flödesmätare där det finns, rensa bort is vintertid samt att rensa bort skräp vid galler och transportera till container. Regelringen och drifttillsynen av samtliga dammar i avtalet (totalt st. i tre vattendrag) bedöms omfatta ca 200 timmar per år. WRS Uppsala AB (42)

28 Nedan beskrivs de fyra dammar i Torshagsån avrinningsområde som i dag ingår i skötselavtalet; Mela (Såggölen), Nedre Glottern (Torshag), Torshagskärret (Åby) samt Storgårdsdammen (Åby). Uppgifter om praktiska aspekter på reglering och underhåll har erhållits från ansvariga på Norrköping vatten. Beskrivningen av anläggningarnas skick (dammar, luckor, regleringar) baseras främst på den besiktning av dammarna som tekniska kontoret lät göra sommaren 2005 (Nordqvist 2005). Även en del noteringar från fältbesök den 2 februari 2006 har medtagits. 6. Mela - Såggölens utlopp, regleringen av Övre Glottern 6.. Beskrivning av dammanläggningen Övre Glotterns vatten avrinner till sjön Nedre Glottern via den s.k. Såggölen (se karta i figur ). Mellan Övre Glottern och Såggölen finns en omkring 50 m lång kanal som är sprängd i berg. Vattenytorna i Nedre Glottern och Såggölen ligger i allmänhet på samma höjd, Nivån skiljer endast några centimeter vid flodtillfällen, dvs. tillfällen med kraftig avrinning (Jacobsson 978). Såggölen står i förbindelse med Nedre Glottern genom en ca 70 m lång kanal med en hålldamm som är belägen nära det f.d. kyrkherdebokstället Mela. Hålldammen ligger i direkt söder om den enskilda väg som leder fram till Mela, ca 20 m nedströms Såggölens utlopp. Det har funnits en damm vid Mela sedan mycket lång tid tillbaka. Ursprungligen användes antagligen kraften i vattenfallet att driva en såg (därav namnet Såggölen). Dammen med dess nuvarande utförande och funktion bedöms vara från tiden före 850-talet, med utgångspunkt i att dämningsrätten vid Mela redan 854 tillhörde vattenkraftverket vid Torshag samt att höjden av det då utsatta vattenmärket ligger exakt 4 fot över nuvarande dammtröskel (Jacobsson 978). Befintlig damm vid Mela är belägen i en vertikalt stensatt kanalsektion. Dammen är grundlagd på berg med grundstockens överkant belägen på nivån +8,90 m. Den är försedd med en draglucka med ca,27 m fri bredd och luckans överkant är när den är helt stängd belägen på höjden +8,28 m (uppgifterna gäller luckan före renovering). Nedströms dammen råder vid alla förekommande vattenföringar fritt fall. Dammen renoverades under 980-talet och idag är gejdrar och dragluckans lyftanordning tillverkade av galvaniserat stål (se figur 7). Dammen benämns Mela i dammregistret och är där klassad som håll/spegeldamm. 2 Medelflödet (MQ) anges till 0, m /s och avrinningsområdet anges till 9 km. Dammen har koordinaterna x , y 520 i rikets nät (SMHI 994). Enligt besiktningen av dammen (Nordqvist 2005) så fanns ingen anmärkning på skicket. WRS Uppsala AB (42)

29 Figur 7. Dammen vid Mela. Ladugården som tillhör torpet syns rakt fram. Pegeln anger nivån +8,67 m.ö.h Fastighet Dammen vid Mela ligger på fastigheten Mela :, vilken ägs av Linköpings stift (egendomsnämnden). Kyrkan har fört diskussioner med kommunen om en försäljning av fastigheten (eller byte mot annan fastighet) och är fortfarande mycket intresserade av att avyttra fastigheten till kommunen. Driften av dammen sköts av hävd av ägaren till kraftverket vid Torshag, dvs. kommunen (se avsnitt 5.2 för diskussion om ansvarsfrågan för damanläggningen). 6.. Reglering Som beskrivits tidigare så är den övre dämningsgräsen för Nedre Glottern (och Såggölen) +8,09 m och sänkningsgränsen +82,40 m enligt tidigare utredningar. Dämningsgränsen gäller under sommarmånaderna från den 5 maj. Den referenskurva som har tagits fram för regleringen av dammen ligger dock på en högre nivå, men med en mindre amplitud. Anledningen till detta är enligt uppgift att vid WRS Uppsala AB (42)

30 regleringsintervallet +8,09 till +82,40 m så är den sprängda kanal som förbinder Övre Glottern med Såggölen så grund att det inte går att ta sig med båt mellan sjöarna. Fritidsfisket har ett stort rekreationsvärde och man har därför valt att lägga nivån högre Den referenskurva som används i dag ligger inom nivåvariationsintervallet +8,25 till +8,65 m (se figur 8). Referenskurva för nivåreglering vid Mela, Såggölens utlopp 8,70 8,60 8,50 8,40 8,0 8,20 OBS! Dämningsgräns +8,09 m och Sänkningsgräns +82,40 m 8,0 5 Datum 5 5 januari 5 januari februari 5 februari mars 5 mars ö m april 5 april maj 5 maj juni 5 juni juli 5 juli augusti 5 augusti september september oktober 5 oktober november november december december december Nivå h Figur 8. Referenskurva för nivåreglering av Övre Glottern och Såggölen vid Mela (Norrköpings kommun 2005) Drift och underhåll En stor del av de besök som görs vid Mela görs för att kontrollera nivåerna i Såggölen. Besöksfrekvensen är årstidsberoende, ca gång per vecka i snitt. Regleringen av dammen fungerar enlig driftpersonalen enkelt. Mela besöktes under 2004 vid 28 tillfällen och vid endast 5 av dessa reglerades dammen. Norrköping Vatten har framfört att fjärrövervakning av nivåerna vid Mela skulle ge tidsbesparingar. Det finns önskemål från allmänheten om att hålla vattennivåerna uppe och man ligger därför ofta över referenskurvan. 6.2 Torshag - regleringen av Nedre Glottern 6.2. Beskrivning av dammanläggningen Den befintliga stendammen vid Nedre Glotterns utlopp i Torshagsån uppfördes år 876. År 89 kompletterades dammanläggningen med en ny 900 mm intagstub i stål till kraftverket i WRS Uppsala AB (42)