En kunskapssökning av Lotta Krafft Fhsk 42 Våren - 95 Dagfolkhögskolan Trollhättan

Transkript

1 En kunskapssökning av Lotta Krafft Fhsk 42 Våren - 95 Dagfolkhögskolan Trollhättan

2 Innehållsförteckning Inledning Jeepen i USA Jeepen i Sverige Jeepklubbar Terräng Touring Trial Truck Trial Monsterrace i USA Monsterrace i Sverige Kort om säkerhet Tävlingsbanan Tävlingen Olyckor Formula Offroad Anders Flogård Sammanfattning Källförteckning

3 NLEDNING Mitt intresse för Jeepar och Monsterrace började 1984 när jag fick följa med min syster Diana och hennes pojkvän Anders Flogård på en Jeepträff som kallas Kättilstorpsträffen. De hade en egen camping utanför Falköping och körningen ägde rum på P4 i Skövde. Jag tyckte det var roligt och sedan dess åker jag gärna på träffar om tillfälle ges tittade jag på när Anders tävlade i den första svenska tävlingen i Monsterrace och tyckte att även det var spännande. Jag tänker berätta lite om när Jeepträffar och Monsterrace började i Sverige och hur det går till. Jeepen i USA Off-road, eller terrängkörning som det även kallas, började i USA redan på slutet av 40-talet. Man träffades för att köra Jeep och ordnade små tävlingar i varierande svår terräng. Det var i torra flodbankar, genom gyttjepölar, steniga backar, skogsterräng och det var nästan bara Jeepar som användes. Bilarna var nästan i originalskick och med originalmotor, det vanligaste var att man satte på bredare däck. På 50- och 60-talen byggde man om sina Jeepar och försåg dem med bredare däck, kraftigare motorer som V8 och automatlåda. Man monterade även en störtbåge, allt för att klara av hårdare och tuffare körning. Välorganiserade tävlingar i bl.a backtagningsförmåga ordnades och nu började det kallas off-road(ing). Jeepen i Sverige Jeepen användes som arbetsfordon under hela 40- och 50-talen. När man sålde ut försvarets, kommunala och statliga myndigheters Jeepar i början på 60-talet, blev många ungdomar intresserade av att köra och äga en Jeep. I stort sett behöll man bilens ursprungsskick med originalmotor, kanske byttes den mot en Volvo B16 för att få billigare drift. Man ville köra öppet, så hytter som var påsatta monterades av och om man behövde ett kapell tillverkades det hos någon lokal skräddare. Bredare däck var inte aktuellt, för man ville använda Jeepen till så låg kostnad som möjligt. Jeepägarna träffades lokalt och ägnade sig åt skogskörning eller körning i någon grushåla, organiserade träffar förekom inte och det var ganska enkel körning. På 70-talet började terrängkörning att utvecklas mer och mer i Sverige. Det var många Jeepar som byggdes om och fick Volvo B18-20 motor, V6 eller V8 motor, skivbromsar, skålade framsäten, störtbåge, automatlåda, differentialspärrar, kraftigare terrängdäck och för att få högre markfrigång kunde fjäderpaketen placeras ovanpå axlarna. Sedan ungefär 15 år tillbaks finns det speciella ombyggnadssatser för Volvomotorerna att köpa, man började även bygga om andra fordon än Jeepen för att användas som terrängfordon. Jeepklubbar Sedan 70-talet har många off-road klubbar bildats runt om i Sverige, nu finns det ungefär 25 stycken och de ordnar träffar varje år anordnades första träffen i Kättilstorp och där samlas varje år ett par hundra fordon. De som startade Kättilstorpsträffen bestämde sig för att hålla på i 10 år och sedan lägga av när intresset var på topp. De höll på och 1988 var det helt inställt var det en toppnotering med nästan 500 fordon. En ny generation började med inofficiella träffar och efter några år blev det officiellt när de behövde få med flera bilar för att få in pengar till hyra av marken de fick köra på. Kungsängen-, Eksjö-, Knott-, Borås-, Häggum- och SORK-träffen är andra populära träffar.

4 På slutet av 70-talet trädde terränglagen i kraft och den förbjöd all körning i terräng. I fortsättningen blev man hänvisad till speciella områden där man fått tillstånd, vanligen militära övningsfält eller kraftledningsgator. Med tiden ökade intresset för off-road och de fordon som byggdes om för off-road körning blev alltmer extrema. Jeepträffar juni, Häggumsträffen, P4 Skövde maj, Ränneslättsträffen, Eksjö 30 juni - 2 juli, Kättilstorpsträffen 8 juli, Boråsträffen - Cooper Festival augusti, Stor-Trandum, Norge augusti, MUD-träffen, Konga 16 september, Ärtsoppeträffen, Borås 26 december, Annandagskörning, Borås Terräng Touring Svenska bilsportsförbund et och motortidningen 4 Wheel Drive startade Terräng Touring 1991 för att vanligt folk med standard-terrängbilar skulle få möjlighet att pröva på terrängkörning. De vanliga jeepträffarna med ombyggda fordon hade för svår terräng för standardfordon. TerrängTouring äger alltid rum på militärens mark, där den redan utnyttjas för terrängkörning och orterna varierar, t ex Hässleholm, Karlstad, Östersund, Strängnäs, Växjö och Skövde. De fordon som deltar är fyrhjulsdrivna bilar och måste vara standard, typ Suzuki Samurai, Nissan King Cab och Range Rover, ombyggda offroadfordon eller stora lastbilar är inte tillåtna. Det är meningen att terrängbilsägarna ska få lära sig hur bilen går i terräng och att de samtidigt har roligt och får träffa likasinnade. Körningen är alltid på en lördag och under förmiddagen samlas man och ägnar sig åt teknikträning på militärens hinderbanor med diverse konstgjorda hinder som betongdiken och stockar. På eftermiddagen får förarna testa sina färdigheter på lättare terrängslingor. Den första Terräng Touringen var i Hässleholm på P 2:s övningsområde och det kom 50 standardbilar och 70 förare. Det har utvecklats fler former och på Tvådagars Terräng Touring kör man en grundkurs på lördagen och överkurs med winchning och hindertagning på söndagen. Det finns även Terräng Safari där man kör längre färder i terräng, ofta flera mil och med övernattning under färden. TerrängTouring -95: 22 april, Linköpings Motorstadion

5 23 april, Tjejernas Terrängtouring, Linköping juni, Terrängtouring, Boden juni, Ravlunda, Simrishamn 26 juni - 8 juli, Terräng Touring Sweden. Ravlunda - Kiruna 4-6 augusti, Terräng Safari Gotland Trial Trial har körts i flera år på europeiska kontinenten och det kommer ursprungligen från England. Danmark och Norge började med nationella mästerskap i början på 1990-talet och 1992 började man med två provtrail-tävlingar i Hässleholm och Strängnäs. Det blev uppskattat och 1993 startade Trial Cup med fyra deltävlingar varje år kördes Nordic Trial i Karlshamn och i år körs den i Trandum, Norge. när det gäller säkerheten ska både föraren och co-driver ha SIS-godkänd skyddshjälm. På en Trial-tävling kör man precisionskörning i korta terrängsektioner under prickbedömning och det gäller att få så få poäng som möjligt. Man kör i tre klasser; Standard: Terrängbilarna är i absolut originalskick Modifierad: Valfria hjul Prototyp: Fri ombyggnad. Prickbedömning: 0=felfri, 1=stopp, 2=backning, 3=motorstopp, 8=beröring av markering, 30=max prickar vid genomförd sektion, 45=vägrar köra Trial april, Kättilstorp juni, Arvika 20 augusti, Konga 24 september, Strängnäs Truck Trial Nytt för i år är Truck Trial. Det körs tävlingar i Europa och nu har man för första gången lagt en deltävling i Sverige. Det beräknas bli ett 40-tal bilar från Europa och ett par stycken från Sverige och tävlingen är i Revinge Hed utanför Lund augusti. Monsterrace i USA

6 Det startade med att Bob Chandler i början på 1980-talet satte på stora däck på sin Ford Pickup och körde över två bilar. Han tyckte det var kul och undrade om en publik skulle gilla det. Han provade och fick enormt gensvar. Den Ford Pickup han körde med blev den förste Big Foot och nu i dag finns det 11 stycken. Fler började bygga och sedan mitten på 80-talet är det tävlingar. Monsterrace i Sverige Det började på den årliga Custom Motor Show på Elmiamässan i Jönköping 1988 när Vättern Offroaders hade ett monsterrace som utomhusmonter. Det var ett 15-tal standardjeepar som deltog och de körde över bilar, ett par kullar och lite lera. Monsterracet fick bra respons och 1989 kördes tävlingar på Elmia, High Caparall, Ed och i slutet på året även en tävling i Norge. Åren därefter kördes följande tävlingar; -90: Finland, Elmia och Ed. -91: High Chaparall, Ronneby, Ed och Stockholm. -92: Karlstad, Konga och Ed. -93: Stockholm, Finland, Konga och Ed. -94: Stockholm, Umeå, Konga och Ed. Monsterrace juni, Arlanda Eurostop, Stockholm 1-2 juli, Umeå juli, Konga 19 augusti, ett par mil söder om Oslo, Norge september, Ed 30 september Halden, Norge Fram till tävlingen i Konga -92 körde bilarna i en klass, men sedan började man med två klasser; Mid Size kg och Full Size 3000kg och uppåt. Tidigare kunde man tillverka en egen kaross, men från 1995 måste den vara identifierbar med en serietillverkad kaross. Från början var det SORF (Svenska Off-Road Förbundet) som höll i tävlingarna beslutade man att gå med i Bilsportsförbundet, -93 gick man in som provår och -94 blev det klart med licenser mm. Kort om säkerhet Bilen skall ha ordentlig störtbur. Föraren skall ha en tjock och bred nackkrage, SFI-godkänd Bilsporthjälm (mc g) Fångremmar runt handlederna som fästs i bältet. Två lager flamsäker overall med underställ, eller tre lager overall. 4-punktsbälte gärna 5-punkt. Brandkårens katastrofbil med hydraulsax skall finnas på plats. Tävlingsbanan Banan skall vara m lång med minst fyra varierande hinder. Varje körfält skall vara minst 6m brett med hel spärrlinje och ett säkerhetsavstånd på minst 2 meter mellan varje körfält. Inbromsningssträckan ska vara 30m, på varje sida om banan ska det vara 30m till publiken och ingen publik får vistas inom säkerhetsområdet. På sikt ska det finnas en dödare med fjärrkontroll för att kunna stänga av bilen på avstånd om något händer. Tävlingen Tävlingen körs efter en stege. Först kör man kvaltider med 2 omkörningar, så att förarna har möjlighet att få en bättre placering inför finalen. När finalen körs möter 1:an 5:an, 3:an 7:an osv.

7 Olyckor Det är väldigt bra säkerhetsregler inom Monsterrace, men ändå händer det att olyckan är framme. -90: Whiplashskada -94: Spräckt ryggkota -94: Krossade 6-7:e halskotan, leder vanligen till förlamning, men personen blir antagligen helt frisk. Backtävling - Formula Offroad Formula Offroad kommer från Island och började när räddningstjänsten tyckte att personalen behövde träna på att köra i svår terräng. Man tränade med vanliga Jeepar och tyckte att det var så roligt att man började tävla och det utvecklades till en sport. I slutet av 80-talet kom mer avancerade fordon och 1989 kom det första specialbygget som var cigarrformad med paddeldäck och bilen kallades för Heimaseita. Fordonen byggs långa och låga för att inte välta så lätt. De klättrar uppför backar men upp till 90 graders lutning och ibland ännu mer i slutet av backen. En tävling kan ta 4-5 timmar att genomföra och det hela går ut på att komma så lång som möjligt i backen. Anders Flogård 1980 när Anders var 15 byggde han om en Land Rover till A- traktor och det blev det första fyrhjulsdrivna fordonet som han byggde. När han sålde den ville han ha en riktig terrängbil med större motor, eftersom A-traktorn alltid var trött och slö. När han var 19 år beställde han en motor från USA (Cadillac 472, 7,7 liter) och började bygga det som blev hans första Monsterracebil. Det blev en del problem när han körde för hårt med den och till slut besiktigades den med motorn på flaket. Bilen fick namnet Bubalus efter det latinska namnet för vattenbuffel, bufflar gillar vatten och det gjorde bilen också. Man började tävla mer och mer på off-roadträffarna och hade korta hastighetstävlingar på en lerig och sönderkörd industritomt började Anders köra Monsterrace på riktigt, men motorn rasade och han köpte en hårdtrimmad motor istället. Den motorn blev styrande inom Monsterrace i flera år, de som kom efter och byggde, använde liknade motorer stod det klart för förarna att det behövdes en förening för att kunna organisera och förhandla med arrangörerna av Monsterrace och -90 var Anders med och startade en förarförening som kallades SMDA ( Swedish Monsterrace Drivers Association ). Samtidigt blev han kassör i SORF ( Svenska Off Road Förbundet ) där han tillsammans med andra medlemmar gjorde en studieresa till Island. De knöt många kontakter och det ledde till att Formula Offroad blev en gren inom svensk Offroad. Anders var ordförande i SMDA till och med - 94.

8 1990 insåg Anders att de andra åkte lika fort som honom, så han satte igång med att bygga en bil som bara tog 6 veckor att bygga. Den bilen fick namnet The Runner och blev väldigt vinstrik, det tävlades fortfarande bara i en klass, man började med två klasser -92. Året därefter ville Anders bygga något som var större och tog kontakt med diverse sponsorer. Våren -92 började han samla delar till projektet och under resten av -92 och vintern -93 byggde han vidare på bilen. Total byggtid blev 1 åroch 3 månader. Denna bil fick namnet Mean Viking och blev den största Monsterbilen i Europa. Under den första säsongen -93 fick han problem med motorn som är väldigt känslig. Säsongen -94 gick bättre och han vann totalt med Mean Viking. Detta året blev det sista för The Runner och det blev en härlig final i Ed i Dalsland när både The Runner och Mean Viking stod överst på prispallen. Totalt har han samlat på sig 30 pokaler under sina tävlingsår. Anders har även deltagit i Trasylvania Trophy våren -94 och var under -93 och -94 med i Bilsportsförbundet som ansvarig för regler inom Monsterrace och -93 arrangerade han tillsammans med Claes Blomqvist Terräng Safari på Älvdalens skjutfält.

9 Sammanfattning Jag visste redan en del om Monsterrace och Jeepar innan jag började skriva, men jag visste väldigt lite om när och hur allting började. Jag tycker att det var intressant att få reda på historiken och hoppas att ni som läser mitt arbete kanske blir nyfikna och vill se någon Monsterracetävling eller åka och titta på en Jeepträff. Källförteckning Edqvist, Stig: Jeepen i Sverige, Frank Stenvalls Förlag, Malmö Privatpersoner Peter Öjerskog Anders Flogård Fotografier Diana Krafft, 4 Wheel Drive, Lotta Krafft