Promemoria. Näringsdepartementet. Sveriges nationella fördelningsplan. Inledning

Transkript

1 Promemoria Näringsdepartementet Sveriges nationella fördelningsplan Inledning Enligt EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp (2003/87/EG) skall ett system för sådan handel introduceras den 1 januari Handelssystemet omfattar tills vidare utsläpp från kraftoch värmeproduktion samt energiintensiv industri. Varje medlemsstat skall enligt handelsdirektivet lämna en nationell fördelningsplan till den Europeiska kommissionen senast den 31 mars Denna plan anger hur många utsläppsrätter som Sverige avser fördela under handelsperioden samt enligt vilka principer dessa utsläppsrätter skall fördelas på de anläggningar som omfattas av handelssystemet. Planen anger dessutom en preliminär fördelning till respektive anläggning i systemet. Berörda anläggningar kommer att ges möjlighet att ansöka om fördelning av utsläppsrätter hos Naturvårdsverket. Naturvårdsverket skall, efter prövning, senast den 30 september 2004 besluta om slutlig fördelning av utsläppsrätter till varje enskild anläggning. 1. Bestämning av den sammanlagda fördelade mängden utsläppsrätter 1.1 Sveriges åtagande att begränsa utsläppen av växthusgaser Genom ratifikationen av Kyotoprotokollet åtar sig EU och dess medlemsstater att, som genomsnitt under protokollets första åtagandeperiod , minska sina utsläpp med i genomsnitt åtta procent jämfört med utsläppen år Det för hela EU gemensamma åtagandet har efter förhandlingar fördelats mellan medlemsstaterna, i en intern bördefördelning (rådets beslut 2002/358/EG). För Sveriges del innebär överenskommelsen att utsläppen av Kyotoprotokollets växthusgaser skall begränsas till 104 procent jämfört med nivån år 1990.

2 Den svenska utsläppsstatistiken revideras löpande. Sverige redovisar årligen sina utsläpp av växthusgaser till den Europeiska kommissionen enligt beslut 93/389/EEC (nu ersatt av beslut 280/2004/EC). Enligt den senaste sammanställningen av medlemsstaternas rapportering som gjorts av Kommissionen (KOM(2003)735 slutlig) uppgick utsläppen av växthusgaser i Sverige 2001 till 70,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket skall jämföras med utsläppen 1990 på 72,9 miljoner ton. Det har således skett en minskning av utsläppen med 3,3 procent sedan Enligt riktlinjerna i Kyotoprotokollet kan justeringar av historiska utsläppsuppgifter göras fram till år Den senaste svenska justeringen gjordes vid den årliga rapporteringen till Kommissionen enligt beslut 93/389/EEC i mars De senaste uppgifterna innebär att utsläppen år 1990 uppgick till 72,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter och innebär således en viss nedjustering av basårsutsläppen. Sveriges andel av EU:s gemensamma åtagande medger enligt dessa uppdaterade uppgifter att nettoutsläppen får uppgå till högst 75,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år som genomsnitt under protokollets första åtagandeperiod ( ). Kyotoprotokollet och Marrakechöverenskommelsen ger också parterna möjligheter att räkna med upptag av koldioxid i s.k. kolsänkor. Varje part är skyldig att räkna upptag och utsläpp av koldioxid under protokollets artikel 3.3 till följd av ändrad markanvändning (t.ex. från skogsmark till bebyggelse och vice versa). Därtill har parterna möjlighet att räkna med upptag av koldioxid från pågående markanvändning. Enligt Kyotoprotokollets artikel 3.4 och Marrakechöverenskommelsen kan Sverige tillgodoräkna sig ytterligare 2,13 miljoner ton koldioxidupptag från växande skog och skogsmark. Om Sverige väljer att inkludera kolsänkor i skogsmark enligt Kyotoprotokollets artikel 3.4 innebär således åtagandet enligt bördefördelningen att de faktiska utsläppen får uppgå till högst 77,1 miljoner ton. Till detta kan komma eventuella upptag i jordbruksmark. Sverige har ännu inte tagit ställning till huruvida Kyotoprotokollets artikel 3.4 kommer att utnyttjas Metod för att beräkna den sammanlagda fördelade mängden utsläppsrätter Riksdagen har i beslut den 10 mars 2004 lämnat regeringen ett bemyndigande att utarbeta, och till Europeiska Kommissionen överlämna en plan som baseras på de principer och överväganden som regeringen presenterat i sin riktlinjeproposition (prop. 2003/04:31). Vid bestämning av den sammanlagda fördelade mängden till den handlande sektorn har kriterierna i direktivets bilaga 3 utgjort en grund. Dessutom har ett antal nationella kriterier använts (se kapitel 6). De förslag, data och analyser som den parlamentariska FlexMex2-delegationen presenterade i delbetänkandet Handla för bättre klimat (SOU 2003:60) har använts som underlag till denna plan. Remissinstansernas synpunkter

3 på delegationens betänkande har också beaktats (N2002/4470/ESB). Ytterligare underlag har inhämtats från svenska myndigheter och konsultrapporter under början av år Den sammanlagda fördelade mängden har bestämts med utgångspunkt i en bedömning av vad som är lämpligt med hänsyn till en strikt tillämpning av kriterierna i bilaga 3 till direktivet. Grundläggande har varit tillgång till statistik över historiska utsläpp samt att fördelningsmetoden skall vara enkel, transparent, obyråkratisk och förutsägbar. Därför anser regeringen att grundprincipen för fördelningen till befintliga anläggningar skall vara de genomsnittliga historiska utsläppen under perioden (se vidare avsnitt 2.1) men med vissa anpassningar rörande s.k. råvarurelaterade utsläpp 1 och anpassningar till följd av energipolitiska hänsyn med beaktande av principerna i direktivets bilaga 3. För nya deltagare är grundprincipen för fördelning riktmärken eller bästa möjliga teknik Den totala fördelade mängden utsläppsrätter Den planerade sammanlagda fördelade mängden utsläppsrätter enligt denna plan uppgår i genomsnitt till 22,9 miljoner ton per år under perioden Med utgångspunkt i FlexMex2-delegationens underlag samt de projektioner som lämnats i den tredje nationalrapporten till FN:s klimatkonvention har regeringen tidigare till riksdagen redovisat som sin bedömning att den handlande sektorns fördelning avseende befintliga anläggningar som ett genomsnitt skulle uppgå till högst cirka miljoner ton koldioxid per år (prop.2003/04:31). En utgångspunkt var den s.k. Flexmex2-delegationens beräkning att detta genomsnitt uppgick till 18,3 miljoner ton. Den statistiska osäkerheten angavs vara betydande. Uppskattningarna byggde på då föreliggande data och dåvarande tolkning av direktivet. Bl.a. påpekade regeringen att antalet anläggningar som omfattas av handelsdirektivet (av utredningen beräknade till ca 300 och i ett senare skede ca 450) skulle kunna komma att förändras vid den slutliga fördelningen av utsläppsrätter. Därtill konstaterade regeringen att det förelåg stora brister i det statistiska underlaget, vilket skulle kunna påverka det exakta antalet utsläppsrätter som ska fördelas. I syfte att förbättra det existerande dataunderlaget har Naturvårdsverket på regeringens uppdrag genomfört en enkätundersökning riktad mot företag som omfattas av utsläppshandeln. Resultatet visar att drygt 500 anläggningar omfattas av handelsdirektivet snarare än de ca som bedömningarna i propositionen utgick ifrån. Genom enkäten har ett stort antal ytterligare anläggningar som tidigare varit okända 1 Se avsnitt 2.1 för definition

4 identifierats. Utsläppen från dessa uppskattas till i snitt ca 1,3 miljoner ton per år under åren I tillägg identifierades vissa processutsläpp som inte tidigare rapporterats vid Sveriges officiella rapportering till FN:s klimatkonvention och enligt beslut 93/389/EEC och som inte fanns med i underlaget till ovan nämnda proposition, motsvarande ca 0,4 miljoner ton per år. Härtill kommer att utsläppen från torveldade anläggningar enligt enkäten visade sig vara 0,2 miljoner ton större än tidigare beräknat. De sammanlagda genomsnittliga utsläppen från anläggningarna i den handlande sektorn under åren beräknas efter dessa revideringar till ca 20,2 miljoner ton. För dessa planeras en tilldelning motsvarande 19,3 miljoner ton per år, vilket ligger något under de genomsnittliga utsläppen som nu beräknats. Dessutom förutses en ökning av de råvarurelaterade utsläppen under perioden till följd av ökat kapacitetsutnyttjande, vilken planeras föranleda en tilldelning motsvarande 1,8 miljoner ton per år. Den sammanlagda fördelningen till dessa kategorier planeras nu därför uppgå till 21,1 miljoner ton. Principerna för fördelning till befintliga anläggningar och ökat kapacitetsutnyttjande redovisas i kap 2.1. För nya anläggningar och expansion av befintliga anläggningar ska högst ca 1,0 miljoner ton per år komma att fördelas. Härutöver avsätts en reserv uppgående till 0,8 miljoner ton för anläggningar som den 31 mars saknar miljötillstånd eller som av andra skäl inte har identifierats i förteckningen över berörda anläggningar. Principerna för fördelning till de två senare kategorierna redovisas i avsnitt 4.2. Den totalt fördelade mängden utsläppsrätter kommer således att uppgå till 22,9 miljoner ton. Överensstämmelsen med kriterierna 1 och 2 redovisas i det följande medan hänsyn till energipolitiken redovisas i avsnittet 1.6. I det avsnittet redovisas även hur den sammanlagda planerade fördelade mängden överensstämmer med den nationella klimatstrategin Den sammanlagda fördelade mängden utsläppsrätter i förhållande till Sveriges åtagande samt i relation till historiska och framtida utsläppsvolymer Den totala fördelningen av utsläppsrätter skall på ett tillbörligt sätt spegla de nationella förutsättningarna. Enligt kriterium 1 i bilaga 3 till handelsdirektivet skall den sammanlagda mängden utsläppsrätter som fördelas för en period stämma överens med medlemsstaternas skyldighet att begränsa sina utsläpp enligt beslut 2002/358/EG och Kyotoprotokollet. Hänsyn skall tas till vilken andel av de sammanlagda utsläppen dessa utsläppsrätter utgör i jämförelse med utsläpp från källor som inte omfattas av handelsdirektivet. Hänsyn skall också tas till nationell energipolitik. Den sammanlagda mängden bör vidare stämma överens med den nationella klimatstrategin. Enligt kriterium 2 i bilaga 3 till handelsdirektivet skall vidare den sammanlagda mängden utsläppsrätter som fördelas stämma överens med

5 5 bedömningen av faktiska och planerade framsteg mot uppfyllandet av medlemsstaternas bidrag till gemenskapens åtaganden enligt beslut 93/389/EEG Överensstämmelse med skyldigheten att begränsa utsläppen enligt Kyotoprotokollet och EU:s bördefördelning Enligt den projektion som togs fram som underlag för FlexMex2- delegationens betänkande Handla för bättre klimat (SOU 2003:60), kommer de sammanlagda utsläppen av växthusgaser år 2010 att uppgå till 98 procent av 1990 års utsläpp, vilket är att jämföra med Sveriges åtagande enligt EU:s bördefördelning som är 104 procent. Vissa uppdateringar har gjorts jämfört med projektionen till den tredje nationalrapporten 2. Sammantaget innebär det att de totala utsläppen år 2010 förväntas vara något mindre än vad som redovisades i Sveriges tredje nationalrapport 3. Den totala planerade fördelade mängden utsläppsrätter enligt denna plan motsvarar 22,9 miljoner ton koldioxid per år. En uppskattning av den icke handlande sektorns utsläpp som förelåg när FlexMex2-delegationen gjorde sina bedömningar var att dessa kommer att uppgå till 49,6 miljoner ton koldioxid per år under åren Detta tal har för denna plan justerats nedåt med ca 1,9 miljoner ton i enlighet med den revidering som genomförts under vintern 2004 utifrån de nya data som enkätundersökningen 4 givit. Den på detta vis justerade och fördelningsgrundande projektionen för den icke handlande sektorns utsläpp blir således 47,7 miljoner ton i genomsnitt för den första perioden Sammantaget uppgår den planerade fördelade mängden till den handlande sektorn och för perioden projicerade utsläpp från den icke-handlande sektorn till 70,7 miljoner ton. 2 Vissa uppgifter uppdaterades jämfört med projektionen till den tredje nationalrapporten. För raffinaderierna höjdes utsläppen p.g.a. framtida investeringar i en vätgasanläggning. Den största förklaringen till avvikelsen är dock en nedjustering av projektionen för utsläppen av växthusgaser inom jordbrukssektorn. De totala historiska utsläppen för 1990 och framåt justerades också jämfört med utsläppen i Sveriges årliga rapportering till Kommissionen, bl.a. till följd av kvalitetssäkring av uppgifterna för järn- och stål. 3 Enligt Sveriges tredje nationalrapport beräknas de sammanlagda utsläppen av växthusgaser vara i stort sett oförändrade fram till år 2010 jämfört med år Genom en noggrannare kartläggning efter det att projektionen gjordes har anläggningar inom den icke-handlande sektorn överförts till den handlande sektorn. Dessutom har vissa processutsläpp identifierats som tidigare ej rapporterats till klimatkonventionen.

6 6 Tabell 1: Utsläpp, bördefördelning och fördelad mängd, miljoner ton koldioxidekvivalenter Genomsnitt Bördefördelning 6 Projektion för icke-handlande sektor Kvar till handlande sektor Totalt 71,4 7 69,3 74,3 Övrigt 56,7 49,1 47,7 Handlande sektor 14,7 8 20,2 26,6 Den planerade totala fördelningen för om 22,9 miljoner ton är således i linje med, och ett steg mot, uppfyllande av Sveriges åtagande enligt bördefördelningen (74,3 miljoner ton) så som detta åtagande här kan beräknas med jämförbara uppgifter. Bördefördelningsåtagandet enligt Sveriges senaste rapportering i enlighet med Rådets beslut 280/2004/EG den 31 mars 2004 uppgår till 75 miljoner ton. Båda dessa uppskattningar exkluderar tillägg för s.k. sänkor. Sverige har inga nationella kvantifierade begränsningsmål eller kvantifierade åtaganden för handelssystemets första period ( ). Dock skall enligt Kyotoprotokollet parterna redovisa att de till år 2005 har gjort påvisbara framsteg mot uppfyllande av sina åtaganden och enligt direktivets bilaga 3, kriterium 1, skall den fördelade mängden före 2008 stämma överens med strävandena mot att nå eller överträffa målet enligt beslut 2002/358EG. Utifrån den projektion som FlexMex2-delegationen har gjort och med hänsyn till omflyttningar mellan den handlande sektorn och övriga sektorer som föranletts av de nya uppgifter som framkommit i den ovan nämnda enkätundersökningen, beräknas de totala utsläppen för perioden uppgå till 69,4 miljoner ton. Den icke-handlande sektorns utsläpp beräknas uppgå till 49,2 miljoner ton och den handlande sektorns till 20,2 miljoner ton. Det bör dock noteras att de omflyttningar som gjorts innebär en jämförelse mellan statistiska data som har olika 5 Uppskattning baserad på projektion till FlexMex2-delegationen (SOU 2003:60) samt uppdateringar i enlighet med de nya uppgifter som framkom i enkätundersökningen vintern Exkl. sänkor 7 Siffran är hämtad från underlag till FlexMex2-delegationen och vid projektionens framtagande (våren 2003) bästa tillgängliga uppskattning. 8 Uppgiften ej jämförbar med data för

7 ursprung och att den underliggande projektionens träffsäkerhet kan påverkas av över tiden ändrade förutsättningar. Med beaktande av dessa förbehåll kan ändå konstateras att fördelningen är förenlig med uppfyllande av åtaganden enligt bördefördelningen. Det framgår av redovisningen ovan att fördelningen stämmer överens med bedömningen av faktiska och planerade framsteg med avseende på att begränsa utsläppen och att överensstämmelse råder med kriterium 2 i bilaga Fördelningens storlek i förhållande till den handlande sektorns andel av de totala utsläppen Medlemsstaten skall även, enligt kriterium 1 i bilaga 3 till handelsdirektivet, ta hänsyn till vilken andel av de sammanlagda utsläppen de tilldelade utsläppsrätterna utgör i jämförelse med utsläpp från källor som inte omfattas av handelsdirektivet. Den handlande sektorns andel av de totala utsläppen var enligt tillgängliga beräkningar ca 20 procent år Den har därefter ökat och uppgick till omkring 29 procent i genomsnitt för åren Andelen var i samma storleksordning även år Den totala tilldelade mängden utsläppsrätter enligt denna plan motsvarar 22,9 miljoner ton koldioxid, vilket motsvarar ca 31 procent av de totala förutsedda utsläppen för perioden Det finns flera orsaker till att den handlande sektorns andel ökar. Till viss del består denna ökning i att utsläpp flyttats över från den ickehandlande sektorn vars andel följaktligen minskat. En övergång från individuell till kollektiv uppvärmning av bostäder och lokaler har stimulerats av energi- och koldioxidbeskattningen. Tillkommande värme- och kraftvärmeproduktion som nu kan förutses, beräknas innebära en viss ökning av utsläppen i den handlande sektorn vilket delvis motsvaras av minskningar i den icke-handlande sektorn. Även ökade utsläpp från raffinaderisektorn, vilka följer av EG-regelverk (se avsnitt 4.3), balanseras delvis av relaterade utsläppsminskningar i transportsektorn. Vidare har bass produktionsutveckling varit gynnsam jämfört med det tidiga 1990-talets djupa lågkonjunktur. Sveriges utsläpp från el- och värmeproduktion är mycket låga sett i ett EU-perspektiv. Detta faktum samt att bas, jämfört med förhållandet i flertalet medlemsstater, utgör en relativt stor andel av den handlande sektorn i Sverige, gör att den konjunkturuppgång som skett och den industriella utvecklingen haft ett betydande genomslag vad gäller utsläppen av koldioxid. Dessa trender förutses bestå under fördelningsperioden. Med beaktande av de kriterier som redogjorts för ovan och utifrån en bedömning av möjliga insatser i övriga sektorer (se avsnitt 1.5) speglar den nationella fördelningsplanen en väl avvägd fördelning av

8 utsläppsrätter till den handlande sektorn jämfört med de övriga samhällssektorerna Löpande uppdatering av utsläppsstatistiken Den statistik som avser såväl historiska som projicerade utsläpp revideras löpande, varför uppskattningarna av den handlande sektorns andel av utsläppen, såväl de historiska som de som avser framtiden, förändras över tiden. Vissa utsläppsdata som tagits fram för denna fördelningsplan ingår i nuläget inte i den internationella rapporteringen och heller inte i tidigare beräkningar av 1990 års utsläpp. Den fördelning som planeras bygger på noga kontrollerade uppgifter rörande enskilda anläggningar medan de projektioner som anger den handlande sektorns andel av de totala utsläppen för år är av makrokaraktär och endast i vissa delar har kunnat beakta de senaste årens utveckling. 1.5 Åtgärder i den icke-handlande sektorn Sverige har tillämpat program och åtgärder med syfte att begränsa utsläpp av växthusgaser sedan Sveriges nuvarande klimatstrategi antogs av riksdagen i mars 2002 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163) och utgör en vidareutveckling av redan verksamma åtgärder. Strategin bygger på medverkan av alla aktörer i samhället, inom alla samhällsområden och på alla nivåer. Det gäller såväl myndigheter och kommuner som företag, organisationer och enskilda. Effekterna av åtgärderna kommer fortlöpande att följas upp för att behovet av ytterligare insatser skall kunna bedömas. Kontrollstationer har införts år 2004 och år Flera styrmedel, som exempelvis koldioxidskatten och klimatinvesteringsprogrammet riktas mot både den handlande och den icke-handlande sektorn. Effekterna av följande åtgärder och styrmedel i den icke-handlande sektorn har inte tagits hänsyn till vid fastställande av den fördelningsgrundande projektionen i avsnitt Sektorsövergripande styrmedel Koldioxidskatt och energiskatt Energiskatt betalas för de flesta fossila bränslen och är oberoende av energiinnehållet. Koldioxidskatt betalas för alla bränslen utom biobränsle och torv. Dagens generella koldioxidskatt uppgår till 91 öre per kg koldioxid, vilket motsvarar ca 100 Euro per ton koldioxid.

9 Beskattningen av energi och koldioxid är de ekonomiska styrmedel som i Sverige kan tillskrivas de största effekterna på utsläpp av koldioxid. Till följd av skatterna har en betydande övergång skett från fossila bränslen till andra energislag. Ett tydligt exempel på beskattningens inverkan på valet av energikällor är ökningen av användningen av biobränslen. Under 1990-talet har användningen ökat med 16 TWh eller med 45 procent. Sedan projektionen för Sveriges utsläpp, som redovisades till FlexMex2- delegationen, har koldioxidskatten i nominella termer ökats med omkring 42 procent och det sammanlagda beloppet för energi- och koldioxidskatterna ökat med omkring 30 procent. Dessa förändringar jämte den fortsatta skatteväxlingen som redovisas nedan kan väntas leda till utsläppsminskningar främst från bostads- och servicesektorn. Överlag gynnas biobränslen och annan förnybar energiproduktion framför användning av fossila bränslen. Omställningen till biobränslen kräver ofta betydande investeringar och de långsiktiga effekterna är därför större än de kortsiktiga. En fortsatt konvertering till fjärrvärme och förnybara energislag kan avsevärt minska bostadssektorns utsläpp under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod Konverteringarna kan leda till en viss ökning av utsläppen från kraftvärme- och fjärrvärmeproduktion inom den handlande sektorn, vilka emellertid delvis balanseras av minskade utsläpp från individuell bostads- och lokaluppvärmning. Koldioxid- och energiskattehöjningarna har sedan 2001 skett inom ramen för en av riksdagen beslutad skatteväxling. Mellan 2001 och 2010 skall höjda skatter på energi balanseras av sänkta skatter på arbete motsvarande 30 miljarder kronor. När 2004 års skatteväxling är inkluderad har en växling av 10 miljarder kronor genomförts. Resultatet har t o m 2004 blivit en drygt 50-procentig höjning av den sammanlagda beskattningen för användning av fossila bränslen. Höjningen av skatterna har hittills endast berört hushåll och icke-industriell näringsverksamhet, t.ex. uppvärmning av kontor och lokaler samt energiproduktion såsom fjärrvärme. Dessa höjningar har inte beaktats i den fördelningsgrundande projektionen. För närvarande saknas beräkningar av hur stora utsläppsminskningar dessa skattehöjningar kan komma att leda till, men de bedöms ha en betydande påverkan på utsläppen. 9 Klimatinvesteringsprogrammet (KLIMP) KLIMP är ett statligt stödprogram som skall stimulera kommuner och andra aktörer att göra långsiktiga investeringar i åtgärder som minskar utsläpp av växthusgaser. Även den handlande sektorn omfattas av programmet och kan söka stöd för projekt. Under 2003 avsattes 300 miljoner kronor och under 2004 avsätts 340 miljoner kronor för detta program. Detta bedöms ge en minskning av koldioxidutsläppen med 0,1 miljoner ton per år. Detta har inte beaktats i den fördelningsgrundande projektionen.

10 Insatser mot utsläpp av fluorerade gaser Förhandlingar pågår om ett förslag till ny Europeisk förordning om fluorerade gaser (KOM(2003)492). Förutsatt att av Sverige föreslagna ändringar genomförs bedöms förordningens krav för svensk del leda till minskade utsläpp motsvarande 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen under perioden Sektorsspecifika styrmedel Ändrad beskattning av kraftvärme Nya skatteregler gäller för kraftvärmeproduktion från 1 januari Ändringen syftar till att underlätta för kraftvärmeproduktion. Effekten av den förändrade beskattningen blir att den totala skattenivån för kraftvärmeanläggningar sänks, vilket ger stimulans att använda och installera kraftvärme. Till den del ökad kraftvärmeproduktion baseras på fossila bränslen leder detta till ökade utsläpp i den handlande sektorn. Detta balanseras dock av minskade utsläpp i den icke-handlande sektorn och i andra länder till följd av minskad elimport till Sverige. Åtgärder och styrmedel i transportsektorn Bensin och dieselolja är belagda med energiskatt och koldioxidskatt 9. Fordonsskatten på vägfordon är differentierad med avseende på bilarnas vikt och vilket drivmedel de är konstruerade för. Nya elbilar och elhybridbilar är undantagna från fordonsskatt i fem år. De statliga trafikverken har ett uttalat ansvar att verka för att uppsatta miljömål, inklusive klimatmålet, nås. Inom ramen för detta ansvar stödjer Vägverket bland annat utbildning i sparsam körning (EcoDriving) Med nuvarande nivå på utbildning beräknas sparsamt körsätt ge en årlig reduktion på 0,12 miljoner ton koldioxid per år Elbilar, elhybridbilar och bilar som drivs med alkohol eller gas är belagda med en lägre förmånsskatt än motsvarande konventionella bilar när de används som förmånsbilar. Förmånsbilar, dvs. bilar som en arbetsgivare tillhandahåller till en anställd, svarar för cirka 25 procent av nybilsförsäljningen i Sverige. Biobaserade alternativa drivmedel medges en nedsättning eller befrielse av energiskatten och en generell befrielse av koldioxidskatten. Dispens har medgivits sedan 1997 för etanol och RME, rapsmetylester. Användningen av biodrivmedel ökade från 0,5 procent av den totala inhemska användningen av drivmedel, till 1,5 procent under Om hela den dispensgivna mängden etanol skulle utnyttjas för låginblandning 9 Dessa skatter uppgår sedan 1 januari, 2004 till 4,79 SEK per liter bensin (miljöklass 1) och till 3,33 SEK per liter diesel (miljöklass 1). Mervärdesskatten på drivmedel är 25 procent.

11 i bensin (vilket preliminära siffror tyder på) skulle minskningen av koldioxidutsläppen från trafiken bli i storleksordningen 0,370 miljoner ton och mängden RME som dieselersättning skulle leda till 0,2 miljoner ton lägre koldioxidutsläpp. En etanolinblandning i enlighet med direktivet om alternativa drivmedel skulle innebära en minskning av utsläppen med ca 0,6 miljoner ton per år jämfört med de volymer som angivits i den fördelningsgrundande projektionen för utsläppen. Regeringen har överlämnat ett förslag till en femårig skattestrategi för alternativa drivmedel till Kommissionen. 11 Åtgärder och styrmedel inom avfallsområdet För att minska mängden deponerat organiskt avfall som ger upphov till metangasbildning finns sedan 2002 ett förbud mot att deponera utsorterat brännbart avfall. Från 2005 omfattas allt organiskt avfall av förbudet. Förbuden bedöms leda till en avsevärd minskning av metangasutsläppen fram till 2010 och ytterligare därefter. Enligt nya uppgifter som framkommit efter det att projektionen i den tredje nationalrapporten gjordes är utsläppsminskningarna till följd av deponiförbudet ännu större än vad som tidigare uppgivits. Utsläppen bedöms minska ytterligare 0,5 miljoner ton per år jämfört med vad som tidigare uppgivits Kyotoprotokollets flexibla mekanismer Kyotoprotokollets flexibla mekanismer är viktiga instrument för att genom internationellt samarbete motverka klimatförändringar. Sveriges insatser syftar till att utveckla mekanismerna till trovärdiga och effektiva strategiska element för uppfyllandet av de åtaganden som Kyotoprotokollet innebär. Sverige bedriver sedan 1993 pilotverksamhet för att utveckla de s.k. projektbaserade mekanismerna. År 2003 gjorde regeringen bedömningen att arbetet med att utveckla Kyotoprotokollets flexibla mekanismer borde stärkas. Förslag till avtal om kreditering av utsläppsminskningar med Estland, Litauen och Ryssland förhandlas. Ett avtal har under våren 2003 slutits med Rumänien. Förhandlingar pågår för att genomföra projekt i viktiga utvecklingsländer. Sverige deltar också med en andel motsvarande 10 miljoner US dollar i Världsbankens Prototype Carbon Fund (PCF), som genom mönsterbildande insatser bidragit till utvecklingen av projekt inom ramen för Kyotoprotokollets mekanismer och reglerna för dessa. Fonden har som mål att bidra till investeringar i olika slag av klimatprojekt i länder med övergångsekonomier och i utvecklingsländer. Ett femtiotal projekt har hittills kontrakterats. Östersjösamarbetet inom klimatområdet Inom ramen för Östersjöländernas energisamarbete, BASREC (Baltic Sea Region Energy Co-operation) och det nordiska samarbetet under Nordiska ministerrådet utvecklas Östersjöregionen till ett

12 försöksområde för de flexibla mekanismerna. En investeringsfacilitet har i slutet av 2003 etablerats i syfte att finansiera klimatprojekt i Östersjöregionen. Det svenska bidraget skall uppgå till närmare 40 miljoner kronor. De ovan redovisade insatserna och programmen bedöms av Energimyndigheten sammantaget innebära minskningar på i genomsnitt 1 miljon ton koldioxid per år under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod och en betydande utsläppsminskning även före periodens början Summering av effekt på utsläpp som ej tagits hänsyn till i den fördelningsgrundande projektionen (exklusive projektmekanismer) Tabell 2: Beräknade effekter av vissa styrmedel/åtgärder som inte tagits hänsyn till i den fördelningsgrundande projektionen Åtgärd/Styrmedel Potentiell effekt, Berörd sektor Mton CO 2 /år Svavelinnehåll i bränslen - 0,26 Icke-handlande Biodrivmedelsdirektivet - 0,6 Icke-handlande KLIMP - 0,1 Handlande och ickehandlande Eco-driving - 0,1 Icke-handlande Deponiförbud - 0,5 Icke-handlande Förordning om f-gaser -0,3 Icke-handlande 1.6 Hänsyn till energipolitik Sveriges energipolitik Riktlinjerna i det energipolitiska programmet från 2002 (prop. 2001/02:143) anger att den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt att trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Energipolitiken skall vidare bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken skall utformas under beaktande av de svenska miljö- och klimatmålen. Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av elanvändningen,

13 konvertering till förnybara energislag och miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik. I propositionen (2001/02:143) redovisas en klimatstrategi på energiområdet. Enligt denna skall utsläppen av koldioxid inom energiområdet begränsas så långt det är möjligt med hänsyn till konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd Avveckling av kärnkraften Den svenska kraftproduktionen kännetecknas av låga specifika utsläpp av koldioxid eftersom den nästan uteslutande är baserad på vattenkraft och kärnkraft. Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall båda kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck stängas. Den ena reaktorn stängdes Riksdagen har uppsatt som villkor för stängningen av den andra reaktorn att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el. De viktigaste kriterierna för om villkoren skall kunna sägas vara uppfyllda är att kraftbortfallet kan kompenseras så att stängningen inte medför påtagligt negativa effekter för elpriset, tillgången på el för, effektbalansen eller för miljön och klimatet. Vid den senaste prövningen år 2003 fann regeringen att villkoren för en stängning före utgången av 2003 inte var helt uppfyllda vad avser effektbalansen och påverkan på miljön och klimatet. Regeringen har för avsikt att söka nå en överenskommelse med om en långsiktigt hållbar politik för den fortsatta kärnkraftavvecklingen och omställningen av energisystemet. En förhandlare har utsetts för att förbereda en sådan överenskommelse. Regeringen gav i mars 2003 förhandlaren i uppdrag att i tillägg till tidigare bemyndigande särskilt pröva möjligheterna till en snabb stängning av den andra reaktorn i Barsebäck inom ramen för en förhandlingslösning. En redovisning avseende Barsebäck 2 skall lämnas senast den 30 april Riksdagen tillkännagav i sitt beslut den 11 juni 2003 att det bör vara regeringen som på grundval av den eventuella överenskommelse som uppnås i förhandlingarna med kraft, eller i annat fall i enlighet med lagen om kärnkraftens avveckling, avgör när en stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Riksdagen framhöll dock att de av riksdagen uppställda villkoren för en stängning alltjämt gäller Energipolitik och fördelning av utsläppsrätter Införande av handelssystemet förväntas leda till stigande elpriser inom EU, eftersom fossilbaserad elproduktion omfattas av handelsdirektivet. Icke-fossila energislags konkurrenskraft stärks. Det fossila inslaget i den svenska elproduktionen är litet och svenska elproducenters konkurrenskraft på den europeiska marknaden förbättras således. Fjärrvärmesektorn som också omfattas av handelssystemet är endast utsatt för konkurrens från andra uppvärmningsformer inom Sverige.

14 14 För de industrisektorer som ingår i handelssystemet är effekterna överlag de motsatta. Kravet på innehav av utsläppsrätter innebär en ytterligare omkostnad och en konkurrensnackdel jämfört med företag som inte omfattas av sådana restriktioner. De företag och branscher inom som omfattas av handelssystemet verkar på en internationell marknad som ofta kännetecknas av hård konkurrens, i många fall från företag utanför EU. Deras konkurrenssituation påverkas också av stigande elpriser. Dessa förhållanden samt regeringens klimatpolitiska strategi och de av riksdagen antagna riktlinjerna för energipolitiken talar för att tillämpa en mer restriktiv ansats vid fördelning inom. Den konkurrensutsatta bör å andra sidan få en relativt sett förmånligare behandling för att ta hänsyn till deras konkurrenssituation och det faktum att processrelaterade utsläpp inte enkelt kan minskas i det korta perspektivet. Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Den föreslagna fördelningen av utsläppsrätter mellan och övriga handlande sektorer återspeglar denna målsättning Sveriges klimatstrategi Enligt riksdagens beslut år 2002 skall de svenska utsläppen av växthusgaser för perioden vara minst fyra procent lägre än utsläppen år Enligt det nationella målet skall utsläppen under denna period högst motsvara 96 procent av utsläppen 1990 utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Om utsläppstrenden visar sig vara mindre gynnsam än vad som förutsågs eller de åtgärder som vidtas inte ger väntad effekt kan regeringen föreslå ytterligare åtgärder och/eller en omprövning av målet. Härvid skall hänsyn tas till konsekvenser för svensk industri och dess konkurrenskraft. Kontrollstationer kommer att äga rum år 2004 och år Vid kontrollstationen 2004 avser regeringen som komplement, överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Fördelningen är i tillämpliga delar i överensstämmelse med den nationella klimatstrategin. Regeringen avser att göra en övergripande analys och samordning av skilda styrmedel inom ramen för arbetet med 2004 års kontrollstation. Syftet är att åstadkomma en effektiv miljöstyrning inom klimatområdet som överensstämmer med Sveriges klimatmål. Översynen ingår som en del av reformeringen av det svenska energiskattesystemet. Ett viktigt inslag i det fortsatta arbetet är en samordning mellan miljöbalkens regelsystem, energibeskattningen och alternativa styrmedel som handel med elcertifikat och utsläppsrätter samt långsiktiga avtal. Sammantaget bör dessa styrmedel bidra till en miljöstyrning som är förenlig med Sveriges klimatmål och övriga samhällsmål. Biobränslenas konkurrenskraft bör särskilt beaktas. Industrins internationella konkurrenskraft bör beaktas genom att de samlade effekterna av utsläppshandel, energiskatter och övriga styrmedel hålls på en acceptabel nivå.

15 15 2 Fördelning på sektors- och anläggningsnivå 2.1 Metod för att beräkna den fördelade mängden Den generella fördelningsmetod som beskrivs nedan har använts för de befintliga anläggningar som omfattas av handelssystemet som tagits i drift före 2002 och de anläggningar som bedöms få oundvikliga utsläppsökningar till följd av EU-lagstiftning. Metoden avser fördelade antal utsläppsrätter per år under perioden Varje år fördelas en lika stor mängd. Fördelningsmetoden för nya deltagare redovisas i avsnitt 4.2. Utsläppen av koldioxid från anläggningar i Sverige delas in i två kategorier (se även avsnitt 2.2): Råvarurelaterade utsläpp avser utsläpp av koldioxid som i en process bildas från kol som är bundet i den råvara som skall förädlas eller i en process där kol tillsätts för att avlägsna en icke önskvärd komponent från råvaran och där processens syfte inte är att framställa kraft, värme eller transportenergi och där samtidigt råvaran inte heller är utbytbar till en rimlig kostnad på kort sikt. Bränslerelaterade utsläpp avser koldioxidutsläpp härrörande från förbränning av fossila bränslen i det primära syftet att producera kraft, värme eller transportenergi. Fördelning = k Medel( ) ( Utsläpp * ) + Utsläpp Rå var u + bränsle K Exceptionell prognos( ) Rå var u k k= 0,8 för förbränningsanläggningar inom 10. k=1 för övriga anläggningar. Utsläpp Medel ( ) Rå var u bränsle Genomsnittet av historiska råvaru- och + bränslerelaterade utsläpp K exceptionell Korrektionsfaktor större än 1 om exceptionella händelser inträffat under åren Med avses anläggningar vars huvudsakliga aktivitet består i el- och/eller fjärrvärmeproduktion. Förbränningsanläggningar belägna i anslutning till ingår ej i denna defintion av.

16 16 Utsläpp prognos ( ) Rå var u Tillägg baserat på anläggningens prognostiserade råvarurelaterade utsläpp Den valda metoden bedöms vara i överensstämmelse med kriterierna i direktivets bilaga 3. Denna fördelningsmetod bedöms dessutom vara enkel, transparent, obyråkratisk och förutsägbar. Detta utvecklas ytterligare i kapitel 6 om nationella kriterier Fördelning i förhållande till historiska utsläpp En utgångspunkt för fördelning av utsläppsrätter till befintliga anläggningar är respektive anläggnings historiska utsläpp. Detta gäller både råvarurelaterade och bränslerelaterade utsläpp. Fördelningen baseras på de genomsnittliga utsläppen av koldioxid per år från respektive anläggning Vid val av den historiska tidsperioden på vilken fördelningen grundas har följande förhållanden beaktats. En basårsperiod som ligger nära nutid tar hänsyn till den ekonomiska tillväxt som skett under senare år. Många av de branscher som omfattas av systemet genomgick en lågkonjunktur under första delen och högkonjunktur under senare delen av 1990-talet. Val av senare år bedöms även ge en bättre kvalitet på utsläppsdata, då det bl.a. är större sannolikhet att den nuvarande verksamhetsutövaren har egna data som kan ligga till grund för utsläppsberäkningar för den tidsperiod som valts. I det fall anläggningen togs i drift under perioden beräknas genomsnittliga utsläpp under ett mindre antal år, dock minst två, enligt tabellen nedan. Om anläggningen tagits i drift fördelas utsläppsrätter med utgångspunkt i beräknade riktmärken eller bästa möjliga teknik, som beskrivs i avsnittet om nya deltagare (se avsnitt 4.2). Riktmärken kommer att utgöra fördelningsmetod för. För övriga sektorer kommer bästa möjliga teknik att utgöra fördelningsmetod. Tabell 3: Fördelningsgrundande år för anläggningar som tagits i drift År som anläggningen tagits Fördelningsgrundande utsläpp i drift 1998 Summan av utsläppen / Summan av utsläppen / Summan av utsläppen / Summan av utsläppen /2

17 En skalfaktor (k) på 0,8 tillämpas för förbränningsanläggningar inom. 11 Skälet för nedskalning av tilldelningen för just dessa anläggningar är att potentialen att minska utsläppen är högre för bränslebaserade än för råvarurelaterade utsläpp samt att i motsats till industrisektorerna inte är utsatt för utomeuropeisk konkurrens. Se vidare i avsnitt 2.4 samt avsnitt 3.1. En korrektionsfaktor (K exceptionell ) som är större än 1 används om exceptionella händelser inträffade för en anläggning under den valda tidsperioden. Till kategorin exceptionell händelse räknas driftstopp till följd av haverier eller mycket omfattande ombyggnader eller annan händelse av allvarlig art. För att en händelse skall klassificeras som exceptionell bör dessutom de minskade utsläppen p.g.a. händelsen stå för minst 10 procent av de genomsnittliga utsläppen under övriga år. Fördelningen baseras då istället på utsläppen under ett mindre antal år, dock minst två. Korrektionsfaktorn fås genom att dividera de genomsnittliga utsläppen för de kvarvarande år som används med de genomsnittliga utsläppen för hela perioden åren Ytterligare fördelning till anläggningar med råvarurelaterade utsläpp De utsläpp som i denna fördelningsplan definierats som råvarurelaterade utsläpp kan inte minskas i det korta perspektivet utan att produktionen minskas i ifrågavarande anläggning. Av hänsyn till detta förhållande görs, om det i anläggningen avges råvarurelaterade utsläpp av koldioxid, ett tillägg till den fördelning som baseras på historiska utsläpp. Tillägget motsvarar den prognostiserade ökningen av råvarurelaterade utsläpp för anläggningen under perioden Om prognosen för råvarurelaterade utsläpp är lägre än snittet av historiska utsläpp skall anläggningen erhålla en fördelning motsvarande snittet av historiska utsläpp Skälen till att denna fördelningsmetod tillämpas återfinns mer utförligt redovisade i avsnitt 2.4 om utomeuropeisk konkurrens samt i avsnitt 3.1 om potential att minska utsläpp. Att fördelningen helt eller delvis baseras på företagens egna produktionsoch utsläppsprognoser skulle kunna innebära att en anläggning får alltför många utsläppsrätter i förhållande till behovet. En granskning av företagens egna prognoser kommer därför att göras av den myndighet (Naturvårdsverket) som ska besluta om fördelning av utsläppsrätter senast den 30 september Mikro- och makroekonomiska analyser kommer att användas som grund för granskningen. Till grund för denna plan ligger en första preliminär granskning av företagens prognoser. Denna granskning har dock inte föranlett några minskningar av den 11 Med avses anläggningar vars huvudsakliga aktivitet består i el- och/eller fjärrvärmeproduktion. Förbränningsanläggningar belägna i anslutning till ingår ej i denna defintion av.

18 planerade tilldelningen för prognostiserade ökningar av råvarurelaterade utsläpp eftersom den preliminära granskningen inte tyder på överskattningar i företagens prognoser. Till grund för bedömningen ligger Konjunkturinstitutets kortsiktiga prognos till , Energimyndighetens långsiktiga prognos till 2010 samt samtal med berörda företag Hänsyn till oundvikliga utsläppsökningar p.g.a. övrig gemenskapslagstiftning Enligt handelsdirektivet får hänsyn tas vid fördelningen om det sker en oundviklig utsläppsökning p.g.a. övrig gemenskapslagstiftning. I avsnitt 4.3 anges den gemenskapslagstiftning som bedömts ge upphov till oundvikliga utsläppsökningar. För dessa utsläpp görs ett tillägg till den del av fördelningen som baseras på historiska utsläpp, på motsvarande sätt som för råvarurelaterade utsläpp. Detta tillägg erhålles genom att subtrahera de genomsnittliga utsläppen för åren från de prognostiserade utsläppen från ifrågavarande anläggning under perioden I avsnitt 4.3 anges vilken gemenskapslagstiftning som bedömts gett upphov till oundvikliga utsläppsökningar. 2.2 Hänsyn till potential att minska utsläpp Se avsnitt Hänsyn till EU-lagstiftning Se avsnitt Hänsyn till konkurrens från utomeuropeiska länder Enligt bilaga 3 till handelsdirektivet får medlemsstaterna ta hänsyn till utomeuropeisk konkurrens vid fördelning av utsläppsrätter. Kriteriet bör enligt Europeiska kommissionens vägledning endast användas på branschnivå och i de fall där anläggningar, till följd av klimatpolitik och handelsdirektivets genomförande, befaras bli mindre konkurrenskraftiga i förhållande till anläggningar utanför EU. De svenska anläggningar som är utsatta för utomeuropeisk konkurrens återfinns främst inom massa- och pappers, järn- och stål, gruv (rostning och sintring) samt cement. Anläggningarna i de berörda basindustrierna konkurrerar i stor utsträckning på en världsmarknad, där många av konkurrenterna saknar motsvarande koldioxidrestriktioner, åtminstone under perioden Dessa anläggningar har sämre, eller inga förutsättningar alls, att övervältra ökade kostnader för produktionen på sina kunder, jämfört med anläggningar som konkurrerar på en inhemsk eller europeisk marknad. Den kostnadsökning som belastar deltagare i handelssystemet som måste köpa utsläppsrätter kan innebära en

19 konkurrensnackdel för berörda företag. Detta förhållande och dess påverkan på tillväxt och sysselsättning har beaktats vid fastställandet av fördelad mängd utsläppsrätter. Detta hänsynstagande innebär att särskild hänsyn tas till potentialen att minska utsläppen av koldioxid när det gäller s.k. råvarurelaterade utsläpp. Fördelningen till anläggningarna baseras för denna typ av utsläpp även på prognostiserade utsläpp under perioden Se vidare avsnitt om hänsyn till potential för att minska utsläppen av koldioxid samt avsnitt 2.1 om metod för beräkning av fördelad mängd. Nedan redovisas en kortfattad översikt av berörda branschers konkurrenssituation Bass konkurrenssituation 12 Den svenska bas, dvs. massa- och pappersindustri, energiintensiv kemisk industri, gruv- och mineral samt stål- och metalltillverkning, står för cirka 15 procent av svensk tillverkningsindustris förädlingsvärde. Bas är exportinriktad och står för cirka 20 procent av det totala värdet för exporterade svenska industriprodukter Pappers- och massaindustri Sverige svarar för 3 procent av tillverkningen av papper i världen och 9 procent av världsexporten. År 2001 var Sverige den sjunde största producenten av kartong och papper i världen. Mätt som specialiseringskvot uppvisade massa- och pappers 1996 den starkaste internationella konkurrenskraften i svensk industri. 13 Den svenska internationella konkurrenskraften baseras fortfarande i hög grad på riklig tillgång på skog och god tillgång på energi. Om företagen i branschen behöver köpa utsläppsrätter till ett pris på 10 euro per ton koldioxid kan deras produktionskostnader komma att öka med 4-8 procent beroende på vilken produkt som avses. Som jämförelse är lönekostnadens andel av produktionskostnaden, inkl. sociala avgifter, 14 procent. Konkurrentländer Den svenska pappers- och massa är starkt exportinriktad. Omkring 85 procent av produktionen av papper och massa exporteras. Exporten går till största delen till västra Europa. De utomeuropeiska konkurrenterna till de svenska leverantörerna av papper är främst USA och Kanada. Kanada är en viktig konkurrent när det gäller 12 Avsnittet baseras på Ds 2001:63 Svensk basindustri samt Byman m.fl., Den handlande sektorns konkurrenssituation, 2003, där ingen annan källa anges. 13 Bilaga 5 till LU 99, Sveriges internationella konkurrenskraft

20 tidningspapper. För kraftliner är USA en viktig konkurrent och för finpapper är Brasilien och Indonesien viktiga konkurrenter. Massaproducenterna i Sverige konkurrerar förutom med övriga europeiska länder med USA, Kanada och Brasilien Rostning och sintring Sverige är ledande malmproducent inom EU. Omkring 95 procent av järnmalmsproduktionen inom EU sker i Sverige. Den totala järnmalmsproduktionen i världen uppgick 1999 till ca 440 miljoner ton. Produktionen vid LKAB, som är den enda svenska järnmalmsproducenten, uppgick under samma år till drygt 18 miljoner ton. LKAB svarar för cirka 4 procent av världshandeln med järnmalm. Exporten av malmer uppgick 1998 till 6,2 miljarder kronor. Nettoexporten utgör ca 2 procent av den totala nettoexporten av industriprodukter. I Sverige är det bara LKAB som har anläggningar för sintring av metallhaltig malm. LKABs verksamhet omfattar brytning och förädling av järnmalm till högförädlade järnmalmsprodukter. Det finns totalt fem pelletsverk i Sverige, två i Malmberget, två i Kiruna samt ett i Svappavaara. Samtliga är således belägna i de allra nordligaste delarna av Sverige. Masugnspelletsen levereras främst till svenska och andra europeiska stålverk, med Tyskland och Finland som de enskilt största mottagarländerna. SSAB är den största enskilda kunden för masugnspellets. Direktreduktionspelletsen går främst till Mellanöstern och Nordafrika, där LKABs marknadsposition är stark. Om ett företag i branschen behöver köpa utsläppsrätter till ett pris på 10 euro per ton koldioxid kan deras produktionskostnader för pellets komma att öka med omkring 4 procent. Produktionskostnaden för pellets, exkl. malmråvaran, kan komma att öka med 13 procent. Som jämförelse utgör lönekostnaden, inkl sociala avgifter, ca 30 procent av produktionskostnaden. Konkurrentländer Viktiga konkurrentländer är Brasilien, Australien och Kanada. Priset på järnmalmspellets sätts på en världsmarknad och LKAB har därmed ingen möjlighet att påverka priset på järnmalmspellets Cement Den svenska för produktion av cement består i princip av ett företag, Cementa, som ingår i den tyska koncernen Heidelberg Cement. Cementa har idag närmare 90 procent av marknaden i Sverige. Den inhemska marknaden förbrukar i stort sett hälften av den totala produktionen i landet. Cirka 50 procent av cementen exporteras till länder utanför EU, främst till USA och en mindre del till Afrika. Företagets produktion av cement var drygt 2 miljoner ton år Detta kan jämföras med 175 miljoner ton i EU Om ett företag i branschen behöver köpa utsläppsrätter till ett pris på 10 euro per ton

21 koldioxid kan deras produktionskostnader komma att öka med omkring 10 procent vilket kan komma att påverka konkurrensförmågan avsevärt. Som jämförelse är lönekostnadernas andel av produktionskostnaden, inkl. sociala avgifter 12 procent. 21 Konkurrentländer De utomeuropeiska konkurrenterna är främst lokala producenter på exportmarknaderna, dvs. USA och vissa afrikanska stater Järn- och stål Förädlingsvärdet för stål- och metall i Sverige år 1998 uppgick till 26 miljarder kronor, dvs. 5 procent av tillverkningss totala förädlingsvärde. Branschen stod för 44 procent av tillverkningss samlade nettoexport samt 4 procent av totalt antal sysselsatta inom tillverknings. Den totala stålproduktionen har pendlat mellan 4 och 5 miljoner ton per år under åren En förskjutning har över tiden skett från handelsstål till specialstål. Råstålsproduktionen i världen uppgick år 1999 till 788 miljoner ton. Sveriges andel av denna är 0,5 procent. Den totala produktionen av järnpulver i världen år 2001 var omkring 1 miljon ton, där Höganäs är den ledande tillverkaren. I Europa står Höganäs för i princip hela produktionen. Järnpulvret vidareförädlas till press-, svets- och skärpulver. Om ett företag i branschen behöver köpa utsläppsrätter till ett pris på 10 euro per ton koldioxid kan deras produktionskostnader för malmbaserad stålproduktion komma att öka med omkring 10 procent och kan således i betydande grad påverka konkurrenssituationen vis à vis producenter utanför EU. Som jämförelse utgör lönekostnader, inkl. sociala avgifter, ca 20 procent av produktionskostnaden. Konkurrentländer Även om den svenska stålproduktionen är liten internationellt sett är de svenska stålverken störst eller bland de största i världen på sina nischprodukter. De viktigaste utomeuropeiska konkurrentländerna för svensk stål- och metallindustri är USA, Japan och Sydkorea. Den största marknaden för Höganäs järnpulver är Europa och Asien. Exportandelen i svensk stålproduktion uppgår till 80 procent. Av den totala stålproduktionen i världen produceras 41 procent i länder som inte har kvantitativa åtaganden under Kyotoprotokollet eller som deklarerat att de inte avser ratificera detta. På den europeiska marknaden möter svensk malmbaserad stålindustri betydande konkurrens från producenter i sådana länder.