Eesti-Rootsi Ühingu Teataja Estnisk-Svenska Föreningens Nyheter Oktoober 1997 Oktober 1997 Nr 4

Transkript

1 Eesti-Rootsi Ühingu Teataja Estnisk-Svenska Föreningens Nyheter Oktoober 1997 Oktober 1997 Nr 4 Stockholm aasta Euroopa kultuuripealinn Stockholm on 14. Euroopa linn, mis on saanud Eurooopa Ühenduse kultuuriministritelt ülesande olla Euroopa kultuuripealinnaks. Idee pärineb Kreeka kultuuriministrilt Melina Mercorni'lt 80-ndate aastate algusest, mille tulemusena Ateena kuulutati aastal 1985 esimeseks Euroopa kultuuripealinnaks. Stockholm valiti mitte vaid oma kena välimuse, vaid ka oma rikkaliku ja vahelduva kultuurielu ning tihedate kultuurikontaktide pärast kontinendi ja Läänemeremaadega. Tänapäeva Stockholmil on umbes 70 teatri, 60 muuseumi ning üle 1500 kunstniku ja kunstkäsitöölisega palju pakkuda oma külastajaile. Kultuuripealinna-aastal kavatseb Stockholm pakkuda kultuurihuvilistele enam üritusi kui kunagi varem: näitused, teater, tsirkus, loengud, kontsertide seeriad jpm. Avatakse kaks uut muuseumihoonet - moodsa kunsti (Moderna Museet) ja arhitektuurimuuseumile. Kultuurimaja taasõnnistatakse sisse peale ümberehitust toimub üle 700 kultuuripealinna ürituse. Eurooopa kuulsaimad rahvusteatrid annavad Stockholmis etendusi novembris-detsembris. Koostööpartneriteks Stockholmis on Kuninglik Teater, Dramaten ja Linnateater. Kutsutud külalised on muuseas Piccolo teater Milanost, Royal Shakespeare Company Londonist, Berliner Ensemble Berliinist ja teatre Leiure Barcelonast. Rootslaste endi poolt on tähelepanuväärseim Selma Lagerlöfi Nils Holgersoni-romaani dramatiseering, mida etendatakse peale pealinna veel kogu maad katval ringreisil. Etendus sobib hästi lastele. Kultuuriaastal esietenduvad Stockholmis kaks rootslaste uut ooperit: Sven-David Sandstömi ja Katarina Frostensoni "Staden" Kuninglikus teatris ning Daniel Börtz'i ja Claes Fellbom'i "Marie Antoinette och hennes kärlek till Axel von Fersen Folk Opera's. Muidki etendusi on nii tihedalt, et tulles millal tahes Stockholmi võib ikka mõnest osa saada. Üks tähelepanuväärsemaid näitusi saab olema Rootsi uhkuse Orrefors Glasbruk'i 100. aastapäeva näitus rahvusmuuseumis (Nationalmuseum) juunist septembrini. Traditsioonilise Veefestivali (Vattenfestival) ajal juulisaugustis korraldatakse seekord ka Veefilmide Festival. Suvel toimub ka mitmeid laevafestivale ühisnimetusega Stockholm Small Ships '98. Siin saab näha kalurite laevu, viikingite aluseid, purjekaid. Kevadel korraldatakse ka suur ühispurjetus Läänemerel Sail Stockholm'98. Ajaloomuuseumis avatakse püsinäitus viikingitest. Selle kaaslaseks saab näitus viikingi- ja keskaja linnadest, nagu näiteks muinasjutulisest Birkast. Kultuuriaasta peasponsorid on Bonnier' kirjastajate rühm ja Finnair (!). Muuseas, tänavune Euroopa kultuuripealinn on Thessaloniki ja aastal 2000 saab selleks Helsinki. Lastele on mõeldud kultuuripealinna-aastail mitmeti. Igal kuul on lasteüritustel oma teema. Rootsi autorite lastetükke pakuvad nii oma kui teised põhjamaised esinejad. Kevadel toimub Stockholmis nädala kestev rahvusvaheline nukuteatrite festival. Osaleb muuhulgas ka kuulus Roman Paska USA-st. Kevadel '98 toimub Stockholmis ka tsirkusefestival. Ooperifestival on kavas augustis-septembris. Nimekamatest tegijatest tulevad kohale Peter Brook Mozarti Don Giovanni uue tõlgitsusega ja Robert Wilson Gertrud Steini tekstile põhineva etendusega "Saints and singing". Viimases on osatäitjateks Milano ja Berliini ooperiõpilased. 1 Materjal on võetud tehtedest The Scandinavian Guide, Stockholm this week, Stockholm Kulturhuvudstad '98 ning Stockholmi linna infolehtedest. Oleme tellinud kultuuriaasta kataloogi (300 lk) ja kuukirja "98". Teavet saab ka arvutivõrgust aadressil ja

2 Rootsi ainestik Eesti Rahvusraamatukogus Koostatud Eesti-Rootsi Ühingu liikmete külaskäigu puhul raamatukokku 16. oktoobriks 1995 Ühingu liikme Maimu Hallingu poolt 1. Kataloogisaal 2. Perioodikasaal. Välisajalehtede lugemistuba 3. Humanitaarsaal 4. Kunstide osakond 5. Rahvusbibliograafia osakond Kastist nr. 39: Rootsi ( rumeenia keel) saame teada ERR-is leiduvate rootsikeelsete ajalehtede ja ajakirjade nimetused. Konkreetsed andmed aastakäikude ja numbrite kohta vt. vastava nimetuse alt (samas kapis üleval!). Venekeelse kirjanduse süsteemaatiline kartoteek (kuni 1991.a.) 1. Kataloogisaal (V korrus). Eesti- ja võõrkeelse kirjanduse ning venekeelsete raamatute süstemaatiline kataloog alates 1992.a. 008 (485) Rootsi kultuur 02 (48) Skandinaaviamaade raamatukogundus 1 (48) Skandinaaviamaade filosoofia 308 (485) Rootsi sotsiaalpolitiline + majanduslik + kultuuriline areng 032 (485) Rootsi poliitika 328 (485) Rootsi kõrgemad riigivõimuorganid 338 (48) Skandinaavia majandus 34 (485) Rootsi õigus 37 (485) Rootsi haridus (üldharidus) 39 (48) Skandinaaviamaade etnograafia 7 (485) Rootsi kunst 72 (48) Skandinaavia arhitektuur 745/749 (48) Skandinaavia tarbekunst 75 (48) Skandinaavia maalikunst 76 (48) Skandinaavia graafika 78 (48) Skandinaavia muusika 792 (48) Skandinaavia teater (48) Skandinaavia turism Rootsi keel Rootsi kirjandus (3 kastitäit) (480) Rootsikeelne kirjandus Soomes (485) Soomekeelne kirjandus Rootsis (48) Skandinaavia arheoloogia 91 (485) Rootsi geograafia (48) Reisid Skandinaaviamaades 93 (=397) Rootslaste kui rahvuse ajalugu (väljaspool Rootsit) 93:327(48) Skandinaaviamaade välissuhete ajalugu Rootsi ajalugu (092) Elulood ja memuaarid (093.2) Ajalooallikad ( 21) Rootsi linnade ajalugu Võõrkeelse kirjanduse tähestikkartoteek Rootsikeelne kirjandus ERR -is: 7 kasti ~ 800 kaarti = ~ 5600 raamatut Vöörkeelse perioodika kataloog 1 (485)(091) Istorija švedskoij filosofij (Rootsi filosoofia ajalugu) 308 (485) Rootsi sotsiaal-majanduslik areng (6 kaarti!) 32 (485) Rootsi poliitika 338 (485) Rootsi majandus 76 (48) Skandinaavia graafika Rootsi keel (õpikud ja sõnaraamatud vene keele baasil) Rootsi kirjandus vene keeles (umbes 150 teost) 9 (485) Rootsi ajalugu vene keeles (10 teost) 91 (485) Rootsi geograafia (485) Reisikirjad Rootsist (4 kirjet!) (48) Skandinaavia majandusgeograafia Kesktellimispunkt Põhjamaade infotoad Teatme- ja infoanalüüsi keskus. Teatmesaal Rahvusbibliograafia lugemissaal 2. Perioodikasaal. Välisajalehtede lugemistuba. (VI korrus) Rootsikeelsed ajakirju siin ei ole (asuvad VII korruse lugemissaalis või V korrusel Põhjamaade toas). Õiguskirjanduse lugemissaal. 3. Humanitaarsaalis (VII korrus) avariiulil raamatut rootsi kirjandust. Mõned rootsikeelsed ajakirjad on kappides (Källan: Svenska Litteratur Sällskapet informerar 1995, Nr 1 Magasin Aniara kapis nr.76, Ad Lucem kapis nr 3) Avariiulil ka rootsi keele sõnastikud ja grammatikaraamatud. Ajakirjad on osalt viidud Põhjamaade tuppa. Infot küsida konsutantidelt. Reaalsaal 4. Kunstide osakond (VIII korrus) Kunstisaal 2

3 1. Raamatute kataloog dubleerib V korrusel asuvat süstemaatilist kataloogi (kunstialase kirjanduse osas), kuid siin on rohkem vahekaarte ning tehtud ka täiendkaarte. Materjal on rohkem liigendatud. 2. Artiklite kartoteegis on kõige ees üldkirjed ja seejärel maade kaupa; otsige sõna "ROOTSI". 3. Atlased/kaardid. Kartoteek on kaheosaline: 1) maade kaupa, Rootsi on "R"- tähe all. 2) kartograafia märksõnade järgi (näiteks: Linnade plaanid. Turism. Geoloogilised. Astronoomilised.) 4. Teatri- ja filmiinfo. (Bibliografeeritakse peamiselt eesti ajakirjandusest.) Raamatukokku on tellitud: Chaplin Rootsi filmiajakiri Entre Rootsi teatriajakiri Ühtegi kunsti- ega arhitektuuriajakirja Rootsist meile ei ole tellitud. Palutakse abi! Muusikasaal. Rahvaste muusika kataloogis vahekaart "Rootsi". Heliülesvõtete ja nootide kataloog asub ainult selles saalis! Helilindistus oma kassetile maksab 20 senti/minut. 5. Rahvusbibliograafia osakond (RBO) (V korrus) KARTOTEEGID: Eestiainelised artiklid Rootsi kohta: 9E/Rootsi ajaloolised suhted Rootsiga /Rootsi kultuurisuhted Eesti ja Rootsi vahel 7E(042)Rootsi kunstisuhted Eesti ja Rootsi vahel 327 : Rootsi Rootsi poliitilised suhted. Samuti majandussuhted 390/Rannarootslased 390/Rootslased 78(042)Rootsi Eesti-Rootsi muusikasuhted 792 Rootsi Rootsi teatrid Eestis esinemas 792 Rootsi 91 Eesti teatrite esinemised Rootsis (Teatmesaalis: Kirjanduse kartoteegis on kast nr.19 Rootsi kirjandus) Eesti ajakirjandus : artiklid, sõnumid Väliseesti raamatud, perioodika, artiklid Estonica Revalsche Zeitung ( ): artiklid sõnumid ANDMEBAASID: Artikkel (eesti ajakirjanduse artiklid alates 1993) Eesti biograafiaregister (Eesti isikulooline andmebaas) Estonica (bibliograafiline andmebaas, peetakse jooksvalt alates 1995, retrospektiivselt alates 1990) Täpsemad andmed vt. rahvusbibliograafia osakonda tutvustavalt voldikult. Eesti-Rootsi Ühingu reis Ruhnu saarele juulini külastas 12-liikmeline Eesti-Rootsi Ühingu huviliste grupp üht Eesti eksootilisemat saart nimega Ruhnu (rootsi k. Runö). Algselt oli saarel kavas veeta kolm päeva, kuid tugeva tormituule tõttu tuli meil sinna jääda veel kolmeks päevaks, mis jättis kustumatu mälestuse. Saarele sõitsime Pärnust mootorlaevukesega Stefani. Laev väljus hommikul kl ja sõit Ruhnu kestis seitse tundi. Saarel pakub turistidele vaatamist 1644.a.-st pärinev rootslaste poolt ehitatud Püha Magdaleena puukirik, mille tornil on aastanumbrit kandev tuulelipp. Praegune kirikuõpetaja tutvustas meile seda kirikut ka seest. Kirikus istusid mehed paremal pool ja naised vasakul. Igal koguduse liikmel oli oma koht. Pinkide otstel on näha peremärgid. Ruhnu Püha Magdaleena puukirik on Eesti vanim puust pühakoda. Samuti käisime ära 1877.a. Prantsusmaal Le Havre's valmistatud metalldetailidest kokku pandud 40 meetri kõrguses tuletornis, mille lähedal paikneb saare piirivalve. Mõned aastad tagasi kokkuvarisenud Korsi talust (rehielamust) pärinevate töö- ja majapidamisriistade ning rahvarõivastega tutvusime saare muuseumis. Talu ise on plaanis taastada kui tüüpiline ruhnurootslaste elukoht. Teistest sõjaeelsetest taludest on kahjuks järel vaid varemed. Vaba aega veetsime laulvate liivadega Limo rannas, kus oli fantastiliselt puhas ja soe vesi ning kõrged lained. Igal õhtul käisime saare põhjatipus Kuunsis (r.k. Kuns-Udden) päikeseloojangut vaatamas. Tarmo Tuisk 3

4 Innehåll: 1. Inledning 2. Reykjavík 3. På landet 4. Eftertankar 1. Inledning Ísland 1995 Resan i tiden Den snabba efterkrigsutvecklingen Nationalmuseet Árbærsafn Runt i staden Þingvellir Geysir Gullfoss Bergen Isländska språket Andra nordiska språk Island och Norden Slutsatser Denna resa blev en möjlighet redan 1994 när jag fick anledning till att besöka USA. Eftersom jag därför måste boka en flygresa över Atlanten var det tydligen ett bra tillfälle att tillbringa ett par dagar i ett land jag hade hört så mycket om, landet vars historia berättas i saga efter saga, landet som i och för sig kanske är en stor saga. I själva verket fick jag en gratis resa till en fascinerande ö som jag länge velat besöka - vilken tur! Turen tog inte slut där heller, för ett par snälla familjer (vänner till mina föräldrar) erbjöd mig inkvartering. Så i stället för att stanna (som jag planerat) på något vandrarhem kunde jag få stanna hos riktiga islänningar! Det är säkert det bästa sättet att lära känna landet och folket. Och det räckte inte ens att bara inkvartera mig - ånej - för när jag ringde upp dem i förväg för att prata om vad jag hade tänkt göra under vistelsen fick jag veta att de helt och hållet skulle ta hand om mig - hämta mig från flygplatsen, visa mig runt i staden, och bäst av allt, skjutsa mig ut på landet för att se de naturliga sevärdheterna som Island är känt för - allt skulle ordnas efter min önskan. 2. Reykjavík Reykjavíks snabba efterkrigsutveckling - från by till stad Alla vet att Reykjavík inte är en synnerligen stor stad. Mindre bekant är det, att det för bara ett 50-tal år sedan inte var något mera än en by. Sedan kom kriget. Staden började att snabbt utvecklas till ett industrialiserat samhälle pga den enorma efterfrågan på resurser. Denna industriella utveckling upphörde inte med kriget. Islänningarna hade insett att det fanns möjlighet att förtjäna alltmer på industrin, och att de hade styrkan och resurserna att utnyttja dessa nya 4 möjligheter. Islänningar som emigrerade före kriget har svårt att tro hur mycket allting ändrats. Reykjavík har bland de modernaste arbets- och bostadsfastigheterna ut av alla europeiska huvudstäderna. Och det är kanske överraskande för besökaren att de är så bekväma. Färgerna är en annan sak. Inte en turist kommer till Reykjavík utan att det är med kommentarer till färgkombinationerna på byggnaderna, särskilt på taken. Det verkar att varenda byggnad har en egen färg på taket. Då man sveper över horisonten från sin höga utsiktspunkt, syns en galen blandning av bl a rent röda, gröna och blåa tak. Vad är idén då med alla dessa färger? Jo, man säger att färgerna lyser upp den långa och mörka vintern, och att de om sommaren i alla fall är helt omärkbara. Utom för turisterna förstås. Nationalmuseet Med bara en dag för rundvandring i staden kan man naturligtvis inte se allt. Eftersom jag hade stort intresse för att läsa om historien, var Nationalmuseet ett måste. Där fanns allehanda föremål som berättade Islands historia genom seklen. En avdelning jag synnerligen minns är ett urval av krykoföremål. Den avdelningen påminde om utställningar jag sett på Åbo domkyrka. Men i Åbo är föremålen inte mer än ett par hundra år gamla. I Reykjavík har man däremot exempelvis böcker som är fem hundra år gamla, t o m biskopsdräkter som är hela sju hundra år gamla - i gott skick dessutom. Man kan nog inte tro att de är så gamla. Árbærsafn Därifrån var det till Árbærsafn, ett friluftsmuseum dit det har samlats ett flertal byggnader som byggdes för år sedan. Dessa byggnader har helt och hållet lyfts ifrån sina ursprungliga lägen och flyttats dit. Byggnaderna är för det mesta hus, men i många fall hade de två bruk: på första våningen var det en vanlig bostad, medan på bottenvåningen var det en liten arbetsplats, t ex bank, läkarmottagning, post eller verkstad. Man märker hur små de är, inte minst för att man ofta måste dyka ner när man går genom dörren. Också på detta museum finns en transportsal, som förevisar bl a ett av landets två tåg. De löper inte längre, men de användes för ca 70 år sedan för att transportera byggmaterial ner till hamnen, vars byggande då var igång. Vissa hus (i bruk så sent som för 60 år sedan) hade en sorts källare med ett stall för några djur - kanske ett par kor eller grisar (lukten av vilka verkade finnas kvar). Dessa hus hade ingen som helst uppvärmning: idén var faktiskt att det bodde djur där just för att värma upp övriga huset! Svårt att tro, men så var förmodligen verkligheten. Bredvid stallet var ett "kök", men det fanns där inte någon elspis eller dylikt, bara ett mörkt hörn där man skulle elda på en hög stenar, och på vilken man skulle balansera de svärtade kastrullerna. Långt, långt ifrån dagens moderna bekvämligheter. Runt i staden

5 Det är kul att kunna gå på promenad i staden utan att tröttna, eftersom avstånden är korta. Uppe på en kulle nära centrum har man byggt (och håller ännu på att bygga) en enorm kyrka - Hallgrímskirkja. Från tornet därpå får man utmärkta utsikter över staden, viken, och avlägsna berg. Kyrkan har också varit en synnerligen livlig politisk fråga de senaste 50 åren, då byggandet har fortsatt att förbruka alltmer pengar - och inte till allas stora glädje. Och så kom vi till det ställe som Island kanske är mest känt för - Geysir. Vi såg fler människor här än någon annanstans denna dag - för det mesta tyskar, ett helt 30-tal människor! Geysir är egentligen ett antal små gejsrar, skilda med 10-20m, som var består av ett hål i marken, ½-1½m brett, fullt med vatten. Vissa är stilla, fast vattnet är varmt, medan andra sitter och bubblar som en kaffepanna. Sedan finns den kända, som heter Strokkur. En annan imponerande utsikt kan fås på den restaurang som är byggd på 6 väldiga tankar - Perlan. Dessa tankar håller var 4 miljoner liter varmvatten, som därifrån sätts i omlopp. Restaurangen därpå är i form av en kupol. Den roterar sakta i sin helhet var timme, så att, väljer man att äta där, kan man se runt hela staden, utan att behöva resa sig från sin stol. Det finns också olika konstutställningar och dylikt i byggnaden. Man säger att personalen på Perlan är bland varldens mest berömda - därför betalar man nog dyra pengar för att få äta där. Lyckligtvis kostar det ingenting, om man bara vill se den eller gå ut på balkongen och njuta av utsikten därifrån. 3. På landet På den andra och sista hela dagen i vistelsen såg jag några av de mest kända naturliga sevärdheterna i sydvästra Island, på en rundtur som varade hela dagen - och mer. Vädret denna dag var mestadels mulet med enstaka lätta regnskurar - inte idealt, men det gjorde mig detsamma. Temperaturer var för övrigt Landskapet var likt ingen annanstans. Jag hade tänkt mig att det kanske liknade Skottland, men det var faktiskt helt olikt. Det som länderna har gemensamt är en allmän bild av höga berg, djupa dalar och skitdåligt väder. Men där tar likheterna slut. Det överraskande med Island är att det är så platt. Trots att det finns branta berg runt omkring, verkar de ofta stå isolerade. Precis som isberg som flyter i vattnet, blir den platta ytan tidvis bruten av en skarpt ökande bergskant. I Skottland är det mer eller mindre kontinuerligt, dvs var man än går befinner man sig nästan alltid på en eller annan grön kulle. Sedan är färgerna olika. Så mycket på Island är svart eller mörkgrått, vilket lär vara pga lavan som brutit ut och strötts över landet. Þingvellir Vi besökte Þingvellir nationalpark, ett ställe som haft sina egna sagor genom åren, stället där landets första ting grundades år 930. Då vi njöt av den rena luften och gick runt på parkens klippiga gångar och över strömmar som bar det klaraste tänkbara vattnet, pratade vi om ställets historia, om människorna som från olika håll red dit på hästarna varje sommar för att komma överens om lagar, lösa konflikter, etc. och om hur landskapet där bildades. För år sedan slogs stället av en väldig jordbävning. Ett stort stycke av landet, några kilometer brett, helt enkelt föll rakt ner ett par hundra meter. Området betecknas nu av två branta bergskanter som står kvar på varsin sida om dalen. Det har varit flera smärre jordbävningar sedan dess och man säger nu att folket i Reykjavík bara väntar på att staden ska slås av 'den stora'... Geysir 5 Vi kom fram och stod med i en stor grupp turister vid Strokkur. Alla stod på samma sida som vinden blåste ifrån. De kanske ville inte få en varm dusch. Basen av Strokkur var ca 1m bred. Rent blått vatten bubblade därinne. Nu väntade alla lungt. Det börjar ske något. Vattnet går lugnt upp och ner inne i basen. En del bubblor börjar komma upp till ytan. Turister förbereder sig med sina kameror, men aktiviteten upphör och vattnet går ner igen. Snart börjar det röra sig i vattnet igen. Denna gång stiger det högre. Vattnet rinner över kanten. Alltfler bubblor syns. Turisterna står beredda med sitt finger på skjut-knappen. Det går säkert av nu???... Egentligen inte. Vattnet går åter ner i basen. Rena besvikelse känns tydligen runt omkring... En minut till går, och aktiviteten börjar snabbt om igen, mycket mer än förr. Vattnet rinner fritt ännu en gång över sidan. En massa bubblor rusar upp. Det är på riktigt nu - schhhh!!!! - hett vatten kastas upp hela 30m i luften, klickklick säger kamerorna, och för många av turisterna är det alltför spännande och de kan inte hålla tillbaka skriken av förtjusning, applåderna, och allt... Något liknande hade jag aldrig upplevt förut, och man måste verkligen vara med. Det är inte detsamma att titta på bilder. Bara när man är där kan man känna stämningen, förväntan och spänningen. Gullfoss Ifrån Geysir är det en kort körning till nästa attraktion på denna omtyckta rundtur: det gyllene vattenfallet Gullfoss. Ån Hvítá, som är drygt 100m bred, faller här i två steg på ca 20m var. Det dundrande ljudet av fallande vatten pågår kontinuerligt. Från den höga punkten ovanför ån dit man först kommer har man en otrolig utsikt över vattnet och det omgivande landskapet. Därifrån kan man gå ner ca 200 trappsteg till själva ån. Det är visst en fantastisk upplevelse att vandra runt ån och det öppna landskapet, och höra, se och känna naturens kraft. Bergen Efter att ha sett de välkända sevärdheterna fortsatt utflykten i en del av de södra bergsområdena. Här brukar man inte träffa på en enda människa, vare sig turist eller islänning. Det är ett landskap som inget annat. Det är nästan som att vara på månen. Marken är klippig. På horisonten finns bara grå himmel och branta berg skilda av vidsträckt platt land. Inga tecken på civilization här. Man står ensam hos naturen, i ett landskap oförändrat sedan evigheter. Broar finns det inte heller. När man snubblar på en å, finns det bara ett sätt att komma vidare: köra rakt fram genom den! Man känner sig lite rädd för att bli fastnad i mitten av ån. Grundet är klippigt under vattnet och man kan aldrig

6 veta hur djupt det är. Den som kör skall ha is i magen. Det kräver oerhörd skicklighet. Och det kräver också en välutrustad jeep. Vanliga bilar går inte riktigt att köra genom åar. Varje år kommer det turister som inte känner till det faktum, eller som gärna tar risken med en vanlig hyrbil, och sedan får svårigheter i ån och måste söka hjälp. Vad som hände en besökare som fick riktiga svårigheter blev som en extra 'sevärdhet' för oss. Tre veckor före min ankomst reste en schweizisk fotograf vid namn Tony Kunz runt i landet och tog en hel del kort. På en dag som han nog aldrig glömmer körde han i bergen med ett par fransmän som passagerare. De råkade komma fram till en bro, som var smal och mestadels gjord av trä. Den ansåg de inte passande för bilar, utan bara fotgängare. Darför lät han passagerarna stiga ut och gå över ensamma, medan han funderade över att köra bilen över på något annat sätt. Ån var ca 10 meter bred vid bron. Bara ett 10-tal meter nedströms fanns dessutom ett vattenfall, meter högt, så det gick nog inte att köra in i närheten av det. 250 meter längre uppströms gjorde han sitt försök i stället. Men innan han kunde föra bilen ut ur andra sidan av ån, gick det illa. Strömmen började dra bilen - med honom på insidan - snabbt nedströms. Vad som sedan hände vet jag inte precis, men hans dramatiska rymning passerade blott 30 meter inför vattenfallet när han äntligen lyckades klättra ut ur bilen och ta sig till klipporna vid sidan. Han överlevde alltså. Bilen gick dock ner, samt två veckors arbete, och bl a hela 60 filmrullar som han hade brukat under den tiden. På dagen som vi kom till den bron låg hans bil kvar i vattnet, bunden vid klipporna av ett rep. Det var tidigt på kvällen, och en kylig vind blåste utanför. Vi körde över bron - som knappt var bred nog för våran jeep - stannade på andra sidan, och steg ut för att vandra runt på klipporna och försöka uppfatta vad som hade hänt honom. Det var mörkt när vi äntligen kom ut ur bergen och började på den drgyt 200 km resan tillbaka till Reykjavík. Det tycktes inte att vi var ute på vägen hela 15 timmar denna dag. Det var som om tiden stod stilla, medan jag beundrade det fantastiska landskapet, och passade på att prata om landets fascinerande folk och historia. 4. Eftertankar Isländska språket Innan jag reste dit, tog jag mig besväret att lära mig isländska uttalet så att jag inte skulle uttala namnen på orter eller människor fel. Det var visst nyttigt att kunna säga namn och bli förstådd första gången, och känna igen namn som de sade - speciellt dem jag hade sett förr, t ex på kartan. (ännu lättare i talspråk än i skriftspråk). En annan sak som överraskade mig var att islänningar inte har så pass svårt att läsa engelskan från tusen år tillbaks - ett språk som jag själv knappt blir klok av. När jag då och då tittat på fornengelska finns det mycket riktigt mera som jag känner igen som skandinaviska (synnerligen isländska) ord än från dagens engelska. En kväll stack vi ut till videobutiken (Stjörnuval) och hyrde en amerikansk film, som vi tittade på hemma. Att filmen var tråkig gjorde mig ingenting. Med engelsk dialog och isländsk text var det i alla fall en gratis språklektion för mig. Det var f ö underligt att se och höra att alla de verb- och kasusändelser som sedan länge är bortglömda i svenskan lever kvar i isländskan i dag. Andra nordiska språk Jag förfrågade också om färöiskan och närheten till isländskan. De sa att de inte riktigt kunde fatta den, fast ett par veckors studium skulle nog rätta det. De skrattar när de t ex läser i en färöisk tidning. Orden är ganska nära isländskan, men för islänningar ser det mycket barnsligt ut. Man säger att det finns en färöisk reporter som ibland dyker upp i isländsk TV med en rapport från Färöarna på isländska. De tycker hans isländska är mycket komisk, som en synnerligen dum islänning, när han dessutom är helt full. Just det... När vi pratade om svenskan och närheten till danskan och norskan, pekade jag ut att jag i viss grad kunde läsa både norska och danska. När det gällde talspråk sa jag att jag t o m kunde fatta norskt talspråk i vissa fall, men att jag däremot inte kunde fatta ett dugg av danskt talspråk, varpå deras tonåriga dotter instämde fullständigt, och sammanfattade det på det vanliga viset: Yeah, they talk as if they've got a potato in their mouth... Island och Norden Trots att den s k nordiska identiteten givetvis är något som är viktigt för politikerna, verkar den inte spela någon roll i vanligt folks liv - de anser Norge och Finland lika utländska som t ex Skottland och Tyskland. Jag hade tänkt mig att den nordiska identiteten tycktes starkare än det som vi på dessa öar skulle kalla för en gemensam keltisk eller brittisk identitet. Men så verkar inte vara fallet, och jag tror att skottar är mer intresserade av t ex irländsk musik, kultur och historia än det motsvarande på Island. På tal om kultur råkade jag få syn på en TV-reklam för Icelandairs Glasgowlinje. Den visade bl a folk dansa på céilidh, bilder av välkända historiska byggnader, livliga affärsgator, och en trevlig pubstämning (det syntes ju inte För det mesta kunde jag inte alls hänga med i deras samtal, fast det alltid fanns ord här och där som jag förstod. Lite lättare var det när jag tittade på kartor, skyltar, t o m tidningar. Då och då hörde jag en mening som jag fullständigt fattade - med ingen som helst svårighet, och det var en rätt underlig upplevelse. Det kändes som om de plötsligt börjat tala mitt språk i stället för sitt eget. Det är exempelvis inte särskilt svårt att fatta: Hann kom heim klukkan tíu í dag 6

7 något fylleri!). En underlig upplevelse i alla fall, att få se hur ens hemstad anses utifrån ett annat perspektiv. Slutsatser Det är mycket på Island som jag alltid ska minnas. Det otroliga landskapet med blandningen av dimmiga branta berg, platta och vidsträckta områden, täckta med klippor, gräs, svart lava, de oräkneliga åarna, synliga vattenledningar som för varmvattnet från landet till städerna - och den unika lukten av det vattnet. I Reykjavík, de smala affärsgatorna, de väldigt bekväma bostäderna, och förstås, de galna färgkombinationerna på byggnaderna. Men det som verkligen gäller på Island är folket. Alla som jag hade turen att träffa tog sig mycket mer besvär än jag kunde ha tänkt mig - och sade sedan det var ingenting. Och de kände mig inte ens tidigare. Ändå gjorde de allting för mig, t o m ansåg mig för en familjemedlem. Det var en ära som jag aldrig någonsin ska glömma. Kommer jag åter till Island? Jodå, det är en hel del jag inte sett än. Största delen av landet är mig ännu oupptäckt: bergen, kusten, öarna och en hel del städer. Jag skulle gärna stiga ut ur bilen och använda fötterna lite mer. Cykla - det kan man göra - om man orkar! Kultur? - visst, det är alltid roligt med lite sång och dans. Och sagorna, förstås: är de egentligen överdrivna? Det tar tid att få svar på den frågan. Hur som helst, min egen lilla saga har nu tagit slut - åtminstone för tillfället! Scott Brady Så här kan du nå mig per e-post: sbnet@compuserve.com Nordic House Þingvellir National Park 7

8 ORDSPRÅK OCH TALESÄTT börja - Allt vår början bliver svår, bättre går det år från år - Väl börja är bra, väl sluta är bättre - Det börjar inte förran jag kommer, sa tjuven på väg till galgen afton - Afton röd och morgon grå vackert väder gärna spå all - Allt eller intet - Det alla ska göra blir lätt ogjort - Vad alla vill ha är svart att få - De är inte goda kockar alla som bär stora knivar - Nu är sagan all (nu är de slut med de roliga ) A annan - Andras fel mäta, sitt eget förgäta (man märker andras fel och glömmer sin egna ) - Annans skada glömmes snart - Alltid bättre grädde på andras mjölk - Annans hustru är alltid vackrare - Annans ko har alltid större juver - Gott köka i andras kök - En annan gång är detsamma som aldrig apa - Ju högre apan klättrar, dess mer visar hon rumpan april - April torr och ren är bonden till stort men - April våt och maj kall fyller bonden lada all - April med sitt skin lockar barnen ut och in - Aprilregn ger frukterna hägn - Aprilregn och fruntimmarstårar kommer lika lätt aptit - Aptiten växer medan man äter arbeta - Arbeta medan du är frisk och ung, så har du gott när du blir gammal och tung - Arbeta som om du skulle leva evigt, lev som om du skulle dö i morgon - Lär din son att arbeta, annans lär du honom att stjäla - Arbetet adlar mannen - Arbete ger bröd, lättja ger nöd - Arbete och möda ger daglig spis och föda - Arbete gör sömnen söt - Arbete är livets krydda armod - Armod och kärlek är svåra att dölja aska - Elden ligger ännu under askan - Den elden vill ha, han söke den i askan avbedja - Avbedja är bästa bet avskrift - Avskrift ur en bok är plagiat, ur två böcker är bearbetning, ur tre böcker är vetenskap avund - Avund följer människan som rost följer järn - Går lyckans vagn väl, hänger avund vid hjulen - Avunden fräter sin egen mästare - Om avund vore en feber, så vore hela världen sjuk - Det är dålig lycka som inte har två avundsmän - Avundsman har själv värrt (Ur: Pelle Holm, Ordspråk och talesätt, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1964) Toimetuselt ERÜ Teataja jätkab jälle ilmumist. Ajalehe taasilmumist soodustas see, et ta toimetaja sai neljaks kuuks stipendiumi (Põhjamaade Ministrite Nõukogult CIMO kaudu) uurimistööks Soomes. Kodunt ära olles on rohkem vaba aega tegelemaks ühiskondliku tööga. ERÜ Teatajat paljundatakse vastavalt nõudmisele ja levitatakse tasuta. Kopeerimine ja edasine levitamine tasu võtmata on lubatud. Ajalehe materjalide avaldamine mujal on lubatud vaid viitega ERÜ Teatajale. Vahepeal valmis ERÜ kodulehekülg arvutivõrgus, aadress Palume külastada. Käesoleva numbri toimetas Arvi Kruusing. Kirjad ERÜ Teatajale palume saata aadressil: Virbi 2-5, EE-0036 Tallinn. Tel , Fax