Hur ser Gnesta tätorts bebyggelsestruktur ut idag? Vad är det som gör den unik? Hur skall det se ut i framtiden?

Transkript

1 BEBYGGELSEUTVECKLING Hur ser Gnesta tätorts bebyggelsestruktur ut idag? Vad är det som gör den unik? Hur skall det se ut i framtiden? Helheten och stadsbilden Att beskriva befintlig bebyggelse på översiktlig nivå låter sig inte göras utan reflektion om staden och dess förhållande till landskapet, förhållandet mellan bebyggelse och det icke byggda. Det vi kallar stadsbild är lika mycket hus och bebyggelsegrupper som platserna mellan dem. Dessa rum mellan och kring bebyggelsen kan tillföra kvaliteter eller visa på brister. Ofta iakttar vi bebyggelsen därifrån. Därför omfattar detta avsnitt den befintliga bebyggelsens struktur och karaktär, stadens rum, och den tillkommande bebyggelsen. Bebyggelsen inom planområdet är huvudsakligen koncentrerad till Gnesta tätort samt till fritidshusområdena Hållsta och Norrtuna. Utanför tätorten består bebyggelsen främst av gårdar och torp. Rekommendation Kunskapen om den byggda miljön är av särskild vikt, eftersom de kommande planeringsinsatserna även skall riktas på tillvaratagande av kvaliteter och avhjälpande av brister i den befintliga miljön. Områdenas särdrag bör respekteras och ses som kvaliteter. Bristerna innebär även möjligheter till förädling eller förändring. Gnesta i landskapet Det småbrutna och kuperade landskapet i södra delen av tätorten och de större landskapsrummen i den norra har satt sin prägel på bebyggelsestrukturens utveckling genom åren. Den äldsta bebyggelsen är placerad i höjderna. Tätortens centrala delar har flätats samman trots den skiftande topografin. Den bebyggelse som har tillkommit under andra halvan av 1900-talet har däremot placerats i låglänta partier. De bevuxna kullarna har lämnats som naturområden. Dessa utgör idag en värdefull tillgång när grönstrukturen skall förstärkas. De kommande decenniernas utveckling kan till viss del ske genom att ta vara på förtätnings- eller kompletteringsmöjligheter, men en expansion är nödvändig för att ge utrymme för en ökande befolkning. Med utgångspunkt i bebyggelse-, grön- och trafikstrukturerna skall de framtida utbyggnadsområdenas förhållande till landskapet formas. Bebyggelse placerad i det som i forna tider varit öar är karaktäristisk för trakten och något att ta vara på. Samspelet mellan staden och det omgivande landskapet är viktigt ur flera synvinklar. Rekommendation Att utveckla den visuella kontakten med landskapet är en av Gnestas stora möjligheter. Det är även viktigt att behålla tydligheten i landskapet, genom att ta stöd i topografin när nybebyggelse planeras. Samtidigt bör de idag skilda enklaverna i utkanterna bindas samman för att hela tätorten skall fungera som en enhet

2 Vid en förändring och expansion av Gnesta skall utgångspunkten vara den befintliga bebyggelsens struktur och karaktär liksom förståelsen för i vilket sammanhang den tillkommit. Gnesta växer Gnesta stationssamhälle är huvudsakligen byggt på kuperad skogsmark vid Frösjöns södra strand. Vid tiden för järnvägens och stationens tillkomst ansågs höjdpartier lämpligast för bebyggelsen. Åkermarken ansågs alltför värdefull för bostadsbebyggelse. Den skulle i möjligaste mån reserveras för odling. Synen på vilken mark som kan tas i anspråk för bebyggelse har ändrats genom tiderna. I takt med en ökad inflyttning till Gnesta har tätorten expanderat, då har även dalgångar och åkermark tagits i anspråk för ortens utbyggnad. Idag skattas vattenkontakt högt, vilket innebär att även mycket låglänt terräng eller marker som riskerar att översvämmas nyttjas för bostadsbebyggelse. Tätorten har vuxit kontinuerligt sedan järnvägen invigdes. Merparten av bebyggelsen har tillkommit under 1900-talet. Främst har utbyggnaden skett söder om järnvägen, men har de senaste årtiondena börjat rikta sig norrut, från järnvägen mot Frustuna kyrka, samt västerut längs järnvägen. I nuläget kan man säga att det finns bebyggelsetryck även österut, mot Södertälje kommun. Dock utgör kommungränsen mellan Gnesta och Södertälje, vilken sammanfaller med länsgränsen mellan Södermanlands och Stockholms län, en mycket kraftig administrativ barriär. I och med den ökande permanentningen av fritidshusområdena finns även servicetryck från exempelvis Hållsta in mot centrum. Bebyggelsen i Gnesta - Årsringar eller karaktärsområden Ordet karaktär betyder "läggning, prägel, stil, egenart". Att studera bebyggelsens karaktär hjälper oss att förstå dess tillblivelse och respektera dess egenart. Planeringsidealet och bebyggelsemönstret har skiftat genom åren, vilket gör att man i bebyggelsen kan läsa av ortens historia. Gnesta är ett relativt sett ungt samhälle, de största förändringarna i bygdens historia är tämligen läsbara i stadsbilden. Av den struktur som fanns vid järnvägens tillkomst återstår idag inga tydliga spår inom tätorten. Om man utgår från tätheten i den befintliga bebyggelsen, träder ett tydligt mönster fram. Gnesta tätortens tätaste områden ligger mot norr, utmed järnvägen respektive Storgatan. Den befintliga bebyggelsens karaktär Hur kan karaktären kännas igen? Genom att analysera markanvändningen, bebyggelse- och trafikstrukturen, skalan och gaturummet. Följande sammanställning redovisar, kortfattat, de mest framträdande dragen i varje karaktärsområde

3 Stadsbyggnadskaraktären och dess kännetecken Gnestahöjden och villasamhället talet gyttrig småhusbebyggelse i små tomter, senare stora oregelbundna anpassning till de stora dragen i topografin a) Stenstaden tomter (10 till 30-talet) och ännu senare stora regelbundna tomter b) Tidiga trädgårdsstaden (40-50-tal) ( talen) varierande hustyper och placering c) Enhetliga trädgårdsstaden god terränganpassning (40-50 talen) kvartersstad, trånga eller tydliga gaturum Smalhus från talen 3 till 4 våningar, inga bostäder i bottenvåning (garage, lokaler, m m) gaturummet "sväller ut", blir mindre tydligt Gruppbyggda villaområden (60-talet -framåt) Storgårdskvarteren, tjocka lamellhus eller punkthus (60-70-talen) talets utbyggnadsområden 80-talet och framåt, förnyelse och förtätning Omvandling från fritidshus till åretruntboende Centrum eller stadskärna tätheten ökar, tomtareal under 1000 kvm enhetliga hustyper gaturum ibland tydliga, ibland i upplösning "den ensamma enklaven", kvarteret försvinner, återvändsgatan blir regeln hushöjden ökar, bebyggelsen dominerar över grönska medveten struktur med gårdsbildningar, gården (det halvoffentliga) i centrum, entréerna från gården bilen stängs utanför "det offentliga rummet (gaturummet) upphör att existera" tillbaka till det slutna kvarteret eller den trånga gränden tätheten ökar skalan långsamt tillbaka, i konflikt med exploateringsgraden (skala = storleksförhållande) nya byggnader eller grupper av byggnader i redan befintliga strukturer mest tätt och lågt, oftast välanpassat till det befintliga där strukturen påverkats, har det varit mot det stadsmässiga äldre byggnadsplaner, topografianpassad struktur i natursköna lägen småskalighet, grönskan dominerar otydlig stadskärna saknar tydliga entréer, parkeringsytor som ansikte strukturellt splittrat på väg till utarmning? Hur skall bebyggelsestrukturen utvecklas? Utveckling av bebyggelsestrukturen bör ske genom att utnyttja potentialen inom redan bebyggda områden eller genom utbyggnad (dvs. ianspråktagande av nya markområden). En långsiktig strategi är att undersöka om det finns områden som är lämpliga för förtätning, att beskriva konsekvenserna av förtätningar samt precisera gestaltnings- och funktionskrav i tillkommande bebyggelse. Detaljplanekrav enligt PBL 5:1 skall gälla för hela planområdet. Paragrafen innebär att markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan. Det gäller även andra anläggningar än byggnader, om de är bygglovpliktiga

4 Rekommendationer för en kvalitativ utveckling av bebyggelsestrukturen Bebyggelsen skall underordna sig landskapet, anpassa sig till terrängen och tillvarata värdefull vegetation. Blandning av funktioner, bostäder, arbetsplatser, service och handel, som resulterar i en levande stad, skall eftersträvas. Bebyggelseplanering är det främsta redskapet för att skapa gaturum där funktion och gestaltning samspelar. Byggandet skall utnyttjas för att utveckla noder, landmärken och stråk. Principer för gestaltning bör formuleras. Områden för natur, park eller rekreation skall sparas där trafikbelastningen är som minst. Inte enbart byggnader, utan även andra anläggningar av allmänt intresse, exempelvis parker och idrottsplatser, bör utnyttjas för att skapa samband mellan stadsdelar. Eventuella om- och tillbyggnader skall inte enbart utnyttjas för omdaning av byggnader, utan även för att höja kvalitén på den omgivande miljön. En blandning av bostadstyper skall eftersträvas för att uppnå bättre underlag för service och handel samt en befolkningssammansättning som förebygger segregation. Verksamhetsområdenas dominerande intryck längs infartsvägarna skall minskas, bl. a. genom bearbetning av gaturummets gestaltning. Boende ska få möjlighet att göra boendekarriär inom orten genom ett varierat utbud av bostadstyper och upplåtelseformer. Bebyggelsestrukturens utveckling grundas på ställningstagandet kring de två följande frågorna: Hur skall den befintliga bebyggelsen hanteras? Var och hur skall det byggas nytt? Rekommendationerna för utvecklingen av bebyggelsestrukturen är på grund av den översiktliga nivån allmänt formulerade. Fördjupningen av översiktsplanen är endast vägledande vid planering och tillståndsprövning. Genomförandet av planens intentioner kräver planeringsinsatser på en mer detaljerad nivå. Hur skall den befintliga bebyggelsen hanteras? Den befintliga bebyggelsen kan bevaras, förädlas eller förändras. I karaktärsområdena handlar det om att principiellt bedöma i vilken mån åtgärder behövs eller är önskvärda. Bevarande skall inte tolkas som konserverande, snarare att de redovisade karaktärsdragen är värda att slå vakt om, och viktiga för att belysa någon period i samhällets historia. Förädling står för behovet att tydliggöra eller lyfta befintliga men försummade kvaliteter eller justera i syfte att få det som redan är bra att bli ännu bättre. Om behov av Förändring förekommer, kan den befintliga strukturen bli föremål för så stor omvandling att även karaktären ändras. Utveckling kan i sådana fall innebära exempelvis rivning av äldre bebyggelse och ersättning med nybyggnader och helt eller delvis förändrad markanvändning

5 Nedan redovisas i vilken grad den befintliga bebyggelsen och dess struktur tål att ändras utan att förlora sitt värde. Förslag vilka områden ska bevaras, förädlas eller förändras. Redovisningen baseras på en indelning i karaktärsområden. Rekommendationernas ungefärliga omfattning kan redovisas på särskilda kartor. Gnestahöjden och villasamhället fram till 1950-talet Den kuperade terrängen har framtvingat en oregelbunden placering av bebyggelsen, men totalt sett finns kvartersstadens struktur i grunden. En topografiskt välanpassad kvartersstruktur är både hållbar och flexibel. Gnestahöjdens norra sluttningar och platån var de första områden som bebyggdes med bostäder i samband med att stationen och järnvägen invigdes Ett flertal byggnader från den tiden finns än idag bevarade. Institutionella byggnader inom stadsdelen är Gamla tingshuset, Frejaskolan och Waldorfskolan. Det finns många byggnader som visar drag av den tid de uppfördes, även om många har blivit förvanskade. Det gamla vattentornet utgör ett landmärke som karaktäriserar tätorten. En informationsskrift har tagits fram för stadsdelen för att öka förståelsen och intresset för Gnestahöjden för de boende, så att områdets karaktär, strukturen och den äldre bebyggelsen, skall kunna bevaras. Stora delar av området är dessutom klassade som riksintresse för kulturminnesvården. Rekommendation: Ett långsiktigt tänkande för Gnestahöjden innebär att insatser skall riktas mot bevarande av karaktären, inte enbart avseende husen, utan även trafikstrukturen, trädgårdarna och grönskan. Bebyggelse från olika tidsperioder, Gnestahöjden och en av de stora regelbundna villatomterna från talet Den villabebyggelse som omgärdar de äldsta kvarteren (trädgårdsstaden fram till 1950-talet) har samma typ av struktur, med oregelbundna kvarter. Den strukturen är värd att bevaras, därför att den är tidstypisk och formad efter de topografiska förhållandena. Byggnaderna är inte alltid typiska för den tiden. Byggnaderna kan ersättas om hänsyn tas till skalan, d.v.s. byggnadernas proportioner och egenskapen av friliggande hus inbäddade i grönska. Gaturummets tydlighet är en kvalité att värna om eller eftersträva där den saknas. Byggnader med gammaldags detaljutformning men felaktiga proportioner kan förvanska miljön som helhet. Vegetationen i områdena är viktig för karaktären, främst som inramning av gaturummet, men även i trädgårdarna

6 Rekommendation Förtätningar eller kompletteringar kan ske med bibehållen gatu- och tomtstruktur. Särskild hänsyn bör tas till gaturummets karaktär, byggnadernas volym och placering. Befintliga impediment (SAOL = ekonomiskt onyttig mark) bör bearbetas, ges ett innehåll, till exempel genom förtätning eller komplettering eller annan typ av omdaning. Vissa delområden kan på grund av sitt läge bli föremål för förändring, d v s strukturella ändringar och nybebyggelse. I sådana fall skall kvartersstrukturen värnas. Smalhus (lamellhus) från och 50-talet De viktigaste karaktärsdragen finns i strukturens öppenhet och anpassning till terrängen, men även husens ofta vackra proportioner och resning och de genomtänkta detaljerna är väsentliga kvaliteter. Vissa kvaliteter kan spolieras med det som synes vara smärre förändringar. Exempel på sådana är byte av entrédörrar, fönster eller tilläggsisolering, vilket kan påverka så att tidstypiska element går förlorade

7 Rekommendation: Den öppna strukturen har visat förmåga att behålla sina kvaliteter trots förändringar i omgivningen. En viss förädling av strukturen, bland annat genom bearbetning av de växande parkeringsytorna borde ske. Vackra detaljer bör tas till vara vid den nödvändiga renovering som vissa hus står inför. Gruppbyggda villaområden (60-talet och framåt) De flesta utav dessa områden är tämligen isolerade från omgivningen, vilket är en av effekterna av trafikstrukturen. Om områdena ligger i plan terräng accentueras enformigheten. Även funktionsmässigt är dessa områden ensartade, rena bostadsområden. Områdenas småskalighet och uniform struktur kan fungera som avstamp för individuella uttryck om skalan respekteras. Rekommendation: Att bryta enklavernas isolering kräver en förädling av strukturen, med betoning på trafikfrågorna, men även en bearbetning av mellanliggande impediment till meningsfulla platser. Detaljplanerna kan ändras för att tillåta flexibilitet i utformning och funktion, t ex genom att möjliggöra etablering av verksamheter eller främja varsamma om- och tillbyggnader

8 Tjocka lamellhus eller punkthus (flerbostadshus från 60- och 70-talen) En förskjutning i skalan, både vad gäller hushöjd och uterummets proportioner, skiljer flerbostadshusbebyggelsen tillkommen under 60- och 70 talen från de tidigare beskrivna bebyggelsekaraktärerna. Bebyggelsen tillåts dominera över grönskan, husen grupperas kring gårdar och gatan blir bilens domäner. Entréerna finns nästan alltid på gårdssidan, kvarteret har vänts ut och in. Gården som områdets hjärta har i vissa fall utvecklat höga kvaliteter, om proportionerna blivit de rätta. Gatans roll som mötesplats försvinner, och det kommer att dröja några decennier innan det offentliga rummet förs på tal. Stora skillnader i kvalitet finns mellan områdena, beroende på terrängförhållandena och skalan. Många hus inom karaktären storgårdskvarter har god terränganpassning, vackra proportioner och gedigna material. I vissa fall har andra funktioner än boende kommit till området, vilket har påverkat stadsbilden positivt. Vissa områden är storskaliga med miljöer som kan upplevas som sterila. Gedigna material, vackra proportioner och omsorg om detaljer förekommer trots storskaligheten. Parkeringsytor upplevs som stora livlösa ytor, ger intryck av baksida, särskilt om inga välkomnande entréer vänder sig mot gatan och den övriga staden. Dessa förhållanden måste bearbetas och det kan uppnås väldigt mycket med relativt sett små insatser. Rekommendation: Att bryta isoleringen och om nödvändigt bryta ner skalan kräver en förädling av strukturen. Att ge mening åt gaturummen, genom att förtäta, komplettera och bygga till, kan vara nödvändigt i vissa fall. Byggnadernas särdrag, de platta taken, fasadmaterialet, snickerierna och färgsättningen bör man ta särskild hänsyn till för att behålla dess kvaliteter. Lamellhusen återkommer i slutet på 60-talet. Nu placeras huskropparna enligt forskningens nya rön kring den sunda bostaden och utemiljön. Nu byggs bostäder med morgon- och kvällssol och genomgående lägenheter med fönster mot öst och väst,biltrafiken mot gatan och entrédörrar från gården fortsätter att gälla som mönster, likaså de stora utåtvända parkeringsytorna

9 Oklarheterna i strukturen ökar i jämförelse med alla de förut beskrivna karaktärerna. Dock har bebyggelsen, i de flesta fall, en måttlig och behaglig skala. Till skillnad från föregående karaktärer har även gårdens rumslighet gått förlorad, men utan att gatan återtagit sin roll. Stora parkeringsytor avskärmar områdena från sin omgivning. Exempel på punkthus och grövre lamellhus Rekommendation: Genom att öka rumsligheten, bryta ner de stora parkeringsytorna, betona knutpunkterna, markera områdenas entréer och knyta samman med omgivningen kan man både skapa identitet och förädla dessa områden. Att förtäta eller komplettera, stimulera andra funktioner än boende, differentiera delområden och förändra trafikstrukturen, kan vara sätt att uppnå förädlingen. 80-, 90- och 00-talets utbyggnadsområden I början av 80-talet har stadsplanetänkandet förändrats markant. Tidens strävan är att gå tillbaka till det slutna kvarteret och bygga tätt och lågt, dvs. mot det småskaliga och mera variationsrika. Ännu är det trafik runt områden och återvändsgator som gör sig gällande i trafikstrukturen, vilket kan ses mot det faktum att det handlar om att fullborda utbyggnaden av grannskap enligt det sena 60-talets begrepp. Antydan till offentliga rum i form av traditionella gaturum finns, men ännu består oklarheten om livet på gården eller livet på gatan. Den fasta kvartersformen är tillbaka och skänker tillsammans med den måttliga tätheten väldiga kvaliteter. Men fortfarande skyggar bebyggelsen för kontakten med omgivningen, och vänder sina garagelängor, parkeringar eller baksidor utåt. Bland kvaliteterna kan räknas de varierande hustyperna, den medvetna utformningen och den fasta strukturen. Som brister kan nämnas parkeringsytor som vänder sig utåt och en trafikstruktur som inte tillåter genomsilning

10 Ett av de nyaste utbyggnadsområderna utbyggnadsområden Gatan blir gränd, tätheten ökar och skalan minskar, hus och plank formar gaturummet Rekommendation Områdena bör integreras med både staden och omlandet. Viss förtätning kan vara lämplig. Områdenas fronter utgör ibland även stadens front och behöver få stadga och tydlighet. (Exempelvis Frönäs) 80-talet och framåt, förnyelse och förtätning Intentionerna att förnya och förtäta inom samhällets befintliga struktur slår igenom efter 80- talet, och strukturen behålls trots stora förändringar i utformning och miljö. Det byggs tätare än under föregående perioder och inriktningen kan definieras som en återgång mot det stadsmässiga. Hustyper, hushöjder och områdenas inbördes struktur varierar från fall till fall. Den nya bebyggelsen skräddarsys till att passa i strukturen och samspela med omgivningen, vilket resulterar i blandmiljöer av hög kvalité. De nyaste områdena blir på så sätt en stor tillgång för hela orten och särskilt om gaturum och mötesplatser har skapats, oavsett utformning

11 Tendensen att söka kontakt med den omgivande bebyggelsen är en positiv utveckling. Det finns fortfarande oklarheter i trafikstrukturen, vilket i viss mån hämmar områdenas potential. Möjligheterna att bege sig till viktiga målpunkter har sedan 60-talet begränsats av återvändsgator, och orienterbarheten har försämrats. Rekommendation Områdena är nya och skilda till sin karaktär och omfattning, men oftast samspelar de väl med omgivande bebyggelse. Samstämmigheten mellan bebyggelse- och trafikstruktur bör förbättras

12 Omvandling från fritidshus till åretruntboende I de områden som inkluderas i planen grupperas fritidshus med stor hänsyn till de topografiska förhållandena, vilket ger småskaliga och intima miljöer. Eftersom terrängen har tillåtits diktera strukturen får den en organisk karaktär. Det hör till företeelsen fritidshusområde att kontakten med omgivningen blir bristfällig och områdets gränser upplevs som barriärer av olika slag (vägar, skogar, öppna fält). Omvandlingen av Hållsta och Norrtuna till områden med permanentboende kommer säkerligen att fortsätta. Omvandling av fritidshusområden ställer ofta krav på förbättrade vatten- och avloppslösningar, bättre vägstandard och utökad service. Ofta följs ett ökat permanentboende av önskemål på utökade byggrätter, vilket medför att nya detaljplaner kan behöva tas fram. I Hållsta kan utökade byggrätter studeras under förutsättning att anslutning sker till kommunalt VA eller till någon typ av gemensamt minireningsverk. I förlängningen kan Hållsta även förtätas och bli en stadsdel i ett utbyggt Gnesta. Fritidshusområden är under omvandling I Norrtuna kan utökade byggrätter studeras under förutsättning att anslutning sker till kommunalt VA eller till någon typ av gemensamt avloppshantering. Norrtuna föreslås dock inte förtätas eller byggas ut under planperioden. Rekommendation: Områdena har undermålig infrastruktur om permanentning skulle fullbordas. En upprustning av vägar samt framdragning av VA kan vara ett villkor för att i framtiden öka byggrätterna och stödja permanentningen. Att länka områdena med Gnesta är viktig, men inte minst att göra omlandet tillgängligt. Centrum eller stadskärna Bebyggelsen i centrum är koncentrerad till tätortens huvudstråk och primära knutpunkter - Östra och Västra Storgatan, Torggatan, stationen och Stora torget. Bebyggelsen söder om Storgatan utgörs huvudsakligen av flerbostadshus från 1850 till 1990-talet, i 3-4 våningar, och med handel och annan kommersiell service i bottenvåningen. Bebyggelsen norr om Storgatan är huvudsakligen från 1900-talets början och avsedd för olika typer av verksamheter och service. Stationshuset från 1907 är ett karaktärsbildande landmärke och byggnadsminne, som tillsammans med byggnaderna kring Stora torget utmärker tätortens centrum. Utmed Torggatan har nya flerbostadshus tillkommit under 1980-talet och i början av 2000-talet. I slutet av 1960-talet revs de centrala delarna av centrum, Marieström, till förmån för

13 ny centrumbebyggelse. Centrum är i behov av förädling för att tydliggöra och lyfta befintliga men försummade kvaliteter och för att få det att bli ännu bättre. Inom Gnesta finns ett vidsträckt område med definierade centrumfunktioner med skiftande gestaltning. Begreppet centrum är inte liktydigt med en fysisk plats med gränser, utan mera en känsla av närhet och tyngdpunkt och såsom begreppet stadskärna, närmare anknuten till en mångfald av funktioner, variationsrikedom, rörelse och stadsliv. Del av centrumbebyggelse, affärer och offentliga verksamheter Trots splittringen av centrumfunktioner har småskaligheten behållits och även den karaktär som är typisk för 50-talets stadsdelscentra. Ändå kan de kraftiga trafikströmmarna göra att stadskärnan känns mindre gästvänlig. Inom centrumområdet bör åtgärder vidtas för att förstärka handeln och ge Gnesta en attraktiv och levande stadskärna. Det handlar bland annat om att öppna centrumområdet mot stationsområdet och skapa fler passager över/under järnvägen. Att öka tillgängligheten till Frösjöns stränder och Sigtunaån skulle också skapa mervärden för hela tätorten. (Se även under Grönstruktur.) Stationsplan, Stora torget och Strömmentorget behöver knytas samman på ett tydligare sätt, och Storgatan och Torggatan bör få en utformning som visar större omsorg om detaljer och material. Strömmentorget bör få en sammanhållen utformning. Parkering och varuintag behöver integreras på ett bättre sätt i torgmiljön. Västra Storgatan och Torggatan bör rustas upp och bli värdiga stadsgator med en välordnad bilparkering. Genomförandet av projektet Rondell till rondell skulle ligga i linje med en sådan upprustning

14 Förädlingen handlar också om att minska verksamhetsområdenas dominerande intryck i ortens mest centrala delar och längs infartsvägarna. Inom det utpekade förädlingsområdet kan och bör ny bebyggelse tillkomma genom förtätningar och kompletteringar. Förtätning i redan bebyggda områden är ett sätt att ge ökat underlag för handel och kollektivtrafik samt mer effektivt utnyttja gjorda investeringar i infrastruktur och service. En form av förtätning är kompletteringsbebyggelse, vilket innebär att man kompletterar genom att bygga till funktioner som saknas i stadsdelen. Möjliga förtätnings- och kompletteringsområden är främst centrumområdet och området vid Sigtunaån. En förtätning intill Östra Storgatan vore önskvärt, inte minst ur stadsbildssynpunkt. Generellt bör onödigt breda vägar och gator smalnas av genom trädplantering eller ny bebyggelse. Centrumområdets utveckling skulle dock behöva studeras ytterligare i ett separat program eller en utredning. Rekommendationer: Den övervuxna trafikstrukturen behöver klargöras, likaså Storgatans roll i stadsbilden. Samspelet mellan Stora torget och Strömmentorget talar för att även trafikytornas dimensioner bör förbättras. Stora torget och Strömmentorget behöver knytas samman på ett tydligare sätt. Västra Storgatan och Torggatan bör rustas upp och bli värdiga stadsgator med en välordnad bilparkering. Genomförandet av projektet Rondell till rondell skulle ligga i linje med en sådan upprustning. Storgatans betydelse som axel bör markeras, bland annat med stöd av trädplantering och eventuellt andra sidoplanteringar eller utbyggnader. Det är väsentligt att formulera en handlingsplan för hur stadskärnan skall hållas samman, både vad gäller gestaltning och funktion, för att den skall utgöra en värdig knutpunkt för Gnesta och en mötesplats för hela kommunen. Det offentliga rummet och platserna För att kunna bilda huvudstråk och mötesplatser samt utnyttja polaritet mellan viktiga målpunkter borde man arbeta med lokalisering av viktiga verksamheter kring dessa tilltänkta stråk. Det finns många sätt att hantera frågan. En av dessa är att ge möjligheter till samspel mellan olika trafikantkategorier, inklusive kollektivtrafik, och medvetet gestalta det offentliga rummet så att avståndet upplevs som mindre p g a variationsrikedomen. Den lyhörda planeringen tar vara på det befintliga i både den fysiska miljön och händelserna eller stämningarna. Därmed stödjer planeringen det befintliga stadslivet. De offentliga rummen är allas vardagsrum

15 Rekommendationer: Det framtida planarbetet bör syfta till att framhäva stråk som har sin självklara förlängning i den omgivande bebyggelsen. Utformningen av platserna spelar en viktig roll, men framförallt skapar den medvetna lokaliseringen av verksamheter eller aktiviteter noder eller brännpunkter, som tillför staden liv och rörelse. Funktion och gestaltning måste samspela när det handlar om att främja tillkomsten av mötesplatser. Det kan bland annat handla om att öppna centrumområdet mot stationsområdet och skapa fler passager över/under järnvägen. Att öka tillgängligheten till Frösjöns stränder och Sigtunaån skulle också skapa mervärden för hela tätorten. Förädlingen handlar också om att minska verksamhetsområdenas dominerande intryck i ortens mest centrala delar och längs infartsvägarna. Inom det utpekade förädlingsområdet kan, och bör, ny bebyggelse tillkomma genom förtätningar och kompletteringar. De offentliga byggnadernas roll Om identitet för de offentliga byggnaderna och platserna i Gnesta skapas stärks även ortens identitet. En sådan förädling kan åstadkommas i samband med underhåll och ger mycket mer än enbart funktionella förbättringar. De offentliga byggnaderna har symbolvärde och förstärker ortens identitet

16 Rekommendation: Att arbeta fram ett program för att markera det offentligas roll kan bidra till att förstärka landmärken, berika gatubilden, öka orienterbarheten och skapa platser för möten. Var och hur skall det byggas nytt? Nybebyggelse kan komma till genom förtätning, komplettering eller utbyggnad, beroende på hur den tillkommande bebyggelsen förhåller sig till den befintliga miljön. Att förtäta eller komplettera är sätt att effektivisera användningen av mark, material och energi. Den frågan man bör ställa sig när det handlar om att utveckla en långsiktigt hållbar stad är: Hur mycket kostar det att inte utnyttja och utveckla redan gjorda investeringar och befintliga värden? Vid nybebyggelse i en redan befintlig stadsdel tas infrastruktur och stadsdelens kulturella betydelse tillvara. Utvecklingen talar för en allt effektivare markanvändning, vilket i sin tur för med sig att befintlig infrastruktur nyttjas genom en användning av all dess potential. Nya bostäder eller verksamheter kan lokaliseras vid centrala och väl försörjda lägen, med befintlig infrastruktur, service och kollektivtrafik. Tillkomsten av bebyggelse kan underlätta åtgärder för att göra vissa områden tillgängliga för allmänheten eller åstadkomma miljöförbättringar i en stadsdel. Brister i stadsbilden kan avhjälpas, t ex kan gaturum förstärkas. "Förtätning" innebär att fylla i eventuella tomrum inom den befintliga bebyggelsestrukturen, då markanvändningen föreslås bli densamma som för omgivande bebyggelse (t ex bygga bostäder i ett bostadsområde eller arbetsplatser i ett arbetsområde). Exempel på förtätning Rekommendationer att beakta vid förtätning: De generella rekommendationerna för en kvalitativ utveckling av bebyggelsestrukturen gäller även vid förtätning. Om förtätningsområdet inordnas inom en av de befintliga bebyggelsekaraktärerna skall strukturen, skalan och byggnadernas proportioner i den kringliggande bebyggelsen följas. Formspråk, färgsättning och material i nya byggnader bör ha ett friare förhållande till det befintliga

17 Om förtätningsområdet kan komma att betraktas som en enhet med egen karaktär, beroende på dess storlek eller läge, skall särskild vikt läggas vid gränsernas gestaltning. Den spänning som övergången mellan två väsensskilda områden kan skapa skall tas till vara. Ett av syftena med förtätningar är att skapa intensiva och varierande miljöer. Därför bör den nya och den befintliga bebyggelsen samspela, utnyttja närheten och undvika att lämna ytor utan innehåll. Behovet av ytor för rekreation i både den befintliga och den tillkommande bebyggelsen bör tillgodoses. Lämpligen skall utgångspunkten vara värderingen i avsnittet grönstruktur. "Komplettering" innebär även att fylla i inom ett för bebyggelse redan ianspråktaget område, om markanvändningen föreslås bli en annan än för omgivande bebyggelse. Man kompletterar genom att bygga till funktioner som saknas i området eller stadsdelen (t ex bygga arbetsplatser inom ett bostadsområde eller bostäder inom ett arbetsområde). Det kan ge en blandning av funktioner som skapar liv och rörelse både dag som kväll. Rekommendationer att beakta vid komplettering De generella rekommendationerna för en kvalitativ utveckling av bebyggelsestrukturen gäller även vid komplettering. Den bebyggelse som tillkommer i form av komplettering skall per definition ha en annan funktion (användning) än omgivningarna. Om kompletteringens omfattning är begränsad, kan en eller några få byggnader differentiera sig från omgivande bebyggelse och inta en roll som identitetsskapande för hela området, genom att utgöra landmärke, port, front eller fond. Om kompletteringsområdet har en sådan omfattning eller ett sådant läge att det kan uppfattas som en ny karaktär, skall särskild vikt läggas vid skapande av ett helhetsintryck och vid gränsernas gestaltning. Den spänning som övergången mellan två väsensskilda områden skapar ska tas till vara. Ofta kan föreslagna kompletteringsområden ligga vid gator och vägar. Det förutsätter att byggnader placeras så att deras volym utnyttjas för att skapa gaturum där funktion och gestaltning samspelar. "Utbyggnad" innebär att ta i anspråk oexploaterad mark, oftast i direkt anslutning till redan bebyggda områden. En del av den bebyggelse som beräknas komma till i Gnesta under planperioden bedöms kunna lokaliseras inom markområden som redan är ianspråktagna för bebyggelse. Dessa områden kommer att förtätas eller kompletteras. Staden skall växa inåt. Markanvändningen kan på så sätt effektiviseras. Samtidigt, om Gnesta tätort skall växa i den omfattning som redovisas i kommunens övergripande mål, bör planering av idag oexploaterade område initieras. Dessa blir utbyggnadsområden. Utbyggnaden av Gnesta föreslås ske i de pågående utbyggnadsriktningarnas förlängning. I ett första skede sker en expansion västerut från tätorten på båda sidor om järnvägen. I ett längre perspektiv föreslås även en utbyggnad av Gnesta söderut, intill väg 57 och söder om Nyköpingsvägen, i riktning mot Hållsta. En sådan utbyggnad möjliggör att Hållsta i förlängningen eventuellt kan förtätas och växa mot att bli en stadsdel i ett utbyggt Gnesta. Principen bygger på att tätorten ska växa varsamt inifrån och ut. Utbyggnad av vägar, gång- och cykelbanor samt service följer tätortens expansion, så att goda kommunikationer och närhet till centrum, rekreationsområden och andra stadsdelar kan erhållas. Föreslagna utbyggnadsområden inrymmer delvis befintlig bebyggelse som skall integreras med den tillkommande bebyggelsen

18 Rekommendationer att beakta vid utbyggnad De generella rekommendationerna för en kvalitativ utveckling av bebyggelsestrukturen gäller även vid utbyggnad. Eftersom gestaltningen av fronter mot större vägar eller entréer bedöms vara mycket viktig kommer det att ställas mycket höga krav på utformning av den kommande bebyggelsen i utbyggnadsområdena. Den röda tråden som följt tidigare utbyggnader i Gnesta värnas: anpassning till topografin och hänsyn till den övriga bebyggelsens skala och karaktär. Hänsyn skall tas till värdena i avsnittet Grönstruktur. Utbyggnaden skall ske varsamt och med hänsyn till befintliga miljöer och kvaliteter i tätortens omgivning, samt vara måttfull. Nya stadsdelar skall alltid ha goda kommunikationsmöjligheter mot centrum. Nya områden för etablering av verksamheter kan lämpligen placeras i närheten av större vägar eller järnväg. Blandning av funktioner ska främjas (zonindelning undviks). Lokaliseringsutredningar tas fram inför nyetableringar, med tillhörande konsekvensbedömningar (även av det kommande transportbehovet). Konsekvensbedömningar, även samhällsekonomiska, tas fram inför ianspråktagande av jungfrulig mark för bebyggelse eller anläggning. Kommande åtgärder för utveckling av bebyggelsen Rekommendationer för en kvalitativ utveckling av bebyggelsestrukturen, se sida 48 Planen tar fasta på att en utveckling av bebyggelsen i Gnesta tätort kommer att möjliggöra en ökad inflyttning och förbättringar i den befintliga miljön. Först och främst skall tätorten växa inifrån och ut, d v s i en första fas i form av förtätningar och kompletteringar och i en andra fas som utbyggnad och omvandling mot tätortens omland, dock i omedelbar anknytning till befintlig bebyggelse och infrastruktur (vägar och annan teknisk försörjning). Såväl kartan om bebyggelseutveckling som kartan som visar markanvändning visar de områden som är tänkta att bli utbyggnadsområden och de som redan är områden under omvandling. Den mark som kommer att bli föremål för förtätning eller komplettering ligger mitt bland befintlig bebyggelse och varken redovisas eller beskrivs i detta dokument. Dessa områden studeras i ett program för förtätning för Gnesta tätort som kan leda till att vissa områden detaljplaneläggs i syfte att bebyggas. Med avstamp i rekommendationerna i detta avsnitt samt i avsnitten grönstruktur och kommunikationer kommer bedömningen av vilka områden lämpas sig för planering att tas fram. Detaljplanekrav enligt PBL 5:1 skall gälla för hela planområdet, vilket innebär att markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan. Det gäller även andra anläggningar än byggnader, om de är bygglovpliktiga

19 BEBYGGELSE Sillen Sigtunaån Klämmingen Norrtunasjön Frösjön Valasjön orsjön Långsjön Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Lötbodal Borg Borg Borg Borg Borg Borg Borg Borg Borg Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar Visbohammar GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA GNESTA Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Österkärv Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Södertuna Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frustuna/ Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Frönäs Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Slaggärdet Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs Kattnäs NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA NORRTUNA Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Yttervala Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Vackerby Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv Västerkärv HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA HÅLLSTA Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Hållsta Givesta Givesta Givesta Givesta Givesta Givesta Givesta Givesta Givesta 1 km BEBYGGELSEUTVECKLING FÖRSLAGSKARTA Förklaring Befintlig bebyggelse Utbyggnadsområde Vattentäkt Befintligt avloppsreningsverk Omvandlingområde Förädlingsområde