GUIDE till standarder. för FASTA BIOBRÄNSLEN

Transkript

1 GUIDE till standarder för FASTA BIOBRÄNSLEN

2 Innehåll 1. Introduktion Terminologi Specifikationer och klassificering Provtagning och provberedning Testmetoder Förteckning över standarder inom fasta biobränslen 7. Förteckning över standarder inom fasta återvunna bränslen 2012 SIS Förlag

3 1. Introduktion 2. Terminologi Denna guide ger en sammanställning av de europeiska standarderna för fasta biobränslen och förklarar hur de är uppbyggda och ska användas. Målet med de europeiska standarderna är att: på ett enhetligt sätt beskriva, mäta och ange olika egenskaper hos fasta biobränslen ge klara klassificeringsprinciper för vissa sortiment av fasta biobränslen bidra till god förståelse mellan säljare och köpare underlätta handel av fasta biobränslen underlätta kommunikationen med utrustningstillverkare underlätta vid tillståndsprocedurer och rapportering. Standarderna vänder sig främst till de som använder, tillverkar, testar, handlar med fasta biobränslen, utrustningstillverkare samt myndigheter. Nationella standarder för fasta biobränslen fanns redan på 1980-talet. Det var allt från terminologi, klassificering och provtagning till fysikaliska och kemiska testmetoder. I slutet av 1990-talet påbörjades ett europeiskt arbete inom CEN, den europeiska standardiseringsorganisationen. Målet var att underlätta handeln med fasta biobränslen för att uppnå EUs mål 2010, dvs. 12% av energin skulle komma från förnybara bränslen. År 2006 publicerades 28 tekniska specifikationer som nu uppgraderats till EN-standarder. Intresset för de europeiska standarderna är stort även utanför Europa. Därför bildades en ISO-kommitté 2007 i vilken 33 länder medverkar. ISO-standarderna planeras vara klara SS-EN Fasta biobränslen Terminologi Denna standard definierar termer i alla europeiska standarder för fasta biobränslen. Standarden kan tillämpas på fasta biobränslen från följande källor: produkter från jordbruk och skogsbruk vegetabiliskt avfall från jord- och skogsbruk vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin träavfall, med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall korkavfall fibröst vegetabiliskt avfall från nyfiberpappersmassa och från produktion av papper från massa, om avfallet samförbränns på platsen för produktionen och värme som alstras återvinns. Omfattningen beskrivs i figur 1. Biomassa Produktion Biobränsle Omvandling Bioenergi Fasta biobränslen CEN/TC 335 Flytande och gasformiga biobränslen Icke-bränslen Figur 1 CEN/TC 335 inom biomassa, biobränsle och hela bioenergiområdet. 3

4 2. Terminologi 3. Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Här följer 10 viktiga termer och dess definitioner. Bioenergi Biobränsle Biobränslepellets Biomassa Brännved Bränsle Örtartad biomassa Energi från biomassa Bränsle producerat direkt eller indirekt från biomassa Hoppressat biobränsle av pulvriserad biomassa med eller utan tillsatsmedel, vanligtvis cylindriska, med en längd på 5 till 40 mm och brutna ändar. Råmaterialet för biobränslepellets kan vara träbiomassa, växtbiomassa, fruktbiomassa eller blandningar av biomassa. De tillverkas normalt i en press. Total fukthalt i biobränslepellets är normalt mindre än 10 viktprocent. Definieras från en vetenskaplig och teknisk synpunkt som material av biologiskt ursprung exkluderat material inbäddat i geologiska formationer och/eller omvandlat till fossiler. Skurna och sönderdelade träbränslen redo att användas för hushållsträeldade utrustningar som ugnar, spisar och centrala värmesystem. NOT Brännved har vanligen en enhetlig längd, vanligen i området från 150 till 1000 mm. Energibärare ämnad för energiomvandling NOT 1 Bränslen är fasta, flytande eller gasformiga. NOT 2 Bränslen kan härstamma från biomassa, avfall och/eller fossilt material Biomassa från plantor som har en icke-trästam och som dör i slutet av växtperioden. SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 1: Allmänna krav SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 2: Träpellets SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 3: Träbriketter SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 4: Träflis SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 5: Brännved SS-EN Fasta biobränslen Specifikationer och klassificering Del 6: Icke-träpellets Figur 2 beskriver klassificering av biomassa. Förutom att användas för energi om vandling så har biomassa många andra användningsområden såsom rå material vid bygge, tillverkning av möbler, förpackningar, pappersprodukter m.m. Klassificeringen i dessa standarder utgår från att biomassan används som ett bränsle och därför behandlas inte de andra användningsområdena. Bio bränslena i de europeiska standarderna är identiska med undantagen från Avfallsförbränningsdirektivet 2000/76/EC. Avverkningsrester Krossat eller rivet biobränsle Träflis Träbiomassarester som bildas under trädfällning. Resterna inkluderar toppar och grenar och kan samlas ihop direkt eller efter säsongen. Fast biobränsle som har behandlats mekaniskt till mindre bitar med trubbigt verktyg. Exempel: krossat/rivet gräs, bark, bränslekross. Delad/skuren träbiomassa i bitar med en bestämd partikelstorlek genom mekanisk behandling med skarpa verktyg såsom knivar. Flis har en subrektangular form med en typisk längd från 5 till 50 mm och en ringa tjocklek jämfört med andra dimensioner. För fler termer och definitioner se: SS-EN Fasta biobränslen Terminologi. 4

5 Figur 2 (se sid. 9) Klassificering av träbiomassa. Källa: Eija Alakangas, VTT, Finland.

6 3. Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Klassificeringen av fasta biobränslen baseras på ursprung och källa. Bränsleproduktionen ska kunna spåras tillbaka genom hela kedjan. De fasta biobränslena indelas i följande underklasser: 1. Träbiomassa... (eng. woody biomass) 2. Örtartad biomassa...(eng. herbaceous biomass) 3. Biomassa från frukter...(eng. fruit biomass) 4. Blandningar...(eng. blends and mixtures) Träbiomassa är biomassa från träd och buskar, herbaceous biomass är från plantor som har en icke-trästam och som dör i slutet av växtsäsongen. Det omfattar korn, frö och sädesslag. Fruit biomass är biomassa från den del av växten som uppstår ur fröna. Termen blandningar refererar till material med olika ursprung inom den givna boxen i klassifikationstabellen och finns på fyra nivåer. Blends är medvetet blandade biobränslen medan mixtures är omedvetet blandade biobränslen. Syftet med klassificeringen är att tillåta möjligheten att differentiera och specificera råmaterial baserat på ursprung så detaljerat som möjligt. Specificerade egenskaper finns listade i SS-EN för följande handelsformer av fasta biobränslen: träbriketter... (wood briquettes) träpellets...(wood pellets) träflis...(wood chips) bränslekross...(hog fuel) brännved...(fire wood) sågspån... (saw dust) hyvelspån...(wood shavings) bark...(bark) stråbalar... (straw bales) energikorn...(energy grains) olivkärnor... (olive stones) fruktkärnor...(fruit stones) Klassificeringen är flexibel och därför kan tillverkaren eller användaren välja från varje egenskapsklass den klassning som motsvarar producerad eller önskad bränslekvalitet. Denna s.k. fria klassificering i del 1 av SS-EN binder inte olika egenskaper till varandra. En fördel med denna klassificering är att tillverkare och användare kan komma överens om egenskaper från fall till fall. De viktigaste egenskaperna är normativa och ska anges i bränslespecifikationen SS-EN Dessa egenskaper varierar för olika handelsformer. De viktigaste egenskaperna för alla biobränslen är fukthalt, partikelstorleksfördelning och askhalt. SS-EN består av följande delar: Del 1: Allmänna krav Del 2: Träpellets för icke-industriell användning Del 3: Träbriketter för icke-industriell användning Del 4: Träflis för icke-industriell användning Del 5: Brännved för icke industriell användning Del 6: Icke-träpellets för icke-industriell användning. Även om dessa produktstandarder kan fås separat så kräver de en förståelse av och en koppling till SS-EN Icke-industriell användning betyder bränsle ämnade att användas i mindre anläggningar, t.ex. hushåll och små kommersiella byggnader. Alla egenskaper är normativa och kopplas ihop så att de bildar en klass, t.ex. A1, A2 och B för träpellets. Klass A1 för träpellets representerar jungfruligt trä och kemiskt obehandlade trärester med låg ask-, kväve- och klorhalt. Bränsle med något högre askhalt, kvävehalt och/eller klorhalt faller inom klass A2. I klass B tillåts också kemiskt behandlade träbiprodukter och rester och använt trä, men där är mycket hårda tröskelvärden för tungmetaller. För att skydda småskaliga användare är vissa tungmetaller normativa för träpellets och träbriketter. För träflis är tungmetaller normativa om träflisen är tillverkade av snabbväxande träd och använt trä. 6

7 3. Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Om egenskaperna som specificeras är tillräckligt kända genom information om ursprung och hantering (eller tillverkningsmetod tillsammans med erfarenhet) så behövs inte fysikalisk eller kemisk analys. För att försäkra sig om att tillgångarna används lämpligt och att innehålls deklarationen är rätt så används det mest lämpliga måttet nedan: 1. typiska värden, t.ex. de som finns i annex B i SS-EN eller uppnådda av erfarenhet; 2. värden baserade på erfarenhet, t.ex. genom att använda typiska värden och bedöma dokumenterade specifika värden; 3. analyser, antingen genom a) förenklade metoder om det är möjligt; b) referensmetoder. Ansvaret hos tillverkare och användare att förmedla rätt information är exakt densamma oavsett om laboratorieanalys har utförts eller inte. Kemisk bekämpning före skörden av biomassan behöver inte anges. Om någon operatör i tillverkningskedjan misstänker allvarlig förorening av marken eller om planteringen använts speciellt för avskiljning av kemikalier eller om biomassan blivit gödd av avfallsslam, så ska bränsleanalyser utföras för att identifiera kemiska föroreningar som t.ex. halogena organiska föreningar eller tungmetaller. För träflis krävs inte tröskelvärden för kvalitet A1 och A2 eftersom bränslen inom dessa klasser kommer från jungfruligt material som har vuxit på ej förorenad mark och därför är sannolikheten för förorening mycket låg. Bränsleproduktdeklarationen (SS-EN ) för fasta biobränslen ska göras av leverantören till slutanvändaren och ska utfärdas för varje definierat parti. Storleken av ett parti ska anges i bränsleavtalet. Leverantören ska datera deklarationen och behålla den i minst ett år efter leveransen. Bränsledeklarationen ska visa kvaliteten i enlighet med tillämplig del av SS-EN Bränsledeklarationen ska minst innehålla: leverantör (kontaktinformation) en referens till tillämplig del av SS-EN ursprung och källa enligt SS-EN ursprungsland handelsform (t.ex. pellets) specifikation av egenskaperna enligt SS-EN normativa egenskaper informativa egenskaper kemisk behandling underskrift. Klassificering av använt trä SS-EN omfattar också använt trä, men bara om det inte innehåller halogena organiska föreningar eller tungmetaller som resultat av behandling med träskyddsmedel, målade trädelar eller liknande. Terminologin som används för att beskriva materialet som härstammar från träd eller träprodukter, som inte längre kan användas för deras ursprungligen avsedda syfte, varierar beroende på källan. Termen använt trä (used wood) som används av CEN är otvetydig och beskriver klart ursprunget av materialet. Även recovered wood eller recycled wood används för att beskriva detta material. Termerna waste wood eller wood waste förekommer också, termer som antyder att materialet också skulle kunna klassificeras som avfall. Så är bl.a. fallet vad beträffar tillstånd att elda använt trä och även vid import/export av returträ. Använt trä som flisade slipers klassas som farligt avfall medan rent pallavfall inte ens behöver redovisas som avfall om det importeras/exporteras inom EU. Vanligen betraktas använt trä som ickefarligt avfall. I denna guide används termen använt trä. 7

8 3. Specifikationer och klassificering Multipel standard SS-EN Provtagning och provberedning Inverkan av möjliga föroreningar vid energiuttag från använt trä måste definieras och klargöras. Detta är till hjälp vid klassindelning liksom vid identifiering och karakterisering av föroreningar. Vid förbränning av använt trä är riskerna främst utsläpp av föroreningar till luften via rökgaser samt urlakning av giftiga ämnen från aska vid deponering. Driftstörningar som t.ex. sintring och korrosion behöver också tas med i beräkningen. En annan viktig aspekt är sådant som kan relateras till arbetsmiljön. Det är framförallt damm som kan orsaka problem, speciellt om giftiga föreningar är närvarande. Föroreningar i använt trä kan delas in i två kategorier; kemiska och mekaniska. De kemiska föroreningarna är mer eller mindre permanenta på träet och således nästan omöjliga att separera från träet, medan de mekaniska kan tas bort. Använt trä innehåller ungefär 1% icke-träföreningar. Största delen är plast, glas, smuts, lera, tegelstenar, gips samt metallföreningar. Även om andelen icke-träföreningar tycks vara relativt liten så kommer effekten av att förorena stora mängder osorterat använt trä oundvikligen att ställa till problem. Metoder för att upptäcka föroreningarna är nödvändiga för att förbättra produktkvaliteten. Karakterisering av använt trä är grunden för riskhantering av produkter som är gjorda av använt trä. Följande parametrar av använt trä är väsentliga: fukthalt, askhalt, effektivt värmevärde spårelement: arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, tallium och zink polycykliska aromatiska kolväten (PAH): t.ex. naftalen, antracen, benzo(a)pyren halogener: klor, brom och fluor flyktiga organiska föroreningar (VOC). Tungmetaller från färger och skyddsmedel måste beaktas liksom att kontrollera mängden föroreninga vilka kan orsaka såväl hanteringsbekymmer som störningar under själva förbränningen. Detta är normalt sett inga problem i storskaliga anläggningar med gasrening, men förbränning av använt trä i mindre anläggningar, bör undvikas. 4.1 SS-EN Fasta biobränslen Provtagning Denna standard beskriver metoder för att göra provtagningsplaner och certifikat samt att ta prover på fasta biobränslen från t.ex. den plats där råmaterialet växer, från produktionsanläggningen, från leveranser i t.ex. lastbilar eller från lager. Den innehåller både manuella och mekaniska metoder och kan tillämpas på fasta biobränslen som är: finfördelade (partikelstorlek upp till ca 10 mm) och regelbundet formade material som kan provtagas med en skopa eller rör, t.ex. sågspån, olivkärnor och träpellets; grovfördelade eller oregelbundet formade partiklar upp till ca 200 mm som kan provtagas med en gaffel eller spade, t.ex. träflis och nötskal, skogsavfallsflis och halm; material i balar, t.ex. halm- och gräsbalar; stora partiklar (över 200 mm) som antingen kan plockas manuellt eller automatiskt; grönsaksavfall, fibröst avfall från massaproduktion och från pappersproduktion av massa som torkats; rundvirke. Det är möjligt att använda denna standard även på andra biobränslen. Metoderna som beskrivs kan användas när proverna ska testas på fukt- och askhalt, kalorimetriskt värmevärde, skrymdensitet, hållfasthet, partikelstorleksfördelning, asksmälttemperatur och kemisk sammansättning. Metoderna är inte avsedda för de stora prover som behövs för valvningstest. 4.2 SS-EN Fasta biobränslen Provberedning Denna standard beskriver metoder för att reducera större prov till laboratorieprover och vidare till delprover. Metoderna som beskrivs kan användas när proverna ska testas på fukt- och askhalt, kalorimetriskt värmevärde, skrymdensitet, hållfasthet, partikelstorleksfördelning, asksmälttemperatur, kemisk sammansättning och föroreningar. Metoderna är inte avsedda för de stora prover som behövs för valvningstest. 8

9 5. Testmetoder 5. Testmetoder 5.1 Fysikaliska testmetoder SS-EN , -2, -3, Fasta biobränslen Bestämning av fukthalt SS-EN 14775, Fasta biobränslen Bestämning av askhalt SS-EN 14918, Fasta biobränslen Bestämning av kalorimetriskt värmevärde SS-EN 15103, Fasta biobränslen Bestämning av skrymdensitet SS-EN 15148, Fasta biobränslen Bestämning av halt flyktiga ämnen SS-EN , -2, Fasta biobränslen Bestämning av partikelstorleksfördelning SS-EN 15150, Fasta biobränslen Bestämning av partikeldensitet SS-EN , -2, Fasta biobränslen Bestämning av mekanisk hållfasthet för pellets och briketter SS-EN 16126, Fasta biobränslen Bestämning av partikelstorleksfördelning hos sönderdelade pellets SS-EN 16127, Fasta biobränslen Bestämning av längd och diameter hos pellets Exempel på standard för Fysikaliska testmetoder: SS-EN Denna standard beskriver en metod att bestämma total fukthalt i ett prov av fasta biobränslen genom torkning i en ugn. Den bör användas när hög precision krävs. Metoden som beskrivs kan tillämpas på alla fasta biobränslen..den totala fukthalten i biobränslen är inte ett absolut värde och tillstånden för dess bestämning måste standardiseras för att jämförbara bestämningar ska kunna göras. SS-EN Denna standard beskriver en metod för bestämning av det kalorimetriska värmevärdet hos fasta biobränslen vid konstant volym och vid en referenstemperatur på 25oC i en bombkalorimeter, kalibrerad genom förbränning av certifierad bensoesyra. Det uppnådda resultatet är kalorimetriskt värmevärde av analysprovet vid konstant volym med allt vatten i förbränningsprodukten som flytande vatten. I praktiken förbränns biobränslen vid konstant atmosfärstryck och vattnet är antingen ej kondenserat (avlägsnas som ånga med avgaser) eller kondenserat. Vid båda tillfällena är värmen av förbränningen det effektiva värmevärdet hos bränslet vid konstant tryck. Effektivt värmevärde vid konstant volym kan också användas. Formler för båda anges. Allmänna principer och procedurer för kalibreringar och försök ges i huvudtexten, medan användningen av speciella instrument beskrivs i bilagorna A C. Bilaga D innehåller checklista för kalibrering och försök med specifika typer av kalorimetrar. Bilaga E ger exempel som visar några av beräkningarna. SS-EN Denna standard definierar krav och metod för test av mekanisk hållfasthet av pellets. Den är avsedd för personer och organi-sationer som tillverkar, säljer, uppför eller använder utrustning som används till pellets och de som producerar, köper, säljer och använder pellets. Hållfasthet är måttet på det motstånd mot slag och stötar och slitning hos förtätade bränslen som en följd av transportprocesser. 5.2 Kemiska testmetoder SS-EN 15104, Fasta biobränslen Bestämning av total kol-, väte- och kvävehalt SS-EN 15289, Fasta biobränslen Bestämning av total svavel- och klorhalt SS-EN 15105, Fasta biobränslen Bestämning av vattenlöslig halt av klorider, natrium och kalium SS-EN 15290, Fasta biobränslen Bestämning av huvudelement SS-EN 15297, Fasta biobränslen Bestämning av spårelement SS-EN 15296, Fasta biobränslen Omräkning av analysresultat till olika provtillstånd Exempel på standard för Kemiska testmetoder: SS-EN Denna standard beskriver metoder för bestämning av total svavel- och klorhalt i fasta biobränslen. Standarden beskriver två metoder för upplösning av bränslet och olika analytiska tekniker för mängdbestämningen av ämnena i det upplösta bränslet. Användning av automatisk utrustning ingår också i standarden, förutsatt att validering är utförd. SS-EN Denna standard beskriver metoder för bestämning av huvudelement i fasta biobränslen respektive i deras askor. Huvudelementen är Al, Ca, Fe, Mg, P, K, Si, Na och Ti. Bestämning av andra element såsom Ba och Mn är också möjlig med de metoder som beskrivs. Standarden innehåller två delar: Del A beskriver den direkta bestämningen av bränslet. Denna metod kan också tillämpas på svavel och spårelement. Del B ger en metod på aska preparerad vid 550 o C. 9

10 6. Förteckning över standarder inom fasta biobränslen Terminologi Kvalitetssäkring Fysikaliska och mekaniska testmetoder Fysikaliska och mekaniska testmetoder Kemiska testmetoder SS-EN 14588:2010 Fasta biobränslen - Terminologi Specifikationer och klassificering SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 1: Allmänna krav SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 2: Träpellets för icke- industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 3: Träbriketter för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 4: Trächips för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 5: Träved för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Specifikationer och klassificering Del 6: Icke träpellets för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 1: Allmänna krav SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 2: Träpellets för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 3: Träpbricketter för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 4: Träpchips för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 5: Träved för icke-industriell användning SS-EN Fasta biobränslen - Kvalitetssäkring Del 6: Icke träpelets för icke-industriell användning Provtagning och beredning SS-EN Fasta bioränslen - Provtagning SS-EN Fasta biobränslen - Provberedning SS-EN Fasta bioränslen - Bestämning av fukthalt - Torkning i ugn Del 1: Total fukthalt - Referensmetod SS-EN Fasta bioränslen - Bestämning av fukthalt - Torkning i ugn Del 2: Total fukthalt - Förenklad metod SS-EN Fasta bioränslen - Bestämning av fukthalt - Torkning i ugn - Del 3: Total fukthalt - Fukhalt i finmalt (<1 mm) analysprov SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av askhalt SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av kalorimetriskt värmevärde SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av skrymdensitet SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av halt flyktiga ämnen SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning Del 1: Metod - Oscillicerade såll med hålstorlek 1 mm och större SIS-CEN/TS Fasta biobränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning Del 3: Metod - Roterande såll SIS-CEN/TS Fasta biobränslen - Bestämning av askans smältförlopp Del 1: Karakteristisk temperaturmetod SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av partikeldensitet SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av mekanisk hållfasthet för pellets och briketter - Del 1: Pellets SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av mekanisk hållfasthet för pellets och briketter - Del 2: Briketter SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning hos sönderdelade pellets SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av längd och diameter hos pellets SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av total kol-, väte- och kvävehalt - Instrumental metod SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av total svavel- och klorhalt SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av vattenlöslig halt av klorider, natrium och kalium SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av huvudelement SS-EN Fasta biobränslen - Omräkning av analysresultat till olika provtillstånd SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av spårelement SS-EN Fasta biobränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning - Del 2: Metod - Vibrerande såll med hålstorlek 3,15 mm och större Inom området fasta biobränslen pågår ISO-standardisering. Dessa standarder kommer att publiceras successivt med början För information om det globala standardiseringsarbetet kontakta: lars.sjoberg@sis.se. 10

11 7. Förteckning över standarder inom fasta återvunna bränslen Terminologi Kvalitetssäkring Fysikaliska och mekaniska testmetoder Fysikaliska och mekaniska testmetoder Kemiska testmetoder SS-EN Fasta återvunna bränslen - Terminologi Specifikationer och klassificering SS-EN Fasta återvunna bränslen - Kvalitetsledningssystem SS-EN Fasta återvunna bränslen - Specifikationer och klassificering Provtagning och beredning SS-EN Fasta återvunna bränslen - Provtagningsmetoder SS-EN Fasta återvunna bränslen - Metoder för beredning av laboratorieprov SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av kalorimetriskt värmevärde SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av skrymdensitetet SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av halten flyktiga ämnen SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av askhalt SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av askans smältförlopp med karakteristisk temperaturmetod SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av fukthalt med torkning i ugn Del 1: Total fukthalt - Referensmetod SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning Del 1: Sållmetod för små partiklar SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning Del 2: Manuell metod för den största beräknade längden för stora partiklar SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av partikelstorleksfördelning Del 3: Metod med bildanalys för stora partiklar SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av halten biomassa SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av mekanisk hållfasthet för pellets och briketter SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av total kol-, väte- och kvävehalt - Instrumental metod SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av svavel-, klor-, fluoroch bromhalt SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning huvudelement SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av spårelement SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av metalliskt aluminium SS-EN Fasta återvunna bränslen - Beredning av testprov för laboratorieprov SIS-CEN/TS Fasta återvunna bränslen - Bestämning av fukthalt med torkning i ugn Del 2: Total fukthalt - Förenklad metod SS-EN Fasta återvunna bränslen - Bestämning av fukthalt med torkning i ugn Del 3: Total fukthalt - Fukthalt i finmalt (<1 mm) analysprov 11

12 Beställ på Alltid uppdaterad på senast gällande standard. Kontakt: Lars Sjöberg, SIS, SIS, Swedish Standards Institute Telefon: E-post: SIS Förlag AB Telefon: E-post: Postadress: Stockholm Besöksadress: Sankt Paulsgatan 6