UTVÄRDERING AV PROJEKT MITT VAL ARBETSFÖRBEREDANDE INSATSER I SAMORDNINGSFÖRBUNDET I NORRA VÄSTMANLAND. av Marita Mossberg

Transkript

1 UTVÄRDERING AV PROJEKT MITT VAL ARBETSFÖRBEREDANDE INSATSER I SAMORDNINGSFÖRBUNDET I NORRA VÄSTMANLAND av Marita Mossberg

2 Sammanfattning Bakgrunden till projektidén var att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, i sitt gemensamma arbete, hade märkt att det var alltför många långtidssjukskrivna som inte klarade av deltagandet i det förstärkta samarbetet % av de som gick in i insatsen avbröt denna och gick tillbaka till sjukskrivning. Anledningarna kunde vara att de stod för långt ifrån arbetsmarknaden och inte kunde tillgodogöra sig insatserna i det förstärkta samarbetet eller att den insatsen inte var den rätta för personerna. Ett behov fanns därför av någon form av kortare förrehabilitering som kunde hjälpa de sjukskrivna att göra rätt vägval och göra dem bättre förberedda för kommande insatser. Av den anledningen formades projektet Mitt val. Modellen till Mitt val hämtades från ett tidigare lyckat projekt, Samanda Plus, som bedrevs i Fagersta år I detta projekt stärktes deltagarnas motivation genom gruppverksamhet med lösningsfokuserade samtal under fyra veckor och detta gjorde att 72 % genom en egen planering kunde gå vidare till arbetslivsinriktad rehabilitering. Gruppverksamheten förlades fysiskt till samordningsteamens lokaler i Fagersta, Hallstahammar och Sala eftersom det var neutral mark utan myndighetsanknytning. Handledare för varje grupp blev en handläggare från Försäkringskassan i samarbete med en anställd hos respektive samordningsteam. I norra Västmanland skulle enligt projektplanen tre grupper startas under våren och tre grupper under hösten Antal deltagare beräknades till 7 8 personer som skulle träffas 8 9 gånger under fyra veckor. Mitt val var en bra projektidé som dessvärre slarvades bort p.g.a. att en genomförandeplan verkar ha saknats. Man lyckades inte starta en enda grupp under våren och av de tre som startades under hösten så var det bara gruppen i Hallstahammar som hade det förväntade antalet deltagare. De övriga grupperna lyckades bara få med tre deltagare vardera. Det totala antalet personer som fick genomgå Mitt val var således 13 personer istället för tilltänkta personer. Med tanke på det stora antal långtidssjukskrivna som finns i Norra Västmanland så verkar det konstigt att man inte har kunnat fylla grupperna. Om detta beror på att man inte tillfrågat alla eller att så många tackat nej till deltagande är svårt att veta, men av intervjuerna med handledarna verkar det vara det första alternativet som är det mest troliga. Genom att handläggarna inte har haft tid att tillfråga sina klienter så har de missat en ypperlig möjlighet till en rehabiliteringsåtgärd för ytterligare 35 personer som befunnit sig i passiv långtidssjukskrivning. Någon riktig utvärdering går det inte att göra med ett så lågt antal deltagare men jag kan åtminstone redovisa vad som hänt med de 13 som deltog. Personerna hade två till sex års sjukskrivning bakom sig när de anmälde sig till Mitt val. Det var tolv kvinnor och en man som deltog. Medelåldern var 46 år, den yngsta var 35 år och den äldsta 63 år. Nio av dem (69 %) valde att efter Mitt val gå vidare till en fortsatt rehabiliteringsåtgärd via samordningsteamen medan fyra (31 %) återgick till fortsatta medicinska åtgärder. Det får ses

3 som ett bra resultat att nio personer, som tidigare varit passivt sjukskrivna, genom Mitt val kom över tröskeln och tog ett nästa steg i sin rehabilitering. Av de intervjuer som jag gjorde med deltagarna framkom att de, trots låga förväntningar innan start, upplevde Mitt val som en positiv insats. Det totala betyget för aktiviteten (genomsnitt för alla tre grupperna) blev 8,5 på en 10 gradig skala där 0 var sämst och 10 var bäst och det måste betraktas som ett mycket högt betyg. Samtliga deltagare ville rekommenderade aktiviteten till andra långtidssjukskrivna. Vissa ansåg att Mitt val borde vara obligatorisk för alla långtidssjukskrivna eftersom man fick så bra information från experter hos myndigheterna om vilka möjligheter och vägar som finns att välja. Sådan information hade de saknat tidigare. Handledarnas insats betygsattes till 9,3. De fick enbart uppskattande kommentarer gällande sitt sätt att leda Mitt val och det bemötande som deltagarna fick. Omdömen gavs som kompetenta, flexibla, lyhörda, mjuka, förstående, varsamma, smarta, inger trygghet, ödmjuka och varma. Rätt personer på rätt plats. Lokalen gavs betyget 9 utan så många kommentarer så förmodligen har den fungerat bra för aktiviteten på alla tre ställena. Det uppskattades att man valde lokaler utanför myndigheternas väggar så att aktiviteten friställdes från myndighetsutövning. Tiderna fick slutligen betyget 7,4. Fördelningen av dagar över veckan för aktiviteten samt längden på passen passade bra för de flesta av deltagarna. Däremot hade många önskat att de hade haft möjlighet att välja förmiddags- eller eftermiddagspass eftersom deras funktionsförmåga var olika bra under dagens lopp. Detta är något som man bör tänka på om man ska ha fler grupper i framtiden. Sex av de tretton deltagarna hade tidigare erfarenhet av insatser från myndigheter. Alla sex ansåg att Mitt val passade bättre som mjukstart för långtidssjukskrivna än de insatser som de tidigare prövat som varit mer målinriktade och kravfyllda. Deltagarna kände inget behov av att påverka innehållet i Mitt val. Detta berodde mycket på att handledarna var så flexibla och gav utrymme till diskussioner då deltagarna kände att detta behövdes. De tyckte att det var bra att de kunde säga pass om de inte ville svara eller berätta om sig själva, men få verkade ha utnyttjat möjligheten. Tryggheten i gruppen gjorde att de valde att vara mycket öppna med sina erfarenheter. Gruppdynamiken verkar ha fungerat i alla tre grupperna. Deltagarna har stöttat varandra och det har både förekommit skratt och gråt. Utöver tiderna och behovet av mer information var det inte så många förslag till förändring av Mitt vals upplägg som framkom. De flesta tyckte att det var bra som det var, möjligtvis kunde aktiviteten ha pågått lite längre tid. Hallstahammarsgruppen framhöll dock vikten av att sätta ihop homogena grupper för att få ett lyckat resultat. De hade varit sju kvinnor med psykiska besvär och de tyckte att de fått en väldig kraft genom gruppen, dels för att de hade många gemensamma erfarenheter som de kunnat dela, dels att många hade dåliga erfarenheter

4 av relationer med män och därför aldrig skulle ha kunnat prata lika fritt om det funnits män i gruppen. Även en deltagare i en annan grupp framhöll att man borde ha mer homogena grupper och att man borde skilja på psykiska och fysiska diagnoser. Min egen uppfattning är kluven eftersom jag anser att det kan tillföra mycket att ha blandade grupper med olika erfarenheter samtidigt som det i Hallstahammarsgruppens fall även kan vara hämmande. Många av deltagarna såg en skillnad i sitt liv före och efter Mitt val. De hade fått bra verktyg att arbeta vidare med, fått mer målfokus och fått nya insikter samt blivit lugnare tack vare den information de fått. De tyckte att det skulle bli lättare att ta tag i saker framöver nu när man kände sig lite säkrare på hur det fungerar. Rädslan för gruppverksamhet hade också försvunnit hos flera. Detta är faktorer som bör göra det fortsatta rehabiliteringsarbetet lättare oavsett vilket val deltagarna har gjort. Min uppfattning är att den här typen av gruppverksamhet med lösningsfokuserat innehåll fungerar mycket bra som ett första steg för att bryta en passiv långtidssjukskrivning. Deltagarna får arbeta med sig själva och hitta sina resurser, något som höjer deras självkänsla och får dem att våga ta ett nästa steg. Man måste dock ha kommit till en punkt där man vill ha en förändring för att insatsen ska lyckas. Mitt val har också haft en sorteringsfunktion där man lättare har kunnat hitta rätt nästa åtgärd. Med tanke på att så många valde att fortsätta i samordningsteamen så hade det inte blivit ett bra resultat om de skickats till förstärkt samarbete eftersom de inte var mogna för det steget. Det skulle bara ha inneburit ett nytt misslyckande som dragit ner deras självkänsla. Det är viktigt att handläggarna gör rätt urval till rätt åtgärd eftersom rätt urval sparar stora resurser hos såväl Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen som samordningsteamen. En förrehabilitering av detta slag hjälper till med detta urval. Alla skulle därför ha nytta av att Mitt val implementeras i verksamheten. Min uppfattning är således att Mitt val är en åtgärd som bör implementeras i ordinarie verksamhet eftersom resultatet är så bra. En insats som på endast fyra veckor ger så hög utdelning bör prioriteras. Konceptet fungerar kanske bäst för personer med psykiska besvär men alla långtidssjukskrivna borde på ett tidigt stadium i sjukskrivningen få del av den information som Mitt val har gett angående vägval, möjligheter till anpassning, resurser som finns och regelverk hos olika myndigheter. De bör också få information om andra rehabiliteringsaktörer som Hälsocenter och samordningsteamen som få visste något om tidigare. Det här är information som många hade saknat och som blev till stor hjälp i valet om vilken väg man skulle välja. Den delen borde därför vara obligatorisk för alla sjukskrivna medan Mitt val som helhet med lösningsfokuserade grupper bör ges till de sjukskrivna som vill ha en förändring men som är rådvilla om vägvalet.

5 1. 1. Inledning och bakgrund Av projektplanen framgår att syftet med projektet Mitt val är att skapa bättre förutsättningar för långtidssjukskrivna att lyckas i en övergång till arbetsmarknaden och att förkorta tiden i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen genom att: - Insatserna i övriga insatser blir mer effektiva och därigenom avhoppen färre. - Stödja deltagarna genom gruppdynamik att göra ett eget val för sin framtid. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen hade, i sitt gemensamma arbete, märkt att det var alltför många långtidssjukskrivna som inte klarade av deltagandet i det förstärkta samarbetet % av de som gick in i insatsen avbröt denna och gick tillbaka till sjukskrivning. Anledningarna kunde vara att de stod för långt ifrån arbetsmarknaden och inte kunde tillgodogöra sig insatserna i det förstärkta samarbetet eller att den insatsen inte var den rätta för personerna. Ett behov fanns därför av någon form av kortare förrehabilitering som kunde hjälpa de sjukskrivna att göra rätt vägval och göra dem bättre förberedda för kommande insatser. Modellen till projektet Mitt val hämtades från ett tidigare lyckat projekt, Samanda Plus, som bedrevs i Fagersta år I detta projekt stärktes deltagarnas motivation genom gruppverksamhet med lösningsfokuserade samtal under fyra veckor och detta gjorde att 72 % genom en egen planering kunde gå vidare till arbetslivsinriktad rehabilitering. Arbetsförmedlingens handläggare fann också att det blev lättare att arbeta med de som deltagit i projektet och hjälpa dem vidare än andra som inte hade deltagit. Målet för projektet Mitt val blev att: - förkorta tiden i det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan - fler skulle hitta långsiktiga lösningar för att komma ut i arbete eller studier - färre skulle återvända till sjukförsäkring eller till arbetslöshet. Mitt uppdrag blev att med kvantitativa och kvalitativa metoder ta reda på om målet uppnåtts. Förutom inmatning av faktiska data i SUS (uppföljningssystem för samverkan) har jag gjort djupintervjuer med alla deltagare i projektet för att få veta lite mer om hur metoden har uppfattats av dem och vilken nytta de anser sig ha haft av deltagandet i Mitt val. Jag har använt ett frågeformulär dels till deltagarna, dels till handledarna som underlag för min intervju. (Bilaga 1 och 2)

6 2. 2. Beskrivning av upplägg och arbetsmetod i Mitt val Gruppverksamheten förlades fysiskt till samordningsteamens lokaler i Fagersta, Hallstahammar och Sala eftersom det var neutral mark utan myndighetsanknytning. Handledare för varje grupp blev en handläggare från Försäkringskassan i samarbete med en anställd hos respektive samordningsteam. I norra Västmanland planerades tre grupper under våren och tre grupper under hösten Antal deltagare beräknades till 7 8 personer som skulle träffas 8 9 gånger under fyra veckor. Målgruppen var långtidssjukskrivna som bedömdes ha behov av förrehabilitering innan de var aktuella för förstärkt samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Deltagandet var helt frivilligt och de fyra veckorna skulle utmynna i ett val som personen gjorde helt på egen hand. De alternativ som fanns att välja på var: - Förstärkt samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan - Samordningsförbundens insatser - Arbete - Utbildning - Annat Arbetsmetoden som valdes för gruppverksamheten var den lösningsfokuserade samtalsmetoden och arbetssättet. Denna metod har sina rötter i en familjeterapeutisk metod som skapades av Insoo Kim Berg och Steve de Shazer vid Brief Therapy Center i Milwaukee i USA. Metoden går ut på att konsekvent upptäcka det som fungerar i varje situation. Fokus ligger på det som ökar möjligheten att ta ett litet steg närmare sin önskade framtid. I arbete med metoden fokuserar man på inre och yttre resurser (inte problemen) och den önskade framtiden (inte det förflutna och orsakerna till problemen). Man uppmärksammar det som fungerar väl i varje situation istället för det som fungerar dåligt. Metoden leder då förhoppningsvis till ett positivt och praktiskt sätt att arbeta med förändring och utveckling. Projektet fick problem direkt under våren då man inte hittade deltagare till vårens gruppverksamhet varför dessa tre grupper ställdes in. Det blev därför endast tre grupper som kom igång under hösten 2016 och även där saknades många deltagare. 3. Sammanfattning av deltagarintervjuerna i Mitt val Fagerstagruppen Två kvinnor och en man var anmälda till gruppen och alla fullföljde aktiviteten. Deltagarna var 39, 46 och 50 år. Samtliga var sjukskrivna sedan en längre tid för värk- eller psykisk problematik. På frågan varför de ville vara med i aktiviteten svarade de:

7 - Handläggaren på Försäkringskassan informerade om den och jag tyckte att det verkade intressant. - Jag fick information om Mitt val hemskickad men fick ingen direkt uppfattning om vad det handlade om. Jag fick information om att det var frivilligt men kände i alla fall lite tryck att anmäla mig eftersom det var Försäkringskassan som ville att jag skulle gå. När de säger något så gör man det! - Handläggaren på Försäkringskassan frågade om jag ville vara med. Informationen var luddig så jag hade svårt att förstå syftet men jag sade OK när handläggaren föreslog att jag skulle vara med. Förväntningarna på aktiviteten var: - Jag hade inga förväntningar eftersom jag inte hade en aning om vad det skulle handla om. - Jag ville få lite mer myndighetsinformation och det där att man kunde hitta egna styrkor lät intressant. - Jag hade inga speciella förväntningar utan gick bara dit för att se vad det var. Jag hade en uppfattning om att man skulle jobba enskilt med uppgifter. 3. Har förväntningarna uppfyllts? - Efter bara några minuter började jag förstå vad det handlade om och blev positivt inställd. Jag tycker det har varit givande, speciellt all information vi fått om hur saker och ting fungerar. Jag hade en uppfattning om att det inte fanns någon som helst humanitet hos Försäkringskassan efter allt som jag har läst i medierna men jag har fått en annan uppfattning nu och vet att det finns människor där som vill hjälpa. Jag ångrar inte att jag gick kursen. - Absolut! Jag har fått information om vilka resurser som finns hos myndigheterna. Det var bra att Arbetsförmedlingen också kom och berättade om anpassningar man kan få hos en arbetsgivare. Övningarna och samtalen har varit peppande, speciellt övningen där andra skulle tala om vilka positiva personlighetsdrag jag har. Familjen tillfrågades t.ex. och jag blev så glad av alla positiva saker som de sade om mig. - Jag har inte varit med alla gånger, kanske missat tre, men jag tyckte det var bra ända tills idag då jag blev uppringd och påtvingad en arbetsträning. Jag kände mig pressad och lurad eftersom de inte tidigare sagt något om att man måste göra ett sådant val. Gruppen betygsatte aktiviteten Mitt val på en skala mellan 0 och 10 där 0 är helt missnöjd och 10 supernöjd:

8 a) Aktiviteten 5, 8 och 9 d.v.s. ett medelvärde på 7,3. 4. Kommentarer: - Det som fattades var en ännu djupare information om Försäkringskassan. - Den har varit bra men väldigt tröttande för mig. - Den passade nog bättre för de som har psykiska besvär än för mig som har fysiska. Betyget för bemötandet: 7, 10, och 10 d.v.s. ett medelvärde på 9. Kommentarer: - Handledarna är vänliga, ödmjuka och man kände sig välkommen direkt. - Handledarna har varit otroligt duktiga, varma och engagerade. Det är verkligen rätt personer på rätt plats. - Handledarna har varit jättetrevliga. Betyget för lokalen blev: 10, 9 och 8 d.v.s. ett medelvärde på 9. Kommentar: - Mysig miljö. Betyget för tiderna blev: 10, 9 och 5 d.v.s. ett medelvärde på 8. Kommentarer: - Jag hade hellre gått på förmiddagarna då jag är lite piggare. Det blev också jobbigt med två dagar i sträck, det hade varit bättre med måndag och torsdag. - Eftermiddagar har fungerat perfekt för mig, jag hade inte klarat förmiddagar. Bra upplägg med 3 tim/dag och måndag-tisdag. Man tappade inte tråden om man var inne i någon intressant diskussion. På frågan om deltagarna tidigare hade varit med om liknande aktiviteter via någon myndighet så var det bara en som hade någon erfarenhet av detta. Skillnaden med Mitt val jämfört med dennes tidigare aktivitet beskrevs som: - Det här var mer faktabaserat och det fanns ingen press. Handledarna var lyhörda, smidiga och visade förståelse, de såg när man inte orkade längre och tog hänsyn till var och en. De har peppat och berättat och man kände sig respekterad och inte ifrågasatt.

9 Deltagarnas möjligheter att påverka aktivitetens innehåll beskrevs som: 5. - Jag har inte känt att något behövde förändras utan har bara följt med. - Jag visste inte syftet, vad det skulle leda till, så de har bara fått köra på med sitt. - Det hade jag säkert kunnat om jag velat. Frågan om något borde ha varit annorlunda i aktiviteten besvarades med: - Ja, tiderna och att det varit ännu mer och djupare information. - Nej, handledarna var så väl förberedda och duktiga. - Man borde fundera på vilket klientel man vänder sig till. Vore bättre om man hade likartad problematik nu blev det mycket tonvikt vid psykiska besvär. Syftet med kursen kunde vara att ge långtidssjukskrivna bättre information om resurser hos myndigheterna. Övriga deltagares roll och betydelse beskrevs så här: - Vi var bara tre och det har gått jättebra. Vi har pratat mycket med varandra. - Det var bra folk, jag kände en av dem sedan tidigare och det gjorde det lättare för mig att komma in i gruppen eftersom jag annars har svårt för att jobba i grupp. Vi var ganska lika varandra och kunde prata öppet om allt. - Det har fungerat bra i gruppen. Alla var verbala och kunde uttrycka sina tankar så ingen satt tyst. Det var bra att man satte upp regler från början som att man måste få prata till punkt och ha möjlighet att säga nej om man inte ville svara. Det blev lite funderingar först när en av deltagarna var släkt med mig men vi bestämde gemensamt att vi bara skulle säga sådant som vi var beredda att dela med oss av. Eftersom vi var så få och hade så djupa samtal så hann vi lära känna varandra väldigt väl och vi har kunnat stötta varandra. Alla deltagarna ville rekommendera aktiviteten Mitt val till andra som funderar på att delta. Kommentarer: - Jag skulle rekommendera dem att gå även om det tar mycket ork när man har min typ av besvär. Det är ändå värt att ta sig dit eftersom det är en trygg miljö där man törs visa att man är slut. Det kanske är lättare att ta till sig innehållet om man har fysiska hinder istället för psykiska eftersom man kan få reda på så många bra möjligheter till anpassning i arbetslivet. En sådan här kurs borde vara obligatorisk för alla långtidssjukskrivna eftersom man får så bra information från experter på myndigheter om möjligheter och vilka vägar som finns att välja.

10 - Jag tycker att alla långtidssjukskrivna borde gå den. Det mest positiva var att det var frivilligt och att man inte kände någon press. Jag missade bara ett tillfälle. Men informationsdelen skulle man behöva ha mycket tidigare eftersom det är jobbigt att gå och fundera på hur saker och ting fungerar. Allt verkar så krångligt i början när man blir sjukskriven. Man oroar sig för så mycket då inte minst ekonomin. Det surrar i huvudet. Vore bra om man fick den delen i början, kanske efter ca sex månaders sjukskrivning. - Tanken är god om man förstår sig på syftet med den, vad den ska leda till. Min fråga om det varit något som deltagaren varit med om under aktivitetstiden som varit särskilt hjälpsamt och som denne kan ha nytta av senare i livet besvarades med: - Nej, inget som jag inte redan visste förutom informationen från Arbetsförmedlingen som innehöll lite nytt. - För min del kunde Mitt val ha kommit lite senare eftersom jag inte är klar med min ADHD-utredning ännu, men jag känner att det har blivit lugnare i huvudet nu sedan jag gick den mycket tack vare den information jag fick. - Jag har fått bra verktyg med mig hem, ett schema som kan användas för att ändra i små steg mot något positivare. Jag har fått många tankefrön och ska försöka hålla det positiva vid liv. Om aktiviteten Mitt val har gjort skillnad i deltagarens liv och i så fall på vilket sätt var också en fråga som besvarades med: - Ja, jag har fått en plan med små steg som jag kommer att försöka följa. - Det kändes bra att få prata under kursen men nu är jag bara stressad av pressen på arbetsträning. - Jag känner att det blir lättare att ta tag i saker framöver nu när jag är lite säkrare på hur det fungerar. Jag vet att det kan ta tid och jag vill slippa fler bakslag, som när jag har gått tillbaka till jobbet för tidigt. Jag känner mig lugnare och tryggare och det känns också bra att Försäkringskassan vet lite mer om mig. På frågan vad som kommer att hända de närmaste sex månaderna svarade deltagarna: - Jag ska göra klar ADHD-utredningen. Har väntat ett år på att få komma till Vuxenpsyk. Beroende på vad utredningen visar så måste jag kanske prova ut medicin. Jag hoppas kunna vara så bra att jag kan börja arbetsträna om sex månader. - Det ska bokas ett möte och diskuteras arbetsträning så det är väl det som blir. - Jag ska försöka schemalägga mitt liv lite mer, försöka vända på dygnet och äta bättre. Nästa steg är att börja gå hos en sjuksköterska som håller på med stresshantering. 6.

11 7. Hur situationen kommer att se ut om två år besvarades med: - Jag vet inte, jag har förlorat hoppet och kan inte se så långt fram. - Jag har provat att arbetsträna i omgångar och misslyckats men man kanske hittar en lösning som jag klarar trots att jag är handikappad efter en operation. - Jag jobbar nog igen i mitt gamla jobb. 4. Sammanfattning av deltagarintervjuerna i Mitt val Hallstahammarsgruppen Sju kvinnor var anmälda till gruppen och alla fullföljde aktiviteten. Deltagarna var 36, 38, 43, 45, 45, 59 och 63 år. Samtliga hade varit sjukskrivna en längre tid för psykisk problematik. På frågan varför de ville vara med i aktiviteten svarade de: - Jag hade ett möte med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Jag kände att jag ville göra något eftersom jag mådde bättre men visste inte vad jag skulle satsa på. När handläggaren på Försäkringskassan visade information om Mitt val så tyckte jag att det verkade OK. - Jag fick en förfrågan från handläggaren hos Försäkringskassan om jag ville vara med. Jag kände panik över att vara hemma eftersom jag ville komma ut i arbetslivet igen så jag tackade ja. - Jag fick information om Mitt val från min handläggare på FK. Ett par månader tidigare gjordes en utredning avseende arbetsförmåga, där jag under fem veckor fick prova hur mycket jag klarar. Utredningen visade att jag inte har tillräcklig arbetsförmåga ens för att börja arbetsträna, vilket gjorde mig ledsen och rädd. Att var med i ett projekt genom FK och AF kändes som något att hålla fast vid. - Handläggaren på Försäkringskassan frågade om jag ville vara med. Jag vill prova allt som går framåt och detta kändes inte jobbigt, framför allt eftersom hon frågade vill du och inte sade att jag borde eller måste göra det. Det kändes bra att det var ett frivilligt val. - Handläggaren på Försäkringskassan tipsade mig om den. Jag var intresserad redan i våras men då blev det ingen grupp. Det kändes bra att det var frivilligt och jag ville testa min förmåga. Jag fick visserligen information om Mitt val men jag fattade nog inte vad det skulle gå ut på. - Handläggaren på Försäkringskassan informerade om den och berättade att det var frivilligt att delta. Det fanns inga krav att man i detalj måste beskriva sin egen situation så jag bestämde mig för att delta. - Handläggaren på Försäkringskassan visade den skriftliga informationen och jag kände att jag ville komma framåt och testa detta.

12 Förväntningarna på aktiviteten var: 8. - Det var pirrigt att gå dit första gången. Jag insåg att det gällde att sitta tillsammans med andra långtidssjukskrivna och jag ville inte riktigt räkna mig dit. Jag visste inget om innehållet men tänkte att det skulle kunna vara ett steg på väg att komma ur sjukskrivningen. - Jag hade många fördomar, tänkte att det skulle bli jobbigt att sitta en grupp med människor i samma situation som jag att det skulle bli för mycket av det goda. Risken verkade stor att man skulle känna sig ännu mera sänkt, jag hade redan en uppfattning om att jag var dålig som hamnat i sjukskrivning och såg ner på mig själv. - Inga förväntningar alls eftersom jag inte visste vad som skulle ske. Vi fick mer information vid första tillfället. - Jag visste egentligen inte vad det innebar men jag var intresserad av att se om jag skulle klara av att vara i en grupp. Jag hade farhågor att jag skulle falla tillbaka till gamla vanor och engagera mig för mycket och vilja ta hand om de andra i gruppen. Tänkte att jag skulle prova i alla fall går det så går det! - Jag hoppades få hjälp med vilken inriktning jag skulle ha, om jag ska plugga eller arbeta. - Jag hoppades nog mest att jag skulle orka med att delta. Kanske också litegrann att det skulle vara något i projektet som gav mig hopp, att jag skulle finna motivation och mod att planera för framtiden. - Jag fick veta att det skulle handla om att hitta styrkor hos sig själv. Jag kände mig mycket orolig när jag gick dit första gången. Har förväntningarna uppfyllts? - Det har varit en jättebra kurs! - Jag blev positivt överraskad och fick mer respekt både för mig själv och de andra. Jag insåg att jag har straffat mig själv och inte velat acceptera min situation. Det var nyttigt att förstå att jag inte längre bör döma mig själv och andra. - Till viss del, ja. Jag vågar hoppas på att det finns stöd att få. - Jag har mått bättre och tycker att detta har utmanat mig lagom. Jag gick framåt i början men har fått tillbaka en del ångest nu på slutet. Jag har alltid haft svårt med grupper sedan jag blev mobbad under skoltiden och jag hamnar alltid utanför trots att jag anstränger mig. - Det har inte varit så strukturerat men jag har fått många insikter om min sjukdom, mina rädslor och annat. Jag skulle gärna ha gått längre tid än en månad i gruppen men jag känner mig tillfreds och nöjd.

13 9. - Nej, det känns inte klarare nu. Jag är rädd för att misslyckas men kursen var bra så det var inte fel att gå den. - Det blev bättre än jag tänkt mig. Jag har fått prova på hur det är i grupp och farhågorna har inte slagit in. Det har varit jobbigt med sex timmar per vecka men jag har haft stort stöd av de andra i gruppen samt handledarna. Jag har nog gråtit varje dag men det har varit mycket skratt också. Gruppen betygsatte aktiviteten Mitt val på en skala mellan 0 och 10 där 0 är helt missnöjd och 10 supernöjd: 7, 10, 9, 9,5, 10, 10 och 10 d.v.s. ett medelvärde på 9,4. Kommentarer: - Det klickade direkt i gruppen och handledarna var bra som lät oss prata fritt. - Bra nivå på övningarna och man kände ingen press det fanns möjlighet att säga pass. - Upplägget har varit jättebra. - Jag hade fördomar om att sitta i en grupp med sjukskrivna och må dåligt men så blev det inte. - Det finns lite som jag saknar. - Det har varit ett bra sätt att testa sig själv. Vissa frågor kändes kanske lite för lika varandra men det har ändå varit OK. Betyget för bemötandet: 10, 10, 10, 10, 10,10,och 10 d.v.s. ett medelvärde på 10. Kommentarer: - Jättebra handledare som var kompetenta, inlyssnande, flexibla och lyhörda. - Handledarna har varit jättebra, empatiska och låtit oss alla få prata utan att styra, De har informerat utan att det känts kravfyllt. De har verkligan matchat varandra. - Jättebra handledare. De är beundransvärda som kan vara så flexibla, varsamma och försiktiga. - Jättebra handledare som funnits till för oss. Det har varit gråt och skratt. - Handledarna har varit mjuka, förstående och duktiga på att läsa av. Det har funnits en lekfullhet i kursen som har tagit fram barnet i oss. Betyget för lokalen blev: 10, 10, 7, 10, 7, 10 och 10 d.v.s. ett medelvärde på 9. Kommentarer: - Mysig lokal som känts välkomnande men dålig luft, det blev för instängt. - Den kunde ha varit mysigare inredd.

14 Betyget för tiderna blev: 3, 6, 8, 8, 10, 10, och 10 d.v.s. ett medelvärde på 7, Kommentarer: - Eftermiddagar har varit bra för mig. - De fungerade bra för mig. - Eftermiddagar passade mig perfekt och fördelningen över veckan var också bra. - Jag hade hellre gått på förmiddagen eftersom jag inte kan företa mig något när jag har en tid att passa. I övrigt var upplägget med antal dagar per vecka och dagarnas placering bra. - Det var jobbigt med eftermiddagar då jag fungerar bäst på förmiddagen. Fördelen var att jag blev så trött av att gå flera dagar per vecka att jag kunde sova lite längre på förmiddagen annars går jag mest och väntar på att det ska bli dags att gå iväg. - Fungerade inte alls för mig som är ensamstående med skolbarn utan fritids. Det har varit svårt att ordna barnpassning. Förmiddagar hade varit bättre. På frågan om deltagarna tidigare hade varit med om liknande aktiviteter via någon myndighet så var det fyra som hade någon erfarenhet av detta. Skillnaden med Mitt val jämfört med dennes tidigare aktivitet beskrevs som: - Det här var behagligare eftersom vi passade så bra ihop i gruppen tack vare att det bara var kvinnor med liknande erfarenheter. På work for you hade de flesta fysiska besvär, det var bara jag som hade psykiska. - Här visades mer medkänsla och värme. Jag fick känslan att de verkligen ville hjälpa mig framåt. - De tidigare aktiviteterna var mer målinriktade och gick t.ex. ut på att leta praktikplatser. - Den här var mer anpassad för sjukskrivna, speciellt till oss som alla hade psykiska problem. Deltagarnas möjligheter att påverka aktivitetens innehåll beskrevs som: - Handledarna har själva ändrat på dagordningen beroende på vilka känslor som fanns i gruppen så jag har inte behövt påverka. De har känt av hur folk har mått. - Det har varit bra att ha möjligheten att säga pass men jag har inte behövt använda den. - Jag vet inte men känslan har varit att det är möjligt. - Det kunde jag ha gjort men det har inte behövts. - Jag har inte känt något behov av att påverka men hade jag velat styra så hade det säkert funnits stora möjligheter.

15 11. - Det hade säkert funnits stora möjligheter men jag har inte känt något behov av att påverka. Handledarna har själva justerat sina planer utifrån oss. - Behovet har inte funnits. Det har varit lustfyllt och trevligt hela tiden. Frågan om något borde ha varit annorlunda i aktiviteten besvarades med: - Man kunde ha lite utförligare information om regler och annat kring utbildning. Det är konstigt att man inte kan ha studieträning istället för arbetsträning om man är osäker på om man klarar att studera. Det borde också finnas möjlighet att välja förmiddags- eller eftermiddagstid. - Nej, det var bra som det var. - Nej, det var bra som det var. Det var suveränt med en grupp av bara tjejer. Om man ska ha grupper i fortsättningen så bör man kanske även då dela upp i tjejoch killgrupper. - Nej, det är bra som det är. - Nej, - Nej, det var bra som det var. Det var en fördel att det bara var kvinnor med samma problematik i gruppen. Det hade varit svårare att prata fritt om män funnits i gruppen eftersom många hade dåliga erfarenheter av just män. - Det kändes lite flummigt i början eftersom jag var mer målinriktad och var inriktad på att välja väg men det blev bättre senare. Det vore bra om det fanns möjlighet att välja förmiddagstider. Övriga deltagares roll och betydelse beskrevs så här: - Det har varit samma kategori av människor i gruppen med samma problem och vi har stöttat varandra. Klimatet var öppet i gruppen men jag kände mig lite hämmad eftersom jag kände en i gruppen sedan tidigare och därför inte ville lämna ut mig. Gruppen kommer att hålla kontakt även i framtiden. - Det fanns en stark gruppkänsla och vi kunde vara öppna mot varandra eftersom det fanns trygghet i gruppen. - Jag känner alltid ett utanförskap i grupper. Jag vet inte varför jag inte passar in, varför ingen vill vara med mig - men annars har gruppen varit fin, det har varit en öppen stämning med mycket skratt och gråt. - Det var en stark gruppkänsla. Det var skönt att träffa folk med samma erfarenheter och tankar. Vi har kunnat prata helt fritt. Vi kommer att fortsätta träffas efter det att kursen har slutat. - Jättestöttande och öppet klimat i gruppen. Det känns skönt att man inte är ensam om problemen. Trots att vi var så olika så fanns en gemensam nämnare och vi var trygga med varandra. - Jag har ett gott socialt nätverk, med stöttande vänner men det är ändå speciellt att träffa människor som är i en liknande situation som en själv. Vi har haft roligt, trots att vi varit i varierande skick när vi kom, det har varit både tårar och

16 12. skratt. Känslan av gemenskap kom väldigt snabbt. Jag vill poängtera betydelsen av att vi alla var kvinnor. Alla instämde i att deltagarnas kön är viktig för en grupp som Mitt val. Eftersom samhället inte är jämställt (än!) har vi generellt väldigt olika erfarenheter beroende av vårt kön. Könsseparatistiska rum är i dessa sammanhang en nödvändighet vill jag hävda. - Jag känner att jag inte vill sluta träffa dem. Jag brukar inte vara så öppen men det har bildats djupa vänskaper i gruppen som kommer att fortsätta. Vi har bytt telefonnummer och ska fortsätta träffas. Vi har varit helt trygga och kunnat prata om vad som helst. Alla deltagarna ville rekommendera aktiviteten Mitt val till andra som funderar på att delta. Kommentarer: - Frivilligheten gör att man kan komma ut och testa sin förmåga utan att det behöver leda till något. - Den är väldigt positiv och givande. - Man bör ge den en chans! - Det är nyttigt att träffa andra som också mår dåligt och inse att man inte är ensam. - Den är värd att prova! - Det finns inget att förlora på att prova det kan bara bli vinst. Det är bra att komma ur isoleringen som långtidssjukskriven och få träffa nya människor. Min fråga om det varit något som deltagaren varit med om under aktivitetstiden som varit särskilt hjälpsamt och som denne kan ha nytta av senare i livet besvarades med: - Ja, jag behöver inte vara rädd för att vara med i grupper längre och vågar ge mig ut i något nytt. Jag har fått massor av positiv feed-back och jag har det nedskrivet så jag kan gå tillbaka och läsa det igen. Jag har fått tydliggjort styrkor som jag inte själv har sett. - Ja, jag har fått insikter och är lugnare i mig själv. Jag vet bättre var jag står idag. - Ja, vissa tankar och mindfullness. - Jag har lärt mig att inte vara så fördomsfull och att det är bra att våga prova nya saker. Frivilligheten var en viktig faktor i detta. - Inget omvälvande förutom att jag har fått tillbaka min ångest. Jag hade hittat en trygg cirkel med rutiner innan men nu blev det ett avbrott som gjorde mig påmind om mina tillkortakommanden och som släppte lös demonerna inom mig igen. - Jag fick bra information om samordningsteamet som jag inte visste något om tidigare.

17 13. - Svår fråga. Om senare i livet betyder några månader så ja, det tror jag. Att påminnas om att fokusera på sina styrkor är alltid hjälpsamt, och förstås särskilt då man är sjuk. Men som sagt, att påminnas om att man är något mer än bara sin sjukdom, och att få ingå i ett sammanhang gör skillnad. Jag tänker att det kanske hade varit annorlunda för mig idag om jag kunnat delta i projekt liknande Mitt val tidigare, och under fler tillfällen under de två år jag varit sjuk. När jag insjuknade hade det förstås inte varit möjligt, men senare. Det är stödet från någon/något som är insatt i människans psykologi och hälsa jag har saknat, särskilt som sjukvården är hårt belastad vilket gör att det är svårt att få den vård och det stöd man behöver (jag har mött åtta olika specialistläkare under två och ett halvt års tid). Vi har dock inte berört våra sjukdomar under projektet, jag menar inte att handledarna agerat psykologer men projektet gav en känsla av sammanhang, det var ett stöd under tiden det varade. Just bristen på sammanhang är en av de svåraste bitarna i att vara sjuk. Om aktiviteten Mitt val har gjort skillnad i deltagarens liv och i så fall på vilket sätt var också en fråga som besvarades med: - Jag har fått sex nya vänner med liknande erfarenheter. I övrigt står jag kvar på ruta ett och fortsätter vara sjukskriven. Men det har blivit tydligare och klarare vad jag behöver och vilka vägar jag ska gå. Jag har fått en inriktning. - Jag vet inte om ångesten hade kommit tillbaka ändå en eftersom jag är skör för förändringar så tror jag att kursen rubbade något. - Jag kommer att fortsätta prova mig fram eftersom jag inte vet vad jag orkar och var min gräns går. Jag har inriktat mig på att börja hos samordningsteamet. - Det kom upp djupa saker som jag blev berörd av så en period backade jag och mådde sämre. Det skedde efter 2-3 gånger. Det går upp och ner men nu mår jag bättre igen. - Jag klarar av att gå ut mer nu. Tidigare hade jag en gå ut rutin som gjorde att jag gick flera varv i lägenheten och hade svårt att komma iväg men nu sätter jag bara på mig skorna och går ut. - Jag har kontakt med de övriga deltagarna, vi har träffats några gånger, och vi har även skapat en grupp på Facebook där vi stöttar och peppar varandra. Det hade inte hänt om vi inte varit med i projektet. Det är speciellt att vi som individer träffas eftersom vi alla bär på liknande erfarenheter. Vi kämpar med att hantera våra sjukdomar och de lidanden de innebär. Vi bär på samma rädslor, samma oro, oro som kommer ur den särskilda omständighet livet som sjuk och sjukskriven innebär, speciellt känslan av att inte längre vara en självständig människa utan istället beroende av olika instansers välvilja, både medicinskt och ekonomiskt. - Jag har fått mer klarhet i var jag står. Det har blivit mer tydligt att det finns vissa saker som jag måste göra innan jag kan komma i jobb. Jag har fått bra

18 14. information om vilka resurser som finns hos myndigheterna och fått en mera positiv bild av dem. På frågan vad som kommer att hända de närmaste sex månaderna svarade deltagarna: - Jag ska ha ett möte med Försäkringskassan och min läkare och eventuellt försöka starta i samordningsteamet. Det finns mycket rädsla inför det men jag ska försöka. - Jag ska börja hos samordningsteamet och hoppas få stöd så jag vågar mig på en utbildning. - Jag har valt att börja hos samordningsteamet. - Jag ska troligtvis få börja hos samordningsteamet redan i november som nästa steg. - Att arbetsträna! - Jag har valt att börja hos samordningsteamet. - Jag ska försöka få ordning på sömn och annat för att som nästa steg komma till samordningsteamet. Hur situationen kommer att se ut om två år besvarades med: - Jag tror inte att jag har kommit i arbete men kanske till arbetsträning. - Jag tror att jag är tillbaka i arbete, kanske inte heltid, men jag jobbar! - Jag kommer att vara pensionär då. - Ingen aning. Jag lever efter fyradagarsregeln d.v.s. att bara tänka fyra dagar bakåt och framåt för att inte bli stressad. - Jag kommer nog inte att gå tillbaka till mitt gamla jobb men jag hoppas vara i arbetslivet i något annat arbete. - Jag vill hjälpa andra genom att ge av mina erfarenheter. Jag hoppas kunna klara beteendevetenskapliga studier eftersom jag inser att man inte får jobb typ kurator utan utbildning. - Jag har inget långtidsperspektiv. 5. Sammanfattning av deltagarintervjuerna i Mitt val Salagruppen Tre kvinnor var anmälda till gruppen och alla fullföljde aktiviteten. Deltagarna var 35, 39 och 59 år. Samtliga hade varit sjukskrivna en längre tid för psykisk problematik. På frågan varför de ville vara med i aktiviteten svarade de: - Handläggaren på Försäkringskassan skickade hem papper att skriva på samt en broschyr om Mitt val. Jag fick inte veta att det var frivilligt utan fick uppfattningen att det bara var att skriva på om jag inte skulle få bekymmer med sjukpenningen.

19 - Försäkringskassans handläggare ringde och frågade om jag ville vara med. Jag förstod inte så mycket mer än att jag skulle vara med i en grupp men jag tänkte att det kunde vara skönt att komma ut. - Jag går redan hos samordningsteamet och Sara-Stina berättade att det fanns en plats kvar i Mitt val om jag ville ha den. Jag tyckte det lät intressant eftersom jag redan gått en hel del lösningsinriktade kurser och gärna ville lära mig lite mer om den här metoden. Förväntningarna på aktiviteten var: - Att jag skulle få lite inside information och fördjupade kunskaper om metoden. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med sådant. - Det kändes som fel tidpunkt att göra något eftersom jag nyss hade dragit igång en medicinsk utredning för att få se om det fanns eventuella fysiska fel på mig också och detta triggade mig ganska mycket. Men jag tänkte att jag går dit och ser vad det är för något. - Jag hade inga förväntningar utan var helt nollställd. Har förväntningarna uppfyllts? - Det har varit jobbigt med tretimmarspass eftersom man har fått tänka så mycket men det har varit utvecklande. Det har varit bra att slippa gå hemma och grubbla själv, nu har jag fått respons från andra att tankarna jag har är OK och det underlättar. - Kursen har varit helt OK. Projektet är säkert bra men för mig var det fel tidpunkt, jag skulle ha väntat tills jag var lite mindre stressad. - Det har varit utvecklande och gav mer än jag hade förväntat mig. Jag kom en bit längre på vägen mot mitt mål. Jag tycker om att lära mig nya saker och detta har varit roligt. Gruppen betygsatte aktiviteten Mitt val på en skala mellan 0 och 10 där 0 är helt missnöjd och 10 supernöjd: 10, 8, och 8 d.v.s. ett medelvärde på 8,7. Kommentarer: - Lite för jobbigt. - Jag kände igen en del av övningarna från skolan. Betyget för bemötandet: 10, 10, och 10 d.v.s. ett medelvärde på 10. Kommentarer: 15.

20 - Handledarna är snälla, intresserad, smarta och inger trygghet. 16. Betyget för lokalen blev: 10, 8 och 9 d.v.s. ett medelvärde på 9. Ingen kommentar. Betyget för tiderna blev: 8, 1 och 10 d.v.s. ett medelvärde på 6,3. Kommentarer: - Det hade varit bättre på förmiddagen men det gick dessvärre inte att ändra. Jag är trött på eftermiddagarna. Passen har känts lite för långa men fördelningen av dagar över veckan har varit bra. - Eftermiddagar är inte bra för mig, det blir för lång startsträcka som triggar igång mig. Förläggningen av dagarna i veckan och längden på passen har däremot varit OK. - Det har varit en utmaning att orka med tretimmarspass men den tiden har också behövts för att inte stressa. Fördelningen av dagar över veckan och eftermiddagstid har passat för mig. På frågan om deltagarna tidigare hade varit med om liknande aktiviteter via någon myndighet så var det bara en som hade någon erfarenhet av detta. Skillnaden med Mitt val jämfört med dennes tidigare aktivitet beskrevs som: - Det här var en av de bättre jag varit med om. Jag har varit i hur många aktiviteter som helst. Den senaste var en smärtgrupp men det har varit alla möjliga skräckaktiviteter, som att åka runt på stolar och krama andra. Deltagarnas möjligheter att påverka aktivitetens innehåll beskrevs som: - Man har kunnat säga nej om man inte velat svara och de har frågat om det är något man vill ta upp och dela med sig av. - Ja, man har kunnat säga ifrån om man inte velat svara. - Man har kunnat säga pass om man inte velat svara. Frågan om något borde ha varit annorlunda i aktiviteten besvarades med: - Ja, tiderna. Det hade varit bra om man hade kunnat välja mellan förmiddag eller eftermiddag. - Nej inget speciellt. - Nej, den är bra som den är. Kanske att den kunde ha varit lite längre.

21 17. Övriga deltagares roll och betydelse beskrevs så här: - Gruppen har haft stor betydelse, det hade inte fungerat utan de andra. Vi har känt oss trygga med varandra och kunnat prata öppet. - En jättebra grupp och vi har även pratats vid efteråt. Det har varit en öppen miljö och man har känt förståelse. Tårar har förekommit men det har varit underbart att se hur alla har blommat upp och växt. - Det har varit en bra grupp som har delat erfarenheter och man har fått lite ahaupplevelser. Vi har stöttat varandra och gett tips. Det fanns en trygghet och öppenhet i gruppen. Det var också bra att vi bestämde att på fikarasten skulle vi prata om helt andra saker. Alla deltagarna ville rekommendera aktiviteten Mitt val till andra som funderar på att delta. Kommentarer: - Den är bra om personen är redo för en förändring och inte vet vilken hjälp den kan få. Vi har fått bra information från Hälsocenter, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och samordningsteamet. - Den är bra om man är på en punkt där man vill komma vidare. Man måste dock må ganska bra för att kunna ta till sig innehållet. Det är bra att få information om vilka vägar man kan välja framåt i tiden och att den ges utan krav och press. Vi har fått bra information från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och samordningsteamet. - Det beror på om personen är redo mentalt och fysiskt för att ta ett steg ut. Man måste ha hittat en plattform och veta var man står och man måste våga och vara beredd att arbeta med sig själv annars är det inte till någon nytta. Därför är det viktigt att handläggaren eller läkaren är säkra på att det är rätt person de skickar till Mitt val. Min fråga om det varit något som deltagaren varit med om under aktivitetstiden som varit särskilt hjälpsamt och som denne kan ha nytta av senare i livet besvarades med: - Nej, inget speciellt. - Ja, att jag inte behöver ta stora kliv framåt, något som är naturligt för mig som är hetsig och gärna vill pusha på. Jag har lärt mig att det får ta tid. - Jag har fått bra information om olika vägar att gå och jag kände efter halva kursen att jag var på rätt spår. För sex månader sedan kunde jag inte sätta mål men det kan jag nu tack vare bra övningar som Drömbilder och Walking scale som hjälpt mig att få fokus och sätta mål. Jag har fått bra verktyg som jag kan använda även på andra områden i livet.

22 18 Om aktiviteten Mitt val har gjort skillnad i deltagarens liv och i så fall på vilket sätt var också en fråga som besvarades med: - Jag har gjort ett frivilligt val att börja i samordningsteamet. Jag hoppas att det ger mig längre tid så att jag blir mindre stressad och kan koncentrera mig. Jag har hört bra saker om samordningsteamet. - Jag är mycket tröttare nu än före eftersom det har varit intensivt och allt hemma har fått stå tillbaka för detta. Men jag är mer hoppfull nu än innan Mitt val och jag har valt att börja hos samordningsteamet. - Största förändringen är att jag har fått målfokus nu vet jag vad jag vill och jag tror att jag kan hålla kvar fokus. Jag är lite av en naturkraft som gärna hoppar på olika saker och behöver hållas tillbaka. På frågan vad som kommer att hända de närmaste sex månaderna svarade deltagarna: - Jag har redan klart att jag ska få arbetsträna vid en ny mottagning hos Socialförvaltningen. Det ska bli jättespännande. - Jag ska börja hos samordningsteamet. - Jag ska vara med i samordningsteamet. Hur situationen kommer att se ut om två år besvarades med: - Jag hoppas ha fått ordning på hjärnan så den fungerar igen och att jag kan jobba inom mitt gamla yrke. - Jag hoppas att jag orkar lite mer och kanske kan jobba. Jag hoppas ha hittat balans så att jag orkar både jobb och liv. - Jag har som mål att jobba på en 4H-gård. En sådan planeras i Sala och jag hoppas att den blir verklighet. 6. Mina kommentarer till intervjuerna med deltagarna Intervjuunderlaget är egentligen alldeles för litet för att göra någon djupare analys men några saker kan vara värda att lyfta fram. Få av deltagarna hade, av informationen de fått i förväg, fattat vad Mitt val gick ut på men de flesta såg det ändå som en chans att komma ut och testa sin förmåga utan alltför mycket krav. Förväntningarna var därför låga när deltagarna började i projektet. Att det var frivilligt var dock en viktig faktor för många. Jag är förvånad över att inte fler långtidssjukskrivna tog chansen att delta i Mitt val. Trots den långa förberedelsetiden (mer än ett halvår) så lyckades man inte fylla gruppen i Sala respektive Fagersta med mer än tre deltagare vardera. Det vore intressant att få veta vad detta beror på. Det borde inte ha funnits någon brist på målgruppen hos Försäkringskassan så varför hittades inte lämpliga deltagare? Berodde det på att projektet inte prioriterades av handläggarna och de därför inte frågade de personer som de var handläggare för eller

23 19. tillfrågade de verkligen alla och merparten tackade nej till deltagande? I så fall undrar jag vilken information som handläggarna lämnat angående projektet. De verkar inte ha sålt in det särskilt väl enligt min mening. Det är synd med tanke på den positiva respons som deltagarna ändå har gett projektet, för trots de låga förväntningarna så upplevdes Mitt val som en positiv insats av de flesta av deltagarna. Det totala betyget för aktiviteten (genomsnitt för alla tre grupperna) blev 8,5 på en 10 gradig skala där 0 var sämst och 10 var bäst och det måste betraktas som ett mycket högt betyg. Samtliga deltagare ville rekommenderade aktiviteten till andra långtidssjukskrivna. Ett par deltagare ansåg att Mitt val borde vara obligatorisk för alla långtidssjukskrivna eftersom man fick så bra information från experter hos myndigheterna om vilka möjligheter och vägar som finns att välja. Handledarnas insats betygsattes till 9,3. De fick enbart uppskattande kommentarer gällande sitt sätt att leda Mitt val och det bemötande som deltagarna fick. Omdömen gavs som kompetenta, flexibla, lyhörda, mjuka, förstående, varsamma, smarta, inger trygghet, ödmjuka och varma. Rätt personer på rätt plats. De är värd en eloge för sin insats. Lokalen gavs betyget 9 utan så många kommentarer så förmodligen har den fungerat bra för aktiviteten på alla tre ställena. Det var bra att man valde lokaler utanför myndigheternas väggar så att aktiviteten friställdes från myndighetsutövning. Tiderna fick slutligen betyget 7,4. Fördelningen av dagar över veckan för aktiviteten samt längden på passen passade bra för de flesta av deltagarna. Däremot hade många önskat att de haft möjligheten att kunna välja att gå på förmiddagen eller eftermiddagen eftersom deras funktionsförmåga var olika bra under dagens lopp. Detta är något som man bör tänka på om man ska ha fler grupper i framtiden. Sex av tretton deltagare hade tidigare erfarenhet av insatser från myndigheter. Alla sex ansåg att Mitt val passade bättre för långtidssjukskrivna än de insatser som de tidigare prövat och som varit mer målinriktade. I Mitt val fick man fakta och information utan att behöva känna press. Behovet av att få veta hur myndigheter fungerar och vilket regelverk som styr har jag uppfattat som mycket stort hos många av deltagarna. Att grubbla i ensamhet över vilka skyldigheter och rättigheter man har som sjukskriven tar mycket energi som istället borde läggas på tillfrisknande. Deltagarna kände inget behov av att påverka innehållet i Mitt val. Detta berodde mycket på att handledarna var så flexibla och att de gav utrymme till diskussioner då deltagarna kände att detta behövdes. De tyckte att det var bra att de kunde säga pass om de inte ville svara eller berätta om sig själva, men få verkade ha utnyttjat möjligheten. Tryggheten i gruppen gjorde att de valde att vara mycket öppna med sina erfarenheter. Gruppdynamiken verkar ha fungerat i alla tre grupperna. Deltagarna har stöttat varandra och det har både förekommit skratt och gråt. Hallstahammarsgruppen har sagt att de kommer att fortsätta hålla kontakt. När gruppdynamiken fungerar så bra som den gjort här så drivs processen framåt mot önskat resultat.