Traditionell harmonilära

Transkript

1 Traditionell harmonilära baserad på den fyrstämmiga satsen Institutionen förr musikvetenskap Version

2 2 Förord Detta kursmaterial är en pappersutskrift av satsläredelen i den webbaserade distanskursen Musikteori 1, 15 högskolepoäng, som ges vid institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet. Kursen ligger helt och hållet på Internet och kan läsas i valfri studietakt. Som aktiv studerande har man tillgång till lärare som rättar inlämnade uppgifter och besvarar frågor, det finns instruktionsvideor och diverse andra hjälpmedel att tillgå. Anmälan till kursen görs på studera.nu. Kursmaterialet får användas fritt, kopieras fritt men inte ändras utan författarens tillstånd. Uppsala Ola Eriksson Institutionen för musikvetenskap Box 633, Uppsala. Besöksadress: Thunbergsvägen 3H. Tel Epost: Ola.Eriksson@musik.uu.se Tel till kursamanuens:

3 Vad är satslära? Institutionen för musikvetenskap, 3, eller harmonilära som ämnet också kallas, handlar om ackords uppbyggnad och hur de förbinds med varandra. n omfattar ackordtyper och stämföringsprinciper från den västerländska konstmusiken under tiden ca och är enn allmän grundkurs för vidare studier i musikteorii och musikaliskt hantverk. De ackordtyper det är fråga om är dur- och molltreklanger i olika lägen (med läge menas vilken av ackordets toner som ligger i basen), treklanger med tillagd sext (t.ex. C6), kvartförhållningar (sus4-ackord), septimackord (C7, Cmaj7), nonackord (C9, C7-9), dimackord (Cdim) och några ackord som endast förekommer i vissa v ackordföljder som det neapolitanska sextackordet. Det ackordbeteckningssystem som används här kallas funktionsbeteckningar. De utgår från tonartens tre huvudackord tonika (i C-dur: C), subdominant (F) och dominant (G). De är alltså oberoende av tonart. Det klangmediumm man normalt arbetar med i dessa övningar ärr den blandade kören för vilken man skriver en fyrstämmig sats (sopran - alt - tenor - bas). Man använder två notsystem för detta: damrösterna på det övre systemet och mansrösterna påå det nedre. I övningarna är melodistämman (= sopranstämman) och ackorden givna. Därmed är även basstämmans toner bestämda även om man kan välja i vilken oktav de ska ligga. Tonvikten i dessa övningar ligger sedan på att åstadkomma en bra stämföring och här är det då framför allt mellanstämmorna (alt och tenor) det handlar om. Största inflytandet på hur en sats är uppbyggd har stämföringen. Se och lyssna på följande exempel (ett avsnitt ur Mozarts Trollflöjten, ursprunglig tonart Ess-dur). E Använd gärna hörlurar, datorernas inbyggda högtalare brukar inte vara så värstt bra! mp3-001 Om vi förenklar notbilden kan vi lättare se stämföringen: mp3-002 Vi ser en överstämma som ligger hela takten, flyttar sig ned en ters t i nästa takt och ytterligare en ters i nästa takt. De två understämmorna rör sig stegvis fallande i parallella terser: 3

4 4 mp3-003 Här syns tydligt attt det är stämföringen (linjerna) som bestämmer vilka ackord det blir. Själva ackordföljden i sig är något helt annat: mp3-004 Syftet med studier i satslära är att man ska lära sig hur ackord är uppbyggda, vilka stämföringsprinciper som gällerr för dem ochh inte minst att öva upp satstekniken, d.v.s. förmågan att överblicka ett komplicerat musikaliskt förlopp. 4

5 Några grundläggande begrepp Institutionen för musikvetenskap, 5 Här går vi igenom vad som menas med treklanger i olika lägen, stämavstånd, stämkorsning, fördubblad ton samt vilka omfång som dee fyra körstämmorna har. Följandee beteckningssystem används: Tonarter betecknas med stor bokstav för dur och liten för f moll. Tonnamn betecknas med små bokstäver. C-durskalans 7:e 7 ton kallas h (i motsats till den anglosaxiska traditionen där den kallas b). Sänkt h kallas k b. Ackord betecknas med stor bokstav plus eventuellt förtecken och eventuellt tillägg, t.ex. C, Fm, Ddim, Bb,, Eb, Ab, F# # och C#. Funktioner betecknas med T, S, D för durackord och t, s, d för mollackord (plus olika tilläggstecken). Treklanger I de inledande övningarna handlar det enbart om dur- och molltreklanger. Dessa bestårr av grundton, ters och kvint. Skillnaden mellan dur- och molltreklanger är att det är en stor ters mellan grundtonen och tersen i durackordd och en liten ters i mollackord. mp3-005 Treklanger i olika lägen Termen 'läge' förekommer i olika sammanhang inom satsläran. I det här fallet handlar det om vilken av ackordets tre toner som ligger underst. Ackordets karaktär är till stor del beroende av vilken ton som är baston. Om ackordets grundton liggerr i basen sägs ackordet vara i grundläge, om tersen liggerr i basen i tersläge och om kvinten ligger i basen i kvintläge. I de inledande övningarna skall alla ackord vara i grundläge. mp

6 6 Satstyp Satsläreövningarnaa ska med några undantag skrivas som en fyrstämmig sats för en blandad kör bestående av stämmorna sopran alt tenor bas Utgångspunkten är en melodistämma (= sopranen) och ackordbeteckningarr i form av funktionsbeteckningar (T, S, D o.s.v.): Sopranstämman (= melodin) är given ochh under notsystemet anges först tonarten (G-dur) och sedan ackorden med funktionssymboler. När övningen är klar kan den se ut som nedan: mp3-007 Körstämmornas omfång sopranens omfång är c1-a2 altens omfång är f0-d2 tenorens omfång är c0-a1 basens omfång är E-d1 mp

7 7 mp3-009 mp3-010 mp3-011 Ackordens läge I de första övningarna ska allaa ackord vara i grundläge, det vill säga s ha grundtonen i basen. Följande exempel visar C-dur ackord i grundläge (grundtonen c i basen), tersläge (tersen e i basen) och kvintläge (kvinten g i basen). På det övre systemet ligger sopranstämman och altstämman och på det nedre tenor och bas. mp3-012 Avståndet mellan körstämmorna För att få en homogen klang ska avståndet mellan sopran och alt inte överstiga en oktav, likaså mellan alt och tenor. Mellan tenor och bas kan avståndet vara större, upp till oktav plus kvint. Stämkorsning Stämkorsning (att till exempell alten ligger ovanför sopranen) ska inte förekomma i övningssatserna. 7

8 8 Fördubbling av toner Ha alltid koll på vilken ton i ackordet som fördubblas. I de första övningarna gör man det lättast för sig genom att (nästan) alltid fördubbla grundtonen. I något fall blir stämföringen bättre med tre grundtoner och en ters (kvinten utelämnas). Undvik framför allt tersfördubblingar. De är bra att ta till i vissa fall som vi kommer in på längre fram men i början brukar de leda till stämföringsfel typ kvint- eller oktavparalleller. 8

9 9 Repetitionsfrågor 1. Vilka ackord innehåller toner som ligger utanför körstämmor nas normalaa omfång? 2. Vilka av följande ackord står i grundläge (har grundtonen i basen)? 3. Vilka ackord står i sammanträngt läge?? 4. I vilka ackord är det för stort avstånd mellan närliggande stämmor? 9

10 10 5. I de första övningarna ska ackorden bestå av två grundtoner, en e ters och en kvint. I undantagsfall kan man av stämföringsskäl ha tre grundtoner ochh en ters (men ingen kvint). Vilka av följande ackord är felaktigt skrivna utifrån denna regel? Varförr alla dessa regler? Du kommer i den här kursen att stöta på en hel del regler för hurr man ska skriva musik. Det kan handla om hur ackord byggs upp, hurr stämföringen ska göras mellan olika typer av ackord m.m. Men, kan man verkligen ställa upp regler r för hur musik ska varaa beskaffad?? Många musiker som är vana att fritt improvisera brukar tycka det känns väldigt konstigt att t plötsligt ha en massa strikta reglerr för vad man får göra och (definitivt vanligast) inte får göra. Dessa åsikter och känslor hos våra studenterr är oerhört viktiga att ta på allvar!! Det blir därför en mycket angelägen uppgift att kunna ge en motivering för användandet av a ett regelsystem som kan accepteras av personer vars förstahandsreaktioner är negativa eller åtminstone skeptiska. Alltså, varför alla dessa regler? 1. En första följdfråga: existerar det överhuvudtaget någon formm av musik som inte har ett regelsystem? Svar: nej. Det som utmärker en viss musikstil är desss begränsningar: vad man får göra och vad man inte får göra. De som känner en musikstil väl märker genast g om enn musiker håller sig till den eller avviker från normen. Däremot är det ytterst få musikstilar somm är kodifierade, alltså där man gjort en explicitt beskrivning av regelsystemet. Detta är ocksåå en mer eller mindre komplicerad uppgift. Att sätta uppp ett regelsystem för Stravinskys kameleontliknande stilbrytningar torde vara en nästan oöverstigligt svår uppgift, medan en kodifiering av Palestrinas musik är relativt tacksam att taa sig an. 2. Men varför just detta regelsystem? Dessvärre är frågan fel ställd: det är ingett regelsystem för en viss stil utan ett hopkok av stildrag från perioden som man av pedagogiska skäl har sammanfört till ettt läromedelspaket. Det är inte avsett som ett regelsystem som skaa användas för komponerande 10

11 11 idag, utan det har en pedagogisk funktion och ger dessutom en mycket bra insikt i musik från den historiskt viktiga perioden (varifrån huvuddelen av dagens konsertrepertoar är hämtad). 3. Det är pedagogiskt lämpligt att ha ett tydligt regelsystem att luta sig emot. Då kan man säga rätt eller fel i stället för att komma med mer glidande och vaga omdömen. Bra för nybörjaren (men enbart för nybörjaren!). Alltså, du som är uppvuxen med power chords, eller kvintparalleller som de kallas i satsläresammanhang, kan lugnt fortsätta med dessa i din egen musik. Det du gör här är att skriva på ett historiskt sätt. Syftet är att förstå stämföring och ackordbyggnad i det klassiska perspektivet, för att du därigenom ska kunna tillägna dig ett tekniskt kunnande som du har nytta av i alla musikaliska sammanhang. 11

12 Huvudtreklanger i durtonart Institutionen för musikvetenskap, 12 Tonika (T), subdominant (S) och dominant (D) är de tre huvudtreklangerna. Dessa tre ackord ligger intill varandra på kvintcirkeln. Tonikan i mitten, subdominanten en kvint nedåt och dominanten en kvint uppåt. Vi ska börja med att studera stämföringenn vid övergången från D till T. Änn så länge ska alla ackord vi skriver vara i grundläge, alltså grundtonen i basen, ochh ha fördubblad grundton: bestå av två grundtoner, en ters och en kvint. Undantagsvis kan man ha tre grundtonerr och en ters om det gör stämföringen bättre. Följande notexempel visar förbindelsenen D- T i C-dur: mp3-013 D har grundtonen g i basen och T har grundtonen c i basen. Det finns alltsåå bara två alternativ för basstämman här: antingen gå en kvartt uppåt eller en kvint nedåt. Den andra grundtonen i D (härr i altstämman) brukar upprepas och blir då kvint i T. Tersen i D är den ton som är viktigast i stämföringenn då den kann gå ett halvt tonsteg till en ton i T. Här i sopranen går h ett halvt steg uppp till c, den andra grundtonen i T. De halva tonstegen brukar upplevas som att det finns en sortss drive mot en upplösning i dem och de kallass ledtonsteg. Nu är det bara 1 ton kvar, nämligen kvinten i D (här i tenoren). Eftersom vii inte har någon ters i T ännu så får den gå dit. En bakomliggande princip förr denna stämföring är att stämmorna ska hoppa så lite som möjligt med undantag av basen som ju inte har några andra möjligheter här. Särskilt mellanstämmorna bör gå närmsta vägen till en ackordton i nästaa ackord. Påå så sätt får man en klangligt homogen sats. Det ärr också bättre att ha stegvis gåendee mellanstämmor eftersom steg alltid ger en melodisk effekt medan språng huller om bullerr skapar "dåliga melodier". Här nedan ses tre varianter på denna stämföringsmodell. Det är bara den inbördes ordningen mellan de tre övre stämmorna som skiljer. I samtligaa fall går basen från grundtonen i D till grundtonen i T, antingen en kvint nedåt eller en kvart uppåt. Tersen h går ett halvt steg 12

13 13 (ledtonsteg) upp till c, grundtonen i T. Den andra grundtonen i D (g) ligger r kvar och blir kvint i T. Slutligen går kvinten i D (d)( ett steg upp till tersen i T. mp3-014 Förutom basen rör sig de andra stämmorna stegvis eller med tonupprepning. Övningar på D T förbindelsen 1. Till vilken ton ska basen gå? o från d till g o från d till h o ligga kvar på d 2. Vart ska tersen i D (fiss) gå? o Tersen ska ligga kvar o Tersen i D går alltid till tersen i T o Tersen är ett ledtonsteg och ska gåå ett halvt steg uppåt till g 3. Kvinten i D (a) går till o grundtonenn i T o tersen i T o ligger kvar 4. Den andra grundtonen i D o går till grundtonen i T o ligger kvar o går till tersen i T 13

14 14 Lämna in för rättning Huvudtreklangerr 2 Finns det andra sätt att skriva följden D-T? I den modell vi har studerat s nåss tonikans grundton stegvis nerifrån, tersen i D gårr upp till grundtonen i T. Grundtonen kan även nås stegvis uppifrån: Här finns det två stämföringsalternativ: 1. Man prioriterar att ledtonenn h får gå hem till grundtonen i T. Då D får man ett ackord med tre grundtoner och en ters. Klangen blir mindre fyllig men stämföringen blir smidigare. 2. Man prioriterar att få ett fullständigt ackord varvid stämföringen blir lidande. Ledtonen går till kvinten i T i stället för till grundtonen n. I detta falll kan man också o skrivaa så här: Här ligger den andra grundtonen g kvar och ledtonenn h går upp till tersen i T i stället. Huvudtreklangerr 3 Följden D-T är en förflyttning en kvint nedåt på kvintcirkeln. Detsamma gäller följden T-S. Det är alltså exakt samma stämföringsprinciper som gäller för både b D-T och T-S. Följden G - C är D - T i C-dur och T - S i G-dur: 14

15 15 Därmed återstår attt se närmare på följdenn S - D. När vi gjort dett kan vi skriva hela följden T - S - D - T, den vanliga helkadensen. (Följden D - S förekommer knappast alls i det stilområde vi rör oss i här; däremot är den vanlig i blues och rock.) Till skillnad från T och D respektive T och S så har S och D ingen gemensam ton. Ingen ton kan således ligga kvar. Stämföringen ser i regel ut som i det övree av nedanstående två exempel: e 15

16 16 Konsonans och dissonans Begreppen konsonans och dissonans används i olika betydelser. Inom satsläran betecknar konsonans ett intervall eller ett ackord som är självständigt. Dissonanser är däremot kringgärdade av restriktioner och får inte uppträda hur som helst utan är relateradee till omgivande konsonanser på ett antal olika sätt. Konsonanta intervall är prim, ters, kvint, sext och oktav. Dissonanta intervall är sekund, kvart och septima. Konsonanta klanger är huvudsakligen duroch molltreklangerr i grundläge och tersläge. Ett specialfall är kvarten. En melodisk kvart (tonerna kommer i följd) är ett konsonant intervalll medan en harmonisk kvart (tonerna infaller samtidigt) är ett dissonant. Det finns vidare två slags konsonanta intervall: fullkomliga (eng. perfect) och ofullkomliga (imperfect). De fullkomliga har bara en normalstorlek, kallad ren; de är prim, kvart (som melodiskt intervall), kvint och oktav. De ofullkomliga har två normalstorlekar, stora och små; de är terser och sexter. Benämningen "fullkomlig" kommer frånn det medeltida sättet att beskriva intervall, nämligen som talförhållanden. De fullkomliga konsonanterna utmärks av enkla talförhållanden (mätta som stränglängder på den tiden, somm frekvenser nuförtiden): prim (1:1), oktav (2:1), kvint (3:2)( och kvart (4:3) Terser och sexter har mer komplicerade talförhållanden, som även är beroende av vilken typ av stämning som används. 16

17 17 Förbud mot parallellföring av fullkomliga konsonanser Från att ha varit en dominerande stämföringsmodell i organum-satser (se försvinner parallellförda kvinter omkring år 1300 och dyker inte upp igen förrän kring sekelskiftet Parallellföring av oktaver förekommer i speciella sammanhang, t.ex. för att få en så kraftfull klang som möjligt. Men i så fall är det konsekvent genomfört. I vanlig fyrstämmig sats undviker man att stämmor plötsligt börja röra sig i primer eller oktaver; satsen blir ju då trestämmig med en stämma dubblerad. I orkestersats är oktaveringar, ibland i flera oktavlägen, mycket vanliga men detsamma gäller här att man skriver konsekvent i oktaver eller inte alls. Den enda organum-modell som överlevde sekelskiftet 1300 var parallellföring av kvarter, dock inte i dess "rena", nakna form utan som faux bourdon-sats. (Se Här må man dock observera att kvarten inte får bildas med basstämman utan måste ligga högre upp i ackordet. Denna stämföring kan beskrivas som parallellföring av treklanger i tersläge (har tersen som baston) och användes flitigt ända fram till sekelskiftet I det övre exemplet går basen ett steg uppåt från grundtonen i S till grundtonen i D. Övriga stämmor går nedåt till närmaste ackordton i D. Det nedre exemplet visar en ren parallellföring av hela ackordet: alla stämmor går ett steg uppåt. Detta sätt att skriva är främmande för det stilområde vi håller på med här men förekommer ofta i senare tiders musik som t.ex. impressionism omkring sekelskiftet 1900, blockackord i jazz m.m. Det icke önskvärda sättet att föra stämmorna i det undre exemplet brukar kallas förbud mot parallellföring av fullkomliga konsonanser. Vi ska reda ut detta i nästa avsnitt. Prim kvint och oktavparalleller Parallellföring av två stämmor i primer, rena kvinter eller oktaver eller oktavförskjutna toner i dessa intervall, t.ex. duodecimor (oktav + kvint) ska alltså undvikas i våra övningssatser. I den västerländska musiken under tiden ca ca 1900 undveks denna typ av stämföring. (Dock inte helt hundraprocentigt; tonsättaren Johannes Brahms roade sig med att ge ut en bok där han samlat exempel på oktav- och kvintparalleller från kända tonsättare. Boken heter kort och gott Oktaven und Quinten.) Här nedan finns exempel på de paralleller som ska undvikas (kvinter, oktaver, primer och duodecimor): 17

18 18 mp3-015 mp3-016 mp3-017 mp3-018 Observera dock attt upprepade toner på kvintavstånd inte är en kvintparallelk ll. För att en sådan ska uppstå måste stämmorna gå till en annan kvint. Ungefär som en prim- eller oktavparallelll är att gå från en prim till en oktavv eller omvänt och denna stämföring ska också undvikas. Ett specialfall är att gå från en kvint i motrörelse till en duodecima eller omvänt: mp3-019 Denna stämföringsmodell var vanlig ändaa in på 1600-talet då den försvann n helt. Vi ska undvika den i övningssatserna. 18

19 19 Övning på kvintparalleller Två stämmor som bildar en kvint eller duodecima (kvint + oktav) ska inte gå till ett annat kvint- eller duodecimaintervall. Att samma kvint upprepas är alltså inte ett stämföringsfel. 1. I vilka ackord bildar tenor och bass en kvint? mp3-020 o Takt 1 ackord 1 o Takt 1 ackord 2 o Takt 2 ackord 1 o Takt 2 ackord 2 o Takt 3 ackord 1 o Takt 3 ackord 2 o Takt 4 ackord 1 2. I vilka fall uppstår en kvintparallell mellan tenor och bas? Se föregående notexempel. o Mellan ackorden i takt 1 o Mellan taktt 1 och 2 o Mellan ackorden i takt 2 o Mellan taktt 2 och 3 o Mellan ackorden i takt 3 o Mellan taktt 3 och 4 19

20 20 3. Var finns det kvintparalleller mellan tenor och bas? mp3-021 o Mellan upptakten och takt t 1 o I takt 1 o Mellan taktt 1 och 2 o I takt 2 o Mellan taktt 2 och 3 o I takt 3 o Mellan taktt 3 och 4 4. Var finns det kvintparalleller mellan tenor och bas? mp3-022 o Mellan upptakten och takt t 1 o I takt 1 o Mellan taktt 1 och 2 o I takt 2 o Mellan taktt 2 och 3 o I takt 3 o Mellan taktt 3 och 4 Lämna in för rättning 20

21 En instruktionsfilm Nästa avdelning är en demofilm om hur man kan använda en funktion i Sibelius för att upptäcka kvint- och oktavparalleller. Det är ett tilläggsprogram (en s.k. plug-in). Kom ihåg att spara filen innan du kör en plug-in för dett som plug-in-modulerna gör med d filen kan inte ångras. Institutionen för musikvetenskap, 21 Här följer några övningar i att upptäcka kvint och oktavparalleller.. mp3-023 Mellan vilka stämmor förekommer oktavparalleller? o S A o S T o S B o A T o A B o T B Mellan vilka stämmor förekommer följden duodecima - kvint? o S A o S T o S B o A T o A B o T B Mellan vilka stämmor förekommer kvintparalleller? o S A o S T o S B o A T o A B o T B Lämna in för rättning 21

22 22 Om du använder Sibelius så utnyttja den här funktionen. Maximera fönstret (kommandot finns både upptill och nedtill påå skärmen) så att du serr allt. När du sett filmen klickar du på Visa navigationen igen. Längst ner i Flashfilmens fönster finns bandspelarknappar. Du kan k pausa, snabbspola osv. För att kunna se filmen måste du ha Adobe Flash Player installerat. Laddass ner gratis från f (Filmen är utelämnad här) Ingen oktavparallell! En missuppfattning som då och då uppträder består i att man tror att en oktav mellan ett par stämmor bildar en oktavparallell om tonerna upprepas. En upprepad oktav är dock ingen oktavparallell, stämmorna måste gå till enn annan oktav för att ett e stämföringsfel ska uppstå. 22

23 23 Stämföring Här följer en genomgång av vad man bör tänka på när man skriver. Avstånd mellan stämmor Som en norm för bra klangbalans gäller följande avstånd mellann stämmorna i en fyrstämmig blandadd kör: max oktav mellan S och A max oktav mellan A och T max oktav + kvint mellan T och B Kort sagt, högst en oktav mellan närliggande stämmor utom mellan de två lägsta, där det är ca en och en halv oktav. Medan det är ganska lätt att se avstånden mellan S och A samt mellan m T och B eftersom dessa skrivs på samma system är dett svårare attt hålla rätt på avståndett mellan A och T eftersom de ligger på olika system. 1. Var är avståndett för stort mellan A ochh T? o Ackord nr 1 o Ackord nr 2 o Ackord nr 3 o Ackord nr 4 o Ackord nr 5 o Ackord nr 6 o Ackord nr 7 o Ackord nr 8 Lämna in för rättning 23

24 24 Basstämman Så länge basstämman endast ska bestå av v huvudtreklangernas bastoner är språng oundvikliga. Dessa bör dock begränsas till kvarter och h kvinter mellan T och S samt mellan D och T. Följden S-D bör vara en stigande sekund,, inte en septima eller nona: n mp3-024 mp3-025 mp3-026 Vilka av följande basstämmor (A, B, C, och D) innehåller för stora språng (bland annat septimor och nonor)? mp3-027 mp

25 25 mp3-029 mp3-030 o A o B o C o D Lämna in för rättning Mellanstämmorna Mellanstämmorna, alltså alt- och tenorstämmorna, har i homofon sats till uppgift att fylla ut ackorden. Man bör eftersträva små melodiska intervall i dessa stämmor: primer, sekunder och terser. Mellanstämmor med stora språng kan vara svåra att sjunga och blir ofta omelodiska. Dessutom brukar stora språng i mellanstämmorna för nybörjarenn ofta leda till stämföringsproblem av typ förr stort avstånd mellan närliggande stämmor, kvint- och oktavparalleller med mera. Man får ibland höra uppfattningen att det t är "synd om altarna" ifall de skulle få sjunga samma ton 6 gånger i följd. Tänk då på att om ackorden växlar så uppfattas den upprepade ton annorlunda. Prova gärna själv: mp3-031 meloditoner: f ackord: F f f f f f f Bb F Dm Gm Bbm6 F 25

26 26 Ett exempel på bra mellanstämmor: mp3-032 Altens melodiska intervall är prim-prim-p prim-prim-sekund-prim-sekund (endast små intervall). Tenorens är ters-sekund-ters-ters-kvart-prim (relativt små intervall, max en kvart) Nästa exempel visar vad som kan hända om tenorstämman tillåts hoppa friskt: mp3-033 Altens melodiska intervall är prim-prim-p prim-sekund-kvint-kvart och tenorens ters-septima- mellan alt och tenor för stort och det uppstår en oktavparallell mellan m de sista ackorden. sext-förminskad kvint-prim-kvart. Tre stämföringsfel uppstår: i två av ackorden är avståndet 26

27 27 Se notexempel: mp Hur många intervall större än en kvart innehåller altstämman?? o Inget o 1 o 2 o 3 eller fler 2. Hur många intervall större än en kvart innehåller tenorstämm an? o Inget o 1 o 2 o 3 eller fler 3. Var finns det en oktavparallell? o mellan ackord nr 1 och 2 o mellan ackord nr 2 och 3 o mellan ackord nr 3 och 4 o mellan ackord nr 4 och 5 o mellan ackord nr 5 och 6 Lämna in för rättning Fördubblad ton Vid en fyrstämmig sättning av en treklangg måste en av treklangstonerna förekomma två gånger. Detta påverkar ackordets karaktärr i viss mån: Fördubbladd grundton ger den mest stabila klangen Fördubbladd kvint ger en liten dragning åt dominanten (kvinten i T = grundtonen i D) Fördubbladd ters gör ackordet något ambivalent men är ett måste i vissa situationer för att undvika stämföringsfel. 27

28 28 mp3-035 I vissa fall underlättas stämföringen av att ackordet består av tree grundtonerr och en ters (man utelämnar hellre kvinten än tersen): mp3-036 I de inledande övningarna skall alltid grundtonen fördubblas. (Syftet är att begränsa variationsmöjligheterna så att satsen inte blir krångligare än nödvändigt.) Övning: Markera de ackord som har grundtonen fördubblad: mp3-037 o a o b o c o d o e o f 28

29 29 Lämna in för rättning Stämmornas riktning När det gäller stämmornas rörelseriktningg (uppåt, nedåt eller kvarliggande) ) så finns det två saker att ta hänsyn till: 1. I traditionell körsats undviker man att alla stämmor rör sig åt samma håll. För att tillgodose det kravet är det tillräckligt attt en (1) stämma rör sig i annan riktning alternativt liggerr kvar på samma ton. 2. Man undviker att två stämmor går i medrörelse (= åt samma håll) h till eller ifrån en prim. Skälet är förmodligen att klangytan plötsligt krymper eller ökar omotiverat. mp3-038 Stämmorna bör alltså gå till och från en prim i motrörelse. 29

30 30 Övningar 1. Markera den eller de takter där alla stämmor går åt samma håll mp3-039 o a o b o c o d 2. Markera den eller de takter där två stämmor går till eller från en prim i medrörelse. o a o b o c o d Lämna in för rättning Stämkorsning Stämkorsning innebär att den vertikala ordningen bland stämmorna är en annan än sopran-alt- i dessa tenor-bas. Stämkorsning förekommer då och då i "riktig musik" men ska undvikas helt övningar. Stämkorsning betraktas alltså i det här sammanhangett som ett fel. Det förekommer sällan mellan stämmor på samma system (sopran-alt respektive tenor-bas) utan det är mellan alt och tenor det uppstår. Detta beror naturligtvis på att man intee riktigt har klart för sig hur g- klavsystemet förhåller sig till f-klavsystemf met. 30

31 31 I vilka takter förekommer stämkorsning mellan alt och tenor? mp3-040 o a o b o c o d o e o f Lämna in för rättning Notskaftens riktning När man skriver 4-stämmig körsats på tvåå system ska man skriva sopranstämmans och tenorstämmans skaft uppåt och altstämmans och basens skaft nedåt. Annarss kan man inte i låta stämmorna ha olika notvärden. I Sibelius klickar man på 1 längst ned i fönstret med notvärden för f att få skaften uppått (de vänder uppåt när du börjar skriva in altstämman) och på 2 för att få skaftenn nedåt. Alltså: sopran: klicka på 1, alt: klicka på 2, tenor: klicka på 1 och bas: klicka k på 2. I Notepad gör du på samma sätt. Siffrornaa 1 och 2 finns i nedre vänstra hörnet. För övriga notskrivningsprogram får du konsultera manualen. 31

32 32 Skrivövningar Anvisningar för satsläreövningarna Satsläreövningarna består av förövningar och tillämpningsuppgifter. Övningarna består av en melodistämma plus ackordbeteckningar (funktionsbeteckningar). Du ska i de flesta fall skriva en fyrstämmig sats för blandad kör (sopran - alt - tenor - bas). Melodin ska ligga i sopranstämman. I de första övningarna ligger ackorden endast i grundläge. Tecknet "-" betyder att ackordet upprepas. Vid varje övning finns det länkar till filer till notskrivningsprogrammen Finale, Notepad och Sibelius samt pdf-fil för utskrift på papper. Vilken filtyp du än använder så ska du konvertera filen till pdf innan du skickar in den för bedömning. Se Introduktion-->Notskrift och pdf-filer för en närmare beskrivning av hur detta går till. Nästa avsnitt visar en animering av hur det kan gå till att skriva en fyrstämmig sats med hjälp av notskrivningsprogrammet Sibelius. För att kunna se den måste du ha Shockwave Flash Player installerad. Maximera fönstret så du ser hela bildytan. (Filmen är utelämnad.) Förövningar D T Förövningarna består i att träna ackordförbindelserna D-T, T-S och S-D. Att tänka på: 1. Ackordens grundtoner ska vara fördubblade 2. Ledtonsteg ska gå hem (tersen i dominanten till grundtonen i tonikan, tersen i tonikan till grundtonen i subdominanten). Kvinten i D går till tersen i T. Endast grundtoner i basen. 3. Inte överstiga en oktav mellan S och A, A och T och inte oktav + kvint mellan T och B. 4. I vissa fall är det bättre (av stämföringstekniska skäl) att skriva ackordet med tre grundtoner och en ters. 5. Inte hoppa med mellanstämmorna utan helst gå stegvis 6. Inga prim-, kvint- och oktavparalleller De följande exemplen är alla i durtonarter och ackordföljden är alltid D - T. 32

33 33 Lämna in för rättning Förövningar T S Förbindelsen D - T innebär attt grundtonenn i D går en kvint ned (eller en kvart upp) tilll grundtonen i T. Ackorden sägs ligga på kvintavstånd. Samma relation r råder i förbindelsen T - S. Det som i C-dur är D - T (alltså( G - C) är i G-dur T - S. Tänk alltså på precis samma sätt som i fallet D T Lämna in för rättning Förövningar S D Detta är det ställe man oftast råkar r ut för oktav- eller kvintparalleller. Enklaste sättet att undvika dessa stämföringsfel är att låta basen gå uppp ett steg (vilket den måste göra) men övriga stämmor gå ned från sina respektive toner i S till närmaste ackordtonn i D. 33

34 34 S: ned till närmaste ackordton i D A: ned till närmaste ackordton i D T: ned till närmaste ackordton i D B: ett steg upp (grundtonen i S till grundtonen i D) Lämna in för rättning Tillämpningsövningar med T, S och D funktionerna Skriv dessa två fyrstämmiga satser och lämna in dem i rutan längst ned. Så här kan det låta när det är klart: mp3-041 En fyrstämmig satss kan ses som ett slags kärna som sedan kan bearbetas b påå olika sätt. Ovanstående sats har här bearbetats på såå sätt att de tre högsta stämmorna dubblerats (i( något fall oktaverats) av flöjt, oboe och klarinett. Vidare spelas basen pizzicato påå cello och övriga stämmor som efterslag (halvnoterna ersätts av fjärdedelspaus + fjärdedelsnot). mp

35 35 Så här kan körsatsen låta: mp3-043 Här har ackorden lösts upp tilll brutna ackord på piano och melodin spelas av flöjt och klarinett i oktaver: mp

36 36 Huvudtreklanger i moll Molltreklangernas funktioner betecknas med små bokstäver: t, s och d. I enn molltonartt är givetvis tonikan ettt mollackord, mestadels subdominanten ocksåå medan dominanten nästan alltid är ett durackord. Den vanligaste ackordföljden är: t - s - D t och den mindre vanliga: t - S - D t Det är samma stämföring som i dur. En sak man bör se upp medd ifall man skriver på annat sätt än att låta de tre övre stämmorna röraa sig nedåt vid s - D är att man intee går från tersen i s (tonen ass i exemplet nedan) till tersen i D (h nedan) för då blir intervallet en överstigande sekund vilket ger ett lite exotiskt intryck. mp3-045 mp3-046 Det första ackordet är Cm (tersen ess i stället för e), det andra Fm (tersen ass i stället för f a), det tredje G (dur) och det sista åter Cm. 36

37 37 Skrivövningar Förövningar i moll Obs att små funktionsbokstäver (t, s, d) betecknar molltreklanger medan stora (T, S, D) betecknar durtreklanger. Det blir inga särskilda övningar i moll utan de tillämpningsövningar som följer handlar om satser med treklanger överhuvudtaget. Lämna in för rättning Tillämpningsuppgifter I dessa två uppgifter förekommer andra treklanger än huvudtreklangerna. Det handlar dock fortfarande enbart om treklanger i grundläge. (Med ett undantagg i den andraa uppgiften där tersen ska ligga i basen.) Den första ska skrivas för en blåsarkvinte ett beståendee av 2 trumpeter, 1 horn, 1 basun och 1 tuba. Stämmorna ska inte transponeras utan skriv allt i Bb-dur. Sista S systemet är en slagverksstämma avsedd för Sibelius. Försök få stämmorna att röra r sig i tonupprepningar, små steg eller små språng. 37

38 38 Satsen är femstämmig. Utgå från trumpett 1 och fyll på toner nedåt i ackordet. Lägg sedan till basstämman i tuban. Ibland kan det vara lämpligt attt två instrument spelar samma ton. mp3-047 Den andra uppgiften är en fyrstämmig körsats. 38

39 39 mp3-048 Lämna in för rättning 39

40 Treklanger i tersläge Institutionen för musikvetenskap, 40 Vid treklanger i tersläge fördubblas oftastt sopranstämmans ton en e oktav lägre. När två ackord i tersläge följerr på varandra (handlar oftast om S/3-D/3) S börr man fördubbla tersen i det första, även om tersen inte ligger i sopranstämman. Detta D är ett specialfall där tersfördubbling görs för att undvika stämföringsfel. Om ackorden är S/3 och D/3, blir S/3 tersfördubblat eftersom man undviker att fördubbla tersen i ett dominantackd kord, eller med andra ord: man undviker att fördubbla ledtoner (tersen i D --> grundtonen i T). Treklanger i tersläge benämnss ibland "sextackord". Detta kommer av avståndet mellan tersen och grundtonen, som är just en sext. I denna kurs används inte den d benämningen på treklanger i tersläge eftersom det kan sammanblandas med sextackord av typen S6. mp3-049 mp

41 41 Förövningar tersläge Normalfallet är: fördubbla den ton som ligger i sopranstämman.. S/3 - D/ /3 (i det falll då sopranen går ett steg uppåt vilket är det vanligaste): v fördubbla tersen i S/3 och låt mellanstämmorna gå nedåt tilll närmaste ton i D/3. Lämna in för rättning Tillämpningsuppgift tersläge Här är en version av satsen med kör SATB, dubblerad med en stråkkvartettt samt en barocktrumpet som dubblerar melodin enn oktav upp: mp

42 Parallelltreklanger i durtonart Institutionen för musikvetenskap, 42 Parallelltreklangerna (kallas ofta parallellerna) i durtonarten är mollackordem en Tp, Sp och Dp. De kan fungera som ersättningsackord förr huvudtreklangerna och ligger påå en liten ters från respektive huvudtreklang. Parallellerna har två toner gemensamt med sina huvudfunktioner; i C-dur innehåller både tonikan C och tonikaparallellen Am tonerna c och e. Om man i satslära ska skriva t.ex. t T följt av Tp är det lämpligt att a låta de gemensammaa tonerna ligga kvar. Det enligt den goda principen att alltid röra stämmorna s så lite som möjligt! En vanlig variant är att de två övriga stämmorna går i motrörelse. mp3-052 För parallellerna gäller den vanliga grundregeln för fördubbling g, d.v.s. att grundtonen fördubblas. Speciellt här är dock att tersenn ofta fördubblas. Detta gör att släktskapet med huvudtreklangerna förstärks - parallellackordens ters är ju huvudtreklangens grundton (tonikaparallellen Am:s ters ärr c, som också är tonikans grundton). Att en huvudtreklang i durtonart följs av sin parallelltreklang är vanligt (t.ex. T-Tp). Parallelltreklanger i molltonart I molltonart är parallelltreklangerna durackorden tp, sp och dp. De ligger en liten ters upp från respektive huvudtreklang. Även dessa paralleller har två toner gemensamt med sina huvudfunktioner; i Am innehåller både tonikan Am och tonikaparallellen C tonerna c och e. Att en huvudtreklang i molltonart följs avv sin parallelltreklang är ä inte så vanligt (ackordföljden t-tp i molltonart är inte lika vanlig som ackordföljden T-Tp i durtonart) ). 42

43 43 Bedräglig kadens i dur och moll. Kontraparallellen (ledtonsväxlingsklang) Beteckningen bedräglig kadens kan ge intrycket att det handlar om ett överraskningsmoment inom ackordföljdenn och i något fall kan detta d faktiskt stämma. I allmänhet syftar uttrycket dock bara på enn ackordföljd som följer kadensmönstret: ett subdominantackord som går till ett dominantackord men som inte följs av ett tonikaackord. Alltså: <subdom.> <dom.> <ej tonika> Det finns vissa standardfall. Observera att noterna är desamma, men att tonarterna är olika beroende på de fasta förtecknen (C-dur respektive c-moll): mp3-053 I C-dur blir ackorden C F G Am (T S D Tp) och i c-moll Cm Fm G Ab. Här stöter vi på ett problem: hur ska Ab-ackordet analyseras? Om vii använder det vanliga parallellbegreppet blir analysen: t s D sp. Denna analys säger att Ab-ackordet ersätter ett Fm-ackord men det är ju ett Cm-ackord som skulle ha stått sist i ackordföljden. Av den anledningen har man lånat in en funktionsbeteckning från en annan variant t av funktionsteorin. Den kallas i sitt rätta sammanhang för en ledtonsväxlingsklang (se förklaring längre ned) men i den variant av funktionsteori vi använder kallas den för kontraparallell (Tk, tk). Analysen blir då t s D tk. Kontraparallell (Tk, tk) Kontraparallellen är en parallell åt andraa hållet. Det vanliga parallellackordet till ett durackord ligger en liten ters nedåt (om vi ser till grundtonerna) ), t.ex. C ochh Am. Kontraparallellen ligger en stor ters uppått (C Em). I moll blir det tvärtom. Det vanliga parallellackordet ligger en liten ters uppått (Am C) medan kontraparallellen ligger en stor ters nedåt (Am F) ). Både den vanliga parallellen och kontraparallellen harr två gemensamma toner med utgångsackordet. 43

44 44 Kontraparallellackordet förekommer oftast i samband med bedräglig kadens i moll, t.ex. Am Dm E F, alltså: t s D tk. Den känns lätt igen på att man m går ett halvt steg uppåt från dominanten (E till F). Ackordföljdenn kan även förekomma i durtonart: : A D E F vilket analyseras som T S D tk, alltså F-durackordet ses som hörandee till molltonikan Am. Några exempel på bedrägliga kadenserr G: G C D Em. Detta är en bedrägligg kadens i durtonart: T S D Tp. e: Em Am H C. Detta är en bedräglig kadens i molltonart: t s D tk. Observera det halva tonsteget mellan D och tk. t F: F Bb C Db. Detta är en kadens i durtonart men med ett bedrägligt slut på Fm:ss kontraparallell: T S D tk. Observeraa det halva tonsteget mellan m D ochh tk. g: Gm Cm D Em. Detta är en kadens i molltonart men medd ett bedrägligt slut på G-durs parallellackord: t s D Tp. Stämföring i samband med bedrägliga kadenser Se än en gång på det första exemplet: Slutackorden har i båda fallen dubbla terser. Det finns ganska prosaiska skäl till tersfördubblingen: utan denna blir det antingen kvint- och/eller oktavparalleller eller en riktigt usel stämföring. Man kan också jämföra med följden S/3 D/3: även här går ytterstämmorna ett steg uppåt och mellanstämmorna går nedåt till närmsta ackordton. Ledtonsväxlingsklang (kursiv läsning) Till sist några ord om ledtonsväxlingsklangen (ett begrepp skapat av Hugo Riemann). Begreppet förekommer i en annan variantt av funktionsteorin, där dur och moll ses som varandras spegelbilder. Ett C-durackord kan byta sin grundton c mot ledtonen h varvid ackordet blir Em (motsvarar Tk). Ett c-mollackord kan byta kvinttonen mot sin ledton ass varvid ackordet blir Ab (motsvarar tk). Ett välkänt exempel är inledningeni n till Mahlers 4:e symfoni, där en Hm-klang övergår i ett G-durackordd (ledtonen fiss f går till grundtonen g). 44

45 45 Förövningar parallella ackord Lämna in för rättning Tillämpningsuppgift parallella ackordd Skriv för kör SATB: Så här kan satsen låta då den spelas s på orgel med melodin dubblerad och oktaverad med blåsinstrument (flöjt och trumpet): mp3-054 Lämna in för rättning 45

46 Dominantseptimackord, ofullkomlig dominant. Septimackord 46 Ett septimackord är en fyrklang som uppstår genom att man till en treklangg fogar en septima (räknat från grundtonen): Det bildas olika typer av septimackord. Grundtreklangerna kan vara dur, moll eller förminskad och septimorna växlar mellann att vara små och stora. En stor septima anges med 'maj7' (major seventh) och en liten med '7'. Ackorden ovan är alltså C dur med stor septima Dm med liten septima Em med liten septima F dur med stor septima G dur med liten septima Am med liten septima Hm-5 med liten septima T7 och S7 har stora septimor medan D7 har en liten. Vi ska i det här avsnittet enbart ägna oss åt D7-ackordet. Ledtoner/ledtonsteg I samband med en beskrivning av hur D7-ackordet uppträder i musikalisk m sats brukar man användaa begreppet 'ledton', vilket är en förkortning för det egentliga uttrycket 'ledtonsteg'. Det handlar om ett halvt tonsteg uppåt eller nedåt där man upplever ett slags "dragningskraft" eller att "tonen går hem" ". Under dett sena 1800-talet skrev man en harmoniskt komplicerad sats med rikligt bruk av ledtonsteg (t.ex. genom att sänka eller höja ackordtonera r) vilket stegrade samhörigheten mellan ackorden och skapade en känsla av framåtdrivande. Det "kitt" som s drog ackorden till varandra, hur avlägsna de än var, var just ledtonstegen. Att ledtonerna "går hem" är en sorts förväntan vi har. Därför upplevs det som "mindre lyckat" om de inte får göra det. Ett exempel: 46

47 47 mp3-055 I ackordföljden C - F ingår ledtonsteget e-f. Genom att höja g till giss uppstår ännu ettt ledtonsteg giss-a (ackordet kallas C+, C med höjd kvint). Om man m då inte låter ledtonerna "gå hem" (giss-a och e till f), så som det undre systemet visar, uppnås inte den förväntade fortsättningen. (Sedan kan man ju tycka att det är bra eller mindre bra.) I ackordföljden D7 - T finns det två ledtonsteg: mp3-056 Tersen i D7 går ett halvt steg uppåt till grundtonen i T och septiman i D7 faller ett halvt steg till tersen i T. Detta är den grundläggandee stämföringen i följdenn D7-T. I exemplet ovan är grundtonen fördubblad och kvinten utelämnad i D7-ackordet medan T har alla toner med. När båda ackorden står i grundläge måste mann utelämna kvinten i det ena om inte kvintparalleller ska uppstå. I andra lägen än grundläge uppstår inte problemet. D7-ackordet kan förekomma i alla omvändningar, d..v.s. i grund-, ters-, kvint- och septimaläge. mp

48 48 Ackord med stämrörelser Observera skillnaden mellan D 8-7 och D8-7. I det första fallet blir det en stämrörelse i basen, i det andra fallet i en mellanstämma. Ofullkomlig dominant Ofullkomlig dominant (skrivs som ett D med ett snedstreck igenom) är ett D7-ackord utan grundton, och med kvinten som baston. Ackordet användes somm en självständig klang redan på och 1500-talen. Ackordet finns med bland de sju s skalegnaa treklangerna på steg 7 i dur och steg 2 i moll: Denna förminskade treklang kan uppträdaa i olika roller utifrån det d sammanhang det ingår i. Det kan handla om en fullständig kvintgång, där samtliga sju skalegna ackord ingår: mp3-058 C - F - Hm-5 - Em - Am - Dm - G - C Den kan också uppträda som ett ofullständigt dominantseptimackord, i tonarten C-durr som ett G7 utan grundton. I detta fall ska s ackordet gå vidare till ett C-ackord (eller någon ersättare för C som t.ex. Am) så att de båda ledtonstegen kan bildas: mp

49 49 I detta fall har ackordet så gottt som undantagslöst kvinten i basen (liksom den form ackordet hade som självständig klang under senmedeltiden). Att grundtonen saknas i ackordet anges med ett streck "/" över funktionsbokstaven. Eftersom funktionenn är myckett vanlig används beteckningen som en förkortning förr. Normalt fördubblas den ofullkomliga dominantens kvint, men septimafördubbling förekommer också. Om en ofullständig dominant har en annan ton i basen skrivs respektive beteckning ut i sin helhet: Vanligt vid förbindelsen ofullkomlig dominant - tonika är att septiman intee går hem i samma s stämma utan övertas av annann stämma. I nästa exempel ligger septiman i alten, men den går upp till g och septimans upplösning kommer i tenorstämman: När ackordet skrivss med dubbla septimorr kan förståss bara en avv septimornaa upplösas till t tersen i T: 49

50 50 I tonal musik fördubblas sällan inledningstonerna (= dominantens ters), så att i den ofullkomliga dominanten kan man fördubbla antingen kvinten eller septiman med däremot inte tersen. 50

51 51 Förövningar 1 I vilka lägen befinner sig D7-ackordet i följande exempel? 1. o D7 o D7/3 o D7/5 o D/7 (eller D7/7) 2. o D7 o D7/3 o D7/5 o D/7 (eller D7/7) Lämna in för rättning 51

52 52 Förövningar 2 Lämna in för rättning 52

53 53 Tillämpningsuppgift. Inlämningsuppgift Skriv en fyrstämmig sats för stråkkvartettt utifrån följande melodi och funktionsbeteckningar. Efter notexemplet finns lite fakta kring melodin som är komponerad av Joseph Haydn. mp3-060 Som hjälp för violastämman med altklav kan du använda följande översikt: : 53

54 54 54

55 55 Denna melodi komponerades av Joseph Haydn 1797 som en hyllning till den dåvarande kejsaren Franz Josef. Haydn använde även melodin som tema i en variationssats i stråkkvartetten opus 76 nr 3, därför kallad Kejsarkvartetten. Med texten Gott erhalte Franz der Kaiser användes melodin som Österrikes nationalsång fram till Från 1922 användes melodin med texten Deutschland, Deutschland über alles som Weimarrepublikens nationalsång. Under nazisttiden användes bara första versen, följd av Horst Wessel-Lied, som nationalsång. Idag används den som förbundsstaten Tysklands nationalsång. (Texten är inte helt oproblematisk eftersom första versen refererar till geografiska områden som numera ingår i andra länder. Andra versen förhärligar tyska kvinnor, tyskt vin och tysk sång, kanske inte helt oproblematiskt det heller.) I statsceremoniella sammanhang sjunges endast tredje versen. På YouTube kan man hitta ett flertal versioner, här är några: 1. Tysklands nationalsång (i sportsliga sammanhang får man förmoda): 2. Andra satsen ur Kejsarkvartetten: 55

56 Ackord med förhållningar Institutionen för musikvetenskap, 56 Förhållningar 1 Förutsatta begrepp: stark och svag s taktdel, fullkomliga och ofullkomliga konsonanser,, dissonanser. En förhållning är en dissonansfigur som består av tre sammanhängande moment: Moment 1 Förberedelse Svag eller stark taktdel Konsonans Moment 2 Förhållningsdissonans Stark taktdel Dissonans Moment 3 Upplösning Svag taktdel Konsonans Man kan tänka sig att en förhållning uppstår på följande sätt. Vii utgår från två parallella terser: mp3-061 Om en av tonerna fördröjs uppstår en förhållning: mp3-062 mp3-063 Den ton som binds över (=fördröjs) kallass förberedelseton under moment 1 (c) och övergår sedan till att bli förhållningston (moment 2). Slutligen fortsätter förhållningstonen stegvis till upplösningstonen (moment 3) (h). Här har på svag förberedelsetonen legat på ettan i takten, alltså på en stark taktdel. Den kan även ligga taktdel: 56

57 57 mp3-064 mp3-065 Vi återgår till notexempel 1 och vänder påå tonerna så att intervallen blir sexter: mp3-066 Vi fördröjer en av tonerna precis som vi gjorde i notexempel 2: mp3-067 mp3-068 I det första fallet bildas en septima, alltså ett dissonant intervall. I det andraa fallet däremot en kvint som ju är ett konsonant intervall. i Det är enbart det första fallet, f med en dissonans på stark taktdel, som räknas som förhållning. I tvåstämmig sats upplöses förhållningar ofta till ofullkomliga konsonanserk r, d.v.s. till terser t eller sexter. Så är det även i satser med flera stämmor men där räknar r man oftast förhållningen utifrån ackordets grundton, vilket gör att det blir andra siffror. Ett E exempel är den tvåstämmiga förhållningen 7-6 som när den ingår i ett ackord kommer att betecknas 9-8 eftersom förhållningen då räknas utifrån grundtonen c: 57

58 58 mp3-069 Fram till ca år upplöstes förhållningar alltid nedåt (enligt beskrivningb gen ovan). Från och med barocken blev även upplösningar uppåt vanliga. Här följer två exempel (siffrorna anger intervallen mellan grundtonenn och förhållningen): mp

59 59 Övning 1 14 Öv. 1 Utgå från följande notbild: 1. Vilken av tonerna ska fördröjas för att det ska uppstå en 4-3-förhållning? o a) den övre o b) den undre 2. Vilken av tonerna ska fördröjas för att det ska uppstå en 2-3-förhållning? o a) den övre o b) den undre Öv. 2 Vilken är den rätta följden av följande toner i en förhållning? o förhållningston - förberedelseton - upplösningston o förberedelseton - förhållningston - upplösningston o upplösningston - förhållningston förberedelseton o förberedelseton - upplösningston - förhållningston Öv. 3 Vilken ton är förberedelseton? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 Öv. 4 Vilken ton är förhållningston i ovanstående notexempel? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 59

60 60 Öv. 5 Vilken ton är upplösningston? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 Öv. 6 Vilken av tonerna ska fördröjas förr att det ska uppstå en 7-6-fördröjn7 ning? o a) den övre o b) den undre Öv. 7 Vilken ton är förberedelseton? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 Öv. 8 Vilken ton är förhållningston? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 60

61 61 Öv. 9 Vilken ton är upplösningston? o 1 o 2 o 3 o 4 o 5 Öv. 10 Varför är inte detta en förhållning? (Endast ett rätt svar) o a) dissonansen blir inte upplöst stegvis o b) dissonansen ligger på svag taktdel i stället för stark o c) förhållningstonen ärr inte förberedd o d) ingen dissonans på den starka taktdelen Öv. 11 Varför är inte detta en förhållning? (Endast ett rätt svar) o a) dissonansen blir inte upplöst stegvis o b) dissonansen ligger på svag taktdel i stället för stark o c) förhållningstonen ärr inte förberedd o d) ingen dissonans på den starka taktdelen Öv. 12 Varför är inte detta en förhållning? (Flera alternativ kan markeras) o a) dissonansen blir inte upplöst stegvis o b) dissonansen ligger på svag taktdel i stället för stark 61

62 62 o c) förhållningstonen ärr inte förberedd o d) ingen dissonans på den starka taktdelen Öv. 13 Varför är inte detta en förhållning? o a) dissonansen blir inte upplöst stegvis o b) dissonansen ligger på svag taktdel i stället för stark o c) förhållningstonen ärr inte förberedd o d) ingen dissonans på den starka taktdelen Öv. 14 Vad är det för fel på stämföringenn i följande fall (de är tänkta att vara förhållningar)? Flera svarsalternativ kan vara rätt. o a) Förberedelsetonen är dissonant o b) Upplösningen sker inte i stegvis o c) Ingen dissonans på den starka taktdelen o a) Förberedelsetonen är dissonant o b) Upplösningen sker inte i stegvis o c) Ingen dissonans på den starka taktdelen o a) Förberedelsetonen är dissonant o b) Upplösningen sker inte i stegvis o c) Ingen dissonans på den starka taktdelen Lämna in för rättning 62

63 63 Förhållningar på olika metriska nivåer Förhållningar kan finnas på olika metriska nivåer. De inblandande tonerna kan till exempel vara enbart halvnoter, enbartt fjärdedelarr eller enbart åttondelar. Här följerr exempel på halvnotsnivån,, fjärdedelsnivån och åttondelsniv ån: Det spelar ingen roll vilken metrisk nivå förhållningen ligger på. Stämföringsprinciperna är desamma i alla fall. Förhållningar där motstämman rör sig I de exempel vi sett hittills harr förhållningens motstämma legat stilla underr förhållningstonen och upplösningstonen. Se exempel a och c nedan. Motstämman kan emellertid flytta sig till ett annat konsonant intervall (vanligen från en ters till en sext eller tvärtom). Se exempel b och d nedan. 63