Plan för sanering efter kärnteknisk olycka

Transkript

1 Plan för sanering efter kärnteknisk olycka

2 Plan för sanering efter kärnteknisk olycka Fastställd att gälla från januari 2014 Länsstyrelsens dnr. Framtagen av Leena Saedén, Ida Johansson och Patrik Nilsson i

3 Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) är Länsstyrelsen ansvarig för räddningstjänst och sanering av radioaktiva ämnen efter utsläpp från en kärnteknisk anläggning. Denna saneringsplan behandlar Länsstyrelsen Västerbottens ansvar och strategier när det gäller saneringen av länet efter en kärnteknisk olycka. Planen är tänkt som ett strategiskt stöd för att planera saneringsverksamheten i ett skarpt läge. Saneringsplanen ska ses som ett tillägg till Länsstyrelsens Krisledningsplan och Plan för hantering av kärnteknisk olycka. Arbetet med att ta fram saneringsplanen har skett genom samverkan mellan miljöenheten och livsmiljöenheten. Under processen har planen remitteras till ett stort antal myndigheter och vi är tacksamma för alla synpunkter som kommit in och som varit till stor hjälp i vårt arbete. Denna delplan utgör Länsstyrelsens saneringsplan och ersätter Delplan Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen fastställd att gälla från den 1 juni Februari 2014 Magdalena Andersson Landshövding Lars Lustig Länsråd

4 Sammanfattning 1 Inledning Saneringsplanens syfte Revidering av planen Länsstyrelsens ansvar och befogenheter Ekonomiska förutsättningar Regionala förhållanden Geografi Påverkan i länet från en kärnteknisk anläggning Radioaktiva ämnen och motåtgärder Generellt om sanering Organisation och ledning Länsstyrelsens saneringsorganisation Samverkan Regional samverkan Nationell samverkan Vägval i saneringsarbetet Val av åtgärder Dokumentation av saneringsarbetet Resurser Lokala och kommunala resurser Resurser i länet Nationella resurser Internationella resurser Samordning av information och kommunikation Information till medborgarna Val av kanaler Så bör Länsstyrelsen informera Arbetsmiljö Arbetsmiljöansvar Avfallshantering Kontaminerad snö Transport av kontaminerat avfall Bilaga 1 - Initiala frågor för framtagande av lägesbild Bilaga 2 Saneringsmetoder i stadsmiljö Bilaga 3 Saneringsmetoder i jordbruksmiljö Bilaga 4 Saneringsmetoder i skogsbruksmiljö Bilaga 5 saneringsmetoder för sötvattenssystem Bilaga 6 saneringsmetoder i den enskildes miljö Bilaga 7 Ordförklaring Bilaga 8 Förkortningar 3

5 Sammanfattning Denna plan behandlar Länsstyrelsen Västerbottens ansvar och strategier när det gäller sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Detta ansvar är framförallt kopplat till lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor 8 kapitel 4 framgår Med sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen avses sådana åtgärder som staten skall vidta för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläpp av radioaktiva ämnen. Denna plan är tänkt som ett strategiskt stöd för att planera saneringsverksamheten i ett skarpt läge. Länsstyrelsen saneringsorganisation leds av saneringsledare, som utses av och fårmandat från länsledningen. Saneringsledare har i stort samma befogenheter som en räddningsledare vid räddningstjänst, frånsett att de inte har möjlighet att använda sig av tjänsteplikt. Innan beslut fattas om hur saneringen på bästa sätt ska bedrivas är det viktigt att saneringsledaren har en mycket god uppfattning om rådande förutsättningar, exempelvis väderlek, nedfallets egenskaper och vad som kontaminerats. Det är även viktigt med kunskap om geologiska aspekter såsom jordart, bergart och grundvattenströmningar i det område som har kontaminerats. Denna lägesuppfattning tas fram i samverkan med främst Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Ett första steg är att göra en prioritering inom länet för vilka områden sanering ska genomföras. Människors hälsa prioriteras alltid högst, men även miljö och ekonomiska värden ska finnas med i avvägningen. Framförallt är det bebyggda områden, jordbruksområden och vattenskyddsområden som kommer att prioriteras för sanering. Mycket av saneringen som genomförs i jordbruksmiljö kommer att behöva genomföras av lantbrukarna själva. Nationella expertgruppen för sanering (NESA) kan ge expertstöd i saneringsfrågor. De olika saneringsmetoderna behandlas mer utförligt i bilagorna till denna plan. Sanering innebär att ett stort antal personella och materiella resurser krävs, och beroende på hur stort område som har kontaminerats kommer de resurser som finns samlade i länet idag troligen inte att räcka till. Därför krävs det med stor sannolikhet att Länsstyrelsen tar hjälp för att få in internationella och nationella resurser. Dessa resurser bör bestå av allt från transporter till expertkompetens. I ett saneringsskede är information och kommunikation en avgörande faktor för att på ett effektivt sätt hantera krisen. Information i saneringsskedet är vansklig och svår att förmedla. Det är därför viktigt att inhämta korrekt information, pedagogiskt förklara och samordna så att centrala myndigheters, länsstyrelsers och kommuners budskap överensstämmer. I Västerbottens län samordnas informationen med andra regionala aktörer. Målet är att ta fram begriplig och användbar information på såväl lokal som regional nivå. 4

6 Även avfallsfrågan är komplex. Den stora problematiken ligger i att när avfallet koncentreras till en plats så koncentreras även strålningsnivåerna, något som leder till en mycket problematisk arbetsmiljö. Lagrummet gällande deponering av radioaktivt avfall är även något tvetydigt, och vissa typer av förfaranden, såsom deponering av flytande avfall (snö) kan idag endast uppnås genom dispens från gällande lagstiftning. Uppfyllandet av ett stort antal av länets regionala miljömål kommer att påverkas avsaneringsarbetet. Detta gäller framförallt de miljömål som rör vattenfrågor och de mål som påverkas av utsläppen från den förhöjda användning av fordon som drivs av fossila bränslen. Regeringen har uppdragit åt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap(msb) att tillsammans med Strålsäkerhetsmyndigheten och länsstyrelserna i Hallands, Uppsala, Kalmar, Skåne och Västerbottens län att ta fram ett förslag till en nationell beredskapsplan för hanterandet av en kärnteknisk olycka. Myndigheterna ska även ta fram en ny handlingsplan för förbättringar inom beredskapen för radiologiska och nukleära händelser. Förslaget till nationell beredskapsplan ska redovisas till Regeringskansliet senast den 31 januari 2015 och den nya handlingsplanen ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 april Med anledning av de problem som identifierades vid framtaganden av denna saneringsplan så kommer Länsstyrelsen Västerbotten att arbeta för att nedanstående punkter beaktas i regeringsuppdraget. 1 Ersättning efter genomförda saneringsåtgärder Avfallshanteringen, framförallt gällande deponeringsfrågor Uthållighet för viktiga personella resurser 1 Fö2014/150/SSK 5

7 1 Inledning Denna saneringsplan är ett tilläggsprogram till Länsstyrelsens Krisledningsplan 2 (grundplan) och Plan för hantering av kärnteknisk olycka 3. Planen beskriver hur sanering av bebyggelse, miljö och jordbruk ska genomföras i länet vid händelse av utsläpp av radioaktiva ämnen efter en kärnteknisk olycka som påverkar Västerbotten. Planen riktar sig främst till Länsstyrelsens saneringsledare och dess krisledningsorganisation, men även till berörda förvaltningar inom kommunala och statliga organisationer, samt de företag som omfattas av saneringsarbetet. I Länsstyrelsens ansvar ingår att planera för, besluta om, samordna och följa upp saneringsinsatsen. För genomförande av åtgärder svarar de organisationer som Länsstyrelsen engagerar vid inträffad händelse. 1.1 Saneringsplanens syfte Saneringsplanen utgör underlag för Länsstyrelsens handlande vid sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. 4 Främst behandlas olika typer av saneringsåtgärder som bl.a. syftar till att reducera förhöjda strålnivåer och stråldoser. Även andra frågor av betydelse för Länsstyrelsens handlande vid sanering behandlas, såsom ansvarsförhållanden, organisation, saneringsstrategi, resurser och samverkan etc. Planen är generell till sin karaktär eftersom det är svårt att förutse omfattningen av ett nedfall från en kärnteknisk olycka. Den slutliga arbetsplanen för sanering kan således inte göras förrän omfattningen av ett utsläpp av radioaktiva ämnen är känd. Vid utformandet av den slutliga arbetsplanen för sanering fungerar saneringsplanen som stöd och faktaunderlag. 1.2 Revidering av planen Planen fastställs av landshövdingen. Beredskapsdirektören ansvarar för att den granskas årligen och revideras vid behov. Mindre revideringar av planen och justeringar av bilagor fastställs av beredskapsdirektör tillika chef för krisledningsgruppen. Aktuell plan finns alltid tillgänglig på Länsstyrelsen Västerbottens webbplats samt internt på G:\Krishantering\Planer. Planen har innan den fastställts remitterats till samtliga kommuner i Västerbottens län, Västerbottens regionala råd för krisberedskap och skydd mot olyckor, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), Jordbruksverket, Sametinget, Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC), Norrlands Universitets-sjukhus (NUS), övriga NordSam-län 5 (Norrbotten, Västernorrland, 2 Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens dnr Med kärnteknisk anläggning avses, enligt 2 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 1) anläggning för utvinning av kärnenergi, dvs. kärnkraftsreaktor, 2) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske såsom forskningsreaktor, 3) anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, samt 4) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall. 5 NordSam samverkan mellan de sex nordligaste länsstyrelserna inom området krisberedskap. 6

8 Jämtland, Gävleborg och Dalarna) samt Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Skåne och Halland. 1.3 Länsstyrelsens ansvar och befogenheter Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) 6 och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) 7 är Länsstyrelsen ansvarig för både räddningstjänst och sanering av radioaktiva ämnen efter utsläpp från en kärnteknisk anläggning. Med sanering menas de åtgärder som staten ska genomföra för att göra det möjligt att åter kunna använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläpp av radioaktiva ämnen. 8 Sanering av utrustning som används i räddningstjänstinsatser och personsanering omfattas därmed inte av begreppet sanering enligt LSO. Tjänsteplikt kan endast åberopas vid räddningstjänst. 9 Eftersom sanering normalt inte kräver omedelbara åtgärder räknas det inte som räddningstjänst, vilket alltså innebär att tjänsteplikt inte kan åberopas. Statliga myndigheter och kommuner måste delta i saneringsarbetet om den ansvariga myndigheten begär det, men bara om de har resurser och det inte hindrar deras normala verksamhet. 10 Om saneringsledaren begär det ska statliga myndigheter, kommuner och enskilda upplysa om personal och egendom som kan användas i saneringsarbetet. 11 Saneringsledaren har rätt att bereda sig och medverkande personal tillträde till annans fastighet, avspärra eller utrymma områden, använda, föra bort eller förstöra egendom samt göra ingrepp i annans rätt. Kraven för detta är dock att det ska vara nödvändigt för att möjliggöra att den förorenade egendomen ska kunna användas igen. Om skada vållats genom ingrepp ska saneringsledaren kunna motivera sitt beslut. 12 Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från andra källor än en kärnteknisk anläggning, exempelvis vid transport av radioaktiva ämnen eller vid användning av radioaktiva ämnen inom sjukvården, är verksamhetsutövaren ansvarig för eventuell sanering. 13 Regeringen kan föreskriva eller särskilt besluta att en statlig myndighet ska ansvara för sanering även i dessa fall. 14 Enligt 4 kap. 8 LSO ska sanering av radioaktiva ämnen efter utsläpp från kärnteknisk anläggning endast genomföras i den utsträckning det är motiverat med avseende på: Följderna av utsläppet (t.ex. risk för oacceptabel stråldos) Det hotade intressets vikt (t.ex. sänkt produktivitet i samhällsviktig verksamhet) 6 4 kap. 8 LSO 7 4 kap. 15 FSO 8 4 kap. 8 LSO 9 6 kap. 1 och 1 kap. 2 LSO 10 6 kap. 7 LSO 11 6 kap. 7 LSO 12 6 kap. 2 LSO Se även 3 kap. 11 ordningslagen 13 2 kap. 8 miljöbalken (1998:808) 14 4 kap. 8 LSO 7

9 Kostnaderna för insatsen (t.ex. kostnader för personal, utrustning och utbildning i samband med åtgärden) Omständigheterna i övrigt (t.ex. avstyrd stråldos till befolkningen, stråldos till saneringspersonal och psykosociala effekter) Viktigt är att allt kontaminerat avfall som uppstår av sanering efter en kärnteknisk olycka definieras som kärnavfall. Detta innebär att avfallet ska hanteras enligt de förutsättningar som anges i Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt Strålskyddslagen (1988:220) såvida inte Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ger dispens från ovanstående lagtext. Vid nedfall som drabbar flera län kan regeringen utse en länsstyrelse eller annan statlig myndighet som ansvarig för saneringen inom flera län. 1.4 Ekonomiska förutsättningar Ett utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning med påverkan på svensk mark kommer att resultera i mycket stora kostnader för samhället. Ersättning för kostnader för sanering efter ett utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning regleras genom LSO (2003:778) samt atomansvarighetslagen (1968:45). Enligt atomansvarighetslagen är anläggningsinnehavaren strikt ansvarig vid en atomolycka och ersättningsanspråk kan då endast riktas mot innehavaren eller mot dennes försäkringsgivare. Om anläggningsinnehavaren har en atomansvarsförsäkring bekostas saneringen av dennes försäkringsgivare (exempelvis Nordiska Kärnförsäkringspoolen (NNI)), av konventionsstater till Paris- och Brysselkonventionerna, samt av den svenska staten. En kommun som medverkar i saneringsarbetet har rätt att få skälig ersättning av staten. Även vid övningar ska deltagande kommuner få ersättning. Dessutom har enskilda, som tillhandahållit utrustning för sanering, rätt till ersättning för skada på eller försämring av egendom, förlorad avkastning eller nytta av egendom, samt för kostnader med anledning av att egendom tillhandahållits. Detta gäller både om utrustningen tillhandahållits frivilligt eller om den tagits i anspråk av Länsstyrelsen. 15 Utöver de kostnader som är kopplade till saneringsarbetet tillkommer kostnader för egendom som skadats av nedfallet, och minskad avkastning för exempelvis företagare, skogs- och lantbrukare till följd av att mark och egendom inte kan nyttjas som vanligt. Ersättning för dessa skador ersätts huvudsakligen av atomansvarsförsäkringen. Kommuner kan även begära särskild ersättning från staten. I händelse av en kärnteknisk olycka kommer de skadelidande att få information från anläggningsinnehavaren och försäkringsgivaren om hur en skadeanmälan ska göras. Detta kommer att ske på flera olika sätt. Om en skadelidande kontaktar sitt privata försäkringsbolag kommer bolaget att ha information om hur en skadeanmälan kan göras 15 7 kap 1, 6 LSO 8

10 och därmed hjälpa den skadelidande till rätta. NNI beslutar, med stöd av atomansvarighetslagen och på förhand bestämda skadeersättningsprinciper, vilka ersättningar som kommer att utbetalas till de skadelidande. När lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor (enligt Prop. 2009/10:173) träder i kraft kommer visst behov av revidering av ovanstående att finnas. När denna träder i kraft är ännu ej bestämt enligt civilutskottets betänkande 2011/12:CU Statligt ersättningssystem kopplat till primärproduktion Ersättningsreglerna i Sverige i samband med Tjernobylolyckan syftade till att ge den drabbade full ekonomisk ersättning. Detta avsåg bara primärproduktionen (jordbruk m.m.), inte senare led i livsmedelskedjan (förädling, handel och distribution). De förordningar och föreskrifter om ersättning som tillämpats efter Tjernobylolyckan avser bara denna olycka. Ett så generöst ersättningssystem som det efter Tjernobylolyckan kan vid en ny olycka komma att ifrågasättas. En starkare koppling till krav på att det vidtas motåtgärder och lämpliga förändringar i produktionsinriktningar kan bli aktuellt. Ersättningsnivåerna fastställs på politisk nivå. Jordbruksverket kommer förmodligen att få till uppgift att tillsammans med länsstyrelserna administrera ersättningssystemet och i samråd med organisationer för berörda näringar utarbeta tillämpningsföreskrifter Livsmedelsproduktionen vid nedfall av radioaktiva ämnen, s 61 9

11 2 Regionala förhållanden 2.1 Geografi Västerbottens län består av landskapet Västerbotten samt södra delen av Lappland och en mindre del av Ångermanland. Länet är långsträckt i öst-västlig riktning och sträcker sig från Bottenviken i öster till Norska gränsen i väster. Länet är landets näst största och till ytan ca km 2 stort vilket omfattar något mer än en åttondel av Sveriges totala landareal. 17 Största delen består av skogsmark, berg och fjäll. Länets regioner kan naturgeografiskt indelas i slättlandskap vid norra Bottenviken och en skärgård med sandiga öar. Inlandet präglas av en terräng med berg och kullar med omväxlande barrskog, myrar och fjällhedar. I högfjällsregionen finns branta fjäll och glaciärer samt lågt belägna vegetationsgränser. 18 Skogsmarksarealen i länet uppgår till närmare 60 procent av länets totala landareal och 14 procent av Sveriges skogsmarksareal. Markanvändningen i Västerbottens län, 2005 Procent Bebyggd mark och tillhörande mark 13 Jordbruksmark Skogsmark Naturligt gräsbevuxen mark, hedmark o. dyl Öppen myr exkl. torvtäkter Berg i dagen och övrig mark Diagram, Arealens fördelning i länet (%), Källa: Statistiska Centralbyrån 19 Västerbotten är ett till ytan stort län med en på befolkning cirka invånare vilket motsvarar 4,6 invånare/km². I länet finns femton kommuner, Bjurholm, Dorotea, Lycksele, Malå, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Vännäs och Åsele Fakta om Västerbottens län 2011 Länsstyrelsen Västerbotten, s 2, 4 18 Regionsfakta, ( ) 19 Fakta om Västerbottens län 2011 Länsstyrelsen Västerbotten, s 9 20 Sveriges National Atlas, ( ) 10

12 Folkmängd 30 september 2012 Kommun/Region Folkmängd Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Västerbottens län Källa: Statistiska centralbyrån Klimat F i g u r, Kommunkarta över Västerbotten. Källa: Nationalencyklopedin Vädret är varmare i öster och klimatzonerna blir högre inåt landet. Kustområdet har omkring 150 dygn per år med snö, medan de nordvästligaste delarna har snötäcke uppåt 200 dygn. I Umeå och Skellefteå brukar snön vara till 1 april, men bara några mil inåt landet ligger snötäcket kvar till omkring 1 maj Infrastruktur Västerbottens län har ett av landets längsta allmänna vägnät, ca 1000 mil och många betydelsefulla enskilda vägar. Väg E4 löper längs kusten och E12 från Holmsund förbi Vännäs och vidare västerut längs Umeälven. Järnvägsnätet består av stambanan, med två tvärbanor mot kusten, Vännäs Holmsund och Bastuträsk Skelleftehamn, samt två tvärbanor mot inlandsbanan, Hällnäs Storuman och Jörn Arvidsjaur, Botniabanan från Ångermanälven, norr om Kramfors, via Örnsköldsvik till Umeå. Traditionellt har järnvägen varit viktig för godstrafiken. 21 SMHI, snötäcke dygn och snötäcke sista, ( ) 11

13 Figur, Karta över större vägar i Västerbotten. Källa Trafikverket 22 Det finns reguljära flygförbindelser med i första hand Stockholm från Umeå, Skellefteå, Lycksele, Vilhelmina och Hemavan. 23 Vid kusten finns fyra hamnar: Kåge, Skellefteå, Rönnskär och Umeå. Från Umeå går passagerartrafik, men hamnarnas viktigaste roll är godstrafiken Arbete och näringsliv Västerbottens näringsliv bygger i hög grad på basnäringar med trä, vattenkraft, och malm. De små och medelstora företagen dominerar i länet, men här finns också stora världsbekanta företag som Boliden Mineral AB och Volvo Lastvagnar AB. Norrlands universitetssjukhus i Umeå är både länsdels-, läns- och regionsjukhus och störst i norra Sverige med sina 712 vårdplatser. 24 Norrmejerier har mejerier i Umeå och Burträsk. Företaget i helhet står för 6 % av den svenska mjölkproduktionen Trafikverket, ( ) 23 Regionsfakta, ( ) 24 Regionsfakta, ( ) 25 Wikipedia, Industrier, näringar och arbetsmarknad ( ) 12

14 De 25 största arbetsgivarna Västerbottens län Ordning Namn Antal anställda Andel av totalt antal anställda i länet 1 UMEÅ KOMMUN ,8 2 VÄSTERBOTTENS LÄNS LANDSTING ,7 3 SKELLEFTEÅ KOMMUN ,7 4 UMEÅ UNIVERSITET ,7 5 VOLVO LASTVAGNAR AKTIEBOLAG ,9 6 LYCKSELE KOMMUN ,6 7 BOLIDEN MINERAL AB ,4 8 VÄNNÄS KOMMUN ,1 9 VILHELMINA KOMMUN ,9 10 NORDMALINGS KOMMUN 875 0,8 11 COOP NORD EKONOMISK FÖRENING 775 0,7 12 SAMHALL AKTIEBOLAG 725 0,7 13 STORUMANS KOMMUN 725 0,6 14 ROBERTSFORS KOMMUN 725 0,6 15 POSTEN MEDDELANDE AB 675 0,6 16 VINDELNS KOMMUN 575 0,5 17 BERGTEAMET AB 575 0,5 18 RIKSPOLISSTYRELSEN 575 0,5 19 NORSJÖ KOMMUN 525 0,5 20 SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET 475 0,5 21 MALÅ KOMMUN 475 0,4 22 ÅSELE KOMMUN 475 0,4 23 GE HEALTHCARE BIO-SCIENCES AB 425 0,4 24 FÖRSÄKRINGSKASSAN 375 0,4 25 MARTINSONS SÅG AKTIEBOLAG 375 0,3 Totalt antal anställda för de 25 största i länet Andel av antal anställda i länet 43,1 Källa: Statistiska centralbyrån, Företagsregistret, senast uppdaterad Vattentäkter I Regional vattenförsörjningsplan för Västerbottens län ges en översikt av tillgängliga vattenresurser samt beskrivning av resurserna. Både yt- och grundvatten, både enskild och kommunal som är av regionalt intresse för dricksvattenförsörjningen Jordbruk och betesområden En procent av länets totala areal består av jordbruksmark och bedrivs över hela länet. Större delen ligger i kustområdet, men en femtedel är spritt över inlandet och ända in i fjälldalarna. Även om åkermark utgör en liten del av länets areal har jordbruket stor betydelse för miljön, framförallt för att bevara landskapets natur- och kulturvärden. Produktionen av livsmedel är stor, länet är t ex mer än självförsörjande på mjölkprodukter. Länets åkerareal har under lång tid minskat kraftigt. Minskningen har stannat upp sedan 2005 som följd av nya principer för jordbruksstödet. Basen i Västerbottens jordbruk är 26 Regionsfakta, ( ) 27 Christina Strömberg, Miljöanalys Länsstyrelsen Västerbotten ( ) 13

15 mjölkproduktion med vallodling. Gårdarna är i medeltal på omkring 60 kor men de djurstallar som byggs idag ligger oftast mellan kor, enstaka djurstallar har ända upp till 300 kor. Antalet mjölkgårdar 2012 är drygt 350 och har under lång tid halverats för varje tioårsperiod. Eftersom gårdarna blivit större och jordbrukarna allt effektivare har ändå inte produktionen minskat nämnvärt. Västerbotten har under lång tid varit det största länet för grisproduktion i Norrland. Produktionen har minskat framförallt under 2010-talet på grund av dålig lönsamhet. Spannmål odlas på drygt en sjundedel av arealen, huvudsakligen i kustområdet. Spannmålen utnyttjas som foder i länets djurhållning. Potatis är en viktig gröda och odlas som matpotatis. Skördarna är jämfört med riksgenomsnittet låga medan kvaliteten är hög Rennäring Rennäring bedrivs i hela länet, från fjäll till kust. Länsstyrelsen hanterade tidigare ett stort antal frågor som rörde rennäringen. Sedan den 1 januari 2007 är Sametinget central förvaltningsmyndighet för rennäringen. Då övertog Sametinget ett antal uppgifter, främst rennäringsfrågor och andra samiska intressen, från Jordbruksverket och länsstyrelserna i Västerbottens, Norrbottens och Jämtlands län. Till dessa hör cesiummätning av ren från Tjernobylutsläppet och administration av ersättning för stödutfodring. Rennäringens markanvändning, riksintressen, registrering av renmärke, indelning i byområden är exempel på andra frågor som numer hanteras av Sametinget. Kvar på länsstyrelsen i Västerbotten ligger registrering av renlängder, renräkning, fastställande av högsta renantal, strövrenar, förlängning av betestider, t.ex. ogynnsam väderlek och i viss mån även bygdemedel till rennäringen. Den renskötsel som administreras i Västerbotten är organiserad i sju samebyar. Sex av samebyarna har sina marker från fjäll till kust och kallas fjällsamebyar. Dessa är Gran, Ran, Ubmeje, Vapsten, Vilhelmina Norra och Vilhelmina Södra samebyar. En sameby - Malå - är skogssameby och har sina betesområden från trakterna av Sorsele och ned till kusten. Utöver dessa samebyar har en handfull norrbottenadministrerade samebyar vinterbetesområden i länets norra del, huvudsakligen norr om Skellefteälven. Dessa är Maskaure, Mausjaur, Svaipa, Semisjaur-Njarg samt Västra Kikkejaure samebyar. Rennäringen är levebröd för personer i länet och sammanlagt finns det ca.100 renskötselföretag. För närvarande utgör samebyarnas renantal ca tusen renar, vilket motsvarar ca 1/4 av det totala antalet renar i hela Sverige. 14

16 Renhjordarna gör årstidsbundna vandringar i öst-västlig riktning mellan betesmarkerna i skogslandet och fjällen. Väster om odlingsgränsen får renarna beta hela året, s.k. året-runt-marker. Det samma gäller för Malå skogssameby väster om lappmarksgränsen. Nedanför odlingsgränsen, respektive lappmarksgränsen är betestiden begränsad till tiden mellan den 1 oktober och den 30 april, s.k. vinterbetesmarker. Renskötsel får inom de givna tidsramarna bedrivas på all mark inom renskötselområdet, även privat mark. Figur, karta som visar samebyarnas ansvarsområden i Västerbotten Källa Länsstyrelsen Västerbotten 2.2 Påverkan i länet från en kärnteknisk anläggning Västerbotten har i dagsläget inget kärnkraftverk inom avståndet ett tiotal mil. I Sverige har vi tre aktiva kärnkraftverk med sammanlagt tio reaktorer, Oskarshamn (3), Ringhals (4) och Forsmark (3). Av de utländska kärnkraftverken är det Olkiluoto och Lovisa i Finland, Leningradverket utanför S:t Petersburg och Kola i Ryssland samt verken Brokdorf och Brunsbütel i norra Tyskland som ligger närmast Sverige. 28 Länsstyrelsen följer de finska planerna på att bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki ca 16 mil från Skellefteå. 29 De ekonomiska konsekvenserna av ett radioaktivt nedfall över länet skulle kunna bli stora, liksom påverkan på miljön och på människors livsstil (t ex svamp- och bärplockning, jakt, friluftsliv). Ett nedfall av radioaktiva ämnen kan beroende på omfattningen kräva skyddsåtgärder i form av restriktioner för jordbruket och livsmedelsförsörjningen och saneringsbehov med lång varaktighet kan uppstå. Länets rennäring är en verksamhet som skulle bli hårt drabbad under en längre tid vid ett nedfall efter en kärnteknisk olycka oavsett var i länet nedfallet skulle hamna. Jordbruket och turismen är andra branscher som skulle drabbas. 28 Räddningsverket, Kärnenergiberedskap s 28ff 29 På finska strålsäkerhetscentralen kommer ständigt aktuell information(även på svenska). (120403) 15

17 Om nedfallet pågår under en längre period och befolkningen rekommenderas att stanna inne kan det komma att påverka tillgängligheten till samhällsviktiga verksamheter, då människor skulle ha problem att ta sig till jobbet, vilja stanna hemma med sina barn etc. och dessa verksamheter skulle få problem med personalförsörjningen Psykosociala konsekvenser Konsekvenserna av en kärnenergiolycka kan inte anges enbart i termer av förorenings- och stråldosnivåer. Det är även fråga om psykologiska och sociala konsekvenser. Effekter som tar sig uttryck i förlorade värden och livsstilsförändringar har framkommit i Sverige efter Tjernobylolyckan. Det kan handla om att glädjen i jakt och fiske gått förlorad eller att synen på skog och mark i den egna närmiljön förändrats 30, inte minst för rennäringen som näring och enskilda utövare av renskötsel. Länsstyrelsen gör bedömningen att det skulle råda stor oro i samhället och att det skulle ställas stora krav på bland annat myndigheter och kommuner gällande information och genomförande av åtgärder. Om olyckan skulle inträffa i Sverige bedöms konsekvenserna gällande social oro och misstro mot samhällsinstitutioner bli större än om olyckan sker utomlands. Att myndigheter genomför mätningar och håller resultaten tillgängliga även efter den akuta fasen kan ha psykologisk betydelse, likaså att mätningar genomförs även i mindre drabbade områden. En studie bland lantbrukare i Gävletrakten 1998 visar att diskussionen om mätningar och tillgång till provtagningsmöjligheter fortfarande hade aktualitet tolv år efter Tjernobylolyckan. 30 Livsmedelsproduktionen vid nedfall av radioaktiva ämnen, s 57 16

18 3 Radioaktiva ämnen och motåtgärder Radioaktiva ämnen har instabila atomkärnor som sönderfaller under avgivande av strålning. Vid en kärnenergiolycka kan utsläpp vara av varierande storlek och omfatta olika radioaktiva ämnen. Dessa kan spridas i atmosfären och falla ned över landskapet, exempelvis jordbruksområden. Därvid kan de deponeras direkt på växtligheten eller marken, varifrån växtligheten senare kan ta upp dem via rötterna. 31 De radioaktiva ämnena följer sedan samma kretslopp i naturen som likartade stabila ämnen. Skillnaden är att de radioaktiva ämnena sönderfaller och därigenom bestrålar omgivande material. De radioaktiva ämnena tas upp av mikroorganismer, djur och människor i samma näringskedjor som andra ämnen. För en del ämnen tar det flera år att vandra genom hela näringskedjan till människan. Människor kan utsättas för joniserande strålning både från deponerade partiklar i omgivningen (extern bestrålning) och från radioaktiva partiklar som vi andats in eller fått i oss via mat eller dryck (intern bestrålning). Några radioaktiva ämnen och några näringskedjor har speciell betydelse för den stråldos människan får genom livsmedel. De viktigaste ämnena är jod-131, cesium -134, cesium-137 och strontium-90. Cesium liknar kalium och tas upp framförallt i muskler. Strontium liknar kalcium och tas upp framförallt i skelettet. 32 Vid en olycka i ett kärnkraftverk som leder till utsläpp av radioaktiva ämnen är det framförallt tre radionuklider som kan orsaka stora konsekvenser för människa och miljö. Dessa är jod-131 (I-131), cesium-134 (Cs-134) och cesium-137 (Cs-137). Jod-131 har den fysikaliska halveringstiden 8 dagar, vilket innebär ett kortvarigt problem när det gäller markbeläggning. Sanering av jod-131 i traditionell mening blir därför knappast aktuellt. Däremot kan det vara lämpligt att slå betesmarken, avlägsna grödan och låta den åter växa upp eller att under förvarningsskedet stalla in mjölkande djur. Cesium-134 har halveringstiden 2 år och cesium-137 halveringstiden 30 år. 33 Mätningar efter olyckan i Fukushima visar att ungefär lika mycket cesium-134 som cesium-137 fanns i nedfallet samtidigt som cesium-134 ur ett dosbelastningsperspektiv är mer än dubbelt så signifikant som cesium Den nuklid som beräknas ge det största bidraget till livstidsstråldosen är Cesium-137. Varför saneringen inriktas på dessa två radionuklider. För att förstå några av de motåtgärder som kan användas är det viktigt att känna till hur radionukliderna uppför sig kemiskt och hur de rör sig i naturen. Cesium är en kemisk analog till kalium, vilket betyder att de har liknande kemiska egenskaper. Cesium som kroppen har tagit upp kommer därför att samlas i muskelvävnaden 35. En egenskap hos cesium är att det inte fastnar i kroppen, cesium går ut med urinen. Om tillförseln av cesium i födan minskar 31 Livsmedelsproduktionen vid nedfall av radioaktiva ämnen, s 28 ff 32 Kärnenergiberedskap Räddningsverket, s Räddningsverkets Handbok 2007 Sanering av radioaktiva ämnen, s Stig Husin, samordnare kärnenergiberedskap Länsstyrelsen Uppsala län, Länsstyrelsens dnr ( ) 35 Räddningsverkets Handbok 2007 Sanering av radioaktiva ämnen, s 14 17

19 kommer därför efter hand också cesiumhalten att minska, Däremot finns Cs-137 kvar i näringskedjorna under decennier. Om Jod-131 kommer in i sköldkörteln bestrålar den sköldkörteln och kan därmed orsaka skador. Jod förekommer både som gas och i fast form vilket innebär att människor kan få i sig jod genom inandningsluft, mjölk eller bladgrönsaker på vilka det fallit ned jod 36. Rekommendationer om intag av jodtabletter ges av Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen. Vilka har gjort bedömningen att det inte är motiverat att i förväg dela ut jodtabletter till allmänheten med undantag av de som bor i de inre beredskapszonerna kring de svenska kärnkraftverken. 3.1 Generellt om sanering Radioaktiva ämnen kan inte enkelt förstöras genom mänskligt ingrepp. Varje radioaktivt ämne har en fysikalisk halveringstid. Det vi kan göra är: 1. Vänta tills det radioaktiva ämnet sönderfallit, vilket oftast är bästa lösningen för kortlivade radionuklider. 2. Flytta det radioaktiva ämnet så att avståndet ökar bestrålningen minskar: tvätta, spola, skrapa, klippa, transportera. 3. Öka skärmningen runt det radioaktiva ämnet så att strålningen dämpas bestrålningen minskar: gräv ner, gjut in, täck över. 37 Det slutliga valet av saneringsåtgärder kan inte göras förrän omfattningen av ett utsläpp av radioaktiva ämnen är känd. Utformandet av den slutliga arbetsplanen för sanering sker därför först efter den prioriteringsordning som saneringsledaren tar fram i samråd med Länsstyrelsens egen krisledningsorganisation och berörda förvaltningar/avdelningar inom kommunala och statliga organisationer. En utförlig redogörelse för olika saneringsmetoder återfinns i bilaga 2-5 till denna plan. 36 Kärnenergiberedskap Räddningsverket, s Torbjörn Nylén, FOI Umeå ( ) 18

20 4 Organisation och ledning 4.1 Länsstyrelsens saneringsorganisation Västerbottens läns saneringsorganisation kommer att ha sin grund i länets ordinarie samverkansstruktur och länsstyrelsens krisledningsorganisation 38. Vid en händelse som innebär sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning utökas krisledningsorganisationen med saneringsledarna som då ingår i Krisledningsgruppen. Enligt Räddningsverkets 39 handbok Sanering av radioaktiva ämnen 40 bör Länsstyrelsen även utse en operativ chef för att leda och samordna saneringsarbetet i fält. Det är inte nödvändigt att denna person ingår i Länsstyrelsens ordinarie organisation. En operativ chef utses vid behov efter en kärnteknisk olycka. Den slutgiltiga saneringsorganisationen med fältenheter är svår att förutsäga eftersom det i förväg är svårt att veta vilka typer av mark som kommer att kontamineras och därmed blir det svårt att veta vilka resurser som krävs. Ett problemområde är att det på förhand kan vara svårt att veta vilka och hur många personer som har behov av en dosimeter 41 och att effektivt sprida information om gällande dosgränser. Ett annat problem kan vara att få tag på ett tillräckligt stort antal dosimetrar för att kunna täcka hela saneringsorganisationens behov. 38 För en mer ingående beskrivning av den ordinarie krisledningsorganisationen, se kapitel 6.2, Länsstyrelsens Krisledningsplan samt länets övergripande krishanteringsplan samt kapitel 3, Plan för hantering av kärnteknisk olycka. 39 Räddningsverket ersattes den 1 januari 2009 av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 40 Sanering av radioaktiva ämnen. Planeringsstöd för länsstyrelser inför en kärnteknisk olycka, Räddningsverket MSB har inte gett ut någon ny handbok i ämnet utan rekommenderar fortfarande Räddningsverkets bok på sin webbplats. 41 Instrument för att mäta av den enskilde personens stråldos. 19

21 4.1.1 Saneringsledarnas roll Saneringsledarna är tjänstemän inom Länsstyrelsen och utses av länsledningen. Saneringsledarna ska ha grundläggande kunskap om olika saneringsmetoder och om joniserande strålning. De ska även ha god regional kännedom samt god kunskap om berörda aktörer och deras uppgifter. Saneringsledarnas uppdrag i krissituation påbörjas i samma stund som Länsstyrelsen får vetskap om att en händelse som berör länet har inträffat. I det inledande skedet är saneringsledarnas huvudsakliga uppgift att hålla sig informerade om lägesbilden. Saneringsledarna är de som beslutar om sanering, det formella beslutet fattas dock av lanshövdingen. Saneringen påbörjas först när utsläppet har upphört. Vid sanering har saneringsledarna det strategiska ansvaret på delegation av länsledningen. Detta innebär att saneringsledningen ska: Fatta strategiska beslut inom den ram som länsledningen ger, samt följa upp hur besluten genomförs Ansvara för planeringen av saneringsåtgärderna samt uppföljning av åtgärdernas effekt Initiera utbildning av berörd personal med stöd av experter Förbereda informationsåtgärder i samverkan med kommunikationssekretariatet Se till att länsledning, räddningsledare (när räddningstjänst råder) krisledningsgrupp och stabschef hålls underrättade om hur verksamheten fortskrider Samverka med SSM och dess nationella expertgrupp för sanering (NESA) Samverka med berörda län, andra myndigheter, kommuner och organisationer Om ett nedfall drabbar flera län kan regeringen utse en länsstyrelse som ansvarig för saneringen för flera eller samtliga av de drabbade länen. Detta bör ske efter samråd mellan länsråden. Fördelen med ett sådant beslut är att saneringsåtgärder kan genomföras oberoende av länsgränser. Regeringen kan också besluta att någon annan statlig myndighet ska ta över ansvaret inom ett eller flera län. Länsstyrelsen i Västerbotten gör bedömningen att det inte innebär något hinder att leda andra myndigheter eller att följa direktiv från annan myndighet eftersom Länsstyrelsen är en organisation van vid samarbete och samverkan Funktionen L8 Skyddscentralen Vid en kärnteknisk händelse aktiveras en funktion i krisstaben som kallas för Skyddscentralen (funktion L8). Funktionens huvuduppgift är initialt att etablera nödvändiga kontakter med bland andra SSM för att ta fram underlag för en lägesbild över händelsen. Funktionen ansvarar även för att inhämta mätresultat från kommunernas referensmätningar av bakgrundsstrålningen och fortsatta mätningar, rapportera mätvärden i SSM:s mätdatasystem RadGis samt lämna grovprognoser, mätvärden och beslutsunderlag till räddningsledare, krisledningsgrupp och saneringsledare. Skyddscentralens funktionschef är tillika Länsstyrelsens indikeringsledare. 20

22 4.1.3 Indikeringsledarens roll i saneringsarbetet För att effektivt kunna sanera behöver saneringsledaren ha tillgång till en god kartläggning av nedfallet, det vill säga information om nedfallets storlek, spridning och nuklidsammansättning. Initialt efter ett nedfall kommer L8 Skyddscentralen endast att kunna ge information om spridningen av nedfallet. Detta material kommer inte heller att omfatta så kallade hotspots 42, och är därför mycket bristfälligt. Med hjälp av flygburna mätningar kan en mer noggrann kartläggning av kontamineringsnivåer ges. På lång sikt krävs mätningar i fält för att åstadkomma en fullgod sanering. Efter varje genomförd saneringsåtgärd bör ytterligare strålningsmätning genomföras för att kontrollera att saneringsåtgärden varit effektiv. Dessa mätningar skiljer sig från den inledande strålningsmätningen så till vida att den nu kan behöva genomföras på objektsnivå för att exempelvis kontrollera om det är lämpligt att flytta tillbaka till ett hus i ett område som sanerats. Bland annat tas prover på mark och vatten för analys. 42 Hotspot är ett område där det radioaktiva nedfallet av en eller annan anledning (oftast väderrelaterat) har koncentrerats, vilket leder till en betydande högre doshastighet på platsen än på omgivande områden. 21

23 5 Samverkan 5.1 Regional samverkan I Västerbotten har länets Regionala råd 43 för krisberedskap och skydd mot olyckor tagit fram ett gemensamt styrdokument för samverkan vid kris i länet. 44 Regionala rådet kan sammankallas vid kris för att utgöra ett forum för samverkan och samordning och ska vid behov kvalitetssäkra Länsstyrelsens process vid hantering av förstärkningsresurser. Vid en händelse när behov av sanering efter en kärnteknisk olycka föreligger kommer Regionala rådet att utgöra ett mycket viktigt stöd för Länsstyrelsen och saneringsledarna. De uppgifter som ska hanteras och diskuteras i samverkan handlar bland annat om: - en gemensam tolkning av läget, förväntad händelseutveckling, ansvariga aktörer och konsekvenserna för länet och enskilda aktörer, - eventuella följdeffekter - förmågan att hantera händelsen och tillgängliga resurser i länet, - behov av samverkan mellan berörda aktörer - behov av att begära stöd nationellt (exempelvis avseende resurser) - samordning av länets insatser och åtgärder - samordning av information till media och allmänhet 5.2 Nationell samverkan Utöver regional samverkan genom Regionala rådet krävs samverkan med andra nationella och lokala aktörer vid sanering efter en kärnteknisk olycka, bland annat: 43 Regionala rådet består av: Försvarsmakten Säksam boden, Kustbevakningen Region nord, Luftfartsverket, Länsstyrelsen i Västerbotten, Polismyndigheten i Västerbotten, Regionförbundet Västerbotten, Sjöfartsverket Bottenvikens sjötrafikområde, SOS Alarm Sverige AB, Sveriges Radio Västerbotten och Västerbottens läns landsting. 44 Samverkan vid kris i Västerbottens län, dnr

24 Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM Regeringen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB Socialstyrelsen, SoS FRG, Frivilligorganisationer som SSRS, FFK och Lottakåren Jordbruksverket, SJV Livsmedelsverket, SLV Rikspolisstyrelsen, RPS Arbetsmiljöverket, AV Sametinget SMHI Kommuner i Västerbottens län Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI Länsstyrelser, främst från kärnkraftslän och grannlän Försvarsmakten Nationella expertgruppen för sanering (NESA) Kärnkraftverkens gemensamma beredskapsstyrka (KGB) Sveriges Geologiska Undersökning, SGU Västerbottens läns landsting (VLL) och Norrlands universitetssjukhus (NUS) Det är av stor vikt att regionala och nationella samverkansmöten överlappar varandra på ett smidigt sätt. Om samverkansmöten på olika nivå sker samtidigt förloras mycket viktig information och arbetet förlorar i effektivitet. För att kunna åstadkomma bästa möjliga samverkan önskar Länsstyrelsen Västerbotten att rutiner för samverkansmöten klargörs tidigt vid en händelse. Följande centrala myndigheter är särskilt berörda av saneringsarbetet. Dock krävs samverkan även med ovanstående myndigheter inom deras respektive expertområde MSB MSB:s roll i saneringsarbetet är stödjande, nationellt samordnande och som expertmyndighet för räddningstjänst- och beredskapsfrågor. Genom MSB kan nationella resurser avropas Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) SSM har flera roller i saneringsarbetet. Främst är SSM en expertmyndighet som kan ge stöd för beslutsunderlag och rekommendationer. SSM har resurser för framförallt kartläggning av det radioaktiva nedfallet. SSM kommer vid en kärnteknisk olycka att bli en särskilt viktig samverkansaktör för Länsstyrelsens indikeringsledare som tillsammans med SSM ska ta fram kartbilder över nedfallets utbredning. Dessa kartbilder utgör ett viktigt underlag för saneringsledarna. Utöver detta är SSM den myndighet som beslutar i dispensärenden enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220). För att kunna transportera och hantera de avfallsmassor som uppkommer i saneringsarbetet kommer en rad dispenser från 23

25 denna lagstiftning att behöva beslutas av SSM. Dessa beslut kan behöva koordineras med bland annat Naturvårdsverkets myndighetsutövning på området. Länsstyrelsen har rätt att begära hjälp från den Nationella expertgruppen för sanering (NESA). NESA ingår i SSM:s krisorganisation och består av representanter från berörda myndigheter och organisationer. Gruppens medlemmar har expertkunskap om radioaktiva ämnen i miljön, saneringsmetoder, jordbruks-, skogs- och fiskenäring, hantering av radioaktivt saneringsavfall, med mera. Gruppen sammankallas av SSM på initiativ från någon av gruppens medlemmar eller efter begäran från en Länsstyrelse Naturvårdsverket Naturvårdsverkets ansvar i ett akut skede är att hänvisa enskilda till rätt myndighet. I ett senare skede av en kärnteknisk olycka kan Naturvårdsverket få en roll vid frågor som uppkommer vid bland annat förflyttningar av befolkning, energi- och vattenförsörjning och avfallshantering. Detta arbete görs i samverkan med andra myndigheter. Naturvårdsverket är även ansvarig vägledande myndighet för bestämmelser om avfallshantering såsom avfallsförordningen och deponeringsförordningen med tillhörande föreskrifter Sametinget Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament, med det övergripande uppdraget att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige. Till Sametingets uppgifter vid en kärnteknisk händelse hör att kunna förutse och begränsa konsekvenserna inom rennäringen. I dag hanterar Sametinget bidragsansökningar för förluster på grund av Tjernobylolyckan. 24

26 6 Vägval i saneringsarbetet Staten är skyldig att vidta saneringsåtgärder endast i den utsträckning detta är motiverat med hänsyn till följderna av utsläppet, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen, och omständigheterna i övrigt 45. Nedfallet av radioaktiva ämnen kan vara annonserat eller inte. Länsstyrelsen utgår ifrån att ett nedfall orsakat av en kärnkraftolycka är annonserat på något sätt via de informationskanaler som finns. För att kunna fatta korrekta beslut gällande sanering efter en kärnteknisk olycka är det viktigt att det finns en bra lägesbild att utgå från. Utifrån denna kan saneringsledarna avgöra om sanering behövs, vilka saneringsmetoder som är möjliga och om en sanering är motiverad med hänsyn till de kostnader och problem som åtgärden kan medföra. 6.1 Val av åtgärder Den första osäkerheten som Länsstyrelsen kommer att ställas inför vid ett hotande nedfall från en inhemsk eller utländsk olycka är huruvida utsläppet av radioaktiva ämnen kommer att nå länet. Därför är en noggrann kartläggning om nedfallets spridning och nuklidsammansättning en förutsättning för en lyckad sanering. Kartläggningen behövs också i arbetet med att planera insatsen och välja lämpliga saneringsmetoder. Innan länsstyrelsen kan fatta beslut om en detaljerad arbetsplan är det nödvändigt att belysa nedanstående frågeställningar: Vad har nedfallet för egenskaper? Innan det börjar funderas över saneringsmetoder är det nödvändigt med information om hur hög dosraten är, vilka radioaktiva ämnen som nedfallet består av, hur geografiskt omfattande beläggningen är, hur stor stråldosen blir på kort och lång sikt och hur stor beläggningen är (aktivitet/ytenhet). 46 Svar på ovanstående frågeställningar kan delvis fås i ett tidigt skede från indikeringsorganisationen genom mätdatasystemet RadGis. Mer ingående fakta inhämtas genom strålningsmätningar och provtagningar i samarbete med SSM. Vad har blivit kontaminerat? Eftersom konsekvenserna av ett nedfall drabbar delar av samhället olika måste det kartläggas vilken åtgärd som lämpar sig för stads-, jordbruks-, skogsbruks- och sötvattensmiljöer. Exempel på viktig information är markanvändning, livsmedelsproduktion, befolkningstäthet, kommunikationer, industristruktur, vattentäkter och boendeformer. Uppgifter om markanvändning och bebyggelsekaraktär fås ur fastighetskartan, 45 4 kap. 8 LSO 46 Räddningsverkets Handbok 2007 Sanering av radioaktiva ämnen, s 16 25

27 Fastighetsdataregistret och ur Lantbruksregistret och samrådskartan över samebyar. Uppgifter om skolor, daghem, förskolor med mera fås från respektive kommun. 47 Vilka områden är prioriterade att sanera? Vid en saneringssituation i Västerbotten kommer det sannolikt inte att vara tal om livräddande insatser utan inriktningen på saneringen blir att minska den externa stråldosen. Om stora områden har drabbats av nedfall är det nödvändigt att välja ut de delar som är i störst behov av sanering. I tidigt skede kan det vara lämpligt att sanera samhällsviktiga funktioner, t.ex. vägar till och områden omkring sjukhus, industrier m.m. Barn är känsligare för strålning än vuxna och sannolikheten att utveckla strålningsframkallad cancer är större för barn än för vuxna, därför är det viktigt att sanera områden runt daghem, lekplatser och skolor. 48 När ingen fara för människor föreligger kan miljövärden prioriteras och först därefter bör materiella värden och egendom prioriteras. Väderförhållande och årstid? Vädersituationen vid tidpunkten för nedfallet spelar stor roll för hur de radioaktiva ämnena är fördelade mellan olika ytor. Vädret efter nedfallet har också betydelse för var radioaktiviteten kommer att återfinnas och därmed för valet av åtgärd. Nederbörd, trafik och vind förflyttar de radioaktiva ämnena bort från tak, vägar etc. Vid snötäckt mark flyttas de radioaktiva ämnena från snöytan till underliggande mark vid töväder 49. Sannolikheten att den radioaktiva plymen ska nå Sverige och Västerbotten kan beräknas via meteorologiska prognoser. SMHI har tillsammans med SSM utvecklat en prognosmodell som förutsäger var nedfallet kan komma att hamna. Modellen används rutinmässigt för att göra förhandsprognoser för eventuella olyckor i svenska och ett antal utländska kärnkraftverk. Prognosen beskriver den radioaktiva plymens färdväg och depositionsmönstret utgående från den aktuella väderprognosen. Ett stort antal spridningsprognoser beräknas automatiskt rutinmässigt varje dygn. Den radioaktiva plymen når marken via torr- och våtdeposition. Torrdeposition uppstår antingen av att den radioaktiva plymen berör växter och mark eller att partiklar på grund av sin tyngd faller mot marken. Torrdepositionens effektivitet minskar med minskande partikelstorlek och är bråkdelen av våtdepositionens på stora avstånd från olycksplatsen. Torrdepositionens effektivitet för små partiklar beror även på hur den yta som det radioaktiva molnet möter är beskaffad. Radioaktiva ämnen som sitter på små partiklar förs till marken främst vid nederbörd då luftens föroreningar tvättas ut, s.k. våtdeposition. Om den radioaktiva plymen passerar ett område med kraftig nederbörd kan nedfallet bli väldigt koncentrerat Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (SRVFS 2007:4) om länsstyrelsens beredskap för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning 48 Räddningsverkets Handbok 2007 Sanering av radioaktiva ämnen, s 16,17 49 Räddningsverkets Handbok 2007 Sanering av radioaktiva ämnen, s Livsmedelsproduktionen vid nedfall av radioaktiva ämnen, s 27 26