FÖRSLAG TILL ÅRLIGT BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik 6 maj 2003 PRELIMINÄR VERSION 2002/2011(INI) FÖRSLAG TILL ÅRLIGT BETÄNKANDE om de mänskliga rättigheterna i världen 2002 och EU:s politik för de mänskliga rättigheterna (2002/2011(INI)) Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik Föredragande: Bob van den Bos PR\ doc 1/60 PE

2 PE /60 PR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION...5 MOTIVERING...28 FÖRSLAG TILL RESOLUTION B5-0445/ FÖRTECKNING ÖVER RESOLUTIONER...52 GRUNDTEXTER PR\ doc 3/60 PE

4 PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 17 januari 2002 tillkännagav talmannen att utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om de mänskliga rättigheterna i världen 2002 och EU:s politik för de mänskliga rättigheterna. Vid utskottssammanträdet den 11 september 2002 utsåg utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik Bob van den Bos till föredragande. Vid utskottssammanträdet den 25 mars 2003 beslutade utskottet att återge följande resolutionsförslag i sitt betänkande: B5-0445/2002, från Maurizio Turco med flera, om religionsfrihet, hänvisat den 4 december 2002 till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, som utsetts till ansvarigt utskott, och till, som utsetts till rådgivande utskott, Vid utskottssammanträdet den 10 juni 2003 behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid (detta/det sistnämnda) sammanträde(t) godkände utskottet (enhälligt) förslaget till resolution med.. röster för,.. röster mot och.. nedlagda röster. Följande var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande),... (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen),... och... Betänkandet ingavs den... PE /60 PR\ doc

5 FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om de mänskliga rättigheterna i världen 2002 och EU:s politik för de mänskliga rättigheterna (2002/2011(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av resolutionsförslaget från a) Maurizio Turco med flera om religionsfrihet (B5-0445/2002), med beaktande av EU:s fjärde årsrapport om de mänskliga rättigheterna (12747/1/02), med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument på området för mänskliga rättigheter 1, med beaktande av ikraftträdandet av Romstadgan om Internationella brottmålsdomstolen den 1 juli 2002, med beaktande av sina tidigare resolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen av den 25 april 2002, 5 juli 2001, 16 mars 2000, 17 december 1998, 12 december 1996, 26 april 1995, 12 mars 1993, 12 september 1991, 18 januari 1989, 12 mars 1987, 22 oktober 1985, 22 maj 1984 och den 17 maj , med beaktande av sin resolution av den 30 januari 2003 om EU:s prioriteringar inför den 59:e sessionen med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna 3, med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001) 252) 4, och om rådets slutsatser av den 25 juni , med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2002 om de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen i tredje land, tillsammans med de praktiska åtgärder som rekommenderades för genomförandet av rådets slutsatser av den 25 juni , med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 7, 1 OBS: för alla relevanta grundtexter, se bilaga ännu ej offentliggjord i EUT...EGT C 65 E, , s. 336, EGT C 377, , s. 336, EGT C 98, , s. 270, EGT C 20, , s. 161, EGT C 126, , s. 15, EGT C 115, , s. 214, EGT C 267, , s. 165, EGT C 47, , s. 61, EGT C 99, , s. 157, EGT C 343, , s. 29, EGT C 172, , s. 36, EGT C 161, , s P5_TA-PROV (2003) P5_TA-PROV (2002) EGT C 364, , s. 1. PR\ doc 5/60 PE

6 med beaktande av sina tidigare resolutioner om läget vad gäller de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, framför allt resolutionen av den 15 januari , med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2002 om den amerikanska lagen om skydd av militär personal (American Service Members Protection Act, ASPA) 2 och sina resolutioner av den 26 september 2002 och den 24 oktober 2002 om bilaterala avtal om immunitet 3 samt rådets slutsatser av den 30 september , med beaktande av EU:s gemensamma ståndpunkt om Internationella brottmålsdomstolen som antogs den 22 januari 2001 och som förlängdes den 20 juni och den handlingsplan som antogs den 27 maj , med beaktande av sina resolutioner av den 19 november 1998, 18 januari 2001 och 28 februari 2002 om Internationella brottmålsdomstolen 7, med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om könsstympning av kvinnor 8, med beaktande av ikraftträdandet den 1 april 2003 av partnerskapsavtalet mellan AVS och EG som undertecknades i Cotonou den 23 juni , med beaktande av den handlingsplan som antogs vid EU:s och Medelhavsländernas femte ministerkonferens i Valencia den 23 april , med beaktande av slutsatserna från diskussionsforumet om mänskliga rättigheter i Köpenhamn i december 2002, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik (A5- /2003), och av följande skäl: A. De mänskliga rättigheterna, vari ingår medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är universella och odelbara, oberoende och inbördes sammanhängande, vilket bekräftades av FN:s konferens om de mänskliga rättigheterna i Wien B. Att utveckla och befästa demokratin och rättsstatens funktion samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en övergripande målsättning för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Gemenskapens 1 P5_TA-PROV (2003) EGT C 379, , s. 265, EGT C 262, , s. 262, EGT C 293 E, s A5-0285/ EGT L 317, , s PE /60 PR\ doc

7 politik på området för utvecklingssamarbete bör bidra till att förverkliga denna övergripande målsättning. C. För att EU skall kunna ta sitt ansvar för freden och stabiliteten i världen måste den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken stärkas, och det är viktigt att unionen på ett effektivt sätt utnyttjar alla de resurser som står till dess förfogande inom området yttre förbindelser. D. EU:s trovärdighet när det gäller de mänskliga rättigheterna i samband med unionens yttre förbindelser beror bland annat på dess politik när det gäller de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inom unionens egna gränser. E. EU tillämpar i princip en positiv och samarbetsvillig strategi när det gäller att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i sina förbindelser med tredje land. F. Ansträngningarna att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin som grundläggande mål i samband med EU:s yttre förbindelser kommer att misslyckas om de bärande principerna inte prioriteras i tillräcklig omfattning jämfört med säkerhetsrelaterade, ekonomiska eller politiska intressen. G. Klausulen om mänskliga rättigheter som infördes som en viktig del av associerings- och samarbetsavtalen med tredje land måste ges konkret tillämpning om man på ett effektivt sätt skall kunna ta itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förhindra framtida överträdelser. H. Enligt EU:s riktlinjer för området är en dialog om mänskliga rättigheter enbart ett acceptabelt alternativ om tillräckliga framsteg görs och återspeglas i konkreta förbättringar. EU bör utvärdera dialogernas resultat med jämna mellanrum för att avgöra i vilken utsträckning förväntningarna har uppfyllts. I. Rådet och kommissionen har ett ansvar för att stärka konsekvensen och sambandet i EU:s politik för mänskliga rättigheter genom att integrera mänskliga rättigheter och demokratisering i alla delar av sina yttre förbindelser, och genom att ta upp dessa frågor i samband med alla relevanta sammanträden med tredje land, på alla nivåer. J. Interna diskussioner har förts inom parlamentet för att hitta sätt att förbättra strukturer och arbetsmetoder för att förstärka dess roll när det gäller att utforma och övervaka genomförandet av EU:s politik inom området mänskliga rättigheter. Ytterligare förbättringar krävs snarast för att garantera en korrekt uppföljning av parlamentets uttalanden. K. Ordförandeskapet bör inte enbart rådfråga Europaparlamentet när det gäller huvudprinciperna och de grundläggande valen inom GUSP, utan det bör även tillse att vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Ordförandeskapet och kommissionen har en skyldighet att regelbundet informera om utvecklingen och genomförandet av unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. L. Det är nödvändigt att hitta medel och metoder för att stärka parlamentets position när det gäller att ställa rådet och kommissionen till svars för hur politiska beslut genomförs, framför allt när det gäller att respektera klausulerna om mänskliga rättigheter. PR\ doc 7/60 PE

8 M. Frågor som gäller mänskliga rättigheter kan kräva omedelbara reaktioner. De mekanismer som finns i den nuvarande arbetsordningen gör det inte möjligt för parlamentets ledamöter att snabbt få svar på sina frågor till rådet och kommissionen och rådets skriftliga svar på de frågor som ställs i parlamentet är alltid kraftigt fördröjda. Religionsfrihet N. Religionsfriheten är central för de mänskliga rättigheterna, den finns inskriven i olika internationella juridiska dokument och inkluderar friheten att byta religion eller tro och att utöva sin religion ensam eller tillsammans med andra, offentligt eller privat. O. Religionerna utgör ett referenssystem för livets mening och tillfredsställer de andliga behoven hos de troende, som utgör 92 procent av världens befolkning. P. Det ankommer på regeringarna att se till att alla människors religions- och trosfrihet skyddas fullt ut. Q. Religionsfriheten förtrampas och kränks godtyckligt i olika delar av världen, vilket ibland leder till allvarliga och våldsamma former av förföljelse inklusive fängslande, tortyr, förslavande och förnekande av yttrande-, församlings- och föreningsfriheten. R. I frånvaro av en åtskillnad mellan stat och religion, vilket är fallet i statligt kontrollerade religioner, är det svårt för olika religioner att leva fredligt tillsammans och det uppkommer problem för religiösa minoriteter. S. Det finns många olika hinder för religionsfriheten i världen i dag, inklusive försök att kontrollera religiösa trosföreställningar eller deras utövande, regeringars fientlighet mot minoriteter eller icke godkända religioner, regeringars underlåtenhet att beivra kränkningar av religionsfriheten samt diskriminerande lagstiftning och politik. T. Att främja och skydda rättigheterna för personer som tillhör nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter bidrar till politisk och social stabilitet och fred, och kan berika kulturarvet för samhället som helhet. U. Allvarliga fall av intolerans, diskriminering och våldshandlingar grundade på religion eller tro förekommer i många delar av världen, inklusive handlingar som är avsedda att skrämma och påverka och som motiveras av religiös fanatism. V. Religiösa organisationer, såväl moderata som radikala rörelser, griper ofta in och fullgör uppgifter som försummats av regeringar inom områden såsom hälsovård och utbildning. W. Religioner utnyttjas i allt högre grad för politiska syften, framför allt i samband med maktkamper eller i samband med etniska tvister och kan lätt missbrukas för att skärpa konflikter. Av de trettio större konflikter som för närvarande pågår i världen har tolv religiös anknytning. X. Traditionellt fredliga relationer mellan olika religioner har störts av maktkamper, till exempel på Balkan, i Moluckerna, Nigeria, Sudan och Indien, där sammanstötningar skett mellan muslimer och kristna, eller mellan hinduer och muslimer och andra religiösa minoriteter. PE /60 PR\ doc

9 Y. En ökning av den religiösa extremismen (hinduism, islam, kristendom och judendom) kan iakttas över hela världen, vilket leder till ökade spänningar och våld mellan olika religioner eller inom religioner. Z. Religiös extremism kan vara moraliskt exklusiv och undergräva möjligheterna för olika religiösa samfund att fredligt samexistera. Definitionsmässigt utgör därför sådan extremism ett hot mot religions- och trosfriheten. AA. Ökningen av den religiösa extremismen kan ibland visa sig i våld och protester mot det moderna samhällets värderingar såsom religiös tolerans, yttrandefrihet, sekularisering, demokrati och pluralism. AB. Orsakerna till den ökande extremismen är många och har inslag av ekonomisk, sociologisk, historisk och/eller politisk art, och det finns därför ingen unik patentlösning när det gäller att bekämpa fenomenet. AC. De extremistiska tolkningarnas spridning får näring av grupper som blir allt bättre organiserade och som verkar förfoga över stora ekonomiska resurser. AD. Den muslimska extremismen är särskilt stark i de mer avancerade och på ytan mer sekulariserade muslimska samhällena, såsom Algeriet, Egypten, Libanon och Tunisien, och den sprids till delar av Asien och Afrika. AE. Extrema former av tillämpning av islamsk lag, sharia, sprids från Saudiarabien och Iran till länder som Sudan, Somalia och Nigeria. AF. I flera länder med en stor muslimsk befolkning, såsom (norra) Nigeria och Sudan, kan man nu iaktta ett återinförande av sharian och andra bruk som strider mot de allmänna mänskliga rättigheterna. AG. Kvinnors och flickors rättigheter hotas av företeelser som stening, könsstympning eller arrangerade äktenskap i namn av kultur, traditionella sedvänjor, bruk eller till och med religion. De flesta av dessa företeelser ger kvinnorna en lägre social position och status än männen. AH. Religiös extremism kan leda till annan religiös extremism, som till exempel på den asiatiska subkontinenten, där hinduisk extremism provocerat fram islamisk extremism och vice versa. AI. Hinduisk fundamentalism är ett växande hot mot lika konstitutionella rättigheter och tillgången på rättvisa för miljontals människor i Indien, framför allt för muslimska och kristna minoriteter. AJ. Den potentiella ökningen av våld och kränkningar av mänskliga rättigheter som uppkommer ur en växande religiös extremism världen över kräver beslutsamma och samlade reaktioner från Europeiska unionens sida. AK. Globaliseringen har lett till en allt intensivare interaktion mellan människor världen över, vilket gör behovet av religiös tolerans än större, liksom behovet av att respektera PR\ doc 9/60 PE

10 människor från olika religiösa bakgrunder för att undvika konflikter mellan olika värdesystem. AL. Det finns en risk att vissa religioner stigmatiseras på grund av en allmän missuppfattning och okunnighet när det gäller de andras kultur och religion, vilket i sig kan utgöra ett hot mot religionsfriheten. AM.Medierna kan spela en viktig roll när det gäller att sprida adekvat information om religioner och kulturer och främja en ömsesidig förståelse mellan människor från olika religiösa bakgrunder. Därför bör medierna avstå från att skapa stereotypa bilder av andra religioner som fiender. 1. Europaparlamentet motsätter sig kraftfullt att de mänskliga rättigheterna marginaliseras jämfört med säkerhetsrelaterade, ekonomiska och politiska prioriteringar. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i tydliga uttalanden ta avstånd från kränkningar av mänskliga rättigheter, oavsett var de äger rum. 2. Europaparlamentet stöder kraftfullt rådets avsikt att skapa en effektivare och tydligare europeisk politik på området för mänskliga rättigheter och demokratisering genom en ökad sammanhållning och konsekvens mellan gemenskapens åtgärder och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, integrering av de mänskliga rättigheterna i övriga politiska områden, större öppenhet och regelbunden inventering och granskning av prioriterade åtgärder. 3. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att i praktiken tillämpa de åtgärder som rådet gav sitt stöd den 10 december 2002 för att genomföra ovan nämnda målsättning, och att rapportera till Europaparlamentet om de framsteg man uppnått före 2003 års utgång. Klausulen om mänskliga rättigheter 4. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att framhålla klausulen om mänskliga rättigheter som ett åtagande från båda de avtalsslutande parterna att respektera de mänskliga rättigheterna och att använda klausulen i första hand för att få till stånd positiva förändringar. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att effektivt tillämpa de restriktiva åtgärder som vidtagits av EU, så att de inte enbart förblir ett uttryck för ogillande. 6. Europaparlamentet anser att tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter i associerings- och samarbetsavtalen i första hand är beroende av EU:s politiska vilja att utöva ett tillräckligt starkt tryck på det land det gäller och att prioritera mänskliga rättigheter framför ekonomiska, säkerhetsmässiga och övriga politiska intressen. 7. Europaparlamentet understryker emellertid att bristen på en tydlig tillämpningsmekanism ytterligare minskar klausulens effektivitet och anser att tillämpningsmekanismen i Cotonouavtalet är föredömlig vad gäller bestämmelserna om samråd, upphävande och deltagande från civilsamhällets sida. PE /60 PR\ doc

11 8. Europaparlamentet understryker betydelsen av att ge klausulen om de mänskliga rättigheterna en väl definierad tillämpningsmekanism för att kunna ställa tydliga krav på betydande förbättringar av situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i respektive länder och att uppmuntra de delar av samhället som stöder demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utarbeta och offentliggöra riktlinjer för de uppmuntrande och restriktiva åtgärder som skall tillämpas, för att öka öppenheten och trovärdigheten när klausulen tillämpas. 10. Europaparlamentet uppmanar enträget rådet och kommissionen att inleda en strukturerad dialog för att få till stånd en regelbunden granskning av hur partnerstaterna uppfyller sina skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna. 11. Europaparlamentet uppmanar rådet, som en av parterna i associerings- och samarbetsråden, att upprätta särskilda underkommittéer för de mänskliga rättigheterna som är tydligt kopplade till den högsta nivån i den politiska dialogen i syfte att tillämpa artikel 2 i avtalet. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta arbetsgrupper eller rundabordskonferenser om de mänskliga rättigheterna som ett led i en systematisk tillämpning av klausulen om de mänskliga rättigheterna. De arbetsgrupperna borde syfta till att övervaka landets situation med avseende på mänskliga rättigheter på grundval av befintliga övervakningsinstrument och föreslå konkreta förbättrande åtgärder, inklusive tidsplaner och riktmärkning. I arbetsgrupperna bör företrädare för civilsamhället, ickestatliga organisationer, människorättsinstitutioner från EU och partnerlandet ingå. Europaparlamentets ledamöter bör inbjudas att delta. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med EU:s delegationer samla in och utvärdera information om specifika kränkningar av de mänskliga rättigheterna, med särskild uppmärksamhet på kvinnornas och barnens rättigheter i tredje land, som en viktig del av dess övervakande roll, framför allt med avseende på de länder som är bundna av människorättsklausuler som en del av avtalen med EU. 14. Europaparlamentet beklagar åter att parlamentet inte är engagerat i beslutsprocessen när det gäller att ta initiativ till samråd eller till att upphäva avtal. Europaparlamentet insisterar därför på att få fullständig information i god tid om alla sådana åtgärder som övervägs. Europaparlamentet kräver dessutom att dess synpunkter när det gäller vilken typ av klausul som skall förhandlas fram i kommande avtal skall beaktas i vederbörlig ordning. Dialogerna om mänskliga rättigheter och den politiska dialogen 15. Europaparlamentet framhåller att dialogerna om mänskliga rättigheter mellan EU och tredje land inte får förvandlas till diskussionsklubbar eller enbart äga rum inom ramen för diskussioner om kulturella eller historiska skillnader. I stället måste fasta mål ställas upp för de framsteg som skall göras och som skall återspeglas i konkreta förändringar på marknivå. PR\ doc 11/60 PE

12 16. Europaparlamentet är fullt medvetet om hur känsliga dessa frågor kan vara och om att det ibland kan krävas diskretion kring samtalen, men uppmanar rådet att hålla fast vid sina åtaganden när det gäller öppenheten i samband med de diskussioner om mänskliga rättigheter som EU för i samband med den politiska dialogen och människorättsdialogen. 17. Europaparlamentet uppmanar rådet att i samband med den politiska dialogen inleda specifika dialoger om mänskliga rättigheter med de associerade länderna i Medelhavsregionen, med länder som är knutna till EU genom partnerskaps- och samarbetsavtal, till exempel Ryssland och Ukraina samt länderna i södra Kaukasus, samt i samband med stabiliserings- och associeringsavtalen med länderna på västra Balkan. 18. Europaparlamentet begär att förfaranden för dialogen mellan regeringarna och civilsamhället skall ingå i alla associerings- och samarbetsavtal, via omförhandlingar eller som gemensamma uttalanden, för att lyfta fram civilsamhällets roll och främja ett ömsesidigt förtroende mellan parterna. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang Cotonouavtalet, som är unikt i det avseendet att det engagerar civilsamhället i en dialog med regeringarna och i samband med utvecklingsprojekt. 19. Europaparlamentet uppmuntrar Gulfstaternas samarbetsråd att göra framsteg när det gäller upprättandet av en rundabordskonferens för människorättsfrågor i syfte att underlätta dialogen mellan samarbetsrådet och EU i frågor som gäller de mänskliga rättigheterna. 20. Europaparlamentet uppmanar rådet att handla i enlighet med EU:s riktlinjer för dialogerna om mänskliga rättigheter och att regelbundet varje år utvärdera EU:s dialoger om mänskliga rättigheter med Iran och Kina. 21. Europaparlamentet beklagar att EU under toppmötet mellan EU och Kina i september 2002 inte förde fram EU:s oro i samband med situationen i Kina, trots att EU lovat att ta upp frågor när det gäller de mänskliga rättigheterna i sammanträden med Kina på alla nivåer. 22. Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att godkänna tidigast möjliga datum för en formellt utfärdad inbjudan till FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna, FN:s särskilda rapportör för tortyr och utbildning, samt ordföranden i arbetsgruppen om godtycklig arrestering. Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att rikta en formell inbjudan till FN:s särskilda rapportör med ansvar för religionsfrihet. 23. Europaparlamentet anser att Irans beslut att inleda en villkorslös dialog om mänskliga rättigheter är ett positivt bidrag i strävandena att normalisera förbindelserna mellan EU och Iran. 24. Europaparlamentet uppmanar den iranska regeringen att ta emot FN:s särskilda rapportör för yttrandefrihet och om våld mot kvinnor snarast möjligt. Europaparlamentet anser att besöket från arbetsgruppen om godtyckliga arresteringar i februari 2003 och från arbetsgruppen om ofrivilliga försvinnanden, som är avsett att äga rum i juni 2003, innebär en positiv utveckling, under förutsättning att arbetsgruppernas rekommendationer tillämpas. PE /60 PR\ doc

13 25. Europaparlamentet konstaterar att det nu i praktiken råder ett moratorium i Iran för dödsdomar som verkställs genom stening. Europaparlamentet uppmanar den iranska regeringen att slutgiltigt avskaffa denna avrättningsmetod. 26. Europaparlamentet framhåller att ett misslyckande i människorättsdialogen med Iran skulle få direkta konsekvenser för förhandlingarna om handels- och samarbetsavtalet, eftersom det framgår av riktlinjerna för dialogerna om mänskliga rättigheter att framsteg på marknivå är av avgörande betydelse. I rådets slutsatser av den 17 juni 2002 görs dessutom en klar koppling mellan framstegen i förhandlingarna kring avtalet och framstegen i den politiska dialogen, och där sägs att de mänskliga rättigheterna är en integrerad del av den dialogen. 27. Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att se till att alla relevanta internationella och iranska ickestatliga organisationer inbjuds till rundabordssamtalen i samband med dialogen mellan EU och Iran om mänskliga rättigheter för att man skall kunna dra nytta av deras expertkunskaper när det gäller mänskliga rättigheter. 28. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att samarbeta intimt med människorättsorganisationer i Iran och Kina och med de relevanta människorättsmekanismerna inom FN, så att den förteckning över politiska fångar som överlämnas till de iranska och kinesiska myndigheterna i samband med dialogen om mänskliga rättigheter är aktuell och att den information som EU får i dialogen sprids till dessa mekanismer. 29. Europaparlamentet uppmanar rådet att fördjupa diskussionen om de etniska och religiösa minoriteternas rättigheter, om dödsstraffet, om kroppsstraff och om föreningsfrihet inom ramen för rundabordssamtalen med Iran kring de mänskliga rättigheterna. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra kontinuiteten när det gäller nätverken samt medel för samordning och uppföljning av människorättsdialogens rundabordssamtal, och att stödja upprättandet av en permanent pool av människorättsexperter inom de länder det gäller, som ett bidrag till att bygga upp värdefulla expertkunskaper inom området för de mänskliga rättigheterna. 31. Europaparlamentet beklagar att frågan om en strikt granskning av den ryska regeringens uppträdande i Tjetjenien inte togs upp som en huvudfråga inom ramen för EU:s politiska dialog vid toppmötet mellan EU och Ryssland 2002, och inte heller under sammanträdet med samarbetsrådet EU-Ryssland i mars 2003, trots Europaparlamentets begäran till rådet om ett kraftfullt politiskt initiativ för att garantera att så skedde. 32. Europaparlamentet uppmanar rådet att kräva av den ryska regeringen att den skall vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa straffrihet i samband med kränkningar av internationella lagar om mänskliga rättigheter och humanitära regler, inklusive eventuella krigsförbrytelser. Europaparlamentet kräver att en internationell kommission undersöker eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna från de ryska säkerhetsstyrkornas och de tjetjenska soldaternas sida, om inte Ryssland kan bevisa att man bedriver nationella undersökningar. 33. Europaparlamentet upprepar sitt krav till Ryssland att bevilja internationella humanitära organisationer, oberoende medier och människorättsövervakare fri tillgång till Tjetjenien PR\ doc 13/60 PE

14 och att se till att repatriering av internt fördrivna personer och flyktingar i Tjetjenien sker på grundval av fullständig respekt för principerna i internationell humanitär lagstiftning och uteslutande på frivillig grund. 34. Europaparlamentet uppmanar rådet att kräva av den ryska regeringen att den ser till att mandatet för OSSE:s stödgrupp till Tjetjenien förlängs så snart som möjligt, så att stödgruppen kan bidra till samordning av de humanitära hjälpinsatserna, konfliktlösning, förhindrande av kränkningar av de mänskliga rättigheterna och till att upprätta stödmekanismer för att bevara lag och ordning i Tjetjenien. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna 35. Europaparlamentet understryker att dialogerna om mänskliga rättigheter inte får betraktas som en ersättning för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna eller resolutioner från FN:s säkerhetsråd, utan att den bör gå hand i hand med en oberoende övervakning och regelbundna rapporter från FN:s särskilda rapportör för de mänskliga rättigheterna i det aktuella landet. 36. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den position som världens främsta organ när det gäller de mänskliga rättigheterna som FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna intar, riskerar att undergrävas av den negativa tendensen till ökande politisering. Europaparlamentet beklagar att diskussioner och resolutioner inte återspeglar situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna utan snarare blir en mobilisering av stöd för de länder som anklagas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Blockerande förslag blir ofta framgångsrika efter intensiva kampanjer från de länder det gäller. Europaparlamentet uppmanar till de reformer som krävs för att vända politiseringstrenden och därigenom bevara trovärdigheten för detta viktiga forum. 37. Europaparlamentet beklagar att de åtgärder som EU vidtog under den 59:e sessionen med FN:s kommission om de mänskliga rättigheterna endast delvis återspeglade parlamentets ståndpunkt och insisterar på att EU:s ordförandeskap beaktar samtliga parlamentets prioriteringar vid kommande sessioner. Europaparlamentet uttrycker framför allt sin besvikelse över att EU, i strid med parlamentets krav, inte stödde några resolutioner om Kina eller Iran. 38. Europaparlamentet beklagar att FN:s kommission om de mänskliga rättigheterna tillbakavisade den EU-stödda resolutionen om Tjetjenien med en majoritet av en röst, såväl 2002 som Europaparlamentet beklagar att en resolution om situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe stoppades vid båda dessa FN-sessioner genom blockerande förslag. 39. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att fullt ut stödja tillämpningen av de resolutioner som EU tagit initiativet till i FN:s kommission om de mänskliga rättigheterna och att ta vederbörlig hänsyn till rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör samt parlamentets resolutioner i EU:s politiska dialoger och människorättsdialoger med de länder det gäller. 40. Europaparlamentet beslutar att genomföra en årlig diskussion med rådet och kommissionen för att utvärdera resultatet av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och den roll som EU har spelat i FN:s kommission. PE /60 PR\ doc

15 41. Europaparlamentet rekommenderar att man tillsammans med presidiet för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna försöka upprätta arrangemang för att göra det möjligt för ordföranden för Europaparlamentets särskilda delegation att göra att policyuttalande för Europaparlamentets räkning vid kommissionens årliga sammanträden. 42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med FN:s medlemsstater verka för en ökning av de ekonomiska resurser som ställs till förfogande för kansliet för FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna från FN:s allmänna budget, inte minst med tanke på de nya åtagandena i Irak. 43. Europaparlamentet uppmanar till förstärkt samråd, samarbete och samordning mellan EU och FN, framför allt mellan människorättskommissarien, OSSE och Europarådet när det gäller att formulera en policy samt utarbeta program och förslag. 44. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen, rådet och medlemsstaterna att stödja initiativ för att främja och förstärka kampen mot kastväsendet inom alla relevanta FN-forum, framför allt FN:s människorättsorgan, ILO och Världsbanken, och att verka för att det tillsätts en särskild rapportör för kastdiskriminering. Effektiviteten i EU:s politik inom området de mänskliga rättigheterna 45. Europaparlamentet konstaterar att rådets och kommissionens nya strategi för årsvis planering syftar till en större grad av sammanhang, i huvudsak genom en utökad samordning på interinstitutionell nivå och mellan olika ordförandeskap. 46. Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt att institutionerna borde definiera årliga prioriteringar och politiska åtgärder i en konstruktiv dialog för att ytterligare förstärka unionens integrerade politiska planeringsprocess. Europaparlamentet uppmanar därför rådet att inkludera parlamentet i dialogen kring sitt arbetsprogram för Europaparlamentet beslutar att genomföra en årlig diskussion med rådet och kommissionen om riktlinjer för de mänskliga rättigheterna i samband med EU:s yttre verksamhet för att bidra till rådets orienterande diskussion om externa politiska prioriteringar och till diskussionerna om hur EU:s insatser på detta område skall kunna förbättras. 48. Europaparlamentet beklagar att varken rådets arbetsplanering för 2003 eller ordförandeskapens planeringar innehåller någon specifik agenda för de mänskliga rättigheterna i något enskilt land eller i någon enskild region. 49. Europaparlamentet understryker att bristen på samband mellan de olika ordförandeskapens skilda politiska dagordningar endast kan undvikas och att ett konsekvent agerande endast kan garanteras om planeringen av EU:s policy när det gäller mänskliga rättigheter och demokratisering grundas på en långsiktig planering med tydligt angivna mål och åtgärder för genomförandet. 50. Europaparlamentet rekommenderar att frågor som gäller de mänskliga rättigheterna och demokrati skall tas upp som en fast punkt på föredragningslistan för sammanträden med rådet (utrikesfrågor). PR\ doc 15/60 PE

16 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stärka integreringen av frågor som gäller mänskliga rättigheter och demokratisering i landstrategidokumenten, i syfte att garantera att alla externa samarbetsprogram tar hänsyn till prioriteringarna på området för mänskliga rättigheter för tredje land, så att de utgör ett effektivt komplement till resurserna för människorättsprojekt enligt Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. 52. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att införa en systematisk utvärdering av de mänskliga rättigheternas effekter i samband med policyformulering och när det gäller genomförandet av externa bidragsprogram. Europaparlamentet understryker att en utvärdering av effekterna av en hållbar utveckling redan genomförs i samband med EU:s handelspolitik. Europaparlamentet understryker att utvärderingen i alla avseenden måste överensstämma med EU:s riktlinjer när det gäller dödsstraff och tortyr. 53. Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet och kommissionen att främja upprättandet av ett europeiskt nätverk för mänskliga rättigheter och demokrati i samband med yttre förbindelser som skall byggas upp tillsammans med direktoraten för de mänskliga rättigheterna vid medlemsstaternas och kandidatländernas utrikesministerier och deras nationella människorättsinstitut, EU:s sändebud i tredje land, Europeiska kommissionens externa enheter, de relevanta organen inom rådet och Europaparlamentet, regionala och internationella organisationer såsom FN, Europarådet, OSSE/ODIHR samt internationella ickestatliga organisationer. 54. Europaparlamentet anser att nätverkets huvudmål bör vara att öka kunskaperna om de mänskliga rättigheterna på nationell och interinstitutionell nivå, att bidra till utveckling och genomförande av EU:s politik på området för mänskliga rättigheter, att stärka öppenhet och utbyte av information på området och att förstärka kopplingarna mellan samverkande enheter. Europaparlamentet rekommenderar att nätverket samverkar genom utbyte av information online via en särskild webbplats som skall inrättas och genom seminarier som organiseras kring aktuella frågor. 55. Europaparlamentet understryker behovet av särskild utbildning i frågor som gäller de mänskliga rättigheterna för diplomater som tjänstgör i kommissionens externa enheter och i EU:s delegationer. Europaparlamentets samverkan med rådet 56. Europaparlamentet uttrycker sin fasta övertygelse att rådets samverkan med Europaparlamentet i frågor som gäller de mänskliga rättigheterna är allt annat än tillfredsställande. Europaparlamentet uppmanar rådet att kraftigt förbättra sin information till Europaparlamentet om de politiska åtgärder som vidtagits i samband med mänskliga rättigheter och den uppmärksamhet som ägnas parlamentets ståndpunkter och uttalanden, för att göra det möjligt för Europaparlamentet att på ett effektivare sätt bidra till utformningen av EU:s politik på området för mänskliga rättigheter. 57. Europaparlamentet förväntar sig stora framsteg när det gäller dialogen med rådet efter rådets slutsatser från december Europaparlamentet uppmanar rådet att agera i enlighet med dess avsikt att verka för en större grad av samverkan med Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, att utarbeta grundligare synpunkter på PE /60 PR\ doc

17 parlamentets årliga betänkande om de mänskliga rättigheterna samt dess resolutioner om olika frågor i samband med de mänskliga rättigheterna. 58. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att göra en grundligare redovisning av sina synpunkter i anslutning till Europaparlamentets årliga betänkande om de mänskliga rättigheterna inom ramen för EU:s årsrapport och i form av ett skriftligt uppföljningsdokument som en tidig reaktion efter antagandet av Europaparlamentets betänkande. Europaparlamentet förväntar sig att rådets reaktioner skall ge en klar indikation om huruvida de har för avsikt att genomföra Europaparlamentets förslag eller inte, och om inte, i så fall av vilken anledning. 59. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen att förbättra strukturen för EU:s årsrapport. Europaparlamentet insisterar på att rapporten borde innehålla en analys av effekterna av EU:s åtgärder och en utvärdering av i vilken mån klausulerna om de mänskliga rättigheterna i avtalen med tredje land har efterlevts. 60. Europaparlamentet uppmanar rådet att rapportera, på ministernivå och minst en gång under varje ordförandeskap, till parlamentets utskott med ansvar för uppföljningen av Europaparlamentets resolutioner, framför allt när det gäller resolutioner om fall av brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer. 61. Europaparlamentet insisterar på att rådets rapporter också skall innehålla en utvärdering av människorättsdialogerna och om frågor som diskuterats under den politiska dialogen, med tonvikten på mänskliga rättigheter inom ramen för associerings- och samarbetsrådets sammanträden, i samband med EU:s toppmöten med tredje land och EU:s ståndpunkt i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och i FN:s generalförsamling. 62. Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att ordföranden för rådets arbetsgrupp om de mänskliga rättigheterna (COHOM) kan delta i sammanträden med dess ansvariga utskott. Europaparlamentet förväntar sig att rådets företrädare skall vara beredd att omgående besvara frågor från ledamöterna om brådskande ärenden. 63. Europaparlamentet uppmanar rådet att arrangera regelbundna ad hoc-sammanträden med COHOM och föredraganden för Europaparlamentets årliga betänkande om de mänskliga rättigheterna, samt med parlamentsledamöterna, framför allt med tanke på förberedelserna inför det årliga sammanträdet med FN:s kommission om de mänskliga rättigheterna, i samband med framläggandet av ordförandeskapets program för externa förbindelser och mänskliga rättigheter, samt i form av avrapporteringar om resultatet från sammanträdena med COHOM. 64. Europaparlamentet understryker behovet av att förstärka arbetsrelationerna när det gäller de mänskliga rättigheterna mellan rådets generalsekretariat, kommissionen och sekretariaten inom dess egna ansvariga utskott, för att förbättra informationen och de proaktiva initiativen från sina ledamöter inom detta område. 65. Europaparlamentet insisterar på att rådet granskar sina rutiner för att garantera att tidsfristerna för skriftliga svar på parlamentsledamöternas frågor respekteras. PR\ doc 17/60 PE

18 Europaparlamentets åtgärder inom området mänskliga rättigheter och demokrati 66. Europaparlamentet understryker, som en prioriterad fråga, att dess egen struktur och dess egna arbetsmetoder borde förbättras för att garantera den nödvändiga systematiska uppföljningen av parlamentets åtgärder inom området de mänskliga rättigheterna, med särskild uppmärksamhet på de individuella fall som tas upp, och för att ge ökat stöd åt ledamöternas initiativ. 67. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang det uppenbara behovet av att förstärka sin administrativa kapacitet inom området de mänskliga rättigheterna, som för tillfället är klart otillräcklig. 68. Europaparlamentet rekommenderar kraftigt en integrering av de mänskliga rättigheterna i samband med sina externa förbindelser, och att Europaparlamentets aktiviteter inom området de mänskliga rättigheterna uppmärksammas mer. 69. Europaparlamentet anser att det borde utnyttja samtliga parlamentets resurser betydligt mer, inte bara för att diskutera frågor i samband med EU:s politik inom området de mänskliga rättigheterna, utan också för att ge systematisk information om uppföljningen av Europaparlamentets rekommendationer, framför allt muntliga frågor under frågestunden, som också skall äga rum i utskottet. 70. Europaparlamentet rekommenderar de ansvariga utskotten att oftare tillämpa den nya artikeln i arbetsordningen (104 a) som ger ytterligare tillfällen att diskutera kränkningar av de mänskliga rättigheterna på utskottsnivå. 71. Europaparlamentet understryker att möten med parlamentsledamöter och företrädare för civilsamhället från tredje land som har undertecknat klausulen om de mänskliga rättigheterna borde kunna bidra till att parlamentets övervakning av den konkreta tillämpningen av klausulen blir effektivare. 72. Europaparlamentet understryker att offentliga utfrågningar med företrädare för civilsamhället från tredje land, och framför allt med människorättsförsvarare, systematiskt borde organiseras inom ramen för Europaparlamentets samtyckesförfarande i samband med avtal. 73. Europaparlamentet anser att dess delegationsordförandekonferens borde komma överens om riktlinjer för att ta upp frågorna om de mänskliga rättigheterna i samband med möten med parlamentsledamöter från tredje land. Europaparlamentet rekommenderar framför allt att de mänskliga rättigheterna skall diskuteras systematiskt, att individuella fall skall tas upp och att regelbundna diskussioner med ickestatliga organ skall genomföras. 74. Europaparlamentet rekommenderar att det upprättas ett utskott för de mänskliga rättigheterna och demokrati under den kommande gemensamma parlamentariska Europa-Medelhavsförsamlingen för att medge en mer strukturerad dialog om mänskliga rättigheter och demokrati, vilket kan bidra till att förstärka den kulturella medvetenheten och öka effektiviteten för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsregionen inom detta område. PE /60 PR\ doc

19 75. Europaparlamentet beslutar att inrätta ett nätverk med tidigare vinnare av Sacharovpriset för att stärka kontakterna med dem och övervaka situationen vad gäller mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i deras respektive länder. 76. Europaparlamentet uttrycker sin föresats att bli mera engagerat i demokratiseringsprocessen i tredje land. Europaparlamentet rekommenderar därför att dess parlamentsledamöter deltar i EU-finansierade projekt för utbildning av parlamentariker från tredje land som ett stöd för demokratin för att gör det möjligt för dem att bidra med sina expertkunskaper och att utbyta bästa praxis. 77. Europaparlamentet beslutar att förbättra granskningen på utskottssekretariatsnivå av de frågor som lämnas in för skriftliga svar. Europaparlamentet anser att svar som gäller de mänskliga rättigheterna och demokrati borde offentliggöras online. Öppenhet mot civilsamhället 78. Europaparlamentet anser att de som försvarar de mänskliga rättigheterna, framför allt de personer som verkar i tredje land, blir mer uppmuntrade i sitt engagemang om EU öppet och uttryckligen förespråkar förbättringar vad gäller de mänskliga rättigheterna i tredje land inom ramen för den politiska dialogen. 79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i sina politiska dialoger med tredje land understryka den viktiga roll som människorättsförkämparna spelar samt deras behov av skydd, eftersom deras mänskliga rättigheter i allt högre grad kränks, framför allt på grund av regeringarnas terroristbekämpningsåtgärder som ofta i orimligt hög grad begränsar yttrandefriheten och rörelsefriheten för dem som försvarar de mänskliga rättigheterna i samband med deras legitima arbete. 80. Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet att regelbundet samråda med och informera ickestatliga organisationer som är aktiva inom området mänskliga rättigheter om sina aktiviteter för att garantera att den öppenhet som uppnåddes under det danska ordförandeskapet fortsätter. 81. Europaparlamentet uppmanar framför allt rådet att ställa heltäckande och snabb information till förfogande online, inklusive föredragningslistor och resultat från COHOM-sammanträden, människorättsdialoger och politiska dialoger samt politiska beslut som gäller mänskliga rättigheter och deras genomförande i tredje land. 82. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra sina respektive webbplatser för att bättre återspegla deras respektive behörigheter i samband med GUSP och gemensamma åtgärder. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strukturera sin webbplats på ett bättre sätt för att underlätta tillgängligheten för olika aktörer, framför allt vad gäller projektfinansiering. 83. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att informera lokala ickestatliga organisationer i tredje land om EU:s politik inom området de mänskliga rättigheterna och att regelbundet bjuda in dem att rapportera i EU:s delegationer och undersökningsgrupper om situationen i det aktuella landet för att stärka utvärderingen av resultaten inom området mänskliga rättigheter. PR\ doc 19/60 PE

20 84. Europaparlamentet understryker behovet av att bjuda in företrädare från tredje land för deltagande i EU:s forum för de mänskliga rättigheterna och att utvidga urvalet av experter till att även omfatta handel och utveckling. 85. Europaparlamentet understryker än en gång att information om EU:s roll i världen, som har valts ut som en prioriterad fråga i Europeiska unionens nya informations- och kommunikationsstrategi, bör lyfta fram EU:s politik på området för mänskliga rättigheter i syfte att öka medvetenheten. Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) 86. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast samråda med parlamentet när det gäller uppdateringen av planeringsdokumentet för EIDHR:s finansiering under Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tidigt inleda en dialog med Europaparlamentet mot bakgrund av den kommande granskningen av förordningarna om de mänskliga rättigheterna som löper ut under Europaparlamentet konstaterar att antagandet av kommissionens uppdaterade prioriteringar för EIDHR:s finansiering (i november) och antagandet av EU:s budget (i december) för det kommande budgetåret, skapar en tidslucka som hindrar kommissionen från att ta fullständig hänsyn till Europaparlamentets påpekanden i samband med budgeten. Europaparlamentet beslutar att diskutera denna fråga med kommissionen för att komma fram till arrangemang som kan leda till en lösning. 88. Europaparlamentet förespråkar sitt deltagande i de regionala workshopar som organiseras av kommissionen om EIDHR-finansierade projekt och om utvärderingen av deras resultat. 89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utarbetandet av nationella vägledande program samråda med civilsamhället i det land det gäller om de åtgärder som föreslagits för att främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati och att stödja deltagandet av oberoende sammanslutningar när det gäller genomförandet av olika projekt. 90. Europaparlamentet konstaterar att den senaste rapporten om genomförandet av EIDHR-projekt är från Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra dessa rapporter varje år, eftersom de är nyttiga utvärderingsinstrument. 91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med Iran bland fokusländerna för EIDHR-finansiering under 2004 för att hjälpa civilsamhället, oberoende medier och ickestatliga organisationer att stärka sin profil och spela en avgörande roll i demokratiseringen av det iranska samhället, samt att följa upp frågor som diskuterats i samband med människorättsdialogen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra sin samordning i detta avseende. 92. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå Ryssland med EIDHR-finansierade projekt för att utveckla Kaliningradregionen för att främja demokratins kvalitet, rättssamhällets principer och den offentliga förvaltningen. PE /60 PR\ doc

21 93. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära att den ryska regeringen sänker den höga skatt på över 30 procent av bidragen till människorättsprogram som finansieras av utländska stiftelser och organisationer, och som av uppenbara skäl bromsar genomförandet av denna typ av projekt. 94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på den sociala återintegrationen av fångar genom EIDHR-finansierade projekt. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt situationen för de mest sårbara grupperna av intagna, såsom ungdomar, kvinnor, utländska medborgare, personer från etniska och religiösa minoriteter och homosexuella. Religionsfrihet 95. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att reagera kraftfullt i samband med allvarliga och ihållande kränkningar av religionsfriheten i tredje land genom att inta en tydlig hållning mot de regeringar det gäller och genom att undvika dubbla budskap. 96. Europaparlamentet fördömer totalitära regimer som undertrycker och försöker kontrollera religiös tro och religiösa seder, till exempel regimerna i Burma/Myanmar, Kina, Kuba, Laos, Nordkorea och Vietnam, och uppmanar de regeringarna att respektera internationella humanitära lagar och garantera religionsfriheten. 97. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta riktlinjer för EU:s politik gentemot tredje land i samband med religionsfrihet och yttrandefrihet. 98. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att systematiskt understryka betydelsen av att skydda de grundläggande friheterna religions- och trosfrihet i diskussionerna i samband med den politiska dialogen, och att detta måste ske, inte bara genom att man skriver in de friheterna i konstitutionen eller i brottsbalken, utan genom att de tillämpas i praktiken. 99. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta upp frågan om religionsfrihet i ramverket för allmänna mänskliga värden, och att uppmuntra religiösa ledare att tolka sina texter på ett sådant sätt att sådana värden försvaras och att man undviker överdrifter som inhuman behandling eller inhumana straff Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och i förekommande fall bistå tredje land när det gäller att vidta åtgärder för att bekämpa våld, hat, hot och tvång som motiveras av intolerans baserad på religion eller tro, med särskild hänvisning till religiösa minoriteter och seder som diskriminerar kvinnor och kränker deras mänskliga rättigheter Europaparlamentet understryker utbildningens grundläggande betydelse för att fördjupa den ömsesidiga förståelsen och respekten för olika religioner. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att finansiera stödprogram för att främja införandet av skolböcker som inte bara behandlar de dominerande religionerna, utan även andra religiösa övertygelser. Europaparlamentet anser att tillgången på modern kommunikationsteknik och språkkurser kan underlätta det interkulturella utbytet, toleransen och förståelsen för andra religioner inom och utanför Europeiska unionen. PR\ doc 21/60 PE