Översvämningar i Örebro län

Transkript

1 Översvämningar i Örebro län En analys av inträffade översvämningar i länets större avrinningsområden Publ. nr 2011:18

2 Omslagsfoto: Foto Lars Karlsson, Åke Mossbergs fotoarkiv, Fotocentralen Nora Bilden visar Landshövdingen Harald Aronsson vid f.d. Tändrörsfabriken i Nora våren Bakgrundskartor: Copyright Lantmäteriet Ur GSD-produkter ärende /188 TT Beställnings- Länsstyrelsen i Örebro län, Vattenenheten, Örebro adress: Telefon Kontakt- Daniel Bergdahl, Länsstyrelsen i Örebro län person: Telefon: , E-post: daniel.bergdahl@lansstyrelsen.se

3 Förord I denna rapport redovisas större översvämningar, skyfall och höga flöden i länet under det senaste seklet med början från år Översvämningsområden och risker beskrivs utifrån länets större avrinningsområden. Till rapporten finns även kartmaterial som visar översvämningsområden materialet finns tillgängligt på Länsstyrelsens hemsida ( Rapporten är en summering av resultatet från första steget i arbetet med EU:s översvämningsdirektiv (2007/60/EG). Resultatet från utredningen rapporterades till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) den 15 december Utredningen och rapportskrivningen har utförts av Daniel Bergdahl, Länsstyrelsen i Örebro län. Örebro, februari 2011 Peder Eriksson, Enhetschef för Vattenenheten Länsstyrelsen i Örebro län 1

4 2

5 Innehållsförteckning Förord...1 Sammanfattning...5 Inledning...6 Översvämningsdirektivet...6 Vattenföring i Örebro län...6 Översvämningsområden i Örebro län...7 Eskilstunaån...7 Hjälmaren...7 Täljeån...7 Kvismaredalen...8 Kumlaån...9 Mosjö...9 Svartån...9 Teen...11 Hidinge och Tysslinge...11 Arbogaån...11 Väringen Mälaren...12 Borsån...13 Dyltaån...14 Gullspångsälven...15 Svartälven...16 Timsälven...16 Förebyggande arbete och åtgärder...16 Exempel Svartån...17 Ny nationell höjdmodell...18 Älvgrupper...18 Bilagor Bilaga 1 Översvämmad mark 1977 (länskarta) Bilaga 2 Större översvämningar under åren Bilaga 3 Kraftiga skyfall i Örebro län 3

6 4

7 Sammanfattning Örebro län har drabbats av större översvämningar flera gånger under det senaste seklet (se bilaga 1 och 2). De flesta översvämningarna har inträffat under vårfloden men det finns också dokumentation från översvämningar under höst och sommar. Vårfloden 1977 blev särskilt svår och flöden i länets vattendrag var lika med eller översteg ett hundraårsflöde. Under våren 1977 inleddes snösmältningen i Kilsbergen och norra länsdelen så sent som i början av maj. Temperaturen steg uppemot C och samtidigt kom ca 150 mm nederbörd under ett par veckor vilket förvärrade situationen. Uppskattningsvis översvämmades ungefär hektar mark under våren Verksamheter nära vatten drabbades hårt, transportsystem slogs ut, hushåll evakuerades och särskilt jordbruket fick mycket mark översvämmad. Andra stora översvämningsår är 1924, 1951, 1966 och De största översvämningsområdena i länet finns i Arbogaån runt sjön Väringen och i Fellingsbro, i Eskilstunaån vid Kvismaredalen och vid tre större områden i Svartån uppströms Örebro. Större tätorter som drabbats av översvämningar i länet är Lindesberg, Nora, Karlskoga och Hallsberg. Även många mindre orter har drabbats ännu hårdare. Översvämningsproblematiken har aktualiserats på grund av klimatförändringarna som kan innebära ökade översvämningsrisker. Markanvändningen förändras också och den fysiska planeringen behöver bättre verktyg för att planera infrastruktur. Det förebyggande arbetet kräver ett avrinningsområdesperspektiv. Vattendrag behöver översvämningsområden som kan dämpa flöden och minska risken för att tätorter och andra känsliga områden översvämmas. Vid övergripande planering behöver därför hänsyn tas till hela avrinningsområdet för att inte åtgärder som till exempel invallningar och rensningar uppströms ska öka risken för översvämning av områden nedströms. 5

8 Inledning Under det senaste hundra åren har Örebro län drabbats av flera stora översvämningar som orsakat omfattande ekonomiska skador och hotat bostäder och människoliv (se bilaga 2). I ett framtida klimat kan riskerna öka. Redan idag har samhället svårt att hantera extrema väderhändelser som skyfall och extrema vattenflöden (se bilaga 3). Det är därför angeläget att tidigare väderhändelser utreds så att kunskapen om översvämningsrisker kan förbättras och förebyggande åtgärder vidtas. Denna rapport syftar till att beskriva tidigare översvämningar i länet och diskutera eventuella problem och risker. Översvämningsdirektivet EU:s översvämningsdirektiv (2007/60/EG) syftar till att förbättra kunskapen om översvämningsrisker och skapa en plan för ett förebyggande arbete. Enligt översvämningsförordningen (SFS 2009:956) ska de tre steg som anges i 2007/60/EG följas. Steg 1. En preliminär bedömning av översvämningsriskerna i landet ska göras och områden med betydande översvämningsrisk pekas ut. Färdigställt av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) den 22 december Steg 2. Kartor som visar översvämningshotade områden och översvämningsrisker inom de hotade områdena ska tas fram för de områden där betydande översvämningsrisk föreligger. Färdigställt av MSB den 22 december Steg 3. Riskhanteringsplaner för översvämningsriskerna ska tas fram. Färdigställt och offentliggjort av Länsstyrelsen den 22 december En översyn och uppdatering av de tre stegen ska därefter göras var sjätte år, bland annat med hänsyn till klimatförändringarna. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har fått i uppgift av regeringen att samordna arbetet för hela landet och bestämma i vilka områden betydande översvämningsrisk föreligger. I den här rapporten redovisas en sammanfattning av de underlag som Länsstyrelsen i Örebro län tagit fram i genomförandet av steg 1 i Översvämningsdirektivet. Vattenföring i Örebro län Vattenföringen varierar kraftigt mellan årstider och väderfaktorer. I Tabell 1 redovisas medelvattenföringen, hundraårsflödet och högsta uppmätta flödet inom de större avrinningsområdena i länet. Tabell 1. Uppgifter om vattenföring i länets större vattendrag. Avrinningsområde Lokalnamn Medelflöde (m 3 /s) årsflöde (m 3 /s) Högsta uppmätta flöde (m 3 /s) & år Arbogaån (Borsån) Dalkarlshyttan (1977) Arbogaån (Dyltaån) Hammarby (1977) Eskilstunaån (Svartån) Karlslund (1977) Eskilstunaån Hyndevad (1924) Eskilstunaån (Täljeån) Almbro (1986) Gullspångsälven (Svartälven) Brattforsen (1977) Gullspångsälven Gullspång (2000)

9 Översvämningsområden i Örebro län Eskilstunaån Eskilstunaåns avrinningsområde utgörs till stor del av Hjälmaren och låglänt jordbruksmark. Stora översvämningsproblem finns lokalt i området. Endast de delar av avrinningsområdet som ingår i Örebro län beskrivs i rapporten. Hjälmaren Hjälmarens medelvattenstånd är ungefär 21,85 möh och enligt vattendomen ska alla luckor vara öppna i Hyndevadsdammen i Eskilstuna som reglerar Hjälmaren när vattenståndet överstiger 22,10 möh. Hjälmarens sänkningsgräns, 21,62 möh, får underskridas när SMHI bedömer att vårfloden kan bli så stor att vattenståndet kommer att överstiga 22,10 möh. Hjälmarens högvattenstånd sänktes i slutet av 1800-talet med nästan två meter och de finns många flacka stränder längs sjön. Sedan sänkningen har det funnits en intressekonflikt mellan sjöfarten och lantbrukare om vattenståndet. Det lägsta uppmätta vattenståndet i Hjälmaren inträffade i november 1976, då ca 40 cm under sänkningsgränsen. Låga vattenstånd har bland annat inneburit att Vinöfärjan gått på grund. Hyndevadsdammen kan avbörda ca 100 m 3 /s vilket är betydligt lägre än tillrinningen till sjön under högflödesperioder. Trots detta saknas dokumenterade större översvämningar runt Hjälmaren förutom i Kvismaredalen och i Eskilstuna. Enligt några större markägare i Västra delarna av Hjälmaren och ansvariga för Vinöfärjan är det snarare problem med låga vattenstånd. Höga vattenstånd kan dock förhindra vissa fordon att borda Vinöfärjan. Senast Hjälmaren stod över 22,10 möh var hösten år 2000 (22,33 möh). Rekordnivåerna efter sänkningen är från våren 1924 (22,48 möh). Täljeån Täljeåns avrinningsområde är kraftigt modifierat av markavvattningsåtgärder. Sjöprocenten är i dagsläget endast ca 1 % vilket innebär att en flod kan uppkomma snabbt vid kraftiga regn eller snösmältning eftersom flödesdämpande magasin saknas. Vårfloden i Täljeån börjar i regel något tidigare än i övriga länet eftersom hela avrinningsområdet utgörs av låglänt slättmark. Högsta uppmätta flödet sedan mätningarna började, 1980, i Täljeån är från våren 1985 i Almbro, 83 m 3 /s (medelvattenföring 4 m 3 /s). Den största översvämningen i avrinningsområdet inträffade under vårfloden Kvismaredalen liknade då ett skärgårdslandskap med gårdar på små öar (se figur 1). Figur 1. Till vänster Odensbacken 1951 (Foto okänd) och till höger Ralaängarna på talet (Foto Stadsarkivet). 7

10 Kvismaredalen Ett vattenstånd med nivåer runt 24,00 möh i Kvismaredalen ger upphov till översvämning av över ha mark (se figur 2). Under översvämningarna 1951 var vattenståndet i Kvismaredalen 24,05 möh. Sedan de stora översvämningarna under och 60-talen har Kvismare kanal breddats från 18 meter till meter vilket har ökat avrinningen och minskat frekvensen av större översvämningar. Trots lantbrukarnas omfattande markavvattningsåtgärder kvarstår dock stor risk för översvämning. Figur 2. Blåmarkerad yta visar översvämmad mark i Kvismaredalen under 1951 och Orsakerna till översvämningsproblematiken i Kvismaredalen behöver utredas för att klargöra var flaskhalsen finns. Historiskt sammanfaller större översvämningar med höga vattenstånd i Hjälmaren. Andra tänkbara problem är grunda mynningsområden eller snabba och höga tillflöden. Medelvattenföringen är ca 4 m 3 /s men vattenföringen kan stiga till över 30 m 3 /s vid ett kraftigt skyfall och till ca 80 m 3 /s vid en kraftig snösmältning (se figur 3). På grund av kraftig exploatering genom markavvattning och bebyggelse finns få sjöar och magasin i avrinningsområdet som kan dämpa vattenflöden. Tillföljd av bortodling av humösa marklagar har marken sjunkit med ca en meter sedan sjösänkningen vilket försvårar avrinningen. Runt fågelsjöarna i Kvismaren finns mindre översvämningsområden som kan översvämmas utan att jordbruket skadas. Figur 3. Till vänster vattenföringen vid Almbro under 1985 och till höger vattenföringen vid Almbro under våren

11 Kumlaån Under 1960-talet finns flera dokumenterade översvämningar av åkermark och delar av tätorter i Kumlaåns avrinningsområde (se figur 4). Bland annat drabbades centrala delar av Hallsberg vid Allégatan och Kapellgatan. I Ralaån finns en forsnacke vid Nykvarn nära Sannahed som dämmer upp området uppströms. Vid en större översvämning riskerar järnvägen mot Örebro att drabbas. Under tidigare år har troligtvis flera vägkulvertar i Kumlaån haft en dämningseffekt och orsakat översvämningar. Figur 4. Blåmarkerad yta visar översvämmad mark under 1960-talet. Till vänster Ralaängarna och till höger Kumlaån. Mosjö Området uppströms Mosjö/Mosås är enligt lantbrukare i området ofta vattensjuk och översvämmas relativt ofta. Dokumentationen från tidigare översvämningar i området är dålig. Diken och vattendrag tar emot vatten från Mariebergs köpcentrum och från Örebro flygplats några kilometer uppströms. Vid ett kraftigt skyfall med snabb avrinning eller vid en större flod i området riskerar E20 och mycket åkermark att drabbas. Svartån Svartåns avrinningsområde utgörs av slättmark och av höglänt skogsmark. Högsta uppmätta vattenföringen i Svartån är 108 m 3 /s under våren 1977 (medelvattenföring ca 12 m 3 /s). Örebro stad har varit relativt förskonad från översvämning men riskerna för höga flöden och översvämningar ökar i Örebro om uppströmsliggande översvämningsområden exploateras eller invallas. Uppströms Örebro finns flera större översvämningsområden (se figur 5) Figur 5. Till vänster gården Rumboholm våren 1977 och till höger Hidinge våren 1977 (Foto Roland Eneflod). 9

12 Inom avrinningsområdet skiljer det ungefär 200 höjdmeter mellan slätten och Kilsbergen i väster. Kilsbergen har en något lägre årsmedeltemperatur och något högre årsmedelnederbörd.. På grund av skillnader i lokalklimatet inom avrinningsområdet är vårfloden i Svartån relativt ojämn och ibland utdragen med flera flödestoppar (se figur 6). Vårfloden inleds i regel tidigare i slättområden och senare i de höglänta områdena. Figur 6. Dygnsmedelflöden i Svartån vid Karlslund under vårflod. Urvalet visar flöden vid under år med större snödjup än 50 cm i Örebro stad mellan (SMHI). I Svartån finns ras- och erosionsbankar som utgör värdefulla miljöer för naturlivet t.ex. vid Karlslund och Hidinge. Andra områden där ras och erosion har orsakat skador i Svartåns avrinningsområde visas i figur Dammbrott i Frösvidal våren 1951 som orsakade erosionsskador nedströms. (Frösvidalsån) 2. Erosion av strandbankar vid Kvistbro. Vattnet rann i en ny fåra under våren (Svartån) 3. Bortspolade bro i Ribbohyttan tillföljd av eroderade fästen under våren (Lillån vid Vekhyttan) Figur 7. Ras och erosion i Svartåns avrinningsområde. 10

13 Teen Nedströms Hasselfors vid sjön Teen finns stora översvämningsområden. Området utgörs till stor del av skogsmark, betesmark och sankmark. Delar av området översvämmas i stort sett varje år. Vid större översvämningar drabbas hushåll, jordbruk och vägar. Högmossar som Skagershultamossen översvämmas i regel inte eftersom de utgör något högre mark. Våren 1977 översvämmades ungefär 1300 ha runt sjön Teen och ner till samhället Kvistbro. Hidinge och Tysslinge Mellan Hidingebro och Lindbacka är Svartån invallad med några få undantag. Vilken mark som översvämmas beror till stor del på konditionen på vallarna i de olika invallningsföretagen. Vallarna som skyddar marken i det översvämmade området vid Hidinge (se Figur 8) har förbättrats under senare år vilket minskar riskerna i det invallade området men kan samtidigt öka risken för översvämning av andra områden. Figur 8. Blåmarkerad yta visar översvämmad mark. Till vänster översvämmad mark vid Hidinge våren 1977 och under sommaren Till höger översvämmad potatisåker i Lanna sommaren 2000 (Foto okänd). I området mellan sjön Tysslingen och Svartån har större områden översvämmats flera gånger de senaste 50 åren. Gården Rumboholm har evakuerats vid några tillfällen och även vägen mellan Garphyttan och Örebro har översvämmats. Mellan de två större översvämningsområdena vid Hidinge och Tysslingen går den nybyggda E18 som riskerar att drabbas vid en större översvämning. Runt sjön Tysslingen finns mark som kan översvämmas utan att jordbruket skadas. Arbogaån Arbogaån är kraftigt utbyggd av vattenkraft men regleringsgraden är relativt låg och det finns flera trånga sektioner som skapar problem med ras och översvämningar. I stort sett alla dammar var underdimensionerade för de flöden som inträffade våren Flera tätorter i avrinningsområdet är belägna nära vatten i avrinningsområdet och drabbades hårt av översvämningarna. Arboga och Lindesberg är de större tätorter som drabbades hårdast. De största översvämningsområdena finns i de nedre delarna av avrinningsområdet från åmynningen i Mälaren vid Kungsör och upptill och runt sjön Väringen (se figur 9 och 10). Under våren 1977 uppmättes 108 m 3 /s vid Hammarby i Dyltaån (medelvattenföring 11 m 3 /s) och i Arbogaåns andra gren uppskattades vattenföringen till ungefär 200 m 3 /s vid Frövifors (medelvattenföring ca 15 m 3 /s). 11

14 Figur 9. Till vänster Ervalla under hösten 2000 (Foto okänd). Till höger Bredsjö under våren 1977 (Foto Ingvar Eriksson). Väringen Mälaren Våren 1977 översvämmades över ha mark runt sjön Väringen och ner till Mälaren. Ett problem i området är utloppet från Väringen där det finns trånga sektioner som vid höga flöden dämmer sjön. Detta har orsakat omfattande översvämningar vid flera tillfällen. Figur 10. Den blåstreckade ytan visar översvämmad mark under våren 1977 i Arbogaåns avrinningsområde från sjön Väringen till åmynningen i Mälaren. Vid Ervalla har banvallen haft återkommande problem med översvämningar av Dyltaån. I dagsläget passerar ca 100 gods- och passagerartåg sträckan varje dag (se figur 11). Omfattande rensningar har gjorts i Arbogaån på några ställen mellan Väringen och Mälaren men höga flöden under hösten 2000 orsakade ändå översvämningar. Rensningar vid Väringens utlopp kan dock öka översvämningsriskerna nedströms, till exempel i Arboga stad. Vid Ervalla och runt Väringen finns en del mark som kan översvämmas utan att fastigheter och jordbruket skadas. Figur 11. Blåmarkerad yta visar översvämmad mark under våren 1977 vid Ervalla. 12

15 Borsån Under vårfloden 1977 översteg flöden hundraårsflödet i Borsån. Lindesberg och flera mindre orter drabbades hårt av översvämningarna (se figur 12). Figur 12. Till vänster Strandskolan i Lindesberg 1977 (Foto Åke Eriksson), mitten Vedevåg (Foto Hans Eriksson) och till höger Östra Löa 1977 (Foto Margareta Gustafsson). Vattnet tog nya vägar och översvämmade oväntade områden som till exempel gården Rå och Ängsgården nedströms Lindesberg. Enligt markägare i Spångboda var det nära att Högstabosjön rann över i Ullersättersbäcken. Järnvägen mellan Frövi och Grängesberg var översvämmad på tre ställen: vid Olovssjön, sjön Råssvalen och runt Vedevåg. Nedan finns en beskrivning av ras och erosionsområden i avrinningsområdet (se figur 13). 1. Erosionsskador nedströms Dalkarlshyttans kraftverk. Erosionskydd anlagt. (Dalkarlshytteån) 2. Mindre ras i Bottenån. Utredning gjord av MSB. Utredningen finns på (Bottenån) 3. Erosionskador i Guldsmedshytteån mot Erikakanalen under vårfloden (Guldsmedshytteån) 4. Ras nedströms Flögforsdammen. (Storån) 5. Erosionsskador nedströms Storå kraftstation. (Storån) 6. Erosionsskador vid Dammens kraftstation våren (Rällsälven) 7. I Nittälvsdalen finns flera ras- och erosionsbankar som utgör värdefulla miljöer för naturlivet. Bro spolades bort tillföljd av bland annat erosion. (Nittälven) Figur 13. Ras och erosion i Borsåns avrinningsområde. 13

16 8. Kraftiga ras och erosionsskador under vårfloden 1977 på båda sidor av ån precis nedströms bron över Garhytteån i Bångbro. Problem med erosion fanns även i Herrgårdsdammen. (Garhytteån) 9. Kraftigt ras tillföljd av dammbrott i Östra Born under våren (Högforsälven) 10. Uppgift finns om erosion och broras i Kumla älv under våren (Kumla älv) 11. Uppgift finns om erosionsskador i Hörksälven vid samhället Hörken under våren Problemen finns även längre nedströms i älven. (Hörksälven) Dyltaån Flöden översteg hundraårsflöden i Dyltaån och Nora under våren 1977 och Nora. Flera mindre samhällen som Pershyttan, Nyhyttan, Dalkarlsberg och Bredsjö drabbades hårt av översvämningar och höga flöden (se figur 14). Figur 14. Till vänster Strandstugan i Nora och till höger Pershyttan våren 1977 (Foto Åke Mossbergs fotoarkiv). Vattnet tog nya vägar bland annat i Rastälven vid gården Björkborn i Nyhyttan. Dammar brast i Bredsjö, Gammelhyttan, Nyhyttan och många andra dammar skadades. Höga flöden under våren 1977 orsakade ras och erosionsskador på flera ställen i Dyltaån (se figur 15). 1. Mindre erosionsskador nedströms Hammarbydammen. I området nedströms finns flera ras- och erosionsbranter som utgör värdefulla miljöer för naturliv (Dyltaån). 2. Erosionsskador i anslutning till kraftstationen i Born (Bornsälven). 3. I Dalkarlsberg tog vattnet nya vägar på flera ställen tillföljd av mindre erosion av strandbankar. (Mogruvälven) 4. Erosionsskador vid Grängshytteforsarna relativt nära bebyggelse. (Rastälven) 14 Figur 15. Ras och erosion i Dyltaåns avrinningsområde.

17 5. Erosionsproblem vid Lankälvens mynning till sjön Grängen. (Lankälven) 6. Ras i Grönälven i närheten av Nyhammar. Den tidigare järnvägen mellan Gyttorp och Bredsjö drabbades.(grönälven) 7. Erosionsskador i anslutning till damm och i samhället Bredsjö. (Grönälven) Gullspångsälven Figur 16. Svartälvens och Valåns utlopp i sjön Möckeln under våren 1977 (Foto Roland Eneflod). Letälven, som ligger i Gullspångsälvens avrinningsområde, är länets största vattendrag. Enligt uppgifter var vattenföringen ca 450 m 3 /s i Letälven vid Degerfors våren 1977 (medelvattenföring ca 43 m 3 /s). Vårfloden 1977 och höstfloden 2000 orsakade endast mindre skador på några av de större dammarna. Flera mindre dammar i systemet har dock haft stora problem vid höga flöden. Området runt Strömtorp söder om Degerfors hade stora problem med översvämningar av villor och vägar under vårfloden Järnvägen riskerar att drabbas av sättningar och översvämningar i det här området. Höga flöden under våren 1977 orsakade ras och erosionsskador på flera ställen i Gullspångsälven. Det var framförallt i mindre vattendrag som de största problemen fanns (se figur 17). 1. Mindre erosionsskador nedströms kraftstationen i Degerfors (Letälven). 2. Erosionsskador på väg precis uppströms Angsjön (Valån). 3. Finns uppgifter om erosion av vägbank nära Utterbäck (Imälven). Figur 17. Ras och erosion i Gullspångsälvens avrinningsområde under våren Rödtonadyta visar Timsälven och gultonadyta visar Svartälvens avrinningsområde. 15

18 4. Erosionskador vid Granbergsdalshyttområde och Högforsdammen. Vattnet tog nya vägar och bröt sig nya fåror vid sidan av dammar (Lerälven). 5. Erosionsskador på brofästen vid Stockforsbron (Trösälven). 6. Finns uppgift om att vattnet bröt nya fåror i Storfors vid Bruksgården. Oklart exakt vilka områden som drabbades (Timsälven). Svartälven Svartälven är kraftigt reglerad och det finns flera större magasin som kan dämpa flöden vid en högflödessituation. Under våren 1977 uppmättes vattenföringen vid Brattforsen till över 240 m 3 /s (medelvattenföring 30 m 3 /s) och varade i ungefär en vecka. De största problemen med översvämningar i Svartälven uppstår i mynningsområdet (se figur 18). Lågt belägna industrier och bostadshus i Karlskoga drabbades hårt under översvämningarna våren 1977 men även under översvämningarna hösten Figur 18. Svartälvens utlopp i sjön Möckeln och vallar och andra åtgärder för att minska översvämningsskadorna vid Brickegården i Karlskoga. Timsälven Högsta uppmätta vattenföringen i Timsälven är 148 m 3 /s under våren 1977 (medelvattenföring ca 17 m 3 /s). Det finns uppgifter om översvämmade sommarstugor vid sjön Lonnen vid höga vattenstånd. Uppströms Karlskoga finns flera städer som riskerar att drabbas av översvämningar vilket kan påverka vattenkvaliteten nedströms. Förebyggande arbete och åtgärder Tidigare översvämningar i länet visar att magasinering och vallar endast löser delar av översvämningsproblemen. Invallningar i ett område kan avhjälpa översvämningar lokalt men det kan också öka riskerna för översvämningar nedströms i avrinningsområdet. Dammar och vallar behöver dessutom underhållas kontinuerligt för att de inte ska utgöra en risk vid höga flöden. Ett brott på en invallning kan orsaka långvariga översvämningar och ett dammbrott kan orsaka en kraftig flodvåg. 16

19 Ett avrinningsområde behöver områden som kan översvämmas och som kan dämpa höga flöden och därmed minska risken för översvämning av vägar, bebyggelse och annan verksamhet. Därför kan det vara lämpligt att översvämningsområden utpekas och skyddas. Exploatering inom översvämningsområden bör göras med hänsyn till riskerna inom området men också till områdets förmåga att dämpa flöden. Översvämningsområden kan förslagsvis utpekas i kommunens översiktsplan eller vattenplan. Exempel Svartån Svartån har drabbats av fler stora översvämningar senast sommarn och hösten år Det finns tre större områden i Svartån: 1. Teen, 2. Hidinge och 3. Tysslingen (se Figur 19). Figur 19. Större översvämningsområden i Svartån under våren Inzoomad ruta visar sjön Teen och vilken typ av mark som översvämmas. Översvämningsområdet runt sjön Teen är ett av Svartåns största och översvämmas delvis varje år. Den enkla analysen av markförhållanden i figur 20 visar att det framförallt är obrukbar sumpskog och betesmark som översvämmas (se figur 20). Området är således till stor del ett bra översvämningsområde eftersom infrastruktur inte 17

20 påverkas annat än vid extrema situationer. Vid sådana tillfällen översvämmas också jordbruksmark, bebyggelse och vägar. Det är viktigt att området planeras med hänsyn till översvämningar och områdets förmåga att minska riskerna nedströms. Det kan till exempel handla om att vägen mellan Bålby och Mullersätter har lämplig höjd utifrån önskad uppdämning eller avrinning. Vid samma väg kan bron över Svartån utgöra en trång passage som kan skapa problem. Andra åtgärder i området kan vara invallningar, dimensionering av vägtrummor och förändrad regleringen av sjön Toften. Figur 20. Översvämmad mark vid Bålby våren 2010 (Foto Mikael Nyberg) En bra början i översvämningsarbetet är att skapa en flödesmodell över ett avrinningsområde. Med modellen kan man sedan skapa önskade flödes- och nederbördsscenarier. Det är viktigt att lokalisera översvämningsområden och avgöra områdets förmåga att dämpa flöden utifrån flödesperiodens varaktighet och styrka. Det finns dessutom en möjlighet i modellen att experimentera med olika åtgärder som vallar, muddring, trånga passager, väghöjd, dimensionering av trummor och liknande för att åskådliggöra möjligheterna och riskerna. Efter den inledande analysen av översvämningssituationen i avrinningsområdet kan åtgärdsarbetet påbörjas. Det kan till exempel innebära att kommunen fattar beslut om hur översvämningsområden ska hanteras i den fysiska planeringen, att fler områden behövs som kan dämpa flöden uppströms en tätort, modifiering av trånga passager eller varningssystem för höga flöden. Ny nationell höjdmodell Regeringen har gett i uppdrag åt Lantmäteriet att ta fram en ny mer detaljerad nationell höjdmodell. Lantmäteriets målsättning är att framställa en höjdmodell med ett medelfel i höjd som är bättre än 0,5 meter Den tidigare höjdmodellen hade en noggrannhet på högst 2,5 meter. Enligt Lantmäteriets planering kommer hela Örebro län att laserskannas till 2013 men större delen av norra länet är redan skannad och materialet kommer snart att kunna användas. Den nya höjdmodellen kommer att ge myndigheter och verksamhetsutövare större möjligheter att beräkna översvämningars utbredning och risker. Älvgrupper Älvgruppen är ett bra forum för att diskutera förebyggande åtgärder. Huvudsyftet med en älvgrupp är att underlätta samarbetet inför och under höga flöden. Länsstyrelsen är ansvarig för att bilda älvgrupper om intresse finns bland berörda aktörer inom ett avrinningsområde. I en älvgrupp kan exempelvis ingå representanter från länsstyrelser, kommuner, vattenregleringsintressenter, larmcentraler, Trafikverket, Polisen, SMHI och andra organisationer med ansvar och uppgifter längs det aktuella vattendraget. 18

21 Bilaga 1

22 Bilaga 2 Större översvämningar under åren (Medelvattenföring anges som MQ) 2000 (sommarflod) Sommaren 2000 var nederbördsrik med ihållande regn och flera lokala skyfall. I Fjugesta kom 454 mm nederbörd under maj till augusti. Vattenföringen i Svartån vid Karlslund var som högst 67 m 3 /s vilket är högt för årstiden (MQ 14 m 3 /s). Jordbruket drabbades hårt i länet och ca ha odlad mark översvämmades. De direkta kostnaderna för jordbruket uppskattades till 32,5 milj. kronor. Översvämningarna varade i ca 24 dygn (höstflod) Under hösten 2000 föll rikligt med nederbörd i stora delar av länet. I Suttarboda kom 490 mm nederbörd under perioden oktober till december. Endast 15 dygn var utan nederbörd vid mätstationen under oktober till december. Hjälmaren stod 22,22 möh vilket var den högsta nivån sedan våren I Dyltaån vid Hammarby var vattenföringen 68 m 3 /s (MQ 11 m 3 /s) och i Svartälven vid Brattforsen 189 m 3 /s (MQ 30 m 3 /s). Översvämningarna blev långvariga bland annat till följd av vallgenombrott och de varade i ungefär 70 dygn. Flera hushåll evakuerades (vårflod) Vårfloden 1977 är den största dokumenterade översvämningen i Örebro län. Snötäcket var meterdjup under vintern 1977 och vatteninnehållet i snön var ca 250 mm vilket är ungefär dubbelt så mycket som vintern 2010 då snötäcket också var meterdjupt. Floden förstärktes ytterliggare av ca 150 mm nederbörd i april-maj och temperaturer på grader i början av maj. I Täljeån och övriga Närkeslätten kom floden i mars medan de värsta flödena och översvämningarna drabbade norra länsdelen i början av maj. Enligt beräkningar översvämmades ungefär ha mark. I Dyltaån vid Hammarby var vattenflödet 108 m 3 /s (MQ 11 m 3 /s) och i Svartälven vid Brattforsen 242 m 3 /s (MQ 30 m 3 /s). Översvämningarna i norra länet varade i ungefär 21 dygn. En person dog i länet på grund av vårfloden och över 20 hushåll evakuerades men många fler hushåll hotades av evakuering. Hjälmarens vattenstånd stod över 22,10 möh under nästan 40 dagar (vårflod) Vintern 1966 var lång och snörik med snödjup på upptill 129 cm i Kilsbergen. Vatteninnehållet i snön var 360 mm. Vårfloden blev extra lång och kännbar i Kvismaredalen eftersom Hjälmarens vattenstånd stod över 22,10 möh under ca 40 dagar. Som mest stod vattenståndet i 22,43 möh. Dessutom frös de översvämmade områdena under en period vilket gjorde det extra besvärligt. Vårfloden började i de norra länsdelarna. 1 maj i Dyltaån vid Hammarby var vattenflödet 72 m 3 /s (MQ 11 m 3 /s). Översvämningarna varade ungefär 28 dygn i Kvismaredalen.

23 Bilaga (sommarflod) Under sommaren 1960 föll rikligt med nederbörd över Örebro län. I Örebro stad uppmättes 340 mm mellan juni-augusti. Framförallt drabbades Täljeåns avrinningsområde av översvämningar bland annat centrala delar av Hallsberg. Även övriga översvämningskänsliga områden i länet drabbades och totalt spolierades skörd på ca ha. Översvämningarna varade i ca 20 dygn (vårflod) Vårfloden 1959 startade i början av mars på Närkeslätten. Vatteninnehållet i snön va ca 90 mm. Hjälmarens vattenstånd vid Notholmen var 22,43 möh. Översvämningar drabbade främst i Täljeån och Svartån där man hade problem med isproppar. Vattenståndet i Kvismaredalen var som mest 23,77 möh och vattenföringen i Hasselfors 46 m 3 /s (MQ ca 6 m 3 /s) (vårflod) Översvämningar under våren 1951 var några av de kraftigaste och mest långdragna under det senaste århundradet. I Kvismaredalen blev översvämningarna särskilt påfrestande med rekordhögt vattenstånd i Kvismare kanal (24,05 möh). Vatteninnehållet i snön var 117 mm. Hjälmarens vattenstånd vid Notholmen stod över 22,10 under mer än 40 dagar. Översvämningarna varade i ungefär 28 dygn. Två personer dog på grund av vårfloden och flera hushåll evakuerades (vårflod) Översvämningar i Kvismaredalen och Hjälmarens vattenstånd vid Notholmen var över 22,10 möh under ungefär 2 veckor (vårflod) Översvämningar i Arbogaån framförallt vid Ervalla. Vattenföringen i Dyltaån var 70 m 3 /s (MQ 11 m 3 /s) (vårflod) Vårfloden 1924 var kraftig och orsakade större översvämningar i många delar av länet. I Hjälmaren uppmättes det högsta vattenståndet sedan sänkningen (22,48 möh) och vattenståndet stod över 22,10 möh under ca 70 dagar. Översvämningarna varade i ungefär 28 dygn (vinterflod, vårflod) Uppgifter finns om översvämningar i Örebro, Nora och troligtvis i andra delar av länet. Hjälmarens vattenstånd vid Notholmen var över 22,10 möh från februari till slutet av maj (vårflod) Vårfloden var relativt bekymmerslös i länet men på grund av en ispropp vid storbron i Örebro stad och ett dammbrott i Svartån vid Snavlunda översvämmades stadsdelen Väster i Örebro under några dygn.

24 Bilaga 3 Kraftiga skyfall i Örebro län Skyfall orsakar stora skador på samhället nästan varje år. Det är framförallt tätbebyggda områden som drabbas hårt. I tabellen nedan finns några kraftiga skyfall i Örebro län beskrivna. Tabell 1. Inträffade skyfall i Örebro län under och 2000-talet. Datum Lokal Nederbörd Skador Stora Mellösa 250 mm på några timmar Åtorp/Kräcklinge mm/dygn, 88 mm/90 min i Vretstorp Översvämmade källare, skördeskador och bortspolade vägar Kumla/Hallsberg Ca 80 mm under en natt Översvämmade källare, vägar, skolor, industrier och skördeskador Örebro mm på 6 timmar Översvämmade källare och skördeskador Örebro/Lindesberg/ Frövi Ca 100 mm/dygn Översvämmade vägar och källare. Ca 2000 samtal till SOS Alarm Hallsberg Källaröversvämningar Fjugesta/Kumla Minst 40 mm Källaröversvämningar Örebro/ Karlskoga 31 mm/kvart, 60 mm/några timmar Mycket regn hela sommarn översvämningar i hela länet Hallsberg/Örebro Ca 50 mm under en natt Källaröversvämningar Fjugesta Översvämningar Brevens bruk/ Hällabrottet Ca 70 mm/timme och totalt ca 145 mm/dygn Bortspolade vägar, översvämmade källare. Hushåll evakueras Östansjö Över 100 mm på kort tid Översvämningar och höga flöden Lindesberg/Örebro Ca 97 mm på 5 timmar Källaröversvämningar, Översvämning av E Örebro/Norra länet Ca mm under ett dygn Källaröversvämningar

25

26 En samlande kraft! Postadress Besök Internet E-post Tfn växel Stortorget