Konnektorer i inlärarsvenska på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 en longitudinell analys ur ett funktionellt perspektiv

Transkript

1 Konnektorer i inlärarsvenska på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 en longitudinell analys ur ett funktionellt perspektiv Veijo Vaakanainen Avhandling pro gradu Nordiska språk, Linjen för språkinlärning och språkundervisning Institutionen för språk- och översättningsvetenskap Åbo universitet Mars 2016

2 Turun yliopiston laatujärjestelmän mukaisesti tämän julkaisun alkuperäisyys on tarkastettu Turnitin OriginalityCheck -järjestelmällä.

3 ÅBO UNIVERSITET Institutionen för språk- och översättningsvetenskap/ Humanistiska fakulteten VAAKANAINEN, VEIJO: Konnektorer i inlärarsvenska på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 en longitudinell analys ur ett funktionellt perspektiv Avhandling pro gradu, 100 s., bilagor 15 s. Nordiska språk, Mars 2016 Syftet med avhandlingen har varit att granska finska inlärares konnektorbruk på CEFRnivåerna A1, A2 och B1 longitudinellt ur ett funktionellt perspektiv. Jag har studerat vad som är kännetecknande för konnektorbruket på dessa CEFR-nivåer och i vilken funktion konnektorerna har använts på dessa nivåer. Vidare har jämförts konnektorbruket i materialet med det som sägs i CEFR-kriterierna. Slutligen har jag också granskat hur konnektorbruket utvecklas. Som material har jag använt berättande texter (n=303) skrivna av 101 finskspråkiga grundskolelever och gymnasister. Materialet ingår i projektet Topling Inlärningsgångar i andraspråket vid Jyväskylä universitet. I avhandlingen har använts såväl kvantitativa som kvalitativa metoder. Jag har räknat konnektorernas och konnektorkategoriernas frekvenser samt analyserat i vilka funktioner konnektorerna har använts. I den funktionella analysen har använts systemisk-funktionell lingvistik (Halliday & Matthiessen 2004) samt Labovs (1972) modell om berättelsestrukturen. Analysen har visat att konnektorbruket skiljer sig mellan CEFR-nivåerna A1, A2 och B1. Antalet konnektorer ökar såväl från nivå A1 till A2 som från nivå A2 till nivå B1 och andelen additiva och målspråksavvikande konnektorer minskar medan andelen temporala, kausala och komparativa konnektorer samt att ökar. Konnektorerna har använts först och främst i deras prototypiska funktioner på alla dessa CEFR-nivåer. Vissa konnektorer (när, eftersom, att) verkar även ha en funktion i berättelsestrukturen. Om man jämför konnektorbruket med CEFR-kriterierna kan man konstatera att inlärare på nivå A1 använder pronomenet den i stället för sedan även om denna konnektor nämns i CEFRkriterierna på nivå A1. Konnektorbruket verkar utvecklas på det sättet att antalet konnektorer samt andelen additiva, temporala och komparativa konnektorer samt att ökar. Andelen additiva konnektorer och målspråksavvikande konnektorer minskar. Vidare börjar inlärare använda mera olika konnektorer och på nivå B1 även mindre frekventa konnektorer som om och fast. I fortsättningen borde man granska konnektorbruket i olika texttyper samt studera om explicit undervisning påverkar inlärares konnektorbruk. Nyckelord: Svenska som andraspråk, kohesion, systemisk-funktionell lingvistik

4 Innehåll Abstract 1 Inledning Syfte Material och metod Avhandlingens disposition Teoretiska utgångspunkter Konnektorer Olika konnektordefinitioner och kategoriseringar Kategorisering av konnektorer i denna undersökning Additiva konnektorer Temporala konnektorer Kausala konnektorer Komparativa konnektorer Att och målspråksavvikande konnektorer Konnektorer och andraspråksforskning Konnektorer i CEFR-kriterierna Systemisk-funktionell lingvistik Grundbegrepp Konnektorer ur ett SFL-perspektiv Sats och satskomplex som betydelserealiseringar Betydelserelationer och beroenderelationer Berättelse som texttyp och berättelsestruktur Om begreppen texttyp, register och genre Allmänt om berättelse samt berättelsestruktur enligt Labov Andra- och tredjespråksinlärning Andraspråksinlärning som forskningsområde samt centrala begrepp inom fältet Andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv Andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv och funktionell andraspråksinlärningsforskning Andraspråksinlärning ur SFL-perspektivet... 35

5 2.4.3 Tredjespråksinlärning Material och metoder Material Metoder Specialfall Resultat Konnektorbruket Konnektorbruket i hela materialet Konnektorbruket enligt CEFR-nivåerna Konnektorer på nivå A Konnektorer på nivå A Konnektorer på nivå B Jämförelse mellan CEFR-nivåerna A1, A2 och B Konnektorbrukets utveckling Kvantitativ analys Kvalitativ analys på individnivå Sammanfattning och diskussion Litteratur Bilaga 1: Bedömningskriterierna Bilaga 2: Skrivuppgiften på grundskolan Bilaga 3: Skrivuppgiften på gymnasiet Lyhennelmä Figurer Figur 1 Språkets skikt och metafunktioner. (ur Holmberg m.fl. 2011: 10) Figur 2 Sammanfattning av betydelserelationer och beroenderelationer Figur 3 Andelen olika konnektorkategorier Figur 4 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå A

6 Tabeller Figur 5 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå A Figur 6 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå B Figur 7 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivåerna A1, A2 och B Figur 8 Andelen olika konnektorkategorier i omgång 1 och i omgång Tabell 1 Olika kategoriseringar av konnektorer Tabell 2 Antalet texter på olika CEFR-nivåer i olika omgångar Tabell 3 Konnektorernas totala frekvens samt den genomsnittliga konnektortätheten i materialet Tabell 4 De enskilda konnektorernas frekvenser Tabell 5 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå A Tabell 6 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå A Tabell 7 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå A Tabell 8 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå A Tabell 9 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå B Tabell 10 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå B Tabell 11 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivåerna A1, A2 och B Tabell 12 De enskilda konnektorernas frekvenser per 1000 ord på CEFR-nivåerna A1, A2 och B Tabell 13 Antalet konnektorer samt konnektortätheten i omgång 1 och i omgång Tabell 14 De enskilda konnektorernas frekvens per 1000 ord i omgång 1 och i omgång

7 7 1 Inledning I andraspråksforskningen har man ofta varit intresserad av inlärarens kommunikativa kompetens och dess utveckling i inlärarspråket (Hammarberg 2013: 39, se också Benati & VanPatten 2010: 72, men jfr Alptekin 2002, Canale & Swain 1980: 7). Förutom tillägnandet av grammatiska regler och vokabulär förutsätter kommunikativ kompetens enligt Canale (1983: 9 10) också diskurskompetens vilket innebär att inläraren har en förmåga att konstruera enhetliga texter, alltså skapa kohesion och koherens mellan fraser, satser och meningar. Tidigare forskning har också visat att till och med inlärare på en avancerad nivå kan ha svårigheter att använda kohesionsmedel i sina texter (Lee 2002). Tillsammans med referensbindning och tematisk bindning är bruket av konnektorer, dvs. ord som binder samman ord, fraser, satser och meningar (Nyström 2001: 100), ett viktigt sätt att markera relationer mellan olika textenheter. Ett bättre och mer varierat konnektorbruk har även setts som ett tecken på en ökad kvalitetsnivå i en text (se t.ex. Cameron m.fl. 1995, men jfr Crewe 1990) och enligt CEFR-kriterierna använder inlärare på de högre nivåerna flera konnektorer och kan använda dem på ett mera målspråksenligt sätt (CEFR). Andraspråksinlärning har inte heller så här långt varit föremål för forskning särskilt mycket ur konnektorbrukets synvinkel (Granger & Tyson 1996: 18, Hinkel 2001: 113, Müller 2005: 1). Vidare har olika grammatiska och lexikaliska fenomen oftast inte studerats longitudinellt (Polio 2012: 323). Av de två ovannämnda orsakerna kan denna undersökning anses vara relevant för att vi skulle få en djupare kännedom om hur konnektorer används i L2-produktion och hur de lärs in. 1.1 Syfte Syftet med denna undersökning är att redogöra för konnektorbruket i finska inlärares narrativa texter på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1. I undersökningen kartlägger jag således hur ofta och i vilka funktioner olika konnektorer används på dessa olika nivåer. Vidare redogörs för hur konnektorbruket skiljer sig mellan nivåerna samt jämförs informanternas konnektorbruk med CEFR-kriterierna. Slutligen undersöks också hur konnektorbruket utvecklas. Med andra ord vill jag få svar på följande forskningsfrågor:

8 8 Vilka konnektorer förekommer på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1? Hur ofta förekommer de? Vad är kännetecknande för konnektorbruket på dessa olika nivåer och hur skiljer sig konnektorbruket mellan nivåerna? Hur stor är konnektortätheten på dessa CEFR-nivåer? Skiljer sig konnektorbruket från CEFR-kriterierna? På vilket sätt? I vilken funktion används konnektorerna? Sker det utveckling i konnektorbruket? Jag studerar alltså konnektorbruket ur ett funktionellt perspektiv, d.v.s. jag fokuserar på de funktioner i vilka olika konnektorer används. Perspektivet i undersökningen är enligt Tomlins (1990: 159) terminologi relationell funktionalism därför att jag analyserar relationen mellan form och funktion. Eftersom jag utgår från en lingvistisk kategori (konnektorer) är synvinkeln i min analys form-till-funktion (Bardovi-Harlig 2014: 54, Hammarberg 2013: 48). 1.2 Material och metod Mitt material består av sammanlagt 101 informanters narrativa texter. Då alla informanterna har skrivit tre texter omfattar materialet sammanlagt 303 texter. Informanterna är antingen högstadieelever eller gymnasister och deras texter har bedömts ligga på CEFRnivåerna A1, A2 eller B1. Den textkorpus som jag använder är en del av det s.k. Toplingmaterialet som insamlats under projektet Topling inlärningsgångar på andraspråket vid Jyväskylä universitet. Som metod kommer jag att använda textanalys som delvis bygger på Nyströms (2001) analysmodell. I den första fasen excerperar jag konnektorerna från texterna och kategoriserar dem i 6 olika kategorier: additiva konnektorer, temporala konnektorer, kausala konnektorer, komparativa konnektor, att samt målspråksavvikande konnektorer. De fyra första kategorierna är samma som Nyströms men vidare har jag tagit med den allmänt underordnande konnektorn att eftersom den relativt ofta förekommer i materialet samt kategorin målspråksavvikande konnektorer eftersom de också förekommer i materialet.

9 9 Efter att ha excerperat och kategoriserat konnektorerna räknar jag i den andra fasen de 6 kategoriernas samt de enskilda konnektorernas frekvenser. Frekvensen räknas såväl i hela materialet som enligt CEFR-nivåerna. Därutöver räknar jag också konnektortätheten per mening samt per 1000 ord såväl i hela materialet som på olika CEFR-nivåer. Den tredje analysfasen är kvalitativ. I denna fas analyserar jag i vilken funktion olika konnektorer har använts. I denna analysfas kommer jag använda funktionell lingvistik (Halliday & Matthiessen 2014, Holmberg & Karlsson 2006) samt Labovs (1972) narrativmodell. I den avslutande analysfasen kommer jag dessutom att undersöka konnektorbrukets utveckling. I denna fas redogör jag först för kvantitativ utveckling med hjälp av statistiska metoder och därefter presenterar jag ännu en kvalitativ analys på individnivå. Både materialet och metoderna kommer att presenteras mera i detalj i kapitel Avhandlingens disposition I det följande presenterar jag inledningsvis de teoretiska utgångspunkterna för min undersökning. I detta kapitel presenteras först i avsnitt 2.1 begreppet konnektor samt redogörs för den kategorisering som kommer att användas i denna undersökning. Därutöver kommer jag också att ta upp hur konnektorer tidigare har studerats ur ett andraspråksinlärningsperspektiv. I avsnitt 2.2 redogör jag för systemisk-funktionell lingvistik och går igenom dess grundbegrepp. I detta avsnitt redovisas också hur konnektorer kan analyseras ur ett SFL-perspektiv. Avsnitt 2.3 handlar om begreppen register, texttyp och genre ur SFL-perspektiv samt om texttypen berättelse och dess struktur enligt Labov (1972). Temat i det avslutande avsnittet 2.4 är andraspråksforskning- och tredjespråksinlärning och jag kommer att redogöra för andraspråksinlärning allmänt, andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv samt för L3-inlärning. Därefter presenteras materialet och metoden ytterligare på ett mera detaljerat sätt i kapitel 3. Den empiriska delen av avhandlingen omfattar kapitlen 4 och 5. Kapitel 4 utgör själva analysdelen som består av två avsnitt. I avsnitt 4.1 framställs konnektorbruket först i hela materialet och därefter på de olika nivåerna (A1, A2 och B1). Avsnitt 4.2 handlar om konnektorbrukets utveckling och i detta avsnitt presenteras först en kvantitativ analys av utveckling och efter det en kvalitativ analys på individnivå med hjälp av ett par infor-

10 10 manters texter. Efter att ha redogjort för de viktigaste resultaten som analysen gett i kapitel 4 kommer jag att diskutera dem med hänsyn till mina forskningsfrågor samt tidigare studier i kapitel 5. I slutet av kapitel 5 avslutar jag avhandlingen med en sammanfattning med blickar på fortsatt forskning kring temat samt med didaktiska implikationer som resultaten gett.

11 11 2 Teoretiska utgångspunkter I detta kapitel kommer jag att redogöra för den teoretiska ramen för denna avhandling. Kapitlet består av fyra huvudavsnitt som presenterar fyra olika utgångspunkter för undersökningen. I avsnitt 2.1 behandlas konnektorer genom att definiera begreppet samt genom att presentera konnektorernas egenskaper. Under detta avsnitt kommer vidare att presenteras den kategorisering av konnektorer som utnyttjas i analysdelen samt att redogöra för tidigare forskning om konnektorer ur ett L2-perspektiv. Till slut redovisas vad det sägs om konnektorer i den Europeiska referensramen (CEFR). Temat i avsnitt 2.2 är Hallidays (2004) funktionella lingvistik. Först presenteras huvudidén och huvudbegrepp bakom teorin och därefter redogörs ytterligare för konnektorernas roll i språksystemet ur ett SFL-perspektiv. Avsnitt 2.3 handlar i sin tur om berättelsen som texttyp och berättelsens struktur. I detta avsnitt presenteras också Labovs (1972) modell om narrativer. I det avslutande avsnittet 2.4 ges en inblick i andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv samt i tredjespråksinlärning. 2.1 Konnektorer Till textens egenskaper hör att den bildar en sammanhängande struktur mellan olika fraser, satser, meningar och avsnitt som ingår i den (Svensson & Karlsson 2012: 7). De språkliga medel som påverkar textens sammanhang kallas kohesionsmedel (Halliday & Hasan: ). Till dessa medel räknas höra förutom referensbindning och tematik också bindningsord som knyter samman fraser, satser och meningar samt markerar olika slags logiska relationer mellan dem (Louwerse 2002: 292). Dessa bindningsord kallas konnektorer och de anses vara viktiga kohesionsmarkörer i en text (Kormos 2011: 154). Konnektorer är dock ingen enhetlig grammatisk kategori och de kan definieras och kategoriseras på många olika sätt. I det följande kommer jag först att presentera några sätt att definiera och kategorisera konnektorer och därefter presenterar jag den kategorisering som jag kommer att använda i denna undersökning. Kategoriseringen bygger på Nyström (2011: ).

12 Olika konnektordefinitioner och kategoriseringar Som redan konstaterats kan konnektorer definieras som ord som markerar samband eller relationer mellan två omständigheter i texten och sålunda är deras uppgift att vägleda läsaren genom texten (Hellspong & Ledin 1997: 88, Nyström 2001: 100). Dessa samband kan dock inte alltid markeras explicit i texten utan i vissa fall kan relationen vara underförstådd och lämnas omarkerad. Detta kallas implicit satsbindning medan satsbindning med hjälp av konnektorer kallas explicit (Nyström 2001: 100). Men som också Fabricius-Hansen (2005: 20) konstaterar, råder det en viss osäkerhet och variation i terminologin vad gäller konnektorer. Det föreligger redan en stor variation i vilket begrepp som används om dessa ord. Jag har själv valt att använda termen konnektor i enlighet med Meriläinen (1997 & 2000) medan Hellspong och Ledin (1997: 88) samt Nyström (2001: 100) talar om konnektiver, en term som Meriläinen använder om en undergrupp av konnektorer (2000: 177). Vagle m.fl. (1993) använder i sin tur bara begreppet forbinder (sv. bindare). Terminologin på engelska är också relativt varierande: vissa undersökningar använder termen connective (t.ex. Fabricius-Hansen 2005, Hinkel 2001) medan termen connector också används (t.ex. Granger & Tyson 1996, Kerr-Barnes 1998, Reynolds 2002). Andra termer som även har använts är discourse connectives (Carlsen 2010), discourse markers (Mosegaard Hansen 1998) samt logical operators (Crossley & McNamara 2011). Konnektorer är inte heller någon enhetlig ordklass utan ord från många olika ordklasser kan fungera som konnektorer (se Nyström 2001, jfr Mosegaard Hansen 1998). Konnektorer kan komma åtminstone från ordklasserna konjunktioner, subjunktioner samt adverb. Nyström (2001: ) kallar konnektorer som kommer från dessa ordklasser grammatikaliserade konnektiver och konstaterar samtidigt att även ord från andra ordklasser kan markera konnektivbindningar i en text. Nyström (2001) kallar dessa konnektorer metaforiska konnektiver. Vad beträffar konnektorkategorisering har utgångspunkten för kategoriseringen oftast varit i deras semantisk-pragmatiska funktioner och Mosegaard Hansen (1998: 236) 1 1 Det kan dock vara så att det här är fråga om att hon använder en vidare definition av gruppen diskursmarkörer än som är ändamålsenligt i denna undersökning.

13 13 till och med konstaterar att det inte är ändamålsenligt att granska konnektorer ur morfosyntaktiska utgångspunkter. I tyskan har man dock gjort en kategorisering av konnektorer efter syntaktiska och satstopologiska egenskaper (se HdK 2003). I svenskan skulle en likartad kategorisering kanske inte fungera eftersom tyska konnektorer påverkar ordföljden på ett annorlunda sätt och sålunda har en annorlunda syntaktisk status i satsen. Det vanligaste sättet att kategorisera konnektorer är dock som konstaterats enligt deras semantik. Men här råder också en viss variation i hur många kategorier som finns och på vilket sätt konnektorerna kategoriseras i dem. Den mest klassiska kategoriseringen är förmodligen Hallidays och Hasans (1976: ) modell där konnektorerna indelas i additiva, temporala, kausala och adversativa konnektorer. Hellspong och Ledin (1997: 89) använder samma kategorisering men indelar konnektorerna ytterligare i underkategorier. Nyström (2001: ) har kategorierna additiva, temporala, komparativa och kausala medan Vagle m.fl. (1993: ) urskiljer sex kategorier: additiv, adversativ, temporal, alternativ, kausal och ikonisk. Ett annat sätt att kategorisera konnektorer presenteras av Louwerse (2002) där han indelar konnektorerna i positiva och negativa konnektorer. Positiva konnektorer utvidgar budskapet från det föregående yttrandet medan negativa konnektorer markerar en begränsning. Dessa olika kategoriseringsmodeller finns sammanfattade i tabell 1: Tabell 1 Olika kategoriseringar av konnektorer Kategorisering Kategorier med exempel Nyström (2001) I) Additiva (och, också, eller) II) Temporala (sedan, innan) III) Komparativa (som, än, men) IV) Kausala (eftersom, därför att, om) Hellspong & Ledin (1997) I) Additiva (och, dessutom, t.ex.) II) Temporala (när, då) III) Adversativa (men, dock, trots att) IV) Kausala (eftersom, därför, för att) Vagle m.fl. (1993) I) Additiva (og, også, forresten) II) Adversativa (men, derimot) III) Alternativa (eller) IV) Temporala (når, så, til slutt) V) Kausala (derfor, fordi) VI) Ikonisk kopling (bindning utan konnektorer)

14 14 Halliday & Hasan (1976) I) Additiva (and, or, furthermore) II) Kausala (so, before, otherwise) III) Temporala (then, previously, at once) IV) Adversativa (yet, but, however) Louwerse (2002) I) Positiva (because, moreover) II) Negativa (although, however) I olika undersökningar har man alltså förstått konnektorerna på ett relativt annorlunda sätt och använt varierande kategoriseringar. I föreliggande undersökning avser jag med begreppet konnektor endast grammatikaliserade konnektorer som är antingen subjunktioner, konjunktioner eller konjunktionella adverb eftersom analysen endast fokuserar på deras användning. I det följande kommer jag att presentera den konnektorkategorisering som används i föreliggande studie senare i analysdelen Kategorisering av konnektorer i denna undersökning I denna undersökning kategoriserar jag konnektorerna i sex olika kategorier: additiva konnektorer, temporala konnektorer, kausala konnektorer, komparativa konnektorer, att samt målspråksavvikande konnektorer. De fyra första kategorierna är desamma som Nyström (2001: ) också har medan jag har inkluderat de två sistnämnda kategorierna i analysen eftersom såväl att som de målspråksavvikande konnektorerna relativt ofta är belagda i mitt material. Under detta avsnitt kommer jag att presentera dessa sex kategorier samt att belysa dem med hjälp av autentiska exempel från materialet. Koden efter exemplen (t.ex. A1_2149_1) hänvisar till texten och består av följande uppgifter: den fastställda färdighetsnivån (A1), den ursprungliga informantkoden (2149) och insamlingsomgången (1) Additiva konnektorer Additiv konnektion är det oftast förekommande sambandet mellan två relationer och markeras oftast med konjunktionen och (jfr Kerr-Barnes 1998: 191). Additiv konnektion uttrycker vanligen ett tillägg till ett tidigare uttryck. Förutom och kan detta samband också uttryckas med konjunktionella adverb som också, även och dessutom. I det följande ges några exempel på additiv konnektion mellan två satser:

15 15 (1) Jag tycker om spelar instrumenter och lyssnar på musik. (A1_2137_1) 2 (2) Heppa är jätte kul häst och mina bästa kompis. (A1_2149_1) (3) Jag också spelade så bra. (A1_2106_1) Till additiva konnektorer räknas också konnektorn eller som uttrycker en alternativ relation mellan två uttryck som i följande exempel: (4) Nu kan jag åka bus eller metro och hitta job. (B1_2150_1) Temporala konnektorer Temporala konnektorer används för att markera tidsföljd i texten. Därför är temporala konnektorer relativt frekventa speciellt i narrativa texter. Enligt Hellspong & Ledin (1997: 88) är temporala bindningar svaga (på samma sätt som additiva bindningar) eftersom de bara markerar hur tiden styr händelseförloppet i texten. Temporala bindningar markeras ofta med den temporala subjunktionen när som i exempel 5: (5) När jag ville en hund, jag fragte min mamma och pappa kan jag har en hund. (A2_2103_2) Andra konnektorer som också markerar temporal konnektion är konjunktionella adverb sedan och då: (6) Sedan han mit camera och jag läste. (A2_2113_2) (7) Då var det rädd för mig men nu det tyckar om mig. (A2_2115_1) Förmodligen har temporala konnektorer på grund av sin svaghet också uteslutits ur analysen i vissa undersökningar (se t.ex. Carlsen 2010) Kausala konnektorer Om additiva och temporala konnektorer kan anses markera ett relativt svagt samband i texten uttrycker kausala och komparativa konnektorer starkare relationer mellan satser och meningar (Hellspong & Ledin 1997: 88). De kausala konnektorernas uppgift är att markera orsaksrelationer i texten och därför är kausala konnektorer vanliga speciellt i argumenterande texter. Till denna kategori hör relativt många olika konnektorer eftersom orsakssamband kan markeras med varierande bindeord. De vanligaste varianterna är subjunktionerna därför att och eftersom men konjunktionen för samt det konjunktionella adverbet därför förekommer också som orsaksmarkörer: 2 Jag har markerat konnektorn med fetstil.

16 16 (8) Jag var så glad eftersom det var mycket stor saken! (B1_2118_1) (9) Jag kommer i håg kortspelen, därför att jag inte har vunnit tidigare någanting. (A2_2123_1) (10) Jag vet, att dag kommit en gladen, för jag väntat min kompisar. (A1_2139_2) (11) Därför jag aldrig glömmar det. (A1_2106_1) Till kausala konnektorer räknas också ordet så som kan fungera antingen som subjunktion eller som konjunktionellt adverbial och markerar en följd till det tidigare sagda samt subjunktionen om som uttrycker ett villkorssamband i texten. Bruket av dessa konnektorer belyses i exempel 12 och 13: (12) Green Day är jättekul så jag köpte biljetterna och reste till titta at Green Day. (A2_2103_1) (13) Jag tycker att det är fint om kan du resa och jobba redan nu. (B1_2150_1) Komparativa konnektorer Komparativ konnektion uttrycker också ett något starkare sammanhang i texten och behöver därför oftast markeras explicit medan temporala och additiva konnektioner ibland också kan markeras implicit (Nyström 2001: 102). I det prototypiska fallet markerar de komparativa konnektorerna en jämförelserelation med hjälp av subjunktionerna än och som: (14) Men Jarkko Immonen gjorde 1-1 mål och i tredje period vi spelat mycket bättre än Sverige och gjorde fem mål. (B1_2134_2) (15) Mitt år ska vara också det besta, eftersom den turkisk pojke sade att ditt hela år ska vara lika som nya årets dag. (B1_2127_3) Ett specialfall inom kategorin komparativa konnektorer är konjunktionen men som uttrycker ett adversativt samband i texten som i exempel 16: (16) Jag talar inte Norska men liten Svenska. (A2_2110_1) Att och målspråksavvikande konnektorer Dessa två sista kategorier är sådana som jag själv har tagit med i kategoriseringen. Subjunktionen att är allmänt underordnande och enligt Nyström (2001: 109) borde den inte tas med i analysen om satskonnektion men eftersom den är relativt ofta belagd i materialet och eftersom mitt material består av inlärartexterna är det enligt min åsikt också viktigt att granska hur inlärarna använder att. I exemplen 17 och 18 återfinns två exempel på förekomsten av att:

17 17 (17) Han lyssnade på mig så lång att alla hade gåt utt och det var mörkt. (A2_2113_1) (18) Det är kul att jag kan vara med min familj. (A2_2131_1) Kategorin Målspråksavvikande konnektorer har tagits med eftersom jag forskar på inlärartexter och eftersom informanterna ibland försöker att markera samband i texten med sådana konnektorer som inte motsvarar målspråksnormen. Inom denna kategori kan man urskilja två undergrupper: ord som är målspråksenliga men som inte kan användas som konnektor i svenska samt ord som inte finns med i det svenska lexikonet. I det senare fallet är det oftast fråga om tvärspråkligt inflytande från L1 eller från ett tidigare inlärt L2. Exempel 19 är ett exempel på den förra undergruppen medan exemplen 20 och 21 illustrerar den senare: (19) Jag tycker det, varför jag älskar min kompisar och jag älskar sommaren. (A1_2020_1) (20) Jag hade varit redan lång jättetröt, wenn jag hade haft så massor vad jag måste göra. (A2_2113_1) (21) Nisse och mamma gå bada vaikka regnar. (A1_2023_1) I exempel 19 har informanten använt frågeordet varför i stället för en kausal konnektor. Exempel 20 är ett exempel på ett fall där skribenten har använt en tysk motsvarighet av den temporala konnektorn när och i 21 har informanten förmodligen inte känt till ordet fast och har markerat en semantisk lucka genom att använda ett L1-ord inom enkla citationstecken Konnektorer och andraspråksforskning Som redan konstaterats i inledningen, har konnektorbruket i inlärarspråk inte tidigare varit föremål för forskning i nämnvärd grad, något som också Hinkel (2001) och Müller (2005) noterar. Undersökningarna har även enligt Carlsen (2010: 194) gett motstridiga resultat och är annars svåra att jämföra med varandra på grund av olika konnektordefinitioner. Vidare bör det påpekas att metodologin i studierna har skilt sig från varandra relativt mycket vilket också försvårar jämförelsen. Vad gäller svenska som andraspråk har undersökningar om temat varit nästan ickeexisterande. Meriläinen (1997, se också 2000) har granskat konnektorbruket i finska studentexamensuppsatser och jämfört det med infödda språkbrukare. Han konkluderar t.ex. att finska inlärare har vissa problem i konnektorbruket i samband med konnektorerna men, fast, ändå och utan samt att de har en tendens att överanvända konnektorerna därför att

18 18 och därför (Meriläinen 1997, 2000). Viberg (1993, 2001) har i sin tur jämfört hur invandrare och infödda talare använder konnektorer och binder samman satser i sina muntliga berättelser. Dessa studier visade t.ex. att inlärare har svårigheter med användningen av de temporala konnektorerna då och sedan. Vidare finns det några avhandlingar pro gradu som även granskat konnektorbruket i inlärtexterna (Huovinen & Kuure 1987, Mäenpää 2015) För norskans del har Carlsen (2010) utfört en korpusbaserad undersökning i vilken hon jämför inlärarnas konnektorbruk med CEFR-kriterierna. Hon konkluderar att inlärare på mer avancerade nivåer i större utsträckning använder konnektorer än de på lägre nivåer. Å andra sidan påpekar hon att konnektorer också används på de lägre nivåerna tidigare än CEFR förutspår. Detta är ett fenomen som även Tossavainen (u.a.) hänvisar till. Vidare konstaterar Carlsen att nybörjare överanvänder vissa konnektorer som fordi (sv. eftersom), men och eller. Hon modifierar Hasselgrens (1994) begrepp och kallar dessa konnektorer träffande connective teddy bears (Carlsen 2010: 203). Detta innebär att dessa ord är bekanta och trygga konnektorer som inlärare använder i flera olika funktioner. Också här kan man se paralleller med Tossavainen (u.a.) som noterar att inlärare kan använda samma konnektor i flera funktioner. Andra resultat som Carlsen nämner är att inlärare på de högre nivåerna använder konnektorer på ett mera målspråksenligt sätt och att de också använder mindre frekventa konnektorer. Slutligen konkluderar hon att hennes resultat i stort sett motsvarar det som sägs om konnektorer i CEFR-kriterierna (se nedan). Hon påpekar dock att konnektorbruket också borde granskas kvalitativt eftersom en kvantitativ analys inte ger en heltäckande bild av konnektorbruket (Carlsen 2010: 204, jfr Granger & Tyson 1996: 20). Tossavainens (u.a.) undersökning, som jag redan hänvisat till, handlar om en jämförelse mellan vuxna inlärares och högstadieelevers argumenterande texter på engelska på nivåerna A1 och A2 och hennes huvudresultat är att konnektorer används redan tidigare än vad som sägs i CEFR-kriterierna. Speciellt är det fråga om den kausala konnektorn because (sv. eftersom) vilken förekommer i inlärartexterna redan på nivå A1 fast den i kriterierna nämns först på nivå A2. Hon konstaterar vidare att konnektorbruket skiljer sig från varandra i vuxnas och högstadieelevers texter, vilket enligt henne beror på att deras texter representerar olika texttyper. Vad beträffar tidigare forskning om konnektorer i engelska som L2 kan man konstatera att många undersökningar enligt Polio (2001: 103) och Reynolds (2002: 311) har

19 19 handlat om en jämförelse mellan infödda och icke-infödda skribenter eller en jämförelse mellan svaga och bra skribenter. Resultaten i dessa undersökningar har också varit något varierande. Castro (2004) konkluderar exempelvis att svaga, medelmåttiga och bra skribenter från Filippinerna som har en likartad kulturell bakgrund använder likartade kohesionsmedel i sina texter. Hon förklarar detta genom att påpeka att skrivandet är en sociokognitiv process som resulterar i att skribenter från samma kulturella bakgrund har en förmåga att konstruera texter på ett likartat sätt (Castro 2004: 222). Detta resultat kan jämföras med Hinkels (2001) undersökning där hon jämför kohesionsmedel i infödda språkbrukares texter med icke-infödda som kommer från olika kulturella bakgrunder. Hennes undersökning visar att det finns ett likartat bruk av kohesionsmedel hos enskilda grupper: t.ex. indonesiska och arabiska inlärare använder betydligt mindre konnektorer än infödda samt inlärare som har andra kulturella bakgrunder (ibid.: 118). Å andra sidan konstaterar hon också att alla inlärare överanvänder ett kohesionsmedel som hon kallar sentence transitions (t.ex. however, in addition, moreover) (ibid.:122). Ett likartat resultat har också erhållits av Crewe (1990) som konstaterar att inlärare överanvänder logiska konnektorer som however och on the contrary i sina texter. Utöver överanvändningen noterar Crewe att inlärare använder dessa konnektorer också delvis felaktigt. Skälet till detta fenomen kan enligt Crewe (1990: ) vara att vissa konnektorer på ett felaktigt sätt presenteras i läroböckerna som synonymer till varandra (t.ex. however, instead, otherwise, in any case). Hinkels (2001) och Crewes (1990) resultat om överanvändning av vissa konnektorer stöds också av Granger och Tyson (1996) som har jämfört konnektorbruket mellan infödda språkbrukare av engelska med L2-skribenter som har franska som L1. Deras undersökning är korpusbaserad och de har använt både kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvantitativa analysen visar ingen överanvändning av olika konnektorer men enligt den kvalitativa analysen tenderar L2-skribenter att såväl över- som underanvända vissa konnektorer. Vidare används vissa konnektorer på ett stilistiskt felaktigt sätt. Enligt Granger och Tyson (1996: 24) kan dessa olikheter mellan L1- och L2-texter förklaras med tvärspråkligt inflytande. Om man sammanfattningsvis försöker ge en helhetsbild av tidigare forskning kring temat konnektorbruk och språkinlärning kan man nämna vissa riktlinjer. Vad gäller mål-

20 20 gruppen kan man konstatera att många undersökningar har fokuserat på avancerade inlärare (Castro 2004, Crewe 1990, Hinkel 2001). Bara Carlsen (2010) och Tossavainen (u.a.) har även inkluderat inlärare på nybörjarnivå i sina undersökningar. Metodologiskt sett kan man konstatera att det har använts många olika sorters metoder i olika undersökningar: Carlsen (2010) har använt bara kvantitativa metoder medan Granger och Tyson (1996) har kombinerat dem båda, Hinkel (2001) har använt ett datorprogram Coh-Metrix i sin analys. Om de material som använts i olika undersökningar kan man nämna att de flesta undersökningar har haft argumenterande texter som material (Tossavainen u.a., Castro 2004, Hinkel 2001). Viberg (1993, 2001) har dock forskat på konnektorer i berättelserna men hans material var muntligt. Meriläinen (1997) analyserade såväl argumenterande som berättande och utredande texttyper. Om resultaten som olika undersökningar gett kan det slutligen konstateras att de delvis liknar varandra men i vissa frågor har man erhållit motsatta resultat. Många forskare är eniga om att inlärarnas konnektorbruk skiljer sig från de inföddas i och med att inlärare har en tendens att antingen över- eller underanvända vissa konnektorer (Carlsen 2010, Crewe 1990, Granger & Tyson 1996). Men om konnektorbruket är ett tecken på en högre nivå eller ej i inlärarspråket är en fråga där olika undersökningar skiljer sig från varandra. Carlsens (2010) undersökning visar att inlärare på högre CEFR-nivåer använder fler konnektorer och på ett mera kontrollerat sätt än de på lägre nivåer medan Castro (2004) påpekar att det inte finns någon skillnad i konnektorbruket mellan svaga, medelmåttiga och bra L2-skribenter Konnektorer i CEFR-kriterierna Den gemensamma europeiska referensramen har blivit grunden för läroplaner, läroböcker och språkprov (Alderson 2007: 660, Hulstijn 2007: 663). I referensramen presenteras olika färdighetsskalor mellan nivåerna A1 och C1 för olika språkkompetenser. Skalorna beskriver vad inläraren förväntas att kunna på olika CEFR-nivåer (CEFR). En av de språkkompetenser som nämns i CEFR är diskurskompetens (jfr Canale 1983). Enligt CEFR-kriterierna förstår man med diskurskompetens kunskap och förmåga att kontrollera hur meningarna ordnas (CEFR: 119). I diskurskompetensdelen presenteras fyra olika nivåskalor där det beskrivs vilka egenskaper som förväntas ingå i texterna på enskilda nivåer: flexibilitet, turtagning, tematisk utveckling samt kohesion och koherens. I det följande kommer jag att behandla

21 21 vad som sägs om konnektorerna i skalan om kohesion och koherens. Eftersom jag i denna undersökning granskar bara texter på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1, kommer följande genomgång att fokusera endast på kriterierna för dessa tre första nivåer. Enligt CEFR-kriterierna binder texterna på nivå A1 samman enskilda ord eller fraser. Vidare nämns det också att dessa bindningar förväntas ske med grundläggande konnektorer som och samt sedan. På nivå A2 ska inlärare redan kunna sammanbinda fraser med konnektorer som och, men och därför att vilka sägs vara enkla konnektorer. Vidare nämns det också i kriterierna att inläraren kan binda samman meningar med hjälp av dessa vanliga konnektorer för att konstruera en berättelse eller ge en beskrivning i form av en lista. När inläraren har nått upp till nivå B1 förväntas det att han eller hon har förmågan att konstruera en kort koherent text från enskilda korta och fristående element. På denna nivå nämns inga enskilda konnektorer som inläraren förväntas att behärska. För att sammanfatta kan det konstateras att inläraren enligt CEFR först kan binda samman bara enskilda ord eller ordgrupper och att det inte ännu finns satsöverskridande kohesionsmarkörer som kommer att förekomma i texterna först på nivå A2. Därefter kan inläraren, när hen uppnått nivå B1, redan konstruera korta enhetliga texter i stället för bindningar mellan enskilda satser i texten. Vidare nämns det i kriterierna explicit vissa konnektorer som borde förekomma på vissa nivåer: på nivå A1 skall inlärarna behärska den additiva konnektorn och samt den temporala konnektorn sen/sedan och på nivå A2 förväntas det att det förutom dessa också förekommer den kausala konnektorn därför att och den komparativa konnektorn men. I analysdelen kommer jag att granska om mitt material stöder dessa krav. 2.2 Systemisk-funktionell lingvistik Temat i detta avsnitt är den systemisk-funktionella lingvistiken som är en språkteori skapad av Michael Halliday. Teorin kallas antingen systemisk-funktionell lingvistik (SFL) eller systemisk-funktionell grammatik (SFG) (Holmberg, Karlsson & Nord 2011: 7, Holmberg & Karlsson 2006: 11). Teorins utgångspunkt är att man inte kan göra en distinktion mellan språk som system och språk i bruk som man gör i traditionella lingvistiska modeller utan språk ses som betydelseskapande potential i en kontext där lexikon och grammatik samverkar (Halliday & Matthiessen 2004: 26 27, Holmberg & Karlsson

22 : 10, Holmberg m.fl. 2011: 8 9). Vidare är idén bakom den funktionella lingvistiken att betydelse och funktion är utgångspunkter i analysen i stället för form (Holmberg & Karlsson 2006: 10). I det följande kommer jag att presentera en kort inblick i teorin genom att först redogöra för de viktigaste grundbegreppen i teorin. Därefter kommer det dessutom att redovisas på vilket sätt konnektorer kan analyseras utifrån ett SFL-perspektiv Grundbegrepp Systemisk-funktionell lingvistik är egentligen en grammatikteori som presenterar språket på satsnivå men som man först och främst har använt som verktyg i textanalysen speciellt inom nordistiken (Holmberg m.fl. 2011: 7). Detta kan förklaras med det faktum att teorin alltid ser språket vara förknippat med den situationskontext i vilken det används och att språkets betydelse och funktion står i fokus i denna teori. Därför är teorin en bra utgångpunkt för en analys av olika sorters texter (Holmberg & Karlsson 2006: 11). Som ovan konstaterats, ligger tyngdpunkten i teorin i betydelse och funktion, och språk ses som betydelseskapande potential. Detta innebär att man inom SFL ger en något vidare definition av grammatik än i de s.k. traditionella grammatikorna som SAG (2010) och SAS (2003). I praktiken betyder detta att man inte bara räknar syntaxen och morfologin till grammatiken utan också semantiken, pragmatiken, textlingvistiken och fonologin (se vidare Holmberg & Karlsson 2006: 17). Att språkets uppgift är att realisera de betydelser som vi behöver uttrycka leder till att språket kan ses vara uppdelat i olika nivåer eller skikt som de brukar kallas inom SFL: kontext, betydelse, lexikogrammatik samt ortografi/fonologi. Dessa skikt kan tänkas forma ett kontinuum i vilket de realiserar varandra (Halliday & Matthiessen 2004: 24, Holmberg & Karlsson 2006: 19, Holmberg m.fl.: 10). Kontext realiseras således i betydelse, vilken i sin tur realiseras i lexikogrammatik som sedan realiseras antingen i ett skriftsystem eller som ett muntligt yttrande. Utgångspunkten för kommunikation är kontexten i vilken kommunikationssituationen äger rum. Från kontexten kan man urskilja tre olika perspektiv. För det första är det alltid olika deltagare inblandade i situationen och det finns en viss relation mellan dem. Till exempel finns det i skolkontexten med elever som lär sig och övar och lärare som undervisar eller handleder. För det andra finns det också alltid en verksamhet som kom-

23 23 munikationen handlar om. Verksamheten kan ses antingen ur ett vidare eller snävare perspektiv. I skolan kan verksamheten vara t.ex. utbildning (vidare perspektiv) eller uppsatsskrivande (snävare perspektiv). Till sist finns det alltid ett visst kommunikationssätt i varje kommunikationssituation. I uppsatsskrivandet är kommunikationssättet skriftlig framställning medan det i grammatikundervisningen kan vara t.ex. en monolog eller en muntlig diskussion. I det följande skiktet, d.v.s. betydelse, motsvarar relationen interpersonell, verksamheten ideationell och kommunikationssättet textuell betydelse som därefter realiseras i ett språkligt yttrande genom lexikogrammatiken där språkets lexikala, syntaktiska och morfologiska system samverkar. I lexikogrammatiken kan man också urskilja dessa tre olika (interpersonella, ideationella och textuella) system som sedan realiseras genom fysiska uttryck antingen i skrift (genom grafem) eller i tal (genom fonem). (Holmberg & Karlsson 2006: ) Ett annat perspektiv att betrakta språket i SFL är en indelning i tre metafunktioner. Med metafunktionerna avses språkets grundläggande funktioner som ger ramarna till de konkreta funktioner som språkliga uttryck kan få i olika kommunikationssituationer (Holmberg m.fl. 2011: 10). Dessa tre metafunktioner är ideationell, interpersonell och textuell som alla representerar olika funktioner som språket har. Dessa metafunktioner fungerar på språkets alla nivåer (kontext, betydelse, lexikogrammatik och ortografi/fonologi), vilket illustreras i figur 1:

24 Ideationell 24 Kontext Betydelse Interpersonell Lexikogrammatik Textuell Fonologi/Ortografi Figur 1 Språkets skikt och metafunktioner. (ur Holmberg m.fl. 2011: 10). Som framgår av figur 1, är skikten och metafunktionerna i en samverkan så att de tre olika aspekterna i kontexten (relation, verksamhet och kommunikationssätt) realiseras genom interpersonell, ideationell och textuell betydelse som sedan realiseras genom interpersonell, ideationell eller textuell lexikogrammatik. Ortografin och fonologin är dock desamma för alla tre metafunktioner. (ibid.) I dessa metafunktioner ingår olika slags system som beskriver på vilket sätt man realiserar varierande betydelser i språkliga yttranden. En utförlig genomgång av dessa system är dock inte ändamålsenligt i detta sammanhang. I stället hänvisar jag till Halliday & Matthiessen (2004) och Holmberg & Karlsson (2006) som går igenom alla metafunktioner samt olika delsystem som ingår i dem. I det följande kommer jag istället att redogöra för på vilket sätt konnektorerna kan analyseras ur ett SFL-perspektiv Konnektorer ur ett SFL-perspektiv Som det konstaterades i avsnitt 2.1, används konnektorer för att binda samman fraser, satser och meningar. I följande presentation av konnektorernas roll i betydelseskapande-

25 25 processen kommer jag dock först och främst att fokusera på de konnektorer som förekommer mellan satser inom en mening som består av minst två satser, eller inom ett satskomplex som man kallar denna språkliga enhet i SFL-terminologin. Samma principer kan dock tillämpas när man analyserar konnektorer som förekommer mellan fraser och satskomplex (Halliday & Matthiessen 2004: 488, 541). Innan jag kan gå igenom vad för slags funktioner konnektorer kan ha enligt SFL är det först nödvändigt att redovisa på vilket sätt sats och satskomplex realiserar betydelse i lexikogrammatiken Sats och satskomplex som betydelserealiseringar Analysen av satser och satskomplex samt relationerna mellan dem ingår i den ideationella metafunktionen i och med att de återspeglar på vilket sätt vi uppfattar världens uppbyggnad. Enligt Halliday & Matthiessen (1999) föreställer vi världen i enheter som också delvis är formade av språket. Detta innebär att vi uppfattar de saker som händer i s.k. figurer där något händer och där något eller några deltar i något sammanhang (Karlsson 2011: 21). Detta leder till att det i det lexikogrammatiska skiktet realiseras en semantisk figur som en sats med en process, deltagare samt omständigheter. En annan möjlighet är att vi förstår att flera figurer är sammanhängande som en sekvens. En lexikogrammatisk realisering av en sekvens är i sin tur ett satskomplex (ibid.). En semantisk figur består av olika element som också har sina språkliga realiseringar i lexikogrammatiken. En process realiseras normalt av ett verb, deltagare av nominalgrupper och omständigheter som adverbial- eller prepositionsgrupper. 3 När det är fråga om en sekvens som realiseras av ett satskomplex behöver man ytterligare ett element, nämligen en relator vars uppgift är att markera det samband som finns mellan olika figurer i satskomplexet. Relatorn realiseras i lexikogrammatiken av en konnektor (konjunktion eller subjunktion). (Halliday 1998: ) 3 Det är alltså fråga om kongruenta realiseringar av olika element. Det är också möjligt att t.ex. en process realiseras som nominalgrupp genom nominalisering. Då är det fråga om en inkongruent realisering av ett visst betydelseelement, alltså en grammatisk metafor (för vidare diskussion om begreppet se t.ex. Halliday 1998).

26 Betydelserelationer och beroenderelationer Relationerna mellan satser och satskomplex hör till den logiska delen av den ideationella metafunktionen eftersom konnektorer är, som ovan presenterats, lexikogrammatiska realiseringar av de logiska relationer som finns mellan två figurer (eller två element resp. sekvenser) (Halliday & Matthiessen 2004: ). Relalationen kan analyseras ur två olika synvinklar. För det första kan man granska hur satserna semantiskt är relaterade till varandra eller vilket slags hierarkisk relation det finns mellan dem. Dessa två separata system kallas betydelserelationer samt beroenderelationer som kan indelas i subsystem. I det följande ger jag en överblick över dessa två separata system för logiska relationer inom ett satskomplex. Betydelserelationer är ett system som markerar vilket slags semantiska relationer som finns mellan två figurer i en sekvens. Betydelserelationer kan delas in i två huvudgrupper, utvidgning samt anföring (Karlsson 2011: 34, se även Martin 1992: 159). Den ena figuren (eller satsen) kan utvidga den andra antingen genom att tillägga, specificera eller utveckla något som konstaterades i den. Ett tillägg innebär att den andra satsen helt enkelt lägger till något till den första. Detta sker oftast genom en additiv konnektor och. Specificeringen i sin tur kan vara t.ex. temporal, modal eller kausal (se Allegrini 2011) och realiseras genom varierande konnektorer, som genom temporal när, kausala eftersom/därför att eller genom konditional om. Utvecklingen är den mest sällsynta typen av utvidgning och betyder att man omformulerar, exemplifierar eller beskriver närmare ett visst fenomen (Allegrini 2011: 85). En prototypisk realisering av en utveckling är ett relativpronomen som vilken börjar en nödvändig bisats. En utförlig presentation av olika utvidgningstyper och deras realiseringar inom och mellan satskomplex kan hittas i Martin (1992: 174). I anföringen kan man anföra antingen tal eller tankar. Man anför tal om den sats till vilken anföringen är relaterad innehåller en verbal process, alltså ger uttryck för ett fysiskt yttrande, medan anföring av tankar förekommer i samband med mentala processer, där satsen beskriver en process som sker inom ens huvud (se Holmberg & Karlsson 2006). Såväl anföring av tal som anföring av tankar realiseras oftast med hjälp av den allmänt underordnande konnektorn att. Det andra systemet som samarbetar med betydelserelationerna är beroenderelationerna. Detta system uttrycker den hierarkiska relation som finns mellan figurerna. Inom

27 27 beroenderelationerna gör man en distinktion mellan samordning och underordning. Samordningen innebär att två satser är hierarkiskt jämlika, alltså uttrycker de båda en egen språkhandling (se Holmberg 2011: 97 99, jfr Allegrini 2011: 84). I det lexikogrammatiska skiktet innebär detta att båda figurerna i satskomplexet realiseras antingen som huvudsatser (eller fria satser som de kallas i SFL) eller som bisatser (bundna/inbäddade satser) och mellan dem finns en konjunktion. Underordningen i sin tur betyder att den ena satsen har en högre rang i hierarkin. Det är alltså fråga om en relation mellan en fri sats samt en bunden/inbäddad sats. Analys av beroenderelationer kan dock bara göras på satsoch frasnivån eftersom två separata satskomplex inte kan vara hierarkiskt beroende av varandra. Betydelserelationer och beroenderelationer är två separata system, dock finns det ett stadigt samspel mellan dem. Till exempel ett tillägg uttrycks oftast genom samordning när man binder två satser samman med en additiv konnektor och. Specificeringen kan å andra sidan realiseras antingen genom samordning eller underordning. En kausal specificering kan uttryckas i en sekvens där två figurer binds samman med eftersom då det uppstår en hypotaktisk relation mellan figurerna. En annan möjlighet är att använda för som gör att specificering uttrycks genom samordning. I figur 2 som också presenteras i Karlsson (2011: 34) och Martin (1992: 159) finns ännu en sammanfattning av dessa två system.

28 28 Figur 2 Sammanfattning av betydelserelationer och beroenderelationer. 2.3 Berättelse som texttyp och berättelsestruktur I förra avsnittet gavs en kort beskrivning av systemisk-funktionell lingvistik och presenterades hur konnektorer kan analyseras utifrån denna teori. I detta avsnitt är SFL-teorin fortfarande närvarande när jag redogör för berättelsen som texttyp samt berättelsernas prototypiska struktur. Men innan det är möjligt att diskutera vilka egenskaper som är typiska för texttypen berättelse (2.3.2) behöver jag först presentera hur begreppen texttyp, register och genre används inom systemisk-funktionell lingvistik Om begreppen texttyp, register och genre Som nämndes i avsnitt 2.2, ses språket enligt SFL vara indelat i olika skikt (kontext, betydelse, lexikogrammatik, skrift/fonologi) och den betydelsepotential som skapas i de övre skikten realiseras i de lägre. I detta fall talar man om realisering av olika betydelser.

29 29 Ett annat möjligt perspektiv att betrakta samspelet mellan språk som abstrakt betydelsepotential och verkliga språkliga uttryck är en s.k. instantiering (Shore 2012: 143). Detta betyder att språk ses som ett system, alltså som en semiotisk potential som består av ett nätverk av olika möjliga val som kan användas för att skapa betydelse. Dessa systemiska betydelser instantieras sedan i språkliga instanser, d.v.s. i olika slags texter. Halliday (2009 [1995]: 236) konstaterar att instantiering möjliggör två synvinklar att betrakta språket: språk som system är ett språk sett från avstånd och texter är ett språk betraktat från ett nära håll alltså aktuella betydelser som är skapade ( instantierade ) från språksystemet. Mellan språk som potential och språk som instans måste man dock urskilja ett mellanstadium, nämligen språk som subpotential (Halliday 2009: 236, Shore 2012: 143). Detta innebär att språkliga instanser (d.v.s. texter) som förekommer i likartade kontexter brukar likna varandra (t.ex. insändare i olika tidningar) och å andra sidan att instanser i annorlunda kontexter kan ha stora skillnader med varandra (t.ex. en insändare i tidningen och en diskussion på rasten i skolan). Detta faktum är ett resultat av att man i vissa situationer inte behöver välja mellan alla möjliga val i språkets betydelsepotential utan bara en del av dem är aktuella i vissa kontexter och valet görs från den aktuella subpotentialen. Om man betraktar denna subpotential ur språksystemets synvinkel talar man om olika register. Om utgångspunkten är en text talar man om olika texttyper 4. (ibid.) I vissa kontexter talar man förutom om register och texttyper också om genrer (t.ex. Hasans del i Halliday & Hasan 1989 samt Martin & Rose 2008). Halliday använder i sin tur inte begreppet genre som fackspråklig term och även Hasan har slutat använda termen i sin senare forskning (Shore 2012: ). Om man dock följer den definiering av en genre som Hasan (1989: 108) ger kan genre ses som en semantisk potential som är relaterad till en viss situationstyp. Detta innebär att texter som tillhör samma genre förekommer i situationstyper som har en likartad kombination av kontextuella variabler (verksamhet, relation, kommunikationssätt). Vidare har texter i samma genre en likartad struktur. Detta betyder inte att texter i samma genre borde ha en exakt likadan struktur eftersom Hasan (ibid.: 61 62) gör en distinktion mellan obligatoriska och fakultativa sekvenser i 4 Observera att begreppet texttyp i detta sammanhang inte hänvisar till Werlichs (1976) texttyper)

30 30 genrestrukturen. Detta innebär att texter som tillhör samma genre delar samma obligatoriska strukturdelar men i samband med de fakultativa delarna kan strukturen variera. Begreppet genre och olika genrestrukturer har utvecklats vidare inom den s.k. Sydney-skolan (t.ex. Martin & Rose 2008, Ventola 2006) men eftersom begreppen genre och register används inom denna SFL-inriktning på ett annorlunda sätt tas de inte upp i detta sammanhang. Detta är också orsaken till varför jag i fortsättningen hänvisar till berättelsen som texttyp och inte använder termen genre Allmänt om berättelse samt berättelsestruktur enligt Labov Berättelse är en viktig texttyp för mänskligheten i och med att människor är vana vid att höra och berätta historier redan från barndomen (Özyildirim 2009: 1209). Johnstone (2008: 635) konstaterar vidare att berättelser är viktiga eftersom de är ett sätt för människan att förstå och att konstruera den verklighet hon lever i. Detta leder till att berättelsen är en texttyp som har forskats mycket på också inom lingvistiken (t.ex. Eriksson 1997, Norrby 1998, Viberg 2001, Vuorimaa 2012, 2013, Özyildirim 2009). En berättelse, eller narrativ, kan definieras som en historia som berättar om händelser som har skett eller håller på att ske samt som består av händelsesekvenser och omfattar en viss tidperiod som kan vara antingen kort eller lång (Berger 1996: 4). Denna definition kan ytterligare kompletteras genom att konstatera att berättelsen är en språklig realisering i form av satser och meningar som är organiserade i temporala sekvenser som uttrycker någon händelse i verkligheten (Labov 1972: 360). Vidare hör det till berättelsens egenskaper att det finns olika slags tids- eller orsakssamband mellan händelserna i berättelsen (Vagle m.fl.: 1993:196). Dessa samband kan markeras på den lexikogrammatiska nivån till exempel med hjälp av konnektorer. Berättelser kan indelas i fem olika undergrupper enligt deras funktion och roll i samhället (Schank 1995: 29 40). Den första berättelsetypen är officiella berättelser (official stories) som har en institutionaliserad status och berättas av samhälleliga auktoriteter som kyrkan, skolan eller staten. Påhittade berättelser (invented stories) är i sin tur berättelser som är skapade av enskilda människor, t.ex. en förälder som berättar en själv påhittad historia för sitt barn. Den tredje berättelsetypen är förstahandsberättelser (firsthand stories) till vilken hör berättelser i vilka vi berättar om våra egna erfarenheter.

31 31 Andrahandsberättelser (secondhand stories), som är den fjärde typen, skiljer sig från förstahandsberättelserna såtillvida att de handlar om någon annans erfarenheter som en tredje person berättar om. Den sista berättelsetypen, kulturellt typiska berättelser (culturally common stories) är enligt Schank (1995: 37) inte en lika självklar kategori som de fyra övriga. De är berättelser som vi får från omgivningen och det är inte bara en enskild person som berättar dem eller skapar dem. Förstahandsberättelserna är den klart vanligaste berättelsetypen (Özyildirim 2009: 1210) och är också aktuell i denna undersökning. Därför kommer jag i fortsättningen koncentrera mig endast på denna berättelsetyp. Som ovan konstaterats, har ett stort fokus legat på berättelseforskning. Ett viktigt forskningsområde har varit (förstahands)berättelsernas struktur. Labov (1972 samt Labov & Waletzky 1967) har utarbetat en modell om olika faser som ingår i berättelsestrukturen. Också andra modeller har presenterats (t.ex. Martin & Rose 2008) men eftersom Labovs modell är den som fått mest spridning kommer även jag att bygga min presentation på denna modell. Enligt Labovs modell består berättelsen av sex olika element: abstrakt, orientering, handling, evaluering, resultat och koda (Labov 1972: 369). Abstraktet innebär en kort sammanfattning av hela berättelsen och har också ofta en hänvisning till den viktigaste händelsen i berättelsen. Efter abstraktet kommer orienteringen vars uppgift är att ge viktig bakgrundsinformation om berättelsen och på det sättet fungera som en ram för berättelsen. (ibid.: ) Handlingens uppgift är att redogöra för de händelser som äger rum. Detta leder till att handlingen ses som en kärna till hela berättelsen (Labov 1972: ). I handlingen finns också med berättelsens höjdpunkt (Vuorimaa 2013: 230). Evalueringens uppgift är i sin tur att motivera varför berättelsen överhuvudtaget är värd att berättas. Evalueringen kan förekomma på olika ställen i berättelsen och kan vara antingen ren, alltså en explicit kommentar utanför berättarvärlden, eller inbäddad, d.v.s. tillsammans med ett annat berättelseelement innanför berättarvärlden (ibid.: 234). Den sista händelsen i berättelsens händelseförlopp ingår i resultatet. Detta berättelseelementsets funktion är m.a.o. att redogöra för berättelsens slutresultat. Efter resultatet kommer kodan som markerar en förbindelse mellan berättelsens tid och tiden i berättarsituationen (Labov 1972: 365). På detta sätt är kodans uppgift också att signalera att berättelsen slutar.

32 32 Vuorimaa (2012, 2013) har undersökt Labovs narrativa modell i inlärartexterna och de infödda språkbrukarnas texter. Hon konstaterar att alla berättelser hon analyserade innehöll minst orientering, handling samt evaluering medan abstrakt, koda och resultat ingick bara i en del av berättelserna. Om man tillämpar Hasans (1989) modell om textstrukturen kan man således konstatera att orienteringen, handlingen och evalueringen är obligatoriska delar i berättelsestruktur medan abstraktet, resultatet och kodan är frivilliga element i berättelsens strukturpotential. 2.4 Andra- och tredjespråksinlärning Målet för detta avsnitt är att ur ett språkinlärningsperspektiv redogöra för de teoretiska utgångspunkterna som är relevanta för denna undersökning. Först ges en kort överblick över forskningsfältet andraspråksinlärningsforskning samt definieras de viktigaste begreppen inom fältet. Därefter redogörs närmare för ett funktionellt perspektiv på språkinlärningsforskning, vilket utgör den teoretiska ramen för denna undersökning. Till sist diskuterar jag begreppet tredjespråksinlärning eftersom informanter i denna undersökning lär sig svenska som L3. Jag tar upp skillnader mellan andra- och tredjespråksinlärning samt inlärningsprocesser ur tredjespråksinlärningsperspektiv Andraspråksinlärning som forskningsområde samt centrala begrepp inom fältet Syftet med andraspråksinlärningsforskningen är att granska hur andraspråket inlärs och används. Forskningsområdet blev föremål för intresse på 1970-talet genom ett antal undersökningar vars syfte var att redogöra för inlärarspråkets uppbyggnad, variation och utveckling. Den antagligen mest inflytelserika undersökningen var Selinkers (1972) teori om interimspråket. Största delen av litteraturen inom fältet är på engelska och går under rubriken Second language acquisition (SLA) men fr.o.m. 70-talet har forskningsområdet fått mera och mera spridning också inom nordiska språk. (Hammarberg 2013: 27.). Vad gäller terminologin i andraspråksforskningen gör man ofta en distinktion mellan andraspråk och främmandespråk samt mellan formell och informell inlärning (Hammarberg 2013: 28). Med begreppet andraspråksinlärning avses språkinlärning i den naturliga språkmiljön medan främmandespråksinlärning innebär språkinlärning utanför

33 33 språkmiljön genom språkundervisning i skolan. Informell inlärning betyder i sin tur tillägnandet av ett språk utan formell språkundervisning medan formell inlärning betyder det motsatta, alltså den språkinlärning som sker i skolan. Enligt denna terminologi handlar denna undersökning om formell inlärning av ett främmandespråk eftersom informanterna lär sig svenska i skolan i Finland utanför den svenskspråkiga språkmiljön. I fortsättningen kommer denna distinktion mellan andra- och främmandespråk dock inte att göras utan termen andraspråksinlärning kommer att användas som paraplyterm som täcker båda betydelserna i enlighet med exempelvis Hammarberg (2013: 28). Olika undersökningar inom andraspråksinlärningsforskning har haft olika teoretiska utgångspunkter. Exempel på väletablerade teoretiska ramar inom fältet är till exempel typologiska, nativistiska och kognitiva teorier. Eftersom dessa teorier inte är relevanta i denna undersökning kommer jag inte att behandla dem närmare i detta sammanhang, utan hänvisar bara till Hammarberg (2013) samt VanPatten och Williams (2014) som presenterar dessa teorier (och några andra teorier) på ett mera detaljerat sätt. I följande avsnitt kommer jag i stället att presentera en annan teoretisk ram, nämligen andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv, vilket utgör den teoretiska ramen för denna undersökning Andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv Med termen funktionell lingvistik eller funktionalism avses sådana teorier som sätter sambandet mellan språkets struktur samt dess användning i olika kontexter i fokus (Hammarberg 2013: 47 48). Funktionalismen ses ofta som en motreaktion till strukturalismen samt till den generativa grammatikteorin (ibid.). I detta avsnitt beskrivs först de grundläggande utgångspunkterna i funktionell språkinlärningsforskning i det första underavsnittet och därefter ( ) diskuterar jag närmare hur den systemisk-funktionella lingvistiken har använts som teoretisk ram i andraspråksinlärningsforskning Andraspråksinlärning ur ett funktionellt perspektiv och funktionell andraspråksinlärningsforskning Det funktionella perspektivet på andraspråksinlärning är inte en lika enhetlig teoretisk ram som t.ex. processbarhetsteori eller universell grammatik. Bardovi-Harlig (2014: 58) konstaterar därför att funktionellt perspektiv på språkinlärning är mera en metod än en teoretisk ram. Inom funktionell andraspråksinlärningsforskning kan man urskilja olika

34 34 inriktningar som den europeiska funktionalismen samt systemisk-funktionell lingvistik (Tomlin 1990: 158). Gemensamt för alla funktionalistiska inriktningar är att de anser att de drivande krafterna bakom språkinlärning är inlärarens kommunikativa mål och behov att uttrycka olika betydelser som är väsentliga för lyckad kommunikation i en viss språkbrukssituation. Dessa kommunikativa mål är i en ständig interaktion med utveckling av inlärarspråkets struktur. Med andra ord leder inlärarens strävan efter att fylla de kommunikationskrav, som kontexten ställer, till utveckling av den strukturella språkliga nivån (Mitchell, Myles & Marsden 2013: 188). Kommunikationssituationen kan till exempel förutsätta att inläraren kan konstruera en enhetlig personlig berättelse, vilket ställer bl.a. ett krav på inläraren att kunna uttrycka logiska samband i texten för att kunna förmedla sitt budskap. På den språkliga nivån innebär detta att inläraren bör kunna lära sig det samband som finns mellan språkliga former och de semantiska eller pragmatiska funktioner i vilka de används (Mehrgan 2012: 39 40). Detta leder till att denna språkinlärningsprocess kan betraktas från två olika synvinklar: form-till-funktion eller funktion-till-form (Hammarberg 2013: 48, se även Bardovi-Harlig 2014: 54). Utgångspunkten i form-till-funktion innebär att analysen börjar från vissa former (som konnektorn när) och granskar i vilken funktion de har använts (t.ex. temporal specificering genom underordning). Funktion-tillform betyder i sin tur att man utgår från en semantisk eller pragmatisk funktion (som t.ex. logiska samband mellan satser) och studerar vilka former inläraren använder för att uttrycka den funktionen (t.ex. konnektorer, prepositionsfraser eller målspråksavvikande konnektorer ). Olika forskare har hittills varit oeniga om frågan huruvida det är former eller funktioner som inläraren lär sig först (för en diskussion se Mehrgan 2012: 40). En annan distinktion i funktionell språkinlärningsforskning, som presenteras av Tomlin (1990: ), är skillnaden mellan relationell och ekologisk funktionalism. Den relationella funktionalismen innebär att man studerar sambandet mellan form och funktion på det sätt som presenterats ovan. Den ekologiska funktionalismen betyder i sin tur en mera beskrivande och mera teoretisk analys av språket eftersom dess intresse är att hitta språkexterna förklaringar till (inlärar)språkets struktur och utveckling (Hammarberg 2013: 48 49).

35 Andraspråksinlärning ur SFL-perspektivet Den väsentliga funktionella språkteorin för denna undersökning är den systemisk-funktionella lingvistiken som redan presenterats närmare i avsnitt 2.2. I det sammanhanget sades dock ingenting om på vilket sätt denna teoretiska ram kan användas som verktyg i andraspråksinlärningsforskning. Därför kommer jag i detta avsnitt att ge en överblick över SFL-inriktad forskning i andraspråksinlärning. Som redan noterades i avsnitt 2.2, är systemisk-funktionell lingvistik en språkteori vars huvudidé är att språket är en betydelseskapande potential som ses vara indelad i skikt (kontext, semantik, lexikogrammatik, fonologi/skrift) och metafunktioner (ideationell, interpersonell, textuell). När det gäller språkinlärning är målet för inläraren att kunna lära sig att utnyttja språkets betydelsepotential, alltså att lära sig att använda olika lexikogrammatiska resurser för att kunna realisera de betydelser som är relevanta i en viss situationskontext (Ortega 2014: 233). Vidare sker språkinlärning enligt SFL alltid i en social kontext genom interaktion med andra människor (Llinares 2013: 44). Kännetecknande för SFL-inriktad andraspråksinlärningsforskning är att man först och främst har fokuserat på avancerade inlärare i akademiska kontexter, alltså hur inlärare lär sig att använda språket som krävs i akademiska sammanhang (Ortega 2013: 234). Antalet undersökningar som fokuserar på språkinlärning på lägre färdighetsnivåer är istället relativt lågt (Llinares 2013: 45). Dessa undersökningar som gäller lägre färdighetsnivåer bygger oftast på Hallidays (1975) modell om barns andraspråksinlärning och ger snarare en holistisk syn på det sätt som andraspråket utvecklas istället för att granska inlärning av vissa språkliga strukturer. På grund av detta påpekar Llinares (2013: 49) att det också är viktigt att studera inlärarnas lexikogrammatik och speciellt dess utveckling longitudinellt. När man granskar andraspråksinlärning ur ett SFL-perspektiv bör man även notera att det överhuvudtaget inte finns särskilt mycket forskning ur denna synvinkel. Som Ortega (2014: 234) påpekar väljs t.ex. en kognitiv eller korpuslingvistisk ram för andraspråksinlärningsforskning oftare än ett SFL-perspektiv även om SFL skulle ha många fördelar på grund av dess starka anknytning mellan form och betydelse samt mellan text och kontext. Ett ganska sällsynt exempel på en undersökning som har utnyttjat SFL-terminologi för att studera form-funktion-relationer i inlärartexter är Mohans och Huangs (2002) undersökning om användning av ideationell lexikogrammatik i mandarinkinesiska. Vad gäller SFL-baserad andraspråksinlärning i svensk kontext kan man konstatera att undersökningarna först och främst fokuserar på inlärning av skolregistret. Magnusson

36 36 (2011) har till exempel forskat på ideationella grammatiska metaforer (Halliday & Matthiessen 2004: ) i elevtexterna skrivna av inlärare och infödda språkbrukare. Hennes resultat visar att äldre elever använder flera ideationella grammatiska metaforer än äldre elever och att det förekommer flera.ideationella metaforer i de infödda språkbrukarnas texter än i texter producerade av inlärare För att sammanfatta är målet för andraspråksinlärningen enligt den systemiskfunktionella lingvistiken att kunna skapa betydelse med hjälp av lexikogrammatiska resurser genom att lära sig att utnyttja språkets betydelsepotential. Denna språkinlärningsprocess kan inte äga rum i ett vakuum utan sker alltid i en kommunikationssituation genom interaktion med andra språkbrukare. SFL-perspektivets styrka i andraspråksinlärningsforskning är dess anknytning till kontexten samt dess naturliga relation mellan form och betydelse. Trots detta har SFL inte varit den primära ramen för andraspråksinlärningsforskning och hittills har undersökningarna för det mesta fokuserat på avancerade inlärare i en akademisk kontext. Jämfört med denna bakgrund kan föreliggande undersökning således ge ett åtminstone delvis nytt perspektiv på SFL-baserad andraspråksinlärningsforskning Tredjespråksinlärning Inom andraspråksinlärningsfältet hade man länge den uppfattningen att inlärning av ytterligare ett främmande språk efter L2 inte på något väsentligt sätt skiljer sig från att lära sig det första andraspråket (De Angelis 2007, Hufeisen 2003). Det har påståtts att de grundläggande inlärningsprocesserna är ungefär desamma oavsett om det är fråga om ett L2 eller ett L6. Denna ingen skillnad -hypotes om tredjespråksinlärning har dock börjat att kritiseras eftersom flera studier har kunnat visa att kännedom om ett tidigare L2 påverkar inlärningen av L3 (se t.ex. Ringbom 1987, Williams & Hammarberg 1998). De kanske mest väsentliga skillnaderna mellan L2- och L3-inläraren är inlärarens komplexare språkliga bakgrund i L3-sammanhang och tidigare erfarenhet från andraspråksinlärningssituationerna (se t.ex. Hufeisen & Gibson 2003). När man lär sig ett L3, har man vid sidan av sitt L1 också kännedom om ett L2 som kan påverka produktionen på och förståelsen av L3. Vidare har man också redan etablerade inlärningsstrategier som kan utnyttjas vid L3-inlärning. På grund av denna skillnad mellan L2- och L3-inlärning är det väsentligt att presentera L3-forskning i detta sammanhang eftersom informanterna i denna undersökning också har kännedom om övriga främmande språk, inte bara svenska.

37 37 I det följande diskuterar jag först olika definitioner inom forskningsfältet L3-forskning och därefter redogör jag för hur L1 och L2 kan påverka L3-produktion samt vilka faktorer som kan förklara detta inflytande. I slutet av detta avsnitt sammanfattar jag de L3-faktorer som är aktuella när det handlar om konnektorinlärning. Som redan tidigare konstaterats är en distinktion mellan L2 och L3 bortsett från vissa tidiga undersökningar som Vildomec (1963) och Stedje (1977) ett relativt nytt fenomen (för en utförligare genomgång om forskningsfältets historia se De Angelis och Dewaele 2009). Eftersom tredjespråksinlärningsforskning är ett relativt nytt forskningsområde, råder det ännu en viss oenighet om och inkonsekvens i vilka termer som används och hur de definieras. Redan namnet på själva forskningsfältet varierar: olika benämningar som återfinns i engelskspråkig facklitteratur är t.ex. multiple language acquisition, multilingual acquisition, third language acquisition samt third or additional language acquisition (för diskussion av dessa benämningar se De Angelis 2007: 10 12). En annan oenighet råder om hur termerna L1, L2, L3, L4 borde användas i undersökningarna. Hammarberg (2010) presenterar olika sätt att använda dessa begrepp. Den traditionella modellen har varit att lista alla språk efter L1 som L2. Denna användning gör dock inte den distinktion som har upptäckts mellan L2- och L3-inlärning. En annan möjlighet är att lista språk i inlärningsordningen så att det första språket efter L1 är L2, det andra L3 osv. Hammarberg (2010: 94) tar dock upp många problem som ingår i detta sätt. Han frågar t.ex. hur två samtidigt inlärda språk kan listas samt om de språk i vilka inläraren har väldigt bristfälliga kunskaper borde räknas med i detta språklistande. Hammarberg (2013: 68, se även 2010) själv definierar L3 som ett icke infött språk som lärs eller används i en situation där personen redan har kunskaper i ett eller flera L2 vid sidan av ett eller flera L3. Enligt denna definition är L3 en underkategori av L2 som används för att hänvisa till en viss språkinlärningssituation där ett språk (L3) lärs. Detta innebär att L3 inte behöver vara det nyaste språket utan det språk som är aktuellt i en viss situation. Alla andra icke-infödda språk räknas i denna definition som L2 som tillsammans med L1 kallas bakgrundsspråk (Hammarberg 2010: 97). Hur dessa bakgrundsspråk påverkar språkproduktion och -reception i L3 har varit den primära forskningsfrågan i tredjespråksinlärningsforskning (se t.ex. Bouvy 2000, Burton 2013, De Angelis 2005a, 2005b, De Angelis & Selinker 2001, Hammarberg 2001, Lahtinen 2009, 2010, Ringbom 1987, 2001, 2007, Williams & Hammarberg 1998). Dessa studier har kunnat påvisa att tvärspråkligt inflytande inte bara innebär överföring av

38 38 språkligt material från ett infött språk till ett icke-infött utan också att inläraren överför material från ett icke-infött språk till ett annat. Det har t.o.m. kunnat bevisas att vissa element (speciellt lexikon) överförs snarare från L2 än från L1. Målet för undersökningarna har inte bara varit att granska vilka element som överförs från L1 respektive L2 utan också att redovisa vilka faktorer som kan påverka källan för tvärspråkligt inflytande. Olika inverkande faktorer som undersökningarna har kunnat påpeka är t.ex. (psyko)typologi (se Kellerman 1983), L2-status, färdighetsnivå samt aktualitet (Hammarberg 2013, se också De Angelis 2007). Med psykotypologin hänvisas till den typologiska likhet som inläraren uppfattar finns mellan ett bakgrundsspråk och ett målspråk. Ett bakgrundsspråk som är (psyko)typologiskt närmare målspråket förväntas vara en sannolikare källa för tvärspråkligt inflytande. Ringbom (1987) har t.ex. visat att både inlärare som hade finska som L1 och svenska som L2 och de som hade svenska som L1 och finska som L2 använde mera svenskt än finskt ordförråd i L3-engelska. L2-status betyder i sin tur att inlärarna har en tendens att hellre använda L2 än L1 som primär källa för tvärspråkligt inflytande. Burton (2013) förklarar detta med antagandet att alla ord från icke-infödda språk har taggats som främmande i hjärnan och på det sättet används i högre grad än L1-ord. Även Williams och Hammarberg (1998: 323) konkluderar att ord från icke-inföddas språk låter mera främmande och på det sättet också riktigare alternativ än ord från ett infött språk. Andra möjliga faktorer för valet av källan för tvärspråkligt inflytande är färdighetsnivå samt aktualitet. Dessa faktorer betyder att element överförs oftare från de språk i vilka inlärare har en hög färdighetsnivå samt från språk som är aktiva i hjärnan. Vissa undersökningar (t.ex. De Angelis & Selinker 2001) har dock visat att tvärspråkligt inflytande också kan ske från ett språk som inläraren inte har använt på länge och i vilken inläraren har en relativt låg färdighetsnivå. Tidigare undersökningar har också visat att L1 och L2 har något annorlunda roller vad gäller tvärspråkligt inflytande. Ringbom (2001) skiljer transfer av form och transfer av betydelse från varandra och konstaterar att transfer av betydelse nästan enbart sker från L1 (eller från ett L2 i vilket inläraren har en mycket hög färdighetsnivå). Williams och Hammarberg (1998) påpekar i sin tur att tvärspråkligt inflytande från L1 oftast är en sorts kompensationsstrategi med vilken inläraren t.ex. söker hjälp från sin samtalspartner. Det är alltså först och främst fråga om medveten kodväxling. Men vad gäller inflytande från

39 39 L2 sker överföring ofta utan något pragmatiskt mål. Williams och Hammarberg (1998) kallar denna typ av tvärspråkligt inflytande WIPP (Without Identified Pragmatic Purpose). Det som är viktigt för denna undersökning ur ett L3-perspektiv är distinktionen mellan L2- och L3-inlärning, i och med att inlärare har en komplex språklig bakgrund och kunskaper i ett eller flera L2 utöver svenska. Tredjespråksperspektiv på konnektorinlärning kommer att tas upp speciellt i samband med kategorin Målspråksavvikande konnektorer eftersom användning av målspråksavvikande konnektorer i vissa fall kan förklaras med tvärspråkligt inflytande. Tidigare undersökningar har visat att inlärare också använder konnektorer från andra L2 (Bouvy 2000, Burton 2013, Kerr-Barnes 1998). Även om tyngdpunkten i analysen inte ligger i målspråksavvikande konnektorbruk kan L3-perspektivet inte avgränsas utanför undersökningen eftersom konnektorer som är påverkade antingen av L1 eller andra L2 förekommer i materialet.

40 40 3 Material och metoder I kapitel 2 presenterade jag de teoretiska utgångspunkter som är relevanta för denna undersökning. Syftet med detta kapitel är att vända blicken mot den empiriska delen genom att redogöra för de material och metoder som kommer att användas i analysdelen. Vidare presenteras hur de aspekter som ovan diskuterats kommer att utnyttjas i fortsättningen. Detta kapitel består av tre avsnitt: i 3.1 redogör jag för materialet och i 3.2 presenterar jag de metoder som jag använder. Därefter tas upp ett par specialfall i analysen som behöver en närmare förklaring i Material Materialet för denna undersökning består av 303 skriftliga berättelser som är skrivna av 101 finskspråkiga högstadieelever och gymnasister. Alla informanterna har alltså skrivit tre berättelser. Materialet ingår i projektet Topling inlärningsgångar på andraspråket vid Jyväskylä universitet som finansierats av Finlands Akademi. Målet för projektet är att studera och jämföra hur skriftliga färdigheter i svenska, engelska och finska som andraspråk utvecklas i det finska utbildningssystemet, d.v.s. på grundskolan, gymnasiet och vid universitet longitudinellt (Topling). Inom Topling-projektet har informanterna skrivit tre gånger fem olika texter: mejl till en vän, mejl till en lärare, mejl till en nätbutik, insändare samt berättelse. Materialet från högstadiet samlades in från åk 8 och 9, gymnasiematerialet från studerandena från kurserna 1, 2, 4 och 5 och universitetsmaterialet från första-, andra- och tredjeårsstuderande som har svenska som huvudämne. Texterna skrevs på lektionerna och informanterna hade alltid 20 minuter på sig att skriva texten. Därtill ingår i Topling-korpusen ett jämförelsematerial producerat av 31 infödda språkbrukare i svenska. Detta jämförelsematerial skrevs under en lektion. (Toropainen m.fl. 2012: 62) Fördelen med Topling-materialet är att texterna har nivåbedömts enligt den Europeiska referensramen, vilket gör det möjligt att studera sambandet mellan andraspråksinlärning och språktestning (jfr Alderson 2010). Vidare möjliggör CEFR-anknytningen en mer reliabel och valid utgångspunkt för utvecklingen i och med att den kan studeras enligt

41 41 CEFR-nivåer och inte vagt definierade grupper som nybörjare och avancerade (Hulstijn, Alderson & Schoonen 2010: 16). I bedömningen användes följande skalor: allmän skriftlig produktion (s. 63), allmän skriftlig interaktion (s. 80), korrespondens (s. 80), anteckningar, meddelanden och blanketter (s. 81), kreativt skrivande (s. 63), tematisk utveckling (s. 121) och koherens och kohesion (s. 121) (Lahtinen & Toropainen 2013: 94). Det som bör framhävas är att skalan för koherens och kohesion som presenterades i också användes i bedömningen (för bedömningsskalan, se bilaga 1). Som material valde jag berättelserna från grundskoleleverna och gymnasisterna. I berättelsen hade informanterna som uppgift att berätta om en rolig, fin eller skrämmande erfarenhet och motivera varför de kommer ihåg den så väl (bilagorna 2 och 3). Om man följer Schanks (1995) kategorisering som presenterades ovan är det fråga om förstahandsberättelser. Denna texttyp valdes för det första eftersom berättelsen, som också redan konstaterats, är en relativt känd texttyp och därför borde den också vara bekant för informanterna från skolan (jfr Selj 2010: 42). För det andra hör det till berättelsens kriterier att man bör kunna markera temporala och lexikala samband mellan olika händelser (Vagle m.fl. 1993: 196). Dessa samband markeras explicit med konnektorerna (se Nyström 2001). Materialet avgränsades vidare endast till högstadieelever och gymnasister eftersom informanterna från universitetet var på betydligt högre färdighetsnivå och deras texter därför inte var jämförbara med texterna från högstadiet och gymnasiet. Även om alla texter är nivåbedömda enligt CEFR-skalan är t.ex. texterna på nivå B1 från gymnasiet på lägre nivå än universitetsstuderandenas texter på denna nivå. Att jag fokuserar på texterna på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 är en naturlig följd av denna avgränsning eftersom det inte finns några texter från gymnasiet eller högstadiet som är på en högre CEFR-nivå än B1. Materialet avgränsades slutligen så att jag i analysen beaktar bara sådana informanter som är på nivå A1, A2 eller B1 i alla omgångarna. Detta beror på att det inte finns några CEFR-kriterier för texter som ligger under nivå A1. Efter dessa avgränsningar omfattar materialet sammanlagt 303 texter skrivna av 101 informanter. I tabell 2 har jag sammanfattat antalet texter på olika CEFR-nivåer i olika omgångar. Som framgår av tabellen är största delen av texterna antingen på nivå A1 eller A2 och bara en bråkdel av texterna ligger på nivå B1 (12 % av alla texter).

42 42 Tabell 2 Antalet texter på olika CEFR-nivåer i olika omgångar CEFR-nivå Omgång 1 Omgång Omgång 3 Totalt A A B Totalt Efter att ha avgränsat materialet gav jag en identifieringskod för alla texter enligt följande mönster: B1_2150_1. Som redan presenterades i 2.1.2, hänvisar den första delen i identifieringskoden till textens CEFR-nivå (i detta fall B1), den andra till informantens ID (2150) och den tredje till omgången (1). Koderna används inom parentes efter exempel ur det empiriska materialet. ID-siffrorna mellan 2013 och 2079 hör till informanterna från grundskolan och siffrorna mellan 2102 och 2171 till informanterna från gymnasiet. 3.2 Metoder I analysen används såväl kvalitativa som kvantitativa metoder. Analysen inleds med att jag excerperar konnektorerna ur materialet. Eftersom utgångspunkten till analysen är att jag granskar grammatikaliserade konnektorer excerperar jag bara sådana sats- eller frasbindande ord som hör till ordklasserna konjunktioner, subjunktioner samt adverb eller i fråga om målspråksavvikande konnektorer ord som används i stället för svenska grammatikaliserade konnektorer. Efter att ha excerperat alla (grammatikaliserade) konnektorer kategoriserar jag dem i sex olika kategorier som presenterades i avsnitt 2.1.2, dvs. i additiva, temporala, kausala och komparativa konnektorer, konnektorn att samt målspråksavvikande konnektorer. Som konstaterats i 2.1.2, bygger kategoriseringen på Nyströms (2001) modell som utvidgats med de två sistnämnda kategorierna eftersom de också förekommer i materialet. Efter excerperingen och kategoriseringen följer den kvantitativa analysen av materialet när jag räknar de enskilda konnektorernas frekvenser samt de olika konnektorgruppernas frekvenser och procentandelar i hela materialet samt på skilda CEFRnivåer och i olika omgångar. Vidare räknas också antalet meningar, meningslängden, konnektortätheten per mening samt konnektorernas och konnektorkategoriernas frekvenser per 1000 ord. När jag räknar antalet meningar och konnektortätheten per mening har

43 43 jag tagit den grafiska meningen som min analysenhet med vissa undantag. Jag har nämligen i meningsantalet inte medräknat rubriker och ofullbordade meningar som t.ex. bara består av ett utrop eftersom konnektorer inte kan förekomma i dessa. Till exempel det sista utropet i exempel 22 har inte medräknats i meningsantalet: (22) Jag var i konsert, och (tillägg/samordning) min kompisar spelar der. Han singar ett song för mig, och (tillägg/samordning) det var jätte fint! Jag gillar om det song, det min favoriten! KUL! (A1_2074_3) Syftet med den kvantitativa analysen är att ge en helhetsbild av konnektorerna i inlärarspråket i hela materialet på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1. För att kunna ge en noggrannnare bild av hur konnektorer verkligen används behöver man också granska i vilka funktioner konnektorer har använts (jfr Carlsen 2010). Detta betyder att perspektivet i analysen är form-till-funktion (se ). I denna analysfas används kvalitativa metoder och rättare sagt systemen beroenderelationer och betydelserelationer som ingår i den logiska metafunktionen enligt den systemisk-funktionella lingvistiken. Detta system presenterades i avsnitt 2.2. Denna modell har valts för analysen eftersom målet för undersökningen är att granska hur inlärare använder konnektorer i sina texter och den systemisk-funktionella lingvistiken bjuder på analysverktyg som är lätta att tillämpa när man analyserar vilka funktioner olika språkliga element har i texterna. I denna analysfas analyseras alla konnektorbelägg utifrån denna synvinkel enligt det mönster som exemplifieras i exempel 23: (23) Det var fint därför att (specificering/orsak: underordning) jag hade en egna lillasyster. (A2_2055_1) Konnektorer som använts inom satskomplexet analyseras ur två olika synvinklar. För det första analyseras den betydelserelation som den uttrycker mellan satserna, dvs. om det är fråga om utvidgning som kan realiseras antingen genom tillägg, specificering eller utveckling, eller anföring i vilken man kan anföra antingen tal eller tankar. I samband med specificeringen ges en närmare beskrivning om det är t.ex. fråga om kausal eller temporal specificering. För det andra analyseras också vilket slags beroenderelation som råder mellan satserna, om det är fråga om en samordning eller underordning. I exempel 23 är det fråga om en kausal specificering genom underordning. I samband med sådana konnektorer som binder samman två satskomplex analyseras bara betydelserelationen eftersom det inte kan finnas någon beroenderelation mellan två satskomplex. I exempel 24 presenteras ett sådant fall: (24) Sen (specificering/temporal) jag gå till hem. (A2_2059_1)

44 44 I denna SFL-baserade analys granskar jag konnektorbruket underifrån eftersom jag utgår från den lexikogrammatiska formen. Analysen av konnektoranvändning kompletteras därför med en analys ovanifrån när jag analyserar om konnektorer är en språklig realisation av en viss del av berättelsestrukturen (Holmberg m.fl. 2011: 12). Denna analysmodell är dock inte lika strukturerad som analysen av betydelse- och beroenderelationer och tas upp bara i sådana fall där en konnektor har en tydlig funktion i berättelsestrukturen, som i exempel 25 där den kausala konnektorn när används för att ge en tidsram i berättelsens orientering: (25) När (specificering/tid: underordning, tidsram i orientering) jag var tio år gammal, och (tillägg/samordning) gick i fjärde, vinnade jag en skolans sångtävling Idols. (A2_2060_1) Efter att ha analyserat konnektorerna både kvantitativt och kvalitativt jämför jag dessutom konnektorbruket i materialet med det som sägs om konnektorerna i CEFR-skalan för koherens och kohesion. Syftet är att kartlägga om konnektorbruket i materialet motsvarar CEFR-kriterierna. Vidare har jag även jämfört konnektorbruket i inlärartexterna med de infödda språkbrukarnas texter i jämförelsematerialet. Denna analysfas var dock inte lika strukturerad som de andra och skillnader och likheter med jämförelsematerialet kommer att diskuteras i analysen bara förbigående. I den sista analysfasen granskar jag också konnektorbrukets utveckling longitudinellt. Denna fas består av två delar: en kvantitativ jämförelse av konnektorbruket mellan omgångarna 1 och 3 samt en kvalitativ analys på individnivå med hjälp av några informanters texter från omgång 1 och 3. Till den longitudinella analysen valdes bara omgångarna 1 och 3 eftersom det inte har skett särskilt mycket utveckling från omgång 1 till omgång 2 därför att tidsperioden mellan dem var så pass kort. I den kvantitativa analysen kommer jag att jämföra konnektortätheten, antalet konnektorer, de olika konnektorkategoriernas andelar samt enskilda konnektorers frekvenser med hjälp av log-likelihoodtestet (t.ex. Kilgarriff 2001). I den kvalitativa analysen på individnivå granskas också om informanterna har lärt sig att använda konnektorer på ett mera varierande sätt, dvs. om de har lärt sig att utnyttja språkliga resurser för att skapa betydelse. Vidare analyseras också om deras konnektorbruk har blivit mera målspråksenligt.

45 Specialfall Innan jag kan börja presentera de resultat som analysen gett behöver jag gå igenom ett par specialfall. Det är fråga om sådana fall som måste behandlas på ett något annorlunda sätt eller som kräver precisering. I dessa specialfall är det först och främst fråga om den additiva konnektorn och samt om kategorin målspråksavvikande konnektorer. Eftersom den additiva konnektorn och är så pass frekvent i materialet har jag valt att behandla och i olika satstopologiska positioner som olika konnektorer. Detta innebär att jag gör en distinktion mellan ett och som förekommer mellan två huvudsatser, ett och mellan bisatser, ett topikaliserat och samt ett och som binder samman två nominal- eller adjektivfraser. I analysdelen använder jag om dessa olika och följande markeringar (i den ordning som presenterades ovan): och (HS), och (BS), och (T) samt och (NP). Vad gäller kategorin målspråksavvikande konnektorer måste det påpekas att jag utgått i kategoriseringen utifrån formen. Detta innebär att till denna kategori räknas tillhöra bara sådana ord som antingen inte alls hör till målspråkslexikon eller sådana målspråksenliga ord som inte kan användas som konnektorer. I exempel 26 har informanten använt den tyska konnektorn dass medan informanten i exempel 27 har använt pronomenet den i stället för sedan. Dessa båda fall kategoriseras således som målspråksavvikande konnektorer: (26) Vi fick en ide dass vi gå på vatten. (A1_2069_2) (27) Den vi alla reste med taxi till Lahti i kvällen. (A2_2103_1) I samband med dessa konnektorer kommer analysen kompletteras med L3-perspektivet. Jag kommer att analysera om deras användning kan förklaras med tvärspråkligt inflytande från L1 eller L2. I denna analys kommer jag att använda Lahtinens (2010) gruppering till språkväxlingar, falska vänner och nybildningar. I exempel 26 är det fråga om en språkväxling eftersom informanten har kopierat ett helt ord från sitt tyska L2 medan det i exempel 27 handlar om en falsk vän eftersom engelskans then motsvarar det svenska pronomenet den. En nybildning innebär i sin tur att man inte bara kopierar ett lexem direkt från ett annat språk utan att man också anpassar ordet till målspråksortografi som i exempel 28: (28) Ven jag skrattade mit min vänner och det varit jätte kul. (A1_2114_1)

46 46 Till kategorin målspråksavvikande konnektorer hör således bara sådana konnektorer som inte kan användas som konnektorer enligt målspråksnormen. De konnektorer som är målspråksenliga enligt formen men som har använts på ett målspråksavvikande sätt har inte inkluderats i denna kategori utan de har kategoriserats enligt deras form. Till exempel konnektorn som i exempel 29 har kategoriserats som komparativ konnektor även om den har använts som allmänt underordnande konnektor: (29) När min mamma sagte som jag kan ha en hund, det var så kul dag. (A2_2103_2) I samband med analysen kommer det dock att tas upp om konnektorerna har använts i en målspråksavvikande funktion. En annan viktig anmärkning är att jag inte har brytt mig om ortografiska fel. Sålunda har felskrivna konnektorer inte heller kategoriserats som målspråksavvikande konnektorer.

47 47 4 Resultat I det här kapitlet kommer jag att presentera de viktigaste resultaten som analysen gett. Detta kapitel består av två avsnitt. I det första avsnittet ligger fokus på hur inlärarna har använt konnektorer. Först ges en helhetsbild av hur konnektorerna har använts i hela materialet och därefter redogörs för vad som är kännetecknande för konnektorbruket på de skilda CEFR-nivåerna, dvs. A1, A2 och B1. I följande avsnitt redovisas konnektorbruket ur ett longitudinellt perspektiv. Jag granskar huruvida konnektorbruket har utvecklats mellan den första och tredje datainsamlingsomgången. 4.1 Konnektorbruket I detta avsnitt redogör jag för hur informanterna har använt konnektorer i materialet. I presenterar jag först hur konnektorer har använts i hela materialet utan att göra någon distinktion vare sig mellan CEFR-nivåerna eller datainsamlingsomgångarna. Denna presentation är först och främst kvantitativ. I redovisar jag därefter konnektorbruket på olika CEFR-nivåer. I denna redogörelse presenteras såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter Konnektorbruket i hela materialet I detta avsnitt ges en överblick över konnektorbruket i hela det empiriska materialet genom att några kvantitativa aspekter presenteras. För det första redogörs för konnektorernas totala frekvens i materialet samt för den genomsnittliga konnektortätheten. Därefter redovisas de olika kategoriernas andelar i hela materialet. Till slut presenteras dessutom de enskilda konnektorernas frekvenser i materialet. På samtliga CEFR-nivåer i alla tre datainsamlingsomgångar återfinns sammanlagt ord och 1258 konnektorer, vilket innebär att informanterna i genomsnitt har har använt 87 konnektorer per 1000 ord. När man betraktar konnektortätheten i materialet kan man konstatera att den uppgår till 0,7 konnektorer per mening. Detta innebär att det förekommer något mindre konnektorer än i Castros (2004) studie (ungefär 93 konnektorer per 1000 ord). Konnektorernas totala frekvens samt den genomsnittliga konnektortätheten i materialet har sammanfattats i tabell 3.

48 48 Tabell 3 Konnektorernas totala frekvens samt den genomsnittliga konnektortätheten i materialet Hela materialet f Ord Konnektorer 1258 Konnektorer per ord Meningar 1793 Konnektorer/mening 0,7 De olika kategoriernas procentuella andelar illustreras i figur 3. Som framgår av figuren, är den största kategorin i materialet additiva konnektorer, vars procentandel uppgår till 61 %. Det innebär att denna kategori är betydligt större än alla andra, eftersom andelen av alla de övriga kategorierna visar sig vara högst 10 %. Temporala och komparativa konnektorer är de näst största kategorierna med just denna andel. Kausala konnektorer uppvisar en ungefär lika stor andel, dvs. 9 %. Kategorierna att samt målspråksavvikande konnektorer utgör de minsta kategorierna med en andel på 6 % respektive 4 %. Komparativa konnektorer 10 % Kausala konnektorer 9 % Temporala konnektorer 10 % Att 6 % Målspråksavvikan de konnektorer 4 % Additiva konnektorer 61 % Additiva konnektorer Temporala konnektorer Kausala konnektorer Komparativa konnektorer Att Målspråksavvikande konnektorer Figur 3 Andelen olika konnektorkategorier Kategorin additiva konnektorer utgör sålunda den största kategorin med en andel på 61 %. Detta kan förklaras med det faktum att de frekventaste konnektorerna hör till denna kategori. Som framgår av tabell 4, har informanterna oftast använt konnektorn och antingen

49 49 mellan två huvudsatser eller mellan två nominalfraser. Och mellan huvudsatser är den oftast förekommande konnektorn med 448 belägg, vilket innebär att dess frekvens är ca 31 förekomster per 1000 ord. Och mellan nominalfraser förekommer i sin tur 208 gånger, dvs. 14 gånger per 1000 ord. Den tredje frekventaste konnektorn men har en betydligt mindre frekvens med 108 belägg som motsvarar 7 förekomster per 1000 ord. Tabell 4 visar vidare att andra frekventa konnektorer i materialet är den temporala konnektorn när, den allmänt underordnande konnektorn att samt den additiva konnektorn också. I tabellen har listats alla målspråksenliga konnektorer som förekommer i materialet. Därtill har jag också kategorin målspråksavvikande konnektorer till vilken hör alla konnektorer som ingår i kategorin målspråksavvikande konnektorer. Vidare framgår det av tabellen att de frekventaste konnektorerna har relativt många belägg medan vissa konnektorer som fast eller för har bara några enstaka belägg. De frekventaste konnektorerna (och, men, när) räknas till de frekventaste konnektorerna även i infödda språkbrukares texter medan de mindre frekventa konnektorer (som fast) förekommer mera sällan (jfr Carlsen 2010: 201). På det viset motsvarar olika konnektorers frekvenser i materialet i stort sett de infödda språkbrukares konnektorbruk. Att de frekventaste konnektorerna (och, men, när) ofta förekommer i inlärartexterna kan även bero på inputen. Vaakanainen (2015) har konstaterat att dessa konnektorer är de frekventaste även i lärobokstexterna och läroböckerna är oftast den primära källan för input i språkundervisningen (Guerrettaz & Johnston 2013: 779). Vidare har inputen en viktig roll i språkinlärningsprocessen (Lindberg 2004: 470). Tabell 4 De enskilda konnektorernas frekvenser Konnektor per 1000 ord f och (HS) ,8 och (NP) ,3 men 108 7,4 när 96 6,6 att 76 5,2 också 62 4,3 eftersom 48 3,3 målspråksavvikande konnektorer 47 3,3 och (BS) 25 1,7 och (T) 22 1,5 så 19 1,3

50 50 sedan 18 1,2 därför att 18 1,2 då 16 1,1 som/än 14 1,0 därför 13 0,9 eller 6 0,4 för 5 0,3 fast 5 0,3 om 3 0,2 Totalt ,6 Denna korta kvantitativa genomgång av konnektorbruket i hela det empiriska materialet har visat att det förekommer ca 86 konnektorer per 1000 ord och att konnektortätheten uppgår till 0,7 konnektorer per mening. Vidare har analysen visat att kategorin additiva konnektorer är den största kategorin med en andel på över 60 procent medan alla andra kategoriers andelar uppgår till högst 10 procent, vilket dock motsvarar konnektorbruket i de infödda språkbrukares texter. Slutligen har det framgått att de frekventaste konnektorerna är och mellan huvudsatser samt och mellan nominalfraser, den adversativa konnektorn men, den temporala konnektorn när samt den allmänt underordnande konnektorn att. I de följande avsnitten kommer konnektorbruket att analyseras utförligare på olika CEFRnivåer för att kartlägga om det finns några kvantitativa eller kvalitativa skillnader mellan färdighetsnivåerna Konnektorbruket enligt CEFR-nivåerna I de följande avsnitten kommer jag att granska konnektorbruket på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1. I denna redogörelse analyseras den allmänna konnektortätheten, de olika kategoriernas andelar samt de enskilda konnektorernas frekvenser på respektive färdighetsnivåer. Vidare presenterar jag i vilka funktioner olika konnektorer har använts på dessa olika CEFR-nivåer. I denna funktionella analys används den systemisk-funktionella lingvistikens system för betydelserelationer och beroenderelationer samt Labovs (1972) modell av berättelsestrukturen Konnektorer på nivå A1 På CEFR-nivå A1 använder informanterna inte ännu särskilt mycket konnektorer. Som framgår av tabell 5, har informanterna använt sammanlagt 258 konnektorer på denna nivå.

51 51 Detta innebär att informanterna i genomsnitt har använt 77 konnektorer per 1000 ord, vilket är något mindre än motsvarande siffra i hela materialet. Konnektortätheten per mening uppgår till 0,5 konnektor, vilket också är lägre än medeltalet i hela materialet, 0,7. Tabell 5 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå A1 Nivå A1 f Ord 3330 Konnektorer 258 Konnektorer per ord Meningar 493 Konnektorer/mening 0,5 När man jämför de olika konnektorkategorierna på nivå A1 kan man konstatera att den största kategorin utgörs av additiva konnektorer vars andel uppgår till 72 % med 186 belägg. Denna kategori innefattar således nästan tre fjärdedelar av samtliga konnektorer. Den näst största kategorin på denna nivå är målspråksavvikande konnektorer med 9 % och 24 belägg. Komparativa konnektorer är den tredje största kategorin med 21 belägg och 8 %. Kausala och temporala konnektorer förekommer båda 13 gånger och har en andel på 5 % var. Den allmänt underordnande konnektorn att har bara 1 belägg vilket innebär att den bildar den minsta kategorin med 1 %. De olika kategoriernas andelar illustreras i figur 4. Komparativa konnektorer 8 % Att 1 % Nivå A1 Målspråksavvikan de konnektorer 9 % Kausala konnektorer 5 % Temporala konnektorer 5 % Additiva konnektorer 72 % Figur 4 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå A1

52 52 Sammanlagt har informanterna sålunda använt sammanlagt 258 konnektorer och största delen av dem hör till kategorin additiva konnektorer. Det förekommer 29 olika konnektorer och i det följande kommer jag att analysera hur dessa enskilda konnektorer har använts i materialet. Genomgången har strukturerats enligt konnektorkategoriernas storlek från den största till den minsta. Detta innebär att börjar med de additiva konnektorerna och därefter följer de målspråksavvikande, komparativa, temporala och kausala konnektorerna samt att. Som redan konstaterats, är kategorin additiva konnektorer den största kategorin på nivå A1. Till denna kategori hör också den oftast förekommande konnektorn på denna nivå. Informanterna har använt konnektorn och mellan huvudsatserna 116 gånger, vilket innebär att dess frekvens uppgår till 35 gånger per 1000 ord. Denna konnektor är dock frekvent inte bara i inlärartexterna utan den verkar förekomma ofta även i Toplings jämförelsematerial producerat av svenska gymnasister. Konnektorn och mellan huvudsatserna används oftast för att markera ett tillägg genom samordning mellan två figurer. I exempel 30 och 31 har informanterna lagt till information till den föregående figuren, vilket har realiserats i lexikogrammatiken med konnektorn och. I 30 berättar skribenten med tillägget följden som den föregående händelsen hade medan skribenten i 31 använder och för att markera ordningen i händelseförloppet: (30) Plötsligt en hund bit mig och jag gå i svarhus. (A1_2027_1) (31) Hon simmar och gå ett bastu. (A1_2033_1) Och som tilläggsrealisering används ofta i berättelsens handling. Informanterna för sina berättelser vidare genom att lista händelserna med hjälp av tilläggen. I dessa fall markerar konnektorerna tidsföljden i berättelsen. I exempel 32 presenteras en handlingsfas av en berättelse i vilken informanten beskriver händelseförloppet med hjälp av sekvenser som har bundits samman med relatorn och: (32) Jag cyklar men min kompis och vi *RÄKS* på oss cyckling och pratar hahaha. some mormor see oss vi och cyklar ut. Solen skiner och vi gå till torg. (A1_2071_1) Konnektorn och har även använts relativt ofta för att binda samman två fraser. Också i dessa fall är och en lexikogrammatisk realisering av ett tillägg genom samordning. Och mellan fraserna förekommer 55 gånger på nivå A1, dvs. 17 gånger per 1000 ord. Konnektorn används såväl mellan två nominalfraser (exempel 33) som mellan två adjektivfraser (exempel 34):

53 53 (33) I somras jag och mina kompisarna vinnade Solkilahti Beach-fotboll turne.(a1_2171_2) (34) Min katt heter Mirri. Mirri är jätte rolig och glad katten. (A1_2013_3) Vidare har informanterna och i början av satsen samt mellan två bisatser. Dessa fall är dock inte så frekventa eftersom de har enbart 3 respektive 1 belägg. I båda dessa fall har och använts i sin prototypiska funktion, alltså för att uttrycka ett tillägg. I exempel 35 ger informanten mera information om filmen samt om sina egna aktiviteter och uttrycker detta språkligt med hjälp av satsinledande och. I exempel 36 ger informanten två förklaringar till varför hen gillar händelsen som hen berättar om. Och har alltså använts i evalueringen för att kunna uttrycka två separata motiveringar. I detta exempel bör det också noteras att informanten använder det interrogativa pronomenet varför som en realisering av en kausal specificering: (35) Jag tittade en film 2 år sedan. Den är bra. Och jag röd For den. Jag åte popcorn. Och jag trag coca cola. (A1_2043_2) (36) Jag var simmar på sommaren med min kompisar. Jag tycker det, varför jag älskar min kompisar och jag älskar sommaren. (A1_2020_1) Förutom och i olika satstopologiska funktioner förekommer även den additiva konnektorn också på denna nivå. Denna konnektor har sammanlagt 11 belägg (3 per 1000 ord) och är den fjärde frekventaste konnektorn på denna nivå. Också har använts för att uttrycka ett tillägg till en tidigare figur. Informanterna har dock ibland haft svårigheter att stava också enligt den målspråksenliga ortografin. Av exempel 37 och 38 framgår även att informanterna ofta använder också tillsammans med och: (37) Vi åckså var i biblioteket och mina vän Kalle sckärt mej med Sream 4 masken. (A1_2068_2) (38) Han spelar i en band, och det är en goda band. De spelar heavy-metal också. (A1_2074_2) Som redan nämnts är kategorin målspråksavvikande konnektorer den näst största kategorin på nivå A1 med sammanlagt 24 belägg. Inom denna kategori är det den mest frekventa konnektorn, eller ordet som använts som konnektor, pronomenet den som har 8 belägg (2 per 1000 ord). Detta pronomen som informanterna använt som temporal konnektor uttrycker en specificering. Den har använts i sådana sammanhang i vilka den målspråksenliga varianten skulle ha varit konnektorn sedan. Den förekommer oftast i handlingen för att lista händelserna. Tillsammans med den har informanterna ofta använt också den additiva konnektorn och:

54 54 (39) Nisse simmar först timme. Den gå varmt och (tillägg AP) vackert. Den de cycklar på hemma gläd. (A1_2023_1) (40) Jag kaaduin och nousin up och den jag kaaduin igen. (A1_2052_1) Att informanterna använder den som temporal konnektor kan förmodligen förklaras med tvärspråkligt inflytande från engelskans then. Det är således fråga om falska vänner (se Lahtinen 2010). Denna målspråksavvikande användning av den i stället för sedan måste framhävas eftersom sedan nämns i CEFR-kriterierna redan på nivå A1. Inlärarna verkar dock ha svårigheter med den. En annan falsk vän som informanterna använder på denna nivå är pronomenet vem som påträffas 4 gånger. Också den förekommer som temporal konnektor i motsvarande funktion som tyskans wenn eller engelskans when. Vem används oftast i orienteringen eller abstraktet för att ge en temporal specificering av berättelsens tidsram (exempel 41). Förutom vem har informanterna ibland också använt ven i denna funktion i stället för när. Ven (enligt likartade engelska och tyska konnektorer) är ett exempel på en nybildning (exempel 42): (41) Jag var åtta år vem jag gick en katt. (A1_2013_3) (42) Ven jag skrattade mit min vänner och det varit jätte kul. (A1_2114_1) Andra målspråksavvikande konnektorer som förekommer på nivå A1 har bara enskilda belägg och det är först och främst fråga om konnektorer från inlärarnas L1 eller andra L2 som informanterna använt eftersom de har en lucka i ordförrådet. En annan möjlighet är att informanterna inte är helt medvetna om till vilket språks lexikon olika ord hör (se De Angelis 2005a). Det bör dock påpekas att när informanterna använder L1-konnektorer har de oftast markerat dem med citationstecken medan L2-konnektorer inte markeras på detta sätt och ibland också anpassas till den svenska ortografin och kan kategoriseras som nybildningar. I och med att informanterna markerar konnektorer från L1 med flagging (se Poplack, Wheeler & Westwood 1989) signalerar inlärare att de känner till att dessa konnektorer inte hör till det svenska lexikonet. I det följande ges ett par exempel på användning av målspråksavvikande konnektorer på nivå A1: (43) Jag älskar hästen. Heppa var ennen min mamma hade häst. (A1_2149_1) (44) Jag tycker somras because it s het. (A1_2023_2) (45) Vi fick en ide dass vi gå på vatten. (A1_2069_2) (46) Klockan var vann vi kommade till hus. (A1_2069_1) I exempel 43 uttrycker informanten en specificering genom samordning med ennen medan informanten i exempel 44 använder den engelska kausala konnektorn because som

55 55 lexikogrammatisk realisering av en kausal specificering i evalueringen i stället för eftersom eller därför att. I 45 används den tyska allmänt underordnande konnektorn dass i stället för den svenska motsvarigheten att för att anföra berättarens tankar. I dessa fall är det fråga om språkväxlingar. I 46 har inläraren anpassat det tyska pronomenet wann till svensk ortografi och markerar en temporal specificering genom underordning. I detta fall bör man också konstatera att tyskans wann egentligen inte kan användas som konnektor utan man borde använda wenn (Duden 4: 856). Inläraren har alltså överfört en målspråksavvikande användning av wann från ett inlärarspråk till ett annat. Efter additiva och målspråksavvikande konnektorer är komparativa konnektorer den tredje oftast förekommande kategorin på nivå A1. Detta kan förklaras med det faktum att den adversativa konnektorn men är den tredje frekventaste konnektorn efter och (HS) samt och (NP). Men har 17 belägg och den förekommer 5 gånger per 1000 ord. Denna konnektor har använts för att uttrycka ett kontrastivt tillägg och förekommer såväl mellan två figurer (exempel 47) som i början av en figur (exempel 48): (47) Min kompis Kaisa spelade fotboll god, men jag inte. (A1_2041_2) (48) Jag skulle inte cykla igen. Men jag vill köpa en moped så jag vill inte falla eftersom moped är billiga och vackert. (A1_2068_3) Vad gäller den komparativa konnektorn som vilken har 3 belägg på denna nivå kan det påpekas att denna konnektor egentligen inte har använts i en komparativ funktion utan i en antingen temporal (exempel 49) eller kausal (exempel 50) funktion för att realisera en specificering genom underordning. Denna konnektor har dock kategoriserats som komparativ konnektor eftersom jag har utgått från formen. Den kvalitativa analysen visar att som förekommer på nivå A1 endast i målspråksavvikande funktioner: (49) Vi åt chokolade pocky, som man kom på vi. (A1_2168_1) (50) Jag är glad som jag fick en fin nummer på biologi. Det är roligt som jag läste mycke och jag tycker om biologi. (A1_2075_3) Av komparativa konnektorer har också konnektorn fast ett belägg på nivå A1. Denna konnektor har använts för att realisera en koncessiv specificering genom underordning: (51) Jag vackanade klockan 11:00 fast skolan började klockan (A1_2059_2) Antalet temporala konnektorer är 13 och deras andel 5 % på nivå A1. Den frekventaste temporala konnektorn är när med 8 belägg. I detta sammanhang bör det påpekas att inlärare också har använt vem, ven, vann och som i sådana fall i vilka när skulle ha varit den målspråksenliga varianten, vilket diskuterats tidigare.

56 56 På samma sätt som vem och ven har också när använts i orienteringen eller abstraktet för att ge en tidsram för berättelsen som i exempel 52. Vidare förekommer när också i handlingen när den uttrycker en temporal specificering genom samordning (exempel 53). En informant har dock också använt när för att ge en kausal specificering (exempel 54): (52) Jag var jätte glad när jag ville häst och jag det. (A1_2149_3) (53) Det var rolig och spännande när var jag i flygplan. Jag gick till Spanien och där var varmt. Det var dåligt när vi gick tillbaka i finland. (A1_2059_3) (54) Vi målen tillsammans era anskikte, när var halloween. (A1_2069_1) På samma sätt som när har den andra temporala konnektorn sedan också ofta ersatts med en målspråksavvikande variant (se ovan). Sedan har 3 belägg på nivå A1 (jämför den som har 8 belägg) även om denna konnektor förväntas förekomma redan på denna CEFR-nivå. När sedan (eller sen) används förekommer den i handlingen och uttrycker en temporal specificering som i följande exempel: (55) Jag och min kompis pratar och sedan vi gå till hemma. (A1_2071_3) (56) Sen vi lagade mat; ris, kyckling och salladen. För efterrätt, vi ätit isgla ssen och en godispåsarna. Sen vi lyssnade på musik och vi pratade. (A1_2020_2) Utöver när och sedan förekommer också konnektorn då. Denna konnektor har 2 belägg och uttrycker också en temporal specificering: (57) Vi satt utandörren tre timmar men då min mamma kommit och öppnat dörren. (A1_2066_2) Kausala konnektorer har, på samma sätt som temporala konnektorer, också 13 belägg och således uppgår även deras andel till 5 %. Av de enskilda kausala konnektorerna har eftersom och därför att båda 4 belägg. De uttrycker en specificering genom underordning och förekommer i evalueringen när informanterna motiverar varför narrativen är värd att berättas (exempel 58 och 59). De används dock också i handlingen för att realisera kausala specificeringar som förklarar händelserna (exempel 60 och 61): (58) Det var pelottavaa därför att vi olisimme voineet död. (A1_2052_3) (59) Det var bra, eftersom det var ny, stor och vacker. (A1_2044_3) (60) Där var kallt och jag fråga därför att den är scary. (A1_2067_2) (61) Min pappa var sad eftersom vi inte got fisks. (A1_2041_3) Andra kausala konnektorer som förekommer på nivå A1 är därför och så som båda har 2 belägg. Därför används för att markera en kausal specificering i evalueringen. Så har i sin tur använts för att uttrycka en specificering som anger en följd. Så förekommer såväl i början av en sats som mellan två satser:

57 57 (62) Vi vann bronzmedaljoner i där. Jag har aldrig vunnit någon. Därför jag aldrig glömmar det. (A1_2106_1) (63) Min pappa var sad eftersom vi inte got fisks. Så jag går till supermarket och köpte fisk to min pappa. (A1_2041_3) (64) Men jag vill köpa en moped så jag vill inte falla eftersom moped är billiga och vackert. (A1_2068_3) Den minsta kategorin på nivå A1 är Att eftersom den allmänt underordnande konnektorn har enbart ett belägg. I detta fall har informanten använt att för att anföra tankar (exempel 65). I samband med att måste man notera att informanterna i vissa fall har realiserat anföringar med målspråksavvikande konnektorer. I exempel 43 använder inläraren den tyska konnektorn dass och i exempel 66 anför skribenten sina tankar med engelskan komparativa konnektor than: (65) Jag vet, att dag kommit en gladen, för jag väntat min kompisar. (A1_2139_2) (66) Jag gillar than besök är rolig och viktig treffa kompisar :) (A1_2033_3) Sammanfattningsvis kan man konstatera att den största konnektorkategorin på nivå A1 är additiva konnektorer och de frekventaste konnektorerna och mellan huvudsatser samt och mellan nominalfraser ingår i denna kategori. De används för att uttrycka ett tillägg till det tidigare sagda. Den näst största kategorin är målspråksavvikande konnektorer och den frekventaste konnektorn i denna kategori är den som använts i stället för sedan. Denna konnektor förekommer i handlingen och ger temporala specificeringar. Den adversativa konnektorn men förekommer också relativt ofta och därför är kategorin komparativa konnektorer den tredje största kategorin. Andra kategorier, temporala, kausala och Att har något mindre andelar och få belägg. De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå A1 har sammanfattats i tabell 6. Tabell 6 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå A1 Konnektor f per 1000 ord och (HS) ,8 och (NP) 55 16,5 men 17 5,1 också 11 3,3 när 8 2,4 den 8 2,4 vem 4 1,2 eftersom 4 1,2 därför att 4 1,2 och (T) 3 0,9

58 58 sedan 3 0,9 som/än 3 0,9 då 2 0,6 därför 2 0,6 så 2 0,6 ven 2 0,6 because 2 0,6 och (BS) 1 0,3 för 1 0,3 fast 1 0,3 att 1 0,3 varför 1 0,3 vann 1 0,3 dass 1 0,3 ennen' 1 0,3 than 1 0,3 bå (koska) 1 0,3 efter 1 0,3 vaikka 1 0,3 Totalt , Konnektorer på nivå A2 På nivå A2 förekommer det 712 konnektorer, vilket innebär att informanterna har använt ungefär 87 konnektorer per 1000 ord. Konnektortätheten per mening uppgår till 0,7 konnektorer vilket är något högre än på nivå A1. Konnektorernas frekvens och konnektortäthet på nivå A2 har sammanfattats i tabell 7. Tabell 7 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå A2 Nivå A2 f Ord 8165 Konnektorer 712 Konnektorer per ord Meningar 1010 Konnektorer/mening 0,7 De olika konnektorkategoriernas procentandelar på nivå A2 illustreras i figur 5. Som framgår av figuren, är den största konnektorkategorin även på denna nivå additiva konnektorer vars andel uppgår till 61 %. De additiva konnektorernas andel är också på nivå

59 59 A2 betydligt större än de övriga kategoriernas procentandelar eftersom den näst största kategorin temporala konnektorer uppvisar en andel på 11 %. Komparativa och kausala konnektorer följer därefter med 10 % respektive 9 %. Att omfattar 6 % av alla belägg och målspråksavvikande konnektorer utgör den minsta kategorin med en andel på 3 %. Komparativa konnektorer 10 % Att 6 % Nivå A2 Målspråksavvikan de konnektorer 3 % Kausala konnektorer 9 % Additiva konnektorer 61 % Temporala konnektorer 11 % Figur 5 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå A2 I det följande presenteras hur enskilda konnektorer har använts på denna CEFR-nivå- På samma sätt som i samband med nivå A1 går jag igenom kategorierna enligt deras storlek. Först analyseras de additiva konnektorerna och därefter följer de temporala, komparativa, kausala konnektorerna, att samt de målspråksavvikande konnektorerna. Inom additiva konnektorer är den frekventaste konnektorn och som förekommer antingen mellan huvudsatserna eller mellan nominalfraserna. Och mellan huvudsatserna har 249 belägg, dvs. 31 belägg per 1000 ord, medan och mellan nominalfraserna förekommer 117 gånger (14 per 1000 ord). Och mellan huvudsatserna uttrycker ett tillägg genom samordning. Konnektorn är således den lexikogrammatiska realiseringen av en relator i en sekvens där den andra figuren lägger till någonting till den föregående figuren. I exempel 67 berättar informanten först att bandet som hen lyssnade på spelade många bra låtar och vill därefter ännu tillägga att de spelade bra. Detta additiva samband mellan satserna har realiserats med konnektorn och: (67) De spelade många av min favorittlåter, och de spelade jättebra. (A2_2157_3)

60 60 Denna konnektor används ofta i berättelsens handling på samma sätt som på nivå A1. Informanterna presenterar händelserna i berättelsen genom att uttrycka många tillägg efter varandra. På detta vis uttrycker de den temporala ordningen i sina berättelser. I exempel 68 presenteras en berättelse vars handlingsfas har uppbyggts enligt detta mönster: (68) Jag var ensam i hem när dörren öpnas och sam man komma in. Han lång och han har kort hår. Jag ringde till polis och de kommer snart och tar man med dem. Jag var i bathroom helatiden. Det var jätte spennande. (A2_2067_3) Och mellan fraserna markerar också ett tillägg genom samordning. Konnektorn förekommer såväl mellan två nominalfraser (exempel 69) som mellan två adjektivfraser (exempel 70). Och mellan nominalfraserna kan förekomma i olika delar av berättelsen och har med andra ord inte någon funktion i berättelsestrukturen. (69) Jag och min kompis var hos mej. (A2_2066_1) (70) Malta är liten och vacker land. (A2_2104_1) Konnektorn och förekommer på nivå A2 även i början av meningen samt mellan bisatserna på samma sätt som på nivå A1. Och i fundamentet har sammanlagt 17 belägg (2 per 1000 ord) medan och mellan bisatserna förekommer 11 gånger (1 per 1000 ord). Även i dessa fall är och en tilläggsmarkör. Och i fundamentet förekommer oftast i handlingsfasen som i exempel 71: (71) Då var so varmt. Och vi simmade oft. Och ätade glass. Nam! (A2_2078_2) Och mellan bisatserna förekommer i sin tur oftast i evalueringen. Den används då tillsammans med kausala konnektorer därför att eller eftersom när inlärare ger två olika motiveringar till varför de kan komma ihåg händelsen de berättat om. I exempel 72 och 73 har informanterna uttryckt evalueringen på detta sätt: (72) Festifalen är viktig för mig, eftersom jag träffa mina kompisar och jag tycker att lyssna på bra musik. (A2_2111_1) (73) Det var roligt därför att solen skinade och vi har bra dag. (A2_2064_2) Inom kategorin additiva konnektorer har informanterna använt även konnektorn också relativt ofta. Denna konnektor är den sjätte frekventaste konnektorn på nivå A2 med 35 belägg (4 per 1000 ord). På samma sätt som andra additiva konnektorer, har också använts för att uttrycka ett tillägg. Ur berättelsestrukturens synvinkel förekommer också ofta antingen i handlingen (exempel 74) eller i evalueringen (exempel 75) i vilka också används på ett liknande sätt som och: (74) Vi åt lecker mat och mycket godis. Vi tittade många filmer också. (A2_2157_1) (75) De var cool också därför att jag hade biljetten till permanto! (A2_2064_1)

61 61 I samband med också kan det noteras att informanter även på denna nivå ibland har svårigheter med den målspråksenliga stavningen. I exempel 76 och 77 presenteras ett par stavningsvarianter som förekommer i materialet: (76) Det är min störste fisk och min kompis okså fick hon störste fisk. (A2_2114_2) (77) Vi hade jättekul. Vi simmade, gick på putiker, gick på Linnanmäki. Osckså vi träffade nya människor. (A2_2147_1) På nivå A2 finns det ytterligare 4 belägg på den alternativa konnektorn eller som ingår i kategorin additiva konnektorer. Denna konnektor används som en lexikogrammatisk realisering av ett tillägg som i exempel 78: (78) Efter det vi har träffat varje dag eller pratade i telefon. (A2_2078_3) Inom den näst största kategorin på CEFR-nivå A2, dvs. temporala konnektorer, är den frekventaste konnektorn när med 58 belägg, vilket innebär att den förekommer 7 gånger per 1000 ord. Med denna frekvens är när den fjärde frekventaste konnektorn på denna CEFR-nivå. Konnektorn när har använts för att uttrycka en temporal specificering genom underordning. Den verkar även ha en funktion i berättelsestrukturen eftersom konnektorn oftast förekommer i början av berättelsen antingen i abstraktet eller i orienteringen. När har använts i dessa faser för att specificera vilken händelse man berättar om (abstrakt) eller i vilken tid berättelsen äger rum (orientering). I exempel 79 förekommer när i abstraktet och i 80 i orienteringen: (79) Jag minns gott, när jag lärde mig körde med cykel. (A2_2123_3) (80) När jag cyklade hemma min mobil ringde. (A2_2132_1) Förutom orienteringen eller abstraktet förekommer när också i handlingen. I dessa fall ger när specificerande information om vissa specifika tidpunkter i händelseförloppet. I exempel 81 och 82 har informanterna använt när i denna funktion: (81) Jag mådde inte bra men när Anthrax började spela.mår jag jättekul. (A2_2132_1) (82) Alla mina kompisarna älskar när solen skiner och skolen är inte öpna. (A2_2135_1) Den näst frekventaste konnektorn inom temporala konnektorer är sedan/sen med 14 belägg (2 belägg per 1000 ord). Denna konnektor används först och främst i dess protypiska funktion som en temporal specificering. Sedan förekommer oftast i handlingen och markerar ordningen i händelseförloppet. I denna funktion använder informanterna ofta den additiva konnektorn och tillsammans med sedan:

62 62 (83) Sen jag gå till hem. Jag ätade och sen jag fell och jag går i sjukhus. Jag var i sjuk-hus fura dagar och sen jag gå till hem. (A2_2059_1) Ett par gånger används sedan också för att markera en specificering genom underordning. I de här fallen skulle den målspråksenliga konnektorn ha varit när men denna relation mellan figurerna har realiserats med sedan i stället: (84) Kok sägte mig, att sedan du vill mat, ber det. (A2_2153_1) (85) Norge var så vackert land! Sedan är jag 18 år ska jag resa till Norge igen med min lillabror. (A2_2162_1) Den temporala konnektorn då har 10 belägg på nivå A2 och dess frekvens uppgår till 1 gång per 1000 ord. Denna konnektor uttrycker också en temporal specificering, vilket innebär att informanterna har använt den i dess protypiska funktion. Ur berättelsestrukturens synvinkel kan man notera att då har en tendens att förekomma i resultat. Med denna konnektor uttrycker informanterna således den sista händelsen i händelseförloppet som i exempel 86: (86) Det var vacker kväll i somras. Jag tittade när sol gick ned. Kvällen var absolut fint! Då gick jag sova. (A2_2132_3) Vidare förekommer då också i handlingen. I denna fas markerar den temporala specificeringen med då oftast en överraskande händelse, som i exempel 87 när skribenten berättar om hur en bil plötsligt nästan kör över hen: (87) Jag gick runt i central och sökte min mamma. När jag såg henne, går jag över gatan. Då körde en gammal man nästan över mig. (A2_2133_3) Komparativa konnektorer är den tredje frekventaste konnektorkategorin. Inom denna kategori är den frekventaste konnektorn den adversativa konnektorn men. Denna konnektor är även den tredje frekventaste konnektorn på nivå A2 med 63 belägg (8 per 1000 ord). Men uttrycker ett kontrastivt tillägg. Den förekommer oftast i handlingen eller evalueringen. I handlingen har informanterna inlett en sats med men och uttryckt en kontrastiv relation till det tidigare sagda. Denna kontrastiva relation är oftast också central för hela berättelsen, som i exempel 88 där berättelsen handlar om en hund som blir sjuk och dör. I denna berättelse markerar men en början av en ny sekvens i handlingen som tematiserar hundens död: (88) På höst 2010 jag fick hund, Musti. De var jättegott, och Musti var jätte billig och söt och fint person. Musti var min first hund. Han lekade med mig och vi går ut. Mustis bäst kompis var Hetta. Musti älskar också min katter och råttor. Alla gillade Musti. Men Musti kommit sjuk, han var arg och jag var trött och sad. I Januari 2011 Musti dog, han var bara 1 ½ år gammal. Han var min bäst kompis och jag miss hennes. (A2_2053_2)

63 63 När men har använts i evalueringen uttrycker den oftast att det man har berättat om var fint trots vissa omständigheter som kanske kunde ha gjort situationen mindre bekväm. Till exempel i 89 konstaterar skribenten först att situationen var väldigt spännande men trots detta ett bra äventyr : (89) Men det var jätte spännande, därför att det var många deltagarna där och många mannen, och jag var så ung. Men det var en bra äventyr! (A2_2060_1) På samma sätt som i Meriläinens (2000) studie har informanterna använt men även i sådana sammanhang där en annan (mindre frekvent) komparativ konnektor skulle ha varit mera passande. I exempel 88 har informanten till exempel uttryckt ett kontrastivt tillägg med men även om konnektorn utan skulle ha varit den målspråksenliga varianten: (90) På sauna, mammas bro sade kasta inte vatten på gammal stenarna men kasta vatten på nya stenarna. (A2_2155_1) Den komparativa konnektorn som förekommer 5 gånger (0,6 per 1000 ord) på nivå A2. På samma sätt som på nivå A1 används den dock inte i en komparativ funktion som specificering utan den realiserar andra funktioner. En gång har en informant använt som som komparativ specificering men i detta fall förekommer den tillsammans med en komparativ. Därtill har informanten skrivit en ofullständig mening och nämner inte med vilken hen jämför sin sommar: (91) Mina sommar var mera spännande och roligare som. (A2_2145_2) När konnektorn som förekommer i andra funktioner har den använts i stället för när eller att. I exempel 92 uttrycker den en temporal specificering genom underordning och när skulle ha varit den målspråksenliga varianten. I exempel 93 har som använts för att markera en anföring av tal vilket innebär att som har valts i stället för att: (92) Jag har aldrig tycker om fiska. Jag hade mina första STOR fisk som jag var 11 år gammal. (A2_2109_2) (93) Min kompisar hade många hunden och hon sa te mig som jag kan ha en hund från henne utan kostar. (A2_2103_2) Inom kategorin kausala konnektorer är den frekventaste konnektorn eftersom som förekommer 24 gånger, dvs. 3 gånger per 1000 ord. Denna konnektor har använts på denna nivå för att realisera en kausal specificering genom underordning. Konnektorn förekommer oftast i evalueringen när skribenten med hjälp av denna konnektor motiverar varför hen fortfarande kan komma ihåg berättelsen. I exempel 94 har skribenten använt eftersom i denna funktion:

64 64 (94) Sommar ståd mina finaste saker, eftersom jag och mina bestä vännen hoppade benji, någonstans 60m. (A2_2145_3) Eftersom kan också förekomma utanför evalueringen som en kausal specificering. Då används den oftast i handlingen för att förklara vissa omständigheter i berättelsen. I exempel 95 uttrycker informanten med hjälp av eftersom orsaken till varför hen stannade längst vid köksbordet: (95) Jag var sista i köks bord, eftersom jag åt så mycket att alla mat hade slutat. (A2_2072_3) Det finns också ett par belägg i vilka eftersom har använts i början av berättelsen, antingen i abstraktet eller i orienteringen. I dessa fall är den också en realisering av en kausal specificering. I exempel 96 berättar skribenten med hjälp av eftersom utgångspunkten för sin berättelse, nämligen att hon hade tänkt att köpa sig en ny tröja därför att hon inte hade några bra tröjor. Själva berättelsen därefter handlar om hur hen hittar sig en tröja: (96) Jag har tänkt på att käpa en nua tröja eftersom har jag inte bra tröjar. (A2_2116_3) Konnektorn därför att har på nivå A2 använts på samma sätt som eftersom. Denna konnektor förekommer dock mera sällan i och med att den har 12 belägg (2 per 1000 ord). Inlärare på denna nivå verkar sålunda ha en tendens att föredra eftersom. I exempel 97 har därför att använts som kausal specificering i evalueringen medan därför att i exempel 98 förekommer i handlingen: (97) Jag kommer i håg kortspelen, därför att jag inte har vunnit tidigare någanting. (A2_2123_1) (98) Vi måste de det borta därför att våra alla pengarna gick i maten för den där hästen. (A2_2057_3) Den kausala konnektorn därför uppvisar 9 belägg (1 per 1000 ord).. Den har oftast använts för att markera en kausal specificering genom underordning. Detta innebär att den har använts som bisatsinledare. I det följande ges två exempel på situationer i vilka därför har använts i denna funktion: (99) Jag reste till Helsingfors därför där var Green Day konsert. (A2_2103_1) (100) Det var fint därför jag har altid drömt att jag vill ha en egen häst. (A2_2057_2) Som framgår av dessa exempel har konnektorn därför använts som synonym till eftersom och därför att. Den förekommer i en liknande funktion och också i liknande ställen i berättelsestrukturen. I exempel 99 har den använts i orienteringen medan den i 100 förekommer i evalueringen. Det finns dock också belägg i vilka därför uttrycker en kausal

65 65 specificering utan underordning. I exempel 101 har denna konnektor använts i sin prototypiska funktion för att uttrycka en evaluering: (101) Jag reste till Cap Verde i somras. Jag gillade att simma i havet och ta det lugnt. Därför det var jätte kul och interessant. Vi bodde i stor hotel, i Riu touareg. (A2_2036_3) Den kausala konnektorn så har 12 belägg på nivå A2 (1,5 per 1000 ord). Denna konnektor realiserar en specificering som oftast uttrycker en följd till den tidigare figuren eller sekvensen. Så kan uttrycka en specificering antingen mellan två figurer med underordning (som i exempel 102) eller utan underordning (som i exempel 103): (102) Min systra har en birthday, så jag fick honom den första stor party. (A2_2138_2) (103) Våren är! Så gå ut med cykel. (A2_2123_3) Av de kausala konnektorerna förekommer också konnektorn för på nivå A2. Denna konnektor har 3 belägg och den används för att uttrycka en kausal specificering genom samordning. Den återfinns såväl i handlingen (exempel 104) som i evalueringen (exempel 105): (104) Jag var glad i hela dagen för jag såg hunden. (A2_2063_1) (105) Jag kunde inte spara, för jag kröss. (A2_2113_1) Den allmänt underordnande konnektorn att har sammanlagt 44 belägg på nivå A2 (5 per 1000 ord) och den är således den femte frekventaste konnektorn på denna CEFR-nivå. Att har använts för att anföra såväl tankar (exempel 106) som tal (exempel 107): (106) Jag tror att det var viktig tiden för mig. (A2_2164_2) (107) När min lillasyskon född min pappa säger att nu du har en lilla syster. Att som anför skribentens tankar förekommer relativt ofta i berättelsens koda. Det är fråga om fall i vilka skribenten knyter samman berättelsens tid och nutid genom att berätta att hen hoppas att det hen just berättat om skulle hända igen i framtiden: (108) Jag hoppas att jag kan resa där igen i framtiden. (A2_2118_2) (109) Jag hoppas att nästa sommar vill bli lika bra. (A2_2135_3) Förutom den målspråksenliga användningen finns det också ett belägg i vilket skribenten har börjat en indirekt frågesats med att: (110) Men frågar att kan jag läsa det dikt honom. (A2_2113_2)

66 66 Inom den minsta kategorin, dvs. målspråksavvikande konnektorer, är den frekventaste konnektorn det tillbakasyftande pronomenet den som har 7 belägg. Detta pronomen används på samma sätt som på nivå A1 för att realisera en temporal specificering i stället för sedan: (111) Jag swimma många tiden och den stor fisk bita på min arm. (A2_2110_3) Förutom den förekommer också pronomenet vem som temporal konnektor på denna nivå. Det finns två belägg i vilka vem förekommer i abstraktet och uttrycker en temporal specificering genom underordning. Det är fråga om falska vänner och således om tvärspråkligt inflytande från engelskan eller tyskan: (112) Hej! Mina bästä memori är vem mina familiejn har gått tittar Scorpions i Miljoona Rocki! (A2_2112_1) Det finns också enstaka belägg på andra målspråksavvikande konnektorer som hör antingen till inlärarnas L1 eller L2. På samma sätt som på nivå A1 har också informanterna på nivå A2 markerat L1-konnektorerna antingen inom parentes eller inom citationstecken (se exempel 113). Detta kan förmodligen tolkas på det sättet att det inte är fråga om tvärspråkligt inflytande utan om en medveten kompensationsstrategi (jfr Williams & Hammarberg 1998). I det följande ges ett par exempel på inlärarnas användning av målspråksavvikande konnektorer på nivå A2: (113) Det var bra, (koska) banden var så best och (tillägg NP) BRA. (A2_2074_1) (114) Jag hade varit redan lång jättetröt, wenn jag hade haft så massor vad jag måste göra. (A2_2113_1) (115) Det var roligt ven jag var i Särkänniemi med min kompis Kaisa. (A2_2064_2) (116) Alla var vänner till varandra, though de inte knew varandra! (A2_2138_3) I exempel 114 har informanten uttryckt en temporal specificering genom underordning med den tyska temporala konnektorn wenn. I exempel 115 har skribenten i sin tur anpasssat antingen den engelska konnektorn when eller den tyska motsvarigheten wenn till den svenska ortografin och realiserat en temporal specificering med konnektorn ven. I 116 uttrycker inläraren en koncessiv specificering genom underordning med den engelska konnektorn though i stället för den svenska konnektorn fast eller även om. Tabell 8 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå A2 Konnektor f per 1000 ord och (HS) ,5 och (NP) ,3

67 67 men 63 7,7 när 58 7,1 att 44 5,4 också 35 4,3 eftersom 24 2,9 och (T) 17 2,1 sedan 14 1,7 därför att 12 1,5 så 12 1,5 och (BS) 11 1,3 då 10 1,2 därför 9 1,1 den 7 0,9 som/än 5 0,6 eller 4 0,5 för 3 0,4 (koska) 2 0,2 so 2 0,2 vem 2 0,2 om 1 0,1 vann 1 0,1 ven 1 0,1 wenn 1 0,1 vems 1 0,1 though 1 0,1 denn 1 0,1 that 1 0,1 mellan 1 0,1 und 1 0,1 than 1 0,1 Totalt ,2 I tabell 8 har jag sammanfattat olika konnektorers frekvenser på CEFR-nivå A2. Om konnektorbruket på denna nivå kan man sammanfattningsvis konstatera att den frekventaste konnektorkategorin är additiva konnektorer och de frekventaste konnektorerna och (HS) och och (NP) hör till denna kategori. Andra konnektorkategorier har en procentandel kring 10 % och har således en betydligt mindre frekvens. Vad gäller de olika konnektorernas funktioner kan man framhålla att de först och främst används för att realisera deras protypiska betydelser, med ett par undantag som temporala som eller underordnande därför. Vissa konnektorer har också specifika funktioner i berättelsestrukturen. När används ofta i orienteringen eller abstraktet, därför att/eftersom i evalueringen och att i kodan.

68 Konnektorer på nivå B1 Informanterna på CEFR-nivå B1 har använt sammanlagt 288 konnektorer vilket innebär att det förekommer 95 konnektorer per 1000 ord, vilket är ungefär lika mycket som i Castros (2004) studie i vilken informanterna redan var avancerade inlärare. Texterna på denna CEFR-nivå innehåller sammanlagt 290 meningar och således uppgår konnektortätheten per mening till 1,0 konnektorer. Konnektorernas totala frekvens samt konnektortäthet har sammanfattats i tabell 9. Tabell 9 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivå B1 Nivå B1 f Ord 3038 Konnektorer 288 Konnektorer per ord Meningar 290 Konnektorer/mening 1,0 Det förekommer således något flera konnektorer på denna CEFR-nivå något oftare än på de lägre nivåerna och konnektortäthet per mening är också större. Man bör dock påpeka att variationen i konnektorernas frekvens mellan olika texter på denna nivå är relativt stor. I exempel 117 har skribenten använt bara 1 konnektor i hela sin text medan det i exempel 118 förekommer sammanlagt 8 konnektorer i en mening: (117) Jag var i språkkurs i somras med min vän. Vi var i Oxford, England. Vi bodde i en värdfamilj. Tre veckor i England var jättekul, jag träffade många nya människor och fick nya erfarenheter. England var den bästa landet var jag har varit. Jag älskar Storbritannien s engelska mycket! (B1_2127_1)

69 69 (118) Och det var så intressant att fast bor de bort men alltså barn och ungdomar gör där samma saker än oss och lyssnar samma musik än oss. (B1_2150_3) Nivå B1 Målspråksavvikan de konnektorer 0 % Komparativa konnektorer 13 % Att 11 % Kausala konnektorer 11 % Additiva konnektorer 53 % Temporala konnektorer 12 % Figur 6 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivå B1 De olika konnektorkategoriernas andelar på nivå B1 har illustrerats i figur 6. Figuren visar att den största kategorin på denna CEFR-nivå är additiva konnektorer på samma sätt som på CEFR-nivåerna A1 och A2. Dess andel är dock något mindre (53 %) än på de lägre nivåerna (72 % och 61 %). Den näst största kategorin är komparativa konnektorer med 13 % och därefter följer temporala konnektorer med 12 %. Kausala konnektorer och Att är lika stora grupper i och med att deras procentandelar uppgår till 11 %. Målspråksavvikande konnektorer förekommer inte på nivå B1 och därför är deras andel 0 %. Den frekventaste konnektorn på denna nivå är den additiva konnektorn och som används för att binda samman två huvudsatser. Denna konnektor har 83 belägg och dess frekvens per 1000 ord uppgår till 27. Också på denna nivå används och mellan huvudsatserna för att realisera ett tillägg genom samordning (jfr Carlsen 2010). I exempel 119 berättar skribenten först tidpunkten för sin berättelse och lägger därefter till med hjälp av och att vädret var varmt då: (119) Det var juni och vädret var mycket varmt. (B1_2060_3) Och mellan huvudsatserna har använts för att föra handlingen vidare som på CEFR-nivåerna A1 och A2. Detta sätt att markera temporal ordning i handlingen med hjälp av och

70 70 verkar även vara vanlig hos infödda språkbrukare i jämförelsematerialet. På nivå B1 förekommer detta dock inte lika ofta som på de lägre nivåerna och i de infödda språkbrukares texter. I 120 finns ett exempel i vilket och har använts som kohesionsmarkör mellan berättelsens olika händelser: (120) Det är femtonde Maj och Finland spelar mot Sverige i ishockey VM final. Först Sverige gjorde 1-0 i andra period och jag tänkte att vi förlorar igen. Men Jarkko Immonen gjorde 1-1 mål och i tredje period vi spelat mycket bättre än Sverige och gjorde fem mål. Äntligen vi vann guld! Det var jätte häftigt! Jag kan inte glömma det söndag och den spel. (B1_2134_2) Den andra frekventaste konnektorn på nivå B1 och inom kategorin additiva konnektorer är och mellan nominalfraserna. Denna konnektor förekommer 36 gånger, alltså 12 gånger per 1000 ord. Och mellan nominalfraserna uttrycker ett tillägg genom samordning och kan förekomma i olika delar av berättelsen som i kodan (exempel 121) eller handlingen (exempel 122): (121) Jag älskar mina kompisar och gymnasien! (B1_2162_2) (122) Jag såg ingenting, bara träder och buskar. (B1_2063_3) Och förekommer också mellan bisatserna eller i fundamentet. Och som binder samman två bisatser har sammanlagt 13 belägg (4 gånger per 1000 ord) och det topikaliserade och 2 belägg (1 per 1000 ord). Och mellan bisatserna har således mera belägg på nivå B1 än på nivåerna A1 och A2. Och som sätter samman två bisatser används i sin prototypiska funktion, det vill säga att den uttrycker ett tillägg genom samordning. Denna konnektor förekommer oftast tillsammans med konnektorerna eftersom och när. På samma sätt som på nivå A2 har den använts i evalueringen tillsammans med eftersom som i exempel 123 men därutöver förekommer den också i handlingen (se exempel 124 och 125): (123) Det var så kul att träffa henne eftersom hon har varit min bästvän och vi hade inte träffar för lång tiden. (B1_2161_3) (124) Först klagade jag över tid eftersom den läger var hela vintersemestern och skolan började genast efter den läger och jag kunde inte ta det lugnt. (B1_2118_3) (125) Det var spännande match när Sverige gjorde första målen och jag trodde att de ska vinna den matchen. (B1_2134_3) Och i fundamentet är inte särskilt frekvent på nivå B1 för den förekommer bara 2 gånger. Även i denna funktion uttrycker och ett tillägg. Denna konnektor används först och främst i handlingen:

71 71 (126) Östersjön är så vacker att jag skulle kunna titta på den hela dan, hela år, hela mitt liv. Och vår dykningskompisarna var roliga människor och jag trivdes med dem. (B1_2051_3) Andra additiva konnektorer, som förekommer på nivå B1, är också samt den alternativa konnektorn eller. Också har 16 belägg (5 per 1000 ord) och eller 2 belägg (1 per 1000 ord). Även dessa konnektorer uttrycker ett tillägg i texterna: (127) Vi var där för tre dagor och det var jätte-viktigt för mig.vi besökte också Valamo i haatokka, som var kul. (B1_2133_1) (128) Nu kan jag åka bus eller metro och hitta job. (B1_2150_1) Inom kategorin komparativa konnektorer är den frekventaste konnektorn den adversativa konnektorn men som har 28 belägg (9 per 1000 ord). Denna konnektor är den femte frekventaste konnektorn på denna nivå. Den har använts som en lexikogrammatisk realisering av ett kontrastivt tillägg. Men kan förekomma antingen som relator mellan två figurer i en sekvens eller i början av en sekvens eller figur. När konnektorn men förekommer i början av en sekvens eller en figur, dvs. i fundamentet, kan den markera en överraskande vändning i handlingen som i exempel 129. I detta exempel har skribenten även använt men mellan figurerna för att uttrycka ett tillägg genom samordning: (129) Vi har fick en lite perch men inte andra fisk. Klockan är och vi ska gå hem. Men plötsligt jag fick en fisk. (B1_2061_1) De komparativa konnektorerna som/än har sammanlagt 6 belägg (2 per 1000 ord). Av dessa konnektorer har än använts inte bara tillsammans med adjektivets komparativform för att uttrycka en specificering genom samordning (exempel 130) utan också tillsammans med positivformen i samma funktion (exempel 131). Konnektorn som förekommer i sin tur både tillsammans med positivformen för att uttrycka en specificering (exempel 132) och som temporal konnektor på samma sätt som på de lägre nivåerna. Som i en temporal funktion förekommer i berättelsens abstrakt (exempel 133): (130) Jag borde inte göra något speciellt det är inte svårt att åka bil men det var kul att röra mig snabbare än tidigare. (B1_2111_3) (131) [ ] ungdomar gör där samma saker än oss och lyssnar samma musik än oss. (B1_2150_3) (132) Mitt år ska vara också det besta, eftersom den turkisk pojke sade att ditt hela år ska vara lika som nya årets dag. (B1_2127_3) (133) Jag kan aldrig glömma dagar, som jag var i Tansanien i Afrika i (B1_2162_3)

72 72 Av de komparativa konnektorerna används också fast på denna nivå. Denna konnektor har sammanlagt 4 belägg i materialet (1,3 per 1000 ord). I alla dessa belägg har fast använts som lexikogrammatisk realisering av en koncessiv specificering, som i exempel 134: (134) Fast jag sade det, sade min pappa: Nej nej. Nu behöver vi inte läsa tillsammans. (B1_2118_1) Vad beträffar kategorin temporala konnektorer är den frekventaste konnektorn när som förekommer sammanlagt 30 gånger på nivå B1. Detta innebär att dess frekvens uppgår till 10 förekomster per 1000 ord. När används i materialet för att uttrycka en temporal specificering genom underordning. På samma sätt som på de lägre nivåerna förekommer när oftast i berättelsens abstrakt eller orientering och ger således tidsramen för berättelsen (se exempel 135). Därtill används när också i handlingen för att markera temporala relationer mellan figurerna som i exempel 136: (135) Det är en sommardag när jag och min storebror ska gå fiska på Mäysö med båt. (B1_2061_1) (136) Vi gick på gym, när min kompis började skriva textmessanger till hennes styvpappa. (B1_2138_1) Andra temporala konnektorer är inte särskilt frekventa på nivå B1. Konnektorn då har 4 belägg (1,3 per 1000 ord) och konnektorn sedan bara 1 belägg. Då är en realisering av en temporal specificering och det markerar oftast en spännande vändning i händelseförloppet som i exempel 137. Sedan realiserar också en temporal specificering för att markera händelsernas temporala ordning (se exempel 138): (137) Jag sade: Kom här så jag kan se vem du är! Då kom en lite katt ut från skogen till väget. (B1_2063_3) (138) Men sen mötte jag härliga människor. (B1_2060_2) Konnektorn sedan förekommer alltså sällan även på nivå B1. Till skillnad från nivåerna A1 och A2 har informanterna på nivå B1 dock inte använt pronomenet den som temporal konnektor i stället för sedan. I samband med konnektorerna då och sedan återfinns även vissa skillnader till de svenska gymnasisters text. Speciellt konnektorn då används mycket oftare av infödda språkbrukare än av inlärare. En möjlig förklaring till detta är att denna konnektor inte förekommer väldigt ofta i läroböckerna (se Vaakanainen 2015). Även konnektorn sedan används av de infödda i större utsträckning. Inom kategorin kausala konnektorer är den frekventaste konnektorn eftersom som förekommer sammanlagt 20 gånger (7 per 1000 ord). Denna konnektor har använts i sin

73 73 protypiska funktion som lexikogrammatisk realisering av en kausal specificering genom underordning. Oftast har informanterna använt eftersom i berättelsens handling för att markera orsaksrelationer mellan satserna men eftersom förekommer också i evalueringen. I exempel 139 använder skribenten eftersom i handlingen och i exempel 140 i evalueringen: (139) Förra året jag reste till Luxemburg eftersom min storsyster lever där. (B1_2112_3) (140) Jag tror att dessa resa var den bäst i mitt liv, eftersom jag var lycklig all 14 dagarna, som jag var i Tansanien. (B1_2162_3) Av övriga kausala konnektorer förekommer så 5 gånger (1,6 per 1000 ord), därför och därför att 2 gånger (0,7 per 1000 ord) och för 1 gång (0,3 per 1000 ord). Så har använts för att uttrycka en specificering och det förekommer i berättelsens resultat (exempel 141). Därför uttrycker också en specificering och har använts såväl i handlingen (exempel 142) som i evalueringen (exempel 143). Därför att har använts som en lexikogrammatisk realisering av en specificering genom underordning i berättelsens handling (exempel 144). För realiserar en specificering genom samordning och förekommer i evalueringen (exempel 145): (141) Så jag ringde till min kompis och vi gick på gym. (B1_2138_1) (142) Det var juni och vädret var mycket varmt. Jag hade fått höra att min mormor har dog, och därför var jag så ledsen och nästan arg. (B1_2060_2) (143) Men det är, i alla fall, så skön känsla att kunna åka bil och därför kan jag aldrig glömma den dagen. (B1_2111_3) (144) Han var glad därför att nu behöver han inte läsa mig. (B1_2118_1) (145) MEN JAG VAR INTE MISSNÖJD FÖR JAG SÅG STENFISKAR! (B1_2051_1) Tendensen att använda eftersom oftare än därför att kan man se även i de svenska gymnasisters texter. I denna punkt motsvarar inlärarnas konnektorbruk de inföddas. I stället använder de infödda oftare konnektorn för speciellt i evalueringen medan i inlärartexterna den förekommer bara sällan. Den allmänt underordnande konnektorn att har 31 belägg och dess frekvens per 1000 ord uppgår till 10. Detta innebär att denna konnektor är den tredje frekventaste konnektorn på nivå B1. Men eftersom att bildar en egen kategori är den således den minsta kategorin på nivå B1. Att har för det mesta använts för att anföra tankar och den förekommer i berättelsens koda som i exempel 146. Vidare har att ett par gånger använts för att anföra tal. I dessa fall förekommer denna konnektor i handlingen som i exempel 147.

74 74 Jämfört med dem lägre CEFR-nivåerna förekommer den allmänt underordnande konnektorn att alltid i en målspråksenlig funktion på nivå B1. (146) Jag hoppas att jag kan gå på Östersjön igen. Det skulle vara häftigt! (B1_2051_3) (147) När jag hade hittat honom jag berättade att jag kan läsa nu! (B1_2118_1) Tabell 10 De enskilda konnektorernas frekvenser på nivå B1 Konnektor f per 1000 ord och (HS) 83 27,3 och (NP) 36 11,8 att 31 10,2 när 30 9,9 men 28 9,2 eftersom 20 6,6 också 16 5,3 och (BS) 13 4,3 som/än 6 2,0 så 5 1,6 då 4 1,3 fast 4 1,3 och (T) 2 0,7 eller 2 0,7 därför att 2 0,7 därför 2 0,7 om 2 0,7 sedan 1 0,3 för 1 0,3 Totalt ,8 I tabell 10 har jag sammanfattat de enskilda konnektorernas frekvenser på nivå B1. Även på denna nivå är additiva konnektorer den största kategorin och de två frekventaste konnektorerna och (HS) samt och (NP) hör till denna kategori. Att bildar ensam den minsta kategorin men den är den tredje frekventaste konnektorn. Den näst största kategorin är komparativa konnektorer och till denna kategori hör konnektorn men som är den femte frekventaste konnektorn. Den fjärde frekventaste konnektorn när hör till kategorin temporala konnektorer vilken är den tredje största kategorin. Kausala konnektorer är den

75 75 minsta kategorin tillsammans med att och inom denna kategori är den frekventaste konnektorn eftersom. Det förekommer inte några målspråksavvikande konnektorer på denna nivå. Vad gäller de funktioner i vilka olika konnektorer har använts, kan man konstatera att konnektorer på nivå B1 först och främst har använts i sina prototypiska funktioner. Additiva konnektorer uttrycker ett tillägg, temporala konnektorer en temporal specificering, kausala konnektorer en kausal specificering och att anför tal och tankar. När, eftersom och att verkar ha en tendens att förekomma i en viss del i berättelsestrukturen vilket motsvarar det som påpekades i samband med nivå A Jämförelse mellan CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 I de föregående avsnitten har jag presenterat hur konnektorerna har använts på CEFRnivåerna A1, A2 och B1. Det har också nämnts vissa skillnader eller likheter i konnektorbruket mellan dessa nivåer. I det här avsnittet kommer jag sammanfattningsvis att jämföra konnektorbruket mellan dessa nivåer med varandra. Först presenterar jag en kvantitativ jämförelse mellan CEFR-nivåerna och därefter tar jag upp ytterligare några kvalitativa aspekter. Vad gäller konnektorernas allmänna frekvens och konnektortätheten på olika CEFR-nivåer kan man konstatera att såväl konnektorernas frekvens per 1000 ord samt konnektortätheten ökar från nivå till nivå. På nivå A1 förekommer 77,4 konnektorer per 1000 ord, på nivå A2 87,2 och på nivå B1 94,8 konnektorer per 1000 ord. Konnektortätheten per mening uppgår till 0,5 på nivå A1, till 0,7 på nivå A2 och till 1,0 på nivå B1. Antalet ord, konnektorer och meningar samt konnektorfrekvensen per 1000 ord och konnektortätheten per mening på dessa CEFR-nivåer har sammanfattats i tabell 11. Tabell 11 Antalet konnektorer samt konnektortäthet på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 CEFR-nivåer A1 A2 B1 Ord Konnektorer Konnektorer per ,4 87,2 94,8 ord Meningar Konnektorer/mening 0,5 0,7 1

76 76 De olika konnektorkategoriernas procentandelar illustreras i figur 7. Det framgår av figuren att den största kategorin på alla dessa CEFR-nivåer är additiva konnektorer, men dess andel minskar från 72 % på nivå A1 till 53 % på nivå B1. Även andelen målspråksavvikande konnektorer minskar från 9 % till 0 %. I stället ökar de övriga kategoriernas andelar något från nivå till nivå. Speciellt mycket ökar andelen att som uppgår till 1 % på nivå A1, till 6 % på nivå A2 och till 11 % på nivå B % 80 % 60 % 40 % 9% 3% 0% 1% 6% 11% 8% 10% 5% 13% 5% 9% 11% 11% 12% 72% 61% 53% 20 % 0 % A1 A2 B1 Additiva konnektorer Kausala konnektorer Att Temporala konnektorer Komparativa konnektorer Målspråksavvikande konnektorer Figur 7 Andelen olika konnektorkategorier på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 Om man sedan jämför de enskilda konnektorernas frekvenser mellan dessa nivåer kan man konkludera att de två frekventaste konnektorerna såväl på nivå A1, som A2 och B1 är och (HS) samt och (NP). Deras frekvens minskar dock från nivå till nivå på samma sätt som de additiva konnektorernas procentandel. Inom kategorin additiva konnektorer ökar antalet och mellan bisatser, vilket kan innebära att informanternas språk blir mer komplext. I samband med och bör det dock påpekas att även infödda språkbrukare använder det väldigt mycket i sina texter. Inom kategorin temporala konnektorer ökar antalet när från 2,4 på nivå A1 till 9,9 på nivå B1. De övriga temporala konnektorerna förekommer i sin tur bara sällan på alla dessa nivåer och det sker inte någon betydlig förändring i deras frekvens. Vad kausala konnektorer beträffar kan man påpeka att antalet eftersom ökar från 1,2 på nivå A1 till

77 77 2,9 på nivå A2 och till 6,6 på nivå B1. Annars föreligger inte några stora skillnader i de kausala konnektorernas frekvenser. I kategorin komparativa konnektorer sker det bara små ändringar mellan nivåerna. Antalet men ökar något från nivå till nivå men ökningen är inte lika stor som med när och eftersom. I antalet att sker det i sin tur en tydlig ökning i och med att dess frekvens på nivå A1 uppgår till 0,3, på nivå A2 till 5,4 och på nivå B1 till 10,2 förekomster per 1000 ord. Vad gäller målspråksavvikande konnektorer ser man samma tendens som konstaterades redan i samband med konnektorkategoriernas andelar att antalet målspråksavvikande konnektorer minskar från 7,2 på nivå A1 till 2,9 på nivå A2 och till 0,0 på nivå B1. De enskilda konnektorernas frekvenser per 1000 ord har sammanfattats i tabell 12. Tabell 12 De enskilda konnektorernas frekvenser per 1000 ord på CEFR-nivåerna A1, A2 och B1 Konnektorer per 1000 ord A1 A2 B1 Additiva konnektorer - Och (HS) 34,8 30,5 27,3 - Och (NP) 16,5 14,3 11,8 - Och (BS) 0,3 1,3 4,3 - Och (T) 0,9 2,1 0,7 - Också 3,3 4,3 5,3 - Eller 0,0 0,5 0,7 Temporala konnektorer - När 2,4 7,1 9,9 - Sedan 0,9 1,7 0,3 - Då 0,6 1,2 1,3 Kausala konnektorer - Därför att 1,2 1,5 0,7 - Eftersom 1,2 2,9 6,6 - Därför 0,6 1,1 0,7 - För 0,3 0,4 0,3 - Så 0,6 1,5 1,6 - Om 0,0 0,0 0,7 Komparativa konnektorer - Men 5,1 7,7 9,2 - Som/än 0,9 0,6 2,0 - Fast 0,3 0,0 1,3 Att 0,3 5,4 10,2 Målspråksavvikande konnektorer 7,2 2,9 0,0 Totalt 77,5 87,2 94,8

78 78 Och mellan huvudsatserna är som sagt den frekventaste konnektorn på alla dessa CEFRnivåer. Denna konnektor har också använts på ett ungefär likadant sätt såväl på nivå A1, som A2 och B1, vilket motsvarar Carlsens (2010) resultat. Den realiserar ett tillägg genom samordning och den kan förekomma i berättelsens alla faser. Följande exempel visar ytterligare att och används i dess protypiska funktion på alla dessa nivåer: (148) Jag cycklade och ja se min lärare. (A1_2065_2) (149) Vi spelade fotboll och vi hade jättekul sommar. (A2_2166_2) (150) Jag besökte min farsan i Sverige med min familjen och det var jättekul resan. (B1_2120_3) Vad beträffar temporala konnektorer används konnektorn när som temporal specificering genom underordning på alla nivåer. På nivå A1 förekommer denna konnektor dock relativt sällan och speciellt när i orienteringen eller abstraktet är mycket vanligare på CEFRnivåerna A2 och B1. På nivå A1 har informanterna ofta använt en målspråksavvikande konnektor i stället för när som följande exempel visar: (151) Ven jag skrattade mit min vänner och det varit jätte kul. (A1_2114_1) (152) När jag var tio år gammal, och gick i fjärde, vinnade jag en skolans sångtävling Idols. (A2_2060_1) (153) Jag har inte glömt den dagen när vi fick vår svart katt Mirri. (B1_2111_2) Konnektorn sedan förekommer väldigt sällan på nivå A1. I stället för sedan har informanterna använt den målspråksavvikande konnektorn den för att uttrycka en temporal specificering. På nivå A2 förekommer sedan oftare i denna funktion även om den också används. Därutöver har informanterna på denna nivå även använt sedan i samma funktion som när. På nivå B1 finns bara 1 belägg på sedan och inga belägg på den. Att sedan inte förekommer oftare på nivå B1 kan dock bero på att det inte finns så många texter på denna nivå. I det följande ges exempel som illustrerar på vilket sätt informanterna har använt sedan eller den i sina texter: (154) Den han kommer i min rum och låter på mig. (A1_2079_1) (155) Sedan är jag 18 år ska jag resa till Norge igen med min lillabror. (A2_2162_1) (156) Jag var i sjuk-hus fura dagar och sen jag gå till hem. (A2_2059_1) (157) Men sen mötte jag härliga människor. (B1_2060_3) Ovan konstaterades att antalet eftersom ökar från nivå till nivå. Dess användning skiljer sig också mellan nivåerna även om det uttrycker en kausal specificering genom underordning på alla dessa nivåer. På nivåerna A2 och B1 har den använts först och främst i

79 79 evalueringen vilket inte är särskilt vanligt på nivå A1. På nivå A1 är evalueringen i sig inte ofta med i berättelsestrukturen och om den är med har informanterna ofta använt målspråksavvikande varianter av eftersom. Mellan nivåerna A2 och B1 är skillnaderna i bruket av eftersom först och främst kvantitativa. (158) Jag tycker somras because it s het. :) (A1_2023_2) (159) Sommar ståd mina finaste saker, eftersom jag och mina bestä vännen hoppade benji, någonstans 60m. (A2_2143_3) (160) Jag var glad på den läger eftersom där var bra mat, sköna människor och många roliga saker. (B1_2118_3) En annan kausal konnektor som används på ett något annorlunda sätt på olika CEFRnivåer är därför. På nivåerna A1 och B1 använder informanterna den i dess prototypiska funktion för att uttrycka en kausal specificering inom en figur. På nivå A2 använder informanterna denna konnektor också som kausal specificering genom underordning, med andra ord i samma funktion som därför att. (161) Därför jag aldrig glömmar det. (A1_2106_1) (162) Det var fint därför jag har altid drömt att jag vill ha en egen häst. (A2_2057_2) (163) Men det är, i alla fall, så skön känsla att kunna åka bil och därför kan jag aldrig glömma den dagen. (B1_2111_3) Inom kategorin komparativa konnektorer har den frekventaste konnektorn men använts på samma sätt på alla nivåerna. Bruket av konnektorn som skiljer sig i stället mellan nivåerna. På nivå A1 och A2 förekommer den nästan endast i en målspråksavvikande funktion, oftast som en temporal specificering genom underordning. Först på nivå B1 börjar den förekomma oftare i sin prototypiska funktion som komparativ specificering som följande exempel visar: (164) Vi åt chokolade pocky, som man kom på vi. (A1_2168_1) (165) Den kommer tiden som vi måste ta pepperkakorna ute. (A2_2057_1) (166) Mitt år ska vara också det besta, eftersom den turkisk pojke sade att ditt hela år ska vara lika som nya årets dag. (B1_2127_3) En annan skillnad i bruket av komparativa konnektorer är att konnektorn än förekommer först på nivå B1. Bruket av att skiljer sig också litet mellan nivåerna. På nivå A1 finns det bara 1 belägg på att. Därutöver förekommer det också målspråksavvikande varianter av att. På nivå A2 har att använts oftare och på ett mera målspråksavvikande sätt. Det förekommer

80 80 dock också andra konnektorer som används för att realisera en anföring. På nivå B1 används att ännu oftare och bara i sin prototypiska funktion, alltså som anföring av tal eller tankar. Exemplen 167, 168 och 169 illustrerar bruket av att eller dess målspråksavvikande varianter på olika CEFR-nivåer: (167) Vi fick en ide dass vi gå på vatten. (A1_2069_2) (168) På kvällen när pappa komm från jobb jag berättät that jag har vunnit. (A2_2115_2) (169) Hon sade min pappa sade att vi skulle gå till hemma, kanske klockan är över (B1_2138_1) I konnektorbruket finns alltså såväl kvantitativa som kvalitativa skillnader mellan CEFRnivåerna A1, A2 och B1. Antalet konnektorer samt konnektortätheten ökar från nivå till nivå medan andelen additiva konnektorer och målspråksavvikande konnektorer minskar. Å andra sidan ökar andelen temporala konnektorer, kausala konnektorer samt att. Konnektorerna har använts först och främst i sina protypiska funktioner på alla dessa CEFRnivåer men man kan också se tydliga skillnader i bruket av vissa konnektorer som när, eftersom, därför, som och att. 4.2 Konnektorbrukets utveckling I avsnitt 4.1 fokuserade jag på konnektorbruket på olika CEFR-nivåer. I detta avsnitt ligger fokus på hur konnektorbruket har utvecklats mellan materialinsamlingsomgångarna 1 och 3. Jag kommer således att analysera konnektorbruket ur ett longitudinellt perspektiv. I presenteras kvantitativa förändringar i konnektorbruket mellan omgångarna. Därefter granskas konnektorbrukets utveckling kvalitativt på individnivå med hjälp av exempeltexter i Kvantitativ analys I detta avsnitt kommer jag att redogöra för hur konnektorbruket i omgång 1 och i omgång 3 skiljer sig från varandra ur ett kvantitativt perspektiv. Jämförelsen mellan omgångarna kunde inte göras enligt CEFR-nivåerna eftersom det finns delvis olika inlärare på olika nivåer i olika omgångar, vilket skulle ha kunnat orsaka problem för den statistiska analysen. Utvecklingen från en CEFR-nivå till en annan kommer sedan granskas i avsnitt I detta avsnitt jämför jag först antalet konnektorer samt konnektortätheten mellan

81 81 omgångarna. Därefter jämförs konnektorkategoriernas andelar och till slut också de enskilda konnektorernas frekvenser. Antalet konnektorer samt konnektortätheten i omgång 1 och i omgång 3 illustreras i tabell 13. Det framgår av tabellen att såväl antalet konnektorer som konnektortätheten ökar från omgång 1 till omgång 3. I omgång 1 uppgår antalet konnektorer per 1000 ord till 80,6 och i omgång 3 till 93,4. Konnektortätheten ökar i sin tur från 0,6 till 0,8. Skillnaden i antalet konnektorer är också statistiskt signifikant (p < 0,03). Tabell 13 Antalet konnektorer samt konnektortätheten i omgång 1 och i omgång 3 Omgång 1 Omgång 3 Ord Konnektorer Konnektorer/ ,6 93,4 ord Meningar Konnektorer/mening 0,6 0,8 Vad gäller de olika konnektorkategoriernas procentandelar kan man notera att additiva konnektorer är den största kategorin i båda omgångarna. Dess andel minskar dock från omgång 1 till omgång 3 med 6 procentenheter. Också andelen målspråksavvikande konnektorer sjunker medan de övriga kategoriernas andelar stiger. Ökningen av kausala och komparativa konnektorer är också statistiskt signifikant (p < 0,04 resp. p < 0,03). Förändringarna i konnektorkategoriernas andelar visas i figur 8. 80% 60% 61% 55% 40% 20% 0% 9% 11% 9% 11% 12% 8% 6% 8% 7% 3% Omgång 1 Omgång 3 Figur 8 Andelen olika konnektorkategorier i omgång 1 och i omgång 3