UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2000

Transkript

1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2 ÖVF RAPPORT 21:1

2 ÖRESUNDS VATTENVÅRDSFÖRBUND ÖVF RAPPORT 21:1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2 Rapporten är sammanställd av Bo Leander Författare: Hans Alexandersson, SMHI Lena Carlsson, PAG Lars Edler, SMHI Peter Göransson, PAG Anna Karlsson, SMHI Bo Leander, SWECO VBB VIAK Sture Lindahl, SMHI SWECO VBB VIAK ÖVF ISRN VBB R--1/1--SE ISSN Rapport 21:1 Öresunds Vattenvårdsförbund SWECO VBB VIAK Geijersgatan 8, Malmö Telefon Telefax SWECO VBB VIAK AB Org.nr , säte Stockholm ingår i SWECO-koncernen ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander Tryck: Copy Quick i Malmö AB, 21

3 i Förord Denna rapport för 2 års undersökningar i Öresund utgör den 16 årliga utgåvan av ÖVFs undersökningsrapporter. Undersökningen 2 har, liksom års, följt ett omarbetat och mer omfattande program än det som gällt under de tidigare åren. De fyra olika delprogrammen har därtill delvis genomförts under ledning av andra ansvariga undersökare än under åren före Det är en förhoppning att läsaren skall känna igen de olika presentationerna och enkelt hitta i rapporten. Synpunkter på redovisningen och programmets uppläggning mottages med tacksamhet. Bo Leander Teknisk sakkunnig i ÖVF ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

4 ii INNEHÅLL SAMMANFATNING Sid v-vii ORIENTERING 1 UNDERSÖKNINGARNAS GENOMFÖRANDE 2 Kontrollprogram 2 Hydrografiundersökning 2 Växtplanktonundersökning 2 Ålgräsundersökning 2 Bottenfauna- och sedimentundersökning 2 Övrigt 2 Provtagningsstationer 2 Väderåret 6 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund 7 HYDROGRAFI 9 Provtagningsprogram 9 Salthalt 1 Temperatur 14 Siktdjup 14 Syrgas och syrgasmättnad 14 Närsalter 1 POC, partikulärt organiskt kol 17 PON, partikulärt organiskt kväve 17 VÄXTPLANKTON 18 Metodik 18 Provtagning 18 Resultat 18 Klorofyll 18 Primärproduktion 19 Växtplankton 21 ÅLGRÄS 2 Inledning 2 Metoder 2 Resultat och diskussion 26 Klagshamn, ÖVF :4 26 Bjärred, ÖVF 4:1 26 Landskrona, ÖVF 3:4 27 ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

5 iii Höganäs, ÖVF 1:4 28 Teckningsgrad 28 Skottäthet 28 Biomassa 29 Tillståndsklassning 29 BOTTENFAUNA OCH SEDIMENT 3 Inledning 3 Metodik 3 Provtagning 3 Analysarbete 3 Statistisk bearbetning av data 3 Kvalitetssäkring 31 Resultat och diskussion 31 Sediment 31 Sedimentens egenskaper 31 Bottenfauna 31 Totalt antal påträffade taxa 31 Ovanliga arter 31 Jämförelse mellan resultaten från Station ÖVF 2:3, utanför Helsingborg 34 Tillståndsklassning 37 BELASTNINGSKONTROLL 4 Allmänt 4 Utsläppsmängder 4 REFERENSER 46 BILAGOR 1. Fysikalisk-kemiska analysresultat från ÖVFs stationer 2 2. Fysikalisk-kemiska analysresultat från station W Landskrona 2 3. Fysikalisk-kemiska analysresultat och profiler från sondmätningarna 4. Växtplanktonanalys 2 4. Ålgräsanalys 2. Bottenfaunaundersökning 2 7. Belastningar av BOD 7, Tot-P och Tot-N 2 ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

6 iv ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

7 v Sammanfattning Öresunds Vattenvårdsförbund, ÖVF, bedriver sedan 198 en samordnad miljöundersökning längs den svenska Öresundskusten. Sedan 1997 har använts ett nytt av länsstyrelsen fastställt kontrollprogram anpassat efter erfarenheterna av undersökningarna Programmet har omfattat de fyra delprogrammen hydrologi, växtplankton, ålgräs samt bottenfauna och sediment. Därtill har insamlats data avseende diffus tillförsel och ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander punktutsläpp, från den svenska sidan av Öresund, av närsalter, BOD och miljögifter. Året började med milt väder och kraftig storm i slutet av januari. Även vattentemperaturen var hög och medförde att det inte bildades is längs Skånekusten. Våren var också mild och övergick i april/ maj i högsommarvärme. Sommaren var sval. Året avslutades med milt väder. Året tillhör de varmaste med en medeltemperatur som var ca 1,7 o C högre än normalt.

8 vi De hydrografiska provtagningarna omfattade prover tagna vid 14 tillfällen från två olika djup samt profilmätningar av temperatur och salthalt i de fem stationerna. Två större tillfällen med transport av saltare vatten genom Öresund till Östersjön ägde rum under 2: den 24 oktober-7 november med ca 3 km 3 och den 24 november- 16 december med ca 4 km 3. ÖVFs data från 2 kommer från mätningar vid både in- och utflöde till Östersjön. Lägsta syrgashalt, 1,63 ml/l (2,33 mg/l O 2 ) uppmättes i Lomma bukten bottenvatten vid novemberprovtagningen (kvarstående salt vatten från inströmning från Kattegatt). Vid övriga mätningar var sygasmättnaden >8 %. Längre ut från kusten, i PMK-stationen W Landskrona, uppmättes i bottenvattnet halter lägre än 3 ml/l under perioden juli-november. Halterna av totalfosfor var normala under året. De högsta totalfosforhalterna uppmättes i början av februari i Höllviken och i november i Lommabukten. Vid båda tillfällena var det i det salta bottenvattnet som härstammade från Kattegatt. Årets medelhalt var,79 µmol/l (24 µg/l). Fosfatfosforhalterna under 2 var bara höga vid ett tillfälle (november i Lommabukten). Årets medelhalt av totalkväve, 26 µmol/l (364 µg/l), var högre än tidigare års medelhalter , medelvärdet för hela perioden var ca 18 µmol/l. Medelvärdet 1998 var 26 µmol/l och µmol/l. För enstaka totalkvävehalter kunde en klart förhöjd halt konstateras i Lommabukten i februari och mars. Under 2 var halterna av DIN (löst oorganiskt kväve) som högst under februari-mars med halter upp till 1 µmol/l. Högsta halter av DIN påvisades i Lommabukten. Orsaken till de höga kvävehalterna är sannolikt att månadsmedelnederbörden och därmed transporterna från de största vattendragen ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander under februari-mars var över de normala. Växtplanktonundersökningen omfattade insamling av prover tagna vid 13 tillfällen i fyra stationer. Någon vinterblomning förekom inte i januarifebruari 1999 och 2 till skillnad från 1997 och Sett under hela undersökningsperioden, har medelklorofyllkoncentrationen i Lundåkrabukten under sommaren minskat och under vintern ökat. Den högsta primärproduktionen uppmättes i juli-augusti. Årsproduktionen har beräknats till 6-1 g C/m 2, med de lägsta värdena i söder och med ökande värden norrut. Samtliga årsvärden ligger över långtidsmedelvärdet. Ålgräsundersökningen omfattade provtagning på vardera 2 ställen (ca 1, resp m djup) i 4 stationer vid ett hösttillfälle. Undersökningen konstaterade att skottäthet och bladbiomassa minskade med djupet. Den störa skottätheten uppmättes på 1,8 m djupet vid Klagshamn med 17 skott per m 2 och den minsta på 4,4 m djupet vid Landskrona med 29 skott per m 2. Bladbiomassan var störst på 1,8 m djupet vid Höganäs, med ca 19 g torrvikt per m 2 och minst på m djupet vid Klagshamn och Landskrona, med ca 7 g torrvikt per m 2. Ålgräspopulationen i den grundaste provtagningspunkten i Höganäs skilde sig från de övriga och utgjordes av breda och ca 7 cm långa blad. De kortaste skotten uppmättes i Klagshamn och var endast ca 3 cm långa på 1,8 m djupet. Resultaten överensstämmer väl med resultaten från andra ålgräsundersökningar i Öresund. Bottenfauna- och sedimentundersökningen

9 vii omfattade insamling av prover tagna vid ett vårtillfälle i 7 stationer. Resultaten av bottenfauna- och sedimentundersökningen tyder på att antalet arter var något mindre i stationerna yttre Lommabukten och yttre Höllviken samt att antalet individer var betydligt mindre i stationen yttre Höllviken. Detta vid jämförelse med de senaste årens undersökningsresultat. Mera långsiktigt antyder resultaten från de senaste åren däremot vissa förbättringar av miljöförhållandena i området. Detta vid en jämförelse med resultaten från tidigare under 199-talet gjorda undersökningar. Effekten kan vara en följd av mindre tillförsel av föroreningar och näringsämnen samt framför allt av förbättrade syrgasförhållanden. Från den djupaste stationen, utanför Helsingborg, finns en årlig tidserie med data från Dessa data visar att biomassan har ökat under 199-talet, men minskat de senaste två åren samt att individtätheten och antalet arter har ökat under de senaste åren. De observerade förändringarna kan bero på minskade utsläpp eller på andra samvarierande faktorer. Faunan i Helsingborg har utvecklats positivt under en period med minskad belastning till Öresund. Tillståndet med ledning av Naturvårdsverkets nya klassningsmetod ger opåverkade eller något påverkade förhållanden i Öresund under 2. Den totala belastningen av närsalter och organiskt syreförbrukande material, mätt som BOD, från den svenska sidan av Öresund har en fortsatt avtagande trend. Samtliga belastningar var under 2 mindre än under Belastningsreduktionen i förhållande till 198 var för BOD 8 %, för tot-p 84 % och för tot-n 19 %. Utsläppen via vattendrag och diffus belastning var för samtliga tre parametrar den helt dominerande (7-9 %). Eftersom närsalterna under speciellt våren, liksom under , varit förhöjda har en uppdelning av belastningarna av BOD 7, kväve och fosfor gjorts för de fem delområdena, som Sundet är indelat i. Belastningen är dessutom framtagen månadsvis. Resultatet av denna beräkning är att Lommabukten (delområde 4) genomgående har den största tillförseln från land. Andelen till Lommabukten är 69 % av BOD 7, 3 % av tot-p och 7 % av tot-n. För samtliga delområdena är trenderna i stort likartade, men belastningarna är mindre i de fyra andra delområdena. De nederbördsrika perioderna januari-april och novemberdecember ger speciellt stort utslag med större månadsbelastningar. ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

10 viii ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

11 1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2 Orientering Öresunds vattenvårdsförbund (ÖVF), som bildades den 9 november 1984, påbörjade under 198 ett för den svenska Öresundskusten samordnat undersökningsprogram. Programmet för 2 (VBB VIAK 1999) fastställdes av ÖVFs årsstämma den 26 maj Med ledning av den utvärdering som SMHI genomfört (Edler & Westering 1993) har förbundet framtagit ett nytt kontrollprogram (Leander ). Programmet är, efter samråd med länssstyrelsen och med några justeringar (Leander ) fastställt att gälla från 1 januari ÖVF har som huvuduppgift att administrera och genomföra ett samordnat kontrollprogram för den svenska sidan av Öresund. Det gamla programmet (Länsstyrelsen 1983) har med löpande kompletteringar gällt under tiden Som ansvarig för undersökningens genomförande har ÖVF utsett Bo Leander, SWECO VBB VIAK Malmö. Denna rapport omfattar 2 års undersökningar. Kontrollprogrammet för 2 innehåller fyra delprogram; hydrografi, växtplankton, ålgräs samt bottenfauna och sedimentprogrammet. Undersökningen omfattande provtagningar, analyseringar och rapporteringar av de fyra programmen har efter upphandling uppdragits åt SMHI att genomföra. Som ansvarig på SMHI för undersökningen har varit Kjell Wickström och Cecilia Ambjörn. Hydrografiundersökningen har genomförts med SMHIs undersökningsfartyg Sensor och på SMHIs Oceanografiska laboratorium i Göteborg. Ansvariga har varit Kjell Wickström och Jan Szaron. Hydrografirapporten (med väder och ström) i denna ÖVF-rapport har skrivits av Hans Alexandersson, Anna Karlsson och Sture Lindahl, SMHI Norrköping. Växtplanktonundersökningen har genomförts och skrivits av Lars Edler, SMHI, Oceanografiska enheten. Ålgräsundersökningen har genomförts och skrivits av Lena Carlson, PAG, som underkonsult till SMHI. Bottenfauna- och sedimentprogrammet har genomförts med provtagningsfartyget Sabella och av Peter Göransson, PAG, som underkonsult till SMHI. Texten har skrivits av Peter Göransson med komplettering och redigering av Bo Leander i samråd med SMHI. Belastningsavsnittet har skrivits av Bo Leander, SWECO VBB VIAK. ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

12 2 Undersökningarnas genomförande Kontrollprogram Kontrollen under 2 har omfattat följande provtagningar och analyser enligt det fastställda programmet. Hydrografiundersökning Provtagning 14 gånger i stationer (varav 1 extrastation) på 2 olika djup, samt några profiler. Ålgräsundersökning Provtagning 1 gång (augusti-september) i 4 stationer och på 2 djup. Analys av: siktdjup djuputbredning skottäthet bladbiomassa förekomst av påväxt Bottenfauna- och sedimentundersökning Analys av: Metod: Provtagning 1 gång (maj) i 7 stationer (varav en extrastation). strömhastighet/riktning siktdjup Secchi skiva språngskikt temperatur (profil) Omvändn. term syrgashalt (profil) SS-EN 2813 syrgasmättnad (profil) SS-EN 2813 svavelväte Grasshoff et al salinitet (profil) Minisal totalfosfor (Tot-P) Alpkem AA fosfatfosfor (PO 4-P) Alpkem AA totalkväve (Tot-N) Alpkem AA nitratkväve (NO 3-N) Alpkem AA nitritkväve (NO 2-N) Alpkem AA ammonium (NH 4-N) SS med. silikatkisel (SiO 3-Si) Alpkem AA klorofyll Fluormetri partikulärt organiskt Carlo Erba kol (POC) partikulärt organiskt Carlo Erba kväve (PON) totalt org kol (TOC) SS Växtplanktonundersökning Provtagning 14 gångar i 4 stationer. Analys av: primärproduktion klorofyllkoncentration fytoplankton (kvalitativ och kvantitativ analys) Analys av: artantal individtäthet biomassa redoxpotential kornstorlek vattenhalt glödförlust Övrigt Utöver den redovisade egna undersökningsverksamheten har ingått insamling av resultaten från utförda utsläppskontroller vid kommunala och industriella reningsverk och från transportberäkningar för tillrinnande vattendrag. Provtagningsstationer Eftersom undersökningarna i första hand utgör en samordnad kustvattenkontroll längs den svenska Öresundskusten är flertalet av stationerna placerade i kustzonens bukter. I tabell 1 som redovisar positionerna för samtliga ÖVF-stationer, har med fet stil markerats de stationer i vilka prov tagits och undersökningar genomförts 2. Öresund har av länsstyrelsen indelats i fem delområden enligt figur 1. De olika del- ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

13 3 områdena har delvis olika strömförhållanden, vattendjup och grad av utsläppspåverkan. I figur 1 har förbundets samtliga stationer (dvs även stationer som ej utnyttjats varje år) markerats. Stationerna har tills vidare getts beteckningar som inte skall förväxlas med stationer som ingår i äldre undersökningar. De stationer som ingått i 2 års undersökning har markerats speciellt. I tabell 2 redovisas undersökningstillfällen och provtagningsstationer för ÖVFs undersökningar under 2. Tabell 1. ÖVFs provtagningsstationer Delområde Beteckning Latitud N Longitud E Vattendjup, m Höganäs ÖVF 1:1 ÖVF 1:3 ÖVF 1:4 ÖVF 1: Helsingborg ÖVF 2:1 ÖVF 2:2 ÖVF 2:3 Lundåkrabukten ÖVF 3:1 ÖVF 3:2 ÖVF 3:3 ÖVF 3:4 ÖVF 3: Lommabukten ÖVF 4:1 ÖVF 4:2 ÖVF 4:3 ÖVF 4:4 ÖVF 4: ÖVF 4:6 ÖVF 4:7 ÖVF 4:8 ÖVF 4:9 ÖVF 4:1 ÖVF 4:11 ÖVF 4:12 ÖVF 4:13 Höllviken ÖVF :1 ÖVF :2 ÖVF :3 ÖVF :4 ÖVF : ÖVF :6 Fet text = station som ingått i 2 års undersökning ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander , ,8 11, , 3 6, 1,8

14 4 N6.1 N6.1 N6. N6. N. N. N.4 N.4 N.3 N.3 N.2 N.2 KØGE 1 ÖVF 1:1 ÖVF 1:3 SVINBÅDAN Nivå MÖLLE HÖGANÄS ÖVF 1:4 VIKEN 1 ÖVF 1: Höganäs GILLELEJE HITTARP LAPPEGRUND Esrums å HORNBÆK ÖVF 2:1 HELSINGBORG HELSINGØR ÖVF 2:3 VEN Råån DROGDEN ÖVF :3 ÖVF :6 ÖVF :4 OSKARSGRUNDET ÖVF :2 ÖVF : ÖVF :1 SKANÖR Höllviken 1 1 ÖVF 2:2 2 Helsingborg LANDSKRONA VEDBÆK ÖVF 3:4 Saxån Mølleån ÖVF 3: ÖVF 3:1 3 ÖVF 3:3 Lundåkrabukten ÖVF 3:2 TAARBÆK ÖVF 4:4 ÖVF 4: BARSEBÄCK ÖVF 4:1 Kävlingeån 4 ÖVF 4:6 Lommabukten ÖVF 4:1 ÖVF 4:8 KØBENHAVN ÖVF 4:9 ÖVF 4:7 ÖVF 4:2 Höje å SALT- ÖVF 4:3 LOMMA HOLM ÖVF 4:13 ÖVF 4:11 ÖVF 4:12 Segeån DRAGØR MALMÖ 1 W. Landskrona FALSTERBO E12.1 E12.2 E12.3 E12.4 E12. E13. E13.1 ÖVF : ÖVFs provtagningsstation ÖVF : ÖVFs provtagningsstation i 2 års program W. Landskrona PMK - station Figur 1. Öresund, delområden och provtagningsstationer ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

15 Tabell 2, Undersökningstillfällen och provtagningsstationer 2. Provtagningsdag 1999 Undersökning Provtagningsstation ÖVF nr 13 januari Hydrografi 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 3 februari Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :12 14 februari Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:11, 2:2, 4:8, :2 2 mars Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:, :2 1 mars Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 6 april Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 3 maj Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 3-6 maj Bottenfauna och sediment 1:3, 2:3, 3:2, 4:8, 4:9, 4:11, :2 7 juni Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 4 juli Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 7 augusti Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 13 september Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, : september Ålgräs 1:4, 3:4, 4:1, :4 17 oktober Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 14 november Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 14 december Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, :2 1:1, 3:2, 4:8, :2 ÖVF Rapport 21:1 SWECO VBB VIAK - Bo Leander

16 6 Väderåret Friska västvindar karaktäriserade årets två första månader. De blev därmed mycket milda med de största nederbördsmängderna i västra Götaland. I de södra farvattnen stormade det den 3 januari med den högsta uppmätta medelvinden på Hanö med W 28 m/s. Stora mängder sand förflyttades i samband med denna storm, främst längs Hallandskusten där tusentals ton material eroderades bort ur sanddynerna i samband med extremt högt vattenstånd och mycket stora vågor. Det utbildades aldrig någon nämnvärd is längs kusten. Den korta köldknäppen januari med temperaturer neråt -2 i inre Skåne räckte inte för att ge någon is att tala om längs kusten, eftersom vattentemperaturerna låg betydligt över de normala. Lufttemperaturen och nederbörden i Helsingborg presenteras i figur 2. Våren blev överlag mild men ändå kom den mesta snön då, närmare bestämt den 11 och den 28 mars med cirka en decimeter snö i västra Skåne. Lagom till påskhelgen 2-24 april kom mycket varm luft in över södra Sverige. Varmluften föregicks av för årstiden mycket kraftig åska över främst östra Skåne och västra Blekinge. April avslutades med högsommarvärme och även maj inleddes med värme, men från mitten av månaden blev det kyligare. I Skåne märktes väderomslaget den 17 maj i form av åskskurar som lokalt var kraftiga. I Malmö uppmättes 19 mm på en timme. Juni bjöd på en del värme, främst runt pingsthelgen den 1-12, men därefter antog vädret alltmer en karaktär med mycket moln och ideliga lågtryck. Den 26 juni fick norra Skåne mycket stora nederbördsmängder med drygt 7 mm på en del håll i den nordvästra delen. Det noterades inga högsommardagar (maximitemperaturer på minst 2 ) i juli eller au Nederbörd (mm) Temperatur ( C) 2 2 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec -2 Medelnederbörd/månad 2 Medelnederbörd/månad Månadsmedeltemp. 2 Månadsmedeltemp Figur 2. Temperatur och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 2 samt medelvärden från normalperioden ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Hans Alexandersson

17 7 gusti utom på någon enstaka plats. Det svala vädret gjorde att det aldrig var några egentliga problem med vattentillgången. Den 2 september drabbades södra Skåne av våldsamma skyfall varvid Ystad fick hela 112 mm, vilket bland annat innebar problem för trafiken som fick stängas av på en del håll. Resten av september blev i huvudsak solig och torr. Nederbördsmängderna i Skåne låg nära de normala under hela hösten samt i december. Däremot var det anmärkningsvärt lite sol också i sydöstra Götaland från oktober fram till julhelgen. Under perioden september-december förekom inga stormvindar i sydöstra Sverige. Under de tre sista dygnen i oktober var det emellertid kraftiga vindar från SE till SW och på Hanö nådde medelvinden 23 m/s både den 29 och den 31. Även den 13 november var ett blåsigt dygn, men då var vindriktningen i huvudsak västlig. Strax före jul blev det kallare och en del snö föll i mellandagarna. Vid årsskiftet var det ändå barmark i sydöstra Skåne och östra Blekinge. Året blev ett av de 3-6 varmaste vi haft med ett överskott på omkring 1.7. I Karlshamn med mätningar sedan 186 är det endast tre år som varit en aning varmare nämligen 1934, 1949 och 199. Efter den ganska svala blev hösten dock synnerligen mild. Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Vattenutbytet i Öresund drivs främst av vattenståndsskillnaden mellan Östersjön och Kattegatt. Högre vattenstånd i Kattegatt ger således sydgående ström i Öresund. Vattenytans lutning längs sundet ger en ström som har samma hastighet från ytan till botten. Det är främst de mer storskaliga väderförhållandena över Skandinavien med en variabilitet på dygn/-veckor, som står för den här drivningen. 3 meter beträffande salthalten. Salthalten är cirka 8 psu. Kattegatt består huvudsakligen av två skikt med tungt Nordsjövatten (Skagerakvatten) närmast botten med en salthalt på 3-34 psu. Blandning i övergångszonen mellan utgående ytvatten från Östersjön och sydgående djupvatten från Kattegatt ger ett ytskikt i Kattegatt med en typisk salthalt på 2-2 psu och en typisk skikttjocklek på 1 meter. Salthalten och tjockleken av ytlagret varierar naturligtvis beroende på utflödet från Östersjön, inflöden och blandning i Öresund. Salt vatten som går in i Östersjön kommer mestadels från Kattegatts ytvatten. Djupvatten från Kattegatt är oftast närvarande i Öresund. Därför kan Öresund under stor del av tiden betraktas som bestående av 3 skikt; Östersjövatten samt yt- och bottenvatten från Kattegatt. Blandningen i Öresund mellan dessa tre vattenmassor sker främst vid trösklarna (Mattsson 1996). SMHIs kontinuerliga mätningar i sundet ger information om flödet genom sundet varje timma. Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd har flödet kunnat beräknas (Håkansson 2). Resultatet för 2 visas i figur 3. Under 2 skedde många mindre inflöden på mellan -2 km 3 till Östersjön genom Öresund. Dessutom skedde två större inflöden på omkring 3 km 3 mellan den 24 oktober-7 november och mellan den 24 november-16 december. Flöden har beräknats från SMHI:s kontinuerliga mätningar av vattenstånd. ÖVF:s data från 2 kommer från mätningar vid både in- och utflöde, dock främst utflöde. Vattenutbytet mellan Östersjön och Nordsjön innebär tillfällig lagring av vattenmassor och blandning i övergångsområdet Öresund. Ytlagret i södra Östersjön (Arkonabassängen) är i det närmaste homogent ner till ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Sture Lindahl och Anna Karlsson

18 8 1 Ackumulerat Inflöde km medel medel+stdavv medel-stdavv 2 Figur 3. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund år 2 samt medel och standardavvikelse ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Sture Lindahl och Anna Karlsson

19 9 Hydrografi Provtagningsprogram Under 2 genomfördes fysikalisk-kemiska undersökningar på två djup (yta och botten) vid fem provtagningsstationer; Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF :2). Vid samtliga stationer gjordes även profilmätningar av salt och temperatur. Stationernas positioner framgår av figur 1 och tabell 1. Utöver de fysikalisk-kemiska parametrarna har även halterna av POC (partikulärt organiskt kol) och PON (partikulärt organiskt kväve) Temperatur o C analyserats. Analysresultaten är sammanställda i bilaga 1. I bilaga 2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Resultat från sondmätningar finns stationsvis presenterade i bilaga 3. I denna utvärdering presenteras resultaten av några utvalda parametrar i diagram i figur 4-8. Det finns inga långa tidsserier att tillgå från de fem stationerna som ingår i det nuvarande kontrollprogrammet. Därför har månadsmedelvärden och standardavvikelser från två närliggande stationer, ÖVF 4:1 och ÖVF :1 mellan , valts att jämföra med årets mätningar från ÖVF 4:8 och ÖVF :2. Salthalt psu PO 4 µmol/l 3 DIN µmol/l SiO 3 µmol/l 1 O 2 mättnad % Tot-P µmol/l Tot-N µmol/l Figur 4. Hydrografidata från ÖVF 1:1 (Höganäs). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar åren ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

20 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l 3 DIN µmol/l SiO 3 µmol/l 1 O 2 mättnad % Tot-P µmol/l Tot-N µmol/l Figur. Hydrografidata från ÖVF 3:2 (Lundåkrabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar åren För stationerna ÖVF 1:1 och ÖVF 3:2 finns månadsmedelvärden och standardavvikelser för att tillgå och att jämföra 2 års data från dessa stationer med. Stationen ÖVF 4:11 tillkom 1999 och har därför inga jämförelsevärden. Jämförelserna ger en indikation på om 2 års mätningar innehåller extremt höga eller låga värden på parametrarna. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvärden och bottenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar vattnets ursprung, dvs. om det är Östersjövatten eller yt/djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relateras till vilket vatten som vid mättillfället fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i tabell 3 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVF-station för varje område som ingår i mätprogrammet 2.

21 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l O SiO 3 µmol/l 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Figur 6. Hydrografidata från ÖVF 4:8 (Lommabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar i ÖVF 4:1 ( ). Tabell 3. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring Nedersta raden visar kustkontrollstationens läge. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson Norra Öresund Norra/centrala Öres. Södra/centrala Öres. Södra Öresund Ytvatten S < 2 psu S < 1 psu S < 1 psu S < 11 psu Mellanvatten 2 psu S < 3 psu 1 psu S < 3 psu 1 psu S < 3 psu - Djupvatten S 3 psu S 3 psu S 3 psu S 11 psu ÖVF stationer 1:1, Höganäs 3:2, Lundåkrabukten 4:8, Lommabukten :2, Höllviken

22 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l 3 DIN µmol/l SiO 3 µmol/l 1 O 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Figur 7. Hydrografidata från ÖVF 4:11 (Lommabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2 Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden (Edler och Westring 1993). Det är således en stor mängd information som ligger bakom indelningen. Djupvatten i Öresund är det vatten som också kan benämnas som kattegattvatten, dvs. salt tungt (hög densitet till följd av hög salthalt) vatten som kommer norrifrån. Analogt är då ytvatten i Öresund östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt men kan även vara en blandning med Östersjövatten. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson Vid W Landskrona (bilaga 2) varierade salthalten i det välblandade översta skiktet mellan 8 och 2 psu. Vid tre mättillfällen (februari, oktober och december) observerades höga ytsalthalter och det berodde på att det vid dessa tillfällen rådde inflöde av salt vatten genom Öresund till Östersjön. Salthalten vid botten (4-4 m) varierade under året mellan psu. Salthalten varierade under 2 vid Höganäs (ÖVF 1:1) i intervallet 1-27 psu. I genomsnitt ligger salthalten här uppemot psu högre än vid de andra stationerna. Detta visar tydligt den influens av kattegattvatten som denna station är utsatt för. Vid de två stationerna ÖVF 3:2 och ÖVF 4:8, Lundåkrabukten respektive Lommabukten, varierade salthalten under året i intervallet 8-28 psu res-

23 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l O SiO 3 µmol/l 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Figur 8. Hydrografidata från ÖVF :2 (Höllviken). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 2. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar i ÖVF :1 ( ). Vid första mätningen i februari var halten tot-p ca 2.7 mmol/l och ligger utanför skalan i figuren. pektive 8-3 psu. Här är influensen av östersjövatten större. Vid stationerna ÖVF 4:11 och ÖVF :2 (Lommabukten samt Höllviken), vilka är några meter grundare än de övriga stationerna, varierade salthalten i intervallet 7-2 psu respektive 7-17 psu. De högsta salthalterna vid de respektive stationerna uppmättes i februari och mars, förutom vid station ÖVF 4:8 i Lommabukten, där högsta salthalten uppmättes i november. En jämförelse mellan ytsalthalter och bottensalthalter visar att det vid mättillfällena ofta fanns en salthaltsskiktning vid Höganäs (ÖVF 1:1) och Lundåkrabukten (ÖVF 3:2). I februari och mars framträdde en salthaltsskiktning mer eller mindre vid alla stationer. Skiktningarna framgår tydligast av diagramen i bilaga 3. Vid de två mättillfällena i januari låg ytsalthalten vid Höganäs (ÖVF 1:1) på omkring 2 psu, vilket var den högsta noterade ytsalthalten under 2. Vid de tre stationerna ÖVF 1:1, 3:2 och 4:8 fluktuerade bottensalthalten mellan mättillfällena kraftigt. Vid station ÖVF 4:8 uppmättes i november en salthalt vid botten på 3 psu. Vid detta tillfälle var även temperaturen vid botten högre än vid ytan vilket antyder att ett inflöde hade skett strax före mättillfället och att ett vattenpaket med högre salthalt och högre temperatur fanns kvar ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

24 14 lokalt. Vid detta tillfälle förekom den kraftigaste salthalts-skiktningen som uppmättes under året med en differens på 2 psu mellan ytan och botten vid stationen. De två stationerna i Lommabukten har delvis olika karaktär vilket främst beror på att de är olika djupa. I den yttre djupare varierar salthalten inom ett större intervall än i den inre grundare pga. högre salthalter vid botten. Ytsalthalten visar inga tydliga avvikelser stationerna emellan vilket framgår av bilaga 1. Temperatur W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en kraftig termisk skiktning under juni-september. Den högsta yttemperaturen erhölls den 7 augusti med 17 o C Eftersom alla fem mätstationer inom ÖVF:s provtagningsprogram ligger i grunda områden etableras oftast ingen sommarskiktning här. Högsta ytvattentemperaturen uppmättes i början av augusti i Lommabukten med ca 17 o C men temperaturen vid de övriga stationerna avvek inte mer än någon grad från detta värde. Överhuvudtaget registrerades ingen skiktning vid kusten under 2. Som mest var skillnaden mellan yt- och bottentemperatur 2 o C i Lundåkrabukten och yttre Lommabukten i november då varmt, saltare vatten låg under kallare, sötare vatten. I bilaga 3 visas hur temperaturen förhöll sig under året vid de fem stationerna. Siktdjup Siktdjupet varierade under året, som framgår av tabell 4 mellan. och 9 meter. Vid provtagningarna 1996, 1997, 1998 samt 1999 var det minsta siktdjupet för respektive år 1., 3, 2. samt 3 meter. Det minsta siktdjupet under 2,. meter, uppmättes vid Höganäs (ÖVF 1:1) i början av februari. Vid denna tidpunkt var även siktdjupet i yttre Lommabukten (ÖVF 4:8) och Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) lågt, ca 1. meter. I samband Tabell 4. Siktdjup (meter) vid kustkontrollstationerna 2. DATUM ÖVF :2 ÖVF 4:11 ÖVF 4:8 ÖVF 3:2 ÖVF 1:1 med denna mätning togs prover med höga halter POC och PON (partikulärt organiskt kol och partikulärt organiskt kväve). Då mätstationerna är ganska grunda är det ofta sikt ända ned till botten. Det gör att det är svårt att dra slutsatser om skillnader mellan de fyra stationerna. Framförallt gäller detta Höllviken (ÖVF :2) som bara är 6 m djup och Lommabukten (ÖVF 4:11) som bara är 3 m djup. Det största siktdjupet, 9 meter, uppmättes vid fyra tillfällen; i maj, juli, september och november. Vid dessa tillfällen var siktdjupet större än bottendjupet vid alla stationer. Syrgas och syremättnadsgrad VARIATION * 7* 7,8* 8* , 1,, ,8 2, * 3* 4 8* * 1 8* 8* * 3* 7,* * 3* 8* 8* 9* * 4* 7,* 8* * 3* 8* 8,4* 9,2* , * 3* 7,* 1,* * 3* 7,* 8* 7, * 3* 8* 1* Tecknet * anger att siktdjupet är större än bottendjupet vid mättillfället. Syrgashalter anges här i enheten ml/l mot mg/l i rapporter före För jämförelser gäller att 1.43 mg/l = 1 ml/l. Syreförhållandena beskrivs med syrgashalt och syremättnadsgrad i procent. Mättnadsgraden utgör kvoten mellan uppmätt syrgashalt och syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Syrgashalter och syremättnadsgrader finns sammanställda i bilaga 1 och figur 4-8. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

25 1 1 8 Syrgashalt ml/l ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF :2 W Landskrona jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 9. Syrgashalter i bottenproverna vid de fem kuststationerna samt vid W Landskrona 2. I figur 9 visas syrgashalter vid botten av kuststationerna samt W Landskrona. Här framgår det hur kuststationerna samvarierar med W Landskrona som hade en syrgashalt som varierade i intervallet 1-8 ml/l under 2. Högst var halterna i början och i slutet av året i samband med inflöde av salt syrerikt vatten till Östersjön genom Öresund. Syrgashalterna vid botten av ÖVF:s stationer låg under största delen av året mellan - 9 ml/l vilket är bra. Högst halter noterades i januari-april. Ett mycket lågt värde noterades i november i Lommabukten, vid station ÖVF 4:8, på 1.6 ml/l. Samtidigt var salthalt och temperatur här högre vid botten än vid övriga ÖVF-stationer. Detta antyder att salt, syrefattigt vatten från centrala Öresund pressats in i Lommabukten i samband med inströmning och inte ännu hunnit bytas ut. Resultaten från 2 var jämförbara med dem från 1999 bortsett från det låga värdet i Lommabukten. På större djup, som vid W Landskrona, registrerades det lägsta värdet på 1 ml/l vid provtagningarna under augustiseptember. Jämförs medelvärdet av syrgasmättnaden i vattenpelaren med tidigare mätningar i samma eller i närliggande station noteras att värdena under 2 låg inom standardavvikelsen vid samtliga stationer. Närsalter Mätresultaten för totalfosfor (oorganiskt och organiskt fosfor), löst oorganisk fosfor (DIP), totalkväve (oorganiskt och organiskt kväve), löst oorganiskt kväve (DIN), och löst oorganiskt silikat (silikatkisel) redovisas i detta avsnitt. Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i figur 4-8. DIN utgör summan av nitratkväve, nitritkväve och ammoniumkväve och DIP är fosfatfosfor (PO 4 -P). Lösta oorganiska närsalter är den form som primärproducenter främst tillgodogör sig för tillväxt. I årsrapporter före 1997 har enheten mg/m 3 använts för närsalter men numera används µmol/l. För omvandling av fosfor gäller att 1 µmol/l = 31 mg/m 3, för kväve att 1 µmol/l = 14 mg/m 3 och för silikat att 1 µmol/l = 28 mg/m 3. Fosfor analyseras som totalfosfor och fosfatfosfor. Fosfor förekommer vintertid framförallt i oorganisk form, då vanligtvis 8-9% av totalfosfor utgörs av fosfatfosfor. Vintertid ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

26 16 varierar halterna fosfatfosfor i ytvattnet oftast kring 1 µ[mol/l för att efter vårblomningen minska till omkring. µmol/l under juni-juli. Fosfatfosforhalterna under 2 var aldrig höga och översteg sällan medelvärdet för tidigare observationer i närliggande jämförelsestation. Orsaken till de låga fosfathalterna är troligen de många tillfällena av utflöde genom Öresund av Östersjövatten som rådde vid mätningarna. Fosfathalten är efter algblomningarna generellt lägre i egentliga Östersjön än i Västerhavet. Halterna totalfosfor var normala under året. Undantag utgör värdet i början av februari i Höllviken (ÖVF :2) där halten var extremt hög, 2.7 µmol/l. Årets uppmätta medelhalt av totalfosfor var.79 µmol/l vilket är omkring medel av tidigare årsmedelvärden i ÖVF:s undersökningar Kväve analyseras som totalkväve och som oorganiskt kväve (DIN). Oorganiskt kväve är direkt tillgängligt för den biologiska produktionen och har därför en tydlig årscykel. Allmänt gäller att de högsta halterna uppträder under vintern och minskar sedan snabbt när vårblomningen kommer igång i marsapril. I samband med vårblomningen tar halterna av DIN i det närmaste slut och primärproduktionen blir kvävebegränsad. Mot slutet av oktober-november ökar halterna igen. Under 2 var halterna DIN efter vårblomningen mycket låga ända in i december. Extremt höga halter på upp till 1 µmol/ l uppmättes 2 feb. och 1 mars i Lommabukten, ÖVF 4:11. Även vid ÖVF 4:8 var halterna då mycket höga, ca 4 µmol/l. Orsaken till de höga värdena är troligtvis stor avrinning från land. Tillrinningen till område 4, dit Lommabukten hör, är dessutom betydligt högre än tillrinningen till något annat delområde i Öresund. Från 1999 saknas mätdata under månaderna januari-mars vid ÖVF 4:11 och åren dessförinnan fanns inte stationen med i mätprogrammet varför årets extremt höga värdena inte har någon jämförelse. Dock registrerades mycket höga halter nitrat (omkring 4 µmol/l) vid ÖVF 4:8 i januari-april avvek inte halterna här från övriga stationer. Halterna av totalkväve har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom de inkluderar den organiska delen, men en samtidig minskning av halterna kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna DIN går ned. Årets medelhalt av totalkväve, 26 µmol/l, är, precis som medelhalten totalkväve åren 1998 och 1999, mycket hög och över tidigare observerade årsmedelhalter För enstaka totalkvävehalter kan, liksom för totalfosfor, en rejält förhöjd halt konstateras i Lommabukten vid två av mättillfällena i feb-ruari och mars. Silikat, här endast i den oorganiska formen silikatkisel, är ett ämne som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiskt ligger ythalten i Västerhavet omkring 8 µmol/l fram till vårblomningen då den snabbt sjunker till omkring 1 µmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 1 µmol/l och sjunker sakta ned mot µmol/l varefter den snabbt stiger mot slutet av året. Under 2 skedde nedgången i silikatkisel mellan 1 mars och 6 april, då ythalterna sjönk från i medeltal 14 till µmol/l vid alla kuststationerna. Extremt höga halter noterades i februari och mars i Lommabukten med värden på uppemot 4 µmol/l, alltså samtidigt som de höga värdena på fosfat och framförallt kväve noterades vid samma station. Orsaken var då troligtvis hög tillrinning från land just i detta område. Inga extremt höga värden uppmättes i W Landskrona under 2. Något förhöjda halter uppmättes dock i slutet av oktober efter en period med utflöde av östersjövatten. Halterna minskade sedan till december då det istället var inflöde av kattegattvatten till Östersjön (figur 3). ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

27 17 POC partikulärt organiskt kol POC kan tolkas som ett grovt mått på biomassan och dess variationer på hur plan-- ktonpopulationen, och därmed i någon mån primärproduktionen, varierar (Axelsson och Rydberg, 1993). POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av levande material (alger och plankton), fekalier samt detritus (dött organiskt material). Ett tydligt maximum noterades under 2 den 3 februari vid stationerna ÖVF 3:2, 4:8 och :2. Detta framgår av figur 1. (De två övriga stationerna, ÖVF 1:1 och 4:11, saknar mätvärden vid detta tillfälle och kan därför inte kommenteras.) Denna signal kommer tidigare än nedgången av DIN som påvisar vårblomningen. Detta förlopp, med en topp i POC före nedgången av DIN, har tidigare observerats i data från Bohuskusten Högsta enskilda mätvärdet på POC var 242 µmol/l, ett extremt högt värde i Höllviken, som sammanföll med tidpunkten för lägsta siktdjup i början av februari vid alla ÖVF-stationer. PON partikulärt organiskt kväve PON erhålles i samband med analys av POC. Kvoten POC/PON skall, enligt det molförhållande med vilket planktonalger enligt laboratorieförsök tar upp kol/kväve, ligga kring 7. Denna kvot ger information om i vilket stadium en algblomning är. Störningar från kusten är emellertid för starka för att kvoten skall kunna avläsas här. 2 ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 1 ÖVF 4:2 umol/l 1 januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober novemberdecember Figur 1. Medelhalter av yt- och bottenvärden av POC i de fem kuststationerna 2. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Anna Karlsson

28 18 Växtplankton Metodik Växtplankton har insamlats vid ytan. Den kvantitativa analysen av växtplankton har utförts med Utermöhl-metoden enligt Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Primärproduktion har bestämts på prover från ytan enligt metoden beskriven i Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Klorofyll har bestämts på prover från ytan och 1 meter över botten enligt metoden beskriven i Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Provtagning Under 2 har prover insamlats vid tretton tillfällen mellan januari och december. Provtagning har skett i station ÖVF 1:1, ÖVF 3:2, ÖVF 4:8 och ÖVF :2. Stationernas lägen framgår av figur 1 och tabell 1. Resultat Klorofyll Klorofyllkoncentrationen är ett grovt mått på mängden växtplankton i vattnet. Uppmätta koncentrationer i ytvattnet framgår av tabell och i djupvattnet av tabell 6 samt av figurerna 11 och 12. Tabell. Klorofyllkoncentrationen vid ytan 2 (µg klorofyll. dm -3 ). DATUM HÖGANÄS LUNDÅKRA LOMMA HÖLLVIKEN ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF : Tabell 6. Klorofyllkoncentrationen vid botten 2 (µg klorofyll. dm -3 ). DATUM HÖGANÄS LUNDÅKRA LOMMA HÖLLVIKEN ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF : Årsvariationen i Öresund följer ett mönster med låga halter under vintern och därefter en kort period med höga halter i samband med vårblomningen. Under sommaren kan halterna öka tillfälligt, men i huvudsak är halterna låga. Under hösten ökar klorofyllhalten igen och kan ibland nå upp till mycket höga värden. I januari och februari 1999 förekom inte någon vinterblomning och inte heller motsvarande månader 2. Trots detta var klorofyllkoncentrationen vid de södra stationerna Höllviken (ÖVF :2) och Lommabukten (ÖVF 4:8) förhållandevis hög tidigt i februari. Från början av mars ökade klorofyllkoncentrationen vid samtliga stationer. Mätningarna har inte kunnat detektera någon kortvarig kraftig vårblomning, utan en långsam ökning av klorofyllet kunde utläsas av våra data. De högsta klorofyllkoncentrationerna uppmättes i början av april. Vid stationen Höganäs (ÖVF 1:1) uppmättes.3 µg/liter vid botten och 4.8 µg/liter vid ytan i början av april. Vid de övriga stationerna låg klorofyllkoncentrationen mellan 1 och 2.6 µg/liter vid ytan. Från början av maj till början av augusti varierade klorofyllhalterna i hela Öresund mellan.6 och 2.6 µg/liter. Det högsta värdet under denna period uppmättes i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och de lägsta i Höllviken (ÖVF :2). ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Lars Edler

29 HÖGANÄS 1:1 LUNDÅKRA 3:2 LOMMA 4:8 HÖLLVIKEN : µg. dm Figur 11. Klorofyllkoncentrationen vid ytan 6 4 HÖGANÄS 1:1 LUNDÅKRA 3:2 LOMMA 4:8 HÖLLVIKEN :2 µg. dm Figur 12. Klorofyllkoncentrationen vid botten I slutet av sommaren ökade klorofyllkoncentrationerna generellt i Öresund. Vid Höllviken (ÖVF :2) uppmättes maximum (2. µg/liter) i början av oktober, liksom i Lommabukten (ÖVF 4:8) och i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) (4.3 respektive 3.6 µg/liter) och vid Höganäs (ÖVF 1:1) i november med 3.1 µg/liter. Månadsmedelvärden för sommar- respektive vinterperiod, figur 13, kan endast jämföras i Lundåkrabukten. Jämförelsen, som omfattar 16 år, 198-2, visar att medelklorofyllkoncentrationen under sommaren minskat med ungefär. µg/liter över perioden och har haft motsvarande ökning för vinterperioden. Primärproduktion Den uppmätta dagliga primärproduktionen framgår av figur 14 och 1 samt av tabell 7. Produktionen under vintermånaderna låg i hela området i storleksordningen mg C. m -2. dag -1. I början av mars märktes en höjning i samband med vårblomningens utveckling vid den nordligaste stationen, Höganäs. De högsta vårvärdena uppmättes i början av april. Det är sannolikt att vårblomningens maximum nåtts något tidigare. Vid Höganäs uppmättes 62 mg C. m -2. dag -1, vilket är en låg produktion vid denna tid. Vid de övriga stationerna var primärproduktionen ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Lars Edler

30 2 4 SOMMAR VINTER Linjär (SOMMAR) Linjär (VINTER) Figur 13. Medelkoncentrationen av klorofyll (µg Klorofyll. dm -3 ) ytan-botten. Lundåkra, ÖVF 3: HÖGANÄS ÖVF 1: LUNDÅKRA ÖVF 3: LOMMA ÖVF 4: HÖLLVIKEN ÖVF :2 J F M A M J J A S O N D Figur 14. Primärproduktion 2 (mg C. m -2 dag-1) ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Lars Edler

31 21 Tabell 7. Daglig primärproduktion 2 (mg C. dm -2. dag -1 ). DATUM HÖGANÄS LUNDÅKRA LOMMA HÖLLVIKEN ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF : också förhöjd i samband med vårblomningen, men med successivt lägre dagsvärden söderut. Under sommaren var primärproduktionen hög på samtliga stationer. Under juli och augusti varierade dagsproduktionen mellan 4 och 12 mg C. m -2. dag -1 vid de nordliga stationerna och mellan 2 och 9 mg C. m -2. dag -1 vid de två sydliga. Från och med september skedde en stadig nedgång i produktionen och i december uppmättes värden mellan 2 och 286 C. m -2. dag -1 med successivt sjunkande värden söderut. De tretton mätningarna som genomförts 2 ger möjlighet att grovt uppskatta den årliga primärproduktionen. Det ska dock understrykas att säkra årsproduktionsvärden kräver 2-2 mätningar, eftersom planktonalgernas generationstid är mycket kort, vanligen 1- dagar. Öresund är dessutom ett område, som kräver ytterligare provtagningsfrekvens för att det ska vara möjligt att ange säkra årsproduktionsvärden, eftersom vattnet snabbt passerar genom sundet. Ytterligare en osäkerhetsfaktor är att mätningen sker endast med ytprov. Detta värde används i kombination med ljuspenetreringen i vattnet för att beräkna vattenpelarens produktion. De data som föreligger för 2 tyder på en årsproduktion av 6-1 g kol. m -2, med de lägsta värdena i söder och en ökning norrut. Samtliga stationers årsvärden för 2 ligger över långtidsmedelvärdet, som framgår av tabell 8. Växtplankton Växtplankton består av flera grupper av encelliga organismer med helt olika levnadsvillkor. Mycket grovt kan de indelas i tre grupper; diatoméer (kiselalger), flagellater och blågröna alger (cyanobakterier). Skillnaderna mellan dessa grupper ligger inte enbart i uppbyggnaden, utan också i deras fysiologiska och ekologiska egenskaper. 1 8 SOMMAR VINTER Linjär (SOMMAR) Linjär (VINTER) Figur 1. Medelvärde av primärproduktionen (mg C. m-2. dag -1 ) Lundåkra, ÖVF 3:2. ÖVF Rapport 21:1 SMHI - Lars Edler