UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND Hydrografi

Transkript

1 Nr UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2010 Hydrografi Författare: Anna Edman, SMHI Provtagare: Björn Becker, SMHI Bo Juhlin, SMHI Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Albertsson, SMHI SMHI ÖVF Rapport 2011:2 #532

2 Författare: Uppdragsgivare: Rapport nr Anna Edman Öresunds vattenvårdsförbund ÖVF 2011:2 SMHI Granskningsdatum: Granskad av: Dnr: Version Elisabeth Sahlsten 2009/1531/ Rapport

3 Årsrapport 2010 Hydrografi Öresunds Kustvattenkontroll Författare: Anna Edman, SMHI: Hydrografi Provtagare: Björn Becker, SMHI Bo Juhlin, SMHI Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Albertsson, SMHI Analyser: Oceanografiska laboratoriet, SMHI Elisabeth Sahlsten, SMHI, laboratorieansvarig Johan Håkansson, SMHI, kvalitetsansvarig ISSN Uppdragstagare SMHI Norrköping Uppdragsgivare Öresunds vattenvårdsförbund c/o Bo Leander SWECO Environment Box Malmö Distribution Öresunds vattenvårdsförbund Klassificering (x) Allmän ( ) Affärssekretess Nyckelord Kontaktperson Anna Edman anna.edman@smhi.se Kontaktperson Kustvattenkontroll, miljöövervakning, Öresund, årsrapport, 2010, hydrografi Övrigt Bo Leander bo.leander@sweco.se SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 1

4 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING VÄDERÅRET STRÖMMAR Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Flöden genom Öresund HYDROGRAFI Provtagningsprogram Metodik RESULTAT Salthalt Temperatur Siktdjup Syrgas och syremättnadsgrad Närsalter och totalhalter Fosfor Kväve Silikat POC partikulärt organiskt kol Kvoten POC/PON REFERENSER Bilaga 1. Stationstabell Bilaga 2. Station W Landskrona Bilaga 3. CTD data Bilaga 4. Metoduppgifter SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 2

5 1 Sammanfattning På uppdrag av Öresunds Vattenvårdsförbund (ÖVF) genomförde Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) fysikalisk-kemiska undersökningar vid fem provtagningsstationer Stationerna benämns Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) samt Höllviken (ÖVF 5:2). Besvärliga isförhållanden har förhindrat provtagningen, främst under årets första två månader. Sammanlagt genomfördes 12 provtagningar under perioden 4 mars till 21 december Resultat och analyser av provtagningarna för år 2010 sammanfattas i denna rapport. År 2010 bjöd på en ovanligt lång och kall vinter och en varm sommar. I trakterna av norra Öresund placerade sig 2010 som ett av de tio kallaste åren de senaste hundratio åren. Vårfloden kom först i slutet av mars. Det lugna och varma sommarvädret gjorde att vi uppnådde sköna badtemperaturer (22.6 C i Lommabukten) i juli, medan augusti i stället bjöd på ett flertal kraftiga skyfall. Året avslutades som det inleddes: med kyligt vinterväder. Under 2010 förekom endast några mindre flöden av saltare vatten till Östersjön genom Öresund under hösten. Salthalten vid kuststationerna har legat på en låg nivå vid flertalet mättillfällen Det är med andra ord i huvudsak ytvatten från Östersjön som präglat årets hydrografiprovtagningar. Årets lägsta siktdjup observerades i oktober vid ÖVF 4:8 i Lommabukten och uppgick endast till 2.5 m till följd av höstblomning, vilket ses i höga klorofyll a-halter vid mättillfället. Generellt sett rådde goda syreförhållanden i bottenvattnet under Årets första tre mätningar under mars månad visade tydligt att vårblomningen kom igång under månaden och närsalterna förbrukades, från att ha legat på hög nivå i början av mars till att vara slut i slutet av mars. Tecken finns också på blomning på vissa håll i maj och i september-oktober. Statusen gällande näringsämnen var under 2010 måttlig eller otillfredsställande inom Öresundsområdet. Vi har med andra ord en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år Överlag låg både halten oorganiskt kväve och fosfor på en normal till låg nivå under 2010 jämfört med 10-årsperioden Detsamma gäller totalhalterna av kväve och fosfor som inte visat några extremer under Efter vintern 2004/2005 då ett större inflöde av syrehaltigt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 3

6 2 Väderåret Till skillnad mot tidigare under 2000-talet, så blev 2010 ett mycket kallt år i i stort sett hela Sverige. I trakterna av norra Öresund placerade sig 2010 som ett av de tio kallaste åren de senaste hundratio åren. Längs västra Skånes kusttrakter hamnade årsmedeltemperaturen ca 0.8 grader under det normala, medan årsnederbörden var över det normala. Medeltemperatur och medelnederbörd redovisas månadsvis för Helsingborg 2010 i Figur Nederbörd (mm) Temperatur ( C) 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec -10 Nederbörd 2010 Nederbörd Temperatur 2010 Temperatur Figur 1. Temperatur och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 2010 samt medelvärden från normalperioden Det kalla vädret som avslutade 2010 fortsatte in på det nya året. Januari-februari bjöd både på kyla och på mycket snö och långvarigt snötäcke. I Helsingborg låg snö från 5 januari till 13 mars och som mest uppmättes 25 cm snödjup den 25 februari. Fram i mars kom sedan våren smygande och det var först mot mitten-slutet av månaden som snösmältningen tilltog. Vårfloden i vattendragen som mynnar i Öresund nådde således sin kulmen i slutet av mars. Våren fortsatte med varmt och torrt väder i april och därefter var det åter lite kyligare och blötare än normalt i maj. Sommaren inleddes med både varma och ostadiga perioder i juni. Från midsommar till mitten av augusti var det sedan varmt. Under första halvan av juli nådde temperaturen flera gånger över 30 grader och man hade tropiska nätter (över 20 grader) på sina håll. På flera platser i Sverige slogs värmerekord i juli. I Lund noterades 34.3, vilket är den högsta temperaturen sedan mätningarna startade Längs Öresundskusten varierade nederbördsmängderna mycket under sommaren, från långt under det normala i juli till långt över det normala till följd av ett flertal kraftiga skyfall i augusti. Höstvädret var växlande med både gråmulna perioder samt perioder av soligt högtrycksbetonat väder. Slutet av året var, liksom inledningen, kallare än normalt och från slutet av november låg återigen ett snötäcke längs Öresundskusten. I december rådde sträng kyla och köldrekord sattes på flera platser i södra Sverige och julen 2010 blev den vitaste på länge. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 4

7 3 Strömmar 3.1 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Öresund utgör tillsammans med Bälten tröskelområdet mellan Östersjön och Västerhavet. Öresund sträcker sig från Falsterbo i söder till Kullen i norr. Det största djupet i Öresund uppgår till ca 50 m och ligger öster om Ven. I sundet finns vidsträckta grundområden, t.ex. i Lundåkrabukten söder om Landskrona och i Lommabukten norr om Malmö. Tröskelområdet tvärs över Öresund vid Drogden är grunt med ett vattendjup på mindre än 10 m. Strömmarna i Öresund drivs av sötvattenöverskottet i Östersjön och av hög- och lågtrycksförhållanden i haven runt Sverige. Den årliga tillförseln av sötvatten från land gör att Östersjöns yta i genomsnitt under året ligger högre än Kattegatts yta och därför strömmar ytvatten norrut genom Öresund och Bälten. Även om ytströmmen i genomsnitt under en längre period är nordgående och går ut i Kattegatt, bestäms ytvattenflödena från dag till dag av vattenståndsskillnaderna mellan sydvästra Östersjön och södra Kattegatt och det är inte ovanligt med strömhastigheter i ytan på mer än 1 m/s. Vattenståndskillnaderna beror främst på storskaliga variationer hos vinden och lufttrycket, och varierar på en tidsskala av dygn eller veckor. Tidvattnet saknar i princip betydelse för vattenomsättningen i sundet. Den normala skiktningen i Öresund består av ett sötare ytskikt av främst östersjövatten ner till m djup med en salthalt på 8-15 psu. Under det kommer först ett lager som består av ytvatten från Kattegatt med en salthalt på psu. Allra djupast återfinns saltare vatten från Kattegatts djupområden med en salthalt på psu. Ytvattnets salthalt i Öresund ökar från ca 8 psu i söder genom blandning mellan skikten till ca 15 psu norr om Helsingborg. Medelströmbilden i Öresund visar en nordgående ström i ytan ner till m djup. Under det lagret strömmar vattnet söderut i de vattenmassor som består av yt- och djupvatten från Kattegatt. Vattnet som strömmar söderut blandas efterhand upp i ytlagret. Vid Drogdentröskeln med en tröskeldjup på 8 m är omblandningen högst på grund av bottenfriktionen. Variationerna runt den beskrivna medelströmbilden är stora. Strömmarna byter ofta riktning och vid t.ex. lågtryckspassager med hårda sydvästliga vindar kan hela vattenmassan i Öresund bestå av vatten från Kattegatt med hög salthalt som strömmar söderut över tröskeln och in i Östersjön under flera dygn. De höga strömhastigheter som är vanliga skapar tillsammans med sundets topografi storskaliga virvlar i bland annat Lundåkrabukten och Lommabukten. Corioliskraften, som genereras av jordrotationens högervridande effekt, medför att ytlagret blir djupare på den svenska sidan vid nordgående ytström och djupare på den danska sidan när ytströmmen går söderut. 3.2 Flöden genom Öresund 2010 Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd kan flödet genom Öresund beräknas (Håkansson 1998). SMHIs kontinuerliga mätningar i sundet ger information om nettoinflödet genom Öresund för varje timme. Resultatet för 2010 redovisas i Figur 2. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 5

8 Figur 2. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund år 2010 samt medelvärde och standardavvikelse Utflödet från Östersjön genom Öresund var under 2010 totalt ca 420 km³ vilket är omkring 60 km³ mer än medelflödet och högre än normalt. Under 2010 förekom inflöden av saltare vatten till Östersjön genom Öresund främst under hösten. Dessa hade en volym på upp till ca 40 km³. De största utflödena från Östersjön sker normalt under våren från mars till maj då flodernas vårflöden pågår. Dock var detta inte så tydligt under 2010 då utflödesperioderna under våren i stället brutits av med små inflöden under flera tillfällen. Från början av maj till mitten av augusti hade vi däremot en relativt lång sammanhängande period med utflöde om ca 140 km³ totalt. Värt att notera för 2010 är att utflödet under stor del av året legat på gränsen till en nivå över det normala (ackumulerat inflöde under medel). 4 Hydrografi 4.1 Provtagningsprogram Fysikalisk-kemiska undersökningar har genomförts på två djup, 0,5 meter under ytan och 1 meter över botten, vid fem provtagningsstationer: Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Som utgångspunkt har provtagningsfrekvensen varit en gång i mitten av varje månad. Under 2010 har dock avsteg från detta varit nödvändiga eftersom besvärliga isförhållanden har förhindrat provtagningen, främst under årets första två månader. Sammanlagt genomfördes 12 provtagningar under perioden 4 mars till 21 december Från vattenproven från de båda djupen har samtliga parametrar i Bilaga 7.4 analyserats och resultaten är sammanställda i Bilaga 7.1. Temperatur och salinitet har i tillägg mätts med hjälp av CTD-sond, för att få en profil över djupet. Resultat från CTD-profilmätningar finns i tabellform stationsvis presenterade i Bilaga 7.3. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 6

9 Stationernas positioner framgår av Figur 3 och Tabell 1. Tabell 1. Stationsnamn, lägeskoordinater och vattendjup (m) på de fem stationer som ingår i Öresunds vattenvårdsprogram när det gäller hydrografi. Station Latitud N Longitud E Vattendjup ca, m ÖVF 1: ' ' 9 ÖVF 3: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 3 ÖVF 5: ' ' 6 Figur 3. Karta över provtagningsstationer. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 7

10 I Bilaga 7.2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Denna station provtas en gång per månad och ingår i nationella miljöövervakningen i utsjön som SMHI utför. Stationen får i denna rapport representera de öppnare delarna av Öresund. En sammanställning av metoduppgifter för de olika analyserade parametrarna finns i Bilaga Metodik I denna utvärdering presenteras resultaten av följande utvalda parametrar i diagram i Figur Figur 8: temperatur, salthalt, fosfatfosfor ( PO 4, anges i fortsättningen som PO 4 ), löst oorganiskt kväve (DIN- Dissolved Inorganic Nitrogen), silikat (SiO 3 ), syrgasmättnad (O 2 - mättnad), totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N). För att bedöma de hydrografiska parametrarna används som jämförelse medelvärden och standardavvikelse för perioden som normalvärden. Vilken bedömning som görs beror på hur det aktuella mätvärdet förhåller sig till långtidsmedelvärdet ± standardavvikelsen, se Tabell 2. Tabell 2. Bedömningsgrunder för de hydrografiska parametrarna i ÖVF:s provtagningsområde. Avvikelse Bedömning < 2 standardavvikelser under medelvärde Mycket under det normala < 1 standardavvikelse under medelvärde Under det normala Inom gränsen för ± en standardavvikelse Normalt > 1 standardavvikelse över medelvärde Över det normala > 2 standardavvikelser över medelvärde Mycket över det normala Jämförelserna ger en indikation på om årets mätningar innehåller extremt höga eller låga värden på parametrarna. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvattenvärden och bottenvattenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Vid årsskiftet 2007/2008 utkom nya bedömningsgrunder för vattenarbetet i Sverige (Naturvårdsverket: handbok 2007:4, 12/2007). Bedömningsgrunderna används för att klassificera ett vattenområdes status med avseende på exempelvis näringsämnen. Införandet av EU:s vattendirektiv ledde bland annat till etablering av nya vattenmyndigheter och målsättningen är att sjöar, vattendrag och kustvatten skall ha uppnått god ekologisk status senast Vattenmyndigheten för södra Östersjön har i sin förvaltningsplan för ( gett en tidsfrist till 2021 för samtliga kustvattenförekomster att uppnå målet. Statusklassificering anges framöver i ekologiska kvalitetskvoter (EK) för att kunna jämföra vattnets tillstånd mellan medlemsländerna. EK visar avvikelsen från ett referensvärde. Statusklasserna benämns hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Hur stor avvikelse från referensvärdet som är acceptabelt beror på parametern man betraktar. Därför skiljer sig till exempel EK-värdet för gränsen mellan god och måttlig status för olika parametrar åt. Man kan alltså inte rakt av jämföra EK-värden mellan olika parametrar. Sveriges kustvatten har delats in i 25 typer. Mätstationerna som ingår i Öresunds kustvattenkontroll ligger i områdena 5, 6 och 7 (se Tabell 3). Bedömningsgrunderna är anpassade efter de olika typområdena. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 8

11 Indelning i typområden för stationerna inom Öresunds kustvattenkontroll- Tabell 3. program 5. Södra Hallands och norra Öresunds ÖVF 1:1 Höganäs kustvatten 6. Öresunds kustvatten ÖVF 3:2 Lundåkrabukten ÖVF 4:8 Lommabukten ÖVF 4:11 Lommabukten (W Landskrona) 7. Skånes kustvatten ÖVF 5:2 Höllviken I bedömningsgrunderna utgår man från en salthaltsgradient i kustvattnet när man bedömer närsalter och siktdjup. Denna tar sin början i sötvattentillrinningen från land och slutar i havsvattnet utanför kusten. Inte bara salthalten varierar med avståndet från kusten utan även närsalthalterna. En kvävehalt som nära land kan innebära god status, kan längre ut till havs klassas som måttlig. I bedömningsgrunderna baseras statusklassningen på ett medelvärde av de senaste tre årens mätningar, för att inte ett enskilt extremt år ska få för stort genomslag. Det värde som anges för 2010 avser alltså data från SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 9

12 5 Resultat Figur 4. Hydrografidata från Höganäs (ÖVF 1:1). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 10

13 Figur 5. Hydrografidata från Lundåkrabukten (ÖVF 3:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 11

14 Figur 6. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:8). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 12

15 Figur 7. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:11). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 13

16 Figur 8. Hydrografidata från Höllviken (ÖVF 5:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 14

17 5.1 Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar om vattnet kommer från Östersjön eller om det är yt- respektive djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relaterar till vilket vatten som vid mätningen fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i Tabell 4 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVF station för varje område som ingår i mätprogrammet). Tabell 4. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring Norra Öresund Norra/centrala Södra/centrala Södra Öresund Ytvatten S < 25 S < 15 S < 15 S < 11 Mellanvatten 25 S < S < S < 30 - Djupvatten S 30 S 30 S 30 S 11 ÖVF stationer Höganäs (ÖVF 1:1) Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) Lommabukten (ÖVF 4:8) Höllviken (ÖVF 5:2) Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden (Edler och Westring, 1993). Djupvatten i Öresund är djupvatten från Kattegatt som kommer norrifrån längs botten. Detta vatten har ofta en högre salthalt och därmed en högre densitet. Ytvatten i Öresund är oftast Östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt, men kan även vara en blandning av vatten från Östersjön och Kattegatt Höga salthalter i ytskiktet vid utsjöstationen W Landskrona indikerar ett flöde av saltare vatten genom Öresund in till Östersjön medan lägre salthalter indikerar ett flöde av brackvatten ut ur Östersjön. Under 2010 uppmättes salthalter över 15 psu i ytvattnet vid W Landskrona endast vid två tillfällen; slutet av augusti och början av december då saltare vatten strömmade genom Öresund in i Östersjön, se Figur 2 och Avsnitt 3. Som nämnts i Avsnitt 3 var utflödet från Östersjön på gränsen till över det normala under stor del av 2010, vilket också kan ses i resultaten vid W Landskrona. Här har salthalten varit nära eller under den nedre gränsen för det normala under större delen av året, se Bilaga 7.2. Detsamma kan ses vid kuststationerna, där salthalten alltså legat på en låg nivå vid flertalet mättillfällen 2010 (se Figur 4 - Figur 8 och Bilaga 7.1 och 7.3). Det är med andra ord i huvudsak ytvatten från Östersjön som präglat årets hydrografiprovtagningar. Några undantag finns dock då salthalten varit hög. Exempelvis har mellanvatten påträffats på samtliga stationer vid provtagningen i början av mars då salthalten i ytan låg på ca 22 psu i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Lommabukten (ÖVF 4:8) samt på dryga 18 psu vid ÖVF 4:11 i Lommabukten, vilket för alla tre stationerna var mycket över det normala. I juni uppmättes högre salthalt än normalt vid Höganäs (ÖVF 1:1) och i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) där man också tydligt kunde se inverkan av mellanvatten (15 S < 30) på djup större än 5 m. På station ÖVF 4:8 i Lommabukten uppmättes också ett lager med mellanvatten allra närmast botten i slutet på mars, i oktober och i december. Förekomst av djupvatten registrerades inte under något mättillfälle under året. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 15

18 5.2 Temperatur Ytvattentemperaturen visar stora årstidsvariationer i våra omgivande hav. Ett generellt mönster är att ytvattnet värms upp under våren och ett varmare ytlager bildas med ett temperatursprångskikt som avgränsar ytskiktet från det kallare underliggande skiktet. Utbytesprocesser mellan ytlagret och underliggande lager spärras härigenom effektivt. Under höst och vinter avkyls ytvattnet och temperatursprångskiktet försvinner. Härigenom kan blandningsprocesser lättare ske och t.ex. näringsämnen görs tillgängliga i ytlagret. Salthaltsskiktning finns dock för det mesta, vilket vid många situationer kan utgöra ett effektivt hinder för utbyte mellan yt- och bottenvatten W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en typiskt utvecklad temperaturskiktning under slutet av maj september. Den högsta ytvattentemperaturen uppmättes den 20 juli till 20.8 C, den lägsta till -0.3 C den 15 februari. Eftersom alla 5 mätstationer inom ÖVFs provtagningsområde ligger i grunda områden utvecklas ingen sommarskiktning på dessa stationer. Dess bottendjup ligger grundare än temperatursprångskiktet på W Landskrona. Temperaturen i vattnet följer, som väntat, i genomsnitt samma mönster som temperaturen i luften. Under 2010 innebar detta att vattentemperaturen låg över det normala under juli och i viss mån även augusti medan den låg under det normala i början och slutet av året. Årets högsta ytvattentemperatur uppmättes i juli i Lommabukten (ÖVF 4:11) med 22.6 C och årets lägsta ytvattentemperatur uppmättes i december i Höllviken (ÖVF 5:2) med -0.1 C. 5.3 Siktdjup Ett lägre siktdjup under sommaren är i många områden ett indirekt mått på ökad förekomst av växtplankton. Siktdjupet påverkas dock även av humus i de områden där avrinningen från land är stor och av resuspenderat bottenmaterial i grunda områden. Bottendjupet varierar alltid något mellan provtagningstillfällena, främst beroende på det dagliga vattenståndet. I Tabell 5 uppges verkligt siktdjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än det verkliga djupet uppges även det verkliga djupet Siktdjupet på samtliga stationer varierade under året, som framgår av Tabell 5, mellan 2.5 m och 10 m. Vid de flesta mättillfällena under året var siktdjupet nära eller större än bottendjupet. I augusti, oktober och november var dock siktdjupet begränsat (mindre än bottendjupet) på några stationer. Vid exempelvis ÖVF 4:8 uppgick siktdjupet endast till 2.5 m i oktober till följd av höstblomning av växtplankton, vilket ses i höga klorofyll a-halter vid mättillfället. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 16

19 Tabell 5. Siktdjup (meter) vid kustkontrollstationerna Tecknet > anger att siktdjupet är större än bottendjupet. Bottendjupen varierar något mellan provtagningstillfällena. I tabellen uppges verkligt bottendjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än verkligt djup uppges verkligt djup inom parentes. ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 VARIATION >6.5 >7.5 > >9 >7 >6 > >7 >8 >3 > >8 >7.5 >10 >2.5 > >7.5 >7.5 >3 > (9) >7 >7 >2.5 > >9 >7.5 >8 >2.5 > (8) >7 6 (7) > >10 >7.5 >8 >3 > (9) 6 (6.5) 2.5 (7) >3 4 (5) (8) >7 6 (7) >3.5 > >7.5 >7 > (5) För att kunna genomföra en statusklassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ska siktdjupet mätas månatligen under sommaren (juni till augusti). Statusen bestäms genom att medelvärdet av de senaste tre årens värden för sommarperioden jämförs med klassgränserna. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande (se Tabell 6). Siktdjupet var under sommarperioden som mest 1.5 m från bottendjupet eller större än bottendjupet på samtliga stationer. Statusen blev därmed måttlig vid de tre djupare kuststationerna. Tabell 6. Bedömning av siktdjup enligt bedömningsgrunderna. De gråmarkerade stationerna har ett för litet djup för bedömning. Även övriga stationer har på gränsen till för litet djup för att göra en rättvisande bedömning. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande. Siktdjup Öresund Sommar Statusklassning EK-värde Mätvärden meter (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn bottendjup TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m 5 måttlig måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA m 6 måttlig måttlig ÖVF 4:8 LOMMA m 6 måttlig måttlig ÖVF 4:11 LOMMA m ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN m W LANDSKRONA måttlig måttlig Syrgas och syremättnadsgrad Syreförhållandena i bottenvattnet följer en tydlig årscykel. Perioden mellan januari och maj kan anses mindre påverkad av biologiska processer och syrgaskoncentrationen bestäms till större delen av vattenförekomstens naturliga egenskaper som t.ex. vattenomsättning. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 17

20 Syrgashalten minskar sedan successivt under våren och sommaren i takt med ökad temperatur och skiktning av vattenmassan och av att dött växt- och djurmaterial sedimenterar ner till bottenvattnet och bryts ned. Vid nedbrytning förbrukas syre och då syret tagit slut bildas svavelväte som är giftigt. Under perioden mellan juni och december bestäms syrgashalten alltså i större utsträckning även av biologisk aktivitet och därmed indirekt av mänsklig aktivitet. De platser som främst uppmärksammas är de där halterna understiger den kritiska gränsen 3.5 ml/l och de områden där syret helt tagit slut. Redan vid 3 4 ml/l skadas unga individer och bottenlevande djur. När syrgashalten sjunker under 2 ml/l flyr de flesta fiskar området. För att kunna göra en statusbedömning med avseende på syrgashalten måste man inte bara skilja mellan områden där djupvattnet är syresatt året runt under flera år i rad utan även på olika varianter av syrebrist. Syrebrist kan vara säsongsmässig, vilket innebär att syrebrist uppstår under sensommar och höst pga. nedbrytning av organiskt material i djupvattnet, för att sedan återgå till det normala under vintern, då den vertikala omblandningen leder till syresättning av djupvattnet. Syrebristen kan vara flerårig, när gränsvärdet på 3.5 ml/l underskrids under hela året trots att omsättningstiden 1 i djupvattnet är mindre än ett år. Brist på syre kan också vara ständigt förekommande (i områden där omsättningstiden i djupvattnet är större än ett år). Vad som gäller för en specifik station/vattenförekomst bestäms utifrån en rad tester där det först bestäms om syrgasbrist är ett problem och sedan, ifall det föreligger syrgasbrist, av vilken typ den är. Syrgasförhållande kan beskrivas både med syrgashalt (ml/l) och syremättnadsgrad (%). Syremättnadsgraden utgör andelen uppmätt syrgas av syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Kallt vatten kan lösa mer syre än varmt vatten och sötvatten kan lösa mera syre än saltvatten. Normalmättat vatten innehåller en mättnadsgrad på 100 %. I havet kan både fysikaliska och biologiska processer påverka syremättnadsgraden. Till exempel kan en temperaturförändring eller inblandning av luft (syre) genom vågor leda till en syremättnadsgrad mellan 95 och 105 %. En syremättnadsgrad över 100 % kan också vara ett tecken på en algblomning. Medan algerna växer producerar de syre vilket leder till övermättnad. Vid kraftiga blomningar kan syremättnadsgraden uppgå till %. Mättat eller övermättat vatten är vanligt under den varma årstiden mellan maj och september. På hösten, när vattnet kyls av och algerna slutar växa kan man få en undermättnad tills en ny jämvikt med atmosfären ställer in sig. Syremättnadsgrader finns sammanställda i Bilaga 7.1 och i Figur 4-Figur Första steget när man gör en statusklassning enligt bedömningsgrunderna är att man för varje station sammanfattar syrgashalterna i bottenvattnet för alla månader under en treårsperiod. Ligger medelvärdet av de 25 % lägsta syrgashalterna över 3.5 ml/l så har stationen hög status med avseende på syrgashalt. Detta är fallet för alla stationer i Öresunds vattenvårdsförbunds mätprogram för den senaste treårsperioden. Resultatet är sämre för referensstationen W Landskrona som uppvisar säsongsmässig syrgasbrist, men trots detta uppnådde den god status. I Figur 9 visas syrgashalter i bottenvattnet på kuststationerna samt W Landskrona. Vid W Landskrona har syrgasvärdena legat under gränsen för det normala hela första halvåret Värden under 3.5 ml/l uppmättes mellan juni och december, med undantag av augusti. Syrgashalten i bottenvattnet var som lägst 1.9 ml/l. Det högsta syrgasvärdet i bottenvattnet vid W Landskrona uppmättes i mitten av februari till 4.9 ml/l. 1 Omsättningstiden är den tid (i dagar) det tar att byta ut allt djupvatten i vattenförekomsten SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 18

21 12 10 Syrgashalt ml/l ÖVF 1.1 ÖVF 3.2 ÖVF 4.8 ÖVF 4.11 ÖVF 5.2 W Landskrona j f m a m j j a s o n d Figur 9. Syrgashalter i bottenvattnet på de fem kuststationerna samt på stationen W Landskrona Syrgashalten i bottenvattnet vid kuststationerna har i stort sett legat över 6 ml/l under hela året, vilket innebär mycket goda syreförhållanden. Det högsta värdet, 10 ml/l uppmättes i mars och i maj på station ÖVF 4:11 i Lommabukten. Lägst syrgashalter uppmättes i augustiseptember vid alla stationer. Det lägsta värdet för syrgas i provtagningsområdet, 5.6 ml/l i bottenvattnet, observerades vid ÖVF 1:1, Höganäs, i september. Låga halter av syrgas i Öresunds bottenvatten kan ofta uppträda i samband med att syrefattigt djupvatten från Kattegatt letat sig in vid kuststationerna. Som nämnts i avsnitt 5.1 så påträffades inte djupvatten från Kattegatt vid något mättillfälle i Öresunds bottenvatten och syrgashalterna vid botten såg överlag bra ut. Som nämnts ovan kan en syremättnadsgrad över 100 % tyda på algblomning. Under 2010 observerades högre syremättnadsgrad än normalt på flera stationer från slutet av mars till maj samt i juli. I mars registrerades höga värden av klorofyll a, medan höga syremättnadsvärden vid övriga tillfällen har andra orsakssamband. Störst avvikelse från det normala uppvisade station ÖVF 4:11 i Lommabukten i maj, juli och september då syremättnadsgraden var mycket över det normala, som mest 129 % (medel av yt- och bottenvärde) i maj. Det är osäkert vad detta beror på eftersom varken klorofyll a-värden eller data från primärproduktionsanalyserna pekar på någon kraftig blomning vid mättillfället (se vidare årsrapport för växtplankton, klorofyll och primärproduktion, ÖVF). Låga syremättnadsgrader förkommer vanligen på vintern, ofta i samband med inflöde av syrefattigt vatten ur djupare skikt i Kattegatt. I början på mars var således syremättnaden under det normala, samtidigt som det var påverkan av mellanvatten från Kattegatt vid stationerna ÖVF 3:2, ÖVF 4:8 och ÖVF 4:11. För det mesta har dock syremättnadsgraden legat inom gränsen för det normala vid alla stationer i provtagningsområdet. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 19

22 5.5 Närsalter och totalhalter I detta avsnitt redovisas mätresultat för följande kemiska parametrar: Löst oorganiskt fosfor (DIP-Dissolved Inorganic Phosphorus, PO4-P, fosfat ) Totalfosfor (Tot-P, oorganiskt och organisk fosfor, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kväve (DIN-Dissolved Inorganic Nitrogen, summa ammonium, nitrit och nitrat) Totalkväve (Tot-N, oorganiskt och organiskt kväve, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kisel (SiO3, silikatkisel) Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i Figur 4-Figur 8. Lösta närsalter i oorganisk form (DIN och DIP) följer en tydlig årscykel med höga halter vintertid och lägre halter under sommaren. Under växtsäsongen/sommaren tillgodogör sig primärproducenterna närsalter för tillväxt och halterna sjunker. Under hösten/vintern bryts det organiska materialet ner och halterna ökar igen. Halten av lösta oorganiska närsalter under vintern, då obetydlig primärproduktion förekommer, ger därför ett mått på hur stort förråd av närsalter som finns och vilken eutrofieringspotential som föreligger. Totalhalterna av kväve och fosfor innefattar även organiska fraktioner och varierar därför endast måttligt under året. Både vinter- och sommarhalterna ger ett mått på hur mycket kväve och fosfor som finns i systemet och fungerar som ett mått på eutrofieringspåverkan. Kvalitetsfaktorn näringsämnen (enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, 2007) utgörs av följande parametrar: Totalmängder av kväve respektive fosfor (Tot-N och Tot-P) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och löst oorganiskt fosfor (DIP). För en statusklassificering av kvalitetsfaktorn näringsämnen vägs de enskilda parametrarna samman. Ifall den sammanvägda statusen är sämre än god bör de enskilda parametrarna var för sig analyseras mer ingående för att undersöka om och i så fall vilka åtgärder i vattenförekomsten eller i dess närhet som är nödvändiga års statusklassning för näringsämnen visas i Tabell 7. Vid Höganäs och Höllviken var statusen måttlig medan stationerna i Lommabukten och Lundåkrabukten visar på otillfredsställande status. Vi har med andra ord en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år Tabell 7. Statusklassning av kvalitetsfaktorn näringsämnen, dels för mätvärden från ett enskilt år (2010), dels för en treårsperiod ( ). Statusklassning har inte kunnat genomföras vid Höganäs och Höllviken för enbart 2010 p.g.a. för få tillgängliga mätvärden under vintern. Statusklass näringsämnen ÖVF 1:1 HÖGANÄS måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA måttlig otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA måttlig otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN måttlig W LANDSKRONA måttlig måttlig I följande avsnitt kommenteras varje parameter för sig. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 20

23 5.5.1 Fosfor Oorganisk fosfor visar på en tydlig årstidsvariation. Halterna avtar snabbt under vårblomningen. Typiska vintervärden för området är µmol/l och sommarvärden, efter vårblomningen µmol/l På grund av besvärliga isförhållanden kunde provtagning under 2010 dessvärre inte genomföras förrän i början på mars 2010 och då bara på tre av fem kuststationer. Dessa tre stationer visade då en fosfathalt över det normala för årstiden, vilket indikerar att vårblomningen inte kommit igång för fullt och förbrukat närsalterna ännu. Vid nästa mättillfälle, i mitten av mars, hade fosfathalten sjunkit och låg på en normal nivå och vid mätningarna som gjordes i slutet på mars hade de sjunkit ytterligare och låg då under det normala på många håll. Mot slutet av mars hade vi samtidigt höga värden av klorofyll a, vilket visar att vårblomning pågick. Blomning pågick sannolikt också i maj då fosfathalten var under det normala på många håll samtidigt som syrgasmättnaden var hög. Lägre fosfathalt än normalt uppmättes i övrigt vid enstaka stationer också under hösten. Överlag låg fosfathalten på en låg nivå under 2010 jämfört med 10-årsperioden Mönstret när det gäller totalfosfor liknar mycket det man ser för fosfat, men de höll sig i stort sett inom gränsen för vad som är normalt. Enda undantagen var i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) där man hade högre halt än normalt i början på mars och i Lommabukten (ÖVF 4:8) där halten var under det normala i maj. Generellt sett så ligger totalfosforhalten på en normal nivå jämfört med 10-årsperioden Efter vintern 2004/2005 då ett större inflöde av syrehaltigt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring, se Figur 10. Klassningen av totalfosfor enligt bedömningsgrunderna är således måttlig eller otillfredsställande (se Tabell 8). SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 21

24 Figur 10. Klassning av Tot-P under sommarperioden (jun-aug) för Höllviken (ÖVF 5:2) sedan mätprogrammets början. De olika färgerna markerar olika statusklasser, hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Varje årsvärde bygger på ett medelvärde av flera månaders mätningar, därför visas även ± en standard avvikelse som ett mått på spridningen mellan olika mättillfällen. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 22

25 Tabell 8. Mätvärden och statusklassning av totalfosfor (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. Tot-P Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0.63 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig 0.51 W LANDSKRONA 6 otillfredställande måttlig Tot-P Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredställande otillfredställande W LANDSKRONA 6 otillfredställande otillfredställande Kväve De högsta halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) uppträder vanligen under vintern. Halterna minskar sedan snabbt när vårblomningen kommer igång, vanligtvis i mars. I samband med vårblomningen tar DIN i det närmaste slut och primärproduktionen tycks bli kvävebegränsad. Halten av totalkväve (tot-n) har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom den inkluderar den organiska delen. En minskning av halten av tot-n kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna av DIN minskar. Att halterna av totalkväve minskar kan förklaras med att växtplankton sjunker till botten och därmed tas kväve bort från vattenmassan Halterna av DIN (löst oorganiskt kväve) har i stort sett varit normala eller låga under Precis som för fosfat så minskade DIN-halterna snabbt under mars månad till följd av vårblomning av växtplankton. Från mars höll sig sedan DIN-halten på en normalt låg nivå fram t.o.m. oktober, med undantag av station ÖVF 4:8 som uppvisade en förhöjning över det normala (främst i form av nitrat) i juni. Samtidigt med höga kvävehalter registrerades också en silikathalt över det normala vid ÖVF 4:8, vilket ofta är tecken på att de förhöjda närsalthalterna har sitt ursprung från land och har förts till kustvattnet via åar och landavrinning. Dock visar varken flödesdata i vattendragen eller salthaltsmätningarna i kustvattnet tydligt på att så var fallet vid junimätningen. Halterna av löst oorganiskt kväve klassificeras endast för vintermånaderna (december till februari) enligt bedömningsgrunderna och resultaten visas i Tabell 9. Statusen varierar från måttlig till dålig i området. Att tillståndet i Lommabukten och Lundåkrabukten är otillfredsställande eller dålig, trots att mätvärdena i stort sett varit normala eller låga jämfört med referensperioden 2000 till 2009, tyder på att förhållandena har varit dåliga under en lång tid. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 23

26 Tabell 9. Mätvärden och statusklassning av löst oorganiskt kväve (DIN) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. DIN Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0.52 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA 6 måttlig otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig 0.56 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig Totalkvävehalten har inte varierat mycket utan legat inom det normala under i huvudsak hela året. Lägre totalkvävehalt än normalt uppmättes dock vid Höganäs (ÖVF 1:1) i mitten på mars i samband med vårblomning till följd av att växtplankton sjunker till botten och därmed för kväve bort från vattenmassan. I övrigt var totalkvävehalten över det normala i juni vid ÖVF 4:8 i Lommabukten till följd av högre halt oorganiskt kväve än normalt. I Tabell 10 visas statusklassningen av totalkväve. Statusen med avseende på totalhalten kväve under vintermånaderna var god vid Höganäs medan den var måttlig i Lundåkrabukten och Höllviken respektive otillfredsställande i Lommabukten. Under sommarmånaderna var statusen måttlig vid alla stationer. Tabell 10. Mätvärden och statusklassning av totalkväve (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. Tot-N Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 god 0.78 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig måttlig ÖVF 4:8 LOMMA 6 god otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig 0.76 W LANDSKRONA 6 god god Tot-N Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig måttlig ÖVF 4:8 LOMMA 6 måttlig måttlig ÖVF 4:11 LOMMA 6 måttlig måttlig ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig måttlig W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 24

27 5.5.3 Silikat Silikat är oorganiskt kisel som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiska vintervärden för halten av silikat i ytvattnet för Västerhavet är omkring 8 µmol/l. Under vårblomningen tillväxer kiselalger och silikathalten sjunker snabbt till omkring 1 µmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 10 µmol/l och sjunker sakta ned mot 5 µmol/l, varefter den snabbt stiger mot slutet av året Silikathalterna har under 2010 följt samma mönster som halterna av oorganiskt fosfor och kväve, d.v.s. i samband med vårblomning i mitten slutet av mars var halterna under det normala på många håll. Även i september-oktober var silikathalten under det normala i Lommabukten och i Höllviken förmodligen på grund av långvarig påverkan av ytvatten från Östersjön (samtidigt observerades nämligen relativt låga salthalter i hela vattenmassan och höga fosfathalter vid provtagningsstationerna). Silikathalten bedöms inte enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder POC partikulärt organiskt kol Partikulärt organiskt kol (POC) i vattenmassan kan tolkas som ett grovt mått på planktonbiomassan. POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av såväl levande material (plankton och bakterier), som dött organiskt material (fekalier och detritus). I denna undersökning består POC av det material som uppsamlats på ett glasfiberfilter med ungefärlig porstorlek av 0.7 µm (Whatman GF/F) Figur 11 visar POC-halten i provtagningsområdet för Två toppar i halten partikulärt organiskt kol syns under 2010; en under våren och en under hösten till följd av tillväxt av planktonbiomassa i och med vår- respektive höstblomning. Under resterande del av året låg POC-halten kring µmol/l. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 25

28 µmol/l 20 ÖVF ÖVF 3.2 ÖVF 4.8 ÖVF 4.11 ÖVF 5.2 j f m a m j j a s o n d Figur 11. Medelhalter av yt- och bottenvärden av POC vid de fem kuststationerna Kvoten POC/PON PON ger den totala mängden partikulärt organiskt kväve, för dött och levande material, på samma sätt som POC ger den totala mängden partikulärt organiskt kol. Kvoten POC/PON ger en indikation i vilket stadium en algblomning är. En aktiv algblomning har en kol/kvävekvot runt 7 (Redfield kvot). Vid nedbrytning av levande material sjunker dock halten av kväve vanligen fortare än kolnedbrytningen och POC/PON-kvoten blir högre än Figur 12 visar POC/PON-kvoten i provtagningsområdet för Beräknad POC/PON kvot var högst för alla stationer i provtagningsområdet i december, vilket är rimligt med tanke på att produktionssäsongen då var slut. POC/PON-kvoten har under stor del av sommarhalvåret legat relativt högt, på flera platser upp emot 10-12, vilket tolkas som att man med årets mätningar inte prickat de mest aktiva faserna av algblomning under sommaren. Dock ses en nedgång i POC/PON-kvoten på många håll i slutet av mars till följd av vårblomningen. SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 26

29 ÖVF 1.1 ÖVF ÖVF 4.8 ÖVF 4.11 ÖVF 5.2 j f m a m j j a s o n d Figur 12. Kvoten POC/PON (Kvot av medelhalter av yt- och bottenvärden) vid de fem kuststationerna SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 27

30 6 Referenser Edler, L.& Westring, G. (1993): Revidering av Öresunds Vattenvårdsförbunds kontrollprogram. SMHI Oceanografi, Sa PM 5. Norrköping. Håkansson, B. (1998, Opublicerat): On the water and salt exchange in a frictionally dominated straight connecting the Baltic with the North Sea. Naturvårdsverket (2007): Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon - En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007: / Naturvårdsverket (2007): Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Bilaga B till handbok 2007:4, SMHI Expeditionsrapporter (U/F Argos) Förvaltningsplan för , Vattenmyndigheten för södra Östersjön, ( SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 28

31 Bilagor 7.1 Bilaga 1. Stationstabell Analyserade parametrar, stationsvis och månadsvis, ytan och botten. Temperatur ( C) Station :1 ytan :2 ytan :8 ytan :11 ytan :2 ytan :1 8 m :2 7 m :8 7 m :11 2 m :2 5 m Salthalt (psu) Station :1 ytan :2 ytan :8 ytan :11 ytan :2 ytan :1 8 m :2 7 m :8 7 m :11 2 m :2 5 m Syrgashalt (ml/l) Station :1 ytan :2 ytan :8 ytan :11 ytan :2 ytan :1 8 m :2 7 m :8 7 m :11 2 m :2 5 m Syremättnadsgrad (%) Station :1 ytan :2 ytan :8 ytan :11 ytan :2 ytan :1 8 m :2 7 m :8 7 m :11 2 m :2 5 m PO4-P (µmol/l) Station :1 ytan :2 ytan :8 ytan :11 ytan :2 ytan :1 8 m :2 7 m :8 7 m :11 2 m :2 5 m SMHI Undersökningar i Öresund 2010 Hydrografi 29