UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2002

Transkript

1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 22 ÖVF RAPPORT 23:1

2

3 ÖRESUNDS VATTENVÅRDSFÖRBUND ÖVF RAPPORT 23:1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 22 Rapporten är sammanställd av Bo Leander Författare: Lena Carlsson, PAG Lars Edler, SMHI Peter Göransson, PAG Bo Leander, SWECO VIAK Sture Lindahl, SMHI Fredrik Lundgren, Toxicon SWECO VIAK ÖVF ISRN VBB R--2/1--SE ISSN Rapport 23:1 Öresunds Vattenvårdsförbund SWECO VIAK Geijersgatan 8, Malmö Telefon Telefax SWECO VIAK AB Org.nr , säte Stockholm ingår i SWECO-koncernen SWECO VIAK - Bo Leander Tryck: Holmbergs i Malmö AB, 23

4

5 i Förord Denna rapport för 22 års undersökningar i Öresund utgör den 18 årliga utgåvan av ÖVFs undersökningsrapporter. Undersökningen 22 har, liksom års, föjt ett omarbetat och mer omfattande program än det som gällt under de tidigare åren från De fyra olika basprogrammen har därtill delvis genomförts under ledning av andra ansvariga undersökare än under åren före Utöver de fyra basprogrammen har utförts en specialundersökning av Miljögifter i biota. I årets rapport har det avsiktligt gjorts så lite som möjligt för att påverka de olika författarna. Utformningen stämmer dock väl med de senaste årens artiklar men artiklarna präglas av de olika författarna. Det är en förhoppning att läsaren skall känna igen de olika presentationerna och enkelt hitta i rapporten. Synpunkter på redovisningen och programmets uppläggning mottages med tacksamhet. Ett tack framförs till samtliga undersökare och författare för en engagerad arbetsinsats under de senaste åren. Bo Leander Teknisk sakkunnig i ÖVF ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

6 ii INNEHÅLL SAMMANFATNING Sid v-vii ORIENTERING 1 UNDERSÖKNINGARNAS GENOMFÖRANDE 2 Kontrollprogram 2 Hydrografiundersökning 2 Växtplanktonundersökning 2 Ålgräsundersökning 2 Bottenfauna- och sedimentundersökning 2 Övrigt 2 Provtagningsstationer 2 Väderåret 6 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund 7 HYDROGRAFI 9 Provtagningsprogram 9 Salthalt 1 Temperatur 14 Siktdjup 14 Syrgas och syrgasmättnadsgrad 15 Närsalter 16 POC, partikulärt organiskt kol 17 TOC, totalt organiskt kol 17 PON, partikulärt organiskt kväve 17 VÄXTPLANKTON 19 Metodik 19 Provtagning 19 Resultat 19 Växtplankton 19 Toxiska eller på annat sätt skadliga växtplankton 2 Växtplanktonutvecklingen Klorofyll 22 Bedömning av miljökvalitet 24 Primärproduktion 24 ÅLGRÄS 27 Inledning 27 Metoder 27 ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

7 iii Resultat och diskussion 27 Klagshamn, ÖVF 5:4 28 Bjärred, ÖVF 4:1 28 Landskrona, ÖVF 3:4 29 Höganäs, ÖVF 1:4 3 Jämförelser mellan lokaler 3 Täckningsgrad 3 Skottäthet 3 Biomassa 31 Tillståndsklassning 32 BOTTENFAUNA OCH SEDIMENT 33 Inledning 33 Metodik 33 Provtagning 33 Analysarbete 33 Statistisk bearbetning av data 33 Kvalitetssäkring 34 Resultat och diskussion 34 Sediment 34 Sedimentens egenskaper 34 Bottenfauna 34 Totalt antal påträffade taxa 34 Ovanliga arter 34 Jämförelse mellan resultaten från 2 och 21 för hela området 36 Stationvis jämförelse mellan resultaten från 21 och 22 samt resultat Utvecklingen på de enskilda stationerna 37 Station ÖVF 1:3, utanför Höganäs 37 Station ÖVF 2:3, utanför Helsingborg 38 Station ÖVF 3:2, södra Lundåkrabukten 39 Station ÖVF 4:8, inre Lommabukten 4 Station ÖVF 4:9, yttre Lommabukten 41 Station ÖVF 4:11, utanför Spillepeng 42 Station ÖVF 5:2, utanför Klagshann 42 Tillståndsklassning 43 Diversitets- och jämnhetsindex 44 Margalefs diversitetsindex 45 ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

8 iv Shannon-Wieners diversitetsindex 47 Eveness jämnhetsindex 47 MILJÖGIFTER I BIOTA 49 Undersökning av miljögifter i blåmussla och skrubbskädda i Öresund 49 Material och metoder 49 Resultat och diskussion 51 Blåmussla 51 Skrubbskädda 54 Sammanfattning 57 Klagshamn 57 Malmö 58 Landskrona 58 Höganäs 58 BELASTNINGSKONTROLL 59 Allmänt 59 Utsläppsmängder 59 REFERENSER 65 BILAGOR 1. Fysikalisk-kemiska analysresultat från ÖVFs stationer Fysikalisk-kemiska analysresultat från station W Landskrona Fysikalisk-kemiska analysresultat och profiler från sondmätningarna 4. Växtplanktonanalys Ålgräsanalys Bottenfaunaundersökning Miljögifter i biota Belastningar av BOD 7, Tot-P och Tot-N 22 ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

9 v Sammanfattning Öresunds Vattenvårdsförbund, ÖVF, bedriver sedan 1985 en samordnad miljöundersökning längs den svenska Öresundskusten. Sedan 1997 har använts ett nytt av länsstyelsen fastställt kontrollprogram anpassat efter erfarenheterna av undersökningarna Programmet har omfattat de fem delprogrammen hydrologi, växtplankton, ålgräs, bottenfauna och sediment samt miljögifter i Biota. Därtill har insamlats data avseende diffus tillförsel och punktutsläpp, från den ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander svenska sidan av Öresund, av närsalter BOD och miljögifter. Året började med i förhållande till årstiden milt väder under nio månader. Som helhet var året det femte varmaste sedan 188 (i Falsterbo). Nederbörden var 1-3 % större än normalt. De nederbördsrika månaderna januarifebruari resulterade i översvämningar i flera vattendrag.

10 vi Sommaren var varm men med ett flertal kraftiga nederbördstillfällen. Hösten blir vädermässigt lugn och utan höststormar. De hydrografiska provtagningarna omfattade prover tagna vid 14 tillfällen från två olika djup samt profilmätningar av temperatur och salthalt i de fem stationerna. Ett flertal tillfällen med mindre transport av saltare vatten genom Öresund till Östersjön ägde rum under 22. Det största av dessa, ca 2 km 3 vatten, inträffade vid månadsskiftet oktober-november. ÖVFs mätningar inträffade i huvudsak vid tillfällen med utflöde ur Östersjön. Högsta salthalt, 31,5 PSU, uppmättes i mitten av oktober i bottenvattnet i Lundåkrabukten. Samtidigt var det hög salthalt (3,1 PSU) i bottenvattnet vid Höganäs. Lägsta syrgashalt,,8 ml/l (1,1 mg/l O 2 ) uppmättes i det salta bottenvattnet i Lundåkrabukten. Samtidigt var det dåliga syrgashalter ända ner i Lommabukten. Vid övriga mätningar var syrgasmättnaden >9 utom från mätningarna i augusti, september och december. Vid dessa tillfällen var bottenvattnets mättnad i Lundåkra- och Lommabukten som lägst 34 %. Längre ut från kusten, i PMK-stationen W Landskrona, uppmättes i bottenvattnet halter lägre än 2 ml/l under hösten. Halterna av totalfosfor var med några undantag normala under året. De hösta totalfosforhalterna, 1,96-2,2 µmol/l (6,8-62,6 µg/l), uppmättes i februari-mars i inre Lommabukten. Årets medelhalt var,69 µmol/l (21,4 µg/l), vilket är något lägre än tidigare år. Årets medelhalt av totalkväve, 23 µmol/l (322 mg/l), var högre än medelhalterna , medelvärdet för perioden var ca 18 µmol/l. Medelvärdet var 24,5 µmol/l. Den högsta totalkvävehalten, 16,4, µmol/l (149 µg/l), uppmättes i Lommabuktens ytvatten i början av januari. Höga kvävehalter (8 µmol/l) uppmättes i inre Lommabukten under februari-mars. Liksom till de höga fosforhalterna var orsaken troligen storamark förluster till följd av stora flöden i tillrinnande vattendrag. Växtplanktonundersökningen omfattade insamling av prover tagna vid 14 tillfällen i fyra stationer. Någon vinterblomning förekom inte i januarifebruari till skillnad från Sett under hela undersökningsperioden, har medelklorofyllkoncentrationen i Lundåkrabukten under sommaren minskat och under vintern ökat. Den högsta primärproduktionen uppmättes i mars. Årsproduktionen har beräknats till g C/m 2, med de lägsta värdena i söder och med ökande värden norrut. Samtliga årsvärden ligger under långtidsmedelvärdet. Ålgräsundersökningen omfattade provtagning på vardera 2 ställen (ca 1,5 resp 5 m djup) i 4 stationer vid ett hösttillfälle. Undersökningen konstaterade att skottäthet och bladbiomassa minskade med djupet. Den största skottätheten uppmättes på 1,8 m djupet vid Klagshamn med 1131 skott per m 2 och den minsta på 4,8 m djupet vid Höganäs med 424 skott per m 2. Bladbiomassan var störst på 1,8 m djupet vid Höganäs, med 267 g torrvikt per m 2. Resultaten överensstämmer väl med resultaten från andra ålgräsundersökningar i Öresund. Bottenfauna- och sedimentundersökningen omfattade insamling av prover tagna vid ett vårtillfälle i 7 stationer. Undersökningen visade på små skillnader under de senaste åren. Mera långsiktigt antyder resultaten från de senaste åren vissa förbättringar av miljöförhållandena i området. Detta vid en jämförelse med resultaten från 1971 och framåt. ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

11 vii Från den djupaste stationen, utanför Helsingborg, finns en årlig tidserie med data från Dessa data visar att biomassan har ökad sedan början av 199-talet. Inga signifikanta trender avseende antalet arter, individtäthet eller mängd biomassa har konstaterats. Tillståndet med ledning av Naturvårdsverkets nya klassningsmetod ger opåverkade eller något påverkade förhållanden i Öresund under 22. Undersökningen av miljögifter i biota genomfördes på prover tagna under september (musslor) resp november (skrubba). Proven togs i vardera fyra stationer. Analysen omfattade metaller och organiska ämnen. Denna undersökning var den andra i ÖVFs regi. Generellt sett var miljögiftshalterna i blåmussla och skrubbskädda låga för regionen med några undantag. i skrubbskädda. Någon förklaring har ej hittats. Halterna tennorganiska föreningar var relativt låga, men ändå på en nivå som kan ge negativa effekter på biota. Den totala belastningen av närsalter och organiskt syreförbrukande material, mätt som BOD, från den svenska sidan av Öresund, har en fortsatt avtagande trend. Samtliga belastningar var dock större under 22 än under Belastningsreduktionen i förhållande till 1985 var för BOD 47 %, för tot-p 82 % och för tot-n 4 %. Utsläppen via vattendrag och diffus belastning var för samtliga tre parametrar de helt dominerande (82-93 %). Lommabukten (delområde 4) har genomgående den största tillförseln från land. Andelen till Lommabukten är 73 % av BOD 7, 56 % av tot-p och 54 % av tot-n. De mycket höga halterna av PCB i blåmussla överensstämmer ej med motsvarande halter ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

12 viii ÖVF Rapport 22:1 SWECO VIAK - Bo Leander

13 1 UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 22 Orientering Öresunds vattenvårdsförbund (ÖVF), som bildades den 9 november 1984, påbörjade under 1985 ett för den svenska Öresundskusten samordnat undersökningsprogram. Programmet för 22 (VBB VIAK 21) fastställdes av ÖVFs årsstämma den 16 maj 21. Med ledning av den utvärdering som SMHI genomfört (Edler & Westering 1993) har förbundet framtagit ett nytt kontrollprogram (Leander ). Programmet är, efter samråd med länssstyrelsen och med några justeringar (Leander ) fastställt att gälla från 1 januari ÖVF har som huvuduppgift att administrera och genomföra ett samordnat kontrollprogram för den svenska sidan av Öresund. Det gamla programmet (Länsstyrelsen 1983) har med löpande kompletteringar gällt under tiden Som ansvarig för undersökningens genomförande har ÖVF utsett Bo Leander, SWECO VIAK Malmö. Denna rapport omfattar 22 års undersökningar. Kontrollprogrammet för 22 innehåller fem delprogram; hydrografi, växtplankton, ålgräs, miljögifter i biota samt bottenfauna och sedimentprogrammet. Undersökningen omfattande provtagningar, SWECO VIAK - Bo Leander analyseringar och rapporteringar av de fyra basprogrammen har efter upphandling uppdragits åt SMHI att genomföra. Som ansvarig på SMHI för undersökningen har varit Kjell Wickström. Det femte programmet miljögifter i biota, har upphandlats seperat från Texicon, med Per Olsson som ansvarig. Hydrografiundersökningen har genomförts med SMHIs undersökningsfartyg Sensor och på SMHIs Oceanografiska laboratorium i Göteborg. Ansvariga har varit Kjell Wickström och Jan Szaron. Hydrografirapporten (med väder och ström) i denna ÖVF-rapport har skrivits av Sture Lindahl, SMHI Norrköping. Växtplanktonundersökningen har genomförts och skrivits av Lars Edler, SMHI, Oceanografiska enheten. Ålgräsundersökningen har genomförts och skrivits av Lena Carlson, PAG, som underkonsult till SMHI. Bottenfauna- och sedimentprogrammet har genomförts med provtagningsfartyget Sabella och av Peter Göransson, PAG, som underkonsult till SMHI. Belastningsavsnittet har skrivits av Bo Leander, SWECO VIAK.

14 2 Undersökningarnas genomförande Kontrollprogram Kontrollen under 22 har omfattat följande provtagningar och analyser enligt det fastställda programmet. Hydrografiundersökning Provtagning 14 gånger i 5 stationer (varav 1 extrastation) på 2 olika djup, samt några profiler. Analys av: Växtplanktonundersökning Provtagning 14 gångar i 4 stationer. Analys av: Metod: strömhastighet/riktning siktdjup Secchi skiva språngskikt temperatur (profil) Omvändn. term syrgashalt (profil) SS-EN syrgasmättnad (profil) SS-EN svavelväte Grasshoff et al salinitet (profil) Minisal totalfosfor (Tot-P) Alpkem AA fosfatfosfor (PO 4-P) Alpkem AA totalkväve (Tot-N) Alpkem AA nitratkväve (NO 3-N) Alpkem AA nitritkväve (NO 2-N) Alpkem AA ammonium (NH 4-N) SS med. silikatkisel (SiO 3-Si) Alpkem AA klorofyll Fluormetri partikulärt organiskt Carlo Erba kol (POC) partikulärt organiskt Carlo Erba kväve (PON) totalt org kol (TOC) SS primärproduktion klorofyllkoncentration fytoplankton (kvalitativ och kvantitativ analys) Ålgräsundersökning Provtagning 1 gång (augusti-september) i 4 stationer och på 2 djup. Analys av: siktdjup djuputbredning skottäthet bladbiomassa förekomst av påväxt Bottenfauna- och sedimentundersökning Provtagning 1 gång (maj) i 7 stationer (varav en extrastation). Analys av: artantal individtäthet biomassa redoxpotential kornstorlek vattenhalt glödförlust Miljögifter i biota Provtagning 1 gång (sep-nov) i 4 stationer. Analys av: Metod: Metaller ICP-SMS/AES PCB GC-MS Klorerade posticider GC-MS PAH GC-MS Tennorganiska föroreningar GC-FPD Övrigt Utöver den redovisade egna undersökningsverksamheten har ingått insamling av resultaten från utförda utsläppskontroller vid kommunala och industriella reningsverk och från transportberäkningar för tillrinnande vattendrag. Provtagningsstationer Eftersom undersökningarna i första hand utgör en samordnad kustvattenkontroll längs SWECO VIAK - Bo Leander

15 3 den svenska Öresundskusten är flertalet av stationerna placerade i kustzonens bukter. I tabell 1 som redovisar positionerna för samtliga ÖVF-stationer, har med fet stil markerats de stationer i vilka prov tagits och undersökningar genomförts 22. Öresund har av länsstyrelsen indelats i fem delområden enligt figur 1. De olika delområdena har delvis olika strömförhållanden, vattendjup och grad av utsläppspåverkan. I figur 1 har förbundets samtliga stationer (dvs även stationer som ej utnyttjats varje år) markerats. Stationerna har tills vidare getts beteckningar som inte skall förväxlas med stationer som ingår i äldre undersökningar. De stationer som ingått i 22 års undersökning har markerats speciellt. I tabell 2 redovisas undersökningstillfällen och provtagningsstationer för ÖVFs undersökningar under 22. Tabell 1. ÖVFs provtagningsstationer Delområde Beteckning * ) Latitud N Longitud E Vattendjup, m Höganäs ÖVF 1: ÖVF 1: ÖVF 1: ÖVF 1: Helsingborg ÖVF 2: ÖVF 2: ÖVF 2: Lundåkrabukten ÖVF 3: ÖVF 3: ÖVF 3: ÖVF 3: ÖVF 3: Lommabukten ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: ÖVF 4: Höllviken ÖVF 5: ÖVF 5: ÖVF 5: ÖVF 5: ÖVF 5: ÖVF 5: * ) Fet text = station som ingått i 22 års undersökning SWECO VIAK - Bo Leander , ,8 11, ,5 3 6,5 5 1,8

16 4 N56.15 N56.1 N56.5 N56. N55.55 N55.5 N55.45 N55.4 N55.35 N55.3 N55.25 N55.2 KØGE MÖLLE 15 N ÖVF 1:1 HÖGANÄS ÖVF 1:3 W E ÖVF 1:4 SVINBÅDAN VIKEN 1 S ÖVF 1:5 Höganäs GILLELEJE HITTARP LAPPEGRUND Esrums å HORNBÆK ÖVF 2:1 HELSINGBORG HELSINGØR ÖVF 2:3 Råån ÖVF 2:2 2 Helsingborg Nivå VEN W. Landskrona LANDSKRONA VEDBÆK ÖVF 3:4 Saxån Mølleån ÖVF 3:5 5 ÖVF 3:1 3 ÖVF 3:3 Lundåkrabukten ÖVF 3:2 TAARBÆK ÖVF 4:4 ÖVF 4:5 BARSEBÄCK ÖVF 4:1 Kävlingeån 4 ÖVF 4:6 Lommabukten ÖVF 4:1 ÖVF 4:8 KØBENHAVN ÖVF 4:9 ÖVF 4:7 ÖVF 4:2 Höje å SALT- ÖVF 4:3 LOMMA HOLM ÖVF 4:13 ÖVF 4:11 ÖVF 4:12 Segeån DRAGØR MALMÖ DROGDEN ÖVF 5:3 ÖVF 5:6 ÖVF 5:4 OSKARSGRUNDET ÖVF 5:2 ÖVF 5:5 ÖVF 5:1 5 SKANÖR Höllviken FALSTERBO E12.1 E12.2 E12.3 E12.4 E12.5 E13. E13.1 ÖVF : ÖVFs provtagningsstation ÖVF : ÖVFs provtagningsstation i 22 års program W. Landskrona PMK - station Figur 1. Öresund, delområden och provtagningsstationer SWECO VIAK - Bo Leander

17 5 Tabell 2. Undersökningstillfällen och provtagningsstationer 22. Provtagningsdag 22 Undersökning Provtagningsstation ÖVF nr 23 januari Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 14 februari Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 28 februari Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 2:2, 4:8, 5:2 13 mars Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:5, 5:2 26 mars Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 17 april Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 16 maj Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 2-4 maj Bottenfauna och sediment 1:3, 2:3, 3:2, 4:8, 4:9, 4:11, 5:2 18 juni Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 17 juli Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 14 augusti Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 23 augusti Ålgräs 1:4, 3:4, 4:1.5:4 13 september 1-19 september Miljögifter, mussla 1:5, 3:5, 4:13, 5:6 18 september Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 17 oktober Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 1-5 november Miljögifter, skrubba 1:5, 3:5, 4:12, 5:5 13 november Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 12 december Hydrografi Växtplankton 1:1, 3:2, 4:8, 4:11, 5:2 1:1, 3:2, 4:8, 5:2 SWECO VIAK - Bo Leander

18 6 Väderåret År 22 såg länge ut att kunna bli rekordvarmt med temperaturöverskott årets första nio månader. Men sedan kom tre kalla månader i rad, och året blev till exempel i Falsterbo bara det femte varmaste sedan mätningarnas början 188. Senast det var varmare var år 2 med årsmedelvärdet 9.7 C mot årets 9.5 C. Året blev 1-3 % blötare än normalt i Öresundsregionen. Temperatur och nederbörd framgår av figur 2. Januari och februari blev mycket blöta med svåra översvämningsproblem längs flera vattendrag i sydvästra Sverige. De mindre vattendragen som mynnar i Öresund fick dock inte fullt så anmärkningsvärda flöden som till exempel Nissan och Helge å. I samband med de kraftiga regnväder som drog in från väster nåddes stormstyrka i medelvinden den 29 januari och nära storm flera dagar i slutet av februari. Även i mars var medelvinden uppe i drygt 2 m/s vid ett par tillfällen. Bortsett från en kall period i början av januari blev det en mycket mild vinter och vår med de största temperaturöverskotten i februari. I maj och juni var det både blött och varmt. I Helsingborg föll 49 mm regn i samband med kraftig åska natten till den 29 juni och väg E6 fick stängas av. Också i juli kom en del nästan tropiska skyfall över framförallt den norra halvan av Öresundsområdet. I Höganäs uppmättes 83 mm den 2 juli och i Louisefred på Kullahalvön 76 mm den 21 juli. I augusti befann sig så gott som hela Sverige inne i mycket varm och stabil luft, men de allra västligaste delarna av landet, inklusive västra Skåne, berördes av en del intensiva åskregn, framförallt den 2-3 och den i månaden. Hösten blev vädermässigt en av de lugnaste på länge och södra Sverige berördes inte av någon höststorm. Kylan dominerade, men i gränsområdet till mera normala temperaturer över kontinenten berördes Skåne av flera regnväder i oktober och november. I decem- Nederbörd (mm) jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Temperatur ( C) Medelnederbörd/månad 22 Medelnederbörd/månad Månadsmedeltemp. 22 Månadsmedeltemp Figur 2. Temperatur- och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 22 samt medelvärden från normalperioden SMHI - Sture Lindhal

19 7 ber blev det periodvis vintertemperaturer också i Öresundsregionen och vid nyår kom mycket kall luft ner även till de sydligaste delarna av Skåne. Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Vattenutbytet i Öresund drivs av flera komponenter. Den främsta är vattenståndsskillnaden mellan Östersjön och Kattegatt. Högre vattenstånd i Kattegatt ger således sydgående ström i Öresund. Vattenytans lutning längs sundet ger en ström som har samma hastighet från ytan till botten. Det är främst de mer storskaliga väderförhållandena över Skandinavien med en variabilitet på dygn/ veckor, som står för den här drivningen. Övriga komponenter, som densitetsskillnader etc., förändrar hastighet och riktning inom denna grundström. Vattenutbytet mellan Östersjön och Nordsjön innebär tillfällig lagring av vattenmassor och blandning i övergångsområdet Öresund. Ytlagret i södra Östersjön (Arkonabassängen) är i det närmaste homogent ner till 3 meter beträffande salthalten. Salthalten är ca 8 psu. Kattegatt består huvudsakligen av två skikt med tungt Nordsjövatten (Skagerakvatten), närmast botten med en salthalt på 3-34 psu. Blandning i övergångszonen mellan utgående ytvatten från Östersjön och sydgående djupvatten från Kattegatt ger ett ytskikt i Kattegatt med en typisk salthalt på 2-25 psu och en typisk skikttjocklek på 15 meter. Salthalten och tjockleken av ytlagret varierar naturligtvis beroende på utflödet från Östersjön, inflöden och blandning i Öresund. Salt vatten som går in i Öresund kommer mestadels från Kattegatts ytvatten. Djupvatten från Kattegatt är oftast närvarande i Öresund. Därför kan Öresund under en stor del av tiden betraktas som bestående av 3 skikt; Östersjövatten samt yt- och bottenvatten från Kattegatt. Blandningen i Öresund mellan dessa tre vattenmassor sker främst vid trösklarna (Mattsson 1996). SMHI:s kontinuerliga mätningar i Öresund ger information om flödet genom sundet varje timma. Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd har flödet kunnat beräknas (Håkansson 22). Resultatet för 22 redovisas i figur 3. Under 22 skedde ett antal mindre inflöden på 5-1 km 3 till Östersjön genom Öresund. Årets största inflöde, ca 2 km 3, inträffade i senare delen av oktober/början av november. Flöden har beräknats från SMHI:s kontinuerliga mätningar av vattenstånd. ÖVF:s data från 22 kommer från mätningar vid utflöde, svagt inflöde och flöde av obestämbar riktning. Ackumulerat Inflöde km m+stdav medel m-stdav Figur 3. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund 22 samt medelvärde och standardavvikelse SMHI - Sture Lindhal

20 8 SMHI - Sture Lindhal

21 9 Hydrografi Provtagningsprogram Under 22 genomfördes fysikalisk-kemiska undersökningar och strömmätningar på två djup (yta och botten) vid fem provtagningsstationer; Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Vid samtliga stationer gjordes även profilmätningar av salt och temperatur. Stationernas positioner framgår av figur 1 och tabell 1. Utöver de fysikalisk-kemiska parametrarna har även halterna av POC (partikulärt organiskt kol), TOC (totalt organiskt kol) och PON (partikulärt organiskt kväve) analyserats. Analysresultaten och resultaten från strömmätningarna är sammanställda i bilaga 1. I bilaga 2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Resultat från sondmätningar finns stationsvis presenterade i bilaga 3. I denna utvärdering presenteras resultaten av några utvalda parametrar i diagram i figur 4-8. För stationerna ÖVF 1:1, ÖVF 3:2, ÖVF 4:8 och ÖVF 5:2 har månadsmedelvärden och standardavvikelser för perioden valts att jämföra med årets mätningar Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l O SiO 3 µmol/l 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Figur Månad Hydrografidata från ÖVF 1:1 (Höganäs). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 22. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar Månad SMHI - Sture Lindahl

22 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l O SiO 3 µmol/l 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Månad Månad Figur 5. Hydrografidata från ÖVF 3:2 (Lundåkrabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 22. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar För stationen ÖVF 4:11 görs jämförelser med månadsmedelvärden och standardavvikelser för perioden (som är den period där data finns tillgängliga från denna station). Jämförelserna ger en indikation på om 22 års mätningar innehåller extremt höga eller extremt låga värden på parametrarna. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvärden och bottenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. SMHI - Sture Lindahl Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar vattnets ursprung, dvs. om det är östersjövatten eller yt/djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relateras till vilket vatten som vid mätningen fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i tabell 3 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVF-

23 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l 5 DIN µmol/l SiO 3 µmol/l 15 O 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Figur Månad Månad Hydrografidata från ÖVF 4:8 (Lommabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 22. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar Tabell 3. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring Nedersta raden visar kustkontrollstationens beteckning (läge). Norra Öresund Norra/centrala Öres. Södra/centrala Öres. Södra Öresund Ytvatten S < 25 psu S < 15 psu S < 15 psu S < 11 psu Mellanvatten 25 psu S < 3 psu 15 psu S < 3 psu 15 psu S < 3 psu - Djupvatten S 3 psu S 3 psu S 3 psu S 11 psu ÖVF stationer 1:1, Höganäs 3:2, Lundåkrabukten 4:8, Lommabukten 5:2, Höllviken SMHI - Sture Lindahl

24 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l SiO 3 µmol/l 15 O 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Månad Månad Figur 7. Hydrografidata från ÖVF 4:11 (Lommabukten). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 22. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar station för varje område som ingår i mätprogrammet 22). Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden (Edler och Westring 1993). Det är således en stor mängd information som ligger bakom indelningen. Djupvatten i Öresund är det vatten som också kan benämnas som kattegattvatten, dvs. salt tungt (hög densitet till följd av hög salthalt) vatten som kommer norrifrån. Analogt är då ytvatten i Öresund östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt, men kan även vara en blandning med östersjövatten. Vid W Landskrona (bilaga 2) varierade salthalten i det välblandade översta skiktet mellan 8 och 13 psu. Höga salthalter vid denna station indikerar inflöde av salt vatten genom Öresund till Östersjön. Inget av de uppmätta värdena 22 vid W Landskrona tyder på att SMHI - Sture Lindahl

25 Temperatur o C Salthalt psu PO 4 µmol/l DIN µmol/l O SiO 3 µmol/l 2 mättnad % Tot-P µmol/l 8 Tot-N µmol/l Månad Månad Figur 8. Hydrografidata från ÖVF 5:2 (Höllviken). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) 22. Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar sådan inströmning har förekommit. Salthalten vid botten (4-45 m) varierade under året mellan 27 och 34 psu. Salthalten varierade under 22 vid Höganäs (ÖVF 1:1) i intervallet 1-24 psu. I genomsnitt ligger salthalten här uppemot 5 psu högre än vid de andra stationerna. Detta visar tydligt den influens av kattegattvatten som denna station är utsatt för. Vid de två stationerna ÖVF 3:2 och ÖVF 4:8, Lundåkrabukten respektive Lommabukten, varierade salthalten under året i intervallet 8-2 psu. Här är influensen av östersjövatten större. Vid stationerna ÖVF 4:11 och ÖVF 5:2 (Lommabukten samt Höllviken), vilka är något grundare än de övriga stationerna, varierade salthalten i intervallet 8-12 psu respektive 8-15 psu. De högsta salthalterna vid de respektive stationerna förekommer inte samtidigt vid alla stationer, vilket bekräftar det tidigare konstaterandet att ingen mätning under året är gjord vid stark inström från Kattegatt genom Öre- SMHI - Sture Lindahl

26 14 sund. En jämförelse mellan ytsalthalter och bottensalthalter visar att det fanns en salthaltsskiktning vid stationerna Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8) och Höllviken (ÖVF 5:2) vid ungefär hälften av mättillfällena. Vid stationen Lommabukten (ÖVF 4:11) förekom inte skiktning vid något mättillfälle. Skiktningarna framgår tydligt av diagrammen i bilaga 3. Vid station ÖVF 5:2 (Höllviken) uppmättes i senare delen av januari en salthalt vid botten på drygt 18 psu. En lika hög salthalt observerades bara vid botten vid station ÖVF 1:1 (Höganäs) nära Kattegatt. Temperaturen vid botten vid station ÖVF 5:2 var 1-2 o C högre än vid botten vid övriga stationer. Förklaringen till de avvikande värdena vid station ÖVF 5:2 är troligen att ett svagt inflöde dagarna före mättillfället har fört in ett vattenpaket med avvikande karaktär, som har blivit kvar i södra delen av Öresund och ännu inte hunnit blandas ut med omgivande vattenmassor. De två stationerna i Lommabukten har delvis olika karaktär vilket främst beror på att de är olika djupa. Vid den yttre, djupare, varierar salthalten inom ett större intervall än vid den inre grundare pga. högre salthalter vid botten. Ytsalthalten visar mindre avvikelse stationerna emellan vilket framgår av bilaga 1. Temperatur W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en kraftig termisk skiktning under juni-september. Den högsta yttemperaturen erhölls i månadsskiftet augusti/september med 21 o C. Eftersom alla fem mätstationerna inom ÖVF:s provtagningsprogram ligger i grunda områden etableras oftast ingen sommarskiktning här. Högsta ytvattentemperaturen uppmättes i mitten av augusti i Lommabukten (ÖVF 4:11) med drygt 2 o C. Den maximala ytvattentemperaturen i övriga stationer avvek som mest ca 1.5 o C från detta värde. SMHI - Sture Lindahl Skiktning registrerades vid några tillfällen vid kusten under 22. Som mest var temperaturskillnaden mellan ytan och botten ca 7 o C vid station Lommabukten (ÖVF 4:8) i mitten av december. I bilaga 3 visas hur temperaturen förhöll sig under året vid de fem stationerna. Siktdjup Siktdjupet varierade under året, som framgår av tabell 4, mellan 1 och mer än 1.5 m. Vid provtagningarna 1996, 1997, 1998, 1999, 2 samt 21 var det minsta siktdjupet för respektive år 1.5, 3, 2.5, 3,.5 samt 2 meter. Det minsta siktdjupet under 22, 1. meter, uppmättes vid Lommabukten (ÖVF 4:8 och ÖVF 4:11) i slutet av februari. Låga värden förekom även i januari vid dessa stationer. Förklaringen är troligen att de mycket höga nederbördsmängderna i januari och februari som framgår av figur 2 har sköljt Tabell 4. Siktdjup (meter) vid kust kontrollstationerna 22. ÖVF 5:2 ÖVF 4:11 ÖVF 4:8 ÖVF 3:2 ÖVF 1:1 VARIATION * 2 7,5 2-7, , * 3* 4 8* * 3* 7, * 3* 7,5* 8* 1.5* ,5* 3* 6,5 7,5* 7,5 6,5-7, ,5* 3* 7 6,5 9, ,5* 3* 7* 7, * 7,5* 7,5* 1 7, * 6,5 7,5* 9,5* 6,5-9, ,5* 2,5* ,5* 3* 7,5* 7,5* 1* 7, ,5* 2,5* 7,5* 7,5* 1* Tecknet * anger att siktdjupet är större än bottendjupet vid mättillfället.

27 15 ut sediment och näringsämnen i Öresund. I slutet av februari togs också prov med höga halter av POC (partikulärt organiskt kol) vid stationerna. Då mätstationerna är ganska grunda är det ofta sikt ända ned till botten. Det gör att det är svårt att dra slutsatser om skillnader mellan de fem stationerna. Framför allt gäller detta Höllviken (ÖVF 5:2), som bara är cirka 6 meter djup och Lommabukten (ÖVF 4:11) som bara är 3 meter djup. Det största siktdjupet, 1.5 meter, uppmättes i mitten av april vid station Höganäs (ÖVF 1:1). Vid detta tillfälle var det sikt från ytan till botten i samtliga stationer. I Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, Kust och hav (Naturvårdsverket 1999), anges värden på siktdjup för augusti månad. Värdena för ÖVF:s stationer låg i augusti mellan 7.5 och 1. meter vilket enligt bedömningsgrunderna betecknas som mycket stort siktdjup. Syrgas och syremättnadsgrad Syrgashalten anges här i ml/l mot mg/l i rapporter från undersökningar före För jämförelse gäller att 1.43 mg/l = 1 ml/l. Syreförhållandena beskrivs med syrgashalt och syremättnadsgrad i procent. Mättnadsgraden utgör kvoten mellan uppmätt syrgashalt och syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Syremättnadsgrader finns sammanställda i bilaga 1 och i figur 4-8. I figur 9 visas syrgashalter vid botten av kuststationerna samt W Landskrona. Här framgår det hur kuststationerna samvarierar med W Landskrona som hade en syrgashalt som låg i intervallet ml/l under 22. Högst var halterna under mars. Under senare delen av februari och början av mars skedde två mindre inflöden av salt syrerikt vatten till Östersjön genom Öresund. Årets största inflöde av salt syrerikt vatten till området skedde i månadsskiftet oktober/november. Höjningen av syrgashalterna i november kan kopplas till detta inflöde. Låga syrgashalter vid botten förekom i stationerna Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Lommabukten (ÖVF 4:8) i mitten av oktober och i mitten av december. Det lägsta värdet,.8 ml/l, noterades vid station Lundåkrabukten i oktober. I oktober och december var skiktningen kraftig vid de båda stationerna, se bilaga 3. En kraftig skiktning i grunda områden med karaktären vik/bukt kan medföra att vattenmassan under skiktgränsen får en dålig ventilering med syretäring som följd. Enligt bilaga 1 var strömmarna vid botten svaga vid mättillfällena. 1 ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 W Landskrona 8 Syrgashalt ml/l jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 9. Syrgashalterna i bottenproverna vid de fem kuststationerna samt vid W Landskrona 22. SMHI - Sture Lindahl

28 16 Sammanfattningsvis låg syrgashalterna vid botten av ÖVF:s mätstationer under året mellan 1-1 ml/l. Högst halter noterades i mars och i slutet av året. Enligt Naturvårdverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) är 1 ml/l en mycket låg halt där längre tids påverkan medför döden för de flesta djur som inte kan fly. Resultaten från 22 var avvikande från dem under 21, beroende på de mycket låga värden som uppmättes under hösten/vintern 22. På större djup, som vid W Landskrona, registrerades årets lägsta värde, 1.5 ml/l, i mitten av september. Jämförs medelvärdet av syrgasmättnaden i vattenpelaren med tidigare mätningar i samma station ( bilaga 4-8) noteras att värdena under större delen av 22 låg inom standardavvikelsen vid stationerna Höganäs (ÖVF 1:1), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Stora avvikelser observerades i oktober vid stationerna Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Lommabukten (ÖVF 4:8). Närsalter Mätresultaten för totalfosfor (oorganiskt och organiskt fosfor), löst oorganiskt fosfor (DIP), totalkväve (oorganiskt och organiskt kväve), löst oorganiskt kväve (DIN) och löst oorganiskt silikat (silikatkisel) redovisas i detta avsnitt. Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i figur 4-8. DIN utgör summan av nitratkväve, nitritkväve och ammoniumkväve och DIP är fosfatfosfor (PO 4 -P). Lösta oorganiska närsalter är den form som primärproducenter främst tillgodogör sig för tillväxt. I årsrapporter från undersökningar före 1997 har enheten mg/m 3 använts för närsalter men numera används µmol/l. För omvandling av fosfor gäller att 1 µmol/l = 31 mg/m 3, för kväve att 1 µmol/l= 14 mg/m 3 och för silikat att 1 µmol/l = 28 mg/m 3. Fosfor analyseras som totalfosfor och fosfatfosfor. Fosfor förekommer vintertid framförallt i oorganisk form, då vanligtvis 8-9% av totalfosfor utgörs av fosfatfosfor. Vintertid varierar halterna fosfatfosfor i ytvattnet oftast kring 1 µmol/l för att efter vårblomningen minska till omkring.5 µmol/l under juni-juli. Fosfatfosforhalterna under 22 låg oftast i närheten av medelvärdet för tidigare mätningar i samma station. I mitten av oktober analyserades mycket högre värden än normalt vid stationerna Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Lommabukten (ÖVF 4:8). Samtidigt var syrehalterna vid botten låga vid dessa stationer. Maximalt värde under vintern uppgick till 1.6 µmol/l (ÖVF 4:8). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är detta en mycket hög halt. Halterna av totalfosfor låg under 22 runt medelvärdet och inom standardavvikelsen för åren vid stationerna Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Höllviken (ÖVF 5:2). Vid stationerna Lommabukten (ÖVF 4:8 och ÖVF 4:11) var värdena höga vid flera mättillfällen. Årets högsta värde, 2. µmol/l, noterades vid station ÖVF 4:11 i mitten av februari. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) är detta en mycket hög halt. Under sommaren återfanns de högsta värdena från samtliga stationer i intervallet µmol/l vilket betecknas som låga till mycket höga halter. Årets uppmätta medelhalt av totalfosfor var.69 µmol/l, vilket är något under medel av tidigare årsmedelvärden i ÖVF:s undersökningar Kväve analyseras som totalkväve och som oorganiskt kväve (DIN). Oorganiskt kväve är direkt tillgängligt för den biologiska produktionen och har därför en tydlig årscykel. Allmänt gäller att de högsta halterna av DIN uppträder under vintern och sedan minskar snabbt när vårblomningen kommer igång i mars-april. I samband med vårblomningen tar halterna i det närmaste slut och primärproduktionen blir kvävebegränsad. Mot slutet av oktober-november ökar halterna igen. SMHI - Sture Lindahl

29 17 Under 22 var halterna av DIN mycket låga in i oktober. Årets högsta halt, 53 µmol/l, uppmättes vid station Lommabukten (4:11) i mitten av februari. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999) är detta en mycket hög halt. Som jämförelse var det högsta värdet under år 21 3 µmol/l vid samma station. Halterna av totalkväve har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom de inkluderar den organiska delen, men en samtidig minskning av halterna kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna i DIN går ned. Årets medelhalt av totalkväve, 23 µmol/l, är, precis som medelhalten totalkväve 1998, 1999, 2 och 21 hög och över tidigare observerade årsmedelhalter Årets högsta totalkvävehalt, 16 µmol/l, uppmättes i Lommabukten (ÖVF 4:8) i januari. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdverket 1999) är detta en mycket hög halt. Sommarens högsta värde är 28 ìmol/l (ÖVF 4:11), vilket är en hög halt. Silikat är ett ämne som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiskt ligger ythalten i Västerhavet omkring 8 µmol/l fram till vårblomningen då den snabbt sjunker till omkring 1 µmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 1 µmol/l och sjunker sakta ned mot 5 µmol/l, varefter den snabbt stiger mot slutet av året. Under 22 skedde nedgången i silikatkisel mellan mitten av mars och början av april. Före nedgången låg värdena i medeltal mellan 1-15 µmol/l, efter nedgången på i medeltal 5 µmol/l vid alla kuststationerna. Ett av årets högsta silikatkiselvärden, 28 µmol/l, uppmättes i Lommabukten (ÖVF 4:11) i mitten av februari, samtidigt som årets högsta DIN-värde uppmättes. Dessa värden kan troligen kopplas till hög tillrinning från land. Inga extremt höga eller låga värden uppmättes i W Landskrona under 22. SMHI - Sture Lindahl POC partikulärt organiskt kol POC kan tolkas som ett grovt mått på biomassan och dess variationer och på hur planktonpopulationen, och därmed i någon mån primärproduktionen, varierar (Axelsson och Rydberg, 1993). POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av levande material (alger och plankton), fekalier samt detritus (dött organiskt material). Ett tydligt maximum noterades under 22, som framgår av figur 1, i februari vid station Lommabukten (ÖVF 4:11) Vid detta tillfälle var DIN-värdet högt i Lommabukten, vilket innebär att förutsättningar för primärproduktion fanns. För övrigt under året förekom de högsta POC-värdena från perioden april-september, alltså under den tid som primärproduktionen är mest påtaglig, samt i januari. Högsta enskilda värdet på POC var 83 µmol/ l vid station ÖVF 4:11 i februari. Högsta värdet år 21 uppgick till 7 µmol/l. TOC totalt organiskt kol TOC är ett mått på kolinnehållet både i löst och partikulärt organiskt material i vattnet. Däremot ger TOC inte någon information om typen av organiskt material. Det högsta enskilda värdet var 7.4 mg/l vid stationerna Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) och Lommabukten (ÖVF 4:11) i mitten av juli och det lägsta var 1 mg/l vid station Höganäs (ÖVF 1:1) november och vid stationerna ÖVF 1:1, ÖVF 3:2 och ÖVF 4:8 i december. PON partikulärt organiskt kväve PON erhålls i samband med analys av POC. Kvoten POC/PON skall, enligt det molförhållande med vilket planktonalger tar upp kol/kväve, ligga kring 7. Denna kvot ger information om i vilket stadium en algblomning är. Störningar från kusten är emellertid för starka för att kvoten skall kunna avläsas här.

30 18 8 µmol/l ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 2 1 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 1. Medelhalter av yt- och bottenvärden av POC i de fem kuststationerna 21. SMHI - Sture Lindahl

31 19 Växtplankton Metodik Växtplankton har insamlats vid ytan. Den kvantitativa analysen av växtplankton har utförts med Utermöhl-metoden enligt Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Klorofyll har bestämts på prover från ytan och 1 meter över botten enligt metoden beskriven i Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Primärproduktion har bestämts på prover från ytan enligt metoden beskriven i Manual For Marine Monitoring in the COMBINE PROGRAMME of HELCOM (1999). Provtagning Under 22 har prover insamlats vid fjorton tillfällen mellan januari och december. Provtagning har skett på stationerna Höganäs, ÖVF 1:1, Lundåkrabukten, 3:2, Lommabukten, 4:8 och Höllviken, 5:2. Stationernas lägen framgår av figur 1 och tabell 1. Resultat Växtplankton Växtplankton består av flera grupper av encelliga organismer med helt olika levnadsvillkor. Mycket grovt kan de indelas i tre grupper; diatoméer (kiselalger), flagellater och blågröna alger (cyanobakterier). Skillnaderna mellan dessa grupper ligger inte enbart i uppbyggnaden, utan också i deras fysiologiska och ekologiska egenskaper. Diatoméerna är en enhetlig grupp med orörliga organismer, som har en cellvägg av kisel. Flagellater är en praktisk benämning på ett stort antal alger från olika taxonomiska grupper, med det gemensamt att de har flageller, med vilka de kan röra sig och på så sätt förflytta sig i vattnet. Den redovisade gruppen oidentifierade Coccala är en sammanslagning av små alger, som saknar flageller, medan flagellaterna, som namnet anger, har flageller. Den tredje stora gruppen, blågrönalgerna, förekommer i våra havsområden framför allt i det utsötade Östersjövattnet. Flera blågrönalger har förmågan att fixera kväve ur luften och kan därigenom konkurrera ut andra alger, när det råder kvävebrist i vattnet. Resultatet av den kvalitativa och kvantitativa växtplanktonanalysen framgår av tabell i bilaga 4. Under året registrerades 111 arter eller identifieringsgrupper, som framgår av tabell 5, vid Tabell 5. Antalet arter/identifieringsgrupper totalt och stationsvis, 22 Art/identifieringsgrupp Totalt Höganäs Lundåkra Lomma Höllviken 1:1 3:2 4:8 5:2 Choanoflagellater Chrysophycéer Cryptophycéer Cyanobakterier Diatoméer Dinoflagellater Ebrider Euglenophycéer Prasinophycéer Prymnesiophycéer Oidentifierade flagellater Oidentifierade coccoider Ciliater TOTALT SMHI - Lars Edler

32 2 Tabell 6. Potentiellt skadliga arter observerade 22. mycket under gränsvärde låg koncentration under gränsvärde hög koncentration över gränsvärde mycket hög koncentration mycket över gränsvärde Höganäs 1:1 Gränsvärde J F M A M J J A S O N D Pseudo-nitzschia delicatissima-gruppen Pseudo-nitzschia pungens Dinophysis acuminata Dinophysis acuta Dinophysis norvegica Dinophysis rotundata Prorocentrum minimum Chrysochromulina sp. (3-6 µm) Chrysochromulina sp. (6-1 µm) Nodularia spumigena 1 milj. celler/l 1 milj. celler/l 9 celler/l 2 celler/l 2 celler/l 9 celler/l Lundåkra 3:2 Gränsvärde J F M A M J J A S O N D Pseudo-nitzschia delicatissima-gruppen Pseudo-nitzschia seriata-gruppen Dinophysis acuminata Dinophysis acuta Dinophysis rotundata Chrysochromulina sp. (3-6 µm) Chrysochromulina sp. (6-1 µm) Chrysochromulina polylepis 1 milj. celler/l 1 milj. celler/l 9 celler/l 2 celler/l 9 celler/l Lomma 4:8 Gränsvärde J F M A M J J A S O N D Pseudo-nitzschia delicatissima Pseudo-nitzschia seriata Pseudo-nitzschia seriata-gruppen Dinophysis acuminata Prorocentrum minimum Chrysochromulina sp. (3-6 µm) Chrysochromulina sp. (6-1 µm) Nodularia spumigena 1 milj. celler/l 1 milj. celler/l 1 milj. celler/l 9 celler/l Höllviken 5:2 Gränsvärde J F M A M J J A S O N D Pseudo-nitzschia delicatissima-gruppen Prorocentrum minimum Chrysochromulina sp. (3-6 µm) Chrysochromulina sp. (6-1 µm) Nodularia spumigena 1 milj. celler/l de fyra stationerna i Öresund, vilket är 2 fler än året innan. Kiselalger (diatoméer) dominerade med 51 arter/identifieringsgrupper, följt av dinoflagellater med 27 arter/identifieringsgrupper. Den största artrikedomen återfanns i de norra delarna med 34 diatoméer, 23 dinoflagellater och 25 övriga arter/ident-ifieringsgrupper och den minsta vid den sydligaste stationen med totalt 49 arter/ ident-ifieringsgrupper. Denna fördelning återspeglar förhållandet att artrikedomen är större i det mera marina vattnet med högre salthalt, som Kattegatt, än Östersjövattnets brackvatten. SMHI - Lars Edler Toxiska eller på annat sätt skadliga växtplankton Bland potentiellt toxiska arter påträffades fem dinoflagellater, tre diatoméer, en blågrönalg och tre Prymnesiophycéer, som framgår av tabell 6. Inga toxiska, eller på annat sätt skadliga effekter observerades, eller rapporterades under året, trots att tre Dinophysis-arter förekom i koncentrationer klart över de rekommenderade gränsvärdena för förtäring av musslor vid provtagningen i september vid den nordligaste stationen. Dinophysis acu-minata påträffades då med

33 21 mer än 38 celler per liter, vilket hör till de allra högsta koncentrationerna som uppmätts i Öresund. Redan under juni och juli fanns också höga koncentrationer av D. acuminata i Lundåkra-bukten. Ingen annan skadlig växtplanktonart nådde celltätheter som låg över gränsvärdena, eller förekom i mycket höga koncentrationer. Släktet Chrysochromulina fanns i hela Öresund under stora delar av året, om än i relativt små mängder. I de södra delarna påträffades släktet mellan februari och augusti och i de centrala och norra delarna mellan mars och december. Växtplanktonutvecklingen 22 Under 22 utvecklades inte någon vinterblomning. Vid provtagningen i slutet av januari saknades diatoméer i mellersta Öresund, medan flera arter, som dels hör hemma i utsötat vatten, dels vanligen lever fastsittande på botten, påträffades vid de två sydliga stationerna. Små flagellater, framför allt från gruppen Cryptophycéer och Coccala (icke flagellförsedda arter) dominerade. Den magra planktonfloran kännetecknade också början av februari, även om en föraning till diatoméernas vårblomning kunde skönjas i norra Öresund. I de södra delarna saknades dock diatoméer helt. Fortfarande dominerade Cryptophycéer och Coccala arter. Ännu i slutet av februari dröjde vinterförhållandena kvar och det var bara i norra Öresund man fortfarande kunde se föraningen av vårblomningen. I mitten av mars var artdiversiteten större och vid alla stationer fanns typiska vårdiatoméer, även om mängderna av de olika arterna inte var stora. Dinoflagellater, med speciellt Heterocapsa rotundata, började bli vanliga i norra Öresund, men antalsmässigt dominerade fortfarande Cryptophycéer och Coccala arter. I slutet av mars var vårblomningen i full gång i centrala och södra Öresund. I norr hade den redan börjat avta. Skeletonema costatum blommade med celltätheter på 1-8 miljoner celler per liter. Flera arter av släktet Chaetoceros var också mycket vanliga. Chrysochromulina spp. började bli vanliga, men fortfarande dominerade Coccala arter, som nu nådde höga koncentrationer. I mitten av april hade vårblomningen avtagit och närsaltsförrådet var nästan tömt. De flesta diatoméerna hade försvunnit. I övrigt var likheterna med föregående provtagning stora med alltmer Chrysochromulina spp. och fortsatt dominans av Coccala arter. Förhållandena i maj skilde sig åt mellan de olika stationerna. I norra och centrala Öresund fanns Skeletonema-populationer kvar, medan de saknades vid de södra stationerna. Vid station 4:8, Lommabukten, var inslaget av diatoméer, som dels hör hemma i utsötat vatten, dels vanligen lever fastsittande på botten, stort, medan det vid station 5:2, Höllviken, saknades diatoméer. I norra Öresund fanns dessutom mycket av dinoflagellaten Peridiniella danica, och vid de två mellersta stationerna var Heterocapsa rotundata vanlig. Chrysochromulina spp. fanns i relativt höga koncentrationer i norra Öresund, men saknades i söder. De Coccala arterna var mycket vanliga i hela Öresund. Diatoméer blommade i norra och mellersta Öresund i mitten av juni. Skeletonema costatum hade ökat avsevärt sedan förra provtagningen och fanns med mer än en halv miljon celler per liter i Lundåkrabukten och Dactyliosolen fragilissimus nådde.7 miljoner celler per liter vid Höganäs. Små flagellater, inklusive Chrysochromulina spp. och Coccala former fanns rikligt i hela Öresund. Redan under juni påträffades blågrönalger vid de tre sydliga stationerna och den potentiellt toxiska Nodularia spumigena fanns vid de två sydliga stationerna. Endast små rester av diatoméblomningarna vid de nordliga stationerna fanns kvar i juli. I övrigt var det framför allt utbredningen av de potentiellt toxiska arterna Prorocentrum minimum, Chrysochromulina spp. och Nodularia spumigena som var påtagligt. Diatoméerna hade återigen ökat vid de nordliga stationerna i augusti. De potentiellt toxiska arterna inom Pseudo-nitzschia delicatissimagruppen dominerade med mer än 25 celler per liter. Dinoflagellater hade ökat i artantal och speciellt den potentiellt toxiska Dinophysis acuminata förekom i koncentrationer klart över de rekommenderade gräns- SMHI - Lars Edler