Vattenundersökningar vid Norra randen i Ålands hav 2004

Transkript

1 Bottenhavet Vattenundersökningar vid Norra randen i Ålands hav 24 Ålands Hav - utveckling under året, jämförelse med Bottenhavet och norra egentliga Östersjön och jämförelse med situationen under 197-talet i Ålands hav Egentliga Östersjön Institutionen för Systemekologi Stockholms universitet

2 Vattenundersökningar vid Norra randen i Ålands Hav 24 - utveckling under året, jämförelse med Bottenhavet och norra egentliga Östersjön och jämförelse med situationen under 197-talet i Ålands hav Jakob Walve och Ulf Larsson, Inst för Systemekologi, Stockholms universitet Sammanfattning På uppdrag av Svealands kustvattenvårdsförbund (KVVF) har månatliga vattenprovtagningar vid station Norra randen (NR) i Ålands Hav utförts sedan slutet av 22 av Institutionen för systemekologi, Stockholms universitet. Mätningarna visar att salthalten i ytvattnet (-2 m) (ca 5,5) är klart lägre än i norra egentliga Östersjön (ca 6,5) och tydligt påverkad av Bottenhavet (ca 5,3). Salthalten i Ålands Havs bottenvatten bestäms av salthalten i det vatten som från egentliga Östersjön strömmar in över den grunda tröskeln till Ålands Hav. Salthalten i bottenvattnet (125 m) vid NR (ca 6,8) motsvarar den på 3-5 m djup i norra egentliga Östersjön. Detta är orsaken till att Ålands Hav till skillnad från egentliga Östersjön har goda syreförhållanden under salthaltssprångskiktet på ca 4 meters djup. Totalfosforhalten i ytvattnet vid NR (årsmedel µg/l) samvarierar tydligt med den i Bottenhavet men är ca 5 µg/l högre. Totalkvävehalten har en mindre tydlig samvariation med Bottenhavet och ligger även den högre, under 24 närmare den vid Landsortsdjupet än den i Bottenhavet. I slutet av vintern är förhållandet mellan nitrat och fosfat relativt balanserat i jämförelse med växtplanktons behov och NR skiljer sig därmed från egentliga Östersjön där kväve är uppenbart begränsande. Den kraftiga minskningen av löst kisel tyder på att kiselalger utgör en betydande del av vårblomningen. Både 23 och 24 bildades det också tydliga höstblomningar, troligen också de med inslag av kiselalger. Under sommaren är halterna av fosfat, nitrat och ammonium alla mycket låga i ytvattnet. En jämförelse med data från från en närbelägen station i Ålands Hav (Mats Waerns undersökningar, SNV PM 1855) visar att halterna av totalfosfor, fosfat och nitrat ökat med omkring 6 % i bottenvattnet (motsvarande 11 µg P/l och 18 µg N/l), medan ökningarna i ytvattnet varit mindre. Ökningen av totalkväve i Ålands Hav är däremot något större i ytvattnet (mellan 1-3 µg N/l eller 5-15%). Att ökningen av fosfor är störst i bottenvattnet är troligen en effekt av att det framförallt är i egentliga Östersjön halterna ökat och det är därifrån som Ålands hav får sitt nytillskott av bottenvatten.

3 Inledning På uppdrag av Svealands kustvattenvårdsförbund (KVVF) har Institutionen för Systemekologi vid Stockholms universitet (SISU) sedan slutet av 22 utfört månadsvisa vattenprovtagningar i öppna havet cirka 6 sjömil öster om Grisslehamn (6 o 6 N, 18 o 57 E) (Fig. 1 och framsida på rapporten). Stationen har fått heta "Norra randen" då den anses viktig för att beskriva randvillkoren för den hydrografiska vattenomsättningsmodell som utvecklas vid SISU åt KVVF. I denna rapport redovisas resultat från Norra randen mellan oktober 22 till december 24, med tyngdpunkt på 24. För detaljerad beskrivning av resultat från 23 hänvisas till förra årsrapporten (tillgänglig på Resultaten jämförs med data från det nationella miljöövervakningsprogrammets utsjöstationer BY31 (Landsortsdjupet) och BY29 i norra egentliga Östersjön och station C14 (MN4) i Bottenhavet (Fig. 1). Jämförelser har även gjorts med data från från en station i Ålands hav ( Ålands hav, 6 nm O Bysholmen, 11 m djup) ca 4 sjömil sydost om Norra randen (13 m djup) (Fig. 1). Dessa data ingår i ett stort dataset framtaget under ledning av Mats Waern mellan och som under arbetet med att sammanställa befintliga data i KVVFs område, digitaliserats (från SNV PM 1855) och förts in i KVVFs databas. Provtagnings- och analysmetoder Provtagningar har skett en gång per månad och utgått ifrån Grisslehamn. Provtagningstillfällena 24 var 27 jan, 19 feb, 29 mar, 2 apr, 19 maj, 22 jun, 14 jul, 2 aug, 14 sep, 7 okt, 11 nov och 9 dec. Undersökta variabler och provtagningsdjup framgår av provtagningsprogrammet (Bilaga 1). Både provtagning och följande analys är ackrediterade genom Swedac (ackrediteringsnr 1449, se Bilaga 2). Salthalt och temperatur har mätts med CTD-sond. Vattenprover har tagits med Ruttner-hämtare. Prover för analys av lösta närsalter har filtrerats i fält och förvarats kylt till analys påföljande dag. Siktdjup har mätts med vattenkikare. Provtagningar har huvudsakligen utförts av Leif Lundgren och Berndt Abrahamsson. Analysmetoder och mätosäkerheter finns angivna i Bilaga 2. Analyser har utförts av Anders Sjösten (laboratorieansvarig) tillsammans med Inger Hafdell, Thomas Tillman, Karin Wallman, Anna Lagerberg och Svante Nyberg. Laboratoriet vid Institutionen för systemekologi är även ansvarigt för provtagning av station BY31 och BY29 inom den nationella miljöövervakningen och samma analysmetoder har därmed använts för dessa prover. Miljöövervakningsdata från Bottenhavet (station C14) har har ställts till förfogande av Amund Lindberg vid Umeå Marina Forskningscentrum.

4 Resultat och Diskussion Säsongen 24 vid Norra randen Från,7 grader i ytvattnet under vintern ökade temperaturen successivt under sommaren till som mest 17,3 grader i ytan (,5 m) i augusti (Fig. 2), att jämföra med 19,8 grader juli 23. Den kyligare sommaren 24 bidrog till att temperatursprångskiktet låg betydligt grundare än 23, mellan 5-1 m i juli och 1-2 m i augusti, jämfört med 2-3 m under 23. Salthaltssprångskiktet (haloklinen) (Fig. 2) låg även det grundare och mer stabilt kring 2-4 meter jämfört med 23 då djupet var 2-6 m. Haloklinen kom närmare ytan under augusti till oktober i samband med inflöde av saltare bottenvatten. Detta liknade utvecklingen under 23 då salthalten också ökade i bottenvattnet under slutet av året, och även då med ett maximum i oktober. Salthalten vid botten (125m) under 24 ökade från 6,7 till som mest 7, att jämföra med 23 då den ökade från 6,5 till 7,2. Den genomsnittliga salthalten i ytskiktet -2 m 24 var 5,5 (5,3-5,8), i stort sett densamma som under 23 (5,4; 5,-5,8). Syrehalten i bottenvattnet var hög i början av året men minskade i samband med den ökande salthalten och ökande temperatur (Fig. 3). Syrehalten sjönk dock aldrig under 8 mg/l. Totalkväve (Fig. 4) och nitrit+nitrat (Fig. 6) i bottenvattnet minskade i samband med salthaltsökningen under andra halvan av året, vilket även var fallet 23. Däremot ökade inte totalfosfor (Fig. 4), fosfat och silikat (Fig. 5) som under 23. Halten av silikat tvärtom minskade i bottenvattnet I ytvattnet (-2 m) ökade totalhalterna av kväve och fosfor under vintern 24 för att sedan sjunka efter vårblomningen (Fig 4 och 11 och 12). Som årsmedelvärde var totalfosforhalten i ytvattnet endast marginellt högre 24 jämfört med 23 (13,9 resp 13,4 µg/l) men den lägsta halten under sommaren var tydligt högre under 24 (11,3 resp 7,3 µg/l). Årsmedelvärdet av totalkväve skilde sig också obetydligt mellan åren (24: 255 ( ) µg/l; 23: 251 ( ) µg/l). Nitrit+nitrat- och silikathalten i ytvattnet (Fig. 8B) nådde maximum under februari medan fosfathalten sjönk tydligt redan mellan januari och februari, innan vårblomningen egentligen hade kommit igång. Från och med februari tömde vårblomningen (Fig. 7 och 8A) snabbt ut vinterförrådet av nitrit+nitrat och resterande fosfat medan silikathalten halverades (Fig. 8B). Förhållandet mellan löst oorganiskt kväve och fosfor var i början av vårblomningen kring 7 (viktskvot), vilket överenstämmer med växtplanktons behov (Redfieldkvoten = 7,2). Kväve och fosfor är därmed ungefär lika begränsande för vårblomningens storlek. I norra egentliga Östersjön är det däremot ett betydande överskott av fosfor och därmed tydligt att kväve är begränsande för blomningen. Under sommaren är halterna av fosfat, nitrat och ammonium mycket låga i ytvattnet (ofta <.3,,3 resp 1 µg/l), nära detektiongränsen för metoderna. Siktdjupets (Fig. 8A) medelvärde för året 24 var 7,4 m (5,3-9,), samma som 23 (7,6; 5,5-9,3 m).

5 Jämförelse med andra stationer i Bottenhavet och norra egentliga Östersjön En jämförelse av salthalten i ytvattnet (-2 m) mellan Norra randen och Bottenhavet och norra egentliga Östersjön visar tydligt att influensen från Bottenhavet dominerar (Fig. 1). Under första halvan av 24 var salthalten i ytvattnet nära nog densamma som i Bottenhavet, men från och med juli ökade salthalten vid Norra randen. Detta var troligen en effekt av uppblandat bottenvatten eftersom fosfathalten också ökade (Fig. 8B). Totalkvävehalten vid NR var högre än i Bottenhavet och låg under början av året nära den vid BY31, men skillnaden ökade under sommaren (Fig. 11). Totalfosforhalten vid Norra randen under 24 samvarierade tydligt med den vid C14 i Bottenhavet, men låg ca 5 µg/l (ca 5%) högre (Fig. 12). Salthalten i bottenvattnet i Ålands hav (5-125 m vid Norra randen, ner till 285 meter på djupaste stället) bestäms i hög grad av norrgående bottenströmmar från egentliga Östersjön, som måste passera en tröskel med ett smalt djupaste parti på 4-5 m medan större delen är 1-3 m. Det är därmed relativt ytligt vatten i norra egentliga Östersjön som bildar bottenvattnet i Ålands hav. Salthalten i bottenvattnet vid Norra randen 24 är också nära nog densamma som på 3-5 m djup vid Landsortsdjupet (BY31) (Fig. 13). Förhållandet är detsamma även för totalfosfor och fosfat (Fig. 13). Nitrathalten har minskat kraftigt de senaste åren i bottenvattnet vid BY31 vilket troligen är förklaringen till att skillnaden mellan stationerna är betydligt mindre för nitrat och totalkväve. Jämförelse med data från 7-talet Åren var ungefär lika varma som 23-4, även om 23 utmärker sig för att ha haft varmt vatten ända ner till 2 meters djup (Fig. 14). På 7-talet var salthalten ca,65 psu (1%) högre i ytvattnet och,45 psu (6 %) högre i bottenvattnet (Fig. 15). Under 23-4 var variationen större i bottenvattnet på grund av ökningen under slutet av varje år. Totalfosforhalten har ökat tydligt sedan 7-talet, framförallt i bottenvattnet (Fig. 16). Som tvåårsmedelvärde är ökningen 5-6 % (11 µg/l) i bottenvattnet (Fig. 22). Ökningen i ytvattnet är ca 2 % (2,5 µg/l), men sett till enbart vintern blir troligen ökningen större (ej beräknad), vilket är rimligt eftersom bottenvattnet då blandas upp i högre utsträckning. Samma förändringar visar också fosfathalten (Fig. 17). Som tvåårsmedelvärde är ökningen av fosfat i bottenvattnet nära nog desamma som för totalfosfor (Fig. 23). I ytvattnet visar medelvärdet inte på någon skillnad men av figuren är det dock tydligt att maxvärdena under vintern är högre 23-4 (Fig. 17). Totalkvävehalten har också ökat men här är mönstret delvis ett annat. Ökningen varierar inte lika mycket med djupet, och det tycks vara en något större ökning i ytvattnet (Fig. 18 och 24). Troligen kan ökningen delvis förklaras av metodskillnader (Fig. 24). Det sanna ökningen torde ligga någonstans mellan den som beräknas från uppmätta värden och den som erhålls då värden från 7-talet som korrigerats för skillnader uppmätta mellan standardmetoden och den nyutvecklade metod som används vid Inst för systemekologi. Värden mätta med standardmetoden har räknats upp med 7 %, vilket ger en mindre ökning. Denna uppräkning är dock osäker eftersom vi inte känner till vilken metod som använts vid Waerns undersökning. Intervallet för ökningen blir 1-3 µg N/l eller 5-15 %. Nitrit+nitrathalten har i likhet med fosfat ökat 5-7 % (ca 18 µg N/l) i bottenvattnet

6 och i ytvattnet relativt mer än fosfat (Fig. 19 och 25). Att ökningen av totalfosfor och fosfat är störst i bottenvattnet kan förklaras av det är ytvattnet från egentliga Östersjön som bildar Ålands Havs bottenvatten och att ökningen av fosforhalten har varit större i egentliga Östersjön än i Bottenhavet. Totala haltökningar i Ålands Hav på grund av eutrofieringen bör dock vara större än vad dessa data visar, eftersom halterna i egentliga Östersjön ökade tydligt redan under 6- talet. Det syns ingen ökning av klorofyllhalten under våren (Fig. 2) mellan perioderna. Det snabba förloppet hos vårblomningen gör dock att den månatliga provtagningsfrekvensen är för låg för att kunna dra säkra slutsatser. I ytvattnet har fosfathalten inte ökat särskilt mycket mellan perioderna, vilket kan förklara att man inte ser någon skillnad på klorofyllhalten. Halterna är ungefär desamma 23 som , medan de är högre 24 (Fig. 17). Det togs inte heller lika många höstprover som 23-4, men eventuellt kan klorofyllhalten under hösten ha ökat, vilket skulle kunna vara en effekt av olika närsaltstillgång eller väderförhållanden.

7 C14 Norra randen Ålands hav BY29 BY31 Figur 1. Djupkarta över del av Östersjön med stationen Norra randen (NR) i Ålands hav och de närmaste miljöövervakningsstationerna i öppet hav med samma eller högre provtagningsfrekvens: BY31 och BY29 i norra egentliga Östersjön och C14 i Bottenhavet. Se även karta på första sidan av rapporten där NR är markerad. Landkonturer utanför Svealandskusten är generaliserade.

8 Figur 2. Temperaturförändringar vid Norra randen mellan januari 23 och december 24 i djupgradienten till 125 meter. De svarta punkterna visar när och på vilka djup mätningar har gjorts. OBS Alla färgnyanser i diagrammet är inte återgivna i skalan till höger. Varje färgnyans i diagrammet motsvarar hälften (i det här fallet 1 grad) av graderingen i skalan till höger (2 grader).

9 Figur 3. Densitet (sigma-t) och syre (mg/l). I övrigt som figur 2.

10 Figur 4. Totalkväve och totalfosfor (µg/l). I övrigt som figur 2.

11 Figur 5. Fosfat (PO 4 3- ) (µg P/l) och silikat (SiO 4 3- ) (µg Si/l).. I övrigt som figur 1.

12 Figur 6. Nitrat + Nitrit (NO NO 2 - ) (µg N/l) och ammonium (NH 4 + ) (µg N/l). I övrigt som figur 2.

13 Figur 7. Klorofyll a -2m. I övrigt som figur 2. 1 A Klorofyll a (µg/l), Siktdjup (m) 5 Siktdjup Klorofyll J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D PO 4 (µg P/l), DIN/PO 4 -kvot DIN PO 4 SIO 4 DIN/PO 4 -kvot B SiO 4 (µg Si/l) DIN = NO NH 4 (µg/l) J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 8 A-B. Medelvärden av mätningar i ytvattnet (-2 m) vid station Norra Randen mellan oktober 22 och december 25.

14 2 Temperatur ( o C) NR BY29 BY31 C14 J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 9. Temperatur i ytvattnet (medelvärden -2 m) vid Norra Randen (NR) i Ålands Hav, BY29 och BY31 i egentliga Östersjön, och C14 i Bottenhavet mellan januari 23 och december 24. 7, 6,5 Salthalt 6, NR BY29 BY31 C14 5,5 5, J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 1. Salthalt i ytvattnet (medelvärden -2 m) vid Norra Randen (NR) i Ålands hav, BY29 och BY31 i egentliga Östersjön, och C14 i Bottenhavet mellan januari 23 och december 24.

15 Totalkväve (µg/l) NR BY29 BY31 C14 2 J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 11. Totalkväve i ytvattnet (medelvärden -2 m) vid Norra Randen (NR) i Ålands hav, BY29 och BY31 i egentliga Östersjön, och C14 i Bottenhavet mellan januari 23 och december 24. Totalfosfor (µg/l) NR BY29 BY31 C14 J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 12. Totalkväve i ytvattnet (medelvärden -2 m) vid Norra Randen (NR) i Ålands hav, BY29 och BY31 i egentliga Östersjön, och C14 i Bottenhavet mellan januari 23 och december 24.

16 Figur 13. Salt, fosfat, totalfosfor, nitrit+nitratkväve och totalkväve var tionde meters djup -1 m år 24 vid Norra randen (vänstra kolumnen) och Landsortsdjupet BY31 (högra kolumnen)

17 2 Temperatur J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 14. Temperatur ( o C) var tionde meters djup vid station Ålands hav, 6 nm O Bysholmen från Waerns undersökning och 23-4 från Norra randen, båda stationerna i Ålands hav. 7,5 Salinitet 7, 6,5 6, 5,5 5, J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 15. Salthalt. I övrigt som figur 14.

18 4 Totalfosfor (µg/l) J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 16. Totalfosfor (µg P/l). I övrigt som figur 14. Fosfatfosfor (µg/l) J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 17. Fosfatfosfor (µg P/l). I övrigt som figur 14.

19 Totalkväve (µg/l) Totalkväve (µg/l) m -4m J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D 5-1m 5-1m J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 18. Totalkväve (µg N/l), uppdelat på -4 och 5-1 m. I övrigt som figur 14. Nitrit+nitratkväve (µg/l) J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 19. Nitrit+nitratkväve (µg N/l). I övrigt som figur 14.

20 Klorofyll a (µg/l) J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 2. Klorofyll a (µg/l). I övrigt som figur m -4m Syre (mg/l) Syre (mg/l) m 5-1m J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N DJ F M A M J J A S O N D Figur 21. Syre (mg O 2 /l), uppdelat på -4 och 5-1 m. I övrigt som figur 14.

21 Totalfosfor (µg P/l) Halt (µg P/l) µg P/l % Djup A B Figur 22. Totalfosfor A) Tvåårsmedelvärden och 3-4 för var tionde meters djup med standardavvikelse. B) Skillnad mellan årsmedelhalterna för 3-4 och som halt och procent Djup Halt (µg P/l) och % Fosfatfosfor (µg P/l) µg P/l % Djup A B Figur 23. Fosfatfosfor A) Tvåårsmedelvärden och 3-4 för var tionde meters djup med standardavvikelse. B) Skillnad mellan årsmedelhalterna för 3-4 och som halt och procent Djup

22 Totalkväve (µg N/l) Halt (µg/l) och % *1, Djup Djup % (okorrigerat) % ( *1,7) µg N/l (okorrigerat) µg N/l ( *1,7) A B Figur 24. Totalkväve A) Tvåårsmedelvärden och 3-4 för var tionde meters djup med standardavvikelse. Den gula kurvan visar halterna multiplicerade med 1,7 för en trolig (men ej säker) anpassning till dagens metod. B) Skillnad mellan årsmedelhalterna för 3-4 och som halt och procent. De mörkröda och mörkblå staplarna visar skillnaden om halterna multipliceras med 1,7 för en trolig (men ej säker) anpassning till dagens metod. Nitrit+nitratkväve (µg N/l) Halt (µg N/l) och % µg N/l % Djup B A Figur 25. Nitrit+nitratkväve A) Tvåårsmedelvärden och 3-4 för var tionde meters djup med standardavvikelse. B) Skillnad mellan årsmedelhalterna för 3-4 och som halt och procent Djup

23 Bilaga 1. Institutionen för systemekologi Stockholms universitet Provtagnings- Station Norra Randen program N Ålands Hav Lat 6 6 N Long E Djup 13 m Besöksfrekvens 12 gånger/år Djup Syre PO4 Tot-P NH4 NO2,NO3 Tot-N Si POC,N,P * Klorofyll X X X X X X X X X 5 X X X X X X X X X 1 X X X X X X X X X 15 X X X X X X X X X 2 X X X X X X X X X 25 X X X X X X 3 X X X X X X X (X) 4 X X X X X X X (X) 5 X X X X X X X (X) 6 X X X X X X X (X) 7 X X X X X X X 8 X X X X X X X 9 X X X X X X X 1 X X X X X X X 125 X X X X X X X Temp Salt Siktdjup Phytoplankton Klorofyll POC, N, P * (X) var.5 m (CTD) till 5 m ovan botten var.5 m (CTD) till 5 m ovan botten Secchi-skiva slang - 2 m slang - 2 m Prov slås ihop till ett integrerat prov Endast under våren

24 Bilaga 2. Metodförteckning 24 (Utdrag ur kvalitetsmanual för Laboratoriet Marin Ekologi, Inst för Systemekologi, Stockholms universitet. Bilaga 7, Datum , Revision nr 9, Utgiven av Anders Sjösten, sida 1 av 2) Ammoniumkväve (SFA**) Fosfatfosfor (SFA**) Fosfor, totalt (FIA**) (vattenprover) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # QuikChem B Uppslutning. Egen kombimetod för N+P (98119) Fosfor (i fast mtrl) (FIA**) Egen metod, utgåva (5 o C+persulfatuppslutning) + QuikChem B mod Bottenfauna, mjukbottnar, provtagning och analys SNV Rapport 318 BIN BR 6 I 1 2 R µg/l.5µg/l >2 µg/l 2.4% 1 2 R µg/l.4µg/l >2 µg/l 2.2% 1 2 R 1 2 2,5-1 µg/l,5µg/l >1 µg/l 6%.5-4 µg/l.5-3 µg/l.5-3 µg/l 5 7 R %.1-2 µg 5 R 2 2 Abundans 5% Biomassa 5% Klorofyll a, c och pheopigment SS utg R 1 2 2%.5-15 µg/l Kväve, totalt (FIA**) (vattenprover) Kväve (Leco**) (i fast material) Kol (Leco**) (i fast material) Nitrit+nitratkväve (SFA**) Nitritkväve (FIA**) Nitritkväve (SFA**) Vertikal transport av partikulärt material QuikChem B Uppslutning. Egen kombimetod för N+P (98119) Enl. manual. Version 2.2, April 1999 Enl. manual. Version 2.2, April 1999 ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # QuikChem A (modifierad) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # > g wwt/ m 2 >.2 µg/l 1 2 R % 1.-2 µg/l 5 7 R 1 2 5% 1-5 µg 5 7 R 1 2 4% 1-2 µg 1 2 R µg/l.3µg/l >2 µg/l 2.5% 1 2 S µg/l.1µg/l >2 µg/l 2% 1 2 R µg/l.1µg/ >2 µg/l 2%.2-56 µg/l.2-5 µg/l.2 5 µg/l Blomqvist & Kofoed (1981) R 1 25% >.1 g/m 2 d ph SS utg R

25 Metodförteckning 24 (Utdrag ur kvalitetsmanual för Laboratoriet Marin Ekologi, Inst för Systemekologi, Stockholms universitet. Bilaga 7, Datum , Revision nr 9, Utgiven av Anders Sjösten, sida 1 av 2). Primärproduktion (**) (***) The Baltic Marine Biologists (BMB), No 1 (1984) 2 Utförs Intern kontroll Provj Mätstorhet Metod Provtyp Kontrollmaterial Mätosäkerhet (*) (utvidgad mätosäkerhet täckningsfaktor k=2) R 1 1 3% (***) (CPM-mätning) Mätområde Produktionsvärde som motsvaras av cpm >5 Salinitet (CTD**) Enl. Operating manual, Version 1, 199 och User s manual Rev. 4.. Salinitet (Minisal **) Enl. Minisal Model 21, Salinometer, Technical and Operating & Maintenance Manual, Siktdjup (Secchi-skiva) Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning, 1.1, Silikatkisel (SFA**) ALPKEM O. I. Analytical Flow Solution IV, # R 2 2.4% 2-42 psu 1 2 R % 2-42 psu 1 2 R 2 2%.1-4 m 1 2 R µg/l 1.5 µg/l >6 µg/l 2.5% 1-8 µg/l Svavelväte Enl. Methods of Seawater Analysis 1 2 R mg/l,8 mg/l,1-1,2 mg/l (K Grasshoff...) 1983 >.2 mg/l 1 % Syre SS-EN utg. 1 (modifierad) 1 2 R 1 2.2mg/l.2-17 mg/l Temperatur CTD: enl. Operating manual. Version 1, 199 och User s manual Rev 4 Provtagning SS-EN och (modifierade) 1 2 R 1.2 o C o C R 2 Förklaringar: (*) Den redovisade mätosäkerheten är en utvidgad mätosäkerhet med täckningsfaktor k=2 vilket ungefär motsvarar 95% konfidensintervall. (**) Datoriserade metoder. (***) Mätosäkerhet avser endast inkubering och aktivitetsbestämning (cpm). Provtyp; 1 sötvatten, 2 brack och havsvatten, 5 sediment, 7 sedimenterat material, biologiskt material. Utförs; R=rutinmässigt, S=sällan. Intern kontroll; 1 enl SNV Rapport 3372, 2 på annat sätt. Provj=provningsjämförelser; 1 deltagit i ITM:s interkalibreringar, 2 annan form. Kontrollmaterial: 1 cert ref.material, 2 lab. ref.material Mätosäkerhet = egen bestämd mätosäkerhet, CV i %. Mätområde= analyserbart haltområde utan spädning.

26