Remissyttrande. SOU 2002:101, Företagsutveckling på regional nivå

Transkript

1 Näringsdepartementet Stockholm Stockholm Remissyttrande SOU 2002:101, Företagsutveckling på regional nivå ALLMÄNNA SYNPUNKTER Inledning De flesta är ense om att hög och långvarig ekonomisk tillväxt är eftersträvansvärd. En grundförutsättning för att uppnå detta är en rationell ekonomisk politik. Det innebär bland annat att näringslivet sköter det företagen är bäst på och den offentliga sektorn det stat, landsting och kommuner klarar bäst. Rationella sakskäl och inget annat ska avgöra om en verksamhet ska vara privat eller offentligt finansierad. En alltför hög andel av den svenska ekonomin utgörs idag av offentliga utgifter. Det offentliga bör därför dra sig tillbaka från områden där det privata näringslivet har förutsättningar att sköta uppgifterna bättre. På viktiga områden bör dock det offentliga, hellre än det privata, svara för finansieringen. (Det utesluter givetvis inte att företag också här kan stå för utförandet i form av konkurrensupphandlade entreprenader.) Hit hör områden där den samhällsekonomiska vinsten av verksamheten är större än den rent företagsekonomiska och där marknadsekonomiska lösningar leder till underinvesteringar. Exempel är vård och skola. Samhällsekonomin och långsiktig tillväxt gynnas av att alla får tillgång till sådana nyttigheter. En enkel tumregel säger, att om den samhällsekonomiska vinsten är större än den företagsekonomiska vinsten bör verksamheten finansieras offentligt, annars inte. I praktiken kan det emellertid vara svårt att avgöra när det ena

2 eller andra är för handen, vilket gör att ideologiska överväganden och traditioner ofta får stort spelrum. Så är exempelvis fallet vad gäller statens monopol på försäljning av receptfria läkemedel, för vilket rationella skäl saknas. Applicerad på frågan om framtiden för Almi Företagspartner AB, innebär vad här sagts, att Almi varken ska vara större eller mindre än vad som är motiverat ur ett tillväxtmaximerande perspektiv. Och, eftersom de företag som ska hjälpas fram med företagsstöd och rådgivning ska bli lönsamma, är tillväxt, inte sysselsättning, den korrekta variabeln att arbeta med. Hur riskkapital bäst genereras Risktagande med skattebetalarnas pengar bör undvikas i mesta möjliga mån. Det är tveksamt om det är försvarligt att begränsade medel används till riskfyllda företagsinvesteringar istället för till offentlig kärnverksamhet. De flesta svenskar prioriterar säkert användandet av skattepengar för skoländamål framför att de går till riskfyllda företagsstöd. En grundprincip bör därför vara att ansvaret för investeringar i det privata näringslivet ligger på privata investerare. Det ska vara upp till enskilda individer och företag att själva avgöra vilka investeringar de vill göra och vilken risk de vill utsätta sig för. Under 90-talet ledde avregleringar och skattereform till en växande och mycket bättre fungerande privat riskkapitalmarknad. Men fortfarande minskar de höga skatterna incitamenten att investera. Och vad värre är, det är för få som har kapital att investera, eftersom de höga skatterna på arbete allvarligt försvårar uppbygganden även av små förmögenheter. För att lösa särskilt de mindre företagens finansieringsproblem behövs större möjligheter för privatpersoner att kunna bygga upp eget kapital. Det behovet kommer inte att kunna fyllas med aldrig så många former av statsstöd och subventioner. Dessa har dessutom den stora nackdelen att de i större eller mindre grad snedvrider konkurrensen. Exempelvis överlever företag som startats med Starta eget-stöd relativt sällan i det långa loppet, men dessförinnan äventyrar de många gånger överlevnaden för företag som redan innan arbetade i samma marknadssegment. Företagsstöd kan därför aldrig kompensera bra arbetsvillkor och möjligheter till god avkastning för företagaren. Om marknaden effektivt ska kunna förse näringslivet med tillräckligt kapital, måste följande tre led samverka: 1. Skatter på inkomster, oavsett om dessa härrör från arbete eller kapital, som på sådana nivåer att de möjliggör för den enskilde arbetare som tjänsteman att spara ihop till minst en årslön på banken. Ett

3 sådant grundkapital skulle ge den trygghet många behöver för att våga ta steget att bli företagare. 2. Kapitalskatter som gör det enklare än idag att få god avkastning på företagande och som underlättar uppbyggnaden av egna förmögenheter. Många undersökningar tyder på att de som en gång startat ett företag och lyckats, gärna gör om det, och inte sällan då startar flera på en gång. För den som sparat ihop ett större kapital går tillväxtprocessen fortare, vilket också ger en snabbare avtryck i samhällsekonomin. Det kapital som byggts upp, kan också användas för investeringar i andras verksamheter. Det ger bland annat möjlighet för fler så kallade affärsänglar, vilka förutom att bidra med kapital också delar med sig av erfarenheter och kontakter. Sverige har få sådana och behöver många fler. 3. Om ovanstående två led fungerar den enskilde får lättare att samla ihop ett kapital för att kunna starta företag och det blir lättare att tjäna pengar på företagande blir det också enklare för den traditionella riskkapitalmarknaden att fungera väl. Trycket på denna minskar eftersom färre projekt behöver pengar. Riskkapitalisterna kan då koncentrera sig på projekt med större kapitalbehov och därmed på det segment de är bäst på. Så långt möjligt, bör alltså finansieringen av företagandet ske på privat väg. Dock finns det fall då staten bör gå in med kapital. Det kan ses som en andrahandslösning, men en nödvändig lösning i vissa fall då marknadsekonomin har svårt att tillhandahålla all nödvändig finansiering. Exempel på det är den finansiering som sker via Almi och så kallad såddfinansiering. Syftet med denna statliga finansiering måste dock alltid vara ökad tillväxt. Finansieringsbeslut får aldrig påverkas av regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska hänsyn. Långsiktig tillväxt måste hela tiden vara det övergripande målet. För att säkerställa detta är det nödvändigt, att de som avgör vem som ska få lån via Almi eller få såddfinansiering, är helt fristående från stat, landsting och kommun. Finansieringsproblemen för småföretag och entreprenörer Under vissa förutsättningar, finns det alltså fog för offentliga insatser till stöd för företagandet. Framförallt då vad gäller småföretag, som ofta har svårt att få tillgång till tillräckligt kapital. Sett ur kreditgivarens perspektiv är ju riskerna stora och hanteringen ofta för omfattande för att de relativt små lån det är fråga om ska vara lönsamma.

4 Kreditgivarnas kunskaper om de mindre företagen är naturligt nog också starkt begränsade. Banker lånar därför hellre ut till stora företag som de känner bättre. Brist på säkerhet är ytterligare ett problem för småföretagen. Det är också viktigt att komma ihåg att försörjningen med riskkapital inte enbart handlar om mängden riskkapital, där lägre skatter (som framgått ovan) radikalt skulle kunna ändra bilden. Det handlar också om arten av riskkapital. På grund av den extremt stora osäkerheten och risken, kan det vara förenat med stora eller oöverstigliga svårigheter för en innovatör att själv få fram det kapital som behövs för att i tidiga skeden utveckla en produkt. Därför finns det även i länder där möjligheterna att få fram privat riskkapital är betydligt bättre än i Sverige, ofta behov av statlig såddfinansiering. Statligt riskkapital Det påstås ibland att staten har bättre förutsättningar än privata riskkapitalister att klara riskkapitalhanteringen för småföretag. Hur är det med det? En del talar till statens fördel. För även om svårigheterna att göra en korrekt riskbedömning är densamma, kan staten ha lägre transaktionskostnader för att hitta den information som behövs. Staten har också stordriftfördelar och bättre riskspridning. Och möjligen underinvesterar privata riskkapitalister i småföretag på grund av risken de tar när de sätter egna pengar på spel. Å andra sidan kan med fog påstås att staten ofta lånar ut för generöst, eftersom de ansvariga där inte riskerar sina egna pengar. Statens agerande kan också på ett otillbörligt sätt påverkas av olika intressegrupper. I sådana fall är statens roll inte längre att komplettera marknaden, utan fungerar som en politisk aktör. Det helt avgörande för om statens insats ska främja tillväxt, är att man agerar som en aktör på marknaden. Företagsstöd ska utgå på marknadsekonomiska grunder och gå till enskilda företag med god chans att klara sig på egen hand. Det ska inte gå till branscher, regioner eller företag på nedgång och inte heller på politiska grunder kanaliseras till individer och grupper med goda politiska kontakter. Förutsatt alltså att Almi agerar marknadsmässigt, finns det i dagens läge behov av denna verksamhet, som ett komplement till den privata riskkapitalmarknaden. Offentlig företagsrådgivning Företagsrådgivning som är offentligt finansierad, är ett gott exempel på en verksamhet med stor samhällsekonomisk nytta. Det hjälper till att starta och

5 utveckla företag och minst hjälper det företagaren att undvika farliga fallgropar. Vinsterna för samhället i form av bland annat fler jobb är stora. En del av denna rådgivning hade aldrig kommit till stånd utan offentlig finansiering. De resurssvagaste företagen hade inte haft råd. Det här innebär dock inte att denna rådgivning även måste utföras i offentlig regi. Det räcker att den är offentligt finansierad. Rådgivningstjänsterna bör upphandlas i konkurrens av privata konsulter. Detta skulle höja kvaliteten på tjänsterna och skapa större incitament bland rådgivarna att göra ett bra jobb. Dessutom skulle Almibolagen blir mer flexibla och framväxten av fler och mer kvalificerade konsulter runt om i landet skulle stimuleras. SYNPUNKTER PÅ UTREDNINGENS FÖRSLAG Integrationen Nutek-Almi Svenskt Näringsliv motsätter sig en integration av Nutek och Almi Företagsparter AB. Vi välkomnar därför utredarens förslag att Almi också fortsättningsvis ska vara ett fristående bolag ägt av staten och med de regionala Almibolagen som dotterbolag. Det är oerhört viktigt att tydligt skilja på myndighetsutövning i form av exempelvis beslut om olika stödåtgärder till företag eller grupper av företag (som exempelvis regionalpolitiskt stöd) och annan företagsservice som finansiering och rådgivning. Redan detta gör att ett ombildande av de regionala Almibolagen till regionala Nutek, vore en dålig lösning. Men dessutom skulle det innebära en försvagning av den verksamhet som Almibolagen alltmer framgångsrikt och med allt större legitimitet bedrivit det senaste decenniet. Ett stort problem för de tidigare Utvecklingsfonderna, var att man inte lyckades skapa sig en legitimitet bland målgruppen, företagarna, utan uppfattades av många som politiskt styrda organ där partipolitiken kunde ta överhanden. I och med omvandlingen till Almi Företagspartner har en markant förändring skett i positiv riktning. Den ökade legitimiteten bland företagarna och den företagsnära kultur som byggts upp inom Almi, är det viktigt att slå vakt om och vidareutveckla. Detta skulle allvarligt försvåras utan en tydlig organisatorisk rågång mellan de regionala Almibolagen och Nutek. De myndighetsuppgifter som Nutek och andra statliga myndigheter svarar för centralt, bör på det regionala planet handhas av länsstyrelserna eller motsvarande organ.

6 Almibolagens verksamhet och inriktning Svenskt Näringsliv noterar att utredaren i allt väsentligt delar vår uppfattning vad gäller Almibolagens verksamhet och inriktning. Vi är sålunda överens om att Almibolagens verksamhet bör renodlas till att främst omfatta finansiering och sådan rådgivning som är ett led i säkerställandet av de lån Almi lämnar. Rådgivningsverksamheten bör till stor del kunna privatiseras genom att Almibolagen upphandlar den av externa konsulter. Det är varken önskvärt eller nödvändigt att Almibolagen utgör stora organisationer med många anställda rådgivare. Finansieringsbesluten bör dock alltid tas av en liten grupp kvalificerade kreditbedömare inom Almi. Den här skisserade ordningen kan ge effektivitetsvinster och skapa en flexiblare organisation, samtidigt som det stimulerar uppkomsten av en oberoende kvalificerad konsultkår i alla delar av landet. Detta skulle också vara ett sätt att ytterligare stärka förtroendet och legitimiteten för de regionala Almibolagen bland målgruppen, företagarna. Om staten önskar påföra Almi uppgifter utöver finansiering och rådgivning, bör detta föregås av sedvanlig upphandling. Svenskt Näringsliv motsätter sig dock att Almi-bolagen utvecklas till allmänna regionala utredningsorgan för allehanda offentliga uppdrag. Almibolagens styrelser I styrelserna för de regionala Almibolagen finns idag en balans mellan de av landstinget på politiska grunder tillsatta styrelseledamöterna och de av näringslivet nominerade, men av staten utsedda ledamöterna. Med utslagsröst för den från de senare hämtade ordföranden, garanteras att affärsmässiga bedömningar får genomslag i styrelsens beslut. Regionala och andra politiska faktorer tillåts på så sätt inte styra verksamhet och beslut. Utredaren föreslår nu att staten nominerar en företrädare för länsstyrelsen till en av de platser som idag är reserverad för näringslivsrepresentanter. Det innebär fyra ledamöter utsedda av staten, varav en från länsstyrelsen och tre från näringslivet, samt fyra ledamöter från landstinget. Svenskt Näringsliv motsätter sig å det bestämdaste en sådan ordning. Organisationen har förståelse för behovet av en koppling till länsstyrelsen, men anser att det kan ske på annat sätt. Länsstyrelsen och andra regionala statliga aktörers synpunkter kan lämpligen finnas med i det underlag som Almibolagen styrelser har att ta ställning till. Ledningarna för Almibolagen kan löpande inhämta dessa organs synpunkter

7 när det är relevant. Dessutom kan representanter för länsstyrelsen adjungeras till styrelsen, vilket redan förekommer. Inom näringslivet rådet idag delade meningen om lämpligheten av att fortsätta medverka i att nominera ledamöter till Almibolagens styrelser. Med tanke på de många ledamöter som ska nomineras är det en relativt omfattande och tidskrävande process, med en rad näringslivsorganisationer inblandade. Hittills har medverkan kunnat motiveras med att den bidragit till en effektivare organisation och bättre beslut. Att så varit fallet, bekräftas också i utredningen, där konstateras att de av näringslivet nominerade ledamöterna förstärkt styrelsens kunnande om det regionala företagandet liksom om företagens villkor (s 126). För att det ska vara meningsfullt för näringslivet att även fortsättningsvis medverka krävs, enligt Svenskt Näringslivs uppfattning, att samma vilkor för styrelserepresentation gäller som hittills, det vill säga att de av näringslivet nominerade ledamöterna utgör minst halva styrelsen och att ordföranden hämtas från dessa. En sådan ordning är också nödvändig för att bibehålla Almis legitimitet bland företagarna. En enklare väg till stöd Det finns många olika former av stöd för företagsutveckling och de hanteras av ett stort antal aktörer. Det gör att den enskilde företagaren har svårt att veta vilka stödformer som är tillämpliga för just honom och vem han ska vända sig till. Förutom färre stödformer, har företagarna länge önskat en enda instans att vända sig till. En instans där information om alla förekommande företagsstöd finns tillgänglig. Utredaren har undersökt möjligheten att upprätta en sådan One Stop Shop för företagsstöd, men gjort bedömningen att detta inte är möjligt. Istället föreslås inrättandet av regionala brevlådor, dit företagaren via telefon, post, e-post och personligt besök kan vända sig med förfrågningar och ansökningar vad gäller samtliga företagsstöd. Brevlådan ska skötas gemensamt av de tre regionala huvudaktörerna på området: länsstyrelsen, Almi och länsarbetsnämnden. Svenskt Näringsliv välkomnar inrättandet av sådana brevlådor. Men betonar samtidigt vikten av att dessa, om de verkligen ska kunna underlätta för företagarna, måste anpassas efter målgruppens behov vad gäller tillgänglighet, bemanning med mera.

8 IUC-bolagen och UPA-uppdraget Utredaren föreslår en betydande satsning på det så kallade UPA-uppdraget (uppsökande verksamhet, produktutveckling och avknoppningsidéer). Under fem år ska årligen 200 miljoner kronor satsas i denna verksamhet, som på uppdrag bedrivs runt om i landet av idag 19 IUC-bolag (Industriellt Utvecklings Centrum), vilka är tänkta att bli fler. Enligt utredaren bedriver IUC-bolagen en viktig verksamhet för innovationsutveckling och tillkomsten av nya företag, för produktutveckling, och för utarbetandet av produktionsprocesser. Svenskt Näringsliv uppskattar IUC-konceptet. Vårt intryck är också att många IUC-bolag bedriver en verksamhet som ger resultat och som är väl förankrad i det lokala näringslivet på de orter där de verkar. Exempel på sådana IUCbolag är de i Olofström, Värmland och Västerbotten. Men det finns också exempel på IUC-bolag som fungerar mindre bra. Inför den omfattande satsning på IUC-bolagen som nu föreslås, är det därför önskvärt att hittillsvarande verksamhet i IUC-bolagen utvärderas. Det bör också säkerställas att ledningen för bolagen utgörs av personer med bred och djup industriell kompetens. Utvärdering och uppföljning Staten satsar årligen miljardbelopp på företagsstöd. Ändå görs inte utvärderingar och uppföljningar av verksamheten i den utsträckning att det går att få en klar bild av om stödmedlen används på ett rimligt sätt och om verksamheten är ekonomiskt försvarbar. Svenskt Näringsliv delar därför utredarens uppfattning att en effektivare uppföljning och utvärdering måste ske av den omfattande stödverksamheten. Vi anser dock inte, till skillnad från utredaren, att denna uppgift i första hand ska åvila Nutek och ITPS. Möjligen bör dessa myndigheter stå för en löpande kontroll. Mer övergripande utvärderingar bör överlåtas på fristående organ som till skillnad från Nutek inte är direkt inblandade i den process som ska granskas. FÖRENINGEN SVENSKT NÄRINGSLIV Per Juth