Kontraktet: att komma överens om att vara överens Hobbes, Locke och Rousseau. Politisk teori A Jörgen Hermansson September 2013

Transkript

1 Kontraktet: att komma överens om att vara överens Hobbes, Locke och Rousseau Politisk teori A Jörgen Hermansson September 2013

2 Disposition Kontraktsidéns tillämpbarhet och inneboende problem Hobbes: den oinskränkta staten som garant för fred och säkerhet Locke: staten som värnare av mänskliga rättigheter Rousseau: staten som uttryck för allmänviljan Jämförelse

3 i. Kontraktsteorins tillämpbarhet; idén kan böjas till nästan hur som helst och nyttjas nästan till vad som helst Innehållsligt kan rättfärdiga praktiskt taget vilket politiskt system som helst. Metodiskt den grundläggande formeln kan preciseras för att passa skilda filosofiska och politiska förhållningssätt.

4 ii. Det grundläggande problemet: hur kan ett hypotetiskt kontrakt, och därmed samtycke, vara bindande? Den bakomliggande tanken: de som ingår en överenskommelse samtycker till något och ger därmed även ett löfte om att hålla sin del av överenskommelsen. Men ett hypotetiskt kontrakt och samtycke är noga räknat egentligen inget löfte alls. En av våra huvudfrågor är att se hur de tre klassikerna hanterade detta problem.

5 Hobbes ( ) Hobbes levde under en synnerligen turbulent tid. Leviathan skrevs samtidigt som det trettioåriga kriget rasade i Europa, Frankrike var indraget i ett religionskrig och England själv i ett uppslitande inbördeskrig. När rojalisten Hobbes publicerade sin bok 1651 regerade Cromwell England var en republik.

6 Hobbes teori i huvuddrag Människan styrs av vissa grundläggande känslor. Hon vill överleva och leva ett behagligt och fridfullt liv. makt och ära. En tillvaro utan en stat * knapphet och konkurrens -- avundsjuka. * tillvaron i grunden naturligen ett slags allas krig mot alla. Människan också en förnuftsvarelse och kan inse att man skall ströva efter fred, men om detta inte är möjligt skall man nyttja alla tänkbara medel om nödvändigt även krig för att själv klara sig. att man skall avstå sin frihet för att nå fred och säkerhet. Slutsats: all makt bör överlåtas till en envåldshärskare, till en absolut makt.

7 Hobbes människosyn Individualism; Framträder allra tydligast i synen på familjen (kap 20) Materialistisk psykologi; en mekanisk syn (se kap 1,4 och kap 6). Psykologisk egoism; Människans självbevarelsedrift och tendens till självförhärligande är strikt aktörsrelativ (se kap 14, 8) Egalitär utgångspunkt; (se kap 13, 1); CITERA sid 126 Subjektivistisk etik; i samklang med psykologin (t.ex. kap 6,kap 9 [etikens plats i tablån] och kap 15). Summering: Om vi tillåter oss ett modernt språkbruk och har i minnet att det i grunden handlar om att överleva och ha ett någorlunda tryggt och drägligt liv, framstår det ändå inte som helt fel att drämma till med en formulering som skulle kunna vara hämtad ur en lärobok i nationalekonomi. Människan är en rationell nyttomaximerare. Vad som är rätt och fel bestäms av vad som är i individens långsiktiga intresse.

8 Hobbes: två idéer om naturtillståndet En rationell eller förnuftsbaserad, Modellen för detta är spelet Fångarnas dilemma (PD). En känslobaserad (se kap 14 och kap 18). I detta fall handlar det snarare om ett Försäkringsspel (AG).

9 Två samarbetsspel som handlar om att undvika fripassagerare Fångarnas dilemma Försäkringsspelet (Stag Hunt) D dominerande strategi D x D suboptimal jämviktspunkt Inga dominerande strategier? Både C x C och D x D jämviktspunkter C D C D C 3, 3 1, 4 D 4, 1 2, 2 C 4, 4 1, 3 D 3, 1 2, 2

10 Två andra spel Lydnadens spel C dominerande strategi C x C optimal jämviktspunkt Generositetsspelet (Battle of the Sexes; vem skall få vara fripassagerare?) Inga dominerande strategier? Både A x A och B x B jämviktspunkter C D A B C 4, 4 3, 2 D 2, 3 1, 1 A 4, 3 2, 2 B 1, 1 3, 4

11 Hobbes har två kontrakt Medborgarna skall för det första instifta en suverän makt som omformar våra prefererenser så att fripassagerarproblemet försvinner. Men vi medborgare skall också komma överens om vem som skall vara vår suverän (kap 20, 10). Detta liknar snarast ett slags koordinationsproblem (typ Generositetsspelet) Hobbes vill åstadkomma en absolut statsmakt, men hans kontrakt ger fortfarande utrymme för uppror (kap 21, 21). Idén om en absolut makt under villkor att detta accepteras av medborgarna är självmotsägande.

12 Locke ( ) Locke har en plats i den politiska idéhistorien främst i kraft av följande två (tre) skrifter: Letters concerning toleration, samt Two treatises of civil government

13 Lockes centrala idéer Tolerans med vissa förbehåll Ett moraliserat naturtillstånd Ägande som naturlig rättighet Men ändå ett allas krig mot alla Ett kontrakt som föreskriver en rättsstat

14 Rousseaus liv och verk ( ) Ungdomsåren ägnade han mest åt musik. Skrev bl.a. en opera. Den mogne Rousseau, , med en rad arbeten som var för sig hade räckt till för att göra honom berömd: De två avhandlingarna om konst och kultur (1750) respektive ojämlikhetens uppkomst (1755), Uppsats om politisk ekonomi (rättvisa) för encyklopedin (1755), La Nouvelle Héloĩse (1761), Émile (1762) och Om samhällsfördraget (1762) [de båda senare brändes på bål i Geneve]. Nedgångsperioden, , som präglas av Rousseaus mentala ohälsa, men som ändå gav eftervärlden hans självbiografi, Bekännelser (klar 1770, men publicerad postumt)

15 Olika sätt att tolka Rousseau som Kantian Marxist Freudian Totalitär tänkare

16 Rousseau som kritiker I Om ojämlikheten mellan människorna (1755) utvecklar Rousseau sin första kontraktsteori. Stadie 1. Ett rent naturtillstånd i vilket människorna är avskalade alla socialt härledda egenskaper. - en spontan process som liknar ett slags osynlighandmekanism, som leder fram till Stadie 2. En social ordning med utbytesprocesser men inget mer än spontana samarbetsprojekt. - en förhandling mellan välsituerade och fattiga som leder fram till Stadie 3. Ett samhälle med en stat och en rättsordning, i vilket ojämlikheten är påtaglig. Immanent kritik, en teori av detta slag får underkänt sett som en teori om rättvisa.

17 Kontentan av Om samhällsfördraget Rättvisa, en legitim politisk styrelse och samhällsordning, förutsätter att vi styr oss själva, att vi lever under lagar och principer som vi själva har bestämt. Det förutsätter att vi på en och samma gång är lagarnas subjekt och lagarnas objekt; vi är som medborgare en del av suveränen men samtidigt också suveränens undersåtar. Legitimitet och laglydnad förutsätter demokrati. Det är bara ett system som frambringar lagar av detta slag som vi förnuftsmässigt har skäl att underordna oss och det är bara ett demokratiskt system som kan frambringa sådana lagar.

18 Bokens struktur och huvudpoänger Bok I, Introduktion och kap 1. Problemformuleringen: söker kombinera legitimitet och pålitlighet, rätt och nytta. R klargör att hans problem är normativt (varför bör man undekasta sig), inte empiriskt (varför man faktiskt underkastar sig och lyder). Bok I, kap 2-5. Kritik av tidigare teoretiker (Aristoteles, Grotius, Hobbes). Idéer om att vissa är födda att styra, att slaveri är naturligt och att styrka/makt ger rätt, avfärdas som snurriga. Bok I, kap 6-9. Idén om ett rättfärdigt samhällsfördrag, vilken innebär att vi har skäl att totalt underkasta oss en suverän bara därför att vi ingår i denna suverän och att denne konstruerade makt per definition inte kan ha en vilja som riktar sig mot en av dess delar. Denna tankegång får Rousseau att gå ihop genom att föra in skillnaden mellan den vilja vi har som individer/människor och den vilja vi har som medborgare, allmänviljan.

19 Forts. Bok II, kap 1-6. Alla lagar måste stiftas av denna suverän. Här finns också en rad berömda formuleringar om att allmänviljan alltid har rätt och att det är en skillnad mellan summan av allas (privata) viljor och allmänviljan (det gemensamma medborgarintresset). Bok II, kap Om behovet av en lagstiftare, en person med närmast gudaliknande egenskaper med uppgift att sätta dagordningen, att formulera de förslag som suveränen, folket, skall fatta beslut om. Rousseau anser att lagstiftaren inte kan få vara med om att besluta om lagarna och därav följer också, enligt Rousseau, att folket självt inte kan vara lagstiftare, i denna speciella bemärkelse.

20 Forts. Bok III, kap 1-9. Om regeringsmakten, exekutivet. Rousseau diskuterar olika varianter med hjälp av typologin demokrati, aristokrati, monarki. Han är definitivt emot demokrati, dvs att folket självt både stiftar lagar och regerar med hjälp av dessa lagar. Han vill ha en åtskillnad mellan dessa båda funktioner. I valet mellan aristokrati och monarki är han inte så säker. Han ger i uppgift åt matematiker att avgöra vilken typ av regim som frambringar det mest välmående folket (befolkningsökning är måttet). Bok III, kap Om regeringsmakten kan förfalla och om hur regeringar tillsätts, inte genom fördrag men genom en handling av folket som tillämpar en lag som ingår i samhällsfördraget. Folket kan inrätta en ärftlig monarki eller aristokrati, men i så fall endast provisoriskt.

21 Forts. Bok IV, kap 1-4. Om folkförsamlingar (riksdagsordningen) och folkomröstningar. Rousseau stipulerar majoritetsprincipen, men han menar att det är bra om det råder enighet/konsensus, eftersom vi då kan vara mer säkra på att allmänviljan råder. Han är därför också skeptisk mot långa debatter, åsiktssplittring och bråk. Om man har en demokratisk regering blir man enligt Rousseau tvungen att använda sig av lottning för att utse vem som skall utföra regeringsuppdrag. I en aristokrati har man omröstningar. Observera att ett system med vald aristokrati liknar det vi menar med representativ demokrati där lagstiftningen görs genom folkomröstning. Bok IV, kap 5-8. Om speciella institutioner: Högsta domstol, Undantagstillstånd, Censur (den lag eller sedvänja som finns inskriven hos människorna) och Religion. Bok IV, kap 9. Kort avslutning.

22 Kontraktsteorins anatomi Kontraktets byggstenar Makt och moral ges olika inbördes placering (Hobbes vs Locke & Rousseau) Vad räknas som samtycke? Hobbes: den förnuftige är tvungen att acceptera ett rationellt argument Locke: genom våra handlingar visar vi implicit att vi accepterar en viss samhällsordning Rousseau: ingen har anledning att acceptera det hon eller han inte själv bokstavligen har beslutat om

23 Är det rätt att göra uppror? Hobbes: Ja, om man lyckas. Då har man nämligen bevisat att suveränen inte klarade av att fullfölja sin del av kontraktet. (Omdiskuterad punkt; Leviathan uppfattades av dess samtid som en katekes för rebeller.) Locke: Ja, den härskare som inte respekterar de rättigheter som naturligt är givna har misslyckats och bör ersättas. Rousseau: ja, vad säger han egentligen? Vi vet hur Robespierre tolkade Rousseau, men hur läser Du Rousseau?