Nr Mot. 1973:1690 8

Transkript

1 Mot. 1973: Nr 1690 av herr Bohman m. fl. i anledning av Kungl. Maj :t s proposition 1973:48 angående uttaget av avgifter till försäkringen för tilläggspension och till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Motionens huvudsakliga innehåll I motionen fö reslås med anledning av Kungl. Maj :t s proposition 1973:48 att ATP-uttaget under period en fastställes till 9,5 pro cent. I motionen erinras också o m de förslag till åtgärde r ägnade att stimulera det personliga sparandet, som i annat sammanhang framförts från moderata samlingspartiet. Det anförs att sådana sparstimule rande åtgärder bör komma till stånd bl. a. för att fö rhindra en nedgång i det totala spa raodet i samband med en sänkning av ATP-uttaget. Avgiftsalternativ Vid fastställande av ATP-uttaget bör följande faktore r beaktas: l. behovet av medel för pe nsionsutbetalningar; 2. det framtida ATP-uttaget; 3. de samhällsekonomiska konsekve nse rna av olika uttagsalte mativ; 4. de privatekonomiska konsekvense rna av o lika uttagsalte rnativ. ATP-systeme t bygger på den s. k. fö rde lningsprincipen, om än ej renodlad. Detta innebär att utgående pensioner skall finansieras med infly tande pensionsavgifter. Bl. a. för att undvika kraftiga, framtida höjningar av uttaget har emellertid uttaget i initialskedet satts högre än de n renodlade fördelningsprincipen förutsätter. Som en följd härav har de n fonduppbyggnad skett som gjort AP-fo nden till den dominerande kreditgivaren på kapitalmarknade n. Bilaga l illustrerar AP-fo ndens utveckling fram till år 2000 vid olika uttagsalternativ i 1972 års priser. Som synes ger redan ett uttag på 8 procent en fo rtsatt fonduppbyggnad fram till slutet av 1980-talet. 11 -procentsaltemativet skulle innebära att fo nden fo rtsätter att växa under hela detta sekel och även därefter. Ar 2000 skulle den uppgå till 680 miljarder kro nor i löpande priser eller ca 320 miljarder i 1972 års prise r. Dessa siffror bygger bl. a. på antagande t att de nominella lönerna årligen öka r med 7 procent, att konsumentpriserna ökar med 4 procent per år och att nyplaceringsräntan är 7 procent i enlighet med rik sförsäkringsverke ts huvudallernativ. Det är i för sig inte självklart a tt AP-fonde n ständigt skall fortsätta att öka fram till år Bilaga 2 illust rerar en alternativ uttagspolitik, som

2 Mot. 1973: emellertid också innebär att någon egentlig fondavtrappning undvikes. Räkneexemplet bygger på antagande t att uttaget sätts så lågt som till 8,5 procent för att sedan etappvis trappas upp till l 0,5 procent år Uttaget skulle allt så hela tiden fram till sekelskiftet - dvs. den period som ri ksfö rsäkringsverkets beräkningar o m AP-fondens utveckling avser - ligga under det av regeringen förordade 11 -procentsalternativet. Som en fö ljd av detta skulle fondtillvä xte n begränsas och år 2000 stanna vid ca 150 miljarder kronor i 1972 års priser. Det nu aktuella beslutet o m ATP-uttaget avser perio den Det to rde av räkneexemple t ovan framgå att ett betydligt lägre uttag än de Il procent som regeringen fö rordar i proposition nr 48 är möjligt för att garante ra utfästa pensionsfö rpliktelser utan a tt be tydande uttagshöjningar i framtiden fö rdenskull skall behöva tillgripas. De t bö r påpekas att ovanstående beräkningar bygger på den uttagsplan som 1968 års riksdag fattade beslut o m. En justering me d hänsy n till att uttaget 1973 och 1974 varit 10,5 procent, ej 10,75 resp. Il procen t, innebär endast en marginell justering av fondsto rleken och fö rändrar inte slutsatsen ovan. De samhällsekonomiska aspekterna Utö ver strävan att undvika kraftiga, framtida höjningar av ATP-uttage t har fonduppbyggnaden inom ATP-systemet motiverats med behovet av att garantera ett högt, to talt sparande. Man menade, när ATP-syst emet skapades, att den allmänna tilläggspensioneringen skulle leda till en minsknin g av det personliga sparandel Tvångssparandet ino m ramen fö r ATP-syste met sk ulle kompensera detta sparandebortfall Sparandeutvecklingen under talet kan tyckas bekräfta hy potesen om ett minskat person li gt sparande till följd av ATP. De t bö r eme lle rtid också beaktas att de åtgä rder statsmakterna vidtagit för att stimulera det personliga sparandel har varit minimala. I en situatio n där flertalet har marginalskatte r överstigande 50 procent är snart räntan på det sparade kapitalet inte ens tillräckhg fö r att ko mpensera penningvärdeförsäm ringen. Om det sålunda t. o. m. är förenat med kostnader att spara, har man inte anledning att räkna med annat än ett lågt personligt sparande. Det är så lunda tro ligt att nedgången i det personliga sparandel sammanhänger med den förd a ska ttepolitiken i minst lika hög grad som med tillkomsten av ATP-systemet. Att sparandel synes ha ökat under och 1972 fö ränd rar inte denna bild ; detta sparande sammanhänger direkt med de n osäkerhet som lågko njunkturen under dessa år skapade. Ett högt to talt sparande är eftersträvansvä rt endast o m det mo tsvaras av en lika sto r investeringsefte rfrågan. Om sparbenägenheten överstiger investeringsbenägenheten blir result atet arbetslöshet. Det h ar hittills inte varit fö renat med svårigheter att fin na efterfrågan på d e medel som sparas i AP-fo nden inte minst på grund av det höga bostadsbyggande som möjliggjorts geno m hyresregleringen och genom en omfattande subven tionering av bostadsko nsumtion samt geno m en uppdriven o ffentlig

3 Mot. 1973:1690 lo investeringsaktivhel Däremot har en minskande investeringsbenägenhet inom näringslivet kunnat observeras. Särskilt har därvid nyföretagandet och investeringarna i nya fabriker och anläggningar fallit tillbaka. Den minskande investeringsbenägenheten inom näringslivet är en följd av sjunkande lönsamhet och självfinansieringsförmåga. ATP-avgiften är en kostnad för näringslivet. Om denna kostnad ökar - allt annat oförändrat - minskar lönsamheten och därmed investeringsbenägenheten. På sikt kan resultatet av ett för högt ATP-uttag bli långsammare ekonomisk tillväxt och arbetslöshet. För investeringsbe nägenheten i ett samhälle med privata företag saknar det vidare inte betydelse var sparandel äger rum. Särskilt när det gäller mer riskfyllda investeringar liksom investeringar i forskning och teknisk utveckling är självfinansieringsförmågan betydelsefull, dvs. sparandel inom näringslivet. Otillräcklig lönsamhet leder till minskad självfinansieringsfö rmåga. Det är enligt detta resonemang nödvändigt att finna en jämviktspunk t, där näringslivet tillförsäkras en tillräcklig lönsamhet och självfinansieringsförmåga och därmed en investeringsbenägenhet, som svarar mot önskemålen om full sysselsättning och ekonomisk utveckling. Enligt vår uppfattning föreligger det för närvarande ett behov av åtgärder, som stimulerar investeringsbenägenheten genom att minska näringslivets kostnadsbelastning. En minskning av ATP-uttaget är en sådan åtgärd. Det är enligt vår bedömning inte nödvändigt att en sänkning av ATP-uttaget måste vara förenad med ett minskat eller långsammare ökat totalt sparande i samhället. Dels torde en uttagsminskning leda till ökat företagssparande, dels torde det vara möjligt att genom sparstimulerande åtgärder öka det personliga sparandel Vi har i annat sammanhang - bl. a. i motionen 1973:241 - lagt fram förslag om sådana åtgärder. ATP och hushållens ekonomi Det brukar i olika sammanhang talas om AP-fonden som " löntagarnas pengar". Bortsett från att det finns andra än löntagare, t. ex. jordbrukare och andra småföretagare, anslutna till ATP-systemet, är detta ett påstående som inte har täckning i verkligheten. Den enskilde kan inte göra några andra anspråk på AP-medlen än den pension han äger utbekomma. Ur den enskildes eller företagsamhetens synvinkel skiljer sig ATP-uttaget inte från andra skatter, och AP-fonden är en av staten ägd och administrerad fond. Ett för högt ATP-uttag representerar ur samma synvinkel ett tvångssparande, som aldrig direkt kommer den enskilde till del och som han aldrig äger förfoga över. Sett över den enskildes hela aktiva yrkesperiod är det mycket betydande belopp, som går till AP-fonden redan genom det för höga uttaget. Med ovan angivna antaganden om löneutveckling, pris- och ränteutveckling innebär ett l procent för högt uttag för en kronorsinkomsttagare att hans arbetsgivare efter 40 år tvingats betala in ca kronor för mycket i 1972 års priser - eller ca kronor i löpande priser. För en kronorsinkomsttagare är motsvarande belopp ca kro-

4 Mo t. 1973:1690 Il nor i 1972 å rs priser eller ca kronor i löpande priser. Enligt vår uppfattning bör den ekonomiska politiken och skattepolitiken eft ersträva att sparandel sker i form av enskilt hushå llssparande i stället för kollektivt tvångssparande. Detta skulle medverka till att öka den enskildes ekono miska trygghet och o beroende. Makt- och ägandekoncentration AP-fondens u t veckling efter de linje r regeringen fö respråkar innebär en enorm makt- och ägandekoncentration i statens hand. Vi ko mmer i samband med den aviserade propositionen om AP-fo ndens rätt att kö pa aktier att återkomma till denna fråga. Det skall emelle rtid här no te ras att AP-fonden, som i dag jämförd med BNP skulle ha uppgått till ca 28 procent år 2000, enligt regeringens önskemål s kulle komma att uppgå till omkring 70 proene t av BNP vid nämnda tidpunkt. AP-fondens dominans på kapitalmarknaden kommer att vara total. De tta ko mmer att leda till en för demokratin djupt o roande m aktko ncentration. Moderata samlingspartiets alternativ Enligt vår uppfattning bör ATP-uttaget för perioden 197 S fastställas till 9,5 procent. Vi har t idigare i motionen 1973 :241 påyrkat att uttaget skall sänkas till denna nivå fö r Detta är en uttagningsnivå fö r den a k tu e Ila perioden, som i enlighet med vad som ovan anfö rts är mer än väl tillräcklig för att garantera utfästa pensio nsfö rpliktelser. Det är enligt räkneexemple t i bilaga 2 mer än vad som är erford erligt fö r att undvika en fo ndavtrappning. Fö r att mo t verka risken fö r en sänkning av det to tala sparaodet bö r samtidigt sparstimulerande åtgärder sättas in. Vad som d ärvid bö r komma i fråga är, såsom utvecklas närmare i mot ione n 241 i år, ett allmänt sparstöd genom sparpremier, särskilt sparstöd genom s. k. ägarkonto n och sparlön, dvs. att statsmakterna bö r göra det lockande fö r de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden att låta en d el av lö neökningen ta formen av ett under viss tid bundet sparande. På vederbörande utskott torde få anko mma att utarbeta erforderlig fö rfattningstext.

5 Mot. 1973: Med anledning av det anfö rda hemställes att riksdagen måtte besluta att fastställa ATP-uttaget fö r perioden till9,S procent. Stockholm de n 3 april GÖSTA BOHMAN (m) STAFFAN BURENSTAM L1 DER (m) CA RL ERIC HEDIN (m) ALLAN H ERNELIUS (m) ERIC KRÖNMARK (m) TAGE MAG USSON (m) i Borås PER PETERSSO (m) i Gäddvik ASTRID KRISTENSSON ( m) BLE DA LJUNGBERG (m) N. YNGVE NILSSON (m) i Trobro G. IVAR V IRG I (m)

6 Mot. 1973: Bilaga l lo Il O.., lo Il u Af Tabell 1: AP fond c n ~ utveckling vid olika uttagsa lterna tiv i 1972 års priser. Bcrakningarna bygger på rik s fö rsäkrin gsve rk e t ~ huvudalte rnativ med en no mmell inko m, tökning på 7 %, en årlig konsumentprisökning på 4 % och en nyp l accr ing~ranta 7 %. K;illa : Tabell A 44 i riksfö rsäkringsverke t' skriveb c.

7 Mot. 1973: Bilaga Il.. 16 Il 90 9l looo /v Tabell 2: AP-fondens utveckling i 1972 års priser vid ett uttag av 8,5% ; 8,75 % 1980; 9,0 % ; 9,25 % 1985; 9,5 % ; 9,75 % 1990; 10,0 % ; 10,25 % 1995; 10,5 % Antaganden i övrigt enl igt riksförsäkringsverke ts huvudalternativ.