Teknisk analys: hur kan det fungera?

Transkript

1 Teknisk analys: hur kan det fungera? När tekniska analytiker ritar sina grafer, med alla sina stöd, motstånd, glidande medelvärden, vågräkningar, fibonaccirelationer och köp- och säljsignaler ställer sig många människor skeptiska. Det gäller även sådana som hållit på med aktier under många år. Det hela verkar hokus-pokus och kanske lite vidskepligt, någonting man antingen tror på eller inte tror på. Ungefär som att spå i kort eller kaffesump. Trots allt tycks det ju handla om att försöka förutsäga framtiden, och det vet ju alla att man inte kan... Den erfarne tekniske analytikern invänder då, att naturligtvis kan ingen säkert förutsäga framtiden, och de som påstår att de kan det har nog inte riktigt förstått vad det handlar om. Däremot går det faktiskt att säga att i vissa situationer är ett utfall sannolikare än ett annat. När man tänker efter är det faktiskt tillräckligt, man behöver inte ha rätt hela tiden. Gör man bara totalt sett större vinster än förluster, kommer man ju att tjäna pengar i det långa loppet. Ett sätt att åstadkomma det är att gissa rätt oftare än man gissar fel. Det spelar roll hur man fördelar sina risker och pengar också, så kallad money management, men det behöver vi inte gå in på här. Alltså, vi behöver bara kunna säga att en rörelse är sannolikare än en annan. Vi behöver inte kunna säga exakt hur stor sannolikheten är, så länge det bara är mer än 50 procents chans att vi har rätt är vi vinnare i längden. Skeptikerna kan nog acceptera detta, men fortsätter att fråga sig om teknikerna verkligen kan påstå att ett utfall i en situation är sannolikare än ett annat. Vad har de att gå på egentligen? Visst, teknikerna påstår att de genom erfarenhet, och studier av historisk kursutveckling, har sett att i situationer som ser ut på ett visst sätt, är vissa utfall vanligare än andra. Men är det så mycket vanligare, att man kan utesluta slumpen? Kan det inte också vara så att teknikerna bäst kommer ihåg de situationer där de har lyckats, och vill glömma de gånger där de har misslyckats? Kanhända är det så att om tillräckligt många sysslar med teknisk analys, blir det en självuppfyllande profetia; den ene ser vad den andre ser och handlar därefter. När tillräckligt många tror att det ska bli uppgång och köper, så blir det ju också uppgång. Är det då inte bara ett slags luftslott, där det hela upphör att fungera om folk inte tror på det längre. Teknikerna måste nog hålla med om att det finns ett element av självuppfyllande, men gör det något egentligen; det gör ju bara att kursrörelserna blir kraftigare och tydligare? De som håller på med teknisk analys kan ju på grund av detta tjäna pengar, på bekostnad av dem som inte gör det, och inte reagerar på signalerna. Är det inte mest rationellt att vara i det vinnande laget? Vidare håller inte alla på med samma metoder, och tolkar inte metoderna likadant, så effekten är nog begränsad. Dessutom måste ju det hela ha börjat någonstans, när de första teknikerna såg mönstren fanns det ingen självuppfyllandeeffekt. Således måste det ligga andra orsaker bakom. Det kan ju också vara så, fortsätter skeptikerna, att anledningen till att vissa tekniska analysmodeller fungerade under vissa tidsperioder berodde på att fundamenta i ekonomin råkade utvecklas på ett visst sätt under den perioden. Börskurser styrs väl ändå av hur det går för ekonomin och företagen? Men vad säger egentligen att ekonomin fortsätter att utvecklas på samma sätt? Och säger för övrigt inte den så kallade effektiva marknadshypotesen att priset på en marknad ständigt ligger i ett jämviktsläge, där all information är inräknad i priserna? Att det sker en blixtsnabb justering till ett nytt jämviktsläge så fort det kommer ny information? Teknikerna kan ju inte veta vilken denna information är, då är det ju också omöjligt att veta vilket det nya jämviktspriset ska bli!

2 Svaret mot denna invändning är att den så kallade effektiva marknadshypotesen bara är en förenkling gjord för undervisningssammanhang och teoretiserande. Det är en så grov förenkling att den för många sammanhang blir oanvändbar, och måste förkastas som felaktig. Det finns inte något precist, teoretiskt rätt svar på vad som är det korrekta priset på en aktie. En värdering måste ta hänsyn till också vad som kan tänkas hända i framtiden, och den är ju som bekant oviss. Inga värderingsmodeller finns, som kan ta hänsyn till alla variabler som kan påverka ett företag eller en marknad, än mindre sannolikheterna för olika tänkbara utfall i dessa variabler. Dessutom är den information vi har ofullständig, och det finns inte några exakta regler för hur information ska tolkas. Därför lever alltid marknadens aktörer i ett tillstånd av osäkerhet. Det är alltså inte bara ett tillstånd av risk, för i en sådan situation vet man hur stora oddsen är, utan av genuin osäkerhet. Denna osäkerhet öppnar upp spelplanen för en mängd psykologiska fallgropar. Den första gruppen av fallgropar kan orsaka att man tolkar information så, att den passar in med den uppfattning man redan har. Osäkerhet är ett ganska otrevligt tillstånd, så därför ser man till att försöka bevara den lilla säkerhet man känner, när man upplever att man har någon. Det handlar om selektiv varseblivning, att man håller ögonen öppna för information som stärker den egna bilden, men inte för sådan som går emot. Det handlar också om så kallat bekräftelsebias, en tendens att tolka tvetydig information så att den bekräftar den egna inställningen. Vidare handlar det om önsketänkande, och att se det man vill se. Man har ju ofta tagit position i enlighet med den uppfattning man har, så därför vill och önskar man förstås att denna ska vara den rätta. Dessutom har man i en viss marknad ofta lärt sig, via någon form av trial-and-error, ett beteende som verkar fungera i just denna marknadstyp. Detta gör att det finns en inbyggd tröghet i marknaden, och en tendens att överreagera. När det kommer ny information som teoretiskt borde förändra den bild aktörerna har, kommer de att under en tid skaka denna av sig och fortsätta i de hjulspår de redan rullar i. Ett tåg som en gång börjat rulla tar tid att stoppa. En omvärdering av en aktie kan därför komma att ta lång tid. Det kan visserligen gå väldigt snabbt ibland, men detta sker under speciella förutsättningar, där aktörer står och väger, ungefär som en penna som balanserar på sin spets. Exempelvis när marknaden väntar på en viktig rapport. Dessa tendenser verkar i samarbete med den andra gruppen psykologiska fallgropar, som har sin grund i påverkan från andra. En av våra första reaktioner när vi är osäkra, är att titta på hur andra verkar reagera. Var det här en bra rapport? Är ett p/e-tal på 18 för högt för det här företaget? Har den här strejken någon ekonomisk betydelse? Hur viktig är den här räntesänkningen, och innebär den en kraftinjektion till ekonomin, eller är det faktum att den behövs bara ett tecken på att det går trögt? Ja vad tycker alla andra? På grund av osäkerhet låter man sig påverkas dels av grupptryck, och dels av vad olika personer man ser som auktoriteter säger. Som resultat av detta duger det inte att använda en modell där aktörer bara reagerar på information om fundamenta, som snabbt prisas in. En bättre modell ser ut så här: Figur 1. Marknadsmodell som tar hänsyn till psykologin.

3 All fundamental information måste tolkas innan den används. Som resultat kan vissa aktörer komma att förändra sitt beteende, och detta kommer att påverka priset på aktiemarknaden. Men inte nog med detta: Genom att titta på hur aktiekurserna förändras när det kommer en nyhet, kan vi få en uppfattning om hur andra har tolkat nyheten. Var det en bra rapport? Ja, aktien stiger ju, då måste andra tycka att den var bra. Vi tolkar alltså också utvecklingen i aktiens pris. Tolkningen av aktiekurserna kommer i sin tur att leda till handling, som påverkar aktiekurserna, denna påverkan kan tolkas i sin tur, och så vidare. Det vi ser i en aktiekurs är alltså inte det direkta inprisandet av fundamenta som påverkar aktien. Det vi kan se är andras tolkningar, av både fundamenta och prisets utveckling. Tolkningar som hela tiden återkopplas och körs fler varv i slingan. Den signal, i form av information, som kommer in i systemet, kan efter några varv av tolkning vara helt förändrad. På lång sikt kan förstås inte en aktiekurs fortsätta upp i skyn även om ett företag går dåligt, men på lite kortare sikt räcker det inte med att bara titta på fundamenta. Man måste också titta på hur aktörerna på marknaden tycks tolka saker och ting för tillfället, och detta kan man göra genom att se på hur prisutvecklingen i en graf över aktiekursen ser ut, det vill säga med hjälp av så kallad teknisk analys. Nå, TA-skeptikern kan nog efter denna utläggning gå med på att marknaden kanske inte är vare sig rationell, förutsägbar eller blixtsnabb alla gånger. Vi påverkas av psykologiska faktorer, och vi påverkas av hur andra agerar. Visst. Och det är klart att det vore bra om man kunde studera allt det här andra också. Men vad säger, att man kan det? Människor är ju olika. Vi vet inte vad olika aktörer tänker, och vi vet inte heller vilka det är som är inne och handlar i en viss aktie. Att vissa gör en speciell tolkning i en situation behöver ju inte betyda att andra gör likadant. De kanske tänker helt annorlunda. Vad har det för övrigt att göra med framtiden? Inte kan vi veta hur människor kommer att tolka saker och ting i morgon? Visst är människor olika, men det är inte nödvändigtvis ett problem, om vi kan anta att de varierar på ett systematiskt sätt. Det finns någon slags statistisk fördelning som täcker de flesta människor. Extremer åt olika håll runt genomsnittet tar mer eller mindre ut varandra, eller så är det helt enkelt det vanligaste att ha ett reaktionsmönster som liknar genomsnittet. Vi behöver inte gå in så nära på teorier bakom detta, vi konstaterar bara att vi har god chans att uppskatta allas samlade beteende, om vi tittar på genomsnittets beteende. Kom ihåg, vi behövde ju inte veta någonting exakt för att kunna göra pengar på marknaden. Det enda vi behöver är en sannolikhet för vårt scenario som är bra nog. Vi får också göra antagandet att människor, psykologiskt sett, inte förändras så mycket genom århundradena. Det är ett rimligt antagande, kanske faktiskt rimligare än antagandet att den underliggande ekonomins sätt att vara kommer att vara konstant sett över riktigt lång tid. Så om det nu finns sätt att reagera i en viss situation, som är vanligt för ett genomsnitt av aktörer på en marknad, då ger detta upphov till mönster som vi kan se i våra aktiekursdiagram. En viss utveckling på en aktiemarknad kan ses som ett stimuli till aktörernas tolkningsmönster, som med god sannolikhet reagerar på ett visst sätt, och detta ger ofta nog en viss fortsatt utveckling. Det är dags för ett exempel; det kanske enklaste är stöd och motstånd, kursnivåer där det är stor sannolikhet att en kursrörelse stannar upp, tillfälligt eller för en längre tid. Aktiekursers rörelser drivs i grunden av de två faktorer som driver alla marknader: Efterfrågan och utbud,

4 eller köpintresse och säljintresse. En uppgång drivs av att efterfrågan är större än utbudet, och tvärtom. Detta intresse kan, något förenklat, ses som distribuerat över prisskalan. Det finns ett visst antal aktörer som kan tänka sig att köpa respektive sälja vid de olika nivåerna. Antalet intresserade är dock begränsat, och vid vissa nivåer är det tätare med köp- och säljintresse än andra. Det är dessa nivåer som utgör stöd och motstånd. Figur 2. Diagrammet (från programmet Stockhelp Pro) visar AstraZeneca som testar stödnivån 460 kr fem gånger, innan den slutligen bryter igenom stödnivån i slutet av maj. Notera också att 540 kr fungerar som motståndsnivå. Att vissa nivåer blir tätare än andra kan ha ett flertal orsaker. En viktig bas för dem alla är aktörernas grundläggande osäkerhet om vad en aktie egentligen är värd. Alla vet att en uppgång respektive nergång stannar upp någonstans, men var? När en nivå kan tyckas lika sannolik som en annan, tar de osäkra fasta på den information de har: Var har aktien vänt vid tidigare tillfällen? Kanske vänder den där igen? När människans hjärna har en väldigt svag uppfattning om något, har den väldigt lätt för att bli suggesterad till att fästa sig små halmstrån, som inte behöver ha mycket med saken att göra. I ett experiment lät 2002 års nobelpristagare i ekonomi, Daniel Kahneman, och hans medarbetare Amos Tversky, försökspersoner uppskatta procentandelen afrikanska länder i FN. Innan personerna gissade, snurrade försöksledarna ett lyckohjul som gav en siffra mellan 0 och 100. Blev det en låg siffra, gissade försökspersonerna senare ofta på en låg procentandel, och vice versa. Så, till och med ett helt ovidkommande tal kan fungera som referenspunkt ibland. Vidare har vi förstås den självuppfyllande effekten som vi konstaterat spelar in i den tekniska analysen. Konstaterar många att här har kursen vänt tidigare, här borde finnas ett stöd ökar naturligtvis sannolikheten för att så ska bli fallet.

5 En annan sak som är betydelsefull, är om aktien många gånger har omsatts mycket på en viss nivå. Ju fler personer som handlat just där, desto större är chansen att denna nivå senare ska fungera som stöd eller motstånd. En tidigare inköps- eller säljkurs utgör ofta en viktig referenspunkt för en aktör. Detta bland annat därför att det är denna nivå som avgör om man är en vinnare eller en förlorare, något som har betydelse för den egna stoltheten och fåfängan. Många psykologiska experiment har visat hur viktigt det är för människor att vara på rätt sida om vinnare-förlorare-strecket. Man tar hellre en säker vinst på 1000 dollar än en chans till 2500 dollar, exempelvis. Den som ligger på förlust i en aktie, skaffar ofta inställningen så fort det går upp till köpkursen igen, ska jag sälja så jag blir av med denna otrevliga aktie. De nivåer där det omsätts mycket aktier sammanfaller för övrigt ofta med vändpunkter. Det krävs så att säga stora betongklumpar för att stoppa ett tåg som fått upp farten. Här spelar också de mekanismer vi nämnt tidigare in. Bekräftelsebias exempelvis: Har man en aning om att det kan finnas ett motstånd någonstans, och kursen tycks tappa fart när den närmar sig nivån, då stärks man i sin uppfattning. Då förbereder man sig förstås på att kursen snart vänder ner och gör sig beredd att sälja. Om tillräckligt många gör så, skapas naturligtvis också det säljtryck som behövs för att det ska bli en nervändning. Sedan kommer tendensen att titta på andra in: Många tycks vilja sälja här, då kanske jag borde göra det också? Har man bestämt sig för att sälja, vill man förstås ha ut det högsta pris som går. Har man då noterat att det tycks ta stopp vid en viss nivå, ja då lägger man förstås sin säljorder där eller lite under. Ett antal olika faktorer och psykologiska tendenser samverkar alltså till att teknisk analys faktiskt kan ge större avkastning än pilkastning mot tidningars börssidor. Det finns många fler psykologiska mekanismer som kan användas som förklaring, och det till en mängd olika begrepp inom den tekniska analysen. Den som vill läsa om dessa, får vänta på att författaren till denna artikel ska bli klar med sin bok i ämnet Kristian Ekeroth skriver på en bok om psykologi och aktiehandel, och har även skrivit en artikelserie om ämnet i tidningen Aktiespararen. När boken blir klar, eller om den kommer att publiceras, går dock inte att säga i dagsläget. Kontakt: kriton@aktieguiden.com 2002 Kristian Ekeroth. Dokumentet får kopieras, för privat bruk, endast i sin helhet. Förändring av innehållet eller kopiering av hela, eller delar av, innehållet på annat sätt är ej tillåtet. Artikeln medföljer installationen av det tekniska analysprogrammet Stockhelp från Profitexia,