Promemoria om ränteantaganden vid värdering av livförsäkringsavsättningar

Transkript

1 Promemoria om ränteantaganden vid värdering av livförsäkringsavsättningar och om placeringsregler 1 Inledning och sammanfattning 1.1 Bakgrund Denna promemoria belyser viktiga frågor kring värderingen av livförsäkringsavsättningar för traditionell livförsäkring. Bakgrunden är följande. Ett förslag till ändrade föreskrifter om högsta ränta har remitterats vid slutet av 1999 och remissinstansernas synpunkter bör kommenteras. Bestämmelserna om övergångsgrunder har strukits ur försäkringsrörelselagen (1982:713) vilket kan medföra problem vid årsskiftet 2001/2002, främst till följd av de strängare regler som gäller för placering av tillgångar som används för skuldtäckning av livförsäkringsavsättningar än vad som gäller placeringstillgångar i övrigt. Branschen och enskilda bolag har framfört att ändringarna i försäkringsrörelselagen (FRL) den 1 januari 2000 innebär en ökad känslighet för variationer i högsta räntan, särskilt för de framtida vinstutdelande bolagen. För dessa bolag kommer sänkningar av grundräntan att innebära påfrestningar på det egna kapitalet. Branschen anser vidare att variationer i hur livförsäkringsavsättningarna bestäms för alla försäkringsbolag kommer att försvåra en långsiktig och optimal investeringsplanering under nuvarande placeringsrestriktioner. Från branschen har därför framförts önskemål om förändrade värderingsregler för livförsäkringsavsättningar och två alternativa förslag har lämnats i remissvar angående föreskrifter om maximiräntan. Finansdepartementet kommer under hösten att föreslå en ändring av FRL som klargör att man tillåter den alternativa modell för bestämning av högsta ränta som EU-direktiven anger. 1.2 Promemorians syfte Promemorian syftar till att bedöma om branschens förslag till alternativa värderingsmodeller ryms inom befintligt regelsystem, samt att belysa konsekvenserna för tillsyn och redovisning vid ett eventuellt införande av dessa modeller. 1

2 1.3 Slutsatser Inspektionen vill också belysa ytterligare ett par aspekter av räntebestämning som inte självklart ryms inom direktivens ramar, men som är av principiellt intresse. Det rör sig om begreppen riskfri och riskjusterad ränta som alltmer har kommit i fokus i internationell debatt om redovisnings- och värderingsprinciper för livförsäkring. Det är önskvärt att ändra redovisningsprinciperna endast om ändrade principer kan anses ge en mer rättvisande bild av resultat och ställning än nuvarande modell. Att använda originalgrunder och grundräntan i dessa vid beräkningen av livförsäkringsavsättningar för befintligt bestånd, och tillämpa aktuell maximiränta endast för nytt bestånd, är inte förenligt med försäkringsrörelselagen i dess nuvarande formulering och bedöms vidare inte heller vara förenligt varken med formuleringen eller andemeningen i EU:s tredje livförsäkringsdirektiv. EU-direktivens alternativa modell innebär att livförsäkringsavsättningar kan komma att värderas olika i olika bolag bl.a. beroende på riskprofilen i placeringsportföljen. Detta kan inte anses medföra en mer rättvisande bild än nuvarande modell. Den alternativa modellen medför också problem ur tillsynsperspektiv. Den ökade känsligheten för det egna kapitalet i främst de vinstutdelande bolagen kan kompenseras genom att ge villkorad återbäring en sådan utformning att den i görligaste mån fångar upp tillfälliga upp- eller nedgångar i den högsta räntan. De negativa effekterna av förändringarna i FRL utgör främst ett problem för kapitalförvaltningen. Problemen för kapitalförvaltningen bör lösas inom ramarna för placeringsreglerna. Lagstiftaren bör uppmärksammas på förväntade problem med omplacering av tillgångar till följd av att möjligheten att tillämpa övergångsgrunder upphör, i praktiken den 31 december 2001 för de flesta livförsäkringsbolag. Problematiken avseende placeringsreglerna bör på sikt lösas inom ramarna för den utredning av försäkringsbolagens placeringsregler som regeringen har tillsatt. Det remitterade förslaget om föreskrifter om högsta ränta bör fastställas, eventuellt med den ändringen att försäkringsavtal utan rätt till återbäring undantas från att omfattas av föreskrifterna i enlighet med vad som är möjligt enligt EU:s tredje livförsäkringsdirektiv. Allmänna råd om kompletterande solvenskrav bör i så fall övervägas. 2

3 Finansinspektionen och branschen bör gemensamt utveckla och undersöka förutsättningarna för andra modeller för att fastställa högsta räntan. I promemorian beskrivs en modell som har "riskfri ränta" som utgångspunkt, vid fullständig matchning mellan kontantflöden. I promemorian beskrivs också en modell som tar sin utgångspunkt i avkastningen från en standardportfölj lämpligt justerad för risk. Branschen inbjuds till att kommentera och lämna synpunkter på de två föreslagna modellerna. 2 Nuvarande bestämmelser Den svenska lagstiftaren har genom regeringen uppdragit åt Finansinspektionen att i föreskrifter fastställa en övre gräns för antagande om högsta ränta för beräkning av livförsäkringsavsättningar. Räntan bestäms med utgångspunkt från den genomsnittliga marknadsräntan de senaste femton månaderna på statsobligationer med tio års återstående löptid. På grund av att obligationer med nominell avkastning med längre löptid än tio år i stort sett inte förekommer på den svenska markanden, måste samma högsta ränta tillämpas på alla åtaganden enligt livförsäkringsavtal oavsett löptiden på dessa. Från denna ränta görs i enlighet med tredje livdirektivets huvudregel ett 40% avdrag för marknadsrisk och återinvesteringsrisk. Maximiräntan räntan uppgår för närvarande till 3% och trädde ikraft den 1 juli De svenska föreskrifternas modell för högsta ränta innebär en enhetlig princip om ett och samma ränteantagande vid bestämning av livförsäkringsavsättningar. Nuvarande modell innebär därmed att de försäkringstekniska skulderna värderas på samma sätt i alla bolag, och att bolagets valda riskprofil på placeringstillgångarna inte påverkar värderingen av dessa skulder. 3

4 2.1 Illustration av redovisningsmässiga konsekvenser av nuvarande modell En sänkning av marknadsräntan leder till en ökning av marknadsvärdet på Räntebärande placeringstillgångar Avsättningar Marknadsränta = 2,5%/0,6 Marknadsränta = 3,5% / 0,6 räntebärande värdepapper. Detta leder till en ökning av tillgångarnas redovisade värden i balansräkningen och en intäkt i form av kapitalavkastning i resultaträkningen. En förändrad marknadsränta föranleder också en sänkning av den maximiräntan som fastställs av Finansinspektionen. Detta medför en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna i balansräkningen och en kostnad i resultaträkningen. Någon direkt motsvarande effekt av en högre marknadsränta finns inte på värdet för andra placeringstillgångar t.ex. fastigheter och aktier. Detta medför att bolag som inte skuldtäcker med fullt matchande räntebärande värdepapper, kommer att få förändringar i storleken på staplarna i diagrammet som inte är proportionella. 2.2 Sänkt grundräntas inverkan på eget kapital Ett problem för framtidens vinstutdelande traditionella livförsäkringsbolag är att skuldsidan för långa försäkringsavtal är känslig för ändringar i det tillämpade ränteantagandet. Om maximiräntan sänks, kan en förstärkning av livförsäkringsavsättningarna erfordras. Om denna kostnad för förstärkning skall bäras av det egna kapitalet, innebär detta en stor belastning. Det synes dock vara möjligt att finna modeller som gör det egna kapitalet mindre känsligt för förändringar i högsta räntan. Detta kan ske genom att villkorad återbäring definieras så att den kan reduceras av en ökning av livförsäkringsavsättningarna för avtalade förmåner. 4

5 2.3 Dispensmöjligheter Dispenser från inspektionens föreskrifter bör bara lämnas om det finns särskilda skäl, t.ex. oförutsedda problem med system för beräkningar. De kan inte utnyttjas för att kringgå den svenska lagstiftningens placeringsregler. Finansinspektionen bedömer att lagstiftningen tydligt i 7 kap. 2 5 stycket FRL talar om att föreskrifterna skall ange en maximiräntesats. Formuleringen ger inte utrymmer för Finansinspektionen att fastställa en lägsta försiktighetsmarginal och närmare föreskrifter om ramarna för bolagsspecifik bestämning av ränteantagandet, vilket direktivets alternativa modell förutsätter. Det är därför Finansinspektionens bedömning att det inte är möjligt att inom ramen för nuvarande lagstiftning medge att den alternativa modellen tillämpas efter dispens från Finansinspektionen. 2.4 Kritik mot nuvarande modell Vår nuvarande modell är en schablonmässig bestämning av en "riskfri ränta". Som schablon för riskfri ränta kan den kritiseras på bland annat följande grunder; 1. Den svenska statsobligationen är visserligen utan kreditrisk men är ändå utsatt för fluktuationer i marknadsvärdet dvs. har marknadsrisk 2. Löptiden är för kort (max. 12 år) för att kunna matcha de nominellt långfristiga livförsäkringsåtagandena 3. Det 40%-iga avdraget är en för grov uppskattning av de risker (likviditetsrisk, återinvesteringsrisk, marknadsrisk etc.) som livförsäkringsbolaget bär vid sitt innehav av en svensk statsobligation som skuldtäckning för sina livförsäkringsåtaganden. 4. Avdraget (40%) kan vara för stort för en matchande obligationsportfölj och leder i så fall till en systematisk övervärdering av skulderna 5. Den utgår från priserna på statsobligationer de senaste 15 månaderna och är därmed inte vare sig framåtblickande eller möjlig att säkra med nominella ränteinstrument 5

6 3 Branschens förslag till alternativa modeller för bestämning av högsta ränta Från branschen har framförts två alternativ till modeller för bestämning högsta ränta vid beräkning av livförsäkringsavsättningar: användning av originalgrunder och grundräntan i dessa för de försäkringar som finns i beståndet, med bevakning av att eventuell reservbrist gentemot beräkning med lägre ränteantagande kan täckas av fritt kapital utöver det som behövs för att uppfylla normala solvenskrav EU-direktivens alternativa modell för värdering av livförsäkringsavsättningar, den brittiska modellen Argumenten för dessa alternativ och mot dagens modell där högsta räntan fastställs av Finansinspektionen är enligt branschen att: nuvarande regler för högsta räntan inte är tillräckligt flexibel för möjligheterna att bedriva traditionell livförsäkring i vinstutdelande försäkringsbolag. nuvarande regler är hårdare än vad som följer av många EES-länders tillämpning av tredje livförsäkringsdirektivet. större tolerans mot äldre bestånds svagare livförsäkringsavsättningar skulle underlätta övergången till en framtida ALM-baserad syn på placeringsregler, så att onödig försäljning av aktier till följd av kortsiktig anpassning till effekterna av förstärkta livförsäkringsavsättningar på grund av sänkt ränteantagande skulle kunna undvikas. 3.1 Användning av originalgrunder Beskrivning av modellen En praxis har utvecklats i några EES-länder (t.ex. Spanien och Frankrike) att tillämpa tredje livdirektivets huvudregel men med olika räntor för olika generationer av bestånd. Danmark och Belgien är länder som tidigare tillämpat denna praxis, men som nu strävar mot enhetlig maximiränta, oavsett när avtalen har tecknats dvs. mot en "svensk modell". Det har framförts önskemål om att få använda originalgrunder vilket innebär att man under hela försäkringstiden värderar åtagandet med ett ränteantagande som ligger nära den enligt avtalet garanterade avkastningen. Ett ändrat grundränteantagande påverkar således inte värderingen av redan befintligt 6

7 3.1.2 Analys bestånd utan endast vid nyteckning av avtal. Denna föreslagna modell ligger nära den praxis som tillämpas i de ovan nämnda EES-länderna. Enligt den modell som vi för närvarande tillämpar i Sverige, gäller maximiräntan från och med datum för föreskrifternas ikraftträdande för bestämning av livförsäkringsavsättningar för alla berörda typer av avtal oavsett när de har tecknats, dvs. såväl för bestånd som nyteckning. Denna modell är en implementering i svensk lag och föreskrifter av vad tredje livdirektivet stadgar på denna punkt i sitt huvudalternativ. Att praxis i andra EES-länder är mer differentierad vad gäller högsta räntan för bestånd och nyteckning har sin förklaring i att man i dessa länder saknat motsvarigheten till återbäringsfond och konsolideringsfond. Försäkringsbolagen i dessa länder har helt inte haft råd att redovisa fulla avsättningar. Dessa länders utvecklade praxis kan uppfattas som tillfälliga övergångsgrunder som i likhet med Danmark och Belgien kommer att överges när bolagens ekonomi så tillåter. Livförsäkringsteknisk avsättning består av en prospektiv uppskattning av mellanskillnaden mellan den utbetalning i framtiden som bolaget åtagit sig att göra till kunden och de premier som kunden åtagit sig att betala in. Häri ingår också en avsättning för skillnaden mellan den avkastning som bolaget använt sig av i sin prissättning av premien och den avkastning som anses vara rimlig att förvänta sig under tiden fram till utbetalning. Avkastningen som idag anses vara rimlig att förvänta sig är den högsta ränta som Finansinspektionen fastställer, dvs. en schablonmässigt definierad riskfri ränta. Om bolaget i sin prissättning valt att garantera en högre avkastning bör detta inte återspegla sig i skuldavsättningen, utan den mellanskillnad som uppstår mellan den garanterade avkastningen och den högsta räntan skall reserveras även för redan ingångna avtal. I de lägen när ett sådant ränteantagande (fastställt enligt originalgrunderna) överskrider Finansinspektionens föreskrivna högsta ränta, måste metoden normalt sägas vara både oförsiktig och ge en missvisande bild av skuldsidan. Risken kan visserligen mötas med tillräcklig styrka i eget kapital, men skulden på grund av försäkringsåtaganden är underskattad, även om avsättningen kan vara tillräcklig för återköp enligt återköpsgrunder. Värderingen av åtagandet på grund av framtida försäkringsfall överskattar (genom för hög diskonteringsränta) vad avkastningen säkert (riskfritt) kan bli. och försäkringstagarnas förmånsrätt belöper därmed på ett otillräckligt belopp. Detta kan inte uppvägas av medel i eget kapital som ligger utanför förmånsrätten eftersom det försämrar försäkringstagarnas förmånsrätt och innenbär en missvisade redovsning eftersom skulden undervärderas. 7

8 3.1.3 Slutsats Det är Finansinspektionens tolkning att metoden kan vara oförenlig med tredje livförsäkringsdirektivet och dess krav på tillägg till försäkringstekniska avsättningar när den framtida avkastningen bedöms vara otillräcklig. På grund av att modellen inte är förenlig med FRL:s stadgande om angivande av maximiräntesats (singularis) som inte medger att flera olika räntesatser (pluralis) används för att värdera olika generationer av försäkringsbestånd, är det inte möjligt att utfärda föreskrifter som rymmer denna modell. Det är inte heller lämpligt att ändra lagen i detta avseende eftersom modellen inte bedöms vara förenlig med tredje livförsäkringsdirektivets formulering eller anda. Modellen är dessutom olämplig från redovisningssynpunkt och kan försämra försäkringstagarnas förmånsrätt vid en konkurs. 3.2 EU:s tredje livdirektivs alternativa modell för värdering av livförsäkringsavsättningar ("den brittiska modellen") EU-direktivens alternativa modell för värdering av livförsäkringsavsättningar tillämpas bl.a. i Storbritannien och Irland. Modellen kallas därför i många sammanhang för "den brittiska modellen". Modellens tillämpning vilar på en kombination av föreskrifter, t.ex. 9 kap. Insurance Companies Regulations i Storbritannien, och förutsätter den ansvariga aktuariens kunskap om försäkringsåtagandena och förmåga att hantera bedömning och prognoser om avkastning på befintliga tillgångar. Enligt EU-direktiven får maximiräntesatsen beräknas med beaktande av avkastningen på de motsvarande tillgångar bolaget har, om tillgångarna inte värderas till inköpspris. Direktiven ger ingen definition av begreppet "motsvarande tillgångar", men av den brittiska lagstiftningen framgår att lämplig uppdelning av tillgångar på delbestånd godtas. Det är tänkbart att någon form av väl planerad matchning mellan åtaganden och tillgångar kan vara vägledande vid en sådan uppdelning. Avdrag för en försiktighetsmarginal skall göras och för avtal med periodisk premie skall den förväntade avkastningen på framtida tillgångar beaktas. Övre gränser för de avkastningsantaganden som avser framtida tillgångar fastställs av den behöriga myndigheten. I Storbritannien är de viktigaste reglerna följande: Avkastningen på obligationer och andra fastförräntade värdepapper utgår från den effektiva ränta vilken ger ett nuvärde av kontantflödet som är lika med marknadsvärdet; reduktion skall göras för kreditrisk 8

9 Avkastningen på aktier och fastigheter utgår från kvoten mellan bedömd inkomst under de närmsta tolv månaderna och aktuellt marknadsvärde; reduktion skall göras för marknadsrisk Försiktighetsmarginalen är 2,5 procentenheter Avkastningen på framtida investeringar får inte antas vara högre än det lägsta av genomsnittlig avkastning på långa statsobligationer och ett av tillsynsmyndigheterna fastställt värde. Effekten av den beskrivna modellen bedöms vara att skuldvärderingen i praktiken blir utjämnad genom att en framåtblickande prognos är mer stabil och jämn än t.ex. faktiskt observerad totalavkastning beräknad över en kort period t.ex. ett år, utan att över tiden vara oförsiktig. Momentant kan dock skulden vara lägre än om en omedelbart justering till en lägre marknadsränta skulle göras. Utjämningseffekten är minst för obligationer och uppkommer främst för aktier och fastigheter genom att man gör en framåtblickande bedömning av inkomsten under tolv månader. En tillfällig förändring av totalavkastningen behöver inte direkt påverka skuldvärderingen. De reduktioner som görs för kreditrisk och marknadsrisk skall borga för försiktigheten, men lämnar säkert visst utrymme för bedömningar. Genom en föreskriven känslighetsanalys, resilience test, tillämpad på både tillgångs- och skuldsidan, räknar den brittiska tillsynsmyndigheten med tidiga signaler om brister i skuldtäckningen och kan också kräva tilläggsavsättning för brister i tillgångarnas anpassning till åtagandena ( mismatch ). Trots relativt detaljerade regler för bestämning av avkastningen på befintliga tillgångar, spelar praxis för bedömning av avkastning och risk av allt att döma en viktig roll. De brittiska och irländska aktuariernas utbildning i finansiella frågor betonas ofta i detta sammanhang och inkluderar kännedom om metoder för analys av aktieportföljer, ränta och inflation. Riktlinjer för värderingen har utfärdats och underhålls löpande av de nationella aktuarieföreningarna. Myndigheternas tillsyn anses få ett stöd genom den särskilda ställning aktuarien har i nämnda länder och man deklarerar öppet att man förlitar sig på att aktuarien löpande kan bevaka de risker som tillsynsmyndigheten endast kan bevaka genom periodisk rapportering. Genom aktuariens rapport över sin syn på bolagets finansiella ställning får bolagets styrelse och ledning en bedömning av skuldvärderingen i dess helhet Analys av den "brittiska modellen" i förhållande till den nuvarande svenska lagstiftningen Som tidigare i avsnitt 2.2 angivit bedömer Finansinspektionen att lagstiftningen tydligt i 7 kap. 2 5 stycket FRL talar om att föreskrifterna skall ange en maximiräntesats. Formuleringen ger inte utrymme för Finansinspektionen att 9

10 fastställa en lägsta försiktighetsmarginal och närmare föreskrifter om ramarna för bolagsspecifik bestämning av ränteantagandet, vilket direktivets alternativa modell förutsätter. Det är därför Finansinspektionens bedömning att det inte är möjligt att inom ramen för nuvarande lagstiftning medge att den alternativa modellen tillämpas efter dispens från Finansinspektionen. En tillämpning av den engelska modellen förutsätter således en lagändring Analys av den brittiska modellen" ur ett redovisningsperspektiv Från redovisningssynpunkt kan man kritisera utjämning i värderingen av skulden till försäkringstagarna, framför allt i den mån utjämningen innebär att skulden underskattas. Metoden för bestämning av avkastningsantagande kan till en del också kritiseras för att är komplicerad, saknar överskådlighet och lämnar ett utrymme för subjektiva bedömningar. De subjektiva bedömningarna tillsammans med att det är avkastningen på det enskilda bolagets tillgångar som avgör värderingen av avsättningarna, leder till att olika bolag värderar sina skulder på olika sätt. I den mån metoden bygger på identifiering av öronmärkta portföljer för olika delbestånd, så kan det vara en konstlad uppdelning, åtminstone om kapitalförvaltning och nyinvestering sker på ett integrerat sätt, vilket torde vara den vanliga och mest rationella hanteringen Redovisningsmässiga konsekvenser - jämförelse riskfri ränta och skuldvärdering med utgångspunkt från en tillgångsbaserad diskonteringsränta Uppgifterna till nedanstående jämförelser har hämtats från exempel (Illustrations A51 och A52 i Volume 2) i IASC:s issues paper om insurance. De blå staplarna illustrerar årsvinst respektive livförsäkringsavsättning vid diskontering med en riskfri ränta om 5%, en premieinkomst om 1000 och en årlig avkastning om 7%. De vinröda staplarna illustrerar samma situation med en diskonteringsränta som sammanfaller med den faktiska avkastningen. Utbetalning av försäkringsförmånerna görs år 4 varför någon skuld inte finns vid utgången av detta år. 10

11 Årsvinst År 1 År 2 År 3 År 4 Summa Risk fri ränta Ränta kopplad till tillgångarna Den riskfria räntan medför en långsammare och försiktigare vinstavräkning av livförsäkringsavtalen. Vinsten under fyraårsperioden är emellertid sammanlagt densamma i de bägge modellerna. Beroende på skillnaden mellan bolagets beräknade avkastning och den riskfria räntan blir skillnaderna mellan staplarna olika stora. Livförsäkringsavsättning Livförsäkringsavsättning Risk fri ränta Ränta kopplad till tillgångarna 850 År 1 År 2 År 3 Skulden i modellen där den riskfria räntan används är initialt större än i modellen som använder en ränta baserad på avkastningen på de faktiska tillgångarna. År 4 när utbetalningarna görs i exemplet är emellertid denna modell i kapp och utbetalningarna görs med samma belopp. Vid utgången av år 4 finns ingen skuld kvar i exemplet Analys av den brittiska modellen" ur ett tillsynsperspektiv Om den brittiska modellen skulle införas i Sverige, finns flera praktiska tillsynsproblem att lösa. att fastställa försiktighetsmarginalen och den eller de maximiräntesatser som tillämpas på den beräknade avkastningen på framtida tillgångar hör troligen till de problem som är lättast att lösa. 11

12 3.2.4 Slutsats att finna en lösning på vad som är godtagbar standard för bestämningen av avkastningen, inklusive reduktion för kredit- och marknadsrisk, på befintliga tillgångar och hur det bestämda värdet skall beaktas vid beräkning av maximiräntan. aktuariens roll måste övervägas. Oavsett om en utökad roll kan spelas av aktuarien, är det troligen nödvändigt att låta Finansinspektionen utarbeta riktlinjer liknande dem som aktuariernas organisationer i Storbritannien har utfärdat, angående bedömning av avkastning mm. Det framgår att frågor om tillgångar, skulder och deras samband är centrala i den brittiska modellen. En analys av dessa förhållanden och samband är värdefull för den beslutade utredningen om placeringsregler. Nuvarande lagstiftning behöver ändras för att EU:s alternativa modell för att fastställa diskonteringsränta skall kunna medges. Modellen innebär att skulder värderas olika i olika företag och att ett bolag som valt en hög riskprofit på sina placeringstillgångar redovisar en högre skuld än ett företag som valt en lågrisk profil. Även ur tillsynsperspektiv finns allvarliga invändningar som närmare behöver analyseras. 3.3 Undantag från regeln om högsta ränta Slutsats Gränsen för antagande om högsta ränta gäller enligt tredje livförsäkringsdirektivet all livförsäkring, men undantag kan göras för: sådan försäkring där försäkringstagaren bär den finansiella risken, engångsbetald försäkring med högst åtta års försäkringstid (särskilda regler för högsta ränta) samt försäkring utan rätt till återbäring och annuiteter utan återköpsvärde. I praktiken berörs inte heller kort försäkring, t.ex. ettårig dödsfallsförsäkring, eftersom räntan inte spelar någon stor roll vid värderingen av åtagandet. Sverige har hittills inte utnyttjat möjligheten att undanta försäkring enligt tredje punkten från föreskrifterna om maximiränta. Mot bakgrund av att nuvarande lagstiftning syftar till att underlätta produktutveckling och att försäkring utan rätt till återbäring skulle kunna ha en marknad, bör man överväga att göra ett undantag för försäkring utan rätt till 12

13 återbäring. Det bör dock uppmärksammas att sådana avtal kan innebära en hög garanterad avkastning och att sådan verksamhet bör betraktas som riskfylld och förutsätter mycket god matchning eller tillräcklig kapitalstyrka. 13

14 4 Placeringsreglerna 4.1 Analys 4.2 Slutsats En analys av de argument som branschen framfört som motiv till de föreslagna ändringarna av modellen för högsta räntan, ger vid handen att det i hög utsträckning är problem för kapitalförvaltningen som branschen vill lösa genom att ändra på skuldvärderingen i redovisningen. Någon utvecklad argumentation för att redovisningen i sig skulle ge en mer rättvisande bild och på vilket sätt, har inte framförts. Eftersom denna argumentation i stort sett saknas är det en naturlig slutsats att i stället för att ändra redovisningsreglerna närma sig problemen ur ett tillsyns/placeringsregel perspektiv. Känsligheten för placeringsreglerna kan komma att bli tydlig när möjligheten till övergångsgrunder löper ut senast vid utgången av år För solvensen finns en möjlighet till smidigare övergång genom livdirektivets artikel 18. För beräkning av kapitalbas kan tillståndsmyndigheten medge inräknandet av framtida vinster på ett sätt som liknar grundtanken bakom de tidigare reglerna i FRL om övergångsgrunder. I dagens läge bedöms 25-procentsgränsen för andelen aktier i dessa avsättningar av många vara för låg. Vid en avsättningsförstärkning kan man tvingas till en drastisk avyttring av aktier om den totala portföljen har en andel aktier som är väsentligt högre än 25 procent. Mer flexibla placeringsregler skulle lösa stora delar av de problem som påpekats från branschen. I avvaktan på utredningen av nya placeringsregler bör man redan nu förbereda hur eventuella temporära problem runt årsskiftet 2001/2002 skall mötas, t.ex. om dispensmöjligheterna och ramarna för dessa är adekvata för den situation som kan uppkomma. Frågan om tillräcklig flexibilitet för vinstutdelande livförsäkringsbolag samt problem i samband med att övergångsgrunder inte längre tillåts är således hänförlig till placeringsreglerna. Lösningen ligger inte i att ändra värderingsprinciperna för livförsäkringsavsättningar, utan snarare i en anpassning av placeringsreglerna om så bedöms lämpligt. Eftersom vissa delar av gällande föreskrifter är obsoleta i förhållande till ändringarna i FRL, bör fastställandet inte dröja för länge. Rätt maximiräntenivå, beräknad som genomsnittet av tioåriga statsobligationers marknadsränta över de senaste 15 månaderna, är fortfarande 3 procent men rör sig för närvarande mot 3,5 procent. 14

15 Finansinspektionen vill slutligen peka på värdet av att lagstiftaren väger behovet av flexibilitet både på kort och på lång sikt mot fördelarna med nuvarande begränsning av aktieandelen av tillgångar som svarar mot åtaganden med garanterad avkastning. 15

16 5 Andra modeller för fastställande av maximiräntan 5.1 Inledning I föregående avsnitt har vi analyserat dels befintlig modell för att fastställa högsta räntan och dels de förslag som branschen lagt fram. Dessa analyser har visat att samtliga dessa modeller inklusive nuvarande modell har brister. I den följande analysen kommer att två andra modeller för att fastställa diskonteringsränta att diskuteras. Vi närmar oss i de följande avsnitten frågan ur ett bredare perspektiv. Bland tillsynsmyndigheterna för försäkringsföretag inom EES-området pågår en diskussion om högsta räntan och frågan om huruvida direktiven har lämplig utformning eller inte. I vilken utsträckning de två modeller som vi nedan kommer att diskutera är förenliga med EU-direktiven eller inte går vi inte in på i denna promemoria. Om slutsatserna från denna diskussion kommer att kunna användas som underlag för en föreskriftsändring eller diskussion om lagändring, eller om den kommer att användas som en inlaga i diskussionen om förändrade EU-direktiv återstår således att se. 5.2 Avgränsning av den följande analysen FASB nämner 1 i att följande komponenter normalt ingår en nuvärdesberäkning a) En bedömning av framtida kontantflöden, eller serier av kassaflöden b) Förväntningar och antaganden om möjliga variationer i beloppen eller tidpunkten för dessa flöden c) Pengars tidsvärde d) Ett pris för att ta den risk och osäkerhet som finns i a) - c) e) Andra ibland oidentifierade faktorer inklusive marknadsimperfektioner och att marknaden inte är likvid Den följande analysen kommer att inrikta sig på att försöka bestämma vilken diskonteringsränta som bäst beskriver pengars tidsvärde dvs. punkt c) ovan, dvs. i vårt fall värdet av en portfölj med livförsäkringsåtaganden. För att göra en fullständig analys av lämplig värderingsprincip bör emellertid så småningom även övriga fyra punkter belysas. Punkterna a) och b) rör de aktuarialla antaganden som ingår i värderingen av livförsäkringsavsättningar. 1 Statement of Financial Accounting Concepts No. 7 "Using cash flow information and present value in accounting measurements (februari 2000) 16

17 En diskussion om dessa antaganden ingår inte i den följande analysen utan kommer att behöva kommenteras i ett senare skede. Punkten d) avser det som i diskussionen om försäkringsbolagens redovisning internationellt benämns "market risk margin" dvs. den riskpremie som en köpare av en livförsäkringsportfölj vill ha för att ta på sig de risker som hänför sig till framför allt punkterna a) och b). Inte heller denna fråga diskuteras i denna promemoria. 5.3 Den replikerande portföljen Bägge modellerna kan beskrivas som byggda på principer om en "replikerande portfölj" med en viss uppsättning med värdepapper vars avkastning skall ligga till grund för att fastställa diskonteringsräntan för livförsäkringsavsättningar. Vår analys kommer att rikta in sig på en replikerande portföljer innehållande en portfölj med räntebärande statsobligationer (s.k. riskfri ränta dvs. utan kreditrisk) och en portfölj med ett branschgenomsnitt av räntebärande värdepapper, aktier och fastigheter Idén om en replikerande portfölj är hämtad från en diskussion inom bl.a.a den internationella aktuarieföreningen IAA. I ett dokument IAA daterat den 21 december 1999, presenteras en aktuariell modell för hur marknadsvärden på en livförsäkringsportfölj kan beräknas samt hur en tillsynsmyndighet kan gå tillväga för att fastställa behovet av en explicit solvensmarginal. Behovet av en explicit solvensmarginal uppstår när den "betryggande försiktighet" som hittills präglat värderingsprinciperna av livförsäkringsavsättningar, inte finns kvar i en värderingsmodell som bygger på marknadsvärden. I dokumentet från IAA presenteras en modell för hur diskonteringsräntan kan fastställas med utgångspunkt från en s.k. replikerande portfölj ("replicating portofolio"). En replikerande portfölj är en uppsättning med tillgångar vars kontantflöde matchar försäkringsskuldernas kontantflöde så nära som möjligt. Skillnaden mellan försäkringsskuldernas kontantflöde och den replikerande portföljens kontantflöde, är en missmatchningsrisk som bolaget inte kan säkra. I den fortsatta analysen kommer två alternativa replikerande portföljer diskuteras. Den replikerande portföljen skall sedan ligga till grund för att bestämma högsta räntan. Det första alternativet utgår från att portföljen bara innehåller statsobligationer och skall idealt ge en riskfri ränta eller åtminstone en ränta så fri från kreditrisk som möjligt. Det andra alternativet är en benchmark-portfölj bestående av t.ex. 25% aktier, 25% fastigheter och 50% räntebärande värdepapper eller någon mix som återfinns hos ett genomsnitt av livförsäkringsföretagen i Sverige i dag. Diskonteringsränta skulle kunna fastställas med utgångspunkt från en förväntad 17

18 avkastning på denna benchmark-portfölj från vilken avdrag för olika risker skall göras. Vidare bör de två modellerna inverkan på placeringsreglerna att analyseras, eftersom det är den fråga som engagerat branschen mest Förutsättningar för diskonteringsränta Diskonteringsräntan bör enligt Finansinspektionen uppfylla bland annat följande kriterier Vara enhetlig för alla bolag Vara kopplad till aktuella priser på risk i placeringstillgångar Vara prospektiv 5.4 Internationell diskussion om diskonteringsränta IASC Försäkringsredovisningsprojektet Den internationella organisationen International Accounting Standards Committee (IASC) publicerade i december 1999 ett s.k. issues paper om redovisning av försäkringsavtal. I dokumentet diskuteras bland annat vilken diskonteringsränta som är den lämpligaste vid diskontering av bl.a. livförsäkringsavsättningar. Arbetsgruppen som tagit fram dokumentet är inte eniga om vilken diskonteringsränta som är den lämpligaste. De två modeller som beskrivs är Riskfri ränta En ränta som bygger på den förväntade avkastningen i de tillgångar som försäkringsbolaget använder i sin skuldtäckning. Det första alternativet ligger EU-direktivets första alternativ och vår nuvarande svenska modell relativt nära medan det andra alternativet ligger nära EUdirektivets andra alternativ. I bägge fallen handlar det dock om marknadsvärdering eller snarare s.k. fair value och därmed om marknadsränta respektive marknadsavkastning 18

19 Discounting projektet FASB IASC:s arbetsgrupp om diskontering kommer att publicera ett issues paper om diskontering under andra halvan av Några av de tentativa slutsatser som arbetsgruppen kommit fram till i ett preliminärt utkast är Valet av diskonteringsränta skall baseras på aktuell erfarenhet (i motsats till framtida förväntningar) Diskonteringsräntan skall återspegla skuldens/tillgångens (beroende på vad som skall diskonteras) karaktär Diskonteringsräntan för diskontering av skulder skall inte återspegla avkastningen på tillgångarna Diskonteringsräntan skall återspegla kontantflödenas timing FASB är det amerikanska normgivningsorganet som i mångt och mycket definierar det som brukar benämnas US GAAP dvs. god amerikansk redovisningssed. I sitt remissvar till IASC om nyss beskrivna issues paper skriver FASB att de inte finner något rättfärdigande för att inkludera framtida avkastning vid beräkningen av försäkringsskulden. De skriver vidare att inkluderande och redovisning med hänsyn tagen till framtida avkastning innebär en redovisning av dessa som en tillgång. Men ett försäkringsavtal ger inte upphov till någon rättighet till någon form av framtida avkastning, och denna avkastning uppfyller därmed inte definitionen av vad som är en tillgång i redovisningen. Detta synsätt framgår också av FASB:s Statement of Financial Accounting Concepts No. 7 "Using cash flow information and present values in accounting meassurements" (februari 2000). 5.5 Modell A: "Riskfri ränta" För att komma fram till vilken ränta som är riskfri, behöver en analys göras av vilket räntebärande värdepapper som är det "mest riskfria". Från denna maximalt riskfria ränta skall eventuellt göras avdrag för risk. Avdrag för risk bör dels göras för den risk som uppkommer på grund av att det underliggande värdepappret inte har samma löptid som försäkringsåtagandet. Utöver de matchnings- och likviditetsrisker som är unikt specifika för försäkringsföretaget kan den riskfria räntan komma att behöva att justeras för andra risker. I detta sammanhang bör det också utredas om det i själva verket är ett antal olika högsta räntor med olika duration, dvs. en yieldkurva eller terminsstruktur, som skall fastställas. 19

20 De fördelar som kan anses föreligga med en riskfri ränta som grund för att fastställa diskonteringsränta är att den är konsistent med moderna prissättningsmodeller för finansiella tillgångar som t.ex. Capital Asset Pricing Model (CAPM) och Black-Scholes Option Pricing Model använder riskfri ränta i sina beräkningar visar i redovisningen effekten av den mismatchningsrisk som föreligger till följd av att bolaget inte har full matchning av sina garanterade åtaganden finns tillgänglig på marknaden i stor utsträckning Inga väsentliga argument har framförts mot den riskfria räntan som grund för att fastställa diskonteringsräntan Inverkan av avkastningen på det enskilda bolagets faktiskt innehavda tillgångar Om den riskjusterade förväntade avkastningen på de tillgångar som bolaget faktiskt innehar understiger den ovan beräknade räntan, skall värdering av livförsäkringsavsättningar istället göras med utgångspunkt från denna räntesats. Alternativt skall bör en explicit tilläggsavsättning göras (jfr tredje livdirektivet). 5.6 Modell B: "Benchmark portfölj" Eftersom den svenska lagstiftningen godkänner en portfölj med 25% aktier, 25% fastigheter och 50% räntebärande värdepapper som skuldtäckning för garanterade livförsäkringsåtaganden, skulle denna fördelning kunna vara en utgångspunkt för att fastställa en förväntad avkastning på en replikerande marknadsportfölj som skulle vara gemensam för alla svenska livförsäkringsföretag vid fastställande av högsta räntan. Att den ovan nämnda mixen godtas för skuldtäckning, kan tolkas som att det är lagstiftarens uppfattning att tillgångarnas och skuldernas kontantflöde är tillräckligt matchade med en sådan mix. Vidare använder sig i princip alla svenska livförsäkringsföretag av i stort sett samma mix av tillgångar för sina garanterade åtaganden. I de fall ett bolag avviker väsenligt från denna mix, skulle en justering komma att behöva göras, Från den beräknade avkastningen på den replikerande portföljen skulle en justering för risk och osäkerhet behöva att göras för bl.a. missmatchningsrisk och likviditetsrisk. Argument för en modell för diskonteringsränta som beaktar avkastningen på andra tillgångar än räntebärande värdepapper Motsvarar bolagens faktiska placeringar Återspeglar bolagens prissättning av produkterna 20

21 De argument som anförts mot att använda avkastningen på andra tillgångar än riskfria statsobligationer vid fastställandet av diskonteringsränta är Modellen betraktar beräknad framtida avkastning som en tillgång Ökar risken för att bolaget inte skall klara av att stå för sina garanterade åtaganden gentemot försäkringstagarna (en underskattad korrigering medför solvensrisker) Avkastningen på särskilda tillgångar är bara relevanta för skuldvärderingen om avkastningen på tillgångarna är högt korrelerad med skulden, vilket inte är fallet med tillgångar utan fast kassaflöde och bestämd löptid. Det är svårt att bestämma en korrekt riskjustering som avspeglar de faktiska riskerna särskilt marknadsrisk över en längre period Är inte förenbar med US GAAP 5.7 Marknadsvärden eller utjämnad effekt En särskild fråga att ta ställning till är huruvida diskonteringsräntan skall syfta till att ge en marknadsvärdering av skulden eller om modellen skall innehålla inslag av utjämning på det sätt som den engelska modellen gör. Denna fråga har visserligen redan analyserats ovan, och slutsatsen dragits att den leder till en oförsiktig värdering. Men det skulle kunna vara av värde att få branschens synpunkter på även denna fråga eftersom det kan finnas aspekter som vi inte beaktat i analysen ovan. Grundinställningen är att eftersträva en marknadsvärdering av skulderna. Det bör noteras att det endast är en partiell marknadsvärdering till den del marknadsvärdet fastställs av diskonteringsräntan. Övriga faktorer som påverkar marknadsvärdet på en livförsäkringsskuld är behäftade med bl.a. metodproblem, och diskussionen inom IASC och internationellt bland tillsynsmyndigheter och aktuarier belyser detta. Fördelar med en marknadsmässig diskonteringsränta är Är en konsistent modell med en marknadsvärdering av tillgångarna Ger vid varje tidpunkt en aktuell värdering av skulden Genom en marknadsmässig värdering av skulden ges en mer rättvis bild av den volatilitet som ett försäkringsbolags tillgångar och skulder präglas av Är i linje med IASC:s projekt om försäkringsredovisning Är i linje med FASB och US GAAP 21

22 Argument mot en marknadsmässig diskonteringsränta Ger ryckighet i resultat till följd av ändrade marknadsantaganden Ryckig inverkan på kapitalförvaltningen I det fall en marknadsmässig ränta väljs kommer livförsäkringsskulden även i fortsättningen variera upp och ned i takt med marknadsvärdena på de underliggande tillgångarna. Därför bör de placeringsproblem som de nya reglerna i FRL medfört belysas i den översyn av försäkringsbolagens placeringsregler som regeringen planerat. Inriktningen på denna översyn blir då naturligen att studera effekterna på bolagens solvens och konkurrenskraft av placeringsregler som är mer integrerade i ett ALM-tänkande. 22

23 6 Öppna frågeställningar I detta avsnitt ställs ett antal frågor som är relevanta vid analysen av de båda beskrivna modellerna i avsnitt 5. Vi skulle vilja ha svar och synpunkter på frågorna från företrädare för försäkringsbranschen, aktuarier, revisorer, analytiker eller andra personer som kommit i kontakt med problemställningarna. Svaren bör innehålla resonemang och argumentation. Förutom de nedan ställda frågorna är vi naturligtvis öppna för att ytterligare frågor som ses som relevanta i sammanhanget belyses. 6.1 Frågor gemensamma för modellerna A och B i avsnitt 5 1. Vilken av de båda modellerna bedöms ur redovisningssynpunkt ge den mest rättvisande bilden av försäkringsskulden? 2. Vilken av modellerna är bäst förenlig med bolagens kapitalförvaltning och matchningsstrategier för tillgångar och skulder? 3. Hur påverkar val av diskonteringsränta bolagets förmåga att generera värden åt försäkringstagare och ägare? 4. På vilket sätt skiljer sig modellerna avseende matchning med en benchmarkportfölj jämfört med matchning med en replikerande portfölj byggd på riskfri ränta avseende: - kontantflöden, duration och andra mått som beskriver de garanterade åtagandena. - skillnader i finansiell risk/avkastningsprofil, t.ex.: i volatilitet, extrema rörelser, diversifieringsmöjligheter - skillnader i skattningsmetodik 5. Hur skiljer sig modellerna med avseende på effekten på ALM? 6. Hur skiljer sig modellerna vad gäller övriga aspekter av livbolagets verksamheter. 6.2 Frågor - Modell A 1. Vilka alternativ till att fastställa en "riskfri" ränta finns? 2. Är realobligationer som har längre löptider än nominella obligationer en möjlig utgångspunkt för att bestämma den riskfria räntan? 23

24 3. Beskriv, kortfattat, tekniker som skulle kunna ge en, i detta sammanhang, relevant skattning av en terminsstruktur, tex med beaktande av: - aktuella marknadsnoteringar - beräkningsaspekter (eventuell utfyllnad i de fall marknadsnotering saknas) - internationella räntemarknader - övriga riskaspekter 4. Skulle kraven på solvensmarginal behöva justeras vid tillämpningen av en modell för högsta räntan baserad på riskfri ränta 6.3 Frågor - modell B 1. Är det lämpligt att öka risken i livförsäkringsavsättningar genom att tillåta en diskonteringsränta som överstiger en riskfri ränta definierad enligt ovan? 2. Hur bör en benchmark/standard portfölj se ut? 3. Hur skall man fastställa beräknad avkastning? - retrospektivt? - prospektivt? - med utgångspunkt från antaganden som återspeglas i optionspriser? - en blandning? 4. Enligt vilka principer bör justeringar för risk göras? 5. Vilka metoder kan bli aktuella för att justera den förväntade avkastningen i benchmarkportföljen för ingående risker? 6. Skulle kraven på solvensmarginal behöva justeras? 24