November IFRS 17 Metoder för riskjustering

Transkript

1 November 2018 IFRS 17 Metoder för riskjustering 1.

2 Riskjusteringen (Risk Adjustment) är en av komponenterna i de försäkringstekniska avsättningarna inom redovisningsstandarden för försäkringsavtal, IFRS 17. I denna FCG Insights beskrivs olika metodval för att beräkna en riskjustering samt för- och nackdelarna med de olika metoderna. Riskjustering för icke-finansiella risker Riskjusteringen är en justering härrörande från försäkringsavtal för icke-finansiell risk. Risker som faller inom ramen för riskjusteringen är huvudsakligen försäkringsrisk men inkluderar även risk för förfall och kostnadsrisk. Den finansiella risken från försäkringsavtalen fångas istället upp i den diskonteringssats som används för att justera kassaflödena. Riskjusteringen är en explicit post i redovisningen och ska adderas till värderingen av framtida kassaflöden som svarar mot det sannolikhetsbedömda genomsnittet av framtida kassaflöden. Syftet med riskjusteringen är att värdera effekten av osäkerhet rörande kassaflöden som uppkommer från försäkringsavtal förutom finansiell risk, dvs. osäkerhet i fråga om de uppskattade kassaflödenas storlek och tidpunkter. Utöver kassaflöden, diskontering och en riskjustering adderas även en avtalsenlig marginal contractual service margin, CSM. I figuren nedan illustreras avsättningens olika komponenter inom ramarna för standardens värderingsmodeller. Vad säger standarden om riskjusteringen? Standarden anger att riskjusteringen mäter den ersättning som företaget skulle behöva för att det skulle vara neutralt i valet mellan att: a) Fullgöra en skyldighet som har ett intervall med möjliga utfall härrörande från ickefinansiell risk, och b) Fullgöra en skyldighet som kommer att generera fasta kassaflöden med samma förväntade nuvärde som försäkringsavtalen. I standarden anges inte någon specifik metod för att beräkna en riskjustering, utan överlåter till företaget att välja metod som återspeglar företagets riskaptit. Däremot anges följande punkter som riskjusteringen ska kännetecknas av: 2.

3 a) Risker med låg frekvens och en hög svårighetsgrad medför större riskjusteringar för icke-finansiell risk än risker som har hög frekvens och en låg svårighetsgrad. b) När det gäller liknande risker ska avtal med längre duration medföra större riskjusteringar för icke-finansiell risk än avtal med kortare duration. c) Risker med en bredare sannolikhetsfördelning ska medföra större riskjusteringar för icke-finansiell risk än risker med en smalare fördelning. d) Ju mindre företaget vet om den aktuella uppskattningen och dess utvecklingstrend desto större ska riskjusteringen för icke-finansiell risk vara. e) I den mån som erhållen erfarenhet minskar osäkerheten rörande kassaflödenas storlek och tidpunkter ska riskjusteringar för icke-finansiell risk minska, och vice versa. Observera att det inte heller nämns något om valet av aggregeringsnivå för att beräkna riskjusteringen vilket gör att både valet av metod och aggregeringsnivå är fritt. Däremot behöver försäkringsföretag som använder en annan metod än konfidensnivåmetoden, confidence level technique, för att fastställa en riskjustering informera om vilken metod som används och vilken konfidensnivå resultatet av metoden motsvarar. Metoder för att beräkna en riskjustering Eftersom IFRS 17 inte anger någon specifik metod för att beräkna riskjusteringen är det upp till försäkringsföretagen själva att välja en metod som återspeglar deras egna riskaptit och preferenser. IAA (International Actuarial Association) publicerade i juni 2018 en monograf om riskjusteringen där de bland annat presenterar och diskuterar följande metoder: Confidence level technique, CLT (percentile or value at risk, VaR), Conditional tail expectation, CTE (tail value at risk, TVar), och Cost-of-capital technique. Confidence level technique, CLT Med confidence level technique, CLT, beräknas riskjusteringen som värdet som behöver adderas till väntevärdet av framtida kassaflöden så att sannolikheten att utfallet kommer bli lägre än skulden (inklusive riskjusteringen) är den angivna sannolikheten, dvs. konfidensnivån angiven som en percentil i sannolikhetsfördelningen. Väntevärdet av framtida kassaflöden Riskjusteringen beräknas som skillnaden mellan värdet av framtida kassaflöden vid den valda konfidensnivån och väntevärdet Conditional tail expectation, CTE Riskjusteringen beräknas med conditional tail expectation, CTE, till skillnad från CLT, som ett betingat väntevärde av kassaflöden över en vald konfidensnivå. Värdet av riskjusteringen är skillnaden mellan väntevärdet av kassaflödena över den givna nivån i sannolikhetsfördelningen och väntevärdet av de framtida kassaflödena (över hela sannolikhetsfördelningen). 3.

4 Väntevärdet av framtida kassaflöden Riskjusteringen beräknas som skillnaden mellan väntevärdet av kassaflöden över den valda konfidensnivån och väntevärdet Cost-of-capital, CoC Cost-of-capital, CoC, bygger på att försäkringsföretaget själv bestämmer sin riskpreferens baserat på det val av kapital som man anser sig behöva hålla för de underliggande riskerna (osäkerheten i kassaflödena) och valet av räntesats som svarar mot kompensationen för att tillföra det kapitalet (baserat på kompensationen för aktieägarkapital för att täcka de underliggande riskerna). Riskjusteringen svarar då mot kostnaden att hålla det kapitalet tills skulden är avvecklad. Med denna metod kan riskjusteringen beräknas som: där n RA = r t C t (1 + d t ) t i=1 C t är värdet av kapitalet som valts för perioden som slutar vid tiden t, r t är den valda räntesatsen för perioden som slutar vid tiden t, och d t är den valda diskonteringssatsen (eller diskonteringssatserna) som avspeglar räntekurvan. Mängden kapital tar här även hänsyn till tidshorisonten på skulden där konfidensnivån för att bestämma mängden kapital typiskt är satt till en hög nivå för att kapitalet med låg sannolikhet ska vara otillräckligt. Kapitalet som CoC-metoden bygger på, beräknas alltså med CLTmetoden där man tillämpar en hög konfidensnivå. Däremot är det inte tvingande att använda sig av en sannolikhetsfördelning för att bestämma värdet på kapitalet som hypotetiskt sett skulle tillföras. T ex. skulle man kunna använda sig av sin prissättningsmodell där kapitalkostnaden i så fall skulle svara mot marginal över skadekostnader och omkostnader vid fastställandet av premierna. Sammanfattning av metoder Följande tabell sammanfattar metoderna och deras för- och nackdelar. Metod Fördelar Nackdelar Confidence level technique, CLT Enkel att förstå, åskådliggöra och kommunicera. Uppfyller inte helt intuitivt IFRS 17-principen om att riskjusteringen ska motsvara den kompensation som företaget vill ha för att bära osäkerheten i kassaflödena. Mindre bra för skeva sannolikhetsfördelningar eftersom 4.

5 Conditional tail expectation, CTE Bättre för skeva fördelningar då metoden tar hänsyn till svansen i fördelningen över en given nivå, dvs. metoden återspeglar bättre extrema utfall med låg sannolikhet. hänsyn inte tas till svansen i fördelningen. Ignorerar osäkerheten i mer gynnsamma resultat. Kan förekomma känslighet för extrema utfall. Ignorerar osäkerheten i mer gynnsamma resultat. Cost-of-capital, CoC Metoden tar mer hänsyn till den fulla risken eftersom riskjusteringen svarar mot kostnaden för att hålla kapital som skulle täcka osäkerheten i framtida kassaflöden till en hög grad. Tar hänsyn till försäkringsskuldens utveckling över tid. Bygger på samma princip som i Solvens II. Kräver uppskattningar av framtida kapitalbehov. Övrigt att tänka på Nedan redogörs ett antal övriga punkter att ta hänsyn till vad gäller riskjusteringen i IFRS 17. Vad gäller vid återförsäkring? För de försäkringsavtal som är återförsäkrade säger standarden att riskjusteringen ska representera risken som är överförd till återförsäkraren. Riskjusteringen som fastställs för återförsäkringsavtalen bidrar inte till en reducerad riskjustering utan redovisas som en separat post på tillgångssidan tillsammans med värderingen av återförsäkrarens andel av framtida kassaflöden. För värderingen av återförsäkrarens andel av framtida kassaflöden kräver IFRS 17 utöver riskjusteringen att dessa tillgångsposter ska justeras för motpartsfallissemang, dvs. risken att återförsäkraren inte kan fullgöra sina åtaganden. Denna justering påverkar både återförsäkrarens andel av framtida kassaflöden och riskjusteringen. Aggregering och diversifiering Nivån för att bestämma riskjusteringen i IFRS 17 är fritt och är upp till försäkringsföretagen själva att bestämma utifrån standardens principer. Däremot behöver riskjusteringen kunna fördelas på de olika grupperna av försäkringsavtal vid tillämpningen av General Model för att kunna bestämma den avtalsenliga marginalen. Valet av nivå för att beräkna riskjusteringen kan både ge upphov till att kunna fördela riskjusteringen på mindre grupper men även aggregera högre nivåer. Här kan det finnas diversifieringseffekter, mellan produkter eller geografiska områden, att ta hänsyn till då dessa påverkar nivån på riskjusteringen. 5.

6 Byte av metod mellan redovisningstillfällen? Definitionen av riskjustering enligt IFRS 17 är tydligt kopplad till företagets bedömning av risk och i takt med att synen på risk och inte minst på kassaflödena förändras kan det finnas behov att justera eller ändra metod för riskjustering mellan redovisningstillfällen. Standarden tillåter visserligen att metoderna byts ut även om det inte förväntas inträffa särskilt ofta. Desto troligare är att parametrar justeras med företagets erfarenhet och att detta påverkar nivån på riskjustering. Vad kan FCG hjälpa till med inom IFRS 17? Utbildning och rådgivning Vägledning avseende val av värderingsmodeller beaktat produktflora GAP-analys mot IFRS 4 och Solvens II Projektledning, koordinering och planering av IFRS 17-arbetet Systemutvärdering och systemplanering samt analys av befintliga IT-system Kravdetaljering och systemimplementation Kontroller, validering och second opinion Koordinering med andra IFRS-standarder, tex. IFRS 9 och IFRS 15 Löpande uppdateringar och rådgivning kring implementationsdetaljer och införandet i svensk lag Läs mer om FGC:s erbjudande här: FCG is a leading Nordic advisory firm focusing primarily on the financial services industry. With in-depth exper tise in areas such as risk management, compliance, financial mathematics and corporate governance, we help our clients manage their challenges and guide them in an ever-changing environment. Philip Wahlberg Manager Risk - Försäkring Hanna Magnusson Senior Associate Risk - Försäkring philip.wahlberg@fcg.se hanna.magnusson@fcg.se 6.