Revisionens inriktning. övergripande styrdokument. beslutande: riksrevisorerna föredragande: inge danielsson förvaltas: granskningen

Transkript

1 övergripande styrdokument beslutande: riksrevisorerna föredragande: inge danielsson förvaltas: granskningen beslutad: gäller från: Revisionens inriktning 1

2 Innehåll Revisionens inriktning Inledning Riksrevisionens mandat Lagstiftning Gränsdragningen mellan Riksrevisionen och konstitutionsutskottet Rätten till information Gemensam inriktning av granskningsverksamheten Årlig revision Granskningens omfattning Granskningens inriktning Granskningens avrapportering Effektivitetsrevision Granskningens omfattning Granskningens inriktning Granskningens avrapportering Riksrevisionen som nationellt revisionsorgan Det nationella revisionsorganets uppgifter Tillämpning av INTOSAI standarder

3 Revisionens inriktning 1. Inledning Riksrevisionens uppdrag regleras i lag. Detta beslut innehåller ett antal för riksrevisorerna gemensamma ställningstaganden om inriktningen av Riksrevisionens granskning utifrån lagstiftningen. Beslutet avser mandatet, den närmare inriktningen av årlig revision och effektivitetsrevision och Riksrevisionens uppgift som nationellt revisionsorgan. Inom ramen för lagstiftningen har riksrevisorerna mandat att själva men också gemensamt besluta om den närmare inriktningen av sin granskning. 2. Riksrevisionens mandat 2.1 Lagstiftning Riksrevisionen är enligt 13 kap 7 regeringsformen en myndighet under riksdagen med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. I lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. finns bestämmelser om Riksrevisionens granskning. Bestämmelser om Riksrevisionens granskning finns även i andra lagar. Av 21 lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen framgår också att Riksrevisionen företräder Sverige som det nationella revisionsorganet i internationella sammanhang. Riksrevisorerna beslutar enligt 13 kap. 8 självständigt, med beaktande av de bestämmelser som finns i lag, vad som ska granskas. De beslutar även självständigt och var för sig hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna i sin granskning. Grundläggande för Riksrevisionens granskningsverksamhet är att all statlig verksamhet genom Riksrevisionen ska vara föremål för granskning. Några begränsningar i kravet på revision motsvarande regler för revisionsplikt inom privat sektor finns inte i svensk statsförvaltning. 2.2 Gränsdragningen mellan Riksrevisionen och konstitutionsutskottet Riksrevisionen och konstitutionsutskottet har uppgifter inom ramen för riksdagens kontrollmakt som delvis överlappar varandra. För Riksrevisionen finns en begränsning i den meningen att granskningen inte ska avse statsrådens tjänsteutövning. Riksrevisionen har dock genom effektivitetsrevision rätt att granska hur regeringen genom sina myndigheter genomför riksdagens beslut, vilket innebär att vissa moment i handläggningen av ett regeringsärende kan bli föremål för granskning när det finns ett tydligt samband med hela verkställighetskedjan. 1 För den årliga revisionen har behovet av en gränsdragning mot konstitutionsutskottet inneburit att granskningen av årsredovisningen för respektive staten, Regeringskansliet, Kungliga Slottsstaten samt Kungliga Djurgårdens Förvaltning inte ska syfta till att bedöma om ledningen i sin förvaltning har följt för verksamheten tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. En sådan bedömning görs i svensk privaträttslig revision i form av ett uttalande om ansvarsfrihet i revisionsberättelsen. Det är dock inte 1 Dnr :0237 Rättsutredning om Riksrevisionens mandat 3

4 aktuellt i statlig revision eftersom revisionsberättelsen, frånsett vad lagen anger om Riksbanken, inte ligger till grund för beslut om ansvarsfrihet. De aktuella undantagen påverkar därför inte innehållet i den årliga revisionens granskning. Frågor av betydelse för gränsdragningen mellan Riksrevisionen och konstitutionsutskottet behandlas i det löpande informationsutbytet mellan utskottet och Riksrevisionen. 2.3 Rätten till information Riksrevisionen har enligt lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. rätt att få tillgång till det granskningsunderlag som revisionen behöver och det ankommer på Riksrevisionen ensam att avgöra vilken information som behövs för granskningen. Rätten gäller under hela granskningsprocessen. Information kan även inhämtas från en myndighet som inte är föremål för granskningen om det behövs för granskningen. I skyldigheten att lämna information ligger även en skyldighet att informera om existensen av allt material som Riksrevisionen kan anse sig behöva. Rätten att få information omfattar alla uppgifter oavsett medium som bär uppgifterna och är inte begränsad till allmänna handlingar. Riksrevisorerna bestämmer på vilket sätt informationen ska inhämtas. Det är dock myndigheten som är skyldig att lämna information till Riksrevisionen, inte dess anställda 2. Rätt att få information gäller enligt revisionslagen även de statliga bolagen. Riksrevisionen har därför rätt att inhämta upplysningar och information från ledningar i statligt äga bolag där staten har ett bestämmande inflytande och bolagsledningen är således skyldiga att lämna den hjälp och de uppgifter som Riksrevisionen begär och som behövs för granskningen. Upplysningsskyldigheten begränsas dock till den del av bolagets verksamhet som granskas. Riksrevisionen har även rätt att få information från revisorer i det fall det rör sig om helägda statliga bolag för att täcka det informationsbehov som finns i granskningen. Rätten är begränsad till revisorsuppdraget dvs. frågorna måste hållas inom ramen för revisorns uppdrag i enlighet med gällande lagstiftning och god revisorsed Gemensam inriktning av granskningsverksamheten Det överordnade syftet med Riksrevisionens granskning är att bedöma om statens medel används effektivt, med god hushållning och i enlighet med riksdagens beslut. Riksrevisionens i lag reglerade mandat och därmed skyldighet att granska den statliga verksamheten omfattar all användning av statens medel. Mandatet uppfyller därmed Limadeklarationen, dvs. internationell standard på området. För att bidra till en god resursanvändning och effektiv förvaltning av staten krävs att revisionen är efterfrågad och blir ett viktigt underlag för beslutsfattare. Det är därför viktigt att granskningsverksamheten har en relevant inriktning och att den bedrivs med hög kvalitet. Granskningen är problemorienterad och därmed inriktad mot risker för fel och brister i användning och redovisning av statens medel. En för Riksrevisionen gemensam riskanalys för staten ligger till grund för riksrevisorernas beslut om granskningens närmare inriktning och omfattning för båda revisionsgrenarna. I riskanalysen 2 Dnr :1274 Rättsutredning om rätten till information 3 Dnr :1274 Rättsutredning om rätt till information från statligt ägda bolag 4

5 identifieras områden i den statliga verksamheten med såväl högre som lägre risk. Genom riskanalysen tillförsäkras också att statlig verksamhet och användning av statens medel blir föremål för analys och, vid behov, granskning. Riksrevisionens gemensamma riskanalys har särskild betydelse för inriktningen av granskningen av årsredovisningen för staten och då särskilt där riskanalysen identifierat riskområden av stor betydelse för statens resultat och finansiella ställning. Den samlade kompetensen inom Riksrevisionen utnyttjas för revisionen. Relevant kunskap inom den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen används i planering och genomförande. Årlig revision och effektivitetsrevision samverkar inom ramen för sina respektive ansvarsområden för att få till stånd en heltäckande och effektiv granskning av hur statens medel används. Detta gäller inte minst granskningen av årsredovisningen för staten vars innehåll och funktion förutsätter att tillgänglig kompetens från både den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen används i riskanalys och granskning. 4. Årlig revision 4.1 Granskningens omfattning Årlig revision syftar till att bedöma om årsredovisningen ger en rättvisande bild och, med de undantag som angetts ovan, huruvida ledningen i sin förvaltning följt för verksamheten tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. Riksrevisionen ska enligt 3 revisionslagen granska årsredovisningen för: Staten Regeringskansliet och, med undantag för AP-fonderna, de myndigheter som lyder under regeringen Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riksbanken och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Kungliga Slottsstaten samt Kungliga Djurgårdens Förvaltning Riksrevisionen får också enligt aktiebolagslagen och stiftelselagen utse revisor i statliga bolag och stiftelser om någon av följande förutsättningar är uppfyllda: Verksamheten är reglerad i lag eller någon annan författning. Staten är ägare. Tillskott till verksamheten sker i form av statliga anslagsmedel. Staten har ett bestämmande inflytande över verksamheten genom avtal eller på något annat sätt. En stiftelse är bildad av eller tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet Med bestämmande inflytande menar Riksrevisionen att staten äger minst 50 procent av ett aktiebolag eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande 4. Exempel på bestämmande inflytande på annat sätt 4 Dnr :1274 Rättsutredning Granskningsområdet för statlig revision, Jan Melander och Thomas Bull,

6 är bl.a. rätten att utse styrelse, tillskott av statliga medel till verksamheten genom anslag eller att bestämmande inflytande utövas genom ett avtalsförhållande. Om någon av dessa förutsättningar är uppfylld får Riksrevisionen utse revisor och granska aktiebolaget genom effektivitetsrevision. Riksrevisionens granskning av statliga bolag och stiftelser sker primärt genom effektivitetsrevision. Möjligheten att utse revisor utgör ett komplement till denna granskning 4.2 Granskningens inriktning Den årliga revisionen täcker genom sin granskning hela statsförvaltningen. Riksrevisionens riskanalys för staten påverkar inriktningen och omfattningen av den årliga revisionen genom den bestämning som görs av riskområden och centrala statliga aktörer. Den årliga revisionen ska bedrivas i enlighet med god revisionssed, som i statlig revision i stort har samma innebörd som vid privat revision. I Sverige gäller International Standards on Auditing (ISA) som god revisionssed från och med den 1 januari Riksrevisorerna har beslutat att INTOSAI standarder för finansiell revision ISSAI (ISA kompletterad med vägledning för revision av offentlig sektor) ska tillämpas inom den årliga revisionen. ISSAI är i sin nuvarande utformning främst utformad för finansiell rapportering. För eventuell obligatorisk information i en årsredovisning som följer av specifik svensk statlig redovisningsnormering och som således inte omfattas av ISSAI kan riksrevisorerna besluta om kompletterande interna instruktioner för god revisionssed. Riksrevisorerna har i enlighet med detta beslutat om en särskild instruktion för granskning av resultatredovisning. Instruktionen ska användas i granskningen av årsredovisningar från och med räkenskapsåret Årsredovisningen för staten ska enligt budgetlagen (2011:203) utöver finansiell rapportering innehålla annan obligatorisk information och då särskilt avseende regeringens uppföljning av det budgetpolitiska ramverket. Granskningen av årsredovisningen för staten fyller därför också i enlighet med EU-direktivet (2011/85/EU) om krav på medlemsstaternas budgetramverk en uppgift som del av en effektiv och punktlig övervakning av efterlevnaden av de numeriska finanspolitiska målen. Årlig revision ska i enlighet med god revisionssed (ISSAI) inriktas mot bedömda risker för väsentliga fel enligt följande. Omfattningen av granskningen ska ge en rimlig, dock inte fullständig, säkerhet för uttalandet i revisionsberättelsen. Den årliga revisionens riskbedömning ska följa en för Riksrevisionen gemensam och enhetlig modell som beaktar såväl kvantitativa som kvalitativa risker för väsentliga fel. Granskning av intern styrning och kontroll ska utgöra ett viktigt medel för planering och genomförande av revisionen men inte vara ett mål i sig. Iakttagna brister i intern styrning och kontroll ska kommuniceras med berörda organisationer i den utsträckning bristerna kan medföra väsentliga fel i redovisning och förvaltning. Riksrevisionen ska arbeta förebyggande. Eventuella fel och brister ska snarast kommuniceras med berörda så att de kan åtgärdas innan årsredovisningen beslutas. En kontinuerlig närvaro hos granskade organisationer innebär också en allmänt preventiv effekt. 6

7 Bedömningen av om ett fel är väsentligt eller inte beror oftast på felets relativa storlek. För statlig verksamhet kan dock kvalitativa bedömningsgrunder också ha en avgörande betydelse. Dit hör inte minst risken för ett skadat förtroende för hur statens medel används. Risken för fel beror ofta på att den verksamhet som bedrivs har en hög inneboende risk för fel samtidigt som det finns begränsade möjligheter till skydd mot att fel uppstår (kontrollrisk), Erfarenhetsmässigt brukar också följande faktorer indikera en högre risk för fel: större förändringar i verksamhet eller organisation graden av komplexitet i handläggning stort beroende av it-system och nyckelkompetens utsatthet för korruption och andra oegentligheter 4.3 Granskningens avrapportering Den årliga revisionen avrapporteras, förutom i den årliga rapporten, genom revisionsberättelser och revisorsintyg enligt 10 och 11 revisionslagen. Utformningen av revisionsberättelsen beslutas av riksrevisorerna gemensamt inför varje nytt revisionsår. Utformningen följer internationella standarder med viss anpassning till svenska förhållanden. En riksrevisor är ansvarig för avrapporteringen enligt den fördelning av granskningsområden riksrevisorerna emellan som riksrevisorerna beslutar och som återges i granskningsplanen och i arbetsordningen. Riksrevisorerna uppdrar i enlighet med 4 lagen med instruktion för Riksrevisionen åt ansvariga revisorer att underteckna revisionsberättelser respektive revisorsintyg. Om revisionsberättelsen eller intyget kan komma att avvika från den utformning som riksrevisorerna beslutat ska ansvarig riksrevisor informeras. Kravet på information till ansvarig riksrevisor gäller också skriftlig avrapportering i övrigt av väsentliga iakttagelser utöver revisionsberättelser, det vill säga i revisionsrapporter, innan sådana expedieras. Revisionsberättelserna för årsredovisningen för staten, Riksbanken och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond lämnas enligt 3 kap. 8 riksdagsordningen till riksdagen i form av redogörelser. Till redogörelsen som beslutas av riksrevisor fogas revisionsberättelsen. Revisionsberättelsen utformas i enlighet med internationella standarder (ISSAI). Riksrevisionen uttalar i revisionsberättelsen om årsredovisningen ger en rättvisande bild och/eller har upprättats enligt gällande föreskrifter för respektive årsredovisning. Från och med räkenskapsåret 2014 införs separata uttalanden i revisionsberättelsen avseende den finansiella rapporteringen respektive resultatredovisning och ledningens intygande om intern styrning och kontroll. Kopplat till granskning och uttalande om rättvisande bild avseende den finansiella rapporteringen införs också ett avgränsat uttalande om tillämpningen av finansiella föreskrifter och villkor i användningen av tilldelade medel 5. Förutom uttalanden om årsredovisningen ska revisionsberättelsen enligt internationella standarder bl.a. ange att den som har ansvaret för att lämna en årsredovisning också ansvarar för att den ger en rättvisande bild 5 Gäller inte årsredovisningen för staten, Regeringskansliet samt Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning. 7

8 ansvaret också omfattar den interna styrning och kontroll som krävs för att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter revisorns ansvar är att med rimlig säkerhet uttala sig om årsredovisningen och att revisionen utförs enligt god revisionssed Anledningen till att revisionsberättelsen kompletteras med dessa upplysningar är en ambition att förtydliga revisorns ansvar relativt den som ansvarar för att upprätta årsredovisningen. En revision baseras på en professionell bedömning av risken för väsentliga fel och har därför inte som syfte att omfatta alla delar eller aspekter av den granskade verksamheten. Detta är också bakgrunden till att uttalandet ges med rimlig säkerhet och inte fullständig säkerhet. 5. Effektivitetsrevision Effektivitetsrevisionen syftar till att öka effektiviteten i den statliga verksamheten. Detta görs genom att Riksrevisionen påtalar brister i den statliga verksamheten och klargör om dessa hade kunnat undvikas om de som haft ansvar för att utföra verksamheten hade handlat annorlunda inom ramen för sina faktiska möjligheter. Det innebär att Riksrevisionen också, genom att lämna rekommendationer, klargör på vilket sätt olika verksamheter skulle ha kunnat bedrivas bättre. Därmed får Riksrevisionen en främjande roll. 5.1 Granskningens omfattning Av 13 kap 7 regeringsformen framgår att Riksrevisionens uppgift är att granska den verksamhet som bedrivs av staten och att granskningen kan avse också annat än statlig verksamhet i den utsträckning som framgår av lag. Enligt 2 revisionslagen får Riksrevisionen genom effektivitetsrevision granska den verksamhet som bedrivs av: regeringen Regeringskansliet, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen riksdagsförvaltningen och de myndigheter som lyder under riksdagen Kungliga Slottsstaten samt Kungliga Djurgårdens Förvaltning arbetslöshetskassorna vad gäller handläggningen av arbetslöshetsersättningen statligt ägda, finansierade eller reglerade bolag och stiftelser. Utöver dessa verksamheter får Riksrevisionen enligt 2 revisionslagen granska användningen av statsmedel som tagits emot som stöd till en viss verksamhet, om redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas. Riksrevisionen är således inte begränsad till granskning av verksamhet som bedrivs av staten utan kan också omfatta annan verksamhet. Detta framgår också som anges ovan av 13 kap. 7 regeringsformen. Utgångpunkten för en bedömning av om en viss verksamhet kan granskas av Riksrevisionen är därför i första hand om verksamheten använder statens medel. Regeringsformen och budgetlagen ställer krav på att statens medel ska användas med iakttagande av hög effektivitet och god hushållning. Det krävs därför särskilda skäl för att användningen av statens medel inte ska vara förenad med redovisningsskyldighet eller föreskrifter och villkor och därmed inte bli föremål för revision. 8

9 Sådana skäl kan avse vissa ej behovsprövade bidrag till fysiska personer som barnbidrag eller användningen av bidrag till politiska partier Granskningens inriktning Riksrevisionens inriktning av effektivitetsrevisionen regleras i 4 revisionslagen. Här anges att effektivitetsrevisionen främst ska ta sikte på förhållanden med anknytning till statens budget, genomförandet och resultatet av statlig verksamhet och åtaganden i övrigt men får också avse de statliga insatserna i allmänhet. Granskningen ska främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Det anges vidare att revisionen huvudsakligen ska inriktas på granskning av hushållning, resursutnyttjande, måluppfyllelse och samhällsnytta. Formuleringen i 4 ansluter till hur regeringens ansvar för hög effektivitet och god hushållning har definierats i budgetlagen med förarbeten: Med hög effektivitet åsyftas att den statliga verksamheten bedrivs så att de mål riksdagen har satt upp nås i så hög grad som möjligt inom ramen för tillgängliga resurser. Verksamheten kan då sägas vara ändamålsenligt utformad. God hushållning innebär att onödiga utgifter undviks och att verksamheten bedrivs med hög produktivitet. Det innebär vidare att statens medel hanteras säkert samt att statens tillgångar i övrigt och dess skulder förvaltas väl. 7 Revisionslagen ger tillsammans med budgetlagens definition av begreppen hög effektivitet och god hushållning utgångspunkterna för effektivitetsrevisionens inriktning. En effektivitetsgranskning har därför normalt en orientering mot både resultatet och de tilldelade resurserna för den bedrivna verksamheten. Uppdraget att främja en utveckling där staten får ett effektivt utbyte av sina insatser blir därför också en bedömning av om kraven på hushållning, effektivitet och måluppfyllelse sammantaget har uppfyllts. Effektivitetsrevisionen är primärt inriktad på att identifiera områden i statens verksamhet där det finns indikationer på ineffektivitet som ur ett principiellt eller kvantitativt perspektiv har betydelse för statsbudgeten. De i Riksrevisionens riskanalys för staten utpekade riskområdena och centrala aktörer utgör härvid en utgångspunkt. Granskningen bedrivs i efterhand dvs. avser genomförd verksamhet om än i nära anslutning till genomförandet av verksamheten. Den närmare inriktningen av varje enskild granskning avgörs dock av de identifierade problemens art. Många problem i den statliga verksamheten är oftast inte isolerade till en enskild statlig aktör eller en enskild fråga utan återfinns och återkommer inom ett helt statligt åtagande. Granskningen har därför oftast ett bredare perspektiv än den enskilda organisationen eller huvudmannen. Den typiska effektivitetsgranskningen inriktas på att bedöma om riksdagens mål och intentioner uppnås i så hög grad som möjligt inom ramen för tillgängliga resurser och med god hushållning. De kriterier som granskningens slutsatser bedöms mot utgår ofta från riksdagens effektivitetskrav men kan även utgå från god praxis, rimlighetsbedömningar eller etablerad professionell kunskap. 6 Dnr , PM, Riksrevisionens mandat att granska användning av statsmedel inom effektivitetsrevision , 7 Prop. 1995/96:220. 9

10 En stor del av effektivitetsgranskningen inriktas mot breda och komplexa problemområden. Enskilda studier kan sällan användas för uttalanden om effekterna av statliga verksamheter och sådana uttalanden kan oftast ifrågasättas. Riksrevisionen genomför i sådana fall flera granskningar inom ett område och analyserar då en frågeställning ur olika perspektiv för att kunna ge riksdagen en samlad och heltäckande bild av orsaker till och konsekvenser av ineffektivitet. Det är samtidigt viktigt att revisionen i sådana fall utnyttjar tillgänglig forskning. Revisonen ska också inriktas mot områden där det saknas andra korrigerande mekanismer, till exempel i form av professioner med stark intern debatt och intressenter som påtalar missgrepp och problem i det statliga åtagandet. 5.3 Granskningens avrapportering Granskningsrapporter över effektivitetsrevisionen lämnas enligt 9 revisionslagen till riksdagen efter beslut av ansvarig riksrevisor. Riksdagen begär sedan yttranden från regeringen som inom fyra månader (juli och augusti exkluderade) i en skrivelse till riksdagen ska redovisa vilka åtgärder regeringen vidtagit eller avse att vidta. Riksrevisionens rapporter ska kännetecknas av tillförlitlighet. De som berörts av granskningen ges därför möjlighet att före överlämnandet till riksdagen lämna synpunkter inte endast på rapportens faktauppgifter utan också på redovisade slutsatser och rekommendationer. Ett viktigt syfte med detta är att säkerställa att det underlag riksdagen ska behandla ger en allsidig och balanserad bild av verkligheten. Beskrivningar och analyser av verksamheter kan göras oberoende av inom vilka sektorer av samhället de finns. Riksrevisorernas bedömningar av ansvaret för en verksamhet och de resultat som åstadkommits omfattar dock normalt endast regeringen eller andra statliga aktörer. Det innebär att rekommendationer riktas endast till statliga aktörer. 6. Riksrevisionen som nationellt revisionsorgan Riksrevisionen företräder enligt 21 lagen med instruktion för Riksrevisionen Sverige som det nationella revisionsorganet i internationella sammanhang och är därmed också medlem i INTOSAI. Som medlem tillämpar Riksrevisionen INTOSAI standarder för revisionens genomförande. 6.1 Det nationella revisionsorganets uppgifter Inom ramen för uppdraget som nationellt revisionsorgan utbyter Riksrevisionen kunskaper och erfarenheter med systerorganisationer i andra länder, dels till gagn för den egna granskningsverksamheten och dels för att bidra till den internationella utvecklingen av offentlig revision. Vikten av det internationella samarbetet har också betonats av FN:s generalförsamling 8. Riksrevisionen har som nationellt revisionsorgan också ett åtagande på EU-nivå. Enligt artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan samarbeta i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende. Detta samarbete sker 8 Resolution A/66/209 Promoting the efficiency, accountability, effectiveness and transparency of public administration by strengthening Supreme Audit Institutions 10

11 bland annat genom att Riksrevisionen är den europeiska revisionsrätten (ECA) behjälplig vid dess granskningsbesök i Sverige. Riksrevisionen prioriterar främst följande områden inom det internationella samarbetet: Det nationella revisionsorganets granskningsmandat och roll Utvecklingen av internationella standarder för revision som är relevanta för Riksrevisionens granskningsmandat. Frågor med nära anknytning till Riksrevisionens pågående granskning eller som berör Riksrevisionens internationella utvecklingssamarbete. En viktig del av ansvaret som nationellt revisionsorgan är också att verka inom Sverige för en högkvalitativ förvaltning, redovisning och revision. Detta görs integrerat i Riksrevisionens granskning men också genom remissyttranden och ett aktivt deltagande i olika sammanhang i frågor som har betydelse för utvecklingen av en god förvaltning i Sverige. 6.2 Tillämpning av INTOSAI standarder Som nationellt revisionsorgan ska Riksrevisionen tillämpa INTOSAI standarder (ISSAI) i den utsträckning riksrevisorerna så beslutar och är förenliga med svensk lagstiftning. INTOSAI:s ramverk för professionella standarder består av fyra nivåer: 1 Grundläggande principer för en SAI (ISSAI 1) utgörs av Lima deklarationen och anger grunden för en oberoende revision. 2 Förutsättningar för en SAI (ISSAI 12 40) dessa standarder definierar de förutsättningar som ska vara uppfyllda för en väl fungerande SAI och omfattar oberoende, transparens och ansvarsutkrävande, etik och kvalitetsäkring. 3 Grundläggande principer för en revision (ISSAI ) utgörs av standarder som anger de mest grundläggande principerna för den offentliga revisionen (ISSAI 100) och de tre typerna av revision som förekommer (financial audit ISSAI 200, performance audit ISSAI 300 och complience audit ISSAI 400). Dessa grundläggande principer fastställer de principer som ska tillämpas för att den offentliga revisonen ska anses vara effektiv, kvalitativ och oberoende. 4 Vägledande revisionsstandards (ISSAI 1000 till 4000) som på en mer detaljerad nivå utvecklar ger revisorn vägledning i hur denna ska utföra sin granskning i en enskild revision. Riksrevisionen uppfyller de grundläggande principerna för en oberoende revisionsmyndighet enligt Lima-deklarationen (nivå 1). De grundläggande förutsättningarna för en SAI (ISSAI 1 40), ska tillämpas för Riksrevisionen och har inarbetats i interna regler, policys och vägledningar. Dessa standarder ligger också i linje med beslutade kärnvärden för Riksrevisionen: Öppenhet (ISSAI 20 och 21 Principles of transparency and accountability) Professionalism (ISSAI 30 Code of Ethics och ISSAI 40 Quality Control for SAIs) Oberoende (ISSAI 1,10,11 Lima och Mexico Declarations on SAI Independence) När det gäller grundläggande principer för en revision och vägledande revisionsstandarder (nivå 3 och 4) har Riksrevisionen beslutat och antagit dessa standarder vilket innebär att vi för årlig revision följer ISSAI 1000 till 2999 och för effektivitetsrevision ISSAI 3000 och 3100). Interna vägledningar för årlig 11

12 revision och effektivitetsrevision ska följa dessa standarder. Riksrevisorerna kan om så krävs komplettera dessa standarder med egna instruktioner för granskningens genomförande. När det gäller standarder för så kallad complience audit (ISSAI 400) har Riksrevisonen inget specifikt angivet uppdrag att bedriva sådan revision. Dessa standarder tillämpas därför inte inom Riksrevisionen. Frågor som rör compliance hanteras istället inom ramen för de standarder som direkt avser årlig revision och effektivitetsrevision. I ISSAI-serien 5000 och 9000 (GOV) finns ett antal vägledningar och good practice inom ett antal olika områden. ISSAI-serien 5000 behandlar bland annat områden som revision inom miljöområdet, privatisering, nationell skuldsättning, genomförande av peer review och relationen till intern revision. ISSAI-serien ger även generell vägledning för good governance inom den offentliga sektorn (9000 GOV). Dessa standarder är inte styrande för Riksrevisionen men kan utnyttjas som värdefull kunskap och bedömningsgrund i den utsträckning de är relevanta i en aktuell granskning eller aktivitet. 12