Revisionens inriktning

Transkript

1 PM Bilaga till beslut om Revisionens inriktning Dnr Revisionens inriktning Inriktningsbeslutet anger den av riksrevisorerna valda inriktningen av Riksrevisionens granskning. Beslutet avser Riksrevisionens uppgift som nationellt revisionsorgan och den närmare inriktningen av årlig revision och effektivitetsrevision. Riksdagen och de som är berörda av Riksrevisionens granskning informeras årligen genom granskningsplanen om innehållet i gällande inriktningsbeslut. Inriktningsbeslutet utgår från den lagstiftning som gäller för Riksrevisionen. Inom ramen för lagstiftningen har riksrevisorerna ett mandat att själva var och en för sig men också gemensamt besluta om den närmare inriktningen av sin granskning. Tillämplig lag och riksrevisorernas gemensamma normeringsbeslut redovisas nedan under avsnitt 1. Som nationellt revisionsorgan ska Riksrevisionen tillämpa International Standards for Supreme Audit Institutions (ISSAI) utgivna av INTOSAI för statlig sektor i den utsträckning som riksrevisorerna bedömer dem tillämpliga och förenliga med nationell lagstiftning. Dessa standarder avser dels grundläggande förutsättningar för nationella revisionsorgan, dels standarder för årlig revision och effektivitetsrevision. I avsnitt 2 nedan framgår riksrevisorernas beslut om tillämpningen inom Riksrevisionen av INTOSAI standarder. 1. Lagstiftningen för Riksrevisionen Grundläggande för Riksrevisionens granskningsverksamhet är att all statlig verksamhet genom Riksrevisionen ska vara föremål för granskning. Några begränsningar i kravet på revision motsvarande regler för revisionsplikt inom privat sektor finns inte i svensk statsförvaltning 1. Riksrevisionens granskningsverksamhet regleras i regeringsformen och lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. (revisionslagen). Regler som rör verksamheten i övrigt finns i riksdagsordningen och lagen (2002:1023) med instruktion för 1 Jfr författningskommentarer till budgetlagen (2011:203) och ändringen av 46 lagen om statsbudgeten, 10 kap 11 RF 1 [ 14 ]

2 Riksrevisionen. Bestämmelser om Riksrevisionens granskning finns även i andra lagar och förordningar. Dessa innehåller i förhållande till revisionslagen ingen begränsning av Riksrevisionens granskningsmandat utan förtydligar i vissa fall Riksrevisionens mandat relativt organisationer som är mottagare av statliga bidrag Gränsdragningen mot konstitutionsutskottet Riksrevisionens och konstitutionsutskottets har uppgifter inom ramen för riksdagens kontrollmakt som kan överlappa varandra. I anslutning till Riksrevisionens bildande konstaterade riksdagen att det varken fanns anledning till eller möjlighet att undvika sådana överlappande uppgifter. Det betonades också att förhållandet att ett och samma område eller problem belystes av både utskottet och Riksrevisionen inte behövde ses som ett problem 2. Riksrevisionens granskningsmandat inom effektivitetsrevision i förhållande till konstitutionsutskottets uppgifter utvecklas närmare nedan under p I riksdagens behandling av lagstiftningen för Riksrevisionen angavs en begränsning i Riksrevisionens mandat avseende årlig revision genom att man förutsatte att den nya revisionsmyndigheten inte skulle granska statsrådens tjänsteutövning. Innebörden i denna begränsning utvecklas närmare nedan under p Riksrevisorernas framställningar till riksdagen Riksrevisorerna får gemensamt eller var och en i enlighet med riksdagsordningens 3 kap. 8 göra framställningar hos riksdagen i frågor som rör Riksrevisionens kompetens, organisation, personal och verksamhetsformer. Görs framställningen enskilt får det enligt instruktionen göras först efter samråd med övriga riksrevisorer. Riksrevisorernas rätt att vid sidan av granskningsrapporter göra framställningar hos riksdagen är inte begränsad till frågor som rör den egna organisationen utan kan även avse frågor som rör lämpligheten av normeringen inom ett visst område. I ett fall där regeringen exempelvis inte vill anpassa ett regelverk i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer kan riksrevisorerna vända sig till riksdagen och föreslå en lagreglering inom området Årlig revision Granskningens omfattning Riksrevisionen ska enligt 3 revisionslagen granska årsredovisningen för: 2 Prop. 2001/02:190 avsnitt Prop 2001/02:190, [ 14 ]

3 Staten Regeringskansliet och med undantag för AP-fonderna de myndigheter som lyder under regeringen Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riksbanken och Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Kungliga Slottsstaten samt Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Riksrevisionen får också enligt aktiebolagslagen och stiftelselagen förordna revisor i statliga bolag och stiftelser om någon av följande förutsättningar revisor enligt 2 4 och 5 pp. revisionslagen är uppfyllda: Verksamheten är reglerad i lag eller någon annan författning. Staten är ägare. Tillskott till verksamheten sker i form av statliga anslagsmedel. Staten har ett bestämmande inflytande över verksamheten genom avtal eller på något annat sätt. En stiftelse är bildad av eller tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet. Med bestämmande inflytande menar Riksrevisionen att staten äger minst 50 procent 4 av ett aktiebolag eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande. Exempel på bestämmande inflytande på annat sätt är bl. a annat rätten att utse styrelse, tillskott av statliga medel till verksamheten genom anslag eller att bestämmande inflytande utövas genom ett avtalsförhållande. Om dessa förutsättningar är uppfyllda får Riksrevisionen granska aktiebolaget genom en förordnad revisor eller effektivitetsrevision. Riksrevisionens granskning av statliga bolag och stiftelser sker primärt genom effektivitetsrevision. Möjligheten att förordna revisor utgör ett komplement till denna granskning. Förordnanderevisionen ska följa tillämpliga bestämmelser i aktiebolagslag och stiftelselag vilket enligt nuvarande tolkning av EU:s bolagsrättsdirektiv kräver kvalificerad revisor 5. Möjligheten att förordna revisor ska användas främst för förberedande granskning inför en effektivitetsrevision eller som ett verktyg för uppföljning av en utförd och avrapporterad granskning 6. Förordnanderevision bedrivs i regel inte parallellt med en pågående effektivitetsgranskning. Ansvarig riksrevisor beslutar årligen i vilka statliga bolag och stiftelser som Riksrevisionen ska förordna revisor. 4 Se även (Bull och Melander ). 5 Jfr rättsläget i Storbrittanien (Report of Lord Sharman The Review of Audit and Accountability for Central Government feb.2001.) 6 Riksrevisorernas strategiska beslut om granskning av statliga bolag och stiftelser. 3 [ 14 ]

4 1.3.2 Granskningens inriktning Inriktningen av den årliga revisionen regleras i 5 revisionslagen. Enligt denna ska den årliga revisionen bedrivas i enlighet med god revisionssed. Författningskommentaren till 5 anger att god revisionssed motsvarar i statlig revision begreppets innebörd vid privat revision.. I Sverige gäller International Standards on Auditing (ISA) som god revisionssed från och med den 1 januari Riksrevisorerna har beslutat att ISSAI (ISA kompletterad med vägledning för revision av offentlig sektor) ska tillämpas från och med räkenskapsåret Av 5 revisionslagen framgår även att årlig revision ska ske med syftet att bedöma om redovisningen och underliggande redovisning är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande samt med undantag för granskningen av redovisningen för staten, Regeringskansliet samt Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning om ledningens förvaltning följer tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut. Med rättvisande menar riksrevisorerna att årsredovisningen som helhet ger en rättvisande bild och att ingående delar har upprättats enligt god redovisningssed. En årsredovisning som inte har upprättats enligt god redovisningssed eller där föreskrifterna för redovisningen inte är utformade på ett sådant sätt att de leder till en rättvisande bild påverkar revisorns uppdrag. Granskningen ska då syfta till att bedöma om informationen stödjer den bild av verksamheten som framgår av årsredovisningen i övrigt. Det undantag avseende granskningens inriktning som anges i 5 ska anses enbart avse syftet med granskningen och inte dess omfattning eller innehåll. Detta innebär att granskningen av årsredovisningen för staten, Regeringskansliet samt Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning ska ske i enlighet med ISSAI och därmed syfta till en bedömning i revisionsberättelsen om redovisningen och underliggande redovisning är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande. Revisionsberättelsen avseende dessa årsredovisningar ska dock inte innehålla någon bedömning av ledningens förvaltning i övrigt. Årlig revision ska i enlighet med god revisionssed (ISSAI) inriktas mot bedömda risker för väsentliga fel. Omfattningen av granskningen ska ge en rimlig dock inte fullständig säkerhet för uttalandet revisionsberättelsen. Granskning av intern styrning och kontroll ska 7 Far beslut avseende revision för räkenskapsåret Granskningsplan [ 14 ]

5 utgöra ett viktigt medel för planering och genomförande av revisionen men inte ett mål i sig. Iakttagna brister i intern styrning och kontroll ska dock kommuniceras berörda organisationer i den utsträckning de kan medföra väsentliga fel i redovisning och förvaltning. Den samlade kompetensen inom Riksrevisionen ska utnyttjas inom årlig revision. Detta innebär att relevant kunskap såväl inom övrig årlig revision som inom effektivitetsrevisionen ska användas i planering och genomförande av revisionen. Detta innebär också att verifierade iakttagelser från en effektivitetsrevision kan användas som revisionsbevis inom årlig revision. Riksrevisionen ska arbeta förebyggande. Eventuella fel och brister ska kommuniceras berörda så snart möjligt så att de kan åtgärdas innan årsredovisningen beslutas Granskningens avrapportering Den årliga revisionen ska avrapporteras genom revisionsberättelser och revisorsintyg enligt 10 och 11 revisionslagen. Av 5 följer att revisionsberättelsen för Riksbanken skall innehålla ett uttalande om balansräkningen och resultaträkningen bör fastställas och om fullmäktige och direktionen i Riksbanken bör beviljas ansvarsfrihet. Riksrevisorerna beslutar i övrigt årligen revisionsberättelsens respektive revisorsintygets standardutformning. Revisionsberättelsen utformas i enlighet med internationella standarder (ISSAI). Uttalandet i revisionsberättelsen avser om årsredovisningen ger en rättvisande bild och/eller har upprättats enligt gällande föreskrifter för respektive årsredovisning. Med undantag för vad ovan angetts för Riksbanken görs inget separat uttalande om ledningens förvaltning och ansvar då revisionsberättelsen inte ligger till grund för något beslut om ansvarsfrihet inom staten. Beslut om revisionsberättelse för respektive myndighet fattas av ansvarig revisor. I det fall revisionsberättelsen avviker från beslutad standardutformning får beslutet fattas först efter föredragning för riksrevisor. 1.4 Effektivitetsrevision Effektivitetsrevision har som uppgift att granska och lämna förslag till förändringar så att den statliga verksamheten bedrivs effektivare, med högre kvalitet och till lägre kostnader. Genom granskningsrapporter ger Riksrevisionen underlag som möjliggör för riksdagen att utkräva ansvar (jämför det engelska uttrycket accountability). Genom att inrikta granskningen på indikerade problem, redovisa tydliga iakttagelser och slutsatser samt ge rekommendationer försöker revisionen uppnå förbättringar i syfte att främja effektivitet och resurshushållning. 5 [ 14 ]

6 Denna grundläggande logik för hur effektivitetsrevisionen bedrivs återfinns i flertalet länder där sådan verksamhet bedrivs. Även inom effektivitetsrevisionen utvecklas internationella standarder. INTOSAI antog under 2010 nya vägledningar för effektivitetsrevision (Performance Audit Guidelines Key Principles, ISSAI 3100). En central del i dessa är betoningen av att granskningen ska inriktas mot ekonomisk effektivitet (jämför de tre begreppen economy, efficiency och effectiveness). Enligt riksrevisorernas bedömning uppfyller Riksrevisionens granskning de krav som ställs i dessa vägledningar Granskningens inriktning och omfattning Riksrevisionens granskningsmandat omfattar den verksamhet som bedrivs av följande organisationer: regeringen Regeringskansliet och de myndigheter som lyder under regeringen Riksdagsförvaltningen och de myndigheter som lyder under riksdagen Kungliga Slottsstaten samt Kungliga Djurgårdens Förvaltning arbetslöshetskassorna vad gäller handläggningen av arbetslöshetsersättningen statligt ägda, finansierade eller reglerade bolag och stiftelser Avgränsningen av granskningsmandatet Av 13 kap. 7 regeringsformen framgår att Riksrevisionens uppgift är att granska den verksamhet som bedrivs av staten och att granskningen kan avse också annan än statlig verksamhet. Revisionslagen anger enligt 2 6 att Riksrevisionen även får granska användningen av statsmedel som tagits emot som stöd till en viss verksamhet, om redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas. Riksrevisionen har därmed ett brett granskningsmandat med fokus på statliga åtaganden. Utgångspunkten är att kritik och rekommendationer riktas till statliga aktörer. Detta innebär att beskrivningar och analyser av verksamheter kan göras oberoende av inom vilka sektorer av samhället de finns, medan riksrevisorernas bedömningar av ansvaret för den verksamhet och de resultat som åstadkommits normalt endast omfattar regeringen eller andra statliga aktörer. Lagstiftningen ger dock Riksrevisionen möjlighet att granska annan verksamhet än den statliga. Detta innebär enligt riksrevisorerna att granskningsrapporterna ibland även kan omfatta iakttagelser avseende aktörer utanför staten. Detta gäller verksamheter som finansieras av statsbidrag och där regeringen eller myndigheter uppställt krav för bidragets användning 6 [ 14 ]

7 eller ställt krav på redovisning. Fall där statens medel används av andra huvudmän än staten genom beslut av regeringen eller en myndighet utan att varken redovisningsskyldighet, föreskrifter eller villkor har angetts kan emellertid också tilldra sig Riksrevisionens intresse. Sådana beslut kan inte sägas vara i enlighet med regeringsformens och budgetlagens krav på regeringens redovisningsskyldighet inför riksdagen och regeringens ansvar för hög effektivitet och god hushållning i användningen av statens medel. I dessa fall kan dock Riksrevisionen endast rikta sin kritik och sina rekommendationer till de statliga aktörer som är ansvariga för besluten. Riksrevisionens granskningsmandat är i viss mån överlappande med konstitutionsutskottet. Riksrevisionen kan granska statsrådens tjänsteutövning inom ramen för effektivitetsrevision, dvs. granska vissa moment i handläggning av regeringsärenden, under förutsättning att en sådan granskning är ett led i en granskning av hela verkställighetskedjan av ett statligt åtagande. Det är här viktigt att utgångspunkterna och slutsatserna av granskningen formuleras i linje med det revisionella uppdraget 9. Riksrevisionens mandat, och därmed granskningens omfattning, överensstämmer i huvudsak med grundläggande förutsättningar och internationella standarder för en oberoende riksrevision. I den deklaration om principerna för en nationell revisionsmyndighets (SAI) ställning och uppgifter som antogs vid INTOSAI:s möte i Lima 1977 framgår dock att All public financial operations, regardless of whether and how they are reflected in the national budget, shall be subject to audit by Supreme Audit Institutions Granskningen är probleminriktad Effektivitetsrevisionens inriktning regleras i 4 revisionslagen. Grundläggande för granskningens inriktning är att effektivitetsrevisionen ska främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Enligt riksrevisorerna innebär detta att effektivitetsrevisionen primärt bör identifiera områden i statens verksamhet där det finns indikationer på ineffektivitet, i synnerhet med konsekvenser för statsbudgeten eller allmänna samhällsintressen. Granskningen är därmed problemorienterad och inriktas vanligen mot områden där riksdagens mål och intentioner inte uppnås. 9 Se PM Riksrevisionens mandat Riksrevisionen, konstitutionsutskottet och granskningen av regeringen Dnr [ 14 ]

8 Riksrevisionens granskning kan ta sig olika uttryck, alltifrån utvärderingar av politiska reformer till granskning av om myndigheter följer lagar och regler. Dessa ytterlighetsformer ska dock enligt riksrevisorerna utgöra undantag. Den typiska effektivitetsgranskningen ligger därför väl i linje med revisionslagen, det vill säga granskning av genomförandet av statlig verksamhet i syfte att bedöma om riksdagens mål och intentioner uppnås. De kriterier som granskningens slutsatser bedöms mot utgår ofta från riksdagens effektivitetskrav i form av mål, syften och intentioner för den aktuella verksamhet som granskas. De kan dock även utgå från till exempel god praxis, rimlighetsbedömningar eller vad som kan bedömas som kunskapsfronten inom ett område. Många problem är oftast inte isolerade till en enskild statlig aktör eller en enskild fråga utan återfinns och återkommer inom ett helt statligt åtagande. Enligt riksrevisorerna är det därför viktigt att ha ett bredare perspektiv än den enskilda organisationen eller huvudmannen. En stor del av effektivitetsgranskningen inriktas mot problemområden som kräver flera granskningar som analyserar en frågeställning ur olika perspektiv för att kunna ge riksdagen en samlad och heltäckande bild av orsaker till och konsekvenser av ineffektivitet Granskning av effektivitet Enligt 4 revisionslagen ska granskningen främst ta sikte på förhållanden med anknytning till statens budget, genomförandet och resultatet av statlig verksamhet och åtaganden i övrigt, men att den också får avse statliga insatser i allmänhet. Granskningen ska huvudsakligen inriktas på hushållning, resursutnyttjande, måluppfyllelse och samhällsnytta. Den närmare inriktningen av varje enskild granskning, det vill säga om den ska avse frågor som rör hushållning, resursutnyttjande, måluppfyllelse eller samhällsnytta, avgörs av de identifierade problemens art. Revisionslagens beskrivning av effektivitetsrevisionens inriktning ligger i linje med internationella standarder för effektivitetsrevision. En annan viktig punkt är att granskningen ska bedrivas i efterhand, det vill säga att revision handlar om att granska genomförd verksamhet, om än ibland i nära anslutning till genomförandet av verksamheten Rekommendationer i granskningsrapporterna Granskningsrapporter över effektivitetsrevisionen lämnas till riksdagen enligt 9 revisionslagen. Den 1 januari 2011 infördes en ny beslutsoch hanteringsordning som innebär att rapporterna lämnas direkt till 8 [ 14 ]

9 riksdagen som sedan begär yttranden av regeringen. Riksrevisionens möjlighet att lämna alternativa förslag betonades samtidigt av riksdagen. Riksrevisionens rapporter ska kännetecknas av tillförlitlighet. Enligt riksrevisorerna ska, förutom den interna och externa kvalitetssäkring som sker, de som berörts av granskningen ges möjlighet att före överlämnandet till riksdagen lämna synpunkter inte endast på rapportens faktauppgifter utan också på redovisade slutsatser och rekommendationer. Ett viktigt syfte med detta är att säkerställa att det underlag riksdagen ska behandla ger en allsidig och balanserad bild av verkligheten. Riksrevisionen lämnar som regel rekommendationer i sina rapporter. Rekommendationerna syftar till att främja effektivitet i den granskade verksamheten genom att innebörden av de slutsatser och den kritik som lämnas i rapporten preciseras. När det gäller alternativa rekommendationer ska denna möjlighet utnyttjas med försiktighet. En avvägning måste göras av nytta och kostnader. En analys som ska leda fram till en annan lösning än den som faller ut av det studerade problemet i granskningen kräver mer tid och resurser. 2. Tillämpning av INTOSAI standarder INTOSAI standarder avser dels sådana standarder som anger grundläggande förutsättningar för en SAI, dels standarder och vägledningar som mera specifikt ger vägledning för en enskild typ av granskning. De senare avser financial, performance och compliance audit och kan vara mer eller mindre styrande i sitt innehåll. Därutöver finns ett antal vägledningar som främst avser best practice inom olika områden. Nedan anges riksrevisorernas beslut om hur Riksrevisionen ska tillämpa INTOSAI standarder och vägledningar. 2.1 Grundläggande förutsättningar för SAI Riksrevisionen företräder enligt 21 lagen med instruktion för Riksrevisionen Sverige som det nationella revisionsorganet i internationella sammanhang och är därmed också medlem i INTOSAI. Inom INTOSAI har utarbetats ett antal standarder som anger grundläggande förutsättningar för nationella revisionsorgans (SAI) arbete. Dessa standarder (ISSAI 1 till 40) ligger i linje med Riksrevisionens kärnvärden: 9 [ 14 ]

10 Öppenhet (ISSAI 20 och 21 - Principles of transparency and accountability) Professionalism (ISSAI 30 - Code of Ethics och ISSAI 40 - Quality Control for SAIs) Oberoende (ISSAI 1,10,11- Lima och Mexico Declarations on SAI Independence) INTOSAI grundläggande förutsättningar enligt ovan ska tillämpas internt inom Riksrevisionen och i genomförandet av granskningarna Öppenhet ISSAI 20 Principles of transparency and accountability anger nio grundläggande principer vars syfte är att vägleda en SAI att vara ett föredöme i staten när det gäller öppenhet och god förvaltning. Principerna inrymmer bland annat krav på lagenlig verksamhet, öppenhet både vad avser mandat och revisionens resultat samt tillämpning av högkvalitativa standarder i arbetet. ISSAI 21 kompletterar dessa principer med en redovisning av exempel på god tillämpning Professionalism Grundläggande förutsättningar för professionalism i revisionen återfinns främst i Code of Ethics (ISSAI 30) och Quality control för SAI (ISSAI 40). Code of Ethics Code of Ethics (CoE) antogs av INCOSAI Standarden anger de värderingar och principer som bör vägleda revisorers dagliga arbete. ISSAI 30 poängterar vikten av att respektive SAI baserat på CoE utvecklar sin egen etiska kod som bäst passar individuella förutsättningar och nationell lagstiftning. Riksrevisionen har också antagit en etikpolicy som ansluter till ISSAI 30. Policyn tar sin utgångspunkt från och refererar till CoE och gäller såväl ledning som all personal inom Riksrevisionen. Även andra interna föreskrifter som rör exempelvis representation, resor, bisyssla innehåller krav på etiskt förhållningssätt. Code of Ethics ska tillämpas i Riksrevisionen utifrån svensk lagstiftning. Detta innebär att kraven på politisk neutralitet och att inte offentliggöra information till tredje part inte ska tolkas som en inskränkning av medarbetares grundlagsreglerade rätt att åta sig politiska uppdrag respektive utnyttja sin meddelarfrihet. 10 INTOSAI kongress (genomförs vart tredje år). 10 [ 14 ]

11 Quality control för SAI ISSAI 40 ger vägledning om hur en SAI etablerar och vidmakthåller ett system för kvalitetssäkring som omfattar hela dess verksamhet. En viktig utgångspunkt för standarden är att kvalitetssäkring ska ses som en integrerad del i organisation och arbetsprocesser och inte bestå av kvalitetskontroller i efterhand. ISSAI 40 är baserad på grundläggande principer i International Standard on Quality Control (ISQC 1) och kompletterar därmed ett antal andra standarder som anger krav på kvalitetssäkring som ISSAI 1000, 1220 och 1620 för financial audit och ISSAI 3100 section 2.5 för effektivitetsrevision. För de SAI som tillämpar ISA (ISSAI) i sin finansiella revision ska man ta hänsyn inte enbart till ISSAI 40 utan också till ISQC 1. Riksrevisionen följer i sin kvalitetssäkring ISSAI 40 (ISQC 1). Den närmare tillämpningen är i vissa fall beroende av den nationella lagstiftning som gäller för Riksrevisionen. Tillämpning av förordning om intern styrning och kontroll Ett antal standarder enligt ISSAI 40 och ISQC 1 anger krav på olika typer av risker som kan komma att utgöra ett hot mot oberoende eller kvaliteten i utfört arbete. Till stor del tas dessa krav om hand genom de krav på intern styrning och kontroll och hantering av risker som Riksrevisionen är ålagd genom lag. Det närmare arbetet med bedömning och hantering av risker följer förordningen om intern styrning och kontroll (FISK) 11. Kvalitetssäkring uppdragsverksamhet Flera standarder i ISSAI 40 behandlar olika former av kvalitetssäkring av uppdrag till en SAI innan dessa antas. Dessa standarder är i dessa delar som regel inte relevanta för Riksrevisionen eftersom riksrevisorerna getts en självständig ställning både i förhållande till dem som ska granskas och riksdagen. Ingen part får därför uppdrag åt Riksrevisionen att genomföra viss granskning. Detta gäller såväl årlig revision som effektivitetsrevisionen. Riksrevisionen får inom sitt verksamhetsområde utföra uppdrag och tillhandahålla tjänster på det internationella området. Denna verksamhet är dock av ringa omfattning. Uppdrag som förordnad revisor Riksrevisionen får enligt ovan utse (förordna) revisor i statliga aktiebolag och stiftelser. Den förordnande revisorn genomför sin 11 Lagen (2006:999) med ekonomiadministrativa bestämmelser m.m. för riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. 11 [ 14 ]

12 granskning tillsammans med vald revisor (medrevisor) enligt det regelverk som gäller för respektive associationsform och från räkenskapsåret 2011 enligt ISA och därmed ISQC 1. Det är således inte Riksrevisionen som i formell mening innehar revisionsuppdraget. De förordnade revisorerna står under tillsyn av Revisorsnämnden Oberoende INTOSAI antog 1977 åtta grundläggande principer för en riksrevisions oberoende (the Lima Declaration). Dessa principer utvecklades senare genom the Mexico Declaration med vägledningar och goda exempel. Den lagstiftning som gäller för Riksrevisionen innebär sammantaget ett oberoende som uppfyller de åtta grundläggande principer som lagts fast i Limadeklarationen. Den närmare tillämpningen är i några avseenden beroende av specifikt svenska förhållanden som kommunal självstyrelse och svensk förvaltningsmodell. Mandatet (Principle 3 -A sufficiently broad mandate and full discretion, in the discharge of SAI functions) Riksrevisionen ska enligt regeringsformen granska den verksamhet som bedrivs av staten. Formuleringen bedrivs av staten innebär att Riksrevisionens mandat inte avser den verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting inom ramen för deras självständiga ställning och egen beskattningsrätt. Användningen av kommunalt beskattade medel granskas genom en egen lagreglerad revision. För statsmedel till icke-statliga aktörer finns en begränsning av mandatet genom att en granskning av hur dessa medel används måste ha villkorats eller att krav finns på redovisningsskyldighet. När statsbidrag ges till kommuner med mer allmänt hållna villkor oftast utan specifika krav på hur statsmedlen ska användas saknas granskningsnorm och Riksrevisionen kan därför inte genomföra granskningar av hur dessa medel använts. Vidare finns statsbidrag som utgör transfereringar till enskilda, det vill säga barnbidrag, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring med mera och bidrag till exempelvis politiska partier. Här har inte Riksrevisionen mandat att granska bidragsmottagarnas användning av medlen. Riksrevisionen är emellertid inte förhindrad att granska statliga aktörers rutiner och underlag för utbetalning av dessa medel. Enligt en överenskommelse som träffats mellan regeringen och Riksmarskalksämbetet (Torekov-kompromissen) ska ämbetet varje år till riksdagen och regeringen lämna en berättelse över den samlade verksamheten inom de Kungl. Hovstaterna. Berättelsen ska enligt överenskommelsen koncentreras till en redovisning av hur tilldelade 12 [ 14 ]

13 medel har använts för verksamheten inom Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren (den del av anslaget som betecknas Kungliga slottsstaten) medan övrig verksamhet skall behandlas mycket översiktligt. Hovstaterna vars verksamhet är statlig men inte tillhör den statliga förvaltningsorganisationen finns heller inte angiven i revisionslagens 3. AP-fonderna är undantagna från årlig revision trots att de är statliga myndigheter. Verksamheten kan emellertid granskas genom effektivitetsrevision. När det gäller organisationer som regeringen har förvaltningsansvar för och där man utövar ett bestämmande inflytande över verksamheten är den grundläggande förutsättningen att Riksrevisionen antingen genomför årlig revision eller som i statliga bolag och stiftelser får utse revisor och kan genomföra effektivitetsrevision. Uppföljning av rekommendationer (Principle 7 - The existence of effective follow-up mechanisms on SAI recommendations) Riksrevisionen begär inte yttranden från myndigheter under regeringen avseende vidtagna eller planerade åtgärder med anledning av genomförd effektivitetsrevision. Förhållandet beror på den svenska förvaltningsmodellen och att effektivitetsrevisionens rapporter behandlas av riksdagen. I regeringens skrivelse till riksdagen avseende effektivitetsrevisionens rapporter ska en redovisning lämnas av vilka åtgärder som regeringen vidtagit eller avser vidta med anledning av granskningsrapporten. Enligt 7 kap. 2 regeringsformen ska vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. 2.2 Grundläggande revisionsprinciper I ISSAI-serien 100 till 400 finns ett antal grundläggande principer för revision i form av basic, general och field standards. Dessa standarder är för närvarande föremål för översyn och nya versioner beräknas träda i kraft under Dessa ISSAI saknar dock relevans för Riksrevisionen eftersom årlig revision och effektivitetsrevision ska tillämpa ISSAI 1000 till 2999 respektive 3000 och 3100 vilka bygger på och innefattar de principer som anges i ISSAI 100 till Standarder och vägledningar för olika typer av revision Den lagstiftning som gäller för Riksrevisionen anger att granskningen avser årlig revision (financial audit) och effektivitetsrevision (performance audit). Riksrevisionen har inget specifikt angivet uppdrag att bedriva s.k. compliance audit. Standarder (ISSAI 4000 till 4200) för compliance audit tillämpas därför inte inom Riksrevisionen, 13 [ 14 ]

14 2.4 Övriga vägledningar best practice I ISSAI-serien 5000 och 9000 (GOV) finns ett antal vägledningar och best practice inom ett antal olika områden som är relevanta för en SAI:s verksamhet och granskning. Dessa behandlar bland annat områden som revision inom miljöområdet, privatisering, nationell skuldsättning, genomförande av peer review och relationen till intern revision. Dessa standarder är inte styrande för Riksrevisionen men kan utnyttjas som värdefull kunskap och bedömningsgrund i den utsträckning de är relevanta i en aktuell granskning eller aktivitet. 14 [ 14 ]