berättelse föl ål 1976

Transkript

1 Riksdagens banhfullmakliges berättelse föl ål 1976 S Helsingfors 1977

2 1977 rd. nr 3 RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÅR 1976 * TILL RIKSDAGENS BANKUTSKOTT S HELSINGFORS 1977

3 INNEHÅLL Finlands Banks verksamhet Finlands Banks verksamhet... Den ekonomiska utvecklingen under Finlands Banks penningpolitik... D e penningpolitiska åtgärderna... Specialkreditarrangemang... Finlands Banks valutapolitik... Utvecklingen på den internationella valutamarknaden... Avistamarknaden... Terminsmarknaden... Bilaterala betalningsarrangemang... Långfristiga utländska kapitalrörelser... Finlands Banks balansräkning och resultaträkning... Utlandet... Finansieringsinstituten... Den offentliga sektorn... Företagen... Utelöpande sedlar och mynt samt depositionsbevis... Sedelutgivningsrätten och dess användning.. Bokslutet... Av bankfullmäktige handlagda ärenden... Revisionen... Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln ISSN Helsingfors Statens tryckericentral Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren... Längmanska och Rosenbergska fonderna... Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (Sitra)... Räntan på dagslånemarknaden... Räntan på Nordiska investeringsbankens depositioner... Ändring av 6 i reglementet för Finlands Bank Ändring av 1 momentet av 17 i instruktionen för Finlands Bank... Ändringar i pensions- och familjepensionsstadgorna för Finlands Bank... Utländsk kredit till Finlands Bank... Tillstånd för Mortgage Bank of Finland Oy att uppta utländsk kredit... Aktieteckning och -köp... Etthundra marks sedeln av 1976 års t y p... Förverkligande av sedeltryckeriets byggnadsplan Justering av befattningshavarnas avlöning... Utländska agenturbanker... Beviljade understöd och pensioner... Direktionen... Kontrollanterna vid avdelningskontoren... Bankfullmäktige... Revisorer... Den ekonomiska utvecklingen under 1976 Den internationella konjunkturuppgången under 1976 resulterade även i en livligare efterfrågan på de finländska exportprodukterna. Volymen av varuexporten blev 20 % större än under 1975 års konjunktursvacka, men exportmängderna var ännu isynnerhet för skogsindustrins del mindre än vid föregående högkonjunktur. Totalproduktionens volym växte endast obetydligt beroende på att den inhemska efterfrågan sjönk. Denna nedgång var en följd av den drastiska minskningen i investeringslusten och av den ekonomiska politiken, vilken syftade till att återställa jämvikten i bytesbalansen och dämpa inflationen. Importens volym sjönk tydligt under första halvåret, och hela årets underskott i bytesbalansen reducerades även i mark räknat till endast något mera än hälften av föregående års underskott. Ehuru inflationen saktade av under året, var stegringen i kostnader och priser dock snabb internationellt sett. Arbetslösheten tilltog alltjämt. De arbetslösa arbetssökande uppgick under 1976 till i genomsnitt eller 3.6 % av arbetskraften. Sedan den av lågkonjunkturen betingade nedskärningen av lagren i de västliga köparländerna upphört mot slutet av 1975, började exporten av skogsindustriprodukter småningom stiga, ökningen fortfor under 1976, och volymen av träindustriprodukternas export steg med omkring en fjärdedel och av pappersindustriprodukternas med omkring 15 %. För metallindustrins produkter växte exportvolymen med en femtedel, vilket berodde på de stora exportleveranserna från den tunga metallindustrin. Konjunkturförbättringen i Västeuropa var emellertid oenhetlig, och exportutfallet blev därför jämförelsevis svagt för vissa branscher. De genomsnittliga exportpriserna började stiga något under början av året då nedgången i priserna på vissa skogsindustriprodukter stannade av. För hela året i genomsnitt blev exportpriserna emellertid inte högre F än under 1975, men kostnadstrycket var alltjämt starkt. De privata investeringarna, som länge stigit i snabb takt, uppvisade under 1976 en tydlig nedgång. Efterfrågans och lönsamhetens försvagning ledde jämte stramheten på finansie: ringsmarknaden till att deras volym reducerades med mera än 16 %. Investeringarna i bostadsbyggnader minskade alltjämt kraftigt, och även andra husbyggnadsinvesteringar började under förra delen av året sjunka. Investeringarna i maskiner och apparater reducerades inte lika mycket som husbyggnadsinvesteringarna. Nedgången i investeringarna var större inom industrin än inom servicenäringarna. Hushållens disponibla realinkomster sjönk betydligt. Orsakerna härtill var sysselsättningens försvagning, den långsamma ökningen i kapitalinkomsterna och åtstramningen av beskattningen. Den privata konsumtionens volym gick emellertid ned med endast en knapp procent, eftersom sparkvoten minskade avsevärt. Konsumtionens minskning kom tydligast till synes i anskaffningen av varaktiga konsumtionsvaror. I linje med jämviktspolitiken försökte man dämpa den offentliga efterfrågans tillväxt. De offentliga konsumtionsutgifterna växte emellertid bl.a. på grund av den snabba stegringen i pensionsutgifterna och utgifterna för undervisningsväsende och hälsovård mera än planerat. Investeringarna inom den offentliga sektorn steg endast obetydligt. Det som bidrog till att balansera statens kassaläge var sparåtgärderna och ökningen av inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning. Industriproduktionen började under andra kvartalet stiga, men de talrika produktionsstoppen i juli sänkte ånyo produktionssiffrorna. Hela årets uppgång blev knappt 2 %. Trävaruindustrins produktion översteg föregående års mycket låga nivå med omkring 10 % ; för pappersindustrin var produktionsökningen däremot ytterst långsam. Också inom skogshus-

4 4 hållningen blev produktionen under andra halvåret något livligare. För metallindustrins del framträdde verkningarna av lågkonjunkturen tydligt först under redogörelseåret, varvid produktionen mattades av och orderstocken krympte. Trots att totalproduktionen ökade något, försvagades sysselsättningsläget ytterligare. Antalet sysselsatta var drygt lägre än året innan och arbetslösheten tilltog inom alla branscher, mest inom byggnadsverksamhetens och industrins yrkesgrupper. Försvagningen i efterfrågan på arbetskraft kom framför allt till synes i arbetslöshet bland unga. De regionala skillnaderna i arbetslöshetsprocenten var fortfarande stora. Emigrationen till Sverige tog större fart under årets sista månader. Löntagarnas förtjänstnivå var i genomsnitt 15 % högre än under Då priserna gick upp med 14.5 % i årstakt, blev ökningen av realförtjänsterna ringa. Från december 1975 till december 1976 steg konsumentpriserna med 12 %, vilket var 6 procentenheter mindre än ett år tidigare. Tre procentenheter av höjningen kunde tillskrivas indirekta skatter och offentliga avgifter. Volymen av varuimporten sjönk ännu under början av Produktionsuppsvinget skapade emellertid ett lagerpåfyllnadsbehov, och importen av råvaror började därför under sommarens lopp stiga. En viktig orsak till att totalimporten ökade under senare delen av året var även de under hösten infallande oljeleveranserna. Vad färdiga varor beträffar, fortsatte importens volym däremot att sjunka långt in mot slutet av året, varför den totala importvolymen blev något mindre än under Importprisernas stegringstakt ökade mot slutet av året, men i genomsnitt var de endast c. 5 % högre än ett år tidigare. Försämringen av utrikeshandelns bytesförhållande stannade upp under början av 1976, men trots det försvagades bytesförhållandet med c. 5 % på årsbasis och återgick därmed till sin nivå under början av 1970-talet. Systemet med importdepositioner lättades gradvis, och efter utgången av 1976 uppbars inte längre några depositioner. Underskottet i handelsbalansen uppgick till 4.1 mrd mk, medan det ett år tidigare hade varit 7.8 mrd mk. Särskilt under första halvåret var förbättringen av handelsbalansen betydande. Bytesbalansens underskott utgjorde 4.3 mrd mk eller omkring 4 % av bruttonationalprodukten. Största delen av underskottet finansierades av import av långfristigt kapital. Nettobeloppet av denna blev dock 1.1 mrd mk mindre än under Företagens nettoimport av kortfristigt kapital belöpte sig till endast 200. Finlands Banks reserv av konvertibla valutor reducerades med i runt tal 100. Kontona i bundna valutor uppvisade vid slutet av året liksom vid föregående årsskifte en fordran på omkring 400. Till följd av den svaga konjunkturutvecklingen och penningpolitikens stramhet saktade såväl inlåningens som utlåningens tillväxt märkbart av. Mest avtog utlåningsökningen i depositionsbankerna, där den blev endast 12 procent. Också för de övriga finansieringsinstituten och staten blev utlåningsökningen långsammare. Depositionsbankernas inlåning steg med 11 %, medan depositionstillväxten var minst i affärsbankerna. Trots sänkningen av kvoterna växte affärsbankernas centralbanksskuld med drygt 500 under året. Finlands Banks penningpolitik De penningpolitiska åtgärderna För att trygga den påbörjade balanseringen av betalningsbalans- och inflationsutvecklingen fortsatte man under 1976 med den strama penningpolitiken. Syftet med stramheten på finansieringsmarknaden var framför allt att hålla tillbaka importefterfrågan och dämpa inflationen. Centralbankens selektiva kreditgivnii.ng bidrog ti'11 att lindra de problem lågkonjunkturen orsakat för sysselsättningen och produktionen. Det underströks i flera sammanhang, att det begynnande konjunkturuppsvinget borde utnyttjas till att förbättra den inre och den yttre jämvikten i samhällsekonomin. Den internationella konjunkturutvecklingen återspeglades mot slutet av året i en betydande ökning av den finländska exporten. Konjunkturuppsvinget i de större länderna med marknadshushållning blev emellertid rätt svagt och den finländska uppgången var långsam. Balanseringen av bytesbalansen blev sålunda i hög grad beroende av en stram penning- och kapitalimportpolitik. Inflationen, vars hastighet lange legat klart över det internationella genomsnittet, blev en tilltagande belastning för vår internationella konkurrensförmåga. Främst inhemska kostnadsfaktorer gjorde, att inflationen inte effektivt kunde dämpas. Det blev emellertid allt tydligare, att en minskning av inflationen var en viktig förutsättning för att de övriga målen för den ekonomiska politiken skulle kunna nås. Ett av målen för den strama penningpolitiken var i själva verket att skruva ned inflationsförväntningarna och därigenom skapa en grund för en ökning av finansieringssparandet. Att reglera omfattningen av och villkoren för affärsbankernas centralbanksfinansiering1 var alltjämt en central uppgift för penningpolitiken. Dessutom utvecklade Finlands Bank den penningpolitiska arsenalen genom en del förbättringar av närmast teknisk natur. Banken ändrade vid ingången av januari direktiven för dagslånemarknaden så, att Postbanken fick rätt att som deponent delta på den föregående höst inrättade dagslånemarknaden. Samtidigt avskaffades systemet med Postbankens direkta dagsdepositioner i affärsbankerna. Det högsta tillåtna månadsmedeltalet för Postbankens placeringar på dagslånemarknaden fastslogs först till 500 men höjdes i februari till 800. Avsikten med utvidgningen av dagslånemarknaden var att förenkla och förenhetliga de finansiella förbindelserna mellan bankerna så, att de av statshushållningen under såväl månaden som året orsakade variationerna i bankernas likviditet därefter skulle kunna utjämnas genom Finlands Banks dagslånemarknad. Samtidigt höjde Finlands Bank den kontrollgräns, som i september 1975 uppställts för månadsmedeltalet av det sammanlagda beloppet av affärsbankernas centralbankskredit och dagslån, från 180 % till 200 % av respektive banks centralbankskreditkvot. Överskridning av kontrollgränsen leder till särskild likviditetsövervakning från Finlands Banks sida. Med anledning av att statsrådet i mars fattade beslut om att importdepositionerna skulle avvecklas gradvis, meddelade Finlands Bank affärsbankerna, att de förutsattes begränsa sitt utnyttjande av centralbanksfinansiering efter hand som beloppet av importdepositioner i Finlands Bank sjönk. Bankerna anmodades begränsa krediterna speciellt i fråga om sådana företag, vilkas importdepositioner skulle frigöras. Beloppet av importdepositionerna i Finlands Bank var högst eller närapå 1.4 mrd mk 1 Affärsbankernas centralbanksfinansiering omfattar den centralbankskredit som dessa upptagit inom ramen för sina kreditkvoter, affärsbankernas dagslån minskade med deras dagsdepositioner och terminshandeln med obligationer mellan affärsbankerna och Finlands Bank. Till affärsbankernas centralbankskredit räknas de av affärsbankerna diskonterade växlarna i Finlands Bank och affärsbankernas checkräkningsskuld till centralbanken minskad med deras checkräkningsfordran på denna. i februari mars, varefter det sjönk till knappa 1 mrd mk före utgången av året. I avsikt att förbättra verksamhetsförutsättningarna på dagslånemarknaden ändrade Finlands Bank skalan för til läggsräntan på överskridning av centralbankskreditkvoten den 1 april. Den genomsnittliga räntan på kvotskulden, som tidigare stigit stegvis, blev nu jämnt stigande. Samtidigt lindrades tilläggsränteskalan något. Bankfullmäiktige beslöt att förlänga räntebetalningstillståndet för dagslånemarknaden, vilket löpte ut den sista maj, till slutet av år 1977 och sänkte samtidigt räntans övre gräns från 30 till 25 %. Affärsbankernas centralbankskreditkvoter sänktes den 1 juli med 200 till 2 300, emedan framför allt avvecklingen av importdepositionerna men även den allt snabbare ökningen av exportinkomsterna väntades lätta situationen på finansieringsmarknaden. Under höstens lopp såg det ut som om den gynnsamma betalningsbalansutvecklingen eventuellt skulle avstanna och inflationen ånyo bli snabbare. I oktober meddelade Finlands Bank affärsbankerna, att banken beslutat att vid ingången av 1977 ytterligare sänka deras sammanlagda centralbankskreditkvot med 200 till Vid bestämmande av kvotnedskärningen utgick banken från att några inflationspådrivande inkomsthöjningar inte skulle företas i samband med höstens inkomstpolitiska granskningsförhandlingar. Samtidigt underströk banken med tanke på nästa inkomstpolitiska avgörande, att finansieringen skulle räcka endast till sådan inkomstbildning, vid vilken inflationstakten ytterligare skulle dämpas. Affärsbankernas centralbankskreditkvoter under 1976 och deras fördelning på olika banker framgår av nedanstående sammanställning. Kvotstrukturen bibehölls oförändrad. Affärsbankernas centralbankskreditkvot och dess struktur år A C A FBF HAB K O P SCAB ÅAB Summa

5 6 7 Finlands Bank tillställde i november penninginstituten kreditpolitiska direktiv, i vilka det betonades, att det inte heller på längre sikt skulle vara möjligt att öka användningen av centralbanksfinansiering, utan att utlåningsökningen borde hållas inom ramen för inlåningens tillväxt. I direktiven varnades penninginstituten för att finansieringen av exportprodukternas överlager skulle avvecklas under Banken meddelade också, att nettoimporten av utländskt kapital under 1977 måste bli betydligt mindre än under Detta konstaterades ytterligare öka kreditefterfrågetrycket i penninginstituten. Penninginstituten uppmanades inom sin kreditgivning ge prioritet åt det behov av driftskapital, som förutsattes av en mot avsättningen svarande lönsam produktion, åt sådana halvfärdiga investeringar, vilkas kapacitet omedelbart efter det att de slutförts skulle kunna tas i lönsam användning, och åt endast företagsekonomiskt mycket lönsamma nya produktiva investeringar. Till de kreditobjekt, som borde underkastas den strängaste gallringen, hänfördes finansieringen av sådana företag, till vilka stora belopp importdepositioner skulle återbetalas. Likaså omfattade de importvaror och lager av importvaror, kapacitetsutvidgningar inom handel, turism och övriga servicenäringar, kommunernas icke-produktiva investeringar samt olika former av konsumtionsfinansiering. Affärsbankernas centralbanksfinansiering höll sig hela året hög. Då en avsevärd del av centralbanksfinansieringen bestod av kvotöverskridningar och dagslån, blev bankernas kostnader för centralbanksfinansieringen rätt stora under årets lopp. I syfte att lätta på bankernas kostnadsbörda sänkte Finlands Bank under våren skalan för tilläggsräntan på kvotskulden och företog tidvis egna stödplaceringar på dagslånemarknaden. Vid ingången av november ändrade Finlands Bank dessutom bestämmelserna om dagslånemarknaden genom att ta i bruk ett särskilt ränteutjämningskonto. Till detta konto överfördes därefter hälften av de räntor på Postbankens dagsdepositioner, som översteg 11 %. De på ränteutjämningskontot inflytande medlen fördelades mellan de till centralbankskredit berättigade affärsbankerna. Vid samma tillfälle slopades den övre gränsen för medeltalet av Postbankens dagsdepositioner under en kalendermånad. Finlands Bank meddelade i december, att banken för tiden januari augusti 1977 uppställt s.k. målnivåer för affärsbankernas centralbanksfinansiering. Uppnåendet av målnivåerna sammankopplades med ett särskilt gottgörelsesystem, som skulle sporra affärsbankerna att minska sin centralbanksfinansiering på det sätt som penningpolitiken förutsatte. Detta system konstaterades samtidigt erbjuda affärsbankerna en möjlighet att betydligt minska den belastning av lönsamheten, som den av situationen krävda strama kvot- och dagslånepolitiken skulle medföra. Finlands Banks ordinarie specialkreditarrangemang, vilka avsåg att trygga finansieringsmöjligheterna för såväl exportföretagen som de företag som konkurrerar med importen, var alltjämt i bruk. Beloppet av de krediter, som beviljats inom ramen för finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser, växte under året med nästan 40 %. Nyexportkrediterna uppvisade en fortsatt jämn ökning, medan åtstramningen av företagens finansieringsläge liksom exportuppsvinget kom till synes i en avgjort kraftigare ökning av de kortfristiga exportkrediterna än året innan. Det sammanlagda utestående beloppet av nyexportkrediter och kortfristiga exportkrediter steg med över 50 %. För samtliga ordinarie specialkreditarrangemang ökade kreditbeståndet med inalles 376. I avsikt att främja produktionen och sysselsättningen fortsatte Finlands Bank det temporära finansieringsarrangemanget för exportprodukternas överlager. Detta skedde genom såväl direkta krediter som tillstånd att utnyttja tillfällig utländsk finansiering. Finlands Bank deltog även i finansieringen av råvirkesaffärer. Då den mekaniska träförädlingsindustrins export blev livligare, begränsades dess utländska finansiering avsevärt före utgången av året. ö v rig finansiering av exportindustrins lager fortsattes emellertid året ut. Den tillfälliga inhemska och utländska finansieringen utgjorde vid årets slut allt som allt drygt 900, vilket var omkring 150 mindre än ett år tidigare. Statsrådet förpliktigade i april företagen att utnyttja sådana överföringar till investeringsfonder, som de gjort från vinsterna för räkenskapsperioder avslutade före Överföring till investeringsfond skulle inte få göras under samma räkenskapsperiod som fonden tagits i användning, antingen på basen av tillståndet från september 1975 eller den nu aktuella förpliktelsen. De av överföringarna till investeringsfonder förutsatta investeringsdepositionerna i Finlands Bank uppgick vid ingången av 1976 till 73 och vid årets slut till 58. Penningpolitikens stramhet återspeglades under 1976 i en betydande retardering av bankernas utlåningstillväxt. Bl.a. försvagningen av inkomstutvecklingen, de fortsatta inflationsförväntningarna och ökningen av statens obligationsförsäljningar ledde till att även inlåningstillväxten tydligt saktade av. Bankernas användning av centralbanksfinansiering ökade därför trots försöken att sänka denna. Den sedan tre år tillbaka kraftiga uppgången i användningen av centralbanksfinansiering blev dock avgjort långsammare under Till följd av den svaga likviditeten och sänkningen av kvoterna måste affärsbankerna betala ansenliga tilläggsräntor på sin centralbankskredit och i stigande utsträckning ty sig till dagslånemarknaden. En del affärsbanker, som tidvis överskred den uppställda kontrollgränsen för summan av centralbankskrediten och dagslånen, underställdes Finlands Banks särskilda likviditetsövervakning. För hela sin centralbanksfinansiering erlade affärsbankerna i genomsnitt 12.4 % ränta. Grundräntan på affärsbankernas centralbankskredit höll sig hela året vid 9 1<4 %. På dagslånemarknaden var räntan i genomsnitt 18.4 %. Efter april fanns det inte längre några depositionsbevis i rördsen, eftersom statshushållningens konjunkturmässiga finansieringsreserver i huvudsak avvecklats redan under 1975, medan de under 1976 uppkommande säsongmässiga reserverna i form av Postbankens depositioner överfördes till dagslånemarknaden. Bankfullmäktiges räntebetalningstillstånd, vilket utgjorde en förutsättning för att depositionsbevis skulle kunna säljas, löpte ut vid slutet av Specialkreditarrangemang Finlands Bank deltog alltjämt i finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser och fortsatte att genom affärsbankernas och Postbankens förmedling finansiera kortfristiga exportkrediter liksom nyexportkrediter. Villkoren för nyexportkrediterna justerades i juni. För de båda andra finansieringsarrangemangen bibehölls villkoren oförändrade under året. Det sammanlagda kreditbeståndet för dessa tre ordinarie specialkreditarrangemang steg med 376 och uppgick vid årets slut till Emedan uppsvinget i exportefterfrågan på skogsindustrins produkter blev svagare än väntat, fortsatte Finlands Bank att bevilja skogsindustrin tillfällig inhemsk finansieringshjälp jämte tillstånd att uppta utländska krediter. Syftet härmed var att främja produktionen och sysselsättningen inom denna industri. I december beslöt banken dessutom att delta i finansieringen av de råvikesaffärer, om vilka avtal ingåtts Under årets lopp beviljade Finlands Bank även en del andra produktionsgrenar tillfällig finansieringshjälp. Det sammanlagda kreditbeståndet för de tillfälliga inhemska finansieringsarrangemangen växte med 362 till 536. Inom ramen för finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser finansieras den inhemska industrins leveranser av kapitalvaror till inhemska beställare. I finansieringen deltar Finlands Bank, affärsbankerna och Postbanken. Finlands Banks andel utgjorde alltjämt 30 % av den kreditfinansierade delen av köpeskillingen och räntan på krediterna 9*4 %. På grund av den kännbara försvagningen i industrins investeringsverksamhet sjönk den orderstock, som låg till grund för reserveringarna av inhemsk leveranskredit, med 852 för att vid utgången av året uppgå till Under årets lopp trädde nya reserveringar av inhemska leveranskrediter på allt som allt 272 i kraft. Av detta belopp representerade Finlands Banks fmansieringsandel 82. Vid årets slut var det sammanlagda beloppet av kreditreserveringarna 1 044, varav Finlands Banks andel utgjorde 325. De under året lyfta krediterna belöpte sig till 918, varav Finlands Bank finansierade 263. Kreditbeståndet uppgick vid utgången av året till Härav utgjorde Finlands Banks finansieringsandel 554. Med nyexportkrediter finansieras det tillläggsbehov av driftskapital under tillverkningstiden, som beror på småindustrins och den medelstora industrins exportökning. I juni höjdes den övre gränsen för de till krediter berättigade företagens omsättning till 150 samtidigt som maximibeloppet av ett företags nyexportkredit steg till 3. Den ränta, som de finansierande bankerna under redogörelseåret uppbar för nyexportkrediterna, uppgick till 8 V2 %. Beloppet av nyexportkrediterna

6 9 växte under året till 165. Metall- och verkstadsindustrins andel av kreditbeståndet var 41 % och textil-, beklädnads- och läderindustrins 32 %. Nyexportkrediter utnyttjades vid årets slut av 488 företag. Villkoren för finansieringsarrangemanget med kortfristiga exportkrediter bibehölls oförändrade under Finansieringsarrangemanget berör i konvertibla valutor betalbar export med högst 12 månaders betalningstid. Finansieringen sker efter det att varan levererats. De finansierande bankerna uppbar av företagen en ränta om 8 V2 % Kreditbeståndet steg under året från 295 till 482. Av kreditbeloppet representerade krediterna till metalloch verkstadsindustrin 62 % och till textil-, beklädnads- och läderindustrin 13 %. Finansieringen utnyttjades vid årets slut av 456 företag. Vinlands Banks valutapolitik Utvecklingen på den internationella valutamarknaden Under 1976 tillämpades på den internationella valutamarknaden det sedan tre år tillbaka allmänna systemet med flytande kurser. Efter den relativt lugna perioden föregående år förekom det åter betydande instabilitet på marknaden, och för många valutor förändrades bytesförhållandena avsevärt. Flera länders centralbanker försökte stabilisera kursutvecklingen genom att med stödköp och andra åtgärder intervenera på valutamarknaden. Förändringarna i räntenivån i Förenta staterna och Europa var för det mesta obetydliga, och de viktigaste diskontona förblev någotsånär fasta. Under årets lopp höjde dock en del länder såsom England och Sverige sina diskonton för att stärka den egna valutan. Den allmänna osäkerheten beträffande dels det internationella konjunkturläget, dels betalningsbalans- och prisutvecklingen i olika länder orsakade förändringar i bytesförhållandena för såväl US-dollarn som andra viktiga valutor. Dollarkursen förstärktes under början av året något i förhållande till de andra viktigaste valutornas kurser. Under senare halvåret försvagades dollarn emellertid, vilket berodde på de pessimistiska tillväxtutsikterna för Förenta staterna, underskottet i landets handelsbalans och dess jämförelsevis låga räntenivå. Den kraftiga kursspekulationen resulterade i att den franska francen den 15 mars för andra gången lösgjorde sig från EG-ländemas kurssystem. Francen försvagades därefter i förhållande till dollarn. D-marken var under början av året den starkaste valutan inom EGsystemet. Kursförväntningarna gentemot EGvalutorna, framför allt D-marken, ledde till att det mellan EG-länderna tillämpade kurssystemet reformerades i oktober. Härvid justerades dollarkurserna, vilka låg till grund för valutajämförelserna. Marknadskurserna ändrades emellertid inte mycket, och under resten av året var de inbördes bytesförhållandena mellan systemets valutor rätt stabila. Försvagningen av det engelska pundet tilltog under redogörelseåret, vilket var en följd av landets snabba inflation och svaga betalningsbalansläge. Sedan Internationella Valutafonden mot slutet av året beviljat England en större beredskapskredit, avstannade nedgången i pundets värde. Priset på guld sjönk under 1976 i någon mån. Per uns var priset i London vid 1975 års utgång 141 dollar ooh ett år senare 135 dollar. Nedgången under året var sålunda 4 %. Avistamarknaden Den finska markens externa värde höll sig under 1976 mycket stabilt. Uttryckt i den med utrikeshandelsandelarna vägda indexen låg det 1.0 % över genomsnittet för Variationsområdet för indexen var under året mindre än 2 %. Under första halvåret förstärktes marken på grund av den alltjämt stora importen av utländskt kapital. Valutaförsäljningarna utgjorde åter under sensommaren en belastning för Finlands Banks konvertibla valutareserv. Under sista kvartalet bibehölls markens genomsnittliga kursnivå så gott som oförändrad, och vid slutet av året var den ungefär densamma som ett år tidigare. Utvecklingen av index för finska markens externa värde under 1976' mars juni september december Vägd med utrikeshandelsandelarna Vägd med betalningsvalutornas an delar På basen av månadernas genomsnittliga säljkurser, december 1975 = årets utgång nästan densamma som vid före- gående årsskifte. De av Finlands Bank note- rade säljkurserna vid slutet av år 1975 och år 1976 framgår av följande sammanställning. Den finländska säljkursen för US-dollarn föll under redogörelseåret med 2.2 % och för det engelska pundet med 17.6 %. Den svenska kronans säljkurs steg däremot med 4.3 % och D-markens med 8.8 %. Rubelkursen var vid Valutornas säljkurser vid slutet av 1975 och 1976 Valutaslag mk mk... US $ C $' ' Skr Nkr Dkr DM Hfl FB Sfr FF Lit ÖS Yen Moskva, clearing Rub Per enhet, resten per 100 enheter. 2 Kommersiell kurs. 3 Finansiell kurs. För årets sju första månader uppgick värdet av Finlands Banks nettoköp av valutor från valutabankerna till 20 milj. dollar. Därefter dominerade försäljningarna inom Finlands Banks valutahandel. För året som helhet steg centralbankens avistaförsäljning till ett värde av 608 milj. dollar och dess avistaköp till 442 milj. dollar. Utöver de milj. särskilda dragningsrätter (SD R ), som Finland år 1975 erhöll ur Internationella Valutafondens oljefacilitet, fick landet genom ett liknande arrangemang i maj 1976 finansieringshjälp uppgående till milj. SDR eller c. 510 från Internationella Valutafonden. Vid slutet av 1976 hade Finlands Bank avtal med privata utländska bankkonsortier om kreditreserveringar på allt som allt 690 milj. dollar eller omkring 2.6 mrd mk. Terminsmarknaden Totalvärdet av terminshandeln i dollar växte under 1976 och marknaden balanserade bättre än ett år tidigare. Finlands Banks terminsköp uppgick till 429 milj. dollar och dess terminsförsäljningar till 404 milj. dollar. Största delen av terminskontrakten ingicks liksom tidigare för perioder på 3 6 månader. Dollarns terminskurs låg hela året över avistakursen. Den 31 december var terminskursen för tre månaders transaktioner mk eller 11.8 % högre räknat per annum än avistasäljkursen. Det F

7 10 sammanlagda beloppet av termins transaktionerna i rubel steg till 170 milj. rubel. Rubelkursen följde i sin utveckling dollarns terminskurs. Bilaterala betalningsarrangemang Finland hade vid utgången av 1976 bilaterala betalningsavtal med åtta socialistiska länder. Enligt avtalen användes clearingrubeln som kontovaluta i transaktionerna med Sovjetunionen och Rumänien, clearingdollarn i transaktionerna med Bulgarien, Tyska Demokratiska Republiken och Ungern samt clearingmarken i transaktionerna -med Kinesiska Folkrepubliken. Med Polen och Tjeckoslovakien fortsattes betalningsarrangemanget med konton i fritt konvertibla US-dollar. Vid köp och försäljning av clearingdollar tillämpade man fortfarande kursen för US-dollarn. Såsom handelsavtalet mellan Mongoliska Folkrepubliken och Finland förutsatte, sköttes betalningarna länderna emellan via konton i konvertibla US-dollar i Finlands Bank och den mongoliska centralbanken. Långfristiga utländska kapitalrörelser På den internationella kapitalmarknaden beviljades under 1976 alltjämt rikligt med långfristiga och medellånga lån. De med banksyndikaten avslutade eurovalutalånen uppgick till ett värde av mrd dollar eller drygt en femtedel mera än föregående år. På den internationella obligationsmarknaden emitterades nya lån till ett värde av omkring 13 mrd dollar. Under 1975 hade motsvarande belopp varit omkring 8 mrd dollar. Dessutom förekom det omfattande emissioner av utländska obligationer på kapitalmarknaderna i Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Japan. Dessa uppgick till ett värde av uppskattningsvis 15 mrd dollar. Tillväxten av den internationella lånemarknaden hade i de flesta västliga industriländer sin grund i att de kortfristiga lånens räntenivå var låg, vilket gjorde placeringar i framför allt obligationslån lönsamma. Låneefterfrågan på den internationella marknaden var mycket livlig trots den svaga investeringsverksamheten. Låntagarna bestod till stor del av stater och andra offentligrättsliga samfund, vilka ständigt hade ett stort finansieringsbehov. Finländska låntagare lyfte under 1976 långfristiga utländska lån till ett värde av sammanlagt Mink eller 654 mindre än ett år tidigare. Då amorteringarna växte något, blev nettoimporten av långfristigt kapital omkring en miljard mindre än under 1975 eller Finlands långfristiga utländska bruttoskuld uppgick enligt preliminära uppgifter till vid slutet av året. Största delen av de utländska lånen upptogs på den internationella lånemarknaden, där kapi tal tillgången förblev god. Att upplåningen minskade berodde på att Finlands Bank med tanke på de uppställda målen för bytesbalansen och skuldsättningen intog en stramare hållning vid beviljande av tillstånd för kapitalimport. Dragningarna av finansieringslån från utländska banker blev mindre än ett år tidigare eller Dessa lån är den vanligaste formen för de finländska företagens utländska skuld. Det lyfta beloppet av masskuldebrevslån nådde däremot nästan upp till 1975 års nivå beroende på att de finländska låntagarna utomlands emitterade nio obligationslån med ett sammanlagt värde av 986 och dessutom massskuldebrevslån av typen private placement till ett värde av 782. Finska staten emitterade tre obligationslån i utlandet: i juni ett lån på 100 milj. DM i Förbundsrepubliken Tyskland, i september ett lån på 80 milj. Sfr i Schweiz och i december ett lån på 50 milj. US-dollar på den amerikanska kapitalmarknaden. Det sistnämnda är det första lån som upptagits i Förenta staterna sedan Emissionen av detta lån lyckades väl. Också de långfristiga import- och leasingkrediterna höll sig på samma nivå som ett år tidigare på grund av Finlands Banks strama linje vid beviljande av tillstånd. Dragningarna av dem steg under året till Vid slutet av 1976 lydde 46 % av den långfristiga utländska skulden på US-dollar, 18 % på D-mark, 10 % på schweizerfrancs och 6 % på finska mark. Återstoden fördelade sig på ungefär tjugo olika valutor. Utländska företags direkta investeringar i Finland blev något mindre än under 1975, medan finländska företags investeringar i utlandet ökade. Nettoimporten av investeringskapital uppgick till 221 och nettoexporten till 118. Överföringarna av dividender och räntor till utlandet steg till Dragningarna och amorteringarna omräknas numera i mark enligt månadsmedeltalet av valutornas säljkurser, medan skuldsaldot för varje månad beräknas på basen av säljkurserna den sista i månaden., medan motsvarande betalningar till Finland stannade vid uppskattningsvis 4. De direkta investeringarnas totalbalans uppvisade följaktligen ett underskott på 18. Finlands långfristiga utländska fordran, som utöver de direkta investeringarna omfattar exportkrediter och statens utveöklingssamarbetskrediter, växte från 1975 års till c Finlands långfristiga utländska nettoskuld uppgick sålunda enligt preliminära uppgifter till omkring vid slutet av 1976, medan den ett år tidigare hade varit Kostnaderna för skötseln av skulden, dvs. räntorna och amorteringarna på de långfristiga lånen, ökade under 1976 med ett nettobelopp av omkring en halv miljard mark. Deras andel av inkomsterna i bytesbalansen var c. 10 % eller lika stor som under Den Utländska konton långfristiga nettoskulden representerade vid slutet av redogörelseåret ungefär 18 % av bruttonationalprodukten. Vinlands Banks balansräkning och resultaträkning I det följande redogörs först sektorvis för utvecklingen av Finlands Banks fordringar och skulder under redogörelseåret. Därefter granskas de utelöpande sedlarna och mynten liksom depositionsbevisen samt sedelutgivningsrätten och dess användning. Sist behandlas Finlands Banks bokslut på basen av balans- och resultaträkningarna. Utlandet Finlands Banks utländska konton utvecklades under redogörelseåret på följande sätt: Särskilda dragningsrätter Guldtranchen i Internationella Valutafonden. Konvertibla v alu tor Förändrin g Guld och valutafordringar Utländska växlar Utländska m asskuldebrev Markandelen i Internationella Valutafonden Övriga fordringar på utlandet Summa utländska fordringar Internationella Valutafondens markkonton Tilldelade särskilda dragningsrätter Summa utländska skulder Utländska nettotillgodohavanden Finlands Banks guldreserv bibehölls alltjämt oförändrad. De särskilda dragningsrätterna minskade med 42. Bankens utländska valutafordringar sjönk med 107, vilket huvudsakligen berodde på en nedgång i de konvertibla valutorna. De utländska skulderna åter reducerades med 71 närmast på grund av att de bundna skulderna sjönk. Den kon- 11

8 12 Finansieringsinstitutens konton vertibla valutareserven minskade under året med 99 till Bankens bundna valutareserv ökade däremot med 21 och uppgick vid slutet av året till 389. De utländska växlarna och de utländska masskuldebreven, vilka ingår i övriga fordringar på utlandet, steg med 16-1 respektive 193. Den främsta orsaken till ökningen i de utländska växlarna var, att kortfristiga exportkrediter refinansierades i större utsträckning än tidigare. Internationella Valutafondens markkonton, vilka hör till övriga utländska skulder, växte med 538 närmast till följd av att Finland utnyttjade den av Internationella Valutafonden beviljade oljefaciliteten. Finlands Banks utländska nettotillgodohavanden minskade med 230 och uppgick vid slutet av året till Finansieringsinstituten Förhållandet mellan Finlands Bank och finansieringsinstituten illustreras av följande sammanställning: Förändrin g Affärsbankernas checkräkningar Diskonterade växlar M asskuldebrev Dagslån övriga Fordringar på finansieringsinstitut Postbankens checkräkning Affärsbankernas checkräkningar Dagsdepositioner Övriga Skulder till finansieringsinstitut Nettotillgodohavanden i finansieringsinstitut Fordringarna på finansieringsinstitut ökade med 414. Affärsbankernas centralbankskredit, till vilken räknas de växlar som affärsbankerna diskonterat i Finlands Bank, affärsbankernas checkräkningsskuld till Finlands Bank och som en minuspost affärsbankernas checkräkningsfordran på Finlands Bank, minskade med 423. Däremot växte affärsbankernas hela centralbanksfinansiering, vilken utöver centralbankskrediten omfattar affärsbankernas dagslån och på minussidan affärsbankernas dagsdepositioner, med 492 till Uppgången berodde framför allt på att affärsbankernas dagslån ökade med 831. övriga fordringar på finansieringsinstitut steg med 2. De innehöll bl.a. de checker och bankväxlar, som var på väg från kontoren. Finlands Banks skulder till finansieringsinstitut växte med allt som allt på grund av en ökning i dagsdepositionerna. Denna var i sin tur närmast en följd av att Postbanken från början av året deltog på dagslånemarknaden. Övriga skulder till finansieringsinstitut, i vilka bl.a. ingår Mortgage Bank of Finland Oy:s checkräkning och vissa finansieringsinstituts inhemska valutakonton, reducerades med 23. Dagslånen på Finlands Banks dagslånemarknad liksom dagsdepositionerna upptogs från början av februari 1976 som självständiga poster i balansräkningen. Tidigare hade de i form av ett netto ingått i Finlands Banks övriga fordringar på finansieringsinstitut. Vid en granskning av finansieringsinstitutens ställning bör man dessutom beakta de ansvarsförbindelser, som uppkommit i samband med olika finansieringsarrangemang och som inte ingår i sammanställningen. Växlar, som Finlands Bank köpt men som bankerna bär ansvaret för, är nyexportväxlarna samt exportväxlarna i utländskt mynt. De sistnämnda står för huvudparten av balansposten utländska växlar. Till ansvarssumman hör även de lån, som Finlands Bank inom ramen för finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser beviljat mot respektive banks garanti. Den offentliga sektorns konton Den offentliga sektom Utvecklingen av kontoförhållandet mellan banken och den offentliga sektorn framgår av följande sammanställning: F ö rän d rin g Masskuldebrev Statens metallmyntsansvar Fordringar på den offentliga sektorn Checkräkningar Konjunkturfondsdepositioner Importdepositioner Skulder till den offentliga sektorn Nettoskulder till den offentliga sektorn Fordringarna på den offentliga sektorn ökade med 108 beroende bl.a. på uppgången i statens metallmyntsansvar. Skulderna till den offentliga sektorn reducerades med 168, en minskning som kunde tillskrivas statens konjunkturfondsdepositioner och de importdepositioner staten uppbar av företagen. Konjunkturfondsdepositionerna uppgick vid slutet av året till 59 och importdepositionerna till Finansiering av leveranskrediter... Masskuldebrev... Företagens konton 973. Övriga skulder till den offentliga sektorn steg med 90. Orsaken var närmast tillväxten i kommunernas kapitalimportdepositioner. Företagen Förhållandet mellan Finlands Bank och företagen utvecklades på följande sätt: Förändring f Kapitalimportdepositioner Importavgiftsdepositioner Skulder till företag Nettotillgodohavanden i företag

9 14 Sedelutgivningsrätt Ordinarie täckning... Supplementär täckning Sedelutgivningsbalansen Summa Sedelutgivning Utelöpande se d la r... Vid anfordran betalbara förbindelser... Outnyttjad checkkredit... Sedelutgivningsreserv... Finlands Banks fordringar på företag ökade med 467. Utlåningen till företagen växte med 492 tilli Av detta kreditbestånd representerade nyexportväxlarna 165, krediter i anslutning till finansieringsarrangemanget för inhemska leveranser 554 och tillfälliga specialkreditarrangemang 440. Beloppet av de av företagen emitterade masskuldebreven i bankens portfölj sjönk med 25. Skulderna till företag minskade med 231. Största delen av skulderna bestod av kapitalimportdepositioner, vilkas belopp under året reducerades med 208 till 242. I enlighet med ett statsrådsbeslut använde företagen i nettohänseende 15 av sina investeringsdepositioner. Dessa belöpte sig följaktligen vid årets slut till 58. Utelöpande sedlar och mynt samt depositionsbevis Beloppet av utelöpande sedlar och mynt växte med endast 30 för att vid slutet av året uppgå till De utelöpande depositionsbevisen, vilka vid utgången av 1975 uppgick till 250, förföll samtliga till betalning under början av året. Sedelutgivningsrätten och dess användning Finlands Banks sedelutgivningsrätt och dess användning framgår av följande sammanställning: F örändrin g Summa Balansräkning Aktiva Passiva Guld Konvertibla k o n to n Särskilda dragningsrätter Bundna konton Guldtranchen i Internationella Valutafonden... Valutaskulder Konvertibla v a lu to r Internationella Valutafon Bundna valutor dens markkonton Guld och valutafordringar Tilldelade särskilda drag Utländska växlar Utländska masskuldebrev Övriga utländska skulder Markandelen i Internatio nella Valutafonden Metallmynt Övriga fordringar på utlan- Utelöpande sedlar och mynt Utelöpande depositionsbe- Affärsbankernas checkräk 250 ningar Diskonterade v ä x la r Postbankens checkräkning. 1 2 M asskuldebrev Affärsbankernas checkräk Dagslån ningar Dagsdeposi tioner Fordringar på finansierings Skulder till finansieringsin Mas skuldebrev Statens metallmyntsansvar Checkräkningar Övriga Konj unktu rfondsdeposi tio Fordringar på den offent Importdepositioner liga sektorn Övriga Den ordinarie sedeltäckningen, till vilken hänförs guldet och bankens ostridiga fordringar på utlandet, steg under 1976 med 25 till Den supplementära sedeltäckningen, till vilken räknas de som täckning godkända inhemska växlarna, bibehölls oförändrad och låg vid årets slut vid den genom en temporär ändring av reglementet fastställda övre gränsen, Sålunda växte hela sedelutgivningsrätten till följd av uppgången i den ordinarie sedeltäckningen med 25. Sedelutgivningen, vilken består av den utelöpande sedelstocken, bankens vid anfordran betalbara förbindelser och det outnyttjade beloppet av checkkrediterna, minskade med sammanlagt 81, och sedelutgivningsreserven växte alltså med 106 till Bokslutet Som komplettering till redogörelsen för Finlands Banks ställning återges bankens balansräkning för redogörelseåret och närmast föregående år: Nyexportväxlar Skulder till den offentliga Finansiering av leveranskre- sektorn M asskuldebrev Investeringsdepositioner Kapitalimportdepositioner Fordringar på företag Importavgiftsdepositioner. 8 6 Övriga övriga tillgångar Skulder till företag. övriga skulder... Värderegleringsräkningar.. Grundfond... Reservfond... Räkenskapsårets resultat.. Eget kapital Summa Summa

10 16 17 skrivningar, även huvudköfttorets och avdel- ningskontorens byggnader, sedeltryckeriet, vissa andra för bankens verksamhet nödvändiga fastigheter och olika aktier, främst aktiemajo- riteten i Tervakoski Oy. Bankens resultaträkning för redogörelseåret och närmast föregående år framgår av följan- de sammanställning: Bankens synliga egna medel exklusive vinsten utgjorde vid redogörelseårets slut 1 734, vilket var 97 mera än vid föregående årsskifte. Ökningen berodde på att hälften av 1975 års vinst överfördes till reservfonden. Utöver dessa medel äger banken sådana förmögenhetsobjekt, som inte kommer till synes i balansräkningen. Sådana är förutom de reserver, som uppkommit på grund av ned- Resultaträkning mk Ränteintäkter l Räntor på inhemska fordringar , ,64 Räntor på utländska fordringar , ,60 Räntor på masskuldebrev , ,11 Summa , ,35 Räntekostnader Räntor på inhemska skulder , ,53 Räntor på och reserveringsprovisioner för utländska sk u ld e r , ,81 Summa , ,34 Räntebidrag , ,01 Övriga intäkter Provisioner , ,42 Kursdifferenser , ,10 övriga in täkter , ,51 Summa , ,03 Övriga kostnader L ö n e r , ,25 Socialskyddsavgifter , ,37 Pensioner , ,27 Sedeltillverkning , ,41 Avskrivningar , ,03 övriga kostnader , ,12 Summa ' , ,45 Överföring till värderegleringsräkningar , ,00 Räkenskapsårets resultat , ,59 Bankens intäkter uppgick till sammanlagt 690. Härav bestod 498 av räntor på inhemska fordringar, 93 av räntor på masskuldebrev, 40 av räntor på utländska fordringar och 30 av kursdifferenser. Bankens totala kostnader belöpte sig till 236, varav räntorna på och reserveringsprovisionerna för utländska skulder utgjorde 63;, räntorna på inhemska skulder 44 och lönerna 37. Avskrivningarna blev enligt bokslutet 52. Bankens vinst för räkenskapsåret var ,59 mk. I den ingående balansen för 1977 har hälften av vinsten, dvs ,30 mk, överförts till reservfonden. Den andra hälften har förts till kontot för odisponerade vinstmedel, och om dess användning besluter riksdagen. Bankfullmäktige föreslår, att ifrågavarande belopp, ,29 mk, överförs till statsverket. Av bankfullmäktige handlagda ärenden Revisionen De vid 1975 års riksdag utsedda revisorerna, riksdagsmannen Sami Suominen, riksdagsmannen Mikko Kaarna, vicehäradshövdingen Pekka Pesola, distriktssekreteraren Väinö Vilponiemi och organisationssekreteraren Erkki Kivimäki, verkställde den februari senaste år revision av bankens räkenskaper för år I enlighet med revisorernas utlåtande beviljade bankfullmäktige direktionen ansvarsfrihet för bankens förvaltning under Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln Bankfullmäktige har under redogörelseåret i enlighet med sin instruktion granskat bankens lånerörelse och övriga placeringar ävensom valutahandeln vid följande tidpunkter: den 14 januari, den 23 mars, den 26 maj, den 2 augusti, den 20 oktober och den 17 december. Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren a) I huvudkontoret Bankfullmäktige har i enlighet med 6 i sin instruktion verkställt inventering av huvudkontorets kassor och kassavalv ävensom lånehandlingar och säkerheter samt panter och depositioner. Inventeringen gav inte anledning till anmärkning. b) I avdelningskontoren Bankfullmäktige har övervakat, att avdelningskontorens handkassor och kassavalv en gång i månaden och växlar, skuldsedlar och panter minst tre gånger under året har inventerats av kontorens kontrollanter. Den i 2 i bankens instruktion stadgade inspektionen har verkställts vid samtliga avdelningskontor F Längmanska och Rosenbergska fonderna Bankfullmäktige har godkänt räkenskaperna för 1975 för Längmanska och Rosenbergska fonderna och tillställt riksdagens bankutskott avskrifter av räkenskaperna. Vid sitt möte den 20 oktober godkände bankfullmäktige redovisningarna för de understöd, som i enlighet med de av riksdagen den 19 mars 1954 fastställda föreskrifterna under 1973 utdelades ur E. J. Längmans kommunala fond. Enligt ovan nämnda föreskrifter och den av riksdagen den 11 december 1970 fastställda ändringen i dem skulle utdelning av understöd ur E. J. Längmans kommunala fond ånyo verkställas under redogörelseåret, varvid till fördelning förelåg ,07 mk. På grund härav hade styrelserna i Kuhmo, Suomussalmi, Kuusamo, Hyrynsalmi, Puolango, Ristijärvi, Salla, Savukoski, Enare, Utsjoki, Enontekis, Pelkosenniemi och Posio kommuner och Kemijärvi stad, envar tillsammans med de lokala representanterna för Finlands Röda Kors, uppgjort förslag till användning av kommunens andel i understödet och sänt förslagen, vilka förordats såväl av landshövdingarna i Uleåborgs och Lapplands län som av Finlands Röda Kors distriktsstyrelser, till bankfullmäktige för godkännande. Vid sitt sammanträde den 20 oktober 1976 godkände bankfullmäktige de nämnda förslagen och beslöt uppmana direktionen att låta utbetala understöden till vederbörande kommuner att användas till föreslagna ändamål. Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (Sitra) Bankfullmäktige har godkänt 1975 års räkenskaper för Sitra och tillställt riksdagens bankutskott avskrifter av verksamhetsberättelsen, inventariet och balanserna.