Ilmari 18 år far iväg som volontär

Transkript

1 Ilmari 18 år far iväg som volontär Grundskolan orkade jag kämpa mig igenom, för där fick jag vara med kompisarna på dagarna. Det enda andra som var intressant var ungefär jumpa, metallarbete och maten. Efter nian for jag till biltekniksidan på yrkis, för att verktygen hölls i handen, och jag inte kom på något annat heller. På andra året smakade läsandet inte alls. Jag hade svårt med svenskans och engelskans grammatik liksom jag hade haft i grundskolan. Ett par kurser blev på hälft, och sen gick jag inte alls till skolan mer. Ett år spelade jag bara play station hemma, jag hade ingen aning om vad jag sku göra i framtiden och morsan och farsan blev förstås nervösa på det. Jag har hållit på med kickboxing redan i fem år. På träningarna blev jag kompis med Carlo, en italiensk typ som hade kommit för att dona som volontär via EVS-programmet någonstans från Verona i norra Italien. Vi började hänga i samma gäng på unkan där Carlo donade som volontär. På italienska kunde jag inte säga annat än ciao!. Till all tur kunde vi båda så mycket engelska att vi kunde snacka. Det var ganska tufft att märka att man kunde prata på ett främmande språk. En gång sa jag åt Carlo, att jag fyller snart 18, men jag vet ännu inte vad jag ska bli när jag blir stor. På det svarade han, att inte vet han heller, och just därför hade han rest ut i världen, för att se om han kanske sku komma på nåt i en annan miljö. Han rekommenderade att jag sku göra samma sak och slängde en liten utmaning, att det nog behövs mod för att fara iväg, fast till hans hemland Italien. Följande dag frågade jag av en ledare på unkan att hur kan en finländare fara ut som EVS. Hon berättade för mig hur systemet funkar och sa att de helt bra kunde vara avsändare, och visade sedan hur man söker i EVS-databasen. Där hittade jag volontärjobb med sport för ett år i Suzzara i norra Italien via en organisation som heter Associazione Polriva. Mitt svaga språkhuvud gjorde mig skraj och jag låg och funderade på saker och ting på kvällarna, men förberedelsen som jag gick före jag reste iväg lugnade de värsta fjärilarna i magen.

2 Sofia 26 år far iväg för att praktisera Språk och litteratur har alltid varit min stora passion. Ryska har jag lärt mig av min mamma som växte upp i Petersburg, där hon träffade min finska pappa en augusti för länge sen. Mamma följde sin kärlek till Finland och här är alltså också jag nu. Förutom ryska och finska talar jag också ganska bra spanska och flytande engelska efter att ha varit ett år på studentutbyte i Dublin i Irland. Jag minns att den första tiden i Dublin var ganska jobbig. Jag hade enorm hemlängtan, för det var första gången som jag var ensam utomlands, i ett främmande land utan min familj och mina kompisar. Det var tungt att försöka klara sig på ett främmande språk och anpassa sig till landets sätt, när man hela tiden bara ville åka tillbaka hem. Till all tur gick krisen över på ett par månader och jag började trivas när jag fick nya kompisar från olika håll i världen. Sist och slutligen var det ett helt underbart år! Det var ingen självklarhet för mig att välja handel som ämne, för jag har aldrig tyckt att jag är speciellt säljinriktad. Jag började studera internationell handel vid en yrkeshögskola, för jag ville utnyttja min språkliga begåvning i arbetslivet. Nu har mina studier kommit till slutarbetet, men jag känner att jag är i nåt slags yrkesmässig kris, fast jag inte ens är färdig ännu! Jag pinas av tankar på om jag har valt rätt studieämne och om jag kan hitta ett jobb inom branschen som passar mig andligen min egen plats inom handelns värld. Jag råkade diskutera mina tankar med vår skolas koordinator för internationella ärenden. Hon berättade om möjligheten att ansöka om CIMOs praktik på Finpros kontor i Buenos Aires i Argentina. Att från första parkett få se hur man arbetar för att främja Finlands export lät som en bra tanke tyckte jag. Jag sökte platsen och fick den! Jag tror att mina kunskaper i spanska och tidigare utlandserfarenheter var avgörande för det.

3 Kaisla 20 år far iväg för att studera Att dyka i klara vatten är det underbaraste jag vet. Det känns som om man flyger i en annan värld. Vissa skräms av tanken på djupet, för man kan ju möta fiskar också, men ingen har ännu bitit mig i tårna! Jag medger att jag är ett upplevelsefreak och njuter av allt som är nytt. Jag håller antagligen på med rollspel för att i dom får man ta på sig en främmande identitet och gå in i den. Det är säkert ingen överraskning att jag alltid har lockats av resande, redan som 15-åring var jag ensam på språkkurs i Frankrike två veckor via Alliance Française. Jag blev kär i Frankrike vid första ögonkastet. Efter gymnasiet hade jag svårt att välja medicin eller biologi? Jag valde biologi, för jag vill uttryckligen specialisera mig på marinbiologi. Först måste man förstås komma in på ett universitet, men det oroar jag mig inte för, jag kommer nog in. Min kusin som är ett par år äldre än jag for och studera cirkus till London och hon rekommenderade studier utomlands varmt. Jag gick till franska kulturcentrets studierådgivning CampusFrance för att få information om utbildningsutbudet i Frankrike. Vid Bretagnes universitet i Brest kan man studera marinbiologi och jag tänker söka in där. Före det måste jag bättra på mina språkkunskaper, för med bara kort skolfranska kan det bli lite väl utmanande att studera. Om en månad åker jag på sommarjobb till Disneyland i Paris.

4 Marko 32 år far iväg för att arbeta Och det hände sig på den tiden, att från högsta ledningen utgick ett påbud att från vårt kontor skulle folk få gå. Och jag var en av dem. Nåja, tio år som banktjänsteman lärde mig i alla fall det, att någon kan få lika mycket gråa hår av att samla på sig pengar som någon annan får av att gå i konkurs. Det är lite svårt att dra snärtiga skämt om arbetslöshet, men det som underlättade när min tjänst drogs in var att jag hade hunnit fundera på att byta bransch redan länge innan ryktena började gå om en fusion. Jag upplevde faktiskt mitt arbete som rätt så ensidigt. Med den inkomstrelaterade dagpenningen har jag haft tid att ägna mig åt vildmarksvandringar och fågelskådning och en lika avkopplande motvikt är min kyltyrella vinhobby. Efter att ha övervägt saker och ting har jag kommit fram till att jag inte ska återvända till bankvärlden, nu är det nåt annat som gäller, människan kan ju göra andra saker också. Portugal får mig att tänka på viner, flyttfåglars rutter och min flickvän Sandra, som är hemma från Coimbra. Vi har varit där tillsammans runt tio gånger, fast ännu sitter inte portugisiskan riktigt i munnen på mig och vi talar engelska med varandra. Visst hat vi bollat med drömmar om att flytta, från Lahtis till Lissabon. För ett par veckor sedan var jag hos EURES-rådgivaren på arbetskraftsbyrån för att undersöka olika alternativ och fick den briljanta idén att åka på en tre månaders jobbsökarresa till Portugal. Där tar den lokala EURES-människan emot mig och inviger mig i jobbsökandets hemligheter. Sandras familj ger säkert också massvis med bra tips.

5 Ilmari Året i Italien gick som smort snabbt mot slutet, men början var nog ganska så kaotisk. Jag fattade ingenting av vad folk sa och annars också kändes allt ganska störande, folk var så livliga och man måste ibland vänta på allt längre än vad man var van vid. Dagarna gick med att fixa idrottstävlingar och motionsjippon och träna juniorer, vilket ändå var bekant don för mig. Till all tur gick jobbet på engelska, resten klarade jag på nåt sätt med teckenspråk. Jag gick också en kurs i italienska och nu talar jag det så pass bra att jag klarar mig om någon frågar om vägen och på restaurang. Man måste våga prata på, ingen skrattar åt små tabbar. Människor är likadana överallt. Carlo hade rätt i att det hjälper att byta miljö om man vill ta reda på vad man vill göra, på nåt sätt ser man saker och ting med nya ögon. Jag fattade att sport är min grej, därför har jag redan lämnat in pappren för att försöka få grundexamen som idrottsinstruktör. En cool erfarenhet som jag rekommenderar åt alla. Men det lönar sig att vara beredd på att det inte alltid är så lätt, ibland kan man till och med få lessamt efter mamma men det gör bara att man växer. Man ska bara lita på sig själv. Jag är beredd att fara iväg på nytt, till exempel på utbyte via skolan. Kanske till Italien eller nån annanstans, man får se.

6 Sofia Praktiken i Buenos Aires vidgade mina vyer, och hjälpte mig också att lösa konflikterna som hade malt på i mina tankar. Jag såg helt enkelt saker och ting i ett större perspektiv. Mitt kommersiella spöke sjönk ihop när jag insåg att internationell handel är interkulturell kommunikation och utbyte på samma sätt som all annan växelverkan över nationella gränser. Det var en stor lättnad när jag fattade att jag hade hittat just det som jag letat efter. Praktiken gav också ny fart åt mitt slutarbete jag får mina tradenompapper den här månaden. Jag har redan ansökt till samma ställe som konsult vid Finpro, för arbete inom exportens främjande ger mig möjlighet att utnyttja mitt kommersiella kunnande, mina språkkunskaper och min kulturkännedom på ett bredare sätt än de flesta andra uppgifter.

7 Kaisla Sommaren med mycket jobb på Disneyland i Paris är över och jag har just börjat studera vid universitetet i Brest. Jag njuter totalt av att vara här, för studiekompisarna är verkligt trevliga och miljön är full av allt möjligt kul. Några intressanta kandidater till pojkvänner har också dykt upp, men det blir helt enkelt inte tid över för att sällskapa. Studierna tar nästan all tid och energi, och ordboken håller på att slitas sönder på föreläsningarna! Att finansiera studierna här är inte desto märkligare än i Finland, jag får FPA:s studiestöd med bostadstillägg också hit. Jag har skaffat lite extra inkomster med att hålla aerobic-timmar, men var ändå tvungen att ta studielån. Man får vara noga med hur man använder pengarna, så jag kan inte ens drömma om att shoppa. I sommar ska jag försöka få jobb på något café här i stan. Jag kan specialisera mig på marinbiologi först om ett par år när jag kommer opp till magisternivån i studierna. Mitt intresse för biologi är ändå så pass stort att jag redan nu för mig själv har planerat forskarstudier. Det skulle vara fascinerande att forska i Östersjön, men Sydamerika, Kalifornien och Australien bjuder förstås på klarare vatten och färggrannare vattendjur.

8 Marko Till att börja med sattes jag på skolbänken, på en språkkurs för att plugga grunderna i portugisiska tre kvällar i veckan. Den andra veckan fick jag jobb som druvplockare på en vingård. I och med jobbet utomhus steg min kondis med fart och ingen onödig stress tyngde mig. På fritiden skrev jag arbetsansökningar, på dagarna knegade jag bland vinrankorna och på kvällarna satt jag på språkkursen, som också den snart började bära frukt. Det var faktiskt fredagen den 13:e när Sandra kom med sina nyheter, ödet kan kanske läsa kalendern. Hon hade haft tid att tänka över vad hon ville ha ut av sitt liv, och jag var inte längre en del av hennes planer. Brytningen drabbade mig verkligt hårt, för vi hade det bra tyckte jag. Tyckte jag, ja. Sök nu sen jobb och släpa på druvor, när du känner dig som en urvriden trasa. I början av den tredje månaden blev jag kallad till intervju på en ganska stor vingård som behövde en marknadsförare för Nordeuropa. Min handelsutbildning, vinkännedom, mina kunskaper i finska, svenska och engelska plus grunderna i portugisiska var lika med ett jobb för mig med Lissabon som högkvarter och presentationsresor vid behov. Solen sken igen och jag kände att livet är där som jag är.