Kulturmiljö på distans

Transkript

1 Kulturmiljö på distans En verktygslåda för mediering av närvaro, tillämpbar för museer och andra kulturmiljöinstitutioner Charlie Gullström Leif Handberg Rapport Stockholm 2011 TRITA-CSC-MT 2011:1 Ett samarbete mellan KTH Medieteknik, KTH Arkitekturskolan och KTH R1 Experimental Performance Space & Presence Lab

2 2

3 Kulturmiljö på distans En verktygslåda för mediering av närvaro, tillämpbar för museer och andra kulturmiljöinstitutioner Rapport framtagen med bidrag från Statens Kulturråd Rapporten och kompletterande material finns även tillgängligt via projektets webplatser: och Stockholm 2011 TRITA-CSC-MT 2011:1 Ett samarbete mellan KTH Medieteknik, KTH Arkitekturskolan och KTH R1 Experimental Performance Space & Presence Lab Omslagsbild: Ett medierat kontrollrum. Samarbete med studenter i kursen Närvaroproduktion på distans

4 4

5 Innehållsförteckning Förord 7 Inledning 8 Delade medierade rum och designdriven forskning 10 Medierade rum 12 Verktygslådan för medierad närvaro på distans 16 Kameror och mikrofoner 16 Projektorer, bildskärmar och högtalare 17 Transmission 17 Fjärrkontroller 17 Andra begreppsverktyg 18 Medierad ögonkontakt 19 Rumsligt montage 20 Inramning & Transparens 22 Tre designexempel 23 Det medierade museet (2008) 24 Den medierade puben (2008) 28 Ett medierat kontrollrum (2008) 30 Resultat 34 Referenser 35 5

6 Leif Handberg är Universitetslektor i Medieteknik på KTH och har i flera år varit delaktig i projekt som på olika sätt går ut på att skapa närvaro på distans. Bland annat har han lett ett större projekt med finansiering från Riksantikvarieämbetet : "En tillgänglig forskningskulturmiljö" om tillgängliggörande av kulturmiljöer. Kontakt: leifh@kth.se Charlie Gullström är Tekn Dr, Arkitekt SAR/MSA och Gästlektor i Arkitektur med inriktning mot kommunikation, interaktion och media vid Arkitekturskolan KTH. Hon har en bakgrund som praktiserande arkitekt och kombinerar nu designdriven forskning inom området Presence Design med undervisning vid KTH. Föreliggande rapport bygger till del på Charlie Gullströms doktorsavhandling från 2010: Presence Design: Mediated Spaces Extending Architecture som finns tillgänglig via KTH:s biblioteksdatabas: Kontakt: charlieg@kth.se 6

7 Förord Utvecklingen inom informations- och kommunikationstekniken har gjort det möjligt för museer och andra kulturarvsinstitutioner att förändra de traditionella sätt som kulturarvet och kulturmiljöer beskrivs och förmedlas. Det är idag möjligt att förbinda platser med varandra, med ljud och bild i realtid, vilket skapar möjlighet att förlänga museibyggnader till de specifika kulturmiljöer och platser som museiverksamheten har koppling till. Föreliggande skrift kan ses som en kortfattad introduktion till detta sätt att arbeta och innehåller en beskrivning av ingående och påverkande komponenter och en liten exempelsamling. Arbetet syftar till inspiration och kunskapsspridning för planering och praktiskt genomförande av medieringssituationer. Målgruppen är museer, utställningsproducenter, arkitekter, AV- och medietekniker vilka erbjuds konkreta uppslag för eget utförande och för upphandlingssituationer inom musei- och kulturarvssektorn. Vi har på detta sätt önskat artikulera och tillgängliggöra erfarenhetsbaserad kunskap för kommunikation i medierade rum baserad på mer än tio års samarbete mellan forskningsområdena medieteknik och arkitektur på KTH. Vår forskning har bland annat finansierats av Rikantikvarieämbetet via projekten "En tillgänglig forskningskulturmiljö" ( ) och "Moderna kulturarvsprocesser och medierad tillgänglighet" ( i samarbete med Historiska Museet). Andra forskningsfinansiärer har varit Wallenberg Global Learning Network och VINNOVA. Vår forskning fortsätter inom ramen för KTH R1 Experimental Performance Space & Presence Lab, en verksamhet som etablerats i reaktorhallen R1 på KTH. Stockholm i september 2011 Charlie Gullström & Leif Handberg 7

8 Inledning När kungen i Shakespeares "The Life of King Henry V" undrar vart Lord of Canterbury tagit vägen får han svaret: Not here in presence. Här klarläggs förstås att han för ögonblicket är frånvarande men det kan vara intressant att veta att påståendet är en hänvisning till rummet de befinner sig i: presence är en förkortning av presence chamber, ett rum som förekommer i engelska slott och herresäten och som utformats för att ta emot och hälsa gäster välkomna. Med dagens språkbruk kan det alltså beskrivas som en slags reception eller hall för närvaro och samvaro. Under det moderna samhällets framväxt har frågan kring närvaro länge tagits för given inom arkitekturen. Stämpelklockan på våra arbetsplatser är ett tydligt exempel: svart på vitt har det kunnat beläggas om man arbetat eller inte, det vill säga om man har varit på jobbet eller inte. Arbete har definierats utifrån begreppet närvaro, något mellanting mellan närvaro och frånvaro har inte funnits. I det nätverksamhälle som vi numera bygger är däremot närvaro en förhandlingsfråga som öppnar nya möjligheter för arkitekturen. Idag är det fullt möjligt att befinna sig på en plats och samtidigt vara tillräckligt närvarande för att kunna se, samtala och samarbeta med personer någon helt annanstans. Plötsligt kan man alltså vara både här och där på en och samma gång, i alla fall i sådan grad att det är möjligt att kunna samarbeta och skapa förtroende tvärs tid och rum. Det finns dock ett antal förutsättningar för upplevelsen av närvaro, varav flera är rumsliga. Att rum kan förlängas till andra platser med hjälp av videokommunikation skapar alltså nya rumsgestaltningsuppgifter för arkitekter. Presence research närvaroforskning är ett ungt men etablerat interdisciplinärt fält där kognitionsvetare och andra forskare klargör i vilken grad en vald teknisk lösning kan garantera medierad närvaro. Trots att man har kunnat urskilja viktiga kriterier omfattar forskningen sällan de rum som omger den medierade situationen. Vårt forskningssamarbete sedan tio år bygger dock just på mötet mellan arkitektur och medieteknik. När man umgås med någon på distans befinner man sig ju nämligen alltid i ett fysiskt rum, ett rum som personen någon annanstans kommer att försöka förstå, och använda i den förtroendeskapande processen. Charlie Gullströms doktorsavhandling från 2010 dokumenterar många av våra gemensamma designerfarenheter från videomediering under tio år (Gullström 2010a, 2010b, 2011). Rubriken Presence Design sammanfattar därför väl vårt arbete att gestalta hybrida rumsmiljöer, sammansatta av olika rumsbegrepp till en form av rumsliga montage. 8

9 Numera är video också ett byggnadsmaterial att använda i utställningsverksamhet och tillgängliggörande av kulturmiljöer. Kulturarvssektorn är i stor förändring och därför är det av stort värde att utforska nya mötesformer mellan museer som byggnad och institution och deras publik såväl i en kulturmiljö som på andra platser där människor möts. De exempel vi har arbetat med visar att man kan etablera förtroende på distans om det är möjligt att uppnå ögonkontakt och förstå den rumsliga förlängningen. Ett exempel är Historiska museet i Stockholm som tillfälligt förlängdes till en arkeologisk utgrävning på Djurgården och där besökare och arkeologer stod i en medierad dörröppning och resonerade kring dagens fynd. Detta illustrerar att närvarobegreppet just nu omförhandlas och påkallar en viktig förändring av förhållandet mellan besökare, institution och byggnad. Frågan vi väcker är därför hur framtidens byggnader, skolor, museer, bibliotek och kulturmiljöer skall utformas för att möjliggöra närvaro på distans? Trots en tvärvetenskaplig hållning saknas begrepp för att resonera kring estetiska och arkitektoniska kvaliteter inom media, interaktion och kommunikation. Det behövs gemensamma begrepp för att kunna diskutera kvalitet och hantera vad som annars kan skapa friktion och hämma upplevelsen av medierad närvaro. Det försökt till en enkel handbok som redovisas här kan ses som ett bidrag till begreppsutveckling och en verktygslåda för alla inblandade i presence design; ni som ritar utställningar, hus, ni som använder och ni som ska handla upp medierade rum. Kulturarvssektorn, arkitekter och medietekniker behöver nu samarbete för att visa hur virtuella rum kan integreras med fysiska rum för att skapa medierad närvaro och tillgänglighet till kulturmiljöer. 9

10 Delade medierade rum och designdriven forskning På Kungliga Tekniska högskolan (KTH) har en interdisciplinär forskargrupp, med kompetens inom arkitektur, medieteknik, antropologi, film, radio och TV, under mer än 10 år forskat kring rumslig och teknisk design för att möjliggöra kommunikation på distans i form av medierad interaktion med ögonkontakt (se till exempel Gullström 2010, 2011; Gullström & Handberg 2008, Gullström et al 2008, 2011; Handberg 2008, Handberg et al 2007; Knudsen 2002, 2004). Vårt arbete har resulterat i ett antal prototyper, medierade rum och installationer där deltagare på olika geografiska platser har kunnat erfara en känsla av närvaro på distans. Arbetet har präglats av användardriven design och innovation för olika tillämpningsområden. Vi har ofta låtit vår undervisning inspireras av pågående forskningsprojekt vilket gjort att våra studenter arbetat tematiskt med frågor som rör medierad tillgänglighet till kulturmiljöer eller hur ett museum kan förlängas till en annan plats. Bilden nedan beskriver designprocessen och arbetet som föregår en medierad närvarosituation: En bild av designprocessen. Läromedel av Gullström & Handberg

11 Processen syftar till vad som här beskrivs som steg 4, det vill säga att en besökare i den medierade situationen upplever en känsla av närvaro på distans. Detta är dock en individuell upplevelse som inte helt går att styra. Den är betingad av hur väl samspelet mellan formgivning, teknik och den aktuella situationen fungerar. Här spelar till exempel individens erfarenhet av tidigare medierade mötessituationer stor roll, liksom förmågan att leva sig in i stunden och bortse från att den faktiskt är konstruerad med stöd av ljud- och bildkommunikation. Jämför gärna med det engelska uttrycket "willing suspension of disbelief" som ofta används för att beskriva den situation som uppstår när man går på teater: man vet att det som händer på scenen är på låtsas men ändå så låter man sig dras med in i föreställningen och man lever sig in i en berättelse. Det var den engelske filosofen och poeten Samuel Taylor Coleridge som myntade detta uttryck med referens till upplevelsen av poesi, i verket Biographia Literaria från Först krävs förberedelser enligt designprocessens steg 1, för att ta hänsyn till relevanta aspekter utifrån de slutliga användarnas behov. Hänsyn behöver även tas till olika former av begränsningar som kan finnas i det föreliggande projektet. En viktig fråga är vad det är som skall förmedlas och vad mötessituationen syftar till. Är det fakta, är det en känsla som ska förmedla, ett socialt umgänge mellan människor som eftersträvas, eller en kombination av flera faktorer? Det finns många olika sätt att förmedla berättelser, varav några är specifika för medierad kommunikation. Om det till exempel handlar om en historisk plats så finns flera viktiga val: Ska platsen iscensättas i en äldre tidsepok eller i nutid? Designarbetet påverkas även av om det ska finnas besökare på olika platser eller om de enbart bemannas av museipedagoger/guider och statister. Här kan designprocessen med fördel kopplas till verksamhetens pedagogiska arbete. Personal som bemannar de medierade rummen kan behöva viss inskolning för att kunna agera på ett naturligt sätt, särskilt om de har roller som statister eller pedagoger i en rumslig iscensättning. Även besökare kan i vissa fall behöva instruktioner för att röra sig på rätt plats, ifall den rumsliga gestaltningen inte är helt intuitiv. Designprocessen leder fram till olika slags medierade rum, vars beståndsdelar senare ska detaljstuderas, produceras, byggas och integreras i en befintlig inomhus eller utomhusmiljö. Allt detta ställer krav på nära samarbete mellan olika kompetenser: pedagoger, utställningsarkitekter, tekniker och andra berörda. Tillsammans använder de olika berättarverktyg (steg 2) och planerar för hur de medierade rummen ska befolkas av besökare, pedagoger och statister inför den medierade närvarosituationen (steg 3). 11

12 Medierade rum 12 Nattvarden av Leonardo da Vinci 1498 (Vykort, Ed. L Scrocchi, Milano). Först vid ett besök till klostret Santa Maria delle Grazie i Milano kan en samtida betraktare förstå vilken roll verket spelade som del av ett medierat rum. I Leonardo da Vincis berömda verk Nattvarden ser vi Jesus omgärdad av lärjungarna kring ett middagsbord. Motivet är så välkänt från olika reproduktioner att man sällan tänker på att det är en fondmålning i ett italienskt kloster och del av en inredning, snarare än en tavla. Vi tycker det ett bra exempel på ett medierat rum, trots att det härstammar från slutet av 1400-talet. I själva verket har motivet skapat oerhörda kontroverser inom konstvetenskapen, eftersom det länge inte gick att förklara varför perspektivet endast fungerar 5,5 m ovan marken, eller varför de avbildade personerna är överstora. Bilderna nedan visar olika försök att reda ut det hela. För inte kunde det väl vara så att da Vinci inte behärskade perspektivläran, eller att han valde sitt motiv på måfå? En norsk konstvetare vid namn Gunnar Danbolt satte eld i debatten i slutet av 1970-talet genom att visa att da Vincis verk är en del av en arkitektonisk gestaltning och att om vi inte undersöker sammanhanget i vilket verket har uppstått en klosterinteriör så kan vi aldrig förklara det hela. Nattvarden utgör nämligen en fondvägg i den matsal där munkarna varje dag intog sina måltider: Refektoriet. Danbolts skisserade planritning av det förlängda rummet, dvs bildrummet såsom munkarna torde ha upplevt det från sin plats vid matbordet, ger oss det nödvändiga sammanhanget. Så var borden vanligtvis placerade i ett refektorium och munkarna satt mitt emot varandra medan de seniora prästerna satt på kortändarna. Det betyder att de seniora prästerna satt mittemot Jesus och lärjungarna, medan munkarna i ögonvrån alltid kunde erfara Jesus, Judas och övriga lärjungars påminnande blickar

13 Till vänster syns refektoriet på klostrets planritning och till höger återfinns Gunnar Danbolts skiss av det förlängda virtuella bildrummet, med Jesus och lärjungarnas matbord längst upp (Danbolt 1979). För en sammanfattning av diskussionen kring verket, se Gullström 2010; Steinberg 1973, 1995, 2001 och Ladwein Man kan gott och väl säga att Munkarna varje dag intog sin måltid i detta rum som förlängts med ett virtuellt bildrum. De delade faktiskt rum med Jesus och lärljungarna. Den individuella upplevelsen av att dela rum var sannolikt mycket stark och skapades med den tidens medieteknik i kombination med en genomtänkt arkitektur. De begrepp som vi härmed introducerar är upplevelse av närvaro (begreppet presence på engelska), medierad närvaro och medierade eller förlängda rum. Vi påstår att Leonardo da Vinci, förutom att han var arkitekt, ingenjör och mycket mer, även bemästrade medietekniken för sin tid och att han därför kan kallas presence designer, eller arkitekt av medierade rum. 13

14 Vad är egentligen skillnaden mot idag? Skillnaden är förstås att idag kan videomedierade rum befolkas av riktiga människor, som tvärs tid och rum kan umgås, samarbeta och erfara gemensamma upplevelser på distans. Medierade rum kan enklast beskrivas som hybrida rum, sammansatta av fysiska (riktiga) rum och virtuella rum. Forskaren David Summers föreslår följande enkla definition: Ett riktigt rum är ett rum där vi befinner oss tillsammans med andra människor och ting; ett virtuellt rum är ett rum som framställs på en yta, ett rum vi upplever att vi ser. Faktum är att rum endast kan visualiseras som virtuellt, men samtidigt kommer vi alltid möta de virtuella rummen med utgångspunkt i ett riktigt rum. (Summers 2003: 43. Vår översättning) En annan definition inom forskningsområdet närvaro på distans (presence research) som vi gärna stödjer oss på är den som William Buxton lade fram 1992: Användning av teknik för att skapa en känsla av delad närvaro, eller gemensamma rum, för människor på geografiskt skilda platser (Buxton 1992, vår översättning). Här ser vi att det handlar om en kombination av teknik och rum. Vårt eget forskningsarbete har lagt en tyngdpunkt på designprocessen som föregår den medierade situationen. Vi ställer frågor som: Vem ska träffas och varför? Hur och var brukar man umgås/samarbeta? Hur många personer på varje plats? Detta är ofta ett arbete som pågår under flera månader i dialog mellan designgruppen och olika användare, verksamhetsansvariga och fastighetsansvariga. Vi är inte ensamma om att betona rummets betydelse i medierade situationer. Även om det inte är ett stort antal så har några andra forskare intresserat sig för de rumsliga aspekter som påverkar den individuella upplevelsen av medierad närvaro, liksom förtroendeskapande på distans och kunskapsutbyte. Medan Charlie Gullströms doktorsavhandling (KTH 2010) fokuserar en begreppsverktygslåda (inklusive flera termer som belyses här), så har Caroline Nevejan (TU Delft 2007) valt begeppet Witnessed Presence vilket på svenska kanske kan översättas till bevittnad närvaro. Med utgångspunkt i juridiken och ett vittnes roll i rätten, där erfarenheten av närvaro kan klargöra om ett brott begåtts eller ej resonerar hon om motsvarande situationer i det medierade rummet. Wijnand IJsselsteijn är en annan forskare som i sin avhandling utgår från ett antal verklighetstester som han menar att människor som befinner sig i medierade rum kontinuerligt utför, just för att försäkra sig om att de kan förlita sig åtminstone tillräckligt på situationen de befinner sig i. (IJsselsteijn 2004, TU Delft) 14

15 Sammanfattningsvis kan man säga att fyra faktorer handlar om tillit till situationen och blir viktiga att hantera i ett medierat rum: 1. Uppmärksamhet krävs från deltagaren som befinner på distans och som står inför en upplevelse av medierad närvaro. 2. Återkoppling från personer i det förlängda rummet skall vara snabb, konsekvent och pålitlig. 3. Miljöerna behöver ett rumsligt utförande, med tillräcklig inredning och belysning för att ge betraktaren möjlighet att förstå dess karaktär, djup och utbredning i förhållande till den egna omgivningen. 4. Deltagarnas möjlighet att förstå rummet och en rumsuppfattning måste uppmuntras och kontinuerligt säkras. 15

16 Verktygslådan för medierad närvaro på distans!"#$%&%'&()' #*!%&+&,$%! #$4*$%"4$'4$3"4$'%8#! /%&0$!-&%$%1'2*34!5%#"%'' &()')67-"3"%$! #$4*$%"4'67&,!&,-"!-! %8#.3*7-'#&,-"7$! -%",.#*..*&,! 95%%!&,-%&33$%! *,%"#,*,7'&()'-%",./"%$,.! Bild av verktygslådan Vår föreslagna verktygslåda består alltså av olika hjälpmedel för att skapa en upplevelse av närvaro på distans. Dels rent teknisk utrustning som kameror och bildytor för att representera en fjärran plats, dels mjukare verktyg som är en serie användbara begrepp för att manövrera rum, teknik och upplevelse. Vi beskriver dessa mer i detalj nedan samt illustrerar dem med några exempel som knyter an till kulturarvsprocesser och nya mötesformer mellan museer och publik.!"#$%&%'&()'#*+%&,&-$%' Kameror och mikrofoner används för att fånga ljud och bild och kan samlas under begreppet "sensorer". Kameror kan ha olika upplösning och bildformat, och det är viktigt att använda samma genom hela det system som byggs upp (ex DV, HD etc för upplösning och 4:3 eller 16/9 för bildformat). För ljud är det viktigt att bestämma om det är riktningsberoende, dvs om det skall vara 16

17 mono- eller stereoljud (eller flera kanaler). Det är även möjligt att använda även andra sensorer som termometer eller hygrometer..%&/$+0&%$%1'2*345+6%#"%'&()')780"3"%$' På samma sätt som det finns sensorer som fångar data så finns det emittorer som presenterar ljud och bild på i det förlängda rummet. För bild gäller projektorer eller bildskärmar, för ljud använs ljudsystem med högtalare. För andra sensorer kan man antingen välja korresponderande emittorer, som till exempel ett värmeelement, eller så kan data från sensorerna visualiseras på olika sätt. 9%"-5#*55*&-' Transmission är det system som överför signaler mellan sensorer och emittorer. Oftast är det samma system för tvåvägskommunikation, vilket innebär att det finns både sändare och mottagare i samtliga berörda rum. För transmission finns det system på olika nivåer. Vanligast idag är internet som kan användas i system med olika bandbredd. Kommunikation kan även ske via satellit eller direkt genom en optisk fiber om sådan finns tillgänglig. För kommunikation via internet finns det system som inte kostar något för användaren, som tex Skype, och system som kräver speciell utrustning som videokonferenssystem. :/6%%+&-0%&33$%' Fjärrkontroller kan till exempel sköta de olika teknikkomponenterna på distans, vanligtvis gäller det kameror och bildskärmar, där bilden ibland kan behöva justeras. Fjärrkontroller kan även vara mikroprocessorer som kan användas för att styra objekt på distans, till exempel för att reglera ljus, starta en rökmaskin, eller för att framkalla ett ljud som bidra till den medierade situationen. All teknisk utrustning utgör komponenter i ett system som byggs upp för den medierade närvarosituationen. 17

18 ;-4%"'2$8%$<<5=$%+0>8' I verktygslådan har vi också lagt ett antal begrepp som de inblandade i designprocessen behöver förhålla sig till för att maximera förutsättningar för upplevelsen av närvaro. Dessa har valts ut under många år av reflekterad praktik och som kan orsaka en slags friktion i medierade situationer, om de inte manövreras på ett lämpligt sätt. Upplevelsen av närvaro är individuell och kan aldrig garanteras, men genom att använda kombinationen av tekniska, rumsliga och begreppsliga verktyg kan alltså en presence designer försöka reducera den friktion som annars riskerar att hämma förtroende och kunskapsöverföring två viktiga funktioner som man ofta eftersträvar i medierade rum. Begreppen har framtagits under tillämpad forskning för olika medieringssituationer, bland annat inom ramen för forskningsprojekt som undersökt medierad tillgänglighet med tillämpning på kulturmiljöer (RAÄ ). En frågeställning har varit att utforska huruvida och på vilket sätt medierad kommunikation kan utgöra alternativ till fysiska besök till känsliga eller otillgängliga kulturmiljöer. En annan har varit att pröva nya mötesformer mellan museer och deras publik. Här har vi kunnat stödja oss på forskning inom andra områden, som till exempel undersökt vilka faktorer som ibland hämmar samarbete och dialog i arbetsmiljösammanhang. Här har man kunnat konstatera betydelsen av ögonkontakt för förtroendeskapande (Heath & Luff 1992, Lombard & Ditton 1997, Held & Durlach 1992, IJsselsteijn & Riva 2003; Fullwood 2006) men även andra faktorer som kan bidra till försämrad synkronisering ( poorer synchronizing Argyle & Cook 1976) och friktion (Davenport and Prusak 1998) i samarbete mellan människor, tex i öppna arbetsmiljöer, och som gör att detaljerna i den ickeverbala kommunikationen går förlorade. Ovan beskrev vi ett av verktygen: Delade medierade rum. Nedan beskriver vi kortfattat några ytterligare begreppsverktyg vi funnit användbara: Medierad ögonkontakt, Rumsligt montage, Inramning & Transparens. 18

19 ?$4*$%"4'78&-+&-0"+0' I vårt umgänge med andra människor väljer vi oftast ögonen som fixeringspunkter, även om blicken kontinuerligt söker sig runt ansiktet vi möter (Argyle & Cook 1976). Bilden nedan är hämtad från en studie där ögonrörelserna dokumenterades, då en person tittade på ett foto under tre minuter: Bild från Argyle & Cook 1976: 19, baserad på Yarbus (1967) Vi har i vår forskning länge utgått från betydelsen av ögonkontakt, ofta genom att införliva en såkallad teleprompterlösning, vilket är vår anpassning av ett patent från 1947 (Rosenthal). I bilden nedan använder vi enklast möjliga utrustning för att skapa medierad ögonkontakt på distans. I kulturmiljön vi söker förlänga finns en helt vanlig glasdörr från 1950-talet, som i bilden är uppställd i 45 vinkel. Som ritningen visar finns en kamera uppställd i ögonhöjd, vilken fångar en person som står i dörröppningen. I detta fall är det Charlie Gullström som då upplever direkt ögonkontakt med 19

20 kollegan Leif Handberg, som befinner sig någon annanstans och därför bakprojicerats på en duk en bit in i rummet. Prototyparbete av författarna Begreppet rumsligt montage kommer från de ryska filmpionjärerna Sergei Eisenstein och Dziga Vertov som under 1920-talet utforskade de tekniska och estetiska möjligheterna kring montage. Eisenstein använde också uttrycket tertium quid för att beskriva vad han menade med det tredje rumsliga inslag som kan uppstå vid montage (Eisenstein 1989, 1992). Ett bra exempel på detta kan hämtas från filmen Battleship Potemkin (1925) där sekvensen Odessa Steps skapar ett tredje rum genom att filmen sträcker ut tiden den tar för folksamlingen (och barnvagnen) att ta sig ned från trappan. Därmed manipulerades publikens upplevelse av tid och närvaro. 20

21 Bildklipp från Battleship Potemkin (Eisenstein 1925) De rum som vi beskriver i exemplen nedan kan också diskutera i termer av rumsliga montage. Antingen rör det sig om ett rum som förlängs till ett annat rum och där rummen förses med en enhetlig inredning så att användaren upplever att rummen hör ihop och utgör ett sammansatt rum. Det medierade kontrollrummet är ett exempel på det. Ett annat utförande kan innebära att formgivningen tydliggör att det rör sig om två helt olika platser, såsom i exemplet Det medierade museet. Här är det en dörröppning som förbinder ute och inne. För att umgås på distans hänger man alltså i dörröppningen som förbinder skilda världar. Ett tredje förfarande är att förse de olika rum som ska sammanbindas med en inredning som inte har någon koppling till endera plats. Här kan man till exempel använda sig av keying eller chroma key, vilket är vanligt förekommande i TV, till exempel för att skapa en fond. En duk används, med en särskild blå eller grön nyans som möjliggör att en projicerad bild kan ersättas av en annan. Exemplet nedan är jämtat från kollegan Aase Knudsen som vid deltagande i en konferens i Kanada använda "chroma key" för att placera kollegorna Leif Handberg och Ambjörn Naeve vid sin sida under en presentation. 21

22 Aase Knudsen presenterade Leif Handberg och Ambjörn Naeve vid sin sida med hjälp av chroma key (se Knudsen 2002) ' B-%"#-*-8'C'9%"-5<"%$-5' I exemplet Det medierade museet använder vi analogin till en dörröppning och vår design kan mycket väl liknas vid en glasdörr. Men om glaset fyller en funktion inom arkitekturen där transparens, reflektion och inramning är mycket centrala begrepp så har den förstås en något annorlunda funktion när det gäller medierad närvaro: skapa en upplevelse av ögonkontakt. Om glasets ursprung och möjligheterna till jämförelse mellan arkitektur och medierade rum kan man läsa mer i en särskild artikel som använder konstnärliga verk och byggnadsexempel för att diskutera den inneboende dubbla kvalitet som glas faktiskt representerar: möjligheten att både se på och se igenom vilket förstås får en särskild innebörd när det gäller medierade rum som består av projicerade bilder från andra platser som återges och representeras på olika väggytor (Gullström 2010b). Den intressanta motsättningen mellan att se på och se igenom har hämtats från ett sammanhang av skrivande och hypertext vilket belysts av forskaren Richard Lanham (1993:5). 22

23 Tre designexempel För mer ingående beskrivningar av exemplen och de begrepp vi refererar till, hänvisas till Charlie Gullströms avhandling Presence Design: Mediated Spaces Extending Architecture (KTH 2010). 23

24 Det medierade museet (2008) Den medierade fönsterdörren möjliggjorde för besökare på Historiska Museet att följa en arkeologisk utgrävning och att umgås på distans med personer på utgrävningsplatsen. Besökare och arkeologer kunde därmed se och tala med varandra ungefär som i en vanlig dörröppning och samtalen handlade ofta kring dagens arkeologiska fynd.. Utgrävningen handlade om att klarlägga lager från Stockholmsutställningen på Djurgården Den medierade dörren var en del av en utställning om 1897 som inretts i Historiska Museets entréhall. Denna pilotstudie genomfördes i augusti 2008 och förlängde, under några veckor, Historiska Museet i Stockholm till platsen för en arkeologisk utgrävning på Djurgården. Installationen möjliggjorde för besökare på museet att interagera genom en "medierat glasdörr" med besökare och arkeologer vid utgrävningen, och på så vis ta del av utgrävningen på distans. I studien ville vi undersöka hur en sådan "förlängning" av ett museirum kan möjliggöra tillgänglighet till kulturmiljöer genom "närvaro på distans". Vi ville också undersöka vad detta kan tillföra mötet mellan ett museum och sina besökare och vad det kan innebära för tillgängliggörande och för forskning om kulturarvsprocesser. 24

25 Utgrävningen handlade om platsen för Stockholmsutställningen 1897, ett evenemang som på sin tid samlade över 1,5 miljoner besökare under en period av sex månader. Detta gör det till en av Sveriges största publikattraktioner någonsin, och fastän mycket få spår idag finns kvar på Djurgården, finns utställningen i allmänhetens minne. Utställningen var belägen på en del av Djurgården som då liksom nu är ett populärt rekreationsområde. Då uppfördes en rad stora paviljonger för olika utställningsändamål inom industri, arkitektur och konst allt för att representera det moderna svenska samhällets framväxt. Utställningen är väl dokumenterad, men väldigt få lämningar finns på platsen idag, och den klassas inte som en kulturmiljö. Studien genomfördes i ett gemensamt projekt med forskare från KTH samt arkeologer och museipedagoger från Historiska Museet. Utgrävningens fokus var en i samband med utställningen konstgjord ö, där ett medeltida Stockholm ( Gamla Stockholm ) gestaltades. Idag finns inga synliga spår kvar. Under några sommarveckor 2008 inbjöds därför förbipasserande att studera eller delta i utgrävningen under ledning av professionella arkeologer. Vi samlade även in personliga berättelser och minnen från Stockholmsutställningen Stora bilder från utställningen fanns upphängda mellan träden på ön och ett tält med bilder och information gjorde många nyfikna. Via en tillfällig bro kunde besökare gå ut på ön. Vid tröskeln till den medierad fönsterdörren placerades en låda med dagens utgrävningsfynd, i anslutning till utgrävningsplatsen. Via fönsterdörren kunde alla som ville kommunicera i realtid vilket medförde en utökad närvaro, både vad gäller antalet besökare inne på museet och ute vid utgrävningen. Entrén till den delen av Stockholmsutställningen 1897 som gick under namnet Gamla Stockholm (bild från och samma vy

26 Designprincipen för att skapa ögonkontakt i en medierad dörröppning. 1= bildyta; 2=kamera placerad vid en ungefärlig ögonhöjd; 3=glasskiva 45 ; 4=dörröppning; 5=betraktaren vars blick fångas i ögonhöjd av kameran. Inne på museet fanns på motsvarande sätt en fönsterdörr, med träram och bred spröjs, som på ett naturligt sätt smälte in i den utställning om Stockholmsutställningen 1897 som byggts upp. Besökare på museet kunde därmed stå i dörröppningen och samtala med arkeologer eller andra besökare på ön, och därmed följa aktiviteterna vid utgrävningen på distans. För att undvika direkt solljus och för att skapa bra förutsättningar för de kameror som användes för bildkommunikationen så omgärdade vi dörrarna med ett svart tyg. Den glasskiva som placerats i 45 vinkel mot dörren, för att skapa ögonkontakt via speglad kamerabild, gav känslan att dörren stod lite öppen och inbjöd till kommunikation. Det krävdes ingen biljett för att besöka utställningen på endera sidan, eller att delta i utgrävningen. Många som kom förbi hade inget tidigare intresse eller hade heller inte planerat ett museibesök, men stannade vid utgrävningsplatsen och/eller besökte museet. Under två veckor besöktes utgrävningsplatsen av ca 5000 personer och utställningen på museet av ca

27 Den medierade fönsterdörrens likhet med en riktig dörr åstadkoms med hjälp av träramar runt två stycken 46" bildskärmar som placerats vertikalt. På Djurgården var dock fönsterdörren något mindre. För att visa att närvaro på distans kan åstadkommas med begränsade resurser användes standardkomponenter för ljud och bild och en design för ögonkontakt som var väl beprövad. 27

28 Den medierade puben (2008) "Den medierade puben", en bar med förlängd bardisk och gemensam bakgrund i storbild som visar en genuin pubmiljö, i vilken en bardisk förlängdes från Stockholm Resilience Conference i Stockholm till Stockholm Environmental Institute in York. Ett fönster upplevs annorlunda när man tittar in jämfört med när man tittar ut, och det är kanske det som karaktäriserar ett fönster. I "Det medierade museet" som beskrivits ovan liknar installationen på så vis ett vanligt fönster. Så behöver dock inte alltid vara fallet i ett medierat fönster. Ett sådant exempel är den medierade puben där ett "fönster" öppnades mellan två likvärdiga platser, i detta fall pausutrymmen i anslutning till två konferenslokaler, och möjliggjorde informella kontakter mellan konferensdeltagare på plats i Stockholm, och distansdeltagare i York. I detta exempel blev genomsiktligheten i fönstret sådan att det nästan förlorade sin fönsterroll, utan blev mera av en öppning i väggen, eller en dörr. Till skillnad mot de grå dörrbladen med fönsterglas i "Det medierade museet" så använde detta fönster en tunn svart ram vilken smälte in i atmosfären kring baren, vilket 28

29 gjorde att besökarna upplevde en förlängning av rummet. Som i det tidigare exemplet förstärktes känslan av ett förlängt rum genom interaktion med besökare på den andra platsen. Forskare i York och Stockholm hade stor behållning av samtal under konferensen. Till höger ser vi Johan Kuylenstjierna, SEI, som vänder sig mot oss efter mötet med kollegerna i York. 29

30 Ett medierat kontrollrum (2008) En annan variant av rumslig gestaltning, vilken explicit förlänger ett rum till ett annat, gjordes som en del av en kurs i Närvaroproduktion på distans (7,5 hp), inom ramen för Medieteknikprogrammet, med temat Hur skapa medierad tillgänglighet till kulturmiljöer? Den kulturmiljö som vi lät studenterna arbeta med är vårt eget laboratorium (KTH R1 Experimental Performance Space & Presence Lab) och platsen för Sveriges första kärnreaktor, belägen 25 meter under KTHs universitetsområde. Själva reaktorn är borta från platsen, men hallen bär fortfarande spår efter den. I betonggolvet finns ett stort hål omgärdat av ett räcke. Reaktorhallen och reaktorns kontrollrum är åtskilda med en stor glasruta och det var just kontrollrummet som var fokus i det designexempel vi visar här. I projektet flyttades kontrollrummets inredning, bland annat det ursprungliga kontrollbordet och rummet byggdes upp på en helt annan plats, i en mer lättillgänglig byggnad på KTH-området. AB Atomenergis Experimentreaktor R1 på ett vykort från 1954, det år reaktorn startade. Halvstatliga AB Atomenergi bildades 1947 för att forska och driva kommersiell verksamhet inom kärnkraft. Reaktorn byggdes under KTH. 30

31 Samma vy som ovan Reaktorhallen används numera som en experimentell scen och ett laboratorium kring forskning om närvaro. Kontrollrummet och viss ursprunglig inredning syns bakom den stora glasrutan till höger i bilden. Det nya återskapade kontrollrummet inreddes med textilier och en stor projektionsyta (med bakprojektion) istället för det stora fönstret. Det gjordes i samma storlek som sin förlaga och försågs med fönsterfoder för att likna det riktiga fönstret. I fönstret projicerades bild från den kamera som såg ut över reaktorhallen från kontrollrummet, vilket fick besökare att uppleva att de befann sig i kontrollrummet och tittade ut i hallen. På samma sätt sattes en projektionsyta på den riktiga glasrutan på vilken visades bild från det uppbyggda kontrollrummet. Besökare inbjöds till att besöka båda platserna. 31

32 !"#$%&"#' ()*&+),' +))!' '-%(./' 0+)1"(&$)*' '2'(%!"+%' Designprincipen för det medierade kontrollrummet. Vy inifrån det förflyttade och nu medierade kontrollrummet. Besökare på respektive plats kunde kommunicera ansikte mot ansikte. 32

33 Det vi ser i detta exempel är att viss rumslig karaktäristik kan bli förflyttad, eller reproducerad, till en annan plats. Det uppbyggda kontrollrummet var inrett med originaldörr och instrumentpaneler, vilket hjälpte besökarna att associera till den bild de såg genom "fönstret". Fönsterlösningen gör även att man upplever att man tittar genom någonting snarare än på någonting, trots att det i verkligheten är en projicerad bild. Att en besökare accepterar och lever sig med i installationen beror på flera faktorer. Dessa är bland annat: rumslig gestaltning och tillräckliga inredningsdetaljer för att skapa en övertygande rumslig förlängning; att relationen mellan de två platserna är relevant för situationen; att personer i det förlängda rummet syns väl och upplevs vara i naturlig storlek; att de akustiska miljöerna och ljussättning stämmer överens; att det är möjligt att interagera med personer i realtid; och att kunna styra och observera skeenden (till exempel att via reglage i kontrollrummet ändra färg på ljuset i reaktorhallen, eller att starta en rökmaskin). "Fönstret" skapade här en tydlig gräns och möjliggjorde för besökarna att förstå relationen mellan den plats de befann sig på och den som var på distans. Projektet eftersträvade interaktion mellan besökare på de olika platserna, och även om det ena rummet var mycket större så skapade exemplet en jämbördig kommunikation där parterna kunde se och samtala med varandra. Bild från det medierade kontrollrummet och rökeffekten som kunde manövreras från kontrollbordet. 33

34 Resultat Forskningen kring de ovan beskrivna exemplen kan sammanfattas med följande resultat: Videomediering är användbart för tillgängliggörande av kulturmiljöer eftersom det skapar trovärdiga pedagogiska situationer som underlättar förståelse och därmed kan öka intresset för kulturmiljöer och kulturarv. Videomediering är tillämpbart och kan integreras i de verksamheter vi studerat. Videomediering skapar möjligheter att nå nya kategorier besökare till ett museum, eftersom man kan nå människor där människor vistas (rekreationsplatser, mötesplatser osv). Publik verksamhet utanför museets anläggning kan skapa ökad tillgänglighet både till museets samlingar och kulturmiljöer. De design prototyper och medierade rum som framtagits stödjer upplevelsen av närvaro på distans genom att integrera teknisk design med arkitektur och god formgivning, inte minst spelar funktionaliteten kring ögonkontakt stor roll. Lyckad videomediering är resultatet av en designprocess där samverkan mellan olika discipliner är nödvändig (arkitektur, medieteknik, beteendevetenskap mfl). Följande slutsatser rör särskilt våra erfarenheter från multidisciplinärt forskningsarbete: Allmänhetens intresse och förståelse för kulturmiljöer kan stärkas genom samverkan med andra kulturyttringar (bland våra exempel finns exempelvis dans- och musikföreställningar i en unik forskningskulturmiljö). Vi kan dokumentera ett antal fungerande designprototyper för videomedierade fönster och rum som skapat starka upplevelser av närvaro på distans för deltagare på olika platser. Vi har lagt grunden för en gemensam kunskapsuppbyggnad och begreppsverktygslåda inom presence design, dvs för gestaltning av medierade rum, med hänsyn till hur medieteknik, arkitektur, design, scenografi, dramaturgi och regi i samverkan spelar roll för upplevelsen av närvaro på distans. Forskargruppen har genom internationellt samarbete formulerat en gemensam mission om hur denna kunskap inom arkitektur- och medieteknikutbildning ytterligare kan stärkas och spridas. Forskargruppen kan erbjuda dessa kunskaper och fortsatt stöd för museer att utvecklas inom området. 34

35 Referenser Buxton, W Telepresence: Integrating Shared Task and Person Spaces, Proceedings of Graphics Interface 92, pp Danbolt, G Bilde og praksis, in Danbolt, G., Johannessen, K. S., and Nordenstam, T. Den Estetiske Praksis (Bergen: Universitetsförlaget), pp Davenport, T., and Prusak, L Working Knowledge: How Organizations Manage what they Know (Cambridge: Harvard Business Press) Eisenstein, S Towards a Theory of Montage, ed. by Taylor, R, and Glenny, M., trans. by Glenny, M. (London: British Film Institute) Eisenstein, S. Ca. 1938, Montage and Architecture, reprinted in Assemblage, 10: Fullwood, C The Effect of Mediation on Impression Formation: A Comparison of Face-to-Face and Video- Mediated Conditions, Applied Ergonomics, 38: Gullström, C, Handberg, L. Hauptman-Wahlgren, K., Svanberg, F A Mediated Window to the Stockholm Art and Industry Fair of Paper presentation at Rewire: the fourth international conference on media art histories, Liverpool (28th September-30th September 2011), organised by FACT, the Foundation for Art and Creative Technology in Liverpool, UK and Liverpool John Moores University. Gullström, C, Handberg, L. Hauptman-Wahlgren, K., Svanberg, F Mediated Museum. Proceedings for international conference Best in heritage, in partnership with Europa Nostra. Dubrovnik and Zagreb: European Heritage Association. Gullström, C Designing (for) Presence. In Verbeke, J. Jakimowicz, A. (eds) Communication (by) Design. Proceedings for international conference. Brussels: Sint-Lucas School of Architecture. Gullström, C. 2010a. Presence Design: Mediated Spaces Extending Architecture. Doctoral thesis. Stockholm: KTH (KTH library database: Gullström, C. 2010b. Mediated Windows: The Use of Framing and Transparency in Designing for Presence, Footprint Journal, issue 6, Digitally-Driven Architecture (Bier, H., and Knight, T. eds) ISSN / E-ISSN: / Publisher: Stichting Footprint & Technical University Delft, Delft School of Design Gullström, C Design Frictions in AI & Society Journal of Knowledge, Culture and Communication, Special issue Witnessed Presence, (Gill, J.S., and Nevejan, C. eds.). Gullström, C. Handberg, L. 2008a. The Mediated Window. Presentation at international web streamed conference Megaconference X, 6 November 2008 (188 participating sites, across 12 countries, remotely present in one synchronous international video conference) Gullström, C. Handberg, L. 2008b. Remote presence. Poster contribution at echallenges international conference, Grand Hotel, Stockholm Gullström, C. Handberg, L. 2008c. The Mediated Window. Research project presented at international conference NODEM Experiences in natural and cultural heritage conference, Reykjavik, Iceland, 3-5 December Awarded Best digital design for museum communication. Gullström, C. Handberg, L., Jonsson, A Meet York. Mediated Poster Pub. Poster contribution at international conference Stockholm Resilience Conference Gullström, C., Hauptman Wahlgren, K., Handberg, L., Svanberg, F (forthcoming, accepted for publication). A Mediated Window to the Stockholm Art and Industry Fair of 1897 in Public Archaeology Journal. Handberg, L R1ro, som i retro: Från experimentreaktor till experimentscen, Daedalus Annual Review (Stockholm: Tekniska Museet), English translation R1 Retro: From experimental reactor to experimental performance space available at < Handberg, L., Jonsson, A., and Knudsen C. J Community Building through Cultural Exchange in Mediated Performance Events, in Hernwall, P. (ed.) Designing Digital Experience (Södertörn University College: Stockholm) Heath, C., and Luff, P Media Space and Communicative Asymmetries: Preliminary Observations of Video- Mediated Interaction, Human-Computer Interaction, 7(3): Held, R. M., and Durlach, N. I Telepresence, Presence 1:

36 IJsellsteijn, W., and Riva, G Being There: The Experience of Presence in Mediated Environments, in Riva, G. and Davide, F. and IJsselsteijn, W. (eds.) Being There: Concepts, Effects and Measurement of User Presence in Synthetic Environments (Amsterdam: IOS Press) IJsselsteijn, W.A Presence in Depth (doctoral dissertation, Eindhoven University of Technology) Knudsen, C Video Mediated Communication (VMC): Producing a Sense of Presence Between Individuals in a Shared Virtual Reality, Proceedings of the Second DIVERSE Conference, Banff Knudsen, C. J., Presence Production (doctoral dissertation, Royal Institute of Technology) Ladwein, M Leonardo da Vinci: The Last Supper. A Cosmic Drama and an Act of Redemption (Germany: Temple Lodge Publishing) Lanham, R.A The Electronic Word: Democracy, Technology and the Arts (London: University of Chicago Press) Lombard, M. and Ditton, T At the Heart of it all: The Concept of Presence, Journal of Computer-Mediated Communication (University of Southern California),!Vol. 3, No. 2 Nevejan, C Presence and the Design of Trust (doctoral dissertation, University of Amsterdam) Steinberg, L Leonardo s Last Supper, The Art Quarterly, 36(4): Steinberg, L The Seven Functions of the Hands of Christ: Aspects of Leonardo s Last Supper, in Apostolos- Cappadona, D. (ed.) Art, Creativity, and the Sacred: An Anthology in Religion and Art (New York: Continuum) Steinberg, L Leonardo s Incessant Last Supper (Canada: Zone Books) Summers, D Real Spaces (New York: Phaidon) 36