Kommerskollegiums arbete med handel och miljöfrågor

Transkript

1 UTREDNING Enheten för handel och tekniska regler Dnr / Marianne Jönsson Kommerskollegiums arbete med handel och miljöfrågor 1 Inledning Bakgrund och avgränsning Sambandet mellan handel och miljö Handelns bidrag till miljömässigt hållbar utveckling Handelns inverkan på miljön Miljöpolitikens betydelse för handeln Utredningar om handel och miljöfrågor Övergripande analys av handel och hållbar utveckling Undantag för hälsa och miljö i WTO Tolkning av begreppet like product WTO och försiktighetsprincipen Kyotoprotokollet och handelsregler harmoni eller konflikt? Ett grönare WTO Handelsaspekter på biodrivmedelsområdet Handel och transporter Överföring av klimatvänlig teknik Gränsjusteringsåtgärder inom klimatpolitiken Miljömärkning Yttranden inom olika ämnesområden Klimatpolitik Yttranden på bränsle- och fordonsområdet Miljökrav i offentlig upphandling Kommerskollegiums ansvar i miljömålssystemet Kollegiets bidrag inför internationella förhandlingar Frihandelsavtalsförhandlingar Handel och miljö i WTO Internationellt avtal om miljövaror (EGA) Analys och slutsatser Miljömässigt hållbar utveckling Behöver WTO:s regler förändras? Transporter och klimat Offentlig upphandling Miljömärkning Tendenser Box 6803, Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 89 Telefon: , fax: E-post: kommerskollegium@kommers.se

2 2(37) 1 Inledning Sambandet mellan handel och miljö har aktualiserats i många sammanhang i kollegiets verksamhet. Denna utredning presenterar ställningstaganden från Kommerskollegium under de senaste åren där vi visat på vilka möjligheter att vidta miljöåtgärder som handelsreglerna medger och hur rättspraxis utvecklats i en riktning som möjliggör miljöskyddsåtgärder om man uppfyller vissa förutsättningar. Idag finns miljömässigt hållbar utveckling som en del av begreppet hållbarhet. Hållbarhet ska genomsyra alla politikområden både inom EU och nationellt. Detta medför att handelns koppling och bidrag till hållbarhet fått en mer central roll. Handel blir ett verktyg för en effektiv resurshushållning där miljömässigt hållbar utveckling är en självklar del. Idag är miljöhänsyn, hållbarhetsredovisningar m.m. naturliga och ett viktigt konkurrensmedel för företag och andra privata aktörer liksom för lagstiftare. Miljöhänsyn är inte längre någon restriktion som läggs på i slutet av beslutsfattandet utan en integrerad del från början. Denna utveckling har gett kollegiet ökade möjligheter att komma med konkreta förslag till hur handeln kan bidra till en hållbar utveckling samt att informera om det utrymme för miljöåtgärder som handelsreglerna ger. Samtidigt har kollegiet tidigare och även idag hävdat uppfattningen att miljöproblem i regel inte löses bäst genom handelsåtgärder utan i första hand bör lösas genom en stark miljöpolitik och tydliga miljöpolitiska styrmedel. Kommerskollegium kan idag på ett tydligt sätt peka på handelns möjligheter att bidra till miljömässig hållbarhet, samtidigt som de handelspolitiska reglerna för en effektiv resurshushållning iakttas. I förlängningen kan även förslag till förändringar av de handelspolitiska reglerna bli aktuella. Det skulle vara intressant för framtida utredningar att se om några och i så fall vilka delar av t.ex. WTO-regelverket som skulle behöva reformeras för att WTO ännu mer skulle kunna bidra till hållbar utveckling. Denna utredning utgör en sammanställning av exempel från Kommerskollegiums arbete på handel och miljöområdet. Utredningen tar fram exempel på utredningar, remissyttranden, muntliga framställningar m.m. som innehåller ställningstaganden från Kommerskollegium. Studien är indelad i exempel på principiella utredningar inom området handel och miljö, både egeninitierade och sådana som gjorts på uppdrag av Utrikesdepartementet. Därefter följer exempel på ställningstaganden som gjorts i yttranden över olika remisser från myndigheter och departement inom miljö, klimat och energiområdet. Slutligen återges en del rekommendationer som kollegiet lämnat inför olika förhandlingar som Utrikesdepartementet (UD) deltagit i. Ett syfte med sammanställningen är att den ska kunna användas som vägledning för framtida ställningstaganden och rekommendationer från Kommerskollegium.

3 3(37) 2 Bakgrund och avgränsning Inledningsvis återges generella synpunkter på relationen handel och miljö som framförts i olika sammanhang såsom utredningar, föredrag, seminarier och i dialoger med andra myndigheter. Därefter återges slutsatserna i större principiella utredningar och ett urval av mer principiella ståndpunkter som kollegiet framfört i sina remissvar och i miljömålsarbetet. Slutligen redovisas ställningstaganden i underlag till internationella förhandlingar. Till sist görs en analys av tendenser som kan ses utifrån dagens situation. Genom att visa på viktiga frågor inom handel och miljöområdet och hur de hanterats under de senaste åren kan man följa utvecklingen av frågorna och dra slutsatser om hur kollegiets ställningstaganden har utvecklats. Att vi valt att studera utvecklingen från omkring 2000 har flera orsaker. Millennieskiftet och åren strax före och strax efter innebar ett genombrott för miljöfrågornas roll både i den nationella politiken och på EU-nivå och globalt. På den nationella nivån medförde tillkomsten av Miljöbalken (1998:808) som trädde i kraft den 1 januari 1999 att den svenska miljölagstiftningen blev mer samlad och lättare att överblicka. Ansvaret för att förvalta naturen och främja en hållbar utveckling uttrycktes klart och en god hushållning med naturens resurser och främjandet av kretsloppstänkande underströks. Vidare blev den som bedriver en verksamhet skyldig att visa att de hänsynsregler som finns i kap.2 i Miljöbalken iakttas. I och med miljöbalken infördes också miljökvalitetsnormer som anger den kvalitet på miljön som ska uppnås vid en viss tidpunkt. År 1999 antog riksdagen också 15 miljökvalitetsmål (det 16:e målet om biologisk mångfald tillkom år 2005) vilka anger vilka kvaliteter miljön ska ha det angivna mål-året, vilket för de allra flesta målen är Syftet med miljökvalitetsmålen är att nå en miljömässigt hållbar utveckling på lång sikt. På EU-nivå blev den strategi för hållbar utveckling som antogs vid Europeiska Rådets möte i Göteborg i juni 2001 en milstolpe. Syftet var att intensifiera EU:s ansträngningar att stödja en hållbar utveckling. Strategin har sedan setts över och reviderats i början av 2000-talet 1, varvid hållbarhetsdimensionen gjorts till ett genomgående inslag i alla politikområden och analys av konsekvenser för hållbar utveckling, inte minst på klimat- och energiområdet. Ändringen av EU:s beslutsprocesser genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft 1 maj 1999, innebar att Europaparlamentet blev medbeslutande bl. a i miljöfrågor, vilket också stärkte miljöfrågornas ställning inom EU. 1 Se t ex KOM(2005)658

4 4(37) På den internationella nivån antogs ett flertal internationella miljöavtal såsom Konventionen om biologisk mångfald och Klimatkonventionen och Skogsprinciperna som en följd av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio Då inleddes även arbetet med Agenda 21vilket syftade till ett lokalt engagemang för det 21a århundradet (dvs talet). Man upprättade också FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD). Tio år senare 2002 ägde FN:s toppmöte för hållbar utveckling rum i Johannesburg, som bl.a. resulterade i en konkretisering av hur man skulle uppnå FN:s milleniemål för utveckling (MDG). Denna konferens har sedan följts av Rio+20 år 2012 då fokus låg på kampen mot miljöförstöring genom s.k. grön ekonomi och fattigdomsbekämpning. På det internationella handelsområdet antog WTO:s ministerkonferens 2001 den s.k. Doha Development Agenda (DDA) och en ny förhandlingsrunda inleddes och den är ännu inte avslutad. För första gången fanns handel och miljö som särskilda förhandlingsparagrafer på agendan (par. 31 (i)-(iii). Det finns också områden för fortsatt arbete utan krav på förhandlingar i paragraf 32 och 33 som gäller miljö och utveckling. 3 Sambandet mellan handel och miljö Sambandet mellan handel och miljö har, förutom i skriftliga dokument, även aktualiserats då kollegiet medverkat i föreläsningar för lärare, studenter, andra myndigheter och näringsliv. I dessa sammanhang har kollegiet gjort uttalanden om handel och miljö vilka fortfarande är giltiga Handelns bidrag till miljömässigt hållbar utveckling Handel är inget mål i sig utan kan bidra till hållbar utveckling. Internationell handel gör att länder får möjligheter att specialisera sig. En ökad öppenhet kan också resultera i att ny mer miljövänlig teknologi sprids. Genom en effektiv miljöpolitik skapas ytterligare förutsättningar för internationell handel att bidra till att resurser används på bästa möjliga sätt. Vi handlar inte för handelns skull, utan för att handel kan bidra till ekonomisk tillväxt som i sin tur kan bidra till att förbättra människors livssituation och möjliggöra satsningar på en renare miljö. Dock kan 2 Synpunkter har framförts i samband med föredrag om handel/miljö för lärare, studenter och myndigheter samt i uttalanden från kollegiets generaldirektör 2011 (vid miljömålsforum dvs. ett möte mellan miljöministern och generaldirektörer för myndigheter i miljömålssystemet, som brukar äga rum en gång per år). Dessa synpunkter återfinns också i ett yttrande över Miljömålsberedningens betänkande (SOU 2011:34) om etappmål i miljömålssystemet samt Naturvårdsverkets rapport Miljömålen på ny grund (rapport 6420), dnr 2011/00828.

5 handel innebära omställningskostnader, som gör att handelsliberaliseringar på kort sikt kan leda till exempelvis ökad arbetslöshet. I sådana fall kan det uppfattas som att regeringar satt frihandelssträvanden i främsta rummet. På lång sikt överväger dock vinsterna av handel. För att handel verkligen ska bidra till en hållbar utveckling krävs dock kompletterande åtgärder, såsom en tydlig miljöpolitik, ett socialt skyddsnät etc. Då ökar handelns möjligheter att bidra till en effektiv resurshushållning. 5(37) Länder med likartad handelspolitik har visat sig uppnå vitt skilda resultat vad gäller utveckling. För att utvecklingsländer ska kunna dra nytta av tillträde till andra länders marknader behövs kapacitet att producera konkurrenskraftiga varor och tjänster, men även infrastruktur för att kunna frakta varor till hamnar och flygplatser. Genom att försöka påverka vad som händer eller vad som borde hända på EU-nivå och i internationella avtal kan Sverige som ett litet land bidra till en bättre global miljö. Följaktligen är det bra att lägga stort krut på att påverka andra länder i rätt riktning. En sådan ansats bör också minska risken för åtgärder som står i konflikt med andra regler för det internationella samspelet, till exempel på det handelspolitiska området. Inom handelsregelverket finns goda möjligheter för länder att vidta nödvändiga och proportionella miljöskyddsåtgärder. Detta gör att det i många fall är möjligt att vidta miljöskyddsåtgärder utan att införa handelsrestriktioner. Handel ger också upphov till transporter vilket medför en ökad belastning på klimatet. Handelns klimatpåverkan genom transporter är dock ganska liten. Att handla mindre är därför sällan den bästa lösningen. Insatser bör istället göras inom andra led i kedjan, till exempel i våra konsumtionsmönster. 3.2 Handelns inverkan på miljön Kommerskollegium har i olika sammanhang framhållit att handel och globalisering bör ses som en möjlighet för miljön inte som ett hinder. Handelns inverkan på miljön kan förenklat och i all korthet beskrivas på följande sätt. Handelsliberalisering kan bidra till ökad produktion och konsumtion av varor och tjänster, det vill säga till att ekonomin växer. Om inget annat ändras så innebär den ökade ekonomiska aktiviteten att belastningen på miljön ökar (skaleffekten). Samtidigt förefaller synen på miljöfrågorna i förhållande till andra frågor förändras när inkomsten ökar. Större inkomster ökar vår efterfrågan på god miljö (teknikeffekten). Om efterfrågan får genomslag i politiken bidrar det till högre miljökrav i landet. Den specialisering som handeln främjar betyder även att varor produceras av dem som gör det mest effektivt och att vi därmed globalt hushållar med resurser, däribland naturtillgångar. Ett ökat konkurrenstryck till följd av globaliseringen ger positiva effekter på utvecklingen av innovationer och ny miljövänlig teknik. Detta leder till

6 att produktionen specialiseras så att mer konkurrenskraftig produktion ökar, medan produktionen minskar på områden där importvaror är mer konkurrenskraftiga. Denna s.k. sammansättningseffekt kan påverka miljön både på ett positivt och negativt sätt beroende på vilken typ av produktion som ökar samt hur landets miljöpolitik är utformad. 6(37) Via handeln sprids också miljöanpassad teknik mellan länder. Byte till modern teknik kan innebära stora miljöförbättringar i fattiga länder, till relativt låga kostnader. Miljövänlig teknik kan exempelvis spridas genom att handeln liberaliseras så att miljöteknik kan spridas till flera länder till lägre kostnader genom att exempelvis tullar tas bort för varor som bidrar till mer miljövänlig teknik och att marknader öppnas för handel med tjänster inom miljöteknik. 3.3 Miljöpolitikens betydelse för handeln Slutligen bör nämnas att miljöpolitiken har betydelse för vilka effekter som handeln ger upphov till. Om ett land inte har en god inhemsk miljöpolitik kan ökad handel i vissa fall förvärra ett lands miljöproblem i en sektor. Lösningen är dock inte att begränsa handeln utan att direkt angripa miljöproblemet. Detta innebär ofta att ett land rättar till s.k. marknadsmisslyckanden, till exempel genom att beskatta sådant som orsakar miljöskador. I allmänhet tillhör inte miljöregler de faktorer som avgör var företag etablerar sig. Det som ofta framförs av företag är att länders miljöregler bör vara förutsägbara och tydliga. Enligt flera studier utgör kostnaderna för att uppfylla industriländernas miljökrav endast en liten del av produktionskostnaden. Vissa studier pekar till och med på att miljökrav i viss mån kan stärka företag genom att se till att de är tidiga med att utveckla nya, moderna och effektiva produkter och produktionsprocesser. Avgörande faktorer för företags lokalisering är istället tillgång på utbildad och billig arbetskraft, naturtillgångar, infrastruktur, industrialiseringsgrad, skatter, marknadstillträde, m.m. Särskilt viktiga faktorer är politisk och ekonomisk förutsägbarhet och stabilitet samt effektivt skydd för immaterialrättigheter (t.ex. patent) och andra äganderätter. Värt att notera är att företag vars tillverkning är mer miljöbelastande faktiskt tenderar att finnas i industriländer, trots att miljökraven är högre där. De miljöbelastande industrierna är oftast de mest intensiva i att använda materiella produktionsmedel (kapital) och allmänt sett har industriländer relativt gott om kapital, jämfört med utvecklingsländer som har relativt gott om arbetskraft. Att miljökraven samtidigt är högre i industriländer förefaller inte påverka var man förlägger sin produktion på något avgörande sätt.

7 7(37) 4 Utredningar om handel och miljöfrågor I det följande återges slutsatser ur utredningar av principiellt intresse. Inledningsvis behandlas en övergripande utredning om handel och hållbar utveckling. Därefter kommer utredningar som behandlat centrala frågor om tolkningen av handelsrättsliga principer i förhållande till åtgärder inom miljöpolitiken. Efter det följer utredningar som behandlar transportområdet respektive klimatområdet. Inom miljöpolitiken finns olika förslag till styrmedel som har kopplingar till handel. Här tar vi fram exemplet miljömärkning. 4.1 Övergripande analys av handel och hållbar utveckling Kollegiet genomförde år 2001 en utredning om handelspolitikens roll för hållbar utveckling och inhämtade synpunkter från flera remissinstanser bl.a. Naturvårdsverket. 3 Slutsatserna var att en handelspolitik för hållbar utveckling i möjligaste mån ska verka för såväl den ekonomiska som den sociala och ekologiska dimensionen. Att politiken syftar till hållbar utveckling innebär dock inte att målkonflikter försvinner automatiskt. Handelspolitiska reformer måste därför ofta kompletteras med åtgärder inom andra områden för att man ska uppnå om en hållbar utveckling. I utredningen fördes följande resonemang: Kollegiets uppfattning är att problem inom respektive dimension av hållbar utveckling bör hanteras vid källan, dvs. miljöproblem hanteras inom miljöpolitiken och arbetsrättsfrågor inom arbetsrättslagstiftningen. Det gäller emellertid att finna metoder för att säkerställa att handelsreglerna inte förhindrar länder att vidta angelägna åtgärder inom det ekologiska eller sociala området. Om tvister mellan olika regelverk uppstår bör dessa lösas med beaktande av de regler som följer av respektive avtal. En handelspolitik för hållbar utveckling bör därför utformas och genomföras i flera steg. Enligt Naturvårdsverket, vars uppfattning kollegiet delar, bör förslagens ekonomiska, sociala och ekologiska konsekvenser tydliggöras, för att därefter modifieras för att minimera eventuella målkonflikter. Därefter görs en politisk avvägning mellan olika intressen, på basis av underlag från myndigheter, näringslivsorganisationer och frivilligorganisationer. För att uppnå en hållbar utveckling krävs att dess tre dimensioner ekonomisk, social och ekologisk utvecklas i harmoni. Detta innebär att man även institutionellt behöver organ som balanserar 3 Handel och hållbar utveckling i ett integrerat perspektiv (dnr 2001/02323)

8 och stöder varandra och som är någorlunda jämnstarka. Bland dagens internationella institutioner framstår ofta WTO som stark p.g.a. sitt kraftfulla tvistlösningssystem med möjligheter till sanktionsåtgärder. Detta är sannolikt en starkt bidragande orsak till de krav som ställts under senare år på att WTO-agendan skall inkorporera alltfler frågor. Enligt kollegiets synsätt är det optimala att handelsorganisationen sysslar med handelspolitik och att motsvarande starka organisationer skapas inom den internationella miljöpolitiken resp. de sociala frågorna (främst arbetsrätten). Varje fråga löses bäst inom sitt eget politikområde. Jämnstarka organ behövs för att skapa förutsättningar för en ömsesidigt stödjande process för hållbar utveckling. I utredningen från 2001 framförde kollegiet ett förslag där vi framhöll följande: Det är inte kollegiets uppfattning att handelsregelverket är överordnat andra regelverk. Kollegiet föreslår att en internationell miljöorganisation bildas ( World Environment Organisation ) där också tvister inom internationella miljökonventioner kan lösas samt att ILO ges en starkare ställning och en tvistlösningsmekanism. Eftersom många problem spänner över mer än ett område och det dessutom är sannolikt att konflikter mellan de olika områdena inte kan undvikas, trots viljan om att de skall ömsesidigt stödja varandra, krävs en samordnad politik mellan områdena. Kollegiet anser även att man bör utreda möjligheten att införa ett övergripande FN-organ för hållbar utveckling, vars syfte skulle vara att samordna de tre dimensionerna och lösa eventuella målkonflikter och övergripande tvister. Kollegiet framförde också en del förslag när det gällde statistik och indikatorer: På nationell nivå behöver motsvarande åtgärder vidtas för att se integrerat på hållbar utveckling. SCB:s arbete med att utveckla nationella indikatorer för hållbar utveckling är viktigt i detta sammanhang. För att veta om de använda hållbarhetsstrategierna fungerar och om samhällsutvecklingen över tiden blir mer hållbar behövs statistik. För att alla beslutsfattare och medborgare skall kunna se vad som hänt sedan sist och om det har medfört en utveckling i hållbar riktning eller inte, brukar indikatorer och nyckeltal tas fram. De kan t ex mäta energitillförsel och energianvändning, utsläpps- och avfallsmängder, inflationsutveckling och arbetslöshetsnivåer, sjukskrivningar och antal nyetablerade företag. Baserat på de mål som ska följas upp görs en behovsanalys. Därefter kan man avgöra vad som kan mätas utifrån befintlig statistik, vilka indikatorer som behöver nykonstrueras och varifrån data till dem i så fall ska hämtas. Slutligen krävs en kontinuerlig översyn av befintliga indikatorer för att ändra dem eller 8(37)

9 komplettera dem när utvecklingen så kräver. Kollegiet föreslår att arbetet med att utveckla jämförbara indikatorer prioriteras i det internationella arbetet för hållbar utveckling. 9(37) 4.2 Undantag för hälsa och miljö i WTO Kollegiet har kartlagt praxis på olika avtalsområden som de fem första årens handelstvister i Världshandelsorganisationen (WTO) har gett upphov till. En studie gällde tolkningar av artikel XX i GATT, dvs. reglerna om allmänna undantag från de grundläggande reglerna i GATT. 4 Slutsatser som drogs av studien gällde dels bedömningen av förhållandet mellan internationella miljökonventioner (MEAs) 5 och WTO, dels tolkningen av nödvändighetskravet, avseendekravet och begreppet uttömliga naturresurser samt inledningen till artikel XX i GATT. En annan fråga gäller begränsningar med hänvisning till andra länders produktionsmetoder. Vidare berördes ett lands möjligheter till egen riskbedömning och begreppet like product. Bland slutsatser av principiell karaktär kan nämnas att: WTO-avtalen bör ses i ljuset av andra internationella avtal, däribland internationella miljökonventioner. (MEAs). Vidare har varje land har rätt att välja sin egen skyddsnivå när det gäller skydd av miljö och hälsa. Är landets skyddsambitioner tillräckligt höga, betraktas även betydande ingrepp i handeln, såsom ett rent importförbud, som nödvändiga. Ett lands bedömning av risker för hälsa och miljö är inte ett handelshinder även om en åtgärd baserad på en viss riskbedömning kan få sådana effekter. Företagen måste anpassa sin produktion till den risknivå som gäller i landet man vill sälja till. Gränserna för vad som faller inom respektive utanför ett lands jurisdiktion är flytande och kräver bedömning från fall till fall. 4.3 Tolkning av begreppet like product Begreppet like product (samma slags vara) har behandlats i en rapport från Kommerskollegium och även i form av en kort sammanfattande artikel. 6 Artikeln utgår från tvister enligt SPS- och GATT-avtalen och redogör för rättsläget i några utvalda miljö- och hälsotvister, samt vilket handlingsutrymme en medlem har för att införa handelsrestriktioner på 4 Rättspraxis i WTO: Undantag för hälsa och miljö (dnr 2001/00867). Kollegiet analyserade tre tvister i WTO: USA-bensin, USA-räkor och Frankrike-asbest. 5 Multilateral Environmental Agreements 6 Kollegiets rapport Interpreting the Concept of Like Product in Article I and III GATT (dnr 2004/02831). En kort sammanfattning återfinns i artikeln Miljöoch hälsotvister i Världshandelsorganisationen (dokument nummer 26308, ).

10 grund av miljö- och hälsoskäl. I artikeln behandlas också begreppet samma slags varor med utgångspunkt i den s.k. asbesttvisten. 7 Följande slutsatser drogs: 10(37) Flera av GATT:s grundläggande principer 8 gäller för samma slags varor, varför det är viktigt vid en tvist att veta om varor med samma användning men med olika miljö- och hälsoeffekter kan betraktas som samma slags varor. Bakgrunden till asbesttvisten var att Frankrike infört ett förbud, inklusive ett importförbud, mot asbest och asbestprodukter. Kanada hävdade att importrestriktionerna stred mot grundläggande WTO-avtal såsom SPS- 9, TBT- 10 och GATT-avtalet, och vände sig särskilt mot ett förbud mot asbest med krysolitfibrer. Frankrike förbjöd import av betong som innehöll cancerframkallande asbest, men tillät inhemsk produktion och försäljning av betong som innehöll cellulosa som inte var giftig. Överprövningsorganet fann att det vid en sammanvägning av olika kriterier för vad som konstituerade samma slags varor (produktens fysiska beståndsdelar och slutanvändning, konsumentpreferenser och tullklassificering) inte gick att dra slutsatsen att de jämförda fiberprodukterna utgjorde samma slags varor. Överprövningsorganet godtog inte Kanadas argument att de jämförda varorna utgjorde samma slags varor, på grundval av att de olika produkterna medförde olika hälsorisker. 11 I tvisten konstaterar överprövningsorganet att om två produkter som i övrigt liknar varandra medför olika hälsorisker, så behöver de nödvändigtvis inte vara av samma slag enligt lydelsen i GATT artikel III. När det gällde bedömningen av åtgärdens nödvändighet konstaterades att om skyddsambitionerna är tillräckligt höga, betraktas även betydande ingrepp i handeln, såsom ett rent importförbud, som nödvändiga. 4.4 WTO och försiktighetsprincipen Hänvisningar till försiktighetsprincipen har blivit vanligt på miljöområdet. Tänkandet finns även med i flera internationella 7 För en beskrivning av asbesttvisten hänvisas till dnr 2001/00867 respektive 2004/ Främst artikel I och III i GATT 9 Agreement on the Application of Sanitary and Phytosanitary Measures, Avtal om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder, SPS, Agreement on Technical Barriers to Trade, TBT (1980, rev. 1995). TBTavtalet stadgar att tekniska föreskrifter, standarder och procedurer för bedömning av överensstämmelse inte får utarbetas, antas eller tillämpas med avsikt eller med verkan att skapa onödiga hinder för internationell handel, det vill säga otillbörligt tekniska handelshinder. 11 En medlem i överprövningsorganet ansåg dessutom, i en avvikande åsikt, att skillnader i hälsorisker utgjorde grund för att dra slutsatsen att det inte rörde sig om samma slags varor.

11 11(37) miljökonventioner samt i Rio-deklarationen, dock utan anvisningar för tillämpning. Kommerskollegium ombads 1999 av Utrikesdepartementet att analysera vilket utrymme som WTO-regelverket medgav att beakta försiktighetsprincipen samt om det fanns behov av och förutsättningar för att på något område vidga detta. 12 I arbetet kunde kollegiet inte identifiera några specifika svenska intressen vare sig för att utvidga eller inskränka de möjligheter som finns i WTO för att tillämpa ett försiktighetstänkande i nationell lagstiftning. Följande slutsatser drogs: Kollegiet ser inget behov av ändringar i WTO-regelverket. Detta utesluter dock inte att skillnader mellan olika länders lagstiftning och praxis i framtiden kan vålla konflikter som kan behöva mötas med nya regler i WTO. Kollegiet anser inte att det finns behov av att försöka åstadkomma en närmare definition av försiktighetsprincipen i WTO. Om en sådan diskussion ändå skulle komma till stånd, är det troligen svårt att komma fram till något mer än en mycket allmän formulering, som ändå ger utrymme för olika tolkningar. Det är inte givet att detta skulle leda till färre konflikter. Det ligger enligt vår uppfattning inte i Sveriges intresse att öppna för åtgärder som uppfattas som godtyckliga. En eventuell explicit öppning för att tillämpa försiktighetsprincipen bör därför, på samma sätt som i SPS-avtalet, balanseras med strikta krav på vetenskapligt underlag. Kollegiet framhöll att det inte kan vara ett övergripande nationellt intresse att låta miljöpolitiska intressen få till effekt att oberättigade handelshinder skapas. En fri världshandel med klara spelregler befrämjar en hållbar ekonomisk utveckling, som i sin tur är en förutsättning för en hållbar ekologisk utveckling. En annan fråga är om en eventuell försiktighetsprincip skulle kunna definieras på ett enhetligt sätt på alla områden. Det ligger i Sveriges övergripande handelspolitiska intresse att det multilaterala systemet blir så transparent och förutsebart som möjligt. Detta talar för att bestämmelserna och uttolkningarna med syfte att tillämpa en eventuell explicit försiktighetsprincip får övergripande giltighet och alltså borde gälla lika för alla sektorer. Det är angeläget att i det framtida arbetet säkerställa en kontinuerlig och öppen samverkan i dessa frågor mellan handelspolitiskt ansvariga, övriga berörda politiskt ansvariga, näringslivs- och konsumentintressen o.s.v., såväl nationellt som internationellt. En gemensam kunskapsbas är ett grundläggande villkor för att minimera risken för konflikter och för att i specifika fall kunna nå samförstånd om vad som är rimliga försiktighetsmått. 12 WTO och försiktighetsprincipen (dnr 1999/02060)

12 12(37) I stället för ändringar i WTO-regelverket förordar kollegiet en fortsatt dialog om vad principen innebär och hur man kan förhindra att den används i protektionistiska syften. 4.5 Kyotoprotokollet och handelsregler harmoni eller konflikt? I samarbete med Naturvårdsverket gjorde kollegiet en studie av Kyotoavtalets bindande åtaganden och vilka effekter för handeln som olika åtgärder för att uppnå dem kunde få. Detta utmynnade i en rapport på engelska med titeln Climate and Trade Rules harmony or conflict (Kommerskollegium 2004). 13 Slutsatserna var att det finns utrymme i WTO-regelverket för handelsrelaterade åtgärder men att det gäller att ta hänsyn till WTO:s regler vid utformningen av styrmedel på klimatområdet såsom krav på offentlig upphandling, subventioner, koldioxid- och energiskatter, utsläppshandel och projektbaserade mekanismer. Rapporten angav också några områden där risken för konflikter med handelsreglerna var särskilt stora, nämligen vid utformningen av tekniska föreskrifter och standarder som gäller icke produktrelaterade produktionsmetoder samt vid olika former av gränsjusteringsåtgärder. Det angavs också en risk för konflikt mellan de olika systemen för tvistlösning i Kyotoavtalet respektive WTO:s tvistlösningsmekanism. 4.6 Ett grönare WTO På uppdrag av UD lämnade kollegiet år 2002 förslag till svenska initiativ för att öka miljöhänsynen inom WTO. 14 I utredningen framhölls att WTO:s regler redan idag tillåter åtgärder för att skydda miljön. Följande förslag lämnades för att WTO ytterligare skulle verka för hållbar utveckling: Bedöm olika åtgärders konsekvenser för hållbar utveckling i alla dess dimensioner, utveckla mätmetoder och indikatorer. Lös tvister mellan två parter i ett multilateralt miljöavtal (MEA) inom det avtalets ram och dra inte tvister inför WTO. Utveckla en konsultationsmekanism för att undvika tvister som rör förhållandet mellan handelsåtgärder enligt en MEA och WTO:s regler. Utveckla en uppförandekod för miljömärkning. Analysera subventioners effekter för hållbar utveckling t.ex. jordbruks-och fiskesubventioner. 13 Dnr 2003/ Ett grönare WTO (dnr 2002/00797)

13 13(37) 4.7 Handelsaspekter på biodrivmedelsområdet Mot bakgrund av att den internationella efterfrågan på biodrivmedel hade ökat stadigt, främst för att minska beroendet av fossila bränslen, genomförde kollegiet 2007 på eget initiativ en studie av handelsaspekter på detta område. 15 Frågan var om främjande av inhemskt producerade biodrivmedel var långsiktigt ekonomiskt hållbart, om detta skedde genom olika former av subventioner och handelshinder. Förutom att se till samhällsekonomisk effektivitet granskades också andra bevekelsegrunder som kunde finnas att trots att det inte är kostnadseffektivt ändå främja en inhemsk produktion (eller produktion inom EU) av biodrivmedel. Kollegiet fastslog därvid följande: Hanteringen av importerade och egenproducerade biodrivmedel eller andra alternativa bränslen måste ske och prövas utifrån våra förpliktelser gentemot WTO:s regler. Om samhället av olika skäl finner anledning att förändra eller skynda på utvecklingen mot en ökad självförsörjning av drivmedel genom olika statliga styrmedel kan effekten bli hämmande genom att tredje partsintressen anses påverkade och därmed kan tvinga fram andra lösningar inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem. De styrmedel som används bör därför noga vägas mot WTO:s regler och avtal. Kollegiets slutsats är därför att biodrivmedel bör produceras och exporteras av de länder som har de bästa förutsättningarna. Om handeln begränsas eller fördyras genom tullar blir det ett samhällsekonomiskt olönsamt utnyttjande av resurserna, vilket leder till högre kostnader för samhället i sin helhet och för konsumenterna. På det globala planet leder den ineffektiva resursfördelningen till att länder hindras från att kunna använda sig av sina komparativa fördelar och genom en liberaliserad handel uppnå en ekonomisk hållbarhet. Detta drabbar inte minst producenter i utvecklingsländerna. Det miljöpolitiska målet att reducera utsläppen av växthusgaser bör inte användas till intäkt för att öka produktionen av biodrivmedel. Tvärtom kan detta mål uppnås på ett mer effektivt sätt genom att EU importerar etanol. Även om det skulle vara fysiskt möjligt är det inte samhällsekonomiskt hållbart att på konstlad väg genom tullskydd och olika produktionsstöd driva fram en mindre effektiv produktion inom EU. Enligt de uppskattningar som finns av efterfrågeutvecklingen kommer troligen efterfrågan på biobränslen att öka parallellt med att utbudet på olja stagnerar eller minskar, varför skydd i form av tullar och subventioner knappast behövs, utom möjligen till forskning och utveckling i ett inledningsskede. Om efterfrågan i snabbt industrialiserade länder som Kina och Indien fortsätter att 15 Handelsaspekter på biodrivmedelsområdet (dnr 2007/00109)

14 öka bör produktionen kunna öka utan skydd i form av handelshindrande åtgärder. Om fri handel och marknadskrafterna får råda kommer den produktion som är lönsam att komma till stånd. Målet ur ett samhällsekonomiskt hållbarhetsperspektiv bör därför vara att verka för en eliminering eller kraftig reducering av tullen på etanol. Kollegiet konstaterar alltså att EU genom import av biodrivmedel kan reducera utsläppen av växthusgaser på ett mer kostnadseffektivt sätt än genom att använda inhemskt producerade drivmedel. 4.8 Handel och transporter Kollegiet har i rapporten Handel, transporter och konsumtion: hur påverkas klimatet 16 samt i skriften Handelsperspektiv på närproducerade livsmedel 17 kommenterat frågan om handel och transporter och även gjort en koppling till uppmaningar att handla närproducerat. 14(37) Kollegiet bemötte den intuitiva uppfattningen att ökad handel skadar miljön genom fler och längre transporter och att det därför är bättre att handla lokalt. Kollegiet framförde bland annat att om olika typer av transporter bär sin fulla kostnad, inklusive eventuell kostnad för negativ miljöpåverkan, sker inte fler transporter än vad som är samhällsekonomiskt motiverat och transporterna blir av rätt typ. Men om kostnaderna för transporterna inte inkluderar deras fulla miljöpåverkan, dvs. även s.k. externa kostnader, sker fler transporter och framförallt fel typ av transporter. Kollegiet drog följande slutsatser: Det är viktigt att se på en varas klimatpåverkan ur ett helhetsperspektiv, där transportledet ofta bara utgör en liten del. Hur stor transportledets klimatpåverkan är för en vara beror exempelvis på om den har fraktats med fartyg eller med flyg. En mycket stor del av världshandeln transporteras idag med sjöfart vilket är ett relativt klimatvänligt transportmedel. Studier på livsmedelssektorn visar att huvuddelen av utsläppen från livsmedel ofta sker i produktionen och inte under transporten. Utsläppen i produktionsledet kan skilja sig markant för samma vara beroende på hur den har producerats. Att till exempel köpa en lokalt odlad grönsak, till exempel en tomat, kan verka miljövänligt men behöver inte alltid vara det. Fjärrproducerade varor kan i vissa fall vara ett bättre val för klimatet än närproducerade, trots det långa transportavståndet. Ett sådant exempel är frilandsodlade fjärrproducerade snittblommor eller grönsaker kontra närproducerade odlade i fossilbränsle-uppvärmda växthus. Ett annat exempel är närproducerad frukt som konsumeras utanför 16 Kommerskollegium 2012:3 (dnr 2011/01770) 17 Dnr 2012/00389

15 skördesäsongen, vilket då kan kräva energislukande förvaring, jämfört med frukt importerad från länder med annat klimat. För nötkött spelar transportledets klimatpåverkan genomgående en mycket liten roll i förhållande till själva produktionen, vars klimatpåverkan kan skilja sig stort i olika delar av världen. 15(37) 4.9 Överföring av klimatvänlig teknik År 2009 bad UD Kommerskollegium att göra en sammanställning av frågor på det handelspolitiska området som kan aktualiseras i samband med förhandlingar om utveckling och överföring av klimatvänlig teknik 18. Kollegiets underströk att klimatförhandlingarna inte bör användas för att ändra det handelspolitiska regelverket. Kollegiet framförde: En konkretisering och implementering av eventuella liberaliseringar av klimatvaror och klimattjänster bör göras inom ramen för handelspolitiken. Vidare förordar kollegiet att immaterialrättsfrågor lämnas utanför klimatförhandlingarna. Hänvisningar till rådande regelverk bör räcka och klimatförhandlingarna får inte användas som ett forum för omförhandlingar av andra internationella avtal t ex TRIPSavtalet.19 Utvecklingsländernas deltagande i utformningen av internationella standarder på klimatområdet är betydelsefullt och kan tjäna som en motor för att utvecklingsländernas handel. Utländska investeringar är centrala för att utveckla och sprida miljövänlig och energieffektiv teknologi. Existerande regler i investeringsavtal om icke-diskriminering av utländska investerare och skydd för redan gjorda investeringar måste beaktas Gränsjusteringsåtgärder inom klimatpolitiken I olika sammanhang har framförts förslag om att nationell klimatpolitik riktad mot inhemsk produktion ska kompletteras med koldioxidtullar eller krav på köp av utsläppsrätter (sammantaget kallat gränsjusteringsåtgärder) på import från länder som inte har en lika ambitiös klimatpolitik t.ex. sådana som inte gjort åtaganden om utsläppsminskningar enligt internationella klimatavtal 20. De vanligaste argumenten är att inhemska företag inte ska få försämrad konkurrenskraft av den unilateralt förda klimatpolitiken. Ett annat argument är att man 18 Handelspolitiska problemområden vid utveckling och överföring av klimatvänlig teknik (dnr 2009/00865) 19 Avtal inom WTO om immateriella rättigheter (Agreement on Trade Related Intellectual Property Rights) 20 FN:s klimatkonvention United Nations Framework Convention on Climate Change, UNFCCC från 1992 och dess protokoll bl.a. från partskonferensen i Kyoto 1997 det s.k. Kyoto-protokollet

16 därigenom skall hindra produktion med höga utsläpp från att flytta till länder med lägre utsläppsbegränsningar (s.k. koldioxidläckage). Kollegiet har gjort en analys av juridiska, ekonomiska och praktiska aspekter av sådana åtgärder. 21 Kollegiet framhöll följande beträffande den juridiska bedömningen av WTO-förenligheten av åtgärderna: 16(37) Det första alternativet gäller möjligheten att tillämpa vedertagna GATT-principer om gränsskattejustering även för koldioxidskatter. Huvudfåran tycks dock vara att miljöskatter är en produktionsskatt och således en direkt skatt som inte kan justeras vid gränsen. Det andra alternativet är att kunna visa att en gränsjusteringsåtgärd inte diskriminerar mellan inhemska och importerade varor. Avgörande är om varor som skiljer sig i sina produktionsmetoder, med exempelvis olika utsläpp av växthusgaser, kan anses vara olika varor. Det tredje alternativet gäller möjligheten att rättfärdiga en åtgärd enligt GATT:s undantagsregler för miljö. För att uppfylla förutsättningar måste kunna påvisas att åtgärden utformats för och bidrar till att skydda jordens klimat. Undantaget kräver därutöver att åtgärdens tillämpning inte innebär en godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan medlemmar där samma förhållanden råder eller en förtäckt inskränkning av internationell handel. När det gällde ekonomiska konsekvenser framhölls bl.a. följande: Bland ekonomiska konsekvenser kan noteras att en rad förutsättningar måste vara uppfyllda för att gränsjusteringsåtgärder ska få effekt. En förutsättning är att kompensera inhemska producenter för klimatåtgärders kostnader vid export. Detta för att säkerställa att de inte ska komma i ett sämre läge än sina konkurrenter på de internationella marknaderna. Sådana åtgärder finns emellertid inte med i hittillsvarande förslag till gränsjusteringsåtgärder. När det gäller administrativa effekter konstaterade kollegiet att ett system för gränsjusteringsåtgärder skulle vara svåradministrerat eftersom det torde vara svårt att mäta hur mycket koldioxid utsläppts under produktionsprocessen av varor. Kollegiet ansåg slutligen att det var juridiskt tveksamt att använda WTO:s regler för åtgärder som syftar till att påverka ett annat lands ställningstagande i klimatfrågan. En sådan politik skulle också riskera att alienera USA i förhandlingarna om ett avtal post Kyoto, vilket skulle motverka syftet med åtgärderna. 21 Handel och klimat - juridiska och ekonomiska aspekter av klimatrelaterade gränsjusteringsåtgärder (Kommerskollegium 2009:2) samt rapporten Practical Aspects of Border Carbon Adjustment Measures (Kommerskollegium 2010:5)

17 17(37) 4.11 Miljömärkning Kommerskollegium överlämnade år 2000 en utredning till UD om privaträttsliga krav på den inre marknaden 22. Det konstaterades att privaträttsliga krav kan få handelshindrande effekter på den inre marknaden och att EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet kunde bli tillämpliga bl.a. vid situationer då det förelåg en blandning av privaträttsligt och offentligt agerande. UD gav år 2003 Kommerskollegium i uppdrag att genomföra en förnyad utredning avseende privata och offentliga frivilliga märkesordningar och deras påverkan på den inre marknaden. 23 Kollegiet kom i denna utredning fram till följande: Frivilliga märkningssystem är bra när de på ett enkelt sätt ger vägledning, och därmed ett mervärde, till konsumenterna. Men frivilliga märkningssystem kan ge negativa bieffekter, bl.a. genom att verka kostnadshöjande och orsaka handelshinder. Kollegiet anser att öppenhet i hur de frivilliga systemen är uppbyggda kriterier, prövningsprocess, möjlighet att ansluta sig etc. är en stor fördel för både konsumenter och handelsintressen. Slutligen konstateras att den ofta nationella eller lokala räckvidden av märkningssystemen i sig verkar handelshindrande samt att statliga organ bör vara noga med hur de agerar så att deras egna åtgärder inte ger negativa bieffekter. Kollegiet såg i utredningen olika tänkbara ambitionsnivåer för ett agerande, från bindande regler som reglerar alla aktiviteter inom frivillig märkning eller enbart staters agerande till en uppförandekod eller åtgärder som inte innefattar lagstiftning eller uppförandekod. I utredningen förordade kollegiet att Sverige inriktar sig på att söka någon form av internationell lösning baserat på soft-law i form av en uppförandekod. Kollegiet framförde: Oavsett val av handlingsväg är det en fullständig nödvändighet att det system som utvecklas tas fram i nära samråd med de privata organ som i dag driver etablerade märkningssystem. Anslutna parter måste vara medvetna om, och tvingade att följa, de skyldigheter som följer av TBT-avtalet i WTO. Införandet av en kod för i första hand statliga organ får inte uppfattas som om märkningen i fråga har en särställning innebärande att staten är garant för märkningen. Att undvika att statliga åtgärder snedvrider marknadens efterfrågan av viss märkning måste vara en huvuduppgift vid kodens utformning och dess uppföljning. Kollegiet har också på uppdrag av UD undersökt svenska prioriteringar inför kommande diskussioner i WTO om miljömärkning 24. I utredningen identifierade kollegiet ett antal frågeställningar inför det fortsatta WTO- 22 Privaträttsliga krav på den inre marknaden (dnr 1999/02375) 23 System för frivillig märkning och den inre marknaden (dnr 2003/00418) 24 Svenska prioriteringar inför kommande diskussioner i WTO om miljömärkning (dnr 2002/01197)

18 18(37) arbetet. Det gällde främst om privata, frivilliga system skulle kunna omfattas av TBT-avtalet, om även icke-produktrelaterade märkningar skulle kunna ingå i en utvidgning av TBT-avtalets räckvidd något som kollegiet bedömde som svårgenomförbart. Vidare framfördes: Även gränsdragning mellan produktrelaterad och ickeproduktrelaterad märkning kan vara svår, liksom om märkningen även innefattar sociala och etiska aspekter. Kan marknaden själv åstadkomma en harmonisering och öppenhet och kan kriterierna i ISO serien tillämpas? Hur ska systemen vara utformade för att inte verka handelshindrande och hur påverkas små företag respektive företag i utvecklingsländer av märkningssystemen? I utredningen lämnades också synpunkter inför förhandlingar i Doharundan i WTO: Miljömärkningssystem som utgår från varors livscykelperspektiv förekommer i allt fler länder. Detta har ökat behovet av att tydliggöra relationen till WTO-regelverket, i första hand TBTavtalet, men även GATT:s artikel III om nationell behandling av samma slags varor samt GATT:s artikel XX om allmänna undantag. Obligatoriska miljömärkningssystem omfattas av TBT-avtalets bestämmelser om tekniska föreskrifter vad gäller alla produktionsprocesser (PPMs) som sammanhänger med varuegenskaper. För aspekter som gäller icke-varurelaterade PPMs (NPRPPMs)25 i sådana system är TBT-avtalet inte tillämpligt. Sådana kan då behandlas i kommittén för handel/miljö (CTE). 5 Yttranden inom olika ämnesområden De analyser och resonemang som redovisats i större utredningar har även varit vägledande för ställningstagandena i våra remissyttranden. Under de senaste åren har kollegiet yttrat sig över en mängd remisser med koppling till handel och miljöområdet. I det följande återges ställningstaganden inom en del ämnesområden som ofta förekommit i remisser från regeringskansliet eller olika myndigheter. Det är ingen heltäckande beskrivning utan endast exempel från olika remisser som kollegiet besvarat. 5.1 Klimatpolitik Kommerskollegium har yttrat sig över klimatberedningens betänkande Svensk klimatpolitik (SOU 2008:24). 26 I detta yttrande finns många av kollegiets principiella synpunkter på styrmedel i klimatpolitiken. Dessa synpunkter har framförts i flera senare remissvar samt i olika sammanhang då styrmedel diskuterats bl.a. inom ramen för miljömålsarbetet. Som övergripande synpunkter framförde kollegiet: 25 Non product-related Production and Processing Methods 26 Dnr 2008/00285

19 Principiellt stöder kollegiet användning av styrmedel för att korrigera marknadsmisslyckanden. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, vilka internaliserar miljökostnaderna, ökar förutsättningarna för frihandeln att bidra till en effektiv resursanvändning och välfärdsutveckling. Kollegiet välkomnar internationella lösningar och samordning på EU-nivå. Sverige bör vara pådrivande inom EU och utöva inflytande på det globala klimatsamarbetet. Bindande mål och styrmedel på EU-nivå utvecklas alltmer, vilket innebär att behovet av nationella regler, som kan riskera att fragmentera den inre marknaden minskar. 19(37) I betänkandet behandlas ett antal styrmedel som kollegiet kommenterat på följande sätt: Handel med utsläppsrätter Ett sätt att korrigera marknadsmisslyckanden på klimatområdet är handel med utsläppsrätter. Sådana kan vara utformade på olika sätt. Det gäller exempelvis hur de delas ut, antingen genom gratis tilldelning eller auktionering, samt vilka sektorer som skall omfattas av utsläppshandeln. Användningen av flexibla mekanismer 27 för att uppnå utsläppsmålen ingår också i utformningen av utsläppshandelssystemet. Kollegiet anser i princip att utsläppshandel bör omfatta så många sektorer som möjligt eftersom det är ett kostnadseffektivt sätt att prissätta miljökostnaden. Kollegiet har i tidigare yttranden välkomnat att revideringen av utsläppshandelsdirektivet innehåller en utökning till fler sektorer. Kollegiets uppfattning är att det på lång sikt bör vara ett enhetligt utsläppshandelssystem och att alla sektorer bör ingå för att uppnå enhetlighet och samhällsekonomisk effektivitet. Kollegiet förordar auktionering som tilldelningssystem, eftersom marknadsmekanismerna då används och det inte sker någon konkurrenssnedvridande gratis tilldelning till vissa sektorer. Kollegiet anser att det ska vara möjligt att genom de flexibla mekanismerna vidta åtgärder för utsläppsminskningar i länder och regioner där de kan genomföras till en lägre kostnad. Det globala klimatmålet uppnås därmed på ett kostnadseffektivt sätt. 27 Enligt Kyoto-avtalet finns möjligheter att finansiera utsläppsminskningar i andra länder om det är mer kostnadseffektivt än att minska de inhemska utsläppen. Det finns tre typer av mekanismer, nämligen Joint Implementation (JI), Clean Development Mechanism (CDM) och utsläppshandel.

20 20(37) Koldioxidskatt Ett annat sätt att korrigera marknadsmisslyckanden på klimatområdet är koldioxidskatt, vilket finns i Sverige, men inte i så många EU-länder. Strävan skulle vara att införa sådana inom hela EU, men med tanke på att skatter inte ligger inom gemenskapskompetensen har det inte ansetts vara möjligt att införa en enhetlig koldioxidskatt. Därför har utsläppshandelssystemet setts som mer politiskt möjligt att införa. Kollegiet ser också energibeskattning som ett sätt att internalisera kostnader i form av skador på klimatet och därmed ge tydliga signaler till den som svarar för utsläppen. Kollegiet har yttrat sig över ett antal remisser om beskattning av energi, t.ex. Effektivare skatter på klimat- och energiområdet 28 samt Beskattning av energi Statliga stödåtgärder I yttrandet över Svensk klimatpolitik (dnr 2008/00285) kommenterade kollegiet också förslag om statliga stödåtgärder: Som grundprincip anser kollegiet att statliga stödåtgärder bör undvikas eftersom de kan leda till konkurrenssnedvridningar. Det är viktigt att statliga stödåtgärder ges i ett utvecklingsskede t.ex. av förnybara energikällor för att minska klimatpåverkan. EU har i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (2008/C82/01) uppmuntrat medlemsstaterna att genomföra ett bättre riktat stöd och att göra analyser av effektiviteten i statsstöd till miljöåtgärder. Arbete pågår på många håll för att analysera miljöskadliga subventioner t ex stöd till fossila bränslen och hur det kan avvecklas bl.a. inom det internationella nätverket Friends of Fossil Fuels Subsidies Reform. Syftet är att skapa en större krets av länder som arbetar för att avveckla subventioner till fossila bränslen. Från svensk sida leds arbetet av Miljödepartementet med deltagande från andra departement och myndigheter Klimatstrategier Kommerskollegium har lämnat synpunkter på fyra rapporter inför den svenska kontrollstationen 2004 då klimatpolitiken skulle följas upp. Kollegiet har kommenterat olika förslag till strategier på klimatområdet. I det följande redogörs för några av dessa yttranden. I ett yttrande över svensk klimatstrategi betonade kollegiet vikten av att Sverige spelar en aktiv roll i de internationella klimatförhandlingarna för att söka globala lösningar. 30 Vidare rekommenderade vi att Sverige bör 28 Ds 2009:24, dnr 2009/ Dnr 2011/ Kommerskollegiums kommentar till förslag till svensk klimatstrategi SOU 2000:23 (dnr 2000/01088)