INorrland tycks motståndet mot

Transkript

1 Norrlandskommunernas politiker och tjänstemän är fortsatt kritiska till sprutbyte. Men från att vara öppet negativa uttrycker många nu mer en tveksamhet och i en del fall uppgivenhet. Text och foto Ingert Nilsson Det norrländska motståndet mals långsamt ned INorrland tycks motståndet mot att ge injektionsmissbrukare möjlighet att via vården byta till sig rena injektionsverktyg på väg att malas ned. Kanske sker det under galgen. Men bland de som tidigare varit tydliga motståndare märks nu en viss tveksamhet. Kate Oskarsson, sektionschef för öppenvården i Luleå kommun, är en representant för den förändringen. När man för några år sedan började tala om sprutbyte här i Luleå tyckte jag det verkade helt befängt. Speciellt med tanke på att man inte ens hade det i Göteborg. Men ju mer man lyssnat på smittskyddet förstår jag också deras synpunkter och jag går inte längre i taket. Man vänjer sig och vi måste ju planera för hur vi ska arbeta med landstinget, nu när allt mer av missbruksvården går över till dem. Kate Oskarsson sektionschef på Luleå kommun tycker inte tanken på sprutbyte är lika befängd som hon gjorde när diskussionen kom upp första gången. Ingegerd Svanberg, chef för missbruksvården i Bodens kommun är dock fortfarande en tydlig motståndare som inte övertygats, utan ser sprutbyte som ett hot mot missbruksarbetet. Men man anar en viss uppgivenhet. Det blir förstås sprutbyte här också, men jag vill inte delta i planeringen av det. Så Ingegerd Svanberg har lämnat expertgruppen som arbetar med att ta fram underlaget för en sprutbytesverksamhet i Norrbottens län. Hon tror inte det är möjligt att bygga en verksamhet där man i samma veva som man delar ut sprutor kan motivera till vård för att avsluta missbruket, säger hon. Långt ifrån uppgiven är däremot smittskyddsläkaren i Norrbotten, Anders Nystedt. Han hyser gott hopp om att man snart öppnar en sådan 14 Alkohol & Narkotika Nr 3/2016

2 Tema Sprutbyte Efter 30 år som projekt i Skåne är det dags att sprutbyten kommer igång i övriga Sverige också anser Anders Nystedt, infektions- och smittskyddsläkare i Norrbotten. verksamhet i landets nordligaste landsting. Sverige har ju fått kritik internationellt för att vi har en dåligt utbyggd lågtröskelverksamhet. I alla fall landstingspolitikerna tror jag insett att skademinskande åtgärder får allt större betydelse eftersom vi nu har så bra behandling för hepatit C. Samarbetet mellan infektionskliniken och Beroendecentrum på Sunderby sjukhus, beläget mellan Luleå och Boden, manifesterat i en skademinskande åtgärder får allt större betydelse eftersom vi nu har så bra behandling för hepatit C sjuksköterskebaserad infektionsrond, beskriver han som början till ett sådant lågtröskelställe. Med bäring mot en kommande sprutbytesverksamhet. Varje torsdag sedan slutet av förra året traskar Cia Larsson eller någon annan av sjuksköterskorna på infektionskliniken över till Beroendecentrum för att tillsammans med en sköterska på beroendeavdelningen gå igenom nyinskrivna patienter. Den här torsdagen har man noterat tre inneliggande patienter med sedan tidigare konstaterad hepatit C. Två av dem ska man be komma till infektionsmottagningen, en av dem ska infektionssköterskan uppsöka på Ω Alkohol & Narkotika Nr 3/

3 Man har ju kört en pilot i Skåne i över 30 år nu. Nu är det väl ändå dags att vi andra kommer efter beroendeavdelningen. Fyra inneliggande patienter ska erbjudas hepatit A och B vaccinering. Vi går till avdelningen och vaccinerar medan de ligger inne. Där får vi möjlighet att prata om hepatit C, hur man skyddar sig och följa upp patienter som vi tappat bort säger Cia Larsson. Hon berättar om flera återfunna patienter, patienter som fått en hepatit C konstaterad för flera år sedan, men sedan aldrig kommit på återbesök. Det var många vi tappade, som inte kom på våra kallelser för ny provtagning och kontroll och andra som aldrig testats. Bland dem som nu får substitutionsbehandling är det flera vi fått kontakt med igen i och med ronden, berättar en entusiastisk Cia Larsson. Kallelse att komma på provtagning en viss tid fungerar inte alltid på den här gruppen, där många knappt har en fast adress. Så vi har helt enkelt börja uppsöka våra patienter där de finns. Till och med februari i år har Cia Larsson och hennes kollegor via den gemensamma ronden träffat ett 50-tal patienter, som man nu har en vårdplan för. Alla är inte infekterade med hepatit C, men i behov av vaccinering mot A och B och återkommande provtagning för hepatit C. Alla patienter som skrivs in på beroendeavdelning erbjuds provtagning var sjätte månad. Nu gäller det bara att vi ska orka hålla igång det här samarbetet, så det inte rinner ut i sanden. Det tar mycket arbetstid och vare sig vi eller Ann-Christin Åberg chef på Beroendecentrum anser att möjligheterna till sprutbyte är viktigt för att minska smittspridning. beroendesidan har fått några extra resurser, säger Cia Larsson. Och så hoppas vi förstås att vi snart får möjlighet att erbjuda rena injektionsverktyg, säger Cia Larsson, och Ann-Christin Åberg chef för Beroendecentrum håller med. Hur ska då en sprutbytesverksamhet organiseras i ett län med relativt få missbrukare, beräkningarna landar på ett par-trehundra, med långa avstånd? Vi har bland annat diskuterat ambulerande verksamheter liknande bokbussen, säger Anders Nystedt. Men han tippar att man landar i ett lågtröskelställe kopplat till Sunderby sjukhus och det redan pågående samarbetet mellan infektions- och beroendevården. Kanske kan man också få igång en försöksverksamhet med en filial på någon öppenvårdsmottagning i länet, spekulerar han. Man har ju kört en pilot i Skåne i över 30 år nu. Nu är det väl ändå dags att vi andra kommer efter. Landstingspolitikerna har bett en arbetsgrupp ta fram ett förslag före midsommar. I direktivet står att man vill att verksamheten ska ske i samverkan med en kommun. Vilket idag tycks vara stötestenen. Men Andreas Nilsson, utvecklingssjuksköterska på Beroendecentrum hoppas ändå att man kan vara igång vintern 2016/17. Jag tror vi lyckas övertyga landstingspolitikerna att dra igång även utan kommunerna. Man brukar ju säga att det är bättre att be om förlåtelse än tilllåtelse. Den taktiken tror jag bör gälla för landstinget i det här fallet. Västerbotten är det landsting i Norrland där sprutbyte verkar ligga närmast i tiden. Här har smittskyddsläkaren Stephan Stenmark drivit frågan sedan februari Men nu är en politisk process igång, även om vi inte sett några beslut ännu. Landstinget har tagit ett så kallat inriktningsbeslut och frågat Umeå kommun om man vill kliva på tåget. Det informella svar vi fått är att man avvaktar, säger landstingsrådet Karin Lundström (S). Vår plan är att vi ska starta i Umeå, eftersom det är länets största stad och vi vill ha med kommunen i ett samarbete, även om det efter årsskiftet troligen inte kommer att behövas. Stephan Stenmark tycker liksom Karin Lundström att beslutet och ansvaret för sprutbyte bör ligga på 16 Alkohol & Narkotika Nr 3/2016

4 Tema Sprutbyte landstingen utan kommunalt veto. Men vi kan inte agera utan något samarbete med kommunen. Det behövs en samling kring de här människorna. En sådan här mottagning skulle ju också kunna agera som en inslussning till behandlingshem, menar Stephan Stenmark. Umeåpolitikernas generella inställning kan kanske beskrivas som att de gått från negativa till tveksamma, säger han. Men då tänker han knappast på Igor Johansson, moderat, som jämför sprutbyte med att dela ut verktyg till inbrottstjuvar. Tidigare propåer har alltid blivit nedröstade av kommunen. Men nu ska de ju ta bort det kommunala vetot, så då kan det ju bli av i alla fall, konstaterar han. De tveksamma är främst socialdemokraterna, som styr kommunen, och som tillsammans med moderater tidigare agerat för att något sprutbyte inte kommit igång. Och frågan från landstinget är som sagt tills vidare bordlagd. Innan vi säger ja till ett samarbete, behöver vi bland annat få klarlagt vad som händer med lagstiftningen, säger Andreas Lundgren (S), ordförande i individ och familjenämnden. Säg att någon vuxen med hemmavarande barn hämtar ut sprutor? Då finns en anmälningsplikt utifrån socialtjänstlagen, men vad händer om det samtidigt finns en tystnadsplikt på sprutbytesverksamheten? Ulrika Hedman, vänsterpartist, som motionerat för en sprutbytesverksamhet i Umeå, håller med om att det är viktiga frågor som behöver klaras ut. Men som inte hindrar ett positivt beslut från kommunens sida. Det håller Andreas Lundgren inte med om utan menar att man Ω Infektionssköterskorna Barbro Karlsson (sittande) Cia Larsson (vit rock) och Anita Sundström har genom den gemensamma ronden med sköterskor på beroendemottagningen utvecklat möjligheterna att följa upp patienter med hepatit C. Utvecklingssjuksköterskan Andreas Nilsson på Beroendecentrum på Sunderby Sjukhus i Norrbotten hoppas att landstinget startar sprutbyte även utan kommunernas medverkan. Alkohol & Narkotika Nr 3/

5 Då använder man de man har tills de är så trubbiga att det inte går längre. Och till sist delar man måste få klarhet i lagstiftningsfrågorna innan man säger ja. Man ska ju ha klart för sig att det här i första hand är en smittskyddsoch hälsofråga. Utifrån ett socialpolitiskt perspektiv är den ganska liten. I vår kommun är injicerande missbrukare inte något jätteproblem. Det viktiga för oss är att hålla fast vid en restriktiv narkotikapolitik och att ett eventuellt sprutbyte inte ska ses som harm reduction. Medan Norrbotten och Västerbotten är på bollen, med ett engagerat smittskydd som drivit frågan under flera år, tycks en sprutbytesverksamhet betydligt längre bort i Västernorrland, Jämtland/Härjedalen och Gävleborg. I Västernorrland är det idag inte någon som driver frågan vare sig från politikerhåll eller vårdens sida. Enligt smittskyddsläkaren Hans Boman dog frågan 2006, då han blev uppringd av landstingsstyrelsens dåvarande ordförande som talade om att något sprutbyte inte var aktuellt. Sedan dess har vare sig Hans Boman eller någon annan tagit upp den heta potatisen. Hittills. I Jämtland/Härjedalen är situationen liknande. Smittskyddet gjorde för något år sedan, på vår begäran, en beskrivning av läget, säger Håkan Gadd som då var chef för psykiatrin i regionen. Vi kunde då konstatera att det handlade om ett väldigt litet antal individer som injicerade, högst kanske något tiotal. Slutsatsen som vi tjänstemän och politikerna drog var att det inte fanns skäl att starta en sådan verksamhet här. Michael Widerström som är smittskyddsläkare i regionen menar att man trots det påstått låga antalet injicerande missbrukare har ett antal nya anmälda fall av hepatit C varje år. Förra året var de 24 stycken. Så det är något som inte stämmer. I Gävleborg beskriver regionrådet, centerpartisten Hannah-Karin Linck, det som att man precis börjat resan. Det här är en känslomässigt mycket laddad fråga, där det i alla fall inte i den här regionen finns några tydliga partiskiljande linjer. Vi förstår ju att regeringen anser att det är hög tid att den här verksamheten kommer igång, både utifrån rätten till en jämlik vård och för att minska smittspridningen. Inom hälso- och sjukvårdsdelegationen har man precis börjat informera sig. Men någon arbetsgrupp för att förbereda ett sprutbyte är långt borta, även om politikerna har träffat representanter för sprutbytet i Stockholm och regionens smittskyddsläkare för information. Men det finns ju också en missbruksaspekt på frågan, säger Hannah- Karin Linck. Så till nästa informationsträff har politikerna bjudit in Johnny Gustavsson, drogsamordnare i Gävle. Och han är som många inom den kommunala socialtjänsten kritisk. Missbrukare har förstås rätt till samma vård och hälsa som andra medborgare i samhället. Och det arbetar vi med. Men att det också skulle innefatta möjligheten till gratis och rena injektionsverktyg är han skeptisk till. I Malmö har man inte kunnat visa på minskad hepatit C, trots 30 år med sprutbyte. Och istället för en lågtröskelverksamhet där sprutor och kanyler delas ut också till 18-åringar, utan att man är skyldig att meddela kommunen, skulle kommunen med en utökad uppsökande verksamhet ha samma möjligheter att jobba med motivation som landstingsstyrda lågtröskelställen med sprutbyte. Det är hans budskap till landstingspolitikerna. Så även om motståndet sakta men säkert mals ned, dröjer det innan sprutbytesverksamhet kommer igång i de nordligaste länen. I väntan på det antar jag att man gör som jag gjorde, man stjäl på sjukhus och vårdcentraler eller försöker beställa på nätet. Men det tjorvar till sig ibland och man får inte sitt paket, berättar Josefin, verksam inom Brukarföreningen i Piteå i Norrbotten. Då använder man de man har tills de är så trubbiga att det inte går längre. Och till sist delar man Josefin är ett fingerat namn. 18 Alkohol & Narkotika Nr 3/2016