Patienters upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen - en litteraturstudie

Transkript

1 EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ I VÅRDVETENSKAP VID INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP 2010:2 Patienters upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen - en litteraturstudie Magnus Karlsson Per Anders Persson

2 Uppsatsens titel: Författare: Ämne: Nivå och poäng: Kurs: Patientens upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen - en litteraturstudie Magnus Karlsson & Per Anders Persson Vårdvetenskap Magisternivå, 15 högskolepoäng Anestesisjuksköterskeutbildningen Handledare: Examinator: Björn Ove Suserud Angela Bång Sammanfattning Att behöva opereras kan vara en stor händelse i många människors liv. Det kan både vara positiva och negativ orsaker till operationen. Oavsett operationstyp eller syfte för operationen så skall patienten behandlas och vårdas på ett värdigt och professionellt sätt. Författarna till studien anser att den perioperativa vårdprocessen ger patienten möjlighet att vårdas på ett bra sätt. Syftet med studien är att belysa patienters upplevelse av den perioperativa vårdprocessen. Metoden som användes var en litteraturstudie baserad på kvalitativa, vetenskapliga studier. Litteratursökningen gjordes både manuellt och i databaserna Cinahl, Medline, och Pubmed. Analysen av artiklarna är gjord efter Evans (2002) innehållsanalysmodell och resultatet presenteras i fyra övergripande teman med tillhörande subteman. Resultatet beskriver att de flesta patienter har positiva upplevelser av vårdandet när en och samma sjuksköterska följer dem genom den pre, intra och postoperativavården. Disskussionen belyser för och nackdelar med den perioperativa processen, samt sjuksköterskans roll utifrån organisation och arbetssätt. Konklusionen ger en sammanfattande bild av innehåll och fynd i studien. Nyckelord: Periopertive, care, nursing, anesthesia, patiensexpressions och patientsexperiences, perioperative period, perioperative dialogue, qulitativ method

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Upplevelser inför operation 1 Den perioperativa vårdprocessen 3 Den perioperativa vårdprocessens faser 3 Preopertiv fas 3 Intraoperativ fas 5 Postoperativ fas 5 PROBLEMFORMULERING 6 SYFTE 7 METOD 7 Litteratursökning 7 Urval 8 Analys 8 RESULTAT 10 Oro inför en operation 11 En nära relation utvecklas 12 Skapar förtroende 12 Någon som bryr sig 13 Samtalen ger hopp 14 Sjuksköterskan finns för mig 14 Det finns en samhörighet 14 Dialogen skapar trygghet 15 Sjuksköterskan är kompetent 16 Löfte om återträff 16 DISKUSSION 17 Metoddiskussion 17 Resultatdiskussion 19 KONKLUSION 22 REFERENSER 23 Bilaga I Bilaga II

4 INLEDNING Specialistutbildningen till anestesisjuksköterska, är till stora delar fokuserad kring den perioperativa vårdprocessen. Där framhålls vikten av ett pre-, intra- och postoperativt samtal med patienten som skall opereras. Att genomgå en operation kan vara en upplevelse som skapar oro, ångest och rädsla. Vi tror att upplevelsen går att förbättra om vården utförs enligt den perioperativa vårdprocessen. Efter vår verksamhetsförlagda utbildning på en medelstor operationsavdelning, på ett svenskt sjukhus, har författarna till denna uppsats uppmärksammat att personal ur alla olika kategorier gör sitt yttersta för att tillgodose patientens behov, men att den perioperativa vårdprocessen inte genomförs i sin helhet vilket också betyder att det vanligen inte finns någon planerad struktur för att möta patientens behov i de olika faserna. Som anestesisjuksköterska ges man helt enkelt inte den tid som behövs för att uppsöka patienten innan operationen och inte heller efter operationen. Vår uppfattning är att man som anestesisjuksköterska gärna skulle vilja samtala med patienten innan operationen för att kunna ge en så god vård som möjligt under själva operationen, och även träffa patienten efter operationen för att följa upp sitt omvårdnadsarbete. Vår uppfattning är att den perioperativa vårdprocessen också utförs på förberedelserummet, där anestesisköterskan förbereder patienten samtidigt som frågor ställs och patienten optimeras för operation. Det borde gagna både patient och sjuksköterska att arbeta utifrån den perioperativa vårdprocessen, och vi vill därför via vår litteraturstudie belysa patientens upplevelse av vården i denna process. BAKGRUND I följande bakgrund beskrivs först tidigare studier om patienters upplevelser inför operation utifrån generella studier utan definerad perioperativ processmodell. Därefter följer en beskrivning av den perioperativa vårdprocessen utifrån dess vårdvetenskapliga modell. Upplevelser inför operation Ett flertal studier visar att patienter generellt anser det påfrestande att behöva opereras. Hovind (2005) skriver att rollen som operationspatient är främmande för de flesta, att vara patient är en ovan situation och en ny roll. De flesta som skall få anestesi känner sig spända, osäkra och att situationen är oförutsägbar. Halldin & Lindahl (2005) skriver att en operationsavdelningen är en mycket speciell vårdenhet, där patienten vistas under kort tid. Oavsett form av operation så är situationen en stor och kanske skrämmande händelse för patienten vilket ställer stora krav på omvårdnaden. Beddovs (1997) illustrerar i sin studie att patienterna har en stor oro redan innan ankomst till sjukhus och före sin operation. Han beskriver vikten av att nå patienten med information, trots svårigheterna som oron medför. 1

5 Ångest och stress är en normal reaktion för preoperativa patienter. Man har dock funnit intresse kring ångest och stressens effekt på resultatet av kirurgin. Nivåerna av oro kan påverka patientens svar på bedövningsmedel och smärtlindring vilket belyser vikten av att vårdpersonalen hanterar patientens ångest (Pritchard, 2009). Även oro och ångest är en normal reaktion hos preoperativa patienter. Sjukhusvistelse i allmänhet och kirurgiska ingrepp i synnerhet kan skapa höga nivåer av oro och ångest. Även rädsla för det okända och förlust av kontroll skapar ångest. Ångest orsakas av en mängd faktorer. Kirurgiskt ingrepp, narkos, tidigare upplevda konsekvenser av kirurgi, erfarenheter av familj och vänners upplevelser av operation, påverkar. Detta kan leda till ökad spänning, oro, nervositet och aggressivitet. Ångest är en subjektiv känsla som kan påverkas av ålder, kön, typ av kirurgi, tidigare sjukhuserfarenheter och förmåga att hantera stressade situationer (Pritchard, 2009). Mitchell (2003) menar att anestesin, följder av operationen samt tid för återhämtning efter operation var betydande orosmoment för patienterna. Betydelsen av information preoperativt var viktig för att eliminera oron. I Leinonens (1996) studie framkom att patienter var mycket oroliga. Smärta samt misslyckad anestesi var de främsta orsakerna till oro och ångest under operation. I Rhodos, Miles, Pearsons (2006) studie framkom att patienterna upplevde ångest då de trädde in på operationsavdelningen, den operativa miljön skapade känslor av obehag. Patienterna i studien kände en maktlöshetskänsla, ökad sårbarhet och ångest. Patienterna efterlyste att sjuksköterskan skulle vara lyhörd för deras önskemål och behov, att vara där för dem då de kände maktlösa. Vilket skulle minska patienternas oro och ångest. Patienterna efterlyste att behandlas med värdighet och respekt. Anestesi och operativa ingrepp kan, enligt Zetterlund (2000), ge olika obehagsupplevelser så som stress, smärta, illamående, trauma, förlust av eget bestämmande över sin situation, rädsla och ångest inför förlust av livskvalité och förlust av livet själv att dö. Han menar dock att sjuksköterskans samtal kan förmedla styrka inför en situation som patienten tycker känns svår. Holm & Hansen (2000) menar att det finns patienter som har så stor ångest att de inte kan tala om det, klarar de inte att behärska ångesten före en operation, får de i regel problem postoperativt. Rawal (1999) belyser vikten av att minimera patientens oro och ångest, före operationen. Han menar att en förberedd och välinformerad patient kan hantera situationen bättre, med minskat behov av smärtlindring som följd. Att vara väl informerad, förberedd och känslomässigt motiverad för den behandling man skall genomgå ger en form av kontroll, skriver Frithiof (1998) som anser att det kan vara oerhört förödande för patienten om de berövas denna känsla av kontroll. Avslutningsvis menar Hovind, (2005) att patienten anländer inte till sjukhus som ett oskrivet blad, utan har på förhand bildat sig en uppfattning kring sin operation. Denna uppfattning kan vara viktig för vårdpersonal att bli delaktig i. På så sätt kan man skapa förutsättningar för att hjälpa personen att uppleva att han kan klara av situationen. 2

6 Den perioperativa vårdprocessen Den perioperativa vårdprocessen är enligt Lindwall & Von Post (2000) ett systematiskt sätt att reflektera över patienters behov och önskningar i samband med en operation. Processens mål är optimal hälsa. Författarna beskriver innebörden av den perioperativaprocessen som en anestesi- eller operationssköterskans pre-, intra- och postoperativa samtal med den patient vars operation hon skall vara delaktig i. Målet med den perioperativa vården är enligt Lindwall & Von Post (2000) att skapa förutsättningar för värdig vård, att skydda patientens värdighet och att göra vården säker. Hovind (2005) syn på den perioperativavårdprocessen belyser att vården, så långt som möjligt, bör utformas och genomföras i samråd med patienten. Anestesisjuksköterskan ska därför medvetet och strukturerat använda den tid då patienten är vaken till att ge individuell omvårdnad, baserad på den enskilde individens behov. Enligt Hovind räcker det inte med att visa intresse och medkänsla. Anestesisjuksköterskan måste förmedla detta med röst, blickar, ansiktsuttryck, gester, beröring, kroppsställning och avstånd. De faktorer som är viktiga för hur patienten upplever tiden alldeles före anestesin är hur anestesisjuksköterskan använder sin tid tillsammans med patienten. Vilket intryck hon ger vid det första mötet, att anestesisjuksköterskan visar att hennes tid och uppmärksamhet är till för patienten, att professionell säkerhet och tillit förmedlas genom att använda rösten och uttrycka lugn, kraft och intresse samt att inte visa sig stressad. Anestesisjuksköterskan bör alltså vara klar med de praktiska förberedelserna, så att ett planerat samarbete med anestesiläkare, operationssjuksköterska och kirurg direkt är genomförbart (Hovind, 2005). Perioperativvård innebär enligt Lindwall & Von Post (2000) även att en och samma sjuksköterska besöker patienten i ett pre- och postoperativt samtal och är med under operationen. Lindwall & Von Post (2000) skriver att den perioperativavårdlärans grundantaganden är följande: - Det perioperativa vårdandet är en vårdprocess, som grundar sig på mänskliga värden som godhet, omtanke, välbefinnande, kärlek och är en samverkan mellan konst, teknologi och vetenskap. - En perioperativ sjuksköterska skall i sitt vårdande skydda patientens värdighet, lindra lidande och hjälpa patienten att uppnå en högre grad av hälsa och välbefinnande. (a.a. sid 13 ) Den perioperativa vårdprocessens faser Här följer en beskrivning av en vårdvetenskaplig modell utifrån de ingående faserna. Preopertiv fas Målet med vårdandet i den preoperativa fasen är enligt Lindwall & Von Post (2000) att lägga grunden för en vårdande relation. Att utveckla en vårdande relation är sjuksköterskans ansvar och hennes bekräftelse till patienten att just denne är i fokus. I denna relation skapas utrymme där patienten får möjlighet att uttrycka sina aktuella 3

7 problem, sina behov, begär och innersta längtan, där målet är att patienten och sjuksköterskan skall dela kunskaper och erfarenheter med varandra, ge och ta emot från varandra. Enligt Rudolfsson. Ringsberg & Von Post (2003) så handlar den preoperativa fasen om att sjuksköterskan uppsöker sin patient dagen före den planerade operation. Detta kan ske på den avdelning patienten är inskriven på. Möte skall leda till att sjuksköterskan etablerar en dialog om patientens idéer kring operationen. Syftet med dialogen är att sjuksköterskan och patienten tillsammans skall kunna planera den omvårdnad som skall genomsyra det kommande operationsförloppet. Lindwall & Von Post (2000) belyser även att ett preoperativt samtal skall ske dagen före operation eller i god tid innan det att premedicinering ges, samt innan patienten byter om till operationskläder. Det kan vara på en vårdavdelning eller i ett rum där den dagkirurgiska patienten väntar. Patienten skall ges möjlighet att känna sig som en hel människa, inte som någon som förvirrats av mediciner eller berövats sina yttre attribut, såsom personliga kläder. De preopertiva samtalet bör enligt Hovind, (2005) inbjuda till dialog snarare är monolog. Därför skall öppna frågor ställas, som inte bara kräver ja eller nej till svar. Sjuksköterskan måste avsätta tid till samtalet då många patienter är rädda för att vara till besvär och lägger fort märke till om personalen verkar ha ont om tid. En bra utgångspunkt kan vara att fråga vilka tankar patienten har kring bedövningen. Dessutom måste det finnas utrymme för individuell uppföljning. Denna metod vid preoperativa besök ger enligt Hovind, (2005) anestesisjuksköterskan tillfälle att bedöma patienterna i en situation utan alltför mycket spänning och stress, där patienten som regel bär privata kläder och inte är så präglad av rollen som patient och framförallt inte är påverkade av premedicinering. Det beskrivna förfaringssättet gör det lättare för sjuksköterskan att identifiera patientens behov av information samt att bedöma vad som är viktigt för den enskilda individen. Vikten av att kunna träffa sin patient på ett neutralt sätt belyser även Vujnovich (2008) som kom fram till att patienten känner av sjuksköterskans ansiktsutryck samt tonen i rösten. Författaren framhåller att man bör etablera relationen till patienten baserad på tillit, empati och en öppen tvåvägskommunikation. De konversationer man skall ha med patienten bör ske på en enskild plats och inte i ett rum med sex bäddar. Att ha samtalet på enskilda platser gör att patienten kan ta upp mer komplexa undringar. Sammantaget skall den preoperativa fasen enligt Lindwall & Von Post (2000) leda till att sjuksköterskan samlar data genom att lyssna till patientens berättelse, tolka data, och därefter planera vården tillsammans med patienten. Hur vården planeras är beroende av sjuksköterskans kunskaper, erfarenheter och hennes sätt att se på människan. Sjuksköterskans uppträdande kommer att vara avgörande för hur patienten kommer att erfara den periopertiva vården. Vidare skriver Lindvall och von Post att ett preoperativt samtal aldrig får förväxlas med information till patienten eller utfrågning för att fylla i ett formulär. Därmed inte sagt att ett preopertivt samtal inte kan innehålla information. Det preopertiva samtalet skall vara en öppen dialog där sjuksköterskan och patienten bidrar med sig själva. 4

8 Om patienten får en god preoperativ omvårdnad kan, enligt Holm & Hansen (2000), negativa upplevelser minskas och patienten får då bästa möjliga utgångsläge för operationen. Sjuksköterskan kan ge råd och hjälp att hantera patientens stress, söka smärtlindring och återfå bästa möjliga funktion. Oavsett operationstyp är det viktigt att sjuksköterskan gör en ordentlig bedömning av patienten preoperativt för att senare kunna ge patienten bästa möjliga intra- och postoperativa omvårdnad. Intraoperativ fas Enligt Lindwall & Von Post (2000) så påbörjas den intraopertivafasen när patienten tas emot av anestesi- eller operationssköterskan på operationsavdelningen och avslutas när patienten överlämnas till en sjuksköterska på den postoperativa avdelningen eller uppvakningsavdelningen. Den intraoperativafasen kan, beroende på operationens omfattning, vara från mindre än en timma upp till flera timmar, men oavsett tidsperspektiv skall den alltid innehålla ett intraoperativt samtal. Den intraoperativa fasen utgörs av det planerade mottagandet, uppläggningen på operationsbordet, kroppens tvagning och den anestesiologiska fasen. I den intraoperativa fasen har patient och sjuksköterska en konversation. Syftet med denna dialog är enligt Rudolfsson, Ringsberg & Von Post (2003) att ge den vård som sjuksköterskan och patienten kommit fram till. Sjuksköterskan kontrollerar om det avtal de kommit fram till dagen innan, under de preoperativa samtalet, hade förståtts av dem båda. Om de är överens så förklarar sjuksköterskan under förfarandet vad hon gör och varför, därmed undviker hon att besvära en premedicinerad och kanske dåsig patient med fler frågor än nödvändigt. Rudolfsson, Ringsberg & Von Post (2003) skriver att genom etableringen av en preoperativ dialog så är sjuksköterskan väl förberedd för vårdandet i den intraoperativa processen, vilket innebär att både sjuksköterskan och patienten är välinförstådda i vad som komma skall. Sjuksköterskan vet vad patienten har för förutsättningar och utifrån det har hon kunnat förbereda sig, på ett förhoppningsvis bra sätt. Detta innebär enligt Rudolfsson, Ringsberg & Von Post (2003) att sjuksköterskan kan vara mer personlig i mötet med patienten, i jämförelse med om en preoperativ dialog inte hade genomfört. Sjuksköterskan behöver inte i så stor omfattning tala kring medicinska frågor utan mer kring personliga företeelser som de hade pratat om dagen innan. Postoperativ fas Den postoperativa fasen är den avslutande delen i den perioperativa vården (Lindwall & Von Post, 2008). Patienten överlämnas till en postoperativ avdelning. Men kontakten avslutas inte definitivt där. Den perioperativa sjuksköterskans vårdande skall avslutas med en postopertiv dialog. Denna kan ske antingen på den postopertivaavdelningen, på en vanlig vårdavdelning eller via telefonkontakt. I denna fas utvärderas hela den perioperativa vårdprocessen, vad som var bra respektive mindre bra, om man nådde upp till gemensamma mål, om patienten upplevde kontinuitet i vården samt hur patienten 5

9 erfor sin nyopererade kropp. Patienten och sjuksköterskan får möjlighet att tacka varandra och här avslutas den perioperativadialogen och vårdprocessen. Denna postoperativa dialogen äger som tidigare nämnts rum efter operationen. Enligt Rudolfsson, Ringsberg & Von Post (2003) bör den äga rum dagen efter operationen. Syftet med denna dialog är dubbelt. För de första är det en möjlighet för sjuksköterskan att ta reda på hur patienten känner sig efter operationen. För det andra får sjuksköterskan en möjlighet att utvärdera sitt eget arbete tillsammans med patienten. En postoperativ plan bör enligt Vujnovich (2008) ha diskuterats fram tidigare i processen. Detta förbereder patienten för vad som kommer att hända efter operationen, samt vilka åtgärder som behöver vidtas för att patienten skall känna oberoende, vilket underlättas om sjuksköterskan uppmuntrar och stödjer patienten direkt efter operationen. Rudolfsson. Ringsberg & Von Post (2003) skriver att i den postoperativa dialogen träffas sjuksköterskan och patienten och samtalar om hur dem har upplevt operationen och omvårdnaden. Tillsammans med patienten kan sjuksköterskan utvärdera hur omvårdnadsplanen har fungerat. Sjuksköterskan får också möjlighet att uppleva patientens personliga uppskattning och feed back, vilket enligt studien ger sjuksköterskan styrka och energi att gå vidare i sitt arbete. PROBLEMFORMULERING Att genomgå ett operativt ingrepp kan för patienten vara en svår upplevelse. Tidigare forskning visar att patienten ofta upplever stress oro och ångest. Vissa patienter upplever även en känsla av att inte ha kontroll över sin situation. Anestesisjuksköterskans omvårdnadsarbete har därför under senare år fokuserat kring den perioperativa vårdprocessen. En vårdform som bygger på att anestesisjuksköterskan är med sin patient i de pre-, intra- och postoperativa skedet. Under vår studietid, så ingick i den del av utbildningen som var klinisk, att man skulle följa en patient i hela den perioperativa vården. Denna metod gav både patienten och oss som kommande anestesisjuksköterskor tid och möjlighet att vara så välförbered som möjligt inför patientens operation. Vi upplevde att patienten var nöjd, samt att vi som sjuksköterskor uppnådde en positiv känsla av att följa en patient genom hela vårdprocessen. Vi uppmärksammade att på den vårdavdelning där vår kliniska utbildning genomfördes, fanns normalt sett inte tiden att följa patienten enligt den perioperativa vårdprocessen. Vi ställde oss därmed ett antal frågor. De frågor vi ställde oss var: Hur upplever patienterna mötet med den perioperativa vården och hur är upplevelsen i de olika faserna? Hur gynnar processen patienten? Minskar oro, ångest och rädsla inför operation? Leder processen till en mer välmående patient, både fysiskt och psykiskt, en mindre rädd patient som förstår och kan hantera sin situation? Förhoppningen i föreliggande examensarbete är att via en litteraturstudie belysa patienters upplevelse kring den perioperativa vårdprocessen. Om man genom vetenskapliga artiklar kan beskriva och analysera hur patienter upplever sin operation, borde det kunna föranleda ett ökat intresse och utveckling, med en eventuell ökad tillämpning av den perioperativa vårdprocessen. 6

10 SYFTE Syftet med studien är att belysa patienters upplevelse av den perioperativa vårdprocessen. METOD Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie. Detta angreppssätt har använts för att belysa patientens upplevelse kring att vårdas i den perioperativa vårdprocessen. Forsberg & Wengström (2008) framhåller i sin litteratur att kvalitativa forskningsmetoder är en gemensam beteckning på sådana metoder som syftar till att beskriva eller att tolka ett fenomen och dess egenskaper så noggrant som möjligt. Syftet med kvalitativa metoder kan dessutom vara att förstå och förklara fenomen, erfarenheter eller upplevelser. Vilket delvis har varit avsikten med föreliggande litteratur studie. Litteratursökning De databaser som använts för litteratursökningen är Cinhal, Medline samt PubMed. I detta arbete har även manuellsökning använts. Forsberg & Wengström (2008) skriver att manuell sökning kan ske på olika sätt. När man hittat en intressant artikel, som rör problemområdet, bör det första steget vara att göra en sekundärsökning genom att studera referenslistan. Där finner man andra artiklar som berör ämnet. Ett annat sätt att söka information är att läsa innehållsförteckningen i en tidskrift som publicerar vetenskapliga artiklar, inom det valda ämnesområdet. Inledningsvis var litteratursökningen inte så specificerad, tanken var att få en överblick över publicerad litteratur kring vårt valda forskningsområde. Det finns en stor mängd publicerat material kring den perioperativa vårdprocessen. Efter hand avgränsades vår sökning till studier om patientens upplevelse kring processen. Då minskade omfattningen på publicerad litteratur betydligt. För studien användes en systematisk litteratursökning som enligt Forsberg & Wengström (2008) handlar om att ha en systematisk ansats för att hitta publicerad information, som ska ingå i undersökningen. En genomgång av litteraturen kan ses som en kritisk och viktig del av forskningsstudien. Det vanligaste sättet att genomföra en litteratursökning är att söka med speciella ämnesord och nyckelord i olika databaser. Sökorden som använts i olika kombinationer är: Periopertive, care, nursing, anesthesia, patiensexpressions och patientsexperiences, perioperative period, perioperative dialogue, qualitativ method 7

11 Urval Sökorden resulterade i ett brett utbud av artiklar och litteratur lästes utifrån studiens syfte. Efter att ha selekterat bort de artiklar som inte hade ett perioperativt omvårdnadsperspektiv, alltså de artiklar som ansågs vara för medicinskt influerade, så fann vi ett överskådligt och användbart antal artiklar kvar (se Bilaga 1). Det fanns ett antal artiklar som hade ett tydligt omvårdnadsinnehåll, men som inte berörde området kring patientens upplevelse av den perioperativa vårdprocessen. Eftersom syftet preciserades i förhållande till vad arbetet skulle belysa kunde många artiklar selekteras bort. De inklusionskriterier som använts i studien bestod i att artiklarna skulle vara engelska eller nordiska. De fanns även en förhoppning att artiklarna skulle vara publicerade efter år 2000, vilket kunde infrias. Artiklarna skulle även ha ett abstract samt vara vetenskapligt granskade (peer reviewed). Ingen hänsyn togs till inom vilka operationsområden patienterna i studierna tillhörde, vilka åldrar patienterna hade eller vilken nationalitet de hade. Tanken med detta var att få en överskådligare beskrivning av patientens upplevelse kring den perioperativa vårdprocessen. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Forsberg & Wengström (2008), vilka framhåller att kvalitetsbedömningen bör, minst omfatta studiens syfte och frågeställningar, design, urval, mätinstrument, analys och tolkning. Dessutom kan studiens publiceringsår ge viktig information. De vetenskapliga artiklar som verkade överensstämma med studiens syfte valdes ut och artiklarna lästes noggrant igenom av båda författarna. De artiklar som berörde patientens upplevelse kring den perioperativa vårdprocessen, överensstämde med våra inklusionskriterier och var förenliga med Forsberg & Wengströms (2008) kvalitetskrav, inkluderades i studien. Resterande artiklar exkluderades då de inte uppfyllde studiens syfte. Forsberg & Wengström (2008) menar att ett strategiskt urval görs då forskaren vill förvissa sig om en variation i svaren. Det strategiska urvalet innebär att identifiera speciella urvalskriterier av teoretisk betydelse för studien och sätta naturliga gränser mellan vilka studier som ska inkluderas, och varför. Detta innebär att urvalet utgör ett vissa karakteristika, t ex att de genomgår eller har genomgått upplevelser av de fenomen som forskaren vill studera. De artiklar som tillsynes kunde ligga till grund för arbetets resultat, granskades kritiskt, enligt Evans (2002) modell för innehållsanalys. Detta gjordes för att verkligen se om relevansen utifrån vårt syfte fanns där. Slutligen resulterade artikelgranskningen utifrån syfte, inklusionskriterier och relevans i sju artiklar som låg till grund för vårt resultat. Analys Forsberg & Wengström (2008) framhåller att om forskaren på ett systematisk och stegvist sätt klassificerar data, för att lättare kunna identifiera mönster och teman, där målet är att beskriva och kvantifiera specifika fenomen, så kallas metoden för innehållsanalys. Olika modeller kan användas för att man på ett systematiskt sätt ska 8

12 kunna analysera data. Föreliggande studie bygger på sju kvalitativa studier kring patienters upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen. Evans (2002) innehållsanalysmodell har använts som modell i analysprocessen av de resultatskapande artiklarna. Evans (2002) innehållsanalys metod utgår från fyra steg. Nedan presenteras stegen och hur vi följt dem för att framställa vårt examensarbete. Inledningsvis, i Evans (2002) första steg, bestäms vad som skall analyseras i studien. Utgångspunkten för analysen i detta examensarbete utgick från arbetets syfte. Urvalet av studier som skulle innefattas i arbetet samlades in utifrån inklusionskriterier, via litteratursökning i tidigare nämnda databaser genom våra specifika sökord. De studier vi fann resultatgrundande, under första steget i innehållsanalysen, behölls och användes i en generell översyn. Studier som identifierats under litteratursökningen skall, enligt Evans, ingå i en granskning med utgångspunkt från studiens inklusionskriterier. Denna första fas föranledde att sju artiklar inkluderades, och resterande innehållsrika artiklar användes till övriga delar i arbetet (se bilaga 2). En av de sju artiklarna användes även i bakgrunden. Detta beslut togs för att den aktuella artikeln beskrev både patientens och sjuksköterskans upplevelse av den perioperativa vårdprocessen. Beslutet innebar att patientens upplevelser presenteras i resultatdelen och sjuksköterskans upplevelser användes i den beskrivande bakgrunden, samt till viss del i den analyserande diskussionen. Nästa steg i analysen innebär enligt Evans (2002) att identifiera de viktigaste resultaten av varje studie. En översynsidentifiering startar. Detta innebär att en upprepad läsning tar vid, för att få en holistisk bild av studierna som ingår i översynsmaterialet. De viktigaste resultaten i varje studie identifieras och samlas i ett övergripande tema. I vårt fall var det övergripande temat, patientens upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen. I detta övergripande tema samlades, utifrån syfte och inklusionskriterier, det vi fann kring patienters upplevelser av att vårdas inom perioperativ vårdprocess, oavsett inom vilken fas, eller om upplevelsen var positiv eller negativ. Evans (2002) menar att detta tema över större resultat, begrepp och propositioner, minskar studier till nyckelkomponenter. Fortsättningsvis sker, enligt Evans (2002), en bearbetning av artiklarna i ett tredje steg. Där jämförs fynden i varje studie mot varandra och teman identifieras. En förteckning över större fynd samlas för att finna gemensamma teman. Fyra huvudteman bildades utifrån den bearbetade texten. Nämligen: Oro inför en operation, Att känna sig utvald, En nära relation utvecklas och Sjuksköterskan finns för mig. Enligt Evans (2002) skall bearbetningsfasen omfatta en jämförelse mellan studierna så att skillnader i dem kontrasteras mot varandra och de viktigaste resultaten från studierna grupperas och tematiseras i områden. Relationer mellan studierna undersöks för att hitta viktiga fraser och förklarande teman. Denna process skall enligt Evans resultera i en gradvis förbättrad förståelse av fenomenet. De teman som skapades omprövades, enligt Evans, för att identifiera konsistenser och motsägelser. Denna analys gav en tydlig och konkret struktur åt vad som skulle innefattas i respektive tema. 9

13 Avslutningsvis, i fas fyra, skall de vanligaste fynden föras ihop för att skapa en beskrivning av fenomenet. Genom att ha följt urvalsprocessen skall enligt Evans (2002) ett säkerställt och homogent resultat utifrån termer i studier ingå i granskningen. Fenomenet beskrivs utifrån framtagna teman som hänvisar till den ursprungliga undersökningen. Resultaten skrivs ned och beskrivs i teman och subteman, vilka innefattar exempel från originalstudier. Denna process föranledde att vår studie innefattas av fyra teman. Under två av dessa teman återfinns sammantaget sju subteman, vilka närmare beskriver fenomenet utifrån det övergripande temat och den perioperativa vårdprocessen. Studiens teman och subteman skapades för att fördjupa och indela patientupplevelserna på ett tydligt sätt. För att förstärka resultatet användes citat ur originalartiklar. Citaten gav en förstärkt illustration och anknytning till originalartiklarna. RESULTAT Studiens resultat bygger på en analys av sju vetenskapliga artiklar, som totalt omfattar 93 patienter (41 män och 52 kvinnor). Operationsdiagnoserna i artiklarna är varierande, (öron-, näsa-, hals-, buk-, gynekologisk-, ortopedisk- samt hjärtkirurgi). Utifrån analysen framträdde fyra teman och sju subteman som tillsammans innefattar patientens upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen. Översikt teman och subteman Teman Orsaker till oro inför en operation Subteman Att känna sig utvald En nära relation utvecklas Sjuksköterskan finns för mig Skapar förtroende Någon som bryr sig Samtalen ger hopp Det finns en samhörighet Dialogen skapar trygghet Sjuksköterskan är kompetent Löfte om återträff 10

14 Oro inför en operation Temat beskriver att även i studier där en perioperativ vårdprocess används upplever patienterna oro inför operation. Westerling, Bergbom (2008) framhåller i sin studie att preoperativ rädsla var en förekommande upplevelse hos patienterna. Operationen sågs av patienterna som en händelse man inte kunde förbise, utan något man måste genomlida för att återfå hälsa. Olika grader av oro och rädsla beskrevs. Någon patient rapporterade oro medan en annan utgav sig för att känna extrem rädsla och en tredje upplevde ångest. Westerling och Bergbom fann dock i studien att patienter som tidigare genomgått operationer trodde att de skulle bli mer och mer oroliga för varje operation de var med om, medan resultatet visade att i själva verket upplevdes mindre oro. Lindwall, von Post & Bergboms (2003) beskriver att patienter upplevde att sjuksköterskan visade respekt för deras rädsla, vilket hjälpe patienten att känna sig förberedd inför operation. Patienten upplevde även att de kände sig trygga vid sjuksköterskans beröring och att man på det sättet minskade oron och vidrörde hela människan. Enligt Gustavsson, Ponzer, Heikkilä & Ekman (2007) berodde oro inför operationen oftast på vad kirurgen skulle finna, att operationen skulle misslyckas, att patienten skulle avlida som följd av sönderskurna blodkärl eller infarkt. Denna oro speglade även hur de skulle klara av sitt vardagliga liv efter operationen. Tankar som oroade patienterna var att inte klara av basala vardagssysslor som att klä sig och gå på toaletten. Någon patient upplevde även en oro för att till följd av operationen bli förlamad och hamna i rullstol (Gustavsson, Ponzer, Heikkilä & Ekman, 2007). Enligt Gustavsson, Ponzer, Heikkilä & Ekman (2007) påvisades även att patienter som opererades under vaken kirurgi, upplevde obehag och skräck då de i ett vaket tillstånd förlorade kontrollen över sin kropp. Att inte kunna lyfta sina ben, ljudintryck som upplevdes obehagliga samt att ingreppen pågick under lång tid. Patienterna i studien hävdade att de inte blivit tillräckligt förberedda på dessa upplevelser, samt att de inte kunde tänka sig att de skulle upplevas på det sättet. Att känna sig utvald Temat beskriver att det preoperativa besöket upplevdes som något oväntat men samtidigt som något positivt. Patienterna kände att sjuksköterskorna tog sig tid för dem och visade på intresse för deras vård (Lindwall, von Post & Bergbom, 2003; Rudolfsson, von Post, Eriksson, 2007). Vidare ansågs de preoperativa besöket av patienterna som viktigt, upplevelsen var att dem kände sig utvalda och välkomna. De upplevde mötet som informativt och som en källa till lärande. Patienterna tyckte att besöket gav en insikt och förståelse för hur ingreppet samt anestesin skulle gå till och kände sig trygga i det. Några av patienterna uttryckte att det blev mycket lugnare då de fått berätta för sjuksköterskan hur de ville ha de. Efter att ha pratat en stund kände sig patienterna lugnare och uppgav att de kunde få en god natts sömn dagen innan operationen utan att vara oroliga (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007). Patienterna beskrev vidare att det kändes bra att få ett ansikte på den sjuksköterska som de skulle träffa på operationsdagen och 11

15 att det kändes som ett förtroende mellan dem. Flera patienter uttryckte att det kändes bra att veta vem som skulle ta hand om dem, där inte att vem som helst skulle komma in för att utföra nedsövningen (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007; Rudolfsson, Hallberg, Ringsberg, von Post 2003). Efter de preoperativa besöket gavs löften av sjuksköterskan av att vara hos patienten under hela vårdprocessen (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Erikson 2007). Sjuksköterskans öppenhjärtlighet gjorde att patienterna kände att de kunde lämna över ansvaret till henne då de accepterat hennes löfte att finnas till under hela den perioperativa processen (Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007; Westerling, Bergbom 2008). It was her whole way of being. She was special. She made me feel that I was in focus. I can t explain what she was like, only that she just existed, in a sensitive sort of way. That she didn t just do her job but was so very gentle and good somehow (Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007 s. 911). Patienter i Lindwall, von Post & Bergboms (2003) studie beskrev att under den preoperativa dialogen visade sjuksköterskan respekt för patientens rädsla samt gav utrymme att lyssna till dem. När patienten berättade om rädslan inför operationen, tog sjuksköterskan dem på allvar, vilket gav en känsla av trygghet. En nära relation utvecklas Temat beskriver att solidaritet och vänskap var två led ord som framkom under hela den perioperativa processen. Relationen innefattar förtroende, tålmodighet i sjuksköterskans förhållningssätt som beskrivs ge en familjär känsla. Vidare beskriver temat att patienter upplevde att någon bryr sig om dem och att samtalen med sjuksköterskan gav hopp inför framtiden om att allt skulle gå bra. Skapar förtroende Att sjuksköterskan tilltalade patienterna till namn i det första mötet gav patienterna i studierna en känsla av vänskap och skapade också ett förtroende. Patienterna uppfattade samtalet som informativt och personligt utan något krav på tidspress. Patienterna upplevde även att de kunde prata med sjuksköterskan om privata saker som inte fick föras vidare. Patienterna kände förtroende för sjuksköterskan och beskrev mötet som en jag och du relation. De upplevde sig inte ensamma före eller under operationen, utan upplevde samhörig relation med sin sjuksköterska, under den perioperativa vårdprocessen (Lindwall, von Post & Bergbom, 2003; Rudolfsson, von Post, Eriksson, 2007; Westerling, Bergbom, 2008). Patienterna beskrev vidare sjuksköterskan som väldigt lugn, tålmodig och förstående. Detta innebar att patienterna kunde tala om sina känslor och problem (Rudolfsson, Hallberg, Ringberg, von Post 2003). 12

16 She was very calm when she talked to me and told me about everything. She devoted sufficient time to it and in a leisurely way. She was very understanding I must say. I could feel it. She didn t rush in order to get to the next patient more quickly. She gave such a calm impression that it made me calm too (Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007, s. 911). Sjuksköterskan beskrevs även av patienterna som trevlig och underbar, vilket gav en ingivelse av familjär känsla (Westerling, Bergbom 2008). I never felt alone, it felt good really good. You knew that someone was there looking after you, and caring for you, and that you re not just left on your own, with your own thoughts and worries going round and round in your head. You knew someone was there for you, so you felt a lot better (Westerling, Bergbom 2008, s.142). Patienterna litade till sjuksköterskan och fick förtroende för henne. De litade till att de ömsesidiga förtroende som hade byggts upp under den preoperativa dialogen, skulle leda till att sjuksköterskan skulle göra sitt yttersta för dem under operationen. Patienterna kände sig lugna och trygga i att det skulle möta ett bekant ansikte på operationsavdelningen samt att den sjuksköterskan skulle finnas hos patienten under hela operationen fram till då patienten vaknade upp ur narkosen (Westerling, Bergbom 2008). En patient som opererades under regional anestesi beskrev det som att sjuksköterskan guidade honom på ett mirakulöst sätt. Han beskrev vidare att han då kunde följa den operativa processen på ett sätt som gjorde honom trygg. Patienterna upplevde att sjuksköterskan gjorde allt för dem, hon lyssnade på vad patienterna hade att säga och mötte önskemål på ett vänskapligt sätt (Rudolfsson, Hallberg, Ringsberg, von Post, 2003). Någon som bryr sig I den intraoperativa fasen, då patienten anlände till operationsavdelningen, belyste patienterna vikten av att ha mött sjuksköterskan preoperativt. Patienterna beskrev det som om de redan kände varandra, en vänskapsrelation då sjuksköterskan informativt berättade hennes strategi och tillvägagångssätt i arbetet. Patienterna upplevde en trygghet i detta och kände sig utvalda och viktiga, de upplevde känslan av att bli behandlade som individer (Lindwall, von Post & Bergbom 2003; Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007; Westerling, Bergbom 2008). Patienterna var efteråt mycket nöjda med vården och den gemenskap som skapats med sjuksköterskan (Bäckström, Wynn & Sörlie 2006). De upplevde att någon hade brytt sig om dem under en tid då de kände sig väldigt ensamma och utsatta (Rudolfsson, von Post, Eriksson 2007; Westerling, Bergbom 2008). I was clearly amazed by her positive and warm approach. The nurse knew me from before and used my first name and this was essential for me. She looked upon me as a person, not just as an object (Lindwall, von Post & Bergbom 2003, s.249). 13

17 Samtalen ger hopp I det postoperativa samtalet beskrev patienterna att de kändes lätt att prata öppet om känslor och tankar med sin sjuksköterska (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Erikson 2007). Patienterna gavs även möjlighet att diskutera med sjuksköterskan om sin förändrade kropp och livet i framtiden. I detta sammanhang gav sjuksköterskan patienten hopp om att tro på livet efter operationen (Lindwall, von Post & Bergbom 2003). The nurse gave me power to believe that I would accept my different body with a stoma in the future. I felt very sad and it s like something that s been taken away from me (Lindwall, von Post & Bergbom, 2003, s.249) Sjuksköterskan finns för mig Temat beskriver den samhörighet som skapades mellan patienten och sjuksköterskan och att det fanns en kontinuerlig dialog som gav trygghet. Sjuksköterskan framstod i patientens beskrivningar som en kompetent vårdare som håller sitt givna löfte om ett möte även i den postoperativa fasen. Det finns en samhörighet Patienterna upplevde att sjuksköterskan lindrade deras oro och ångest genom att tala till dem på ett lugnt och förtroendeingivande sätt. Sjuksköterskan hade en förmåga att skapa en harmonisk atmosfär i den perioperativa processen (Rudolfsson, Hallberg, Ringberg, von Post 2003). Vidare framhåller Rudolfsson, m fl. vikten av att sjuksköterskan informerade patienten om att hon fanns där för dem under den perioperativa processen, så att patienten visste var dem skulle vända sig när dem ville ha ärliga svar på sina frågor. Patienten uttryckte värdefull gemenskap med sjuksköterskan genom denna kontakt. Sjuksköterskan förklarade för patienten att även om patienten inte såg henne hela tiden så skulle hon ändå finnas där. Patienterna i Lindwall, von Post & Bergbom (2003) studie upplevde att de delade en historia med sjuksköterskan, att hon tog sig tid att lyssna på deras historia och eventuella behov genom den pre-, intra- och postoperativa fasen, där båda parter ingick i en helhet och på så vis fick en bra kontinuitet vården igenom. Den dialog som skapades gav tid till att lära känna varandra. This wonderful contact just shone for me the whole time, from the beginning all the way to the end. It s like a picture of the whole time, so when I think back on it, it s like a thread through the whole thing my total picture is for me that important contact with the nurse (Rudolfsson, Hallberg, Ringberg, von Post 2003, s.81). 14

18 I likhet med Lindwall, von Post & Bergbom (2003) fann Rudolfsson, von Post, Eriksson (2007) att sjuksköterskan tog patienterna på allvar och lyssnade till dem. It s more human; there is another kind of contact. I felt like a human, not like a parcel. Even though I wasen t anxious, I felt safer knowing what she looked like. There are things I never would have talked about if I hadn t met her berforehand (Rudolfsson, Hallberg, Ringsberg, von Post 2003, s.81). En genomgående beskrivning i flera studier är patienternas känsla av samhörighet med sjuksköterskan (Lindwall, von Post & Bergbom 2003; Rudolfsson, von Post, Erikson 2007; Westerling, Bergbom 2008). Dialogen skapar trygghet Patienterna kände stor delaktighet inför operationen på grund av sjuksköterskans preoperativa dialog. Patienterna kände en tillit till sjuksköterskan, att de kunde räkna med deras närhet, omvårdnad och kontinuerlig dialog. De upplevde känslan av att inte bli bortglömda eller lämnade ensamma. De kände stor förståelse inför händelseförloppet vilket gav en av trygghet samt en känsla av kontroll över situationen. Patienterna upplevde att dem till viss del kunde styra sina känslor, sin nervositet och sin ångest inför själva ingreppet (Westerling, Bergbom 2008). It was good to see these people again, even though I d only met them for a short time, just before and I knew that they would be in complete control of me. To be able to talk to them, to know that there were people around me that I knew, that they weren t just a lot of robots or machines (Westerling, Bergbom 2008, s.140). Vidare upplevde patienterna, när det fick den intraoperativa fasen berättat för sig, en djupare förståelse vad som hänt, vilket gjorde att dem kunde slappna av och känna trygghet och att de inte behövde oroa sig (Westerling, Bergbom 2008). Gustavsson, Ponzer, Heikkilä & Ekman (2007) beskriver att en patient uttryckte att upplägget på operationsbordet var bekvämt samt att hon i dialogen uttryckt en önskan om att även få sova under den lokala anestesin vilket välkomnades av anestesipersonalen. På den postoperativa avdelningen är patienten i huvudsak sovande eller mycket sederad. Patienten minns därifrån, ofta bara vaga fragment av den givna vården (Bäckström, Wynn & Sörlie 2006). I Rudolfsson, Hallberg, Ringberg, von Post (2003) studie framkom att patienterna upplevde att de, i den postoperativa dialogen, gavs tid att reflektera över de olika förfarandena som varit före, under samt efter genomgången kirurgi. De beskrev att dem fick berättat för sig hur operationen fortlöpt. Patienterna upplevde att sjuksköterskan gav dem tid och visade intresse för dem under en lugn dialog vilket resulterade i en känsla av upplevd omtanke, att de behandlats som unika individer (Rudolfsson, 15

19 Hallberg, Ringberg, von Post 2003; Westerling, Bergbom 2008; Lindwall, von Post & Bergbom 2003). It felt really good that they came back to see me. People talk about differences in personal chemistry, but the nurse I met were fantastic and really nice (Westerling, Bergbom 2008, s.140). Sjuksköterskan är kompetent Patienterna upplevde att sjuksköterskan var engagerad i deras vård och visade intresse för dem (Westerling, Bergbom 2008). Patienterna ansåg i (Rudolfsson, von Post & Erikssons, 2007) studie att sjuksköterskan genom sitt engagemang i deras vård, tog dem på allvar, vilket skapade en lugn atmosfär. Personalen upplevdes mycket upptagen av patienten, trots detta upplevdes dem som mycket kompetenta och gav var och en av patienterna den tid de behövde (Bäckström, Wynn & Sörlie, 2006). Vidare berättade patienterna att sjuksköterskan uppvisade noggrannhet, vilket gjorde att känslan av förtroende förstärktes i att överlämna sina kroppar i hennes händer (Lindwall, von Post & Bergbom 2003). I was quite calm, no problems. I just left myself in their hands (Westerling, Bergbom 2008, s.140). Endast ett fåtal patienter kunde beskriva allt som hände på den postoperativa avdelningen. Någon patient mindes att det var en avslappnad känsla, medan andra patienter upplevde en professionell men mycket upptagen personal. (Bäckström, Wynn & Sörlie 2006). She was very calm when she talked to me and told me about everything. She devoted sufficient time to it and in a leisurely way. She was very understanding I must say. I could feel it. She didn t rush in order to get to the next patient more quickly. She gave such a calm impression that it made me calm too (Rudolfsson, von Post, Eriksson, 2007, s. 911). Den dialog som skapats gav tid till att lära känna varandra, patienten hade möjlighet att värdera sjuksköterskans yrkesskicklighet, vilket resulterade i att patienten kände sig trygg och omhändertagen i överlämnandet i sjuksköterskans händer. Patienterna upplevde även att sjuksköterskan var kunnig och kompetent inom området, vilket förstärkte känslan av trygghet (Lindwall, von Post & Bergbom 2003). Löfte om återträff I några studier framgick att patienterna var medvetna om att sjuksköterskan hade lovat att besöka dem postoperativt och de ansågs av största vikt att sjuksköterskan höll detta löfte (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Erikson 2007). Det visade sig 16

20 att patienterna såg fram emot att få en återträff med sjuksköterskan, som hon etablerat en kontakt med preoperativt, för att få en sammanfattning av förfarandet. Det postoperativa besöket upplevdes som att sjuksköterskan brydde sig om patienterna, att hon ville dem väl. Genom ett postoperativt besök upplevde patienterna att de fick den bästa möjliga vården (Westerling, Bergbom 2008). It felt good, safe to know that they really do care, and they come up and talk to you afterwards, so that you re not just an item on a conveyor belt (Westerling, Bergbom 2008, s.142). I och med löftet som givits, framkom i den postoperativa fasen om patienten upplevt att de infriats. I de fall där de infriats upplevde patienterna sig viktiga och uppskattade. Under det postoperativa besöket uppmuntrades patienterna att ställa frågor om operationsdagen, de flesta av dem tyckte att de fick tillfredsällande förklaringar från händelserna från operationsdagen (Westerling, Bergbom 2008; Rudolfsson, von Post, Erikson 2007). When they told me all about it afterwards, I understood a lot more. I stopped worrying, and didn t think about much any more (Westerling, Bergbom 2008, s.140). DISKUSSION Metoddiskussion Då utbildningen till anestesisjuksköterska till stora delar byggdes upp kring den perioperativa vårdprocessen, fann vi det relevant att beskriva patientens upplevelse av att vårdas inom denna arbetsform. Syftet var alltså att beskriva patienters upplevelse av att vårdas i den perioperativa vårdprocessen. Inledningsvis när syftet i vår studie inte var fokuserat kring patientens upplevelse kring den perioperativa vårdprocessen, utan att ge en mer övergripande bild av just denna, fann vi många intressanta artiklar. När vi senare preciserade syftet höjdes, enligt vår mening, nivån på artiklarna, men de blev markant färre. Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie, där vi genom vetenskapliga artiklar granskat patienters upplevelse av perioperativ vård. Man kan möjligen anse, att vi som studenter, bättre kunnat fånga denna upplevelse genom att själva göra en intervju studie. Men genom att analysera andra forskares studier uppnås ett större arbetsmaterial, där fler personer intervjuats, där flera olika operationer utförts och fler operationsavdelningar involverats och därigenom fler patient upplevelser. Den litteratur som använts har dels kommit från utbildningsmaterialet i anestesiutbildningen, men också via vetenskapliga artiklar som funnits via Internetbaserad sökning, men framförallt via manuellsökning. 17