Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Transkript

1 SOU 1999:30 3 Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet Genom beslut den 13 november 1997 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag med uppdrag att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Kulturdepartementet statsrådet Marita Ulvskog den 7 januari 1998 justitierådet Johan Munck som ordförande i kommittén. Som övriga ledamöter förordnades den 22 januari 1998 förste vice talmannen Anders Björck, riksdagledamoten Agne Hansson, kulturskribenten Göran Hillman, försäljningschefen Karin Johansson, dåvarande riksdagsledamoten Lena Klevenås, dåvarande riksdagsledamoten Frank Lassen, redaktören Ingvar von Malmborg och f.d. riksdagsledamoten, numera utnämnde generalkonsuln Olle Wästberg. Den 12 februari 1998 förordnades departementssekreteraren Eva Agevik, journalisten Maria-Pia Boëthius, rättschefen i Konkurrensverket Kenny Carlsson, professor emeritus Stig Hadenius, departementssekreteraren Henrik Selin, hovrättsassessorn Thomas Stiber Strömgren, medieforskaren Staffan Sundin och hovrättsassessorn Gunilla Svahn Lindström som experter i kommittén. Till sekreterare fr.o.m. den 15 januari 1998 förordnades kammarrättsassessorn Madeleine Kanold och till biträdande sekreterare fil. kand.

2 4 SOU 1999:30 Marie Lindström. Marie Lindström entledigades fr.o.m den 1 oktober Kommittén har antagit namnet Mediekoncentrationskommittén. Mediekoncentrationskommittén överlämnar härmed sitt betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen. Till betänkandet är fogade en reservation och ett särskilt yttrande. Uppdraget är därmed slutfört. Stockholm i februari 1999 Johan Munck Anders Björck Agne Hansson Göran Hillman Karin Johansson Lena Klevenås Frank Lassen Ingvar von Malmborg Olle Wästberg /Madeleine Kanold

3 SOU 1999:30 5 Innehåll Förkortningar Sammanfattning Författningsförslag Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen Förslag till mediekoncentrationslag Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:353) med instruktion för Konkurrensverket Inledning 1 Utredningens uppdrag och arbete Utredningsuppdraget Utredningsarbetet Bakgrund 2 Mediestrukturen i Sverige Utveckling av ägandet i dagspressen Ägarförändringar i dagspressen juli 1997 februari Ägarstruktur Dagspressägarnas position på marknaden Ägarnas totala marknadstäckning Dagspressens delmarknader... 54

4 6 Innehåll SOU 1999: Samverkansformer inom dagspressen Redaktionell samverkan Annonssamverkan TV-ägare Produktionsbolag Försäljning av rättigheter Programföretag Distribution Vertikal integration Tendenser Radioägare Public service-radio Privat lokalradio Marknaden Utvecklingstendenser i privat lokalradio Dagspress-, television- och radiobranscherna sammanfattning Dagspress Television Radio Flermedieägande Svenska mediemarknaden Nordiska mediemarknaden Svenska flermedieföretag Flermedieägande på regional nivå Flermedieägandets effekter på mediernas innehåll Sammanfattning Konvergensen inom mediemarknaden Bakgrund Vad är konvergens? Konsekvenser av konvergensen Konsekvenserna för konkurrensen De rättsliga konsekvenserna Effekter av konvergensen för mediemarknaden

5 SOU 1999:30 Innehåll EU:s initiativ Kommissionens grönbok om konvergensen mellan telekommunikation, massmedier och informationsteknik EU-reglering Utrednings- och lagstiftningsarbete Konvergensutredningen Utredningen om behov av informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur Kommitténs synpunkter Gällande rätt 4 Den konstitutionella bakgrunden Yttrandefriheten i regeringsformen (RF) Yttrandefriheten i Europakonventionen Tryckfrihetsförordningen (TF) Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) Medieutvecklingen och grundlagsskyddet Mediekommitténs förslag Ändringar i grundlagsskyddet för de nya medierna Utredningar om en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten Särskilt om etableringsfriheten Allmänt om näringsfriheten Gemenskapsrätten och grundlagarna Nuvarande konkurrensreglering Inledning om den svenska konkurrenslagen Kontroll av företagsförvärv Nuvarande bestämmelser Konkurrenslagsutredningens förslag Förbjudna konkurrensbegränsningar Uppbrytning av företagskoncentrationer Joint ventures Förhållandet mellan bestämmelserna om förvärvskontroll i 34 och de förbjudna konkurrensbegränsningarna i 6 och Konkurrensreglerna i Romfördraget

6 8 Innehåll SOU 1999: Ministerrådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer Konkurrenslagstiftningens tillämplighet på mediesektorn Företagskoncentrationsförordningens tillämplighet på mediesektorn En ny mediekoncentrationslagstiftnings förhållande till TF och YGL Etablering och ägande enligt radio- och TV-lagstiftningen Inledning Radio- och TV-lagen Lokalradiolagen Utredningar om lokal- och närradio Lokal- och närradiokommittén Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion Internationell jämförelse 7 EU Bakgrund Vissa direktivutkast Det fortsatta arbetet Nuläge Europarådet Europarådets arbete med mångfald och mediekoncentration Europarådets riktlinjer Lagstiftning och reformsträvanden i andra länder Inledning Norden Danmark Finland Norge

7 SOU 1999:30 Innehåll Övriga länder Storbritannien Tyskland Frankrike Italien Nederländerna USA Tidigare förslag 10 Massmediekoncentrationsutredningen Massmediekoncentrationsutredningens förslag Remissutfallet Allmänna synpunkter 11 Lagstiftningsbehovet Några utgångspunkter Skäl för och emot förvärvskontroll Generella argument Särskilda synpunkter i fråga om mediesektorn Frivilliga överenskommelser? Kommitténs slutsats Behövs särskilda regler för att säkerställa ett svenskt ägande i fråga om svenska medier? Överväganden och förslag 13 Konkurrenslagen eller särskild lag? Några utgångspunkter Huvudpunkterna i konkurrenslagen Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag Missbruk av dominerande ställning Slutsats beträffande konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning Konkurrensskadliga företagsförvärv

8 10 Innehåll SOU 1999:30 14 Principerna för en ny reglering Några grundläggande frågor Vilka verksamheter skall en ny lagstiftning omfatta? Vilka slags företag skall en ny lagstiftning omfatta? Statsägda företag och public service-företag Utländska företag Anmälningsskyldighet m.m Förutsättningar för ingripande Alternativ till förbud Förhållandet till konkurrenslagen Prövningsorgan Särskilt om kabel-tv-företagens ställning Bakgrund Problemområdena Kabel-TV-verksamhet i förhållande till yttrandefrihetsgrundlagen och konkurrenslagen Lagstiftning om inflytande över programutbud i andra länder Utredningen om ökade norska TV-sändningar i svenska kabelnät Tekniska förutsättningar Några utgångspunkter för åtgärder på området Kommitténs slutsatser Ikraftträdande Konsekvenser av förslagen Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Förslaget till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen Förslaget till mediekoncentrationslag Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m

9 SOU 1999:30 Innehåll Förslaget till lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1996:353) med instruktion för Konkurrensverket Summary Reservationer och särskilda yttranden Bilaga Kommittédirektiven

10 SOU 1999:30 13 Förkortningar ADSL BBC bet. CD-ROM CSA dir. DR Ds ECU EES EG EU FACKSAM FACTU FCC FLT GP GT GWB IT JK KEK KL KU LO LRF MAI MD MKU MMC MTG NDP NO NOU Asymmetrical Digital Subscriber Line British Broadcasting Corporation betänkande compact disc read only memory Conseil Supérieur de l Audiovisuel direktiv Danmarks Radio Departementsserien European Currency Unit Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska gemenskaperna Europeiska Unionen Fackförbundspressens Samorganisation Föreningen Svensk Fackpress Federal Communications Commission Förenade Landsortstidningar AB Göteborgs-Posten Göteborgs-Tidningen Gesetz gegen Wettbewerbsbeschränkungen informationsteknik Justitiekanslern Kommission zur Ermittlung der Konzentration Konkurrenslagen Konstitutionsutskottet Landsorganisationen i Sverige Lantbrukarnas Riksförbund Multilateral Agreement on Investment Marknadsdomstolen Massmediekoncentrationsutredningen Monopolies and Mergers Commission Modern Times Group Nederlandse Dagbladpers Näringsfrihetsombudsmannen Norges offentlige utredninger

11 14 Förkortningar SOU 1999:30 NRK NU OECD prop. RF RUAB SABO SAF SBS SDS SFS SI SkD SOU SR SVT TA TCO TF TT TU UR VECTU VLT YA YGL Norsk rikskringkastning Näringsutskottet Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling proposition Regeringsformen Radioundersökningar AB Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag Svenska arbetsgivareföreningen Scandinavian Broadcasting Systems Sydsvenska Dagbladet Svensk författningssamling Sveriges Industriförbund Skånska Dagbladet Statens offentliga utredningar Sveriges Radio AB Sveriges Television AB Trelleborgs Allehanda Tjänstemännens centralorganisation Tryckfrihetsförordningen Tidningarnas Telegrambyrå AB Tidningsutgivarna Sveriges Utbildningsradio AB Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening Vestmanlands Läns Tidning Ystads Allehanda Yttrandefrihetsgrundlagen

12 SOU 1999:30 15 Sammanfattning Allmänna utgångspunkter Kommitténs uppgift har enligt direktiven varit att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Förslaget bör enligt direktiven samlas i en särskild lag. Kommittén skall enligt direktiven också behandla frågan om konkurrenslagstiftningens tillämplighet på det aktuella området. Som en bakgrund till sina överväganden redovisar kommittén uppgifter om mediestrukturen i Sverige, den pågående tekniska utvecklingen, de konstitutionella förutsättningarna, nuvarande konkurrensreglering och nuvarande bestämmelser av intresse beträffande radio och TV (kap. 2 6). Kommittén redogör också för förhållandena i ett antal jämförbara länder samt för utvecklingen inom EU och Europarådet (kap. 7 9). Enligt direktiven har utvecklingen inom delar av mediemarknaden under de senaste åren gått mot en minskande mångfald och en ökande ägarkoncentration. Den redovisning som kommittén lämnar i betänkandet (kap. 2) visar att utvecklingen inte har varit så entydig. På dagspressfältet har visserligen flera ägargrupper genom förvärv ökat sina andelar på den totala marknaden. Å andra sidan har en rad nya ägare etablerat sig på dagspress-, radio- och TV-marknaderna, samtidigt som en av de större dagspresskoncernerna lösts upp. Även om koncentrationstendenserna inte bör överdrivas är det inte osannolikt att den pågående utvecklingen mot allt större företag med intressen i flera mediebranscher och i flera länder kommer att fortgå och på sikt leda till en ökad ägarkoncentration. Utvecklingen har blivit föremål för en livlig allmän debatt där åsikterna gått starkt isär. Vissa bedömare har sett positivt på koncentrationsprocesserna. De menar att exempelvis utslagningen av svaga tidningar på de lokala dagspressmarknaderna har lett till att den kvarvarande tidningen fått resurser att höja den redaktionella kvaliteten samtidigt som den breddat sitt opinionsbildande material för att kunna locka olika kategorier av läsare. Ekonomiskt starkare tidningar anses enligt

13 16 Sammanfattning SOU 1999:30 denna uppfattning också ha större möjligheter att stå emot påtryckningar från annonsörer och andra intressegrupper. I den mån likväl tendenser till likriktning har gjort sig gällande beror det hävdas det på helt andra faktorer än ägarkoncentration såsom exempelvis den ökade kommersialiseringen av medierna. Andra menar att koncentrationen redan har medfört betänkliga effekter eller att den i varje fall riskerar att göra det, om utvecklingen fortsätter. Ytterligare finns den åsikten företrädd att frågan i grunden är av principiell art och berör grundvalarna för demokratin: en maktfördelning är enligt denna uppfattning lika viktig på förevarande område som när det gäller den politiska demokratin. Lagstiftningsbehovet m.m. Vad som på detta område kan väcka betänkligheter oavsett hur man bedömer den hittillsvarande utvecklingen är att det för närvarande är tveksamt om det finns någon möjlighet till åtgärder ens mot mycket drastiska förändringar som skulle kunna innebära allvarliga hot mot mångfalden och den praktiska möjligheten att utnyttja yttrandefriheten. Den situationen torde sakna motsvarighet i praktiskt taget alla andra jämförbara länder. På detta område har det allmänna ett ansvar från vilket man inte utan vidare kan friskriva sig med hänvisning till intresset av marknadens självreglering och den principiella etableringsfriheten. Den svenska folkstyrelsen bygger enligt regeringsformen på fri åsiktsbildning, och statsmakterna har en skyldighet att se till att denna förblir en realitet. Detta gäller särskilt som det är tveksamt om man på detta område kan lita till det korrektiv som konkurrenslagens regler om företagsförvärv innebär. Dessa regler bygger på internationellt vedertagna principer, men det är för svensk del tveksamt om lagen kan genombryta den etableringsfrihet som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I denna fråga föreligger det för närvarande en synnerligen besvärande oklarhet om rättsläget. Rättsosäkerheten gäller inte bara frågan huruvida konkurrenslagens regler om företagsförvärv går att tillämpa på det grundlagsskyddade området, en fråga som blev föremål för livlig diskussion exempelvis i samband med Expressens förvärv av Göteborgs-Tidningen. Oklarheten gäller även i fråga om andra vedertagna principer till skydd för den lojala konkurrensen, nämligen förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av dominerande ställning. Dessa principer och motsvarande regler i tidigare konkurrenslagstiftning torde tidigare allmänt ha antagits vara tillämpliga även på

14 SOU 1999:30 Sammanfattning 17 medieområdet, men diskussionen under senare tid visar att även detta numera är i hög grad kontroversiellt. Det rör sig här om principer av stor praktisk betydelse, eftersom mediebranschen är ett dynamiskt och centralt område med snabb utveckling av ny teknik och konkurrensen på en begränsad marknad som den svenska i avsaknad av skyddsregler utan alltför stora svårigheter skulle kunna kraftigt minskas eller t.o.m. slås ut inom en viss mediesektor, t.ex. genom kopplingsförbehåll vid annonsförsäljning, blockader på distributions- eller tryckeriområdet eller liknande åtgärder. Den s.k. konvergens som präglar utvecklingen på området och som bl.a. innebär att gränserna mellan olika tekniska metoder för informationsöverföring blir allt otydligare talar också för att samma spelregler bör gälla för affärsverksamheten oberoende av den teknik som den bygger på. Såvitt har kunnat utrönas föreligger det inte i något enda jämförbart land någon tvekan om att de vanliga konkurrensreglerna är tillämpliga på medieområdet, och i många sådana länder finns dessutom särskild lagstiftning till skydd mot företagskoncentrationer på detta område. Kommittén har övervägt frågan om behovet av åtgärder på området skulle kunna tillgodoses genom frivilliga överenskommelser på ett sådant sätt att lagstiftningsåtgärder kan undvikas. Denna tanke har dock inte vunnit någon nämnvärd respons hos de ledande organisationerna och aktörerna på medieområdet, och det är uppenbart att en hel del svårigheter av rättslig och praktisk art skulle möta. Frivilliga överenskommelser kan emellertid fylla en funktion från vissa andra synpunkter. Ett exempel är intresset att tillgodose önskemålet att läsarna av en dagstidning eller en tidskrift i större utsträckning än nu genom själva publikationen skulle kunna få upplysning om vilka intressenter som står bakom ett tidningsföretag, en ordning som är föreskriven i lag i flera länder. I debatten möter man ibland synpunkten att lagstiftningsåtgärder på detta känsliga område inte lämpligen bör övervägas på allvar annat än om utvecklingen leder till att ett konkret behov av ingripande uppstår. Om snabba ägar- och maktförändringar, missbruk av en dominerande ställning eller liknande förfaranden leder till hot mot konkurrensen, mångfalden och yttrandefriheten, kan emellertid statsmakterna, allmänheten och konkurrenterna ställas inför fullbordat faktum. Att ändra grundlagen något som är en första förutsättning för att ingripanden skall kunna göras tar viss tid. Förslag som nu läggs fram kommer sålunda inte att kunna träda i kraft förrän år Kommittén har ansett att det möter betänkligheter att lita till en strategi som i sin förlängning skulle innebära att ändringar eventuellt skulle behöva genomföras med retroaktiv verkan, något som inte heller i

15 18 Sammanfattning SOU 1999:30 alla lägen är möjligt, om Sverige skall respektera grundläggande rättsprinciper och de internationella konventioner som vi har anslutit oss till. Det anförda talar för att lagstiftning är nödvändig, om man på en gång vill undanröja nuvarande rättsosäkerhet och hålla en viss beredskap för att möta en utveckling som skulle kunna innebära ett allvarligt hot mot konkurrensen, mångfalden och den praktiska möjligheten att utöva yttrandefriheten. Härtill kommer att utvecklingen inom EU kan tänkas göra lagstiftning ofrånkomlig. Även Europarådet har i en nyligen antagen rekommendation förordat att medlemsstaterna vidtar lagstiftningsåtgärder i detta syfte i den mån det inte redan har skett. Det osäkra konstitutionella läget innebär att en lagstiftning måste stödjas av en grundlagsändring, eftersom den annars skulle riskera att strida mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I andra länder har åtgärder kunnat vidtas utan ändring i grundlag. Att läget är ett annat för svensk del sammanhänger med att vi har en ingående och detaljerad konstitutionell reglering av tryck- och yttrandefriheten som saknar motsvarighet i andra länder. Denna reglering är av oskattbart värde för att garantera det fria ordet, men den innebär samtidigt att ändringar fortlöpande har behövt göras för att anpassa regleringen till olika principer som har bedömts vara så viktiga att jämkningar av de grundläggande bestämmelserna har ansetts ofrånkomliga. På förevarande område är grundlagen svårtolkad och innebörden av bestämmelserna osäker. Utan klara linjer för tolkningen kan respekten för grundlagen på sikt urholkas. Intresset av att respekten för grundlagen vidmakthålls i förening med de befogade önskemål som gör sig gällande från rättssäkerhets-, konkurrens- och yttrandefrihetssynpunkt liksom de internationella aspekterna innebär enligt kommitténs mening sammantagna ett så starkt lagstiftningsbehov att övervägande skäl talar för en grundlagsändring som gör en lagstiftningsinsats på förevarande område möjlig och säkerställer att vanliga principer för lojal affärsverksamhet iakttas även inom mediesektorn. Konkurrenslagen eller särskild lag? Kommittén anser att konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av dominerande ställning utan problem bör kunna vara tillämpliga för mediesektorn under förutsättning att vissa särbestämmelser meddelas. Samtidigt som en öppning görs i tryckfrihetsförordningen för att säkerställa konkurrenslagens tillämplighet bör det således uttryckligen föreskrivas i tryckfrihetsförordningen att en tillämpning av konkurrenslagen ej ger stöd för myndighet eller annat

16 SOU 1999:30 Sammanfattning 19 allmänt organ att på grund av skrifts innehåll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten och inte heller inskränker den befogenhet som enligt tryckfrihetsförordningen tillkommer utgivare av periodisk skrift. Motsvarande föreskrifter bör meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen med avseende på radio- och TVprogram och tekniska upptagningar. För att det ytterligare skall säkerställas att konkurrenslagen tillämpas med beaktande av mediesektorns särart bör enligt kommitténs mening en särskild regel tas in i konkurrenslagen om att prövningen i fall som har betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande av de grundläggande intressena av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. När det gäller koncentrationsfrågorna anser kommittén övervägande skäl tala för att konkurrenslagen kompletteras av en särskild lag på sätt som förutsatts i direktiven. En särlagstiftning skulle innebära att bestämmelserna bättre kan anpassas till de speciella förutsättningar som gäller för mediesektorn. De i konkurrenslagen grundläggande begreppen dominerande ställning och relevant marknad blir inte fullt adekvata när det gäller de mest utpräglat opinionsbildande medierna bl.a. eftersom konkurrenslagen inte ger utrymme för en samlad bedömning av ägande och inflytande inom olika medier t.ex. press och TV därför att det i konkurrenslagens mening rör sig om skilda produktmarknader. Möjligheterna att med stöd av konkurrenslagen pröva lokala eller regionala etableringar av företag med riksdominans är vidare mycket begränsade. Det anförda har således lett kommittén till slutsatsen att en särskild lag en mediekoncentrationslag bör införas vid sidan av konkurrenslagen. Principerna för en ny reglering Kommittén avvisar tanken på att utforma en ny lagstiftning på det sättet att redan befintliga företagskoncentrationer skall kunna brytas upp. Inte heller bör det införas några särskilda spärrar mot nyetablering eller flermedieägande eller några bestämda gränser för ett medieföretags expansion. Den nya lagen bör begränsas till att gälla företagsförvärv och andra motsvarande koncentrationer. Tillämpningsområdet för en särskild lag bör begränsas till de i mest utpräglad grad opinionsbildande medierna, dagstidningar (såväl i pappersutgåva som i elektronisk form), radio och TV. För övriga medier bör konkurrenslagens vanliga regler mot företagskoncentrationer vara tillräckliga. Den tekniska utvecklingen kan dock göra det påkallat att

17 20 Sammanfattning SOU 1999:30 utvidga tillämpningsområdet för en särlagstiftning. I den delen bör man dock avvakta de överväganden på grundval av Konvergensutredningens arbete som för närvarande pågår om att bl.a. samordna reglerna för elektroniska informationstjänster med dem som gäller för radio och TV. De stiftelseägda statliga public service-företagen bör inte omfattas av en ny lagstiftning. Lagen bör i övrigt gälla både för statliga och privata företag och oberoende av om ett företag är svenskt eller utländskt, under förutsättning att det är verksamt på den svenska marknaden. Några nya regler om anmälningsskyldighet vid förvärv av medieföretag behöver inte införas. Det bör vara tillräckligt med de regler som gäller enligt konkurrenslagen och som innebär anmälningsskyldighet vid företagsförvärv för det fall att de berörda företagen tillsammans har en omsättning som överstiger 4 miljarder kronor och det förvärvade företagets omsättning överstiger ett visst belopp. Lagen bör emellertid när det finns särskilda skäl kunna tillämpas även när någon automatiskt inträdande anmälningsskyldighet inte föreligger. Den bör således i särskilda fall kunna tillämpas även med avseende på lokala koncentrationer. Enligt kommitténs mening bör den prövning som enligt en ny lagstiftning skall göras vid ett företagsförvärv eller annan motsvarande koncentration ta sin utgångspunkt i frågan om förvärvet skapar eller förstärker en ställning som kan befaras vara ägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. En sådan lösning säkerställer att lagstiftningen står i överensstämmelse med det allmänna syfte som ligger till grund för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Om lagen skulle ange enbart detta rekvisit för ett ingripande skulle saklig överensstämmelse uppnås med regler som gäller i flera främmande länder, däribland den nya lag på området som gäller i Norge. Inte desto mindre torde det stå klart att lagen enligt svenska yttrandefrihetstraditioner då skulle bli alltför vag och svårförutsebar till sin tillämpning. Kommittén anser att ytterligare kriterier måste ställas upp för att ett förbud skall få meddelas. Nära till hands ligger då att ställa upp som en ytterligare förutsättning att konkurrenslagens förutsättningar för koncentrationsförbud principiellt sett är uppfyllda. En förutsättning för ingripande skulle alltså vara att koncentrationen skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens. Därvid måste dock bortses från konkurrenslagens krav på en omsättning överstigande 4 miljarder kronor, eftersom lagen annars skulle bli tillämplig endast med avseende på de allra största medieföretagen.

18 SOU 1999:30 Sammanfattning 21 En sådan lösning innebär principiellt sett att storföretagen inom den del av mediesektorn som i mest utpräglad grad svarar för opinionsbildningen får ett privilegium i konkurrenshänseende. För att en koncentration skall kunna förbjudas räcker det inte, som när det gäller andra branscher, att koncentrationen står i strid med vedertagna konkurrensrättsliga principer. Det fordras dessutom att koncentrationen kan befaras vara ägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Eftersom konkurrenslagen inte erbjuder möjlighet att sammanväga inflytande på olika marknader av betydelse för opinionsbildningen måste en alternativ förutsättning för ingripande kunna vara att koncentrationen skapar eller förstärker en ställning som innefattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana marknader. Detta kan nämligen inte beaktas inom konkurrenslagens system annat än i det fallet att en dominerande ställning redan har uppnåtts inom en produktmarknad. Men även ett tredje typfall bör uppmärksammas. Situationen kan tänkas vara den att en svensk koncern har byggt upp en betydande koncentration på mediemarknaden, som med hänsyn till koncernens tidigare handlande och olika vidtagna arrangemang inte kan befaras hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Koncernen eller stora delar därav säljs emellertid senare till ett annat företag exempelvis en utländsk mediekoncern beträffande vilken man inte utan närmare prövning har samma garantier. Förvärvet bör enligt kommitténs mening i denna situation kunna prövas och detta oberoende av om det förvärvande företaget tidigare har etablerat sig som ett medieföretag eller inte. Det betyder att en prövning också bör kunna ske om förvärvet förändrar kontrollen över en dominerande ställning eller en ställning innefattande ett väsentligt flermedieägande. Förvärvet kan då i sista hand förbjudas även om det inte skulle innebära någon ökad koncentration på den svenska marknaden. Slutligen bör i lagen uttryckligen anges att prövningen av om företagsförvärvet kan befaras vara ägnat att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ske mot bakgrund av koncentrationens art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande i den nya situationen. Företagens förväntade agerande är naturligtvis ofta lättare att förutse när det gäller svenska medieföretag vars tidigare handlande inom det svenska medielandskapet kan tjäna till ledning för bedömningen. Det försteg som svenska företag därmed ibland kan få kan dock inte ses som någon diskriminering av utländska företag. Sammanfattningsvis anser kommittén att lagen bör utformas så att en koncentration skall kunna förbjudas, om den

19 22 Sammanfattning SOU 1999:30 1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en sådan verksamhet som enligt det föregående har särskild betydelse för opinionsbildningen dagspress, radio och TV eller en ställning som innefattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verksamheter, och 2. i betraktande av koncentrationens art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Kommitténs förslag innebär att prövningsorganet inte tilläggs behörighet att föreskriva några åtgärder som är alternativa till förbud. Alla omständigheter i samband med förvärvet skall beaktas och därvid även sådana arrangemang som syftar till att bevara självständigheten för de i koncentrationen ingående enheterna. Några förhandlingar i frågor av detta slag på samma sätt som vid tillämpningen av konkurrenslagen bör dock inte förekomma. Sådana produkter och tjänster som omfattas av den särskilda lagen bör undantas från konkurrenslagens tillämpningsområde. Frågor om ingripande mot en koncentration skall enligt den nya lagen prövas av domstol. Uppgifterna att följa utvecklingen, ta emot anmälningar eventuellt infordra uppgifter från de berörda företagen och i sista hand svara för prövningen av om ett ärende skall föras till domstol bör enligt den nya lagen ankomma på Konkurrensverket. En nämnd med särskild expertis i bl.a. yttrandefrihetsrättsliga frågor knyts till verket för dessa uppgifter. Kommittén understryker den stora allmänna betydelsen av att prövningen när det gäller koncentrationsfrågor på medieområdet görs med stor skyndsamhet. Ett utdraget prövningsförfarande kan leda till betydande problem för berörda företag. På senare tid har också flera lagändringar antagits med syfte att avlasta Konkurrensverket rutinärenden och på detta sätt öka förutsättningarna för en skyndsam behandling. De regler som kommittén föreslår när det gäller prövningen på medieområdet bör kunna bidra till en snabb handläggning.

20 SOU 1999:30 Sammanfattning 23 Särskilt om kabel-tv-företagens ställning Kabel-TV-företagen har för närvarande i många fall en monopolliknande ställning. I förening med det starka skydd som yttrandefrihetsgrundlagen ger trådsändningar medför detta svårigheter när det gäller att tillförsäkra abonnenterna tillräckligt inflytande över programutbudet, en fråga som har uppmärksammats i många sammanhang. Möjligheterna att på frivillighetens väg komma till rätta med dessa problem är delvis beroende av den tekniska utvecklingen men ter sig osäkra. Kommittén anser att det bör övervägas om inte en ändring bör göras i YGL som möjliggör lagstiftning med syfte att ge abonnenterna inflytande över vilka program som distribueras i kabelnät. Kommittén föreslår dessutom att det i radio- och TV-lagen införs en bestämmelse som riktar sig mot villkor i anslutningsavtal som innebär begränsning av rätten att installera eller använda annan kabel-tv-anläggning eller att installera parabolantenn. Författningsförslag I enlighet med det anförda lägger kommittén fram förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt förslag till en mediekoncentrationslag och till ändringar i konkurrenslagen. Dessutom föreslås ändringar i radio- och TV-lagen, lagen om marknadsdomstol och instruktionen för Konkurrensverket. Reservationer och särskilda yttranden Kommittén är inte enhällig. En reservation har avgetts av ledamöterna Anders Björck, Karin Johansson och Olle Wästberg. I reservationen anförs ett flertal olika argument mot kommitténs förslag: Trots de bekymmer som finns inom svenska medier att kvalitetsmedierna har svårt att hävda sig, att det finns en konformism bland journalister och medier och en betydande ägarkoncentration är det lätt att konstatera att den tekniska utvecklingen och politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen har minskat under det senaste decenniet. Kommittén har inte lyckats visa att en lagstiftning om mediekoncentration är nödvändig. Den har inte heller lyckats lägga fram ett förslag som på något väsentligt sätt skulle förändra verkligheten och minska mediekoncentrationen. Den föreslagna mediekoncentrationslagen riktar sig enbart mot åtgärder inom dagstidnings- och etermedieområdet och undantar dessutom public service-företagen. Den konflikt som föreligger i och med att Konkurrensverket hävdar att konkurrenslagen är tillämplig på medie-

21 24 Sammanfattning SOU 1999:30 området bör lösas genom en vanlig rättslig prövning. Att föreskriva att konkurrenslagen skall gälla framför grundlagarna inom medieområdet kommer inte att påverka de verkliga problemen inom medieområdet utan enbart att skapa andra. Om grundlagarna ger möjlighet för Konkurrensverket att agera öppnar man också för underhandskontakter mellan verket och medierna såsom sker i andra typer av konkurrensärenden vilket skulle vara mycket olyckligt när det gäller frågor som berör etablering av medier. Det är väsentligt att rågången mellan fria medier och statsmakten upprätthålls. Förslaget innebär betydande ingrepp i de grundlagar som skall garantera tryck- och yttrandefriheten. Den grundlagsöppning som föreslås är mycket vid. Vanliga lagar kan ändras genom ett enkelt riksdagsbeslut och detta kan i ett annat politiskt klimat missbrukas. Någon ändring av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör inte ske. Ett särskilt yttrande har avgetts av experten Kenny Carlsson.

22 SOU 1999:30 25 Författningsförslag 1 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Härigenom föreskrivs att det i tryckfrihetsförordningen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 11, av följande lydelse. 1 kap. 11 Utan hinder av denna förordning gäller vad som är föreskrivet i lag om förbud mot 1. sådant samarbete mellan företag som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller ger ett sådant resultat, 2. missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning, 3. sådan sammanslagning, förvärv eller liknande utvidgning av kontroll av företag som kan befaras hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning eller som, på ett sätt som är sakligt från allmän synpunkt, skapar eller förstärker en dominerande ställning, vilken väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det. Första stycket ger ej stöd för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten och inskränker ej heller den befogenhet som enligt 5 kap. 3 tillkommer utgivare av periodisk skrift. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

23 26 Författningsförslag SOU 1999:30 2 Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen Härigenom föreskrivs att det i yttrandefrihetsgrundlagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 14, av följande lydelse. 1 kap. 14 Utan hinder av denna grundlag gäller vad som är föreskrivet i lag om förbud mot 1. sådant samarbete mellan företag som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller ger ett sådant resultat, 2. missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning, 3. sådan sammanslagning, förvärv eller liknande utvidgning av kontroll av företag som kan befaras hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning eller som, på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt, skapar eller förstärker en dominerande ställning, vilken väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det. Första stycket ger ej stöd för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten och inskränker ej heller den befogenhet som enligt 3 kap. 4 och 4 kap. 3 tillkommer den som sänder radioprogram och utgivare av radioprogram och tekniska upptagningar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

24 SOU 1999:30 Författningsförslag 27 3 Förslag till mediekoncentrationslag Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 Denna lag är tillämplig på verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur som består i 1. utgivning av dagstidningar, 2. sändningar av radio- eller televisionsprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Första stycket gäller inte, om verksamheten bedrivs av ett företag i vilket samtliga aktier eller andelar ägs av en stiftelse som har bildats av staten och vars styrelse enligt stiftelseförordnandet skall utses av regeringen på förslag av de politiska partier som är företrädda i riksdagen. 2 Lagen skall tillämpas under beaktande av det grundläggande intresset av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. 3 I denna lag förstås med Dagstidning: En allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning som utkommer med normalt minst fem nummer i veckan, Företag och koncentration: Detsamma som i konkurrenslagen (1993:20). Anmälningsskyldighet 4 I fråga om anmälningsskyldighet beträffande koncentrationer finns regler i 37 konkurrenslagen (1993:20). Även om anmälningsskyldighet enligt nämnda lagrum inte föreligger, får Konkurrensverket i ett enskilt fall ålägga en part i en koncentration att anmäla koncentrationen, om något av de berörda företagen bedriver verksamhet som avses i 1 och det är påkallat av särskilda skäl. En part och andra medverkande i en koncentration har alltid rätt att frivilligt anmäla koncentrationen.

25 28 Författningsförslag SOU 1999:30 Förbud mot koncentrationer 5 Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda en koncentration som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 konkurrenslagen (1993:20) eller 4 denna lag eller som anmälts frivilligt enligt vad som anges i sistnämnda paragraf. Koncentrationen skall förbjudas, om den 1. skapar, förstärker eller förändrar kontrollen över en dominerande ställning, som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en verksamhet som omfattas av 1, eller en ställning som innefattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verksamheter, och 2. i betraktande av koncentrationens art, marknadsförhållandena och berörda företags förväntade agerande kan befaras vara ägnad att hämma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Förbud får dock inte meddelas i fråga om en koncentration som har ägt rum genom förvärv på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats. 6 Ett förbud mot en koncentration innebär att en rättshandling som utgör ett led i koncentrationen därefter blir ogiltig. Mediekoncentrationsnämnden 7 Frågor som enligt denna lag ankommer på Konkurrensverket prövas inom verket av en särskild nämnd, Mediekoncentrationsnämnden. I nämnden skall ingå personer med särskilda insikter i frågor som avses i 1 och 2. Ledamöter i nämnden och ersättare för dessa utses av regeringen. Tillämpning av konkurrenslagen (1993:20) 8 I fall som avses i denna lag tillämpas 38 46, 54 56, 57 första stycket, 58, 59, 60 första stycket och konkurrenslagen (1993:20) på motsvarande sätt. I stället för vad som föreskrivs i 64 a första stycket konkurrenslagen skall dock gälla att, vid huvudförhandling i mål enligt 5 denna lag, en av de ej lagfarna

26 SOU 1999:30 Författningsförslag 29 ledamöterna av rätten skall ha särskilda insikter i frågor som avses i denna lag och den andre vara ekonomisk expert. Detta gäller även om förhandlingen också avser mål enligt konkurrenslagen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

27 30 Författningsförslag SOU 1999:30 4 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20) dels att 7 och 34 a skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 av följande lydelse. Nuvarande lydelse Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 är ogiltiga. Föreslagen lydelse 5 1 Har verksamhet som skall prövas enligt denna lag betydelse för utövande av rättighet som avses i 1 kap. 1, 4 kap. 1, 6 kap. 1 eller 13 kap. 1 tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1, 3 kap. 1, 2 eller 8 eller 10 kap. 1 yttrandefrihetsgrundlagen, skall vid prövningen särskilt beaktas det grundläggande intresset att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. 7 Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 är ogiltiga. Detta gäller dock ej i den mån en tillämpning av avtalet eller avtalsvillkoret enligt 1 kap. 11 tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 14 yttrandefrihetsgrundlagen ej får hindras av myndighet eller annat allmänt organ. 1 Förutvarande 5 upphävd genom 1994:1846.

28 SOU 1999:30 Författningsförslag 31 Nuvarande lydelse 34 a 2 Föreslagen lydelse Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda en koncentration som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 eller som har anmälts frivilligt enligt vad som anges där. Koncentrationen skall förbjudas, om 1. den skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det, och 2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. Förbud får dock inte meddelas i fråga om en koncentration som har ägt rum genom förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats. I den utsträckning bildandet av ett gemensamt företag som utgör en koncentration enligt 34 har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga, skall samordningen bedömas enligt kriterierna i 6 och 8. Andra stycket gäller inte marknaden för sådana produkter eller tjänster som avses i 1 mediekoncentrationslagen (0000:000). Denna lag träder i kraft i fråga om 5 den 1 januari 2000 och i övrigt den 1 januari Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt förslag i betänkandet SOU 1998:98.

29 32 Författningsförslag SOU 1999:30 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. Härigenom föreskrivs att 1 och 4 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt 1. konkurrenslagen (1993:20), 2. marknadsföringslagen (1995:450), 3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, 5. produktsäkerhetslagen (1988:1604), 6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Bestämmelserna i 14, 15 och tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20) eller marknadsföringslagen (1995:450). I mål enligt marknadsföringslagen tillämpas inte heller 13 a. I stället gäller vad som föreskrivits i dessa lagar. 1 3 Föreslagen lydelse Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt 1. konkurrenslagen (1993:20), 2. marknadsföringslagen (1995:450), 3. lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, 4. lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, 5. produktsäkerhetslagen (1988:1604), 6. lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling, samt 7. mediekoncentrationslagen (0000:000). Bestämmelserna i 14, 15 och tillämpas inte i mål eller ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20) eller marknadsföringslagen (1995:450) eller mediekoncentrationslagen (0000:000). I mål enligt marknadsföringslagen tillämpas inte heller 13 a. I stället gäller vad som föreskrivits i dessa lagar. 3 Senaste lydelse 1998:649.

30 SOU 1999:30 Författningsförslag 33 Nuvarande lydelse Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna skall vara jurister och ha erfarenhet som domare. De andra särskilda ledamöterna skall vara ekonomiska experter. 4 4 Föreslagen lydelse Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna skall vara jurister och ha erfarenhet som domare. De andra särskilda ledamöterna skall vara ekonomiska experter. Om det i målet skall prövas en fråga som avses i mediekoncentrationslagen (0000:000) skall dock minst en av de särskilda ledamöterna ha särskilda insikter i sådan verksamhet som avses i nämnda lag. För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild ledamot gäller även ersättare. Denna lag träder i kraft den 1 januari Senaste lydelse 1993:22.

31 34 Författningsförslag SOU 1999:30 6 Förslag till lag om ändring i radiooch TV-lagen (1996:844) Härigenom föreskrivs att det i radio- och TV-lagen (1996:844) skall införas en ny paragraf, 8 kap. 7, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 7 Om det i ett avtal om anslutning till en anläggning för trådsändning, varifrån TV-program sänds vidare till allmänheten och sändningarna når fler än tio bostäder, uppställs villkor som innebär begränsning av rätten att installera eller använda annan anläggning för trådsändning eller andra tekniska hjälpmedel för att ta emot TV-program, är villkoret utan verkan. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 men gäller även avtal som träffats dessförinnan.

32 SOU 1999:30 Författningsförslag 35 7 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:353) med instruktion för Konkurrensverket Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1996:353) med instruktion för Konkurrensverket dels att 3 skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 12 a, och närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Konkurrensverket skall fullgöra de uppgifter som följer av konkurrenslagen (1993:20) och lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Konkurrensverket är sådan behörig myndighet som avses i 2 lagen (1994:1845) om tillämpning av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler. 3 Föreslagen lydelse Konkurrensverket skall fullgöra de uppgifter som följer av konkurrenslagen (1993:20), lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling och mediekoncentrationslagen (0000:000). Konkurrensverket är sådan behörig myndighet som avses i 2 lagen (1994:1845) om tillämpning av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.

33 36 Författningsförslag SOU 1999:30 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Mediekoncentrationsnämnden 12 a I enlighet med 7 mediekoncentrationslagen (0000:000) prövas frågor som avses i nämnda lag av Mediekoncentrationsnämnden. Generaldirektören får hänskjuta även andra frågor till nämnden. Mediekoncentrationsnämnden består av generaldirektören, som är ordförande, och högst tio andra ledamöter. Andra ledamöter än ordföranden utses av regeringen för bestämd tid. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

34 SOU 1999:30 37 Inledning 1 Utredningens uppdrag och arbete 1.1 Utredningsuppdraget Enligt direktiven skall kommittén lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägaroch maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Kommitténs förslag bör samlas i en särskild lag. I kommitténs uppdrag ingår att behandla frågan om konkurrenslagens tillämplighet på medieområdet. Uppgiften innefattar att göra en analys dels av hur de förslag kommittén lägger fram förhåller sig till konkurrenslagen, dels om det finns behov av att komplettera konkurrenslagen vad gäller företagsförvärv inom medieområdet. Kommittén skall också föreslå lämpliga sanktionsformer samt hur och av vilken myndighet ärenden enligt de föreslagna bestämmelserna skall handläggas. Det ingår i kommitténs uppdrag att pröva behovet av grundlagsändringar. Direktiven i sin helhet framgår av bilaga Utredningsarbetet Kommittén har i utredningsarbetet haft tillgång till det material som Rådet för mångfald inom massmedierna tog fram (dir. 1995:13). Materialet har efter uppdatering och kompletteringar använts t.ex. i de delar