HELT VANLIGA STJÄRNOR

Transkript

1 HELT VANLIGA STJÄRNOR UTMANINGSMÅL 2016/17 HIBF.SE

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Ålderskategoriernas tränings- och utbildningsinriktning år år år år år år år... 8 Träning... 8 Genomförande av träning... 9 Teknikträning Moment Övningsformer vid teknikträning Taktikträning Allmänt Taktikträning på högstadienivå Taktikträning på gymnasienivå Målvaktsträning Moment Kondition Koordination Löpteknik Hoppband Styrke- och spänstträning Ben Mage Rygg Fart Arm Innebandytermer att kunna för olika nivåer år år år... 23

3 Ålderskategoriernas tränings- och utbildningsinriktning 6-9 år Träningsinriktning I denna ålder skall allsidigheten och leken dominera träningsutbudet. Barnen behöver konkreta situationer som utgångspunkt, därför är det viktigt att demonstrera när man instruerar. Barnen är inte redo för teoretiska resonemang eller genomgångar på taktiktavla. Innan varje träning genomföra en uppvärmning med inriktning motorik, koordination och balans. Tonvikt på lek och motorik Använd lekar som bygger på samarbete istället för utslagningslekar. Övningar som stimulerar utveckling av balans, koordination, explosivitet, stabilitet och rytmik uppfattas oftast som mycket roliga och är positiva för barnens utveckling av kroppskännedom. Hoppa, springa, kasta, fånga, krypa, åla, rulla, sparka mm. Ha gärna med musik i olika övningar. Teknik Låt barnen få leka mycket med klubba och boll. Se till att barnen har rätt längd på klubban och inte för mycket hook på bladet. Föra bollen framåt med både forehand och backhand. Veta hur de olika skotten ser ut (drag, slag, handled, backhandskott). Rätt klubbfattning. Smålagsspel Dela upp planen i flera små planer och låt barnen spela 3 mot 3 eller 2 mot 2, vilket övar upp den individuella tekniken och spelförståelsen. Det är av största vikt att alla får spela lika mycket och prova på alla platser i laget. Spelförståelse Kunna utföra Uppvärmningsövningarna McDonalds och strömskott. Veta vilka positioner som finns på banan. Prova på alla olika positioner under säsong. (Träning eller match. Viktigt att tränare ser till att alla får prova på allt). Kunna grundläggande regler så som slag, antal spelare på plan, hög klubba, hands, ej stå i målgården, fotpass osv. Veta grunduppställningen i Göra övningar som främjar retur-tänk. Kunna minst ett roligt frislag. Rekommenderade övningsområden för denna grupp Bollbehandling Klubbteknik Passningar Passningsmottagningar Rytmträning Bollföring och dribblingar Koordination och balans Motoriska övningar (kasta, fånga, jonglera, dribbla etc.) Smålagsspel (spel på tvären) 1 mot 1 situationer (övningar 1 mot 1) Samarbetsövningar Allsidig träning (andra bollsporter och idrotter)

4 10-12 år Träningsinriktning I denna ålder är man särskilt mottaglig/lämpad för teknikinlärning, träna mycket med klubba och boll, såväl dribbling, passning, mottagning som olika skott. Fortfarande gäller att instruktionerna främst ska vara konkreta och tydliga. Övningarna ska främst vara allmänna med fokus på att förbättra koordination och jämnt fördelad belastning. Individuell träning kan ske för att nå utvecklingsmål. Uppmuntra flera spelare att testa målvaktsspelet. Teknik Utveckla klubbhantering. Någorlunda kunna hantera pass i fart, dvs få bollen dit man vill. Kunna ta sig igenom hinderbanor med klubba och boll. Veta styrkor/svagheter med de olika skotten. Kunna lägga en straff. Ha provat på friläge under press. Veta hur en tekning går till. Börja använda sargpass i fart. Förstå varför man ska göra en uppvärmning och stretching Kunna utföra en armhävning, situp, utfall, grodhopp. Spelmomentsövningar Rikligt med smålagsspel. Speldjup, spelbredd och triangelspel är termer som barnen nu är mogna att få en lättare genomgång i. Kunna utföra övningarna 2 mot 1 och engelska kvadraten. Introducera taktiska enklare teorier om spelarnas grundpositioner på planen. Veta grunduppställningen och ha förståelse för grunderna i systemet. Mot slutet av perioden är barnen mogna att ta små ansvarsuppgifter och växer ofta med dem. Låt så många som möjligt vara med och ta ansvar. Låt barnen rotera och spela lika mycket på alla uteplatserna i laget. Spelförståelse Förstå betydelsen av retur-tänk och kunna tillämpa det i matchsituation. Flygande byten. Täcka skott. Veta hur man ställer upp i mur på frislag. Veta vad passningsskugga innebär. Övningar med mycket nedtagningar och volley Kunna en taktiskt frislag (ex. Pass, pass, skott). Veta vad powerplay/boxplay är. Känna till och förstå minst ett enkelt uppspel. Områden i spelförståelseträningen att tänka på Spelförståelseträningen bör i den här åldern begränsas till att man satsar på smålagsspel. De offensiva begreppen bör införas i träningen före de defensiva begreppen. Barnen ska hjälpas att utnyttja hela planen och sina lagkamraters förmågor och positioner. De ska lära sig agera anfallsmässigt i 1 mot 1 och 2 mot 1 situationer. Ledaren bör främst inrikta sig på att belysa och uppmuntra positiva insatser, mer än att vara felsökare.

5 Rekommenderade övningar för denna åldersgrupp Bollbehandling Olika skottekniker (även backhand) Passningsmottagningar Koordinationsträning med viss grenspecifik inriktning Balansträning Tvåmålsspel över hela banan men smålagsspel bör fortfarande förekomma rikligt år Klubbteknik Enklare individuellt taktiskt agerande Spelarnas arbetsområden på banan 1 mot 1 och 2 mot 1 situationer Träna målvakterna med egna övningar Leken och glädjen är fortfarande viktig Träningsinriktning Teknik Puberteten (13-16 år) kännestecknas av stor längd och viktökning vilket kan ge ändrade förutsättningar för rörelse och prestationsförmåga (stora skillnade i kroppsstorlek). Motorik och kondition kan försämras. Teoretiska diskussioner och problemlösningar är nu ett bra inlärningssätt för många. Spelare som visar intresse bör nu få prova på att vara ledare och ha andra ansvarsuppgifter. Målvaktsträningen ska utökas i den här åldern. Lekfulla inslag ska kvarstå men allvaret och utbildningstakten ska öka efterhand för att möjliggöra en framtida utvecklings som innebandyspelare. Teknikträningen bör inriktas på att befästa basfärdigheter samtidigt som svårighetsgraden och tempot på teknikövningarna successivt bör höjas. Stort fokus bör läggas på att utföra alla tekniker med ett tillslag. Kunna utföra alla skott och få bollen på mål. Kunna göra en lobbpass. Kunna göra en nedtagning. Kunna minst 2 straffvarianter. (Skott/dribbling) Kunna tillämpa kroppsfinter i fart Fysisk träning Då den snabba längd- och vikttillväxten kan ha lett till en viss motorisk tillbakagång är det viktigt att intensifiera denna typ av träning för att på nytt öva upp ungdomarnas kroppskännedom. Styrketräning i lite större omfattning kan påbörjas och intensifieras i slutet av perioden (huvudsakligen med sin egen kropp som belastning) med övningar så som armhävningar, situps, utfall, benböj etc. Konditionsträning bör införas i slutet av perioden. Själv kunna genomföra en uppvärmning anpassad till det jobb kroppen ska utföra. För att bibehålla den naturliga rörligheten som man tidigare haft är det viktigt att rörlighetsträning läggs in som ett mer självklart inslag i träningen. Spelförståelse Kunna utföra 3-2 övningar Förstå sambandet mellan övningar på träningen och hur de kan tillämpas i matchsituationer. Veta vad passningsskugga innebär, och kunna tillämpa i match. Förstå skillnaden mellan spel med lika många spelare kontra numerärt överläge eller kontring ex. 2-1, 3-2 osv. Kunna utföra en dubbling och förstå nackdelar/fördelar. Kunna ett flertal offensiva och defensiva frislag.

6 Kunna genomföra ett friläge i fart där spelaren har en tydlig tanke med hur det ska utföras. Veta vad understöd är och till viss del kunna tillämpa det. Kunna utföra PP/BP och anpassa efter det andra lagets uppställning. Förstå och tillämpa ett mer avancerat uppspel med omställning. Veta hur och varför man sätter press. Områden i spelförståelseträningen att tänka på I och med att det kan vara stora skillnader i ungdomarnas utveckling under puberteten är det av största vikta att lära känna sin grupps utvecklingsstatus och gå försiktigt fram utan att överdriva den taktiska delen av träningen. Försvars och anfallsspel tränas mestadels i grupper om två och tre spelare. Först i slutet av åldersperioden bör man träna hela femmans gemensamma agerande.kommenderade övningsområden för denna åldersgrupp Rekommenderade övningsområden för denna åldersgrupp Merparten av de individuella tekniska momenten kan tränas Svårighetsgraden och tempot höjs successivt Bollbehandling Passningar Alla skottekniker Lättare fysisk träning som ökas efterhand Blockera skott (täcka) Vidareutveckla den individuella spelförståelsen, i t ex 3 mot 1, 2 mot 2, 3 mot 3 situationer Lättare närkampsspel Träna grunderna till olika typer av försvars och anfallsspel Grunderna i femvis spelförståelseträning Särskilda teori- och taktikpass 18 år Träningsinriktning Ungdomarna klarar ett ökat tävlande i den här åldern och tävlingsmomentet börjar bli jätteviktigt för de flesta under den här perioden. Rörelse- och styrketräningen blir nu ett viktigt inslag i träningen för att bibehålla den naturliga rörligheten samt för att minska skaderisken i samband med träningar och matcher. Teoretisk träning kan man nu med fördel använda sig av. De taktiska inslagen styr nu mer och mer av träningarna. Men kom ihåg att det är tekniken som är grunden för all taktik. Målvakterna ges särskild målvaktsträning. Teknik Mottagningar ex: medtag och vridning Bollbehandling ex: intramp och täcka boll Spelsystem ex: V-löpning, Triangelspel Spelsystem försvarsmoment ex: primär och sekundärförsvarare, växelstöt Spelförståelse Kunna spela samt med stor förståelse för de taktiska rörelserna Ha förståelse vad Gröna, Gula och Röda beslut är. Kunna spela minst 2 olika sorters PP/BP Kunna utföra press på kommando från ledare/kapten Kunna ta sig ur från en pressad situation under match. Kunna leda och förklara en uppvärmning samt nervarvning.

7 Områden i spelförståelseträningen att tänka på Spelförståelseträningen ska nu anpassas efter hur seniorlaget spelar och anpassas i samråd med seniortränarna. Varje spelare ska behärska mer än ett spelsystem och varianter på spel i numerärt överläge, numerärt underläge och frislag. Träningen ska i samråd med spelarna anpassas så att olika svårlösta matchsituationer tas upp och ges lösningar. Rekommenderade övningsområden för denna åldersgrupp Fortsatt träning av grundläggande teknikträning på samtliga moment Träningen sker nu i snabbare tempo och med högre svårighetsgrad Konditionsträning Rörlighetsträning Styrketräning av allmän och uthållig karaktär Koordination och balansträning Leken och allsidigheten Powerplay, boxplay, frislag Vidareutveckla spelförståelseträningen (femmans agerande) Successiv ökning av träning av olika spelsituationer i forechecking, backchecking, försvarsspel, anfallsspel Specialinriktad taktisk träning Matcherna påverkar övningsvalet allt mer Träning i stressituationer under matchlika former med motstånd Utvecklingsmål Alla spelare ska följas av ett personligt spelarkort. Man kan likna det vid en utbildningsplan, och det långsiktiga målet är att detta ska främja individens utveckling från lekfullt barn till etablerad elitspelare! Spelarkortet är ett kvalitetsredskap. Det innehåller alla de moment som tränas i de olika stadierna samt tillhörande utvecklingsmål. Två gånger per säsong ska ledarna tillsammans med spelaren fylla i spelarens starka sidor samt önskvärd utveckling under tiden fram till nästa avstämning. Innan spelaren tar steget över till nästa nivå bör samtliga mål ha uppnåtts i paritet med den nivå spelaren befinner sig på. 6-9 år Spelaren ska under verksamhetsnivån ha lärt sig att springande föra bollen framför sig med klubban i en och två händer obehindrat dribbla bollen genom 10 konor i en rak rad skjuta dragskott och kunna placera bollen i ett litet mål från 5 meter. passa en boll på marken till medspelare fram och tillbaka 10 gånger utan avbrott kunna springa med god teknik och balans såväl framåt som bakåt och i sidled, gå balansgång på bänkar, kunna göra kullerbytta, kunna hoppa hopprep eller liknande. de grundläggande innebandytermerna (se avsnitt och taktik och teori) år Spelaren ska under verksamhetsnivån ha lärt sig att springande i hög fart föra bollen framför sig med klubban i en och två händer obehindrat dribbla bollen genom 10 konor uppsatta i slalombana skjuta dragskott på rullande boll och kunna placera bollen nära eller på stolparna från 3 meter. passa en boll på marken till medspelare fram och tillbaka 20 gånger utan avbrott med inslag av backandpassningar kunna springa med god teknik och balans såväl framåt som bakåt och i sidled, gå balansgång på bänkar, kunna göra kullerbytta, kunna hoppa hopprep eller liknande, kunna göra 5 armhävningar. innebandytermerna för nivån (se avsnitt och taktik och teori)

8 Spelaren ska i grundläggande termer kunna beskriva ett spelsystem år Spelaren ska under verksamhetsnivån ha lärt sig att i hög fart i olika riktningar (framåt, bakåt, sidled) föra bollen framför sig med klubban i en och två händer flera sätt att dribbla av en motståndare flera skottekniker på både forehand och backhand med hög träffsäkerhet. passa under rörelse med ett tillslag på såväl forehand som backhand. att springa med god teknik och balans såväl framåt som bakåt och i sidled, att kunna göra kullerbytta, att kunna hoppa framåt på ett ben med balans i 20 meter, att kunna göra 15 armhävningar, att kunna statisk bålträning (planka) i 45 sekunder, att kunna röra tårna med fingrarna stående med raka ben. innebandytermerna för nivån (se avsnitt och taktik och teori) Spelaren ska mer ingående kunna beskriva ett spelsystem. Spelaren ska kunna beskriva föreningens syfte och mål 18 år Spelaren ska under verksamhetsnivån ha lärt sig Alla skottekniker på både forehand och backhand med hög träffsäkerhet. Att passa under rörelse med ett tillslag på marken och i luften på såväl forehand som backhand. Att i övrigt ha en teknik som möjliggör spel på seniornivå Innebandytermerna för nivån (se avsnitt och taktik och teori) Spelaren ska ha en fysik nivå avseende kondition, styrka, koordination och smidighet som möjliggör spel på seniornivå. Spelaren ska mer ingående kunna beskriva mer än ett spelsystem. Spelaren ska kunna beskriva föreningens syfte och mål. Träning I detta avsnitt beskrivs träningsplanering, träningsmoment och övningar inom följande områden; teknik, taktik/teori, målvakt, kondition, koordination/smidighet samt styrka/spänst. Förslag på träningsuppdelning 6-9 år Lek 10 % Teknik 30 % Spel 60 % år Taktik 5 % Lek Spelmoment 5 % 10 % Teknik 30 % Spel 50 %

9 Spel - Tvåmålsspel på stor eller liten bana Teknik - Bollföring, dribblingar, passningar, skott etc. Spelmoment - 1 mot 1, 2 mot 1, 3 mot 2 etc. Taktik - Frislag, power-play, box-play, grundpositioner, spelbredd, speldjup etc. MV-Träning - Separat träning av målvakterna Fys - Kondition, styrka, snabbhet etc. Övrigt - Träning av de moment som laget är i störst behov av Lek - Lekar, stafetter, prickskytte etc år Mv-träning 5 % Taktik Övrigt 10 % 5 % Spelmoment 15 % Teknik 25 % Spel 40 % 18 år Övrigt 10 % Fys 5 % Mv-träning 5 % Taktik 15 % Spel 30 % Teknik 20 % Spelmoment 15 % Genomförande av träning Huvudsakligt mål för träningen Träningarna skall vara utvecklande, varierande och roliga. Rutiner Före träning Träning Efter träning Samling: - Socialt - Information - Teori/utbildning - Matchgenomgå ng Uppvärmning Genomförande Nedvarvning/ stretching Samling: Kallelse till match Uppföljning av träningen Träningen Träningen skall vara planerad med den övergripande träningsplaneringen som stöd Träningen skall vara upplagd så att de huvudsakliga momenten för träningen kommer först och avslutas med de moment som kräver mindre koncentration Yngre barn är inte alltid mottagliga för muntliga instruktioner, därför använder vi principen visa - instruera - öva Effektivitet Halltiderna skall utnyttjas maximalt, det vill säga samlingar och teoretiska genomgångar skall bedrivas före eller efter träningen för att inte stjäla värdefull halltid

10 Så många spelare som möjligt skall vara aktiva hela tiden genom att till exempel genomföra övningar på båda planhalvorna Ledarna Kommer i tid och vara ombytta till träningskläder Visar motivation, engagemang och positivitet Använder aldrig ironi med yngre barn Tänker på att: föregå med gott exempel, barn gör som du gör och inte som du säger uppmuntra positiva beteenden, samt att snabbt identifiera och hantera negativa beteenden, t ex mobbing inte klaga på domare eller andra funktionärer Uppmärksammar alla spelare genom att berömma dem, glöm inte att alla behöver beröm, även de bästa. Om positiv förstärkning: Det är bättre att vänta till du har ett läge att uppmuntra det en spelare gjort bra än att tillrättavisa en spelare som gjort fel, även om detta ibland kan ta mycket längre tid. Effekten är dock mångfalt större Prata med spelare som gjort rätt och be dem förklara hur de tänkte eller varför de gjorde som de gjorde. Då kan de ta med sig en positiv grundkänsla eller grundtanke som skapade deras rätta val på planen. Samtidigt så uppmärksammar du dem för att de gjorde något bra. Teknikträning Följande moment bör brytas ut ur spelträningen för att utveckla spelarnas tekniska färdigheter. Moment Bollbehandling Bollbehandling är ett grundläggande moment inom innebandyn. Att spelarna kan röra sig obesvärat med bollen under kontroll ger förutsättningar för spel över hela banan Spelarna måste därför ges tillfälle att med boll träna upp: Vändningar åt båda håll Sidleds och baklänges förflyttningar Tempoväxlingar Agerandet vid stillastående spel Dribblingar Täcka egen boll Skott och avslutningar Skott och avslutningar skall övas under rörelse, efter mottagning och direkt på passning Att träna skott på liggande boll bör undvikas (förutom vid ren inlärning) eftersom den tekniken skiljer sig mycket från den man använder under spelsituationer Följande skott bör tränas: Dragskott Handledsskott (snärtskott) Kombiskott Backhandskott Volleyskott

11 Passningar och mottagningar Passningar och mottagningar är samspelets huvudkomponenter och skall tränas i komplexa övningar, inte isolerat i parövningar om det kan undvikas Passningar och mottagningar sker i matchsituationer i fart (och stress) och därför bör de tränas upp i övningar med flera moment följande på varandra För yngre spelare är det viktigt att förstå att varje passning skall vara avsedd så att mottagaren kan förvalta den direkt. Det är annars lätt att spelarna lär sig slå iväg passningar för att undvika misstag, utan hänsyn till mottagaren. Alla ska lära sig att passa till sina medspelare och inte bara mot. Mottagning av passning skall övas in både stillastående och i fart Som mottagare skall man lära sig att annonsera var man vill få passningen genom att markera med klubban i golvet, peka eller genom andra signaler till bollföraren. Passning ska övas att slås till medspelare och på öppen yta där medspelare kommer först. Övningsformer vid teknikträning Variera mellan de olika övningsformerna så att spelarna lär sig utnyttja sin teknik i olika sammanhang Smålagsspel Spelarna spelar på en förminskad spelyta, till exempel en planhalva, med färre spelare i varje lag (3 mot 3, 2 mot 2 eller 1 mot 1) Detta ger flera positiva inlärningsaspekter: Mer bollkontakt för varje spelare Många lägen till avslut Många kampmoment Rolig träning Gruppvis träning (stationsträning) Spelarna delas in i grupper, till exempel femmor, och de genomför träningen gruppvis på olika delar av planen Det finns fördelar både för spelare och ledare med denna träning: Små grupper Träningen blir lättöverskådlig Möjlighet till individuell träning Lätt att ge instruktioner Löpande band träning (teknikbana) Spelarna startar från en bestämd position och genomför sedan ett antal moment innan de når övningens slutposition Fördelar: Inga eller endast kortare väntetider Snabba skiftningar mellan övningarna Stor aktivitet bland deltagarna Många olika moment kan tränas samtidigt Individuell träning. Spelarna utför, inom ramen för den för den gemensamma träningen, individuellt vissa specialuppgifter Parövningar, många olika övningsvarianter kan användas beroende på vilket moment som önskas tränas in Allmänt att tänka på vid teknikträning Träna teknik tidigt i passet. Inlärningen går snabbare när spelaren är pigg Träna inlärning i långsamt tempo, så att rörelserna utförs riktigt Få så många som möjligt aktiva Alla skall ges gott om tid och plats

12 Stegvis inlärning 1. Stillastående inlärning 2. Under rörelse utan motståndare 3. Under hastig rörelse utan motståndare 4. Övningar med passiva motståndare 5. Övningar med aktiva motståndare 6. Spel med bestämda förutsättningar 7. Spel utan bestämda förutsättningar Taktikträning Allmänt Taktik betyder: planmässigt tillvägagångssätt och innebär att i såväl anfallsspel som försvarsspel agera enligt förutbestämda planer. Taktik är inte samma sak som spelsystem, t ex 2-1-2, utan spelsystem är ett sätt att formera sig. Inom varje spelsystem kan man använda olika taktik, dvs. hur man ska agera tillsammans. Taktik innebär att spelarna använder sina individuella kunskaper i teknik och spelförståelse för att agera enligt förutbestämda mönster. Är dessa kunskaper inte tillräckligt väl utvecklade är det meningslöst att träna taktik eller att i matchspel lägga upp alltför avancerad taktik. För lågstadie- och mellanstadienivån gäller att anpassa spelet efter grundförutsättningarna för anfalls- och försvarsspel. Allmänt gäller att bryta ned momenten i flera mindre moment för att underlätta inlärningen och att undvik att använda ett lågt och stillastående försvarsspel i de lägre åldrarna. Den teoretiska utbildningen sker på flera sätt, t ex löpande under träningspassen, inför och under matcher, vid särskilda teoripass och genom egna studier. Särskilda teoripass kan genomföras för alla åldrar men särskilt för de äldre grupperna. Spelsystemen beskrivs inte i denna skrift. För fördjupning i spelsystem hänvisas till Svenska innebandyförbundets skrifter om taktik. Grundförutsättningar för anfallsspel En förutsättning för bra passningsspel är att ha riktiga spelavstånd. Dessa får varken bli för korta eller för långa, eftersom man i båda fallen underlättar för motspelaren att bryta För bra passningsspel krävs dessutom att spelarna utan boll placerar sig så att de kan nås med en passning, det vill säga undviker att stå i passningsskugga Spelarna måste förstå begreppet speldjup, det vill säga att bollföraren skall ha medspelare både framför och bakom sig. Med unga spelare inträffar det ofta att bollföraren blir siste man och att han saknar medspelare som ger understöd i anfall För att kunna hålla bollen inom laget måste spelarna kunna avgöra när tillbakaspel är nödvändigt för att inte förlora bollen genom en allt för chansartad passning framåt Spelbredd krävs för att dra isär motspelarnas försvar och kunna spela fram i luckor eller komma fram efter sargen Grundförutsättningar för försvarsspel Ett bra försvarsspel bygger på disciplin, organisation och roller Laget skall snabbt kunna ställa om från anfall till försvar när motståndarna erövrar bollen

13 Spelarna skall inta sådana positioner att de är på försvarssida om varsin motståndare Den spelare i laget som är närmast motståndarens bollförare fördröjer denne utan att försöka bryta och försöker hindra honom att passa eller driva bollen framåt Om spelaren närmast motståndarens bollförare har understöd inriktas hans agerande istället helt på att pressa denne, det vill säga på att försöka bryta anfallet och ta bollen från motståndaren Spelarna skall förstå hur viktigt det är att ge understöd i försvar. Om de spelare som pressar överspelas krävs att någon annan spelare snabbt kan ingripa mot bollföraren i motståndarlaget Markering skall ske så att försvarsspelaren kan bryta passningen innan anfallsspelaren får kontroll över bollen Spelarna måste kunna täcka ytor som är attraktiva för motspelarna Spelarna får vid kontringar inte försöka bryta eller pressa utan fördröjer för att ge medspelare möjlighet att komma på försvarssida Taktikträning på högstadienivå Individuellt taktiskt agerande Under denna period kan man i träningen skapa övningar med utgångspunkt ifrån spelet Parallellt med rena tekniska övningar kan mer tid ägnas åt att lära spelarna spelförståelse Spelarna bör nu få lära sig: Utnyttja fria ytor och undvika passningsskugga Agerandet i 2 mot 1, 3 mot 2, 2 mot 3, 1 mot 2 och 2 mot 2 De individuella arbetssätten: forechecking, backchecking, markering, man mot man spel samt arbetsområden utan boll Grunderna i olika typer av anfalls- och försvarsspel Det kan nu vara positivt att lägga in teoretiska taktikpass för att öka och förstärka spelförståelsen ( se avsnitt om taktik/ teori) Om spelarna har bra kunskaper i individuell spelförståelse och individuell teknik så kan man så smått börja med lagtaktiska begrepp. Den här typen av träning bör dock betonas först i slutet av perioden Individuellt och gruppvis anfallsspel Individuellt agerande i anfall och försvarsspel i förhållande till lagkamraterna. Spelarna bör lära sig att läsa spelet på ett liknande sätt Individuellt agerande vid tekningar Anfallsspel i 3 mot 1 och 3 mot 2 situationer Uppspelsövningar av grundläggande karaktär Frislagsuppställningar Individuellt och gruppvis försvarsspel Samarbete mellan målvakt och back i 1 mot 2 situationer Samarbete mellan backar i 2 mot 2 situationer och 2 och 3 situationer Samarbete mellan målvakt och utespelare vid frislagssituationer runt det egna målet Individuellt agerande som aggressiv forecheckare Individuellt agerande som fördröjande forecheckare Backchecking (markering av icke bollförande forwards) Individuellt markeringsspel på egen planhalva Introducera spel i numerärt över- och underläge

14 I anfallsspel tränas: Uppspel Skiften från försvar till anfall Kontringar Grupperade anfall, avslutningar och tekningar (teknik och taktik) Träna på begreppen: Spelyta Passningsskugga Spelbredd Speldjup I försvarsspel tränas: Spelarnas samarbete för att återerövra bollen över hela planen Markeringsspel över hela planen Träna begreppen: Markera - Täcka upp - Attackera Taktikträning på gymnasienivå Individuell spelförståelse: Den anfallsmässiga delen Träning av triangelspel, spelbredd, speldjup Lära och utveckla spelarnas förmåga att nyttja fria ytor på spelplanen Lära spelarna överlämningar Numerära överlägen Frislagsvarianter Den försvarsmässiga delen Forechecking Fördröjningsspel Backchecking 2 mot 3 och 1 mot 2 situationer Att understödja och täcka upp bakom medspelare i försvarsspelet Numerära underlägen Frislagsuppställningar Femmans gemensamma taktiska agerande Träning av olika typer av speluppbyggnad, så kallad spelsystemträning Femmans gemensamma agerande och spelarnas rörelsemönster bör tränas och utvecklas i denna åldersgrupp Viktigt att observera är att om femmans gemensamma spel skall fungera på bästa sätt så måste de olika delmomenten ha brutits ned i mindre delar och tränats med övningar bestående av två, tre och kanske fyra spelare Anfallsspel Övningar med matchlika moment från uppspel till avslutning i anfallszon Träna spel i numerärt överläge och specialövningar för anfallsspel Öka spelarnas speluppfattning i spelet med och utan boll Fortsätt öva in färdiga frislagsuppställningar Försvarsspel Träna system, spelmönster i matchlika moment i specialövningar för försvarsspel Träna spelarnas agerande vid numerärt underläge

15 Taktiksnack genomförs kontinuerligt före eller efter träningspassen eller på separata dagar Försvarsuppställningar vid frislag Målvaktsträning Målvakten är en av de viktigaste spelarna i varje lag och bör specialtränas för att kunna utvecklas riktigt. Målvaktsträningen sker integrerat i lagets vardagliga träningspass och eventuellt i form av separata träningspass för föreningens samtliga målvakter (13 år och uppåt) Moment Rörelseschema i målet Förflyttningar framåt, bakåt och i sidled Parader (fot och hand) Grundställning (skära av vinklar) Utkast Reaktion Rörlighet Kommunikation Styrka i mage, rygg och lår Planera alltid in minst en övning per träningspass som riktar sig direkt till målvakterna i laget. Använd de olika momenten ovan och forma övningar som du anser passar just er målvakts utvecklingsbehov. En övning kan innehålla flera moment. Låt målvakten testa olika stilar, t ex att stå upp i vissa lägen eller att sitta högt på knä. Genomför målvaktsövningen gärna samtidigt som utespelarna gör en teknik- eller passningsövning. Målvaktens styrka i bål och lår, samt smidighet är avgörande för att kunna utföra olika moment, så se till att målvakterna inte glömmer dessa moment. Kondition Konditionsträningen är viktig för de äldre åldersgrupperna eftersom grunden för allt innebandyspel är att orka, och gärna orka lite mer än motståndarna. Alla innebandyspelare behöver två sorters kondition (=uthållighet), dels lång uthållighet (grundkondition) som medför att spelaren orkar spela hela matchen i ett högt tempo, att spelaren kan återhämta sig i bytena och att kloka beslut tas hela matchen (syresättning av hjärnan), dels en kort uthållighet som medför att spelaren kan genomföra varje byte i maxtempo utan att utsättas för mjölksyra och stumma ben. Lång uthållighet (grundkondition) tränas genom att utföra träning under lång tid. Det kan vara löpning, cykling, innebandy mm som bör utföras kontinuerligt i minst 30 minuter för juniorer/seniorer. Eftersom det handlar om att öka syreupptagningsförmågan måste träningen bedrivas så att ökad andhämtning uppnås. Mindre tempohöjningar som inte ger mjölksyra men däremot pulshöjningar är bra under det långa passet. Kort uthållighet är en kombination mellan ökad muskulatur (se styrkeavsnittet) och förmåga att syresätta musklerna under kortare perioder utan att mjölksyra bildas. Vi kan träna upp vår förmåga att använda musklerna vi hård träning samt musklernas tolerans mot att jobba utan nytt syre från andningen. Det sker

16 lämpligast med intervallträning. Eftersom de flesta innebandyspelare spelar byten som varar mellan sekunder så kan dessa tider utgöra grunderna för intervallträningen. Löpningen bör ske i ett tempo som motsvarar % av den maximala kapaciteten. En välkänd intervallträning för seniorer är 70 sekunders löpning i 80 % tempo med 20 sekunders vila. Spring t ex 8 gånger. Yngre spelare kan ha längre vila och kortare löptider. Ta dock för vana att träna hårdare intervaller än vad som behövs i matchläge. I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka att vid tvåmålsspel under träning så bör varje byte inte vara längre än max 1 minut 30 sek. Låt inte spelet bara rulla på. Uppmana i stället spelarna att höja tempot när de är inne och bryt som sagt för vila efter en viss tid. Koordination All annan träning än den som sker naturligt inom innebandyn ökar de koordinativa förmågorna i förhållande till den egna idrotten. Värma upp med medicinbollsspel, basket mm fungerar alldeles utmärkt. Att spela med innebandyklubban vänd åt fel håll kan också vara en rolig sak att göra. Löpteknik Det är viktigt att från tidiga åldrar och genom hela uppväxten träna på att löpa rätt. Att löpa rätt är en förutsättning för att kunna löpa snabbt och energisnålt, vilket blir viktigare ju längre upp i åldrarna spelarna kommer. Att löpa rätt innebär att förflytta kroppen så att den energi som utvecklas vid rörelse förflyttar kroppen framåt. För att detta skall ske krävs att benen (med fötter och knä) siktar rakt framåt. Att springa på hälarna eller med tårna utåt eller inåt hämmar en snabb löpning. Att springa med hasande steg där knäna pekar nedåt likaså. Detsamma gäller för armarna. För att uppnå en effektiv löpning skall armarna pendla med händerna rakt fram och tillbaka i löpriktningen och i höfthöjd. Så kallad fotbollslöpning med händerna pendlande i brösthöjd i sidled framför bröstet motverkar rörelse framåt och kan rent av vara skadlig för ryggen. Övningar: 1. Spring med överdriven armpendling med högt uppdragna knä i varje steg. 2. Spring med armarna fasthållna på axlarna, bröstet, huvudet eller bakom ryggen. Växla mellan höga knän, springa på stället eller vanlig löpning. 3. Spring med extremt korta steg med höga knäuppdrag på vart tredje eller femte steg. Alternera med hög framåtspark istället för knäuppdrag. 4. Stillastående jogging som följs av jogging på stället med höga knän, följt av ökat tempo och accelererad löpning framåt ca 15 meter. Var noga med armarnas pendling i hela rörelsen. 5. Vanlig löpning som stegras i tempo till maximal löpning, Bör utföras på ca meters sträcka. 6. Spring sidledes (inte hoppa i sidled), övergå till att springa vanligt rakt fram, övergå till att springa i sidled igen och avsluta med att springa baklänges. Använd ca meter. Vara noga med armpendling. Håll jämn fart, inte för hög fart för då slarvar man lättare. 7. Löp rakt fram ca 10 meter, stanna och sitt på huk, löp rakt fram, stanna och sitt på huk, osv. Var noga med armarnas pendling. Starta löpningen efter varje nigning med olika ben. 8. Spring baklänges ca 25 meter, spring sedan tillbaka från samma håll fast framlänges. 9. Spring snabbt med korta steg på tå, ca steg. Var noga med armpendlingen. 10. Spring meter i 90 % full fart, spring på tå, ordentlig knäuppdragning och med ordentlig armpendling.

17 Effekt: lära sig att använda kroppen i olika löpningsriktningar och förbättra löpsteget, dvs. att få ut maximal fart framåt (inte åt sidorna, uppåt eller nedåt vilket felaktig armpendling och benrörelse kan medföra) Hoppband Använd en lina (gummiband, alternativt sargen) att hoppa över som behöver vara minst 25 meter. Hoppa så kallade hoppsasteg, vilket innebär att man springer med två fotisättningar på varje ben. Börja med att hitta rytmen i denna löpningsform med raktfram-hoppsasteg. Alternera sedan hoppsalöpningen med att i löpningen lyfta ett ben fram och tillbaka över repet, dvs. på vart annat steg. Hoppsa båda benen fram och tillbaka över repet (ett ben i taget). Alternera detta med korshopp över repet dvs. om hoppet sker åt höger så börjar man med vänster ben. Hitta på egna hoppformer över repet. Kan användas som uppvärmning. Bör pågå ca 5-10 minuter. Lägg till rörelser för armarna efter hand, t ex hålla dem utåt uppåt framåt på huvudet mm. Effekt: Öka kontrollen på kroppens rörelser. Styrke- och spänstträning För att motverka skador och för att ge varje spelare bästa förutsättning att kunna utveckla sin teknik och övriga innebandykunnande skall styrke- och spänstträning ingå i träningspassen från ca år. Det går utmärkt att använda kroppen som belastning ända upp till seniornivå. Träning med vikter och motstånd kan genomföras i de äldre åldrarna. Ben Spänst är grunden för snabbhet. Olika former av hoppövningar är bra träning för att uppnå ökad spänst i vad- och lårmuskulatur. Hoppbana Övningen går ut på att hoppa på ett eller båda benen efter ett förutbestämt mönster. Gör upp hoppmönster på lappar som spelarna skall följa: t ex lapp 1. Hoppa från jämfota till vänster fot vänster fot - vänster fot båda fötterna (skrivs HV V V V HV ), lapp 2. HV H H HV, lapp 3. HV V V H H HV HV, lapp 4. HV H H V V HV - HV osv. Hitta på egna varianter. Max 6-7 hopp per lapp. Hoppen kan börja från ena foten eller båda. Med hjälp av bänkar kan man också hoppa uppåt och nedåt. Nedåthopp är lika viktiga som upphopp. Någon lapp kan beskriva mönstret att bara hoppa ett eller två jämfota maxhopp, antingen på längden eller på höjden. Det är viktigt att varje hopp utförs med koncentration och ett visst mellanrum mellan hoppen i ett mönster, speciellt när man skall byta ben. Om man har 6-8 lappar är 4-8 varv lagom mängd träning. Kan genomföras mitt i eller i slutet av ett tärningspass. Effekt: Spänst i vad och lår samt viss mjölksyraträning. Annan benträning Sitthopp Använd en ca 30 cm hög bänk. Hoppa ner från bänken med en fot på var sida. Böj benen i landningen så att rumpan nästan kommer ned till bänken. Hoppa upp på bänken igen och upprepa nedhoppet. Håll händerna på axlarna för att öka bålens muskelarbete.

18 Väl tränade idrottare kan använda vikter som hålls/läggs på axlarna. 10 hopp 3 6 gånger är lagom för juniorer/seniorer. Effekt: spänst och styrka lårens muskulatur Enbenshopp Hoppa med ett ben upp och ned på ca cm hög bänk. Hoppa uppåt vid nedhoppet för ökad effekt. Landa på tå och sedan på hela foten. Hoppa upp från tåstående. Hoppa ca 15 hopp 3 6 gånger för juniorer/seniorer. Alternativ: Trapphopp. Hoppa upp och ned i trappor på ett ben motsvarande antal gånger. Effekt: spänst och styrka i vaderna. Utfallssteg utfallshopp. Stå rakt upp med benen lätt isär och lätt böjda. Gå fram med ett ben i ett långt steg. Sjunk ned så att bakre knäet nästan rör vid marken. Gå tillbaka med samma ben så att du kommer tillbaka till utgångsläget. Växla ben eller kör med samma ben igen. I stället för att gå ut med ena benet kan man hoppa ut i utfallsställningen (som en tyngdlyftare som lyfter stången över huvudet). Från utfallsställningen kan man sedan hoppa fram med nästa ben (stående kvar på stället). 10 utfallssteg eller hopp 3-6 gånger kan vara lagom för juniorer/seniorer med kortare vila mellan serierna. Effekt: styrka i lårens muskler på fram och baksida. Halvvarvshopp Stå med benen i axelbredd, lätt böjda. Hoppa upp och snurra ett halvt varv och landa med fötterna i axelbredd. Vid landning böj benen så att de nästan bildar en 90 graders vinkel i knävecken. Hoppa upp igen åt det hållet förra snurren kom ifrån så man inte bara hoppar runt. Hoppa ca 20 hopp ca 3 6 gånger för juniorer/seniorer. Effekt: spänst och styrka i lårens och vadens muskler samt styrka i bålparti Statisk benträning Luta ryggen mot en vän eller träningskamrat. Benen lätt isär. Sjunk ned till sittande ställning med benen i 90 graders vinkel. Sitt still i sekunder. Upprepa ca 4-6 gånger med minst en minuts vila mellan gångerna. Effekt: Uthållighetsträning för lårmuskulatur. Mage Bålmuskulaturen (mage-rygg) är viktig för alla innebandyspelare med tanke på kroppens lutning framåt under själva spelet. Lutningen blir ofta större ju äldre spelarna blir. Dessutom är bålstyrka mycket viktig för att kunna stå emot och vinna i närkamper. Nedan följer några övningar för mage och ryggmusklerna 1. Sit up liggande på ryggen med benen böjda i 90 grader (eventuellt hälarna vilande på bänk) 2. Sit up diagonalt med uppdraget knä (upprepat på ena sidan eller växla mellan sidorna i varje sit up). Kan utföras med uppdraget sträckt ben varje sit up, där handen skall nå foten underbenet. 3. Ligg som en båt där både ben/fötter och axlar är uppdragna ca cm från marken. Ligg still eller gör små spänningar med magen.

19 4. Plankan: ligg rak på tå och på armbågarna och kroppen rak som en planka, håll denna ställning i ca sekunder. 5. Ligg på rygg och dra upp benen så att knäna pekar rakt upp och fötterna hänger nedåt utan att röra marken. Vik ned knäna åt ena sidan så att ena benet nästan rör marken, dra sakta upp och gör likadant åt andra hållet. Håll händerna utefter sidorna utan att hålla mot för mycket. Kan även göras med helt raka ben. 6. Ligg på rygg och håll benen rakt upp. Lyft höften uppåt så att rumpan lämnar markkontakten. Släpp sakta tillbaka och upprepa. Undvik att gunga benen fram och tillbaka. Varje lyft bör börja från ett stilla läge. 7. Ligg raklång på rygg och lyft benen ca 10 cm över marken. Pendla med ena benet upp och ned, växla ben. Alternativt kan man göra siffrorna med benen från 0-9, en och en, med båda benen ihophållna. Alternativt kan man pendla med benen i sidled växelvis över varandra. 8. Ligg på ena skinkan (halvt på sidan) och lyft fötterna från marken. Lyft även överkroppen och peka snett ned med händerna mot fötterna med raka armar. Ligg så i sekunder. Växla sida. 9. Ligg på rygg med nästan raka ben. Sträck upp händerna med raka armar rakt upp i luften ovanför bröstet. Lyft överkroppen så att skuldrorna lämnar marken, fortfarande raka armar, håll kvar i upp-läge i 2 sekunder. Titta hela tiden snett bakåt repetitioner. 10. Ligg på ena skinkan snett på sidan och lyft upp fötterna från marken. Överkroppen vilar på armbågarna. Sparka snett utåt med underbenen. Överbenen skall vara stilla hela tiden repetitioner. Ett roligt sätt att göra magträning är att göra en cirkelträning där man plockar ut 4-6 olika övningar och kör dem i mindre antal repetitioner direkt efter varandra. T ex gör 8 repetitioner av en övning direkt följt av 8 repetitioner av en annan övning, direkt följt av 8 repetitioner av en tredje övning osv. Efter vila kör man 7 repetitioner av de valda övningarna. Nästa varv gör man 6 repetitioner av varje osv. nedåt till 3,4 eller 5 repetitioner beroende på hur mycket man vill träna. Den väl tränade kan börja på repetitioner av varje övning. Rygg 1. Liggande på mage kan man lyfta axlar och armar och hålla dem rakt ut framåt eller åt sidorna. Man kan lyfta benen så att knäna lämnar marken. Man kan göra dessa rörelser samtidigt och växelvis. 2. Stående i planka (se mage) kan man också lyfta armar och ben tillsammans eller växelvis. 3. Stående på knä och armbågar kan man lyfta benen rakt bakåt/uppåt med raka ben ett i taget i flera repetitioner, Man kan också lyfta benen som en hund när den kissar, böjda ben lyfts åt sidan. 4. Stående på knä och armbågar kan man också lyfta armarna rakt fram, en arm i taget upprepade gånger. Man kan också lyfta armarna utåt och uppåt så att fingrarna pekar rakt upp. Rak arm, en arm i taget, upprepa samma arm flera gånger innan byte. 5. Liggande på mage på en bänk med överkroppen utanför bänken, med kamrat som håller fast fötterna, kan man göra rygg-sit up. Håll händerna bakom huvudet och försök rulla upp ryggen till rakt läge repetitioner inledningsvis. Ryggträning genomförs med fördel som cirkelträning enligt ovan för mage. Fart Förutom hoppövningar som grund för spänst kan snabbhetsträning också ske genom att träna på att springa fort. Tänk på att snabbhet i innebandy krävs på flera sätt. Dels acceleration rakt fram, med riktningsförändring i sidled, och dels

20 snabbhet att kunna stanna (eftersom vi har en sarg som begränsar banan). Träna därför även på att bromsa vilket kräver helt andra muskler än de för att springa fort framåt. 1. Ruscher med riktningsändring. Inomhus använd t ex en tennisbanas linjer. Spring från baslinjen till mitten spring tillbaka till servrutans bakre linje spring sedan till den andra sidans servlinje spring tillbaka till mitten och slutligen till andra sidans baslinje. 2. Börja med jämfotahopp på marken, hoppa jämfota upp på en bänk, hoppa ned på andra sidan och spring full fart i ca 15 meter och runda en kon och spring full fart 5 meter och bromsa rakt fram på 3 meter. 3. Hoppa ned från en bänk (ca 50 cm) hoppa jämfota zig-zag 5 gånger (gärna över en bänk eller ett rep) spring sedan full fart i ca 15 meter med bromssträcka ca 3 meter ett-benshopp rakt fram med efterföljande rusch ca 15 meter. 5. Baklängeslöpning i 4 meter rusch framåt 10 meter, riktningsändring runt kon och jämfotahopp över bänk. 6. Spring uppför backe eller med mothåll (någon håller tillbaka dig med t ex cykelslang). Arm Träning av armar och skuldror ger styrka som används i närkampsspel och vid skott. Muskelgrupper som bör tränas är under och överarmens muskler samt nacke och skuldror. Enklaste övningen som påverkar de flesta av dessa muskelgrupper är armhävningar med olika handplaceringar. Även olika lyft och press av vikt uppåt är effektiva. Låt fantasin avgöra. Innebandytermer att kunna för olika nivåer Det finns en stor mängd uttryck och termer som används inom innebandysporten. För att underlätta alla inlärning är det viktigt att alla inblandade menar samma sak med de ord de använder. Nedan följer en lista med ord och utryck med förklaringar. De flesta uttryck bör läras in i de lägre åldrarna men kontinuerligt repeteras därefter. Inlärningen sker dels under de praktiska träningarna och under teoripass. 6-9 år På denna nivå ska innebandyns alla grundläggande begrepp läras. Varje spelare ska kunna innebandyplanens beståndsdelar och aktörer: Målbur, Sarg, Målområde, Tekningspunkt, Sekretariat Domare, Motståndare, Medspelare, Kapten, Ledare, Tränare. Mitten: plats på banan på en tänkt linje mellan de båda målen Kanten: Plats på planen nära sargen längs långsidorna Anfallszon: Motståndarnas planhalva. Fasta situationer: Inslag, frislag och tekningar är innebandyns fasta situationer. Försvarszon: Egna lagets planhalva. Mittzon: Tänkt område kring mittlinjen. Anfall som bryts här skapar ofta farliga kontringslägen. Spelpositioner: Målvakt, back och forwards (center, ytter och topp) är de vanligaste beteckningarna. Spelarna ska också kunna de grundläggande begreppen för rörelserna och aktiviteterna på planen så som: Bakåt: i riktning mot det egna målet Backa: röra sig mot det egna målet

21 Framåt: röra sig i riktning mot motståndarens mål Passa: spela bollen med klubban till en medspelare Bryta: hindra motståndares passning eller dribbling Dribbla: Föra bollen med klubban i olika riktningar under kontroll Bollförare: Den spelare som har bollen under kontroll vid klubbladet. Forehand: Bladets inre skålade sida. Backhand: Bladets yttre sida i skålningen Skjuta: föra bollen mot motståndarlagets mål i syfta att göra mål Hålla ihop: att ha så korta avstånd mellan lagets spelare så att de kan hjälpa varandra i olika moment, t ex ge varandra understöd. Tekning: Då en spelare från varje lag med klubborna tävlar om att vinna bollen från tekningspunkt vid domarens signal. Spelarna står stilla med ansiktena i anfallsriktning. Vid tekning ska fötterna vara raka så att tårna pekar rakt fram. Klubban ska vara stilla med bladet placerat intill bollen. Hemmalagets spelare väljer vilken sida den vill placera bollen på. Inslag: att sätta igång spelet efter att bollen gått över sargen. Inslag sker ca en klubblängs från sargen där bollen gick ut. Inslag för boll som gått ut över sargen bakom mål görs från tekningspunkt på mållinjens förlängning. Övriga begrepp som efterhand ska läras i denna nivå är: Anfallsspel: bedrivs då egna laget har bollen under kontroll Anfallsspelare: När någon spelare i det egna laget har bollen är samtliga spelare anfallare. Kontring: Laget vänder spelet snabbt från spel i försvarszon till anfall, vilket gör det svårt för motståndarna att hinna ställa om till försvarsspel. Spel i anfallszon: Laget etablerar sig i anfallszonen och försöker genom passningar och dribblingar komma i läge för att göra mål. Uppspel: Laget förflyttar sig från försvarszon till anfallszon med bollen under kontroll. Brytning: En försvarsspelare tar på korrekt sätt bollen från motståndaren. Försvarsspel: Bedrivs av samtliga spelare i det egna laget då motståndarna har bollen under kontroll. Försvarspelare: När motståndarlaget har bollen är alla i det egna laget försvarspelare. Täcka skott: Försvarspelaren försöker med klubban eller någon kroppsdel hindra skott som går mot målet, antingen stående eller med ett knä i backen år Grundläggande begrepp för denna nivån är: Chippa: passa bollen med en lätt lyftning, t ex över motståndarens klubba Valla: spela bollen i sargen så att samma spelare kan ta bollen igen, t ex efter att ha sprungit förbi en motståndare. Knacka: ett kort backhandskott där klubban slås ned mot bollen som far iväg mest beroende på det tryck den utsätts för. Avstånd: hur nära en spelare får stå vid motståndarens olika fasta situationer eller utkast. Volley: träffa bollen med bladet medan bollen är i luften. Bollen får enligt reglerna vara över knähöjd vid volleyspel. Zorra: en sorts dribbling där spelaren tack vara snabba rörelser med bladet klistrar fast bollen vid klubban och flyttar bollen i luften Spelpositioner: Målvakt, back och forwards (center, ytter och topp) är de vanligaste beteckningarna. Beroende på spelsätt förekommer också libero och styrspelare i försvar, medan man i anfall ibland talar om pointback och targetspelare.

22 Övriga begrepp som efterhand ska läras i denna nivå är: Andra våg: Laget fyller vid kontring eller uppspel på bakom bollföraren. I stressade spelvändningar kan motståndarna glömma bort att markera dessa eftersom de inte är ett primärt hot. Detta kan utnyttjas både för passning snett bakåt och hjälp i returtagning. När spelarna fyller på i en andra våg kommer man också bättre till försvarspositioner vid bollförlust. Avlastare: En spelare som tar position så att bollhållaren lätt kan nå dit med en enkel och ofarlig passning. Det ger stor trygghet för bollhållaren om det finns ett sådant alternativ i trängda lägen. Ficka, passningsficka. Ytan vid sargen mellan motståndarnas backar och forwards. Kan utnyttjas i försvarszon för avlastare vid uppspel och i anfallszon för inbrytning av forwards. Inbrytning: Bollföraren försöker att med bollen ta sig från position vid sargen till avslutsläge i slottet framför mål Numerärt överläge (power play). Eget lag har fler utespelare på plan än motståndarlaget, t ex 5 mot 4. Pointback. Back som från central del i banan styr lagets anfallsspel, ofta under uppspelsfasen eller i spel 5 mot 4. Skapad spelyta: Att genom placering eller löpning öppna upp spelvägar i anfall. Dessa kan sedan utnyttjas av medspelare eller av spelaren själv. Exempelvis när två forwards står framför motståndarmålet med varsin markering och den ene rycker ut mot sargen. Om den markerande försvararen då följer med öppnar detta för en 1 mot 1-situation framför målet för den andra forwarden. Spelbredd: Spelarna har förmåga att utnyttja hela banans bredd, t ex när två uppspelande backar tar position på vardera kanten för att luckra upp försvarsuppställningen. Speldjup: Anfallande lag drar isär försvararna genom att längre spelavstånd i planens längdriktning. Ett exempel kan vara när forwards i uppspel tar position nära motståndarmålet, eller när back på bollsidan (av planen) backar hem på egna planhalvan för att understödja trängd forward i anfallszonen. Speluppbyggnad: Den del av anfallsspelet då laget efter lyckat uppspel spelar bollen i anfallszonen och avvaktar rätt tillfälle till avslutsalternativ. Targetspelare: Forward som i uppspel söker position nära motståndarmålet, gärna med försvarare i ryggen, och agerar målobjekt/mottagare för långa uppspel. Tillbakaspel. När bollföraren i trängd situation passa bollen till medspelare med speldjup bakåt, exempelvis i anfallszonen när forward i hörnet spelar bak till back för avlastning eller avslut. Utmaning: Bollföraren söker upp en försvarare och försöker få denne att ta ett försvarsinitiativ. Det kan skapa utrymme åt bollföraren att passera med en fint, passning eller skott. Väggspel: Bollföraren utmanar försvarare, passar till medspelaren (väggen) och får efter ett ryck tillbaka bollen. Väggens uppgift är att direktpassa i bollförarens löpriktning. Överlämning: Överlämning är en situation som skapas genom att två spelare, varav den en är bollförare, rör sig mot varandra. Där de möts lämnar bollföraren över bollen bakom sig till sin medspelare som fortsätter i motsatt riktning. Det är svårt för försvarare att i det ögonblicket veta vilken av spelarna som kommer att fortsätta med bollen. Dubbling: Två försvarspelare i samarbete låser bollföraren i avsikt att bryta eller tvinga denne till misstag. Dubbling sker enklast utefter sargen. Fördröjning: Närmaste försvarsspelare angriper bollföraren avvaktande, för att undvika att bli bortdribblad samt hindra farlig passning. Övriga försvarspelare hinner under tiden inta rätt positioner. Försvarssida: Försvarsspelaren ska i sin markering placera sig mellan motspelaren och eget mål. Helplanspress: Ett offensivt försvarsspel där alla spelare i det egna laget kliver upp och sätter press på motståndarna i deras zon. Avsikten är att försöka återvinna bollen snabbt och/eller högt upp i banan.