Miljöanalysenheten Rapport 2006:28 Sjöprovfisken i Värmland

Transkript

1 Miljöanalysenheten Rapport 26:28 Sjöprovfisken i Värmland Biologisk effektuppföljning i försurade och kalkade sjöar

2 Sjöprovfisken i Värmland Biologisk effektuppföljning i försurade och kalkade sjöar. Rapport 26:28. Omslagsbild Upptag av nät. Foto: Urban Nyqvist. Länsstyrelsens tryckeri, Karlstad 26.

3 Sjöprovfisken i Värmland Biologisk effektuppföljning i försurade och kalkade sjöar Sammanställd av Urban Nyqvist Karlstad december 26 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Enhetens e-postadress Länsstyrelsen Värmland Våxnäsgatan (växel) miljo@s.lst.se KARLSTAD (direkt)

4 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Sammanfattning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 MATERIAL & METODER... 6 RESULTAT & DISKUSSION... 1 RESULTAT UTIFRÅN NATURVÅRDSVERKETS BEDÖMNINGSGRUNDER... 1 SKYDDSVÄRDA BESTÅND UPPERUDSÄLVEN BJÖRKETJÄRN BYSJÖN BYÄLVEN BJÖRNKLAMMEN NORRA ÖRSJÖN SÖDRA ÖRSJÖN TREHÖRNINGEN ULVSJÖN BORGVIKSÄLVEN RINNEN ÖRVATTNET ÖVERUDSSJÖN NORSÄLVEN BJÖRKLÅNGEN HOTLAMM NYCKELVATTNET RATTSJÖN... 9 STOR-HÄSSLINGEN KLARÄLVEN BOSJÖN FLÅSJÖN LILL-EN STOR-EN VÅGSJÖARNA ÖVERSJÖN GULLSPÅNGSÄLVEN ALSTERN STORA ÖRSJÖN REFERENSER APPENDIX

5 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Sammanfattning SAMMANFATTNING Under perioden har 23 sjöar provfiskats i Värmland inom kalkningens effektuppföljning. Av dessa är 15 sjöar kalkade och 8 okalkade. Syftet med provfiske är i första hand att undersöka effekter av försurning och kalkning på sjöarnas fisksamhällen. Störst fångst i både antal och vikt (145 individer/ansträngning, 571 g/anstr.), samt flest antal arter (1 st.) noterades i den okalkade och näringsrika referenssjön Överudssjön. Minst fångst i antal (7 ind./anstr.) förekom i den försurningspåverkade sjön Stor-En. Lägst vikt (343 g/anstr.) hade den okalkade referenssjön Ulvsjön, medan lägst antal arter (1 st.) fångades i den försurningspåverkade och okalkade referenssjön Lill-En. Tydlig försurningspåverkan (klass 3) utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet förekom i de okalkade sjöarna Örvattnet och Lill-En, i de kalkade sjöarna Norra Örsjön, Björklången, Hotlamm och i Nyckelvattnet samt i de relativt nystartade kalkningsobjekten Stor-En och Vågsjöarna. Antalet sjöar med tydlig försurningspåverkan av fisk har ökat trots att vattenkvalitet förbättrats under senare år. Artutslagning till följd av försurning har med stor sannolikhet ägt rum i den okalkade referenssjön Örvattnet (elritsa och öring) samt före påbörjad kalkning i Stor-En (elritsa och mört) och Vågsjöarna (mört). Örvattnet (okalkad) har haft en fortsatt positiv utveckling av öringbeståndet. I Flåsjön (kalkad) och Översjön (okalkad) minskade fångsterna av mört från tidigare provfiske. I Norra Örsjön (kalkad) uteblev elritsa från fångsten. Fångsterna av öring i Hotlamm minskade efter en tidigare positiv fångstutveckling. Även fångsterna av röding fortsatte att minska. I Norra Örsjön fångades något färre rödingar och öringar i förhållande till tidigare provfiske. I Södra Örsjön minskade rödingfångsterna i jämförelse med tidigare år. Antalet öringar var i samma storleksordning som tidigare års resultat, men ett flertal av dessa var större individer. I Nyckelvattnet fortsatte fångsterna av öring och röding att minska. I Trehörningen har röding inte påträffats vid provfisken sedan 1986, sannolikt utkonkurrerad av sik. I Alstern har simpor fångats vid samtliga provfisken. Vid fisket 1983 artbestämdes en del av simporna till hornsimpor. Sannolikheten är stor att även fångade simpor 25 utgjordes av denna art. Totalvikten av gös i Överudssjön var mycket högre än vid tidigare provfiske. Antalet fångades individer var lägre än tidigare, men det fångades ett flertal större individer men också individer i de mindre storleksklasserna finns representerade vilket indikerar en fungerande rekrytering. 4

6 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Inledning INLEDNING Regeringen har fastställt 15 nationella miljökvalitetsmål, varav ett mål handlar om försurning. Det innebär att inom en generation (22) får bara naturlig försurning ske och försurande effekter av luftnedfall och markanvändning måste underskrida gränsen för vad mark och vatten tål (Regeringens proposition 2/1:13). Försurningen av sjöar och vattendrag har stor betydelse för miljötillståndet i Värmland. Detta på grund av att den värmländska jordmånen har liten förmåga att neutralisera surt nedfall i kombination med att länets geografiska läge innebär relativt stor belastning av försurande ämnen via nederbörd. Nedfallet av svavel minskade med 3 % från 196-talet till början av 199-talet (Ek m.fl. 1995), medan halterna av svavel i nederbörden har halverats under 199-talet (Länsstyrelsen i Värmlands län 23). Däremot har kvävenedfallet ökat något under det senaste decenniet och nedfallet av försurande ämnen överskrider fortfarande gränsen för vad mark och vatten tål (Länsstyrelsen i Värmlands län 23). Vattenkemiska analyser i de provfiskade sjöarna indikerar viss återhämtning från försurning under 199-talet. Åren runt sekelskiftet var nederbördsrika och gav lägre värden av ph och alkalinitet. Under de senaste åren (23-25) har nederbörden minskat och ph och alkalinitet har åter fått en positiv utveckling Försurningen har haft en betydande inverkan på fiskfaunan i värmländska sjöar. Utslagning av arter till följd av försurning finns belagt från mitten av 196-talet för öring, röding, elritsa och mört (Dickson m.fl. 1975, Persson 1994 och Kinnerbäck m.fl. 1997). Reproduktionen hos mört, braxen, elritsa och flodkräfta störs redan vid ph 5,6-6, och uteblir när ph mer varaktigt understiger 5,5. Hos de mer försurningstoleranta arterna abborre och gädda upphör reproduktionen först vid ph 4,4-4,9 (Degerman & Lingdell 1993). Rom- och yngelstadierna är känsliga för försurningspåverkan och de därtill förhöjda metallhalterna. Vuxen fisk är mer tolerant och påverkas främst genom störd jonbalans och gälskador till följd av aluminiumförgiftning (Degerman & Lingdell 1993). En höjning av ph genom kalkning kan medföra en ökad reproduktionsframgång hos försurningskänsliga arter (t.ex. mört) samt resultera i att utslagna arter har möjlighet att återkolonisera sjöar och vattendrag. Värmland är förhållandevis försurningskänsligt och tämligen rikt på sjöar och vattendrag. Det stora nedfallet av försurande ämnen har gjort att det funnits ett stort behov att kalka. Kalkningsverksamheten i Värmland inleddes i liten skala i mitten av 197-talet och har successivt ökat sedan dess. År 22 spreds 43,8 tusen ton kalk men en kalkeffektivisering och minskade nedfall med påföljande förbättringar av värden för ph och alkalinitet har gjort att de spridda kalkmängderna har minskat. År 25 spreds 33 tusen ton. Som ett led i kalkeffektuppföljningen har Länsstyrelsen eller Fiskenämnden provfiskat ett 4-tal värmländska sjöar sedan 1983 (Länsstyrelsen i Värmlands län 1984, Sköld 1985, Leiditz 1988, Fiskenämnden i Värmlands län 199, Länsstyrelsen i Värmlands län 1991, Länsstyrelsen i Värmlands län 1992, Axelsson & Sköld 1994, Länsstyrelsen i Värmlands län 1999). Denna rapport omfattar det senaste provfisket under perioden i 23 sjöar, varav 15 sjöar är kalkade och 8 är okalkade. Syftet med rapporten är att beskriva fisksamhällets struktur och funktion samt att undersöka effekter av främst försurning och kalkning. 5

7 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Material & metoder MATERIAL & METODER Provfiskesjöar Under perioden har 23 sjöar provfiskats i Värmland. Bysjön och Ulvsjön har provfiskats av Fiskeriverket. Övriga sjöar har fiskats av Länsstyrelsen i Värmlands län genom Tony Sahlberg, Eva Nilsson, Urban Nyqvist, Jon Bergström, Mikael Jansson och Klaes Lindström. Örvattnet har provfiskats två gånger, 24 av Länsstyrelsens personal och 25 av Fiskeriverket. Detta till följd av att Örvattnet har ingått i ett fördjupat program för referenssjöar. Utvärderingen har då fokuserats på resultat av det senast utförda fisket. Kartor och GIS-bearbetningar i rapporten har gjorts av Håkan Kjörsträd. Samtliga fotografier i rapporten är tagna av personal vid Länsstyrelsens miljöanalysenhet i samband med provfisken under perioden eller i samband med vattenprovtagning. Provfiskeprogrammet för Värmland omfattar sjöar från samtliga avrinningsområden inom länet (Figur 1). De provfiskade sjöarna utgörs av 15 kalkade sjöar och 8 okalkade referenssjöar med varierande storlek samt fysikaliska och kemiska förutsättningar (Tabell 1). Provfiskemetodik Samtliga provfisken under perioden har utförts enligt standardiserad provfiskemetodik som beskrivs i Kinnerbäck (21) och i Handboken för miljöövervakning (Naturvårdsverkets hemsida Tabell 1. Sjöuppgifter för provfiskade sjöar i Värmlands län under perioden Försurningsbedömning utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999): 1. neutralt, 2. svagt surt, 3. måttligt surt, 4. surt, 5. mycket surt. Bedömningen baseras på analysresultat från perioden , med undantag för Björketjärn ( ). Sjö X-koord Y-koord H.ö.h. Avr.omr. Sjöyta Maxdjup Medeldjup Oms.tid. Kalkning Försurnings- (m) (km 2 ) (ha) (m) (m) (år) bedömning Alstern , ,7 ca 7,1 Nej Neutralt Björketjärn , ,8 ca 1,6 Ja Måttligt surt Björklången , ,6 ca,48 Ja Svagt surt Björnklammen , ,6 ca 1,2 Ja Svagt surt Bosjön ,3 ca,22 Ja Måttligt surt Bysjön , ,4 ca 2,3 Nej Svagt surt Flåsjön , ,8 ca 1,8 Ja Svagt surt Hotlamm , , ca 1, Ja Neutralt Lill-En , ,9 ca 2,4 Nej Mycket surt Norra Örsjön , ,6 ca 3,9 Ja Måttligt surt Nyckelvattnet , , ca 1,3 Ja Svagt surt Rattsjön , ,4 ca 1,9 Nej Surt Rinnen , ,8 ca,7 Ja Måttligt surt Stora Örsjön , ,1 ca 1,1 Ja Svagt surt Stor-En , , ca 2,4 Ja Svagt surt Stor-Hässlingen , 9 2 5,7 ca,32 Ja Svagt surt Södra Örsjön , ,8 ca 2,8 Ja Neutralt Trehörningen , ,7 ca 3,7 Ja Svagt surt Ulvsjön , , ca 3,3 Nej Surt Vågsjöarna , ca,57 Ja Måttligt surt Örvattnet , ,4 ca 5,1 Nej Mycket surt Översjön , ,4 ca 5, Nej Surt Överudssjön , ,7 ca 1,4 Nej Neutralt 6

8 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Material & metoder Figur 1. De provfiskade sjöarnas geografiska läge i Värmland. Copyright Lantmäteriet. 7

9 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Material & metoder Provfisket skedde med bottensatta översiktsnät av typ Norden 12, vilka är sammansatta av 12 paneler med varierande maskstorlekar från 5 till 55 mm. Näten är 1,5 m djupa och 3 m långa. Bottennäten fördelas slumpmässigt i sjön utifrån en stratifierad randomiseringsteknik där sjön delas in i djupzoner och antalet nät i varje djupzon bestäms utifrån sjöns yta och djup. I sjöar djupare än 1 m användes också pelagiska nät, som sätts flytande i fria vattenmassan. Dessa nät, av typ Norden 11, är 6 m djupa och uppbyggda av 11 paneler med maskstorlekar mellan 6,25-55 mm. Fångsten vägdes per art och nät, och varje individ artbestämdes och längdmättes till närmaste millimeter. Otoliter för åldersanalys togs från öring och röding i fångsten. Åldersbestämning utfördes på oslipade otoliter av Olof Filipsson vid Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium på Drottningholm. Ett standardiserat provfiske ger information om fisksamhällets artsammansättning, arternas relativa täthet och biomassa, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och längdsammansättning i hela den provfiskade sjön (Appelberg m.fl. 1999). Standardiserad metodik är väsentlig för de slutsatser som kan dras av ett provfiske och gör det möjligt att jämföra resultatet med andra provfisken, både från samma sjö och från andra provfiskade sjöar. Utvärdering av resultat Provfiskeresultaten i varje sjö har utvärderats med avseende på artförekomst, dominerande arter, rekrytering, tillväxt (utifrån åldersanalys) samt vikt per ansträngning och längdfördelning av dominerande arter i fångsten. Provfiskeresultaten har bedömts utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999 och Appelberg m.fl. 1999). Dessa bedömningsgrunder beskrivs i ett eget avsnitt nedan. Resultaten från det senaste provfisket i varje sjö jämförs med tidigare provfiskeresultat från sjön i den mån resultaten anses jämförbara (standardiserade provfisken eller oklassade provfisken av god kvalitet). Dessutom jämförs provfiskeresultaten med medelvärden för andra provfiskade sjöar i Sötvattenslaboratoriets databas, kalkade sjöar inom IKEU-programmet samt sura respektive neutrala sjöar inom det nationella miljöövervakningsprogrammet (Dahlberg 24). Med beaktande av informationens osäkerhet har äldre uppgifter från intervjuundersökningar (Cederström 1895 och Dickson m.fl. 1975) samt uppgifter från Fiskeenhetens arkiv vid Länsstyrelsen i Värmland (Björnemark 193-5, Törnquist 1937 och Stenberg 1971) använts vid tolkning av provfiskeresultaten. I den mån kännedom finns om utplanteringar eller utslagning av arter används även den informationen, som främst erhållits från fiskevårdsområdesföreningar, vid tolkning av data. I Appendix redovisas provfiskeresultat i tabellform. Fångst per ansträngning redovisas från såväl standardiserade som oklassade provfisken. Från det senaste provfisket redovisas även uppgifter om total fångst samt provfiskeresultat sammanställt utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet Naturvårdsverket har utarbetat Bedömningsgrunder för miljökvalitet för att underlätta utvärdering av resultat från miljöundersökningar. De omfattar bl.a. bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag med ett system för bedömning av tillstånd och påverkan på fisksamhällen (Naturvårdsverket 1999, Appelberg m.fl. 1999). De faktorer som påverkar enskilda fiskarters och fisksamhällens struktur och funktion kan delas in i tre huvudgrupper; abio- 8

10 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Material & metoder tiska (yttre faktorer som t.ex. klimat), biotiska (det ekologiska samspelet i sjön som styrs av t.ex. konkurrens och predation) samt förändringar över tid. Genom beräkning av ett fiskindex, kallat FIX (svenskt FIskindeX), är det möjligt att bedöma exempelvis försurningspåverkan, eutrofiering (övergödning) eller annan miljöpåverkan med hjälp av fisk (Dahlberg 22). Det krävs dock att provfisket utförs med standardiserad metodik (Kinnerbäck 21). Fiskindexet beräknas utifrån nio variabler som har betydelse för såväl enskilda fiskarters som fisksamhällens struktur och funktion. Dessa nio variabler utgörs av antal arter, artdiversitet, biomassa, antal individer, andel fiskätande fisk, andel karpfisk, andel syretåliga arter, andel främmande arter samt försurningsindikation utifrån artförekomst (Tabell 2). Vid bedömning av de olika variablerna jämförs det uppmätta värdet (provfiskeresultatet) med ett jämförelsevärde. Jämförelsevärdena beräknas som enkla samband mellan indikatorn (variabeln) och de mest betydelsefulla omgivningsvariablerna, t.ex. höjd över havet, sjöarea och maxdjup (Appelberg m.fl. 1999). Jämförelsevärdena är beräknade med utgångspunkt från provfiskedata i Sötvattenslaboratoriets databas och speglar främst tillståndet för svensk fiskfauna i relativt små näringsfattiga sjöar under mitten av 199-talet. Jämförelsevärdet symboliserar därför ett typiskt tillstånd snarare än ett opåverkat tillstånd (Appelberg m.fl. 1999, Dahlberg 22). Klassificering av avvikelsen från jämförelsevärdet för varje variabel baseras på kvoten mellan uppmätt värde (provfiskeresultatet) och jämförelsevärdet. Klassificeringen görs mellan 1 och 5, där klass 1 indikerar ingen eller obetydlig avvikelse från förväntat medan klass 5 motsvarar mycket stor avvikelse från förväntat (Tabell 3). Klassificeringen enligt Bedömningsgrunderna har vissa svagheter, vilket kan resultera i feltolkningar i det enskilda fallet. Exempelvis kan enstaka stora fiskar få ett stort genomslag i index som beräknas utifrån biomassa. Vidare beräknas försurningsindikatorn utifrån förekomst av försurningskänsliga arter/stadier, varför kunskap om naturlig artförekomst i sjön är viktig vid tolkning av resultaten. Bilden kan tydliggöras med uppgifter om försurningsutslagning av arter, utsättningar osv. Tabell 2. De nio variabler som ingår i fiskindexet FIX (Naturvårdsverket 1999 och Appelberg m.fl. 1999). Den kursiverade beteckningen utgör variabelns benämning i rapporten. 1. Antal naturligt förekommande arter (Antal arter) 2. Artdiversitet av naturligt förekommande arter, Shannon-Wieners H (Diversitet) 3. Relativ biomassa av naturligt förekommande arter (Biomassa) 4. Relativt antal individer av naturligt förekommande arter (Antal individer) 5. Andel fiskätande abborrfiskar (percider) av den totala fångsten baserad på biomassa (Andel fiskätare) 6. Andel karpfiskar (mörtfiskar, cyprinider) av den totala fångsten baserad på biomassa (Andel karpfisk) 7. Förekomst av försurningskänsliga arter och stadier (Försurning) 8. Andel biomassa av arter tåliga mot låga syrgashalter (Syrebrist) 9. Andel biomassa av främmande arter (Främmande arter) Tabell 3. Klassificering av avvikelse från förväntat (d.v.s. kvot av provfiskeresultat och jämförelsevärde) för fiskindex samt ingående variabler enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999 och Appelberg m.fl. 1999). Klass Benämning 1 Ingen eller obetydlig avvikelse 2 Liten avvikelse 3 Tydlig avvikelse 4 Stor avvikelse 5 Mycket stor avvikelse 9

11 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Resultat & diskussion RESULTAT & DISKUSSION Resultat utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder I detta avsnitt kommenteras provfiskeresultat utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). Resultaten koncentreras till avvikelser från förväntat i klass 3, 4 och 5, d.v.s. tydlig, stor eller mycket stor avvikelse. För samtliga resultat i tabellform hänvisas till Appendix. Försurning Försurningen av sjöar och vattendrag har stor betydelse för reproduktionsframgången hos fisk. I synnerhet rom- och yngelstadierna är känsliga för försurningspåverkan och de därtill förhöjda metallhalterna (Degerman & Lingdell 1993). Åtta sjöar indikerade en tydlig försurningspåverkan (klass 3) utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999) (Figur 2), Norra Örsjön, Örvattnet, Björklången, Hotlamm, Nyckelvattnet, Lill-En, Stor-En och Vågsjöarna (6 kalkade, 2 okalkade). Det är tre fler än vid den förra provfiskeperioden trots att värden för ph och alkalinitet ökat under samma tidsintervall. I de övriga sjöarna visade fisksamhällena igen tendens till försurningspåverkan (klass 1). I Norra Örsjön saknades elritsa i fångsten 25, något den gjorde även vid provfiske Utfallet för fångst av elritsa är starkt beroende var näten placeras. Hamnar näten nära in- och utflöden ökar chansen för fångst av elritsa. Även de minsta storleksklasserna av öring saknades. I Örvattnet försvann både elritsa och öring på 196-talet, men fiskbeståndet i Örvattnet håller sakta på att återhämta sig. Antalet fångade öringar har vid senare provfiskningar ökat. I Björklången saknades mört under 1 centimeter och i Nyckelvattnet har öring och röding minskat under senare år. Hotlamm har kalkats sedan 1984 men elritsa har inte fångats i sjön sedan 1986 och mört inte sedan Även i Vågsjöarna och Stor-En saknas tidigare försvunnen mört eller annan karpfisk (Cederström 1895, Björnemark 1942 och Stenberg 1971). I Vågsjöarna och Stor-En inleddes kalkning 1995 respektive 1997, och hittills har inga tydliga förändringar hos fiskbestånden skett. Klass 5 Försurningsbedömning enligt Naturvårdsverketets Bedömningsgrunder Björketjärn Bysjön Björnklammen Norra Örsjön Södra Örsjön Trehörningen Ulvsjön Rinnen Örvattnet Överudssjön Björklången Hotlamm Nyckelvattnet Rattsjön Stor-Hässl. Bosjön Flåsjön Lill-En Stor-En Vågsjöarna Översjön Alstern Stora Örsjön Figur 2. Försurningsbedömning enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999) för samtliga provfiskade sjöar i Värmland Klass 1 motsvarar ingen avvikelse från förväntat, medan klass 5 motsvarar mycket stor avvikelse från förväntat. 1

12 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Resultat & diskussion I Lill-En finns äldre uppgifter att abborre och gädda funnits i sjön, varav abborre ensam finns kvar idag. Trots att sjön naturligt saknar försurningskänsliga arter kan frånvaron ändå ha ett samband med att förutsättningarna för dessa arter inte finns p.g.a. försurningen. I Flåsjön har mörtbestånden efter en tidigare återhämtning efter försurningspåverkan minskat. Fångsterna 24 var lägre än vid provfiske 1992 då rekryteringsskador hos mört observerades (få små individer). Även Kinnerbäck m.fl. (1997) fann fiskbeståndet i Flåsjön försurningsskadat. Flåsjön började kalkas 1994, vilket sannolikt har bidragit till mörtens tidigare reproduktionsframgångar. Mörtens minskning kan bero på konkurrens från abborre. Ingen vattenkemisk försämring ligger till grund för minskningen av mörtbeståndet. Beståndet av mört minskade även i den okalkade referenssjön Översjön. Antalet mört i de mindre storleksklasserna (< 1 cm) var fåtalig. Antal arter och artdiversitet Flest antal arter fångades i Överudssjön, tio stycken och minst antal arter fångades i Lill-En, en. I fem av de provfiskade sjöarna var antalet arter tydligt färre än förväntat (enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder, 1999), Lill-En, Stor-En, Vågsjöarna, Örvattnet och Trehörningen. I större sjöar förväntas antalet arter vara fler än i mindre sjöar. I t.ex. den relativt stora Trehöringen förväntas det finnas 7,7 arter medan det i verkligheten endast fanns fyra. Av de provfiskade sjöarna hade 11 en tydligt lägre artdiversiteten än förväntat. Artdiversiteten är beroende av antalet arter, biomassa och främst om en art dominerar den totala fiskfaunan. Nyckelvattnet och Lill-En hade ett abborrbestånd som var kraftigt dominerande (klass 5). I Björketjärn, Örvattnet, Hotlamm och Flåsjön var dominansen av abborre mycket stor (klass 4). I Björnklammen, Norra Örsjön, Björklången, Rattsjön och Stor-Hässlingen var dominansen av abborre inte lika kraftig, om än den dominerande arten (klass 3). Samtliga sjöar med en fiskfauna som tydligt indikerade en försurningspåverkan hade även tydliga avvikelser i antalet arter eller diversitet. Biomassa och antal individer Till biomassa och antal individer per ansträngning noterades de största fångsterna i den näringsrika Överudssjön (571 g/anstr, 145 individer/anstr.) medan de lägsta vikterna per ansträngning kom från Ulvsjön (343 g/anstr.) och det lägsta indivdantalet per ansträngning kom från Stor-En (7 individer/anstr.). Överudssjön var dock den enda sjö där antalet individer tydligt avvek från det förväntade (klass 4). I fråga om biomassa var det Överudssjön (klass 4) och Rinnen (klass 3) som tydligt avvek från det förväntade. I Rinnen fångades 597 g/anstr. mot förväntade 1377g/anstr. Den näringsrika referenssjön Överudssjön har en stor dominans av karpfisk. I näringsrika sjöar med en hög primärproduktionen är ofta biomassan av fisk stor. Andel fiskätare och andel karpfisk Två sjöar hade en låg andel fiskätande abborrfiskar. I Bysjön var andelen mycket låg (klass 5) vilket tordes bero på att andelen karpfisk är hög (klass 5). I sjöar med en hög andel karpfisk är abborre ofta konkurrenssvag och få individer når sällan upp till fiskätande storlek Även i Ulvsjön var antalet fiskätande abborrfiskar lågt (klass 4) och kan förklaras med en högre andel karpfisk än förväntat (klass 2). Till fiskätande abborrfisk räknas individer över 18 cm samt en linjärt stigande del av abborrfisk i storlek mellan 12 cm till 18 cm. 11

13 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Resultat & diskussion Sammanvägd bedömning Det sammanvägda fiskindexet avvek tydligt från förväntat i tre av de provfiskade sjöarna; Bysjön, Örvattnet och Lill-En. Provfiskeresultaten för Örvattnet och Lill- En indikerade försurningspåverkan, vilket ofta har ett samband med andra variablerna som också avvek från förväntat (antal arter, artdiversitet). Bysjön hade en hög andel karpfiskar samt en låg andel fiskätande abborrfiskar, två variabler som också samverkar. Skyddsvärda bestånd Röding och öring I Norra och Södra Örsjön finns både öring och röding. Rödingbestånden är delvis ursprungliga och av typen mindre fjällröding, Salvelinus stagnalis (Nyberg m.fl. 1986). Vid provfiske i Norra Örsjön 25 fångades något färre rödingar och öringar än vid provfisket 22. Provfisket i Södra Örsjön 23 visade på en minskning av rödingbeståndet i jämförelse med tidigare provfisken. Antalsmässigt fångades lika många öringar som vid tidigare provfisken men 23 fångades ett flertal större individer. Om röding och öring lever var för sig har de likartat födoval, men i blandbestånd delar de inte sällan upp födoresursen mellan varandra. I syd- och mellansverige tycks då rödingen äta mer plankton, medan öringen äter ytinsekter och bottendjur (Nyberg m.fl. 1986). I Nyckelvattnet har fångsterna av öring och röding fortsatt att minska jämfört med tidigare provfisken. Vid provfiske 23 fångades endast tre rödingar och en öring. Rödingbeståndet uppges vara ursprungligt (Dickson m.fl. 1975), och är troligen av storrödingtyp, Salvelinus salvelinus (Nyberg m.fl. 1986). I Hotlamm minskade öringfångsterna vid provfisket 24 i jämförelse med provfisket 21 men fångsterna var högre än andra tidigare provfisken. Rödingen i Hotlamm visar en fortsatt negativ trend. Vid provfiske 24 fångades endast en röding. Rödingbeståndet är inte naturligt i sjön utan inplanteras från det närbelägna Nyckelvattnet. I Trehörningen fångades ingen röding vid provfiske 25 och någon röding har inte fångats vid provfiske sedan Rödingens tillbakagång beror förmodligen på ökad konkurrens av sik som inplanterades i sjön på 194-talet (B. Särnmark, muntligt meddelande 22). Hornsimpa Det fångades två simpor vid provfiske i Alstern 25 och simpor har fångats vid övriga provfisken 22 och1983. Vid fisket 1983 artbestämdes en del av simporna till hornsimpor. Sannolikheten är stor att även fångade simpor 25 utgjordes av hornsimpor. Hornsimpan är en ishavsrelikt, d.v.s. en havsfisk som avstängts från havet och anpassat sig till sött vatten (Pethon & Svedberg 1998). Hornsimpa som lever i sötvatten saknar eller har delvis reducerade huvudknölar varvid en artbestämning i fält inte alltid är tillförlitlig eller möjlig. Gös Det fångades färre gösar i Överudssjön vid provfisket 24 jämfört med 21 men flertalet var mycket stora individer. Det fångades även ett antal mindre individer som visar på att rekryteringen är god. Beståndet vårdas bl.a. genom nätfiskeförbud och utsättning av vasar. Gösen tål inte surt vatten och håller mest till i näringsrikt, lite lerigt och varmt vatten. (Pethon & Svedberg 1998). Kinnerbäck m.fl. (1997) Utbredningen av gös i Värmland är avgränsad till sjöar belägna under högsta kustlinjen. 12

14 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björketjärn, Upperudsälvens ARO Björketjärn Sjöbeskrivning Figur 4. Upptagning av nät. Figur 3. Provfiskesjön Björketjärn med omkringliggande vattensystem. Bred linje markerar sjöns delavrinningsområde. Copyright Lantmäteriet. Koordinater: Höjd över havet (m): 15 Avrinningsområde: Upperudsälven Avrinningsområde (km 2 ): 7,9 Åtgärdsområde: 13 Töck-Torpedalsälven Sjöyta (ha): 48 Kalkning: Kalkstart 1984 Maxdjup (m): 19 Damm: Ja Medeldjup (m): 8,8 Reglering: Nej, ev. ringa Omsättningstid (år): ca 1,6 Provfiskedatum: Yttemperatur ( o C): 21,1 Utförare: Länsstyrelsen Bottentemperatur ( o C): 3,9 Siktdjup (m): 2,4 Språngskikt (m): 4,5 Björketjärn är belägen i västra delen av Årjängs kommun och inom Upperudsälvens avrinningsområde. Sjön, som ligger högt upp inom sitt delavrinningsområde och saknar större tillflöden, avvattnas av Bubäcken och Torpedalsälven till sjöarna Töck, Foxen och Stora Le. Björketjärn är belägen under högsta kustlinjen på en i huvudsak gnejs-granitisk berggrund vilken antyder svag-måttlig motståndskraft mot försurning. Sjön ligger i ett skogsbeklätt sprickdalslandskap på i söder grusig-moig och i norr storblockig morän. Den till formen långsmala och lätt flikiga sjön saknar helt inslag av öar och holmar. Bottenprofilen är i huvudsak jämnt och brant sluttande ned mot sjöns centrala delar och andelen grundområden (< 6 m) uppgår till ca 3 %. Den dominerande fiskarten i Björketjärn är abborre. Vid provfisken i sjön fångas även benlöja, gers, gädda, mört och nors (Tabell 4). 13

15 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björketjärn, Upperudsälvens ARO Tabell 4. Förekommande fiskarter i Björketjärn enligt intervjuer och provfisken. Abborre Benlöja Gers Gädda Mört Nors Cederström 1895* X X X Provfiske 1998 X X X X X Provfiske 21 X X X X X X Provfiske 24 X X X X X X * uppgift från intervjuundersökning Vattenkemi Tabell 5. Vattenkemiskt tillstånd i Björketjärn enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (1999) utifrån analysresultat i den nedströms liggande Bubäcken under perioden ph Alkalinitet Siktdjup Vattenfärg Fosforhalt Nära neutralt God buffertkapacitet Ej analyserat Betydligt färgat vatten Ej analyserat ph 7,5 7, 6,5 6, 5,5 Alkalinitet (mekv/l),3,25,2,15,1,5 5, , Figur 5. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för ph i den nedströms liggande Bubäcken under perioden Figur 6. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för alkalinitet i den nedströms liggande Bubäcken under perioden Björketjärn började kalkas 1984, då phvärdet låg på 6,1 och alkaliniteten på,2 mekv/l vilket bedöms som surt vatten med obetydlig buffertkapacitet enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). Vattenkemiska analyser har endast utförts ett fåtal gånger i sjön under perioden Här har istället vattenkemisk data från Bubäcken, en kilometer nedströms Björketjärn används. Både ph och alkalinitet har ökat något under de senaste åren troligen till följd av normala nederbördsmängder och sedan 22 genom en årlig kalkning (Figur 5 och 6). Björketjärn har ett betydligt färgat vatten med ett ph-värde nära neutralt och en god buffertkapacitet (Tabell 5). 14

16 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björketjärn, Upperudsälvens ARO Provfiskeresultat Vid provfisket i Björketjärn 24 fångades sex fiskarter; abborre, benlöja, gers, gädda, mört och nors (Tabell 4 ovan). I bottennäten dominerades fångsten av abborre i både individantal och biomassa, följt av mört i antal och gädda i vikt. I de pelagiska näten var den dominerande fiskarten abborre följt av nors. Fångsten av mört vid provfiske 24 hade minskat kraftigt i jämförelse med provfiske 21. Antal och längdfördelning liknar resultatet från 1998 års provfiske då beståndet bedömdes ansatt av ett predationstryck från abborre Troligtvis visar årets resultat på samma förhållanden eller en naturlig fluktuation (Figur 13). Fångsten av abborre var något större än vid provfiske 21. Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar avvek inte från förväntat värde (klass 1, Figur 7) och individer i alla storleksklasser fångades vilket gör att rekrytering och storleksstruktur förefaller normal. Abborrbeståndet i Björketjärn är starkt (Figur 8 och Figur 12). Det sammanvägda fiskindexet bedömdes som 1 i Björketjärn 24, vilket inte motsvarar någon avvikelse från förväntat (Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder). Fisksamhället visade inte heller några tecken på försurningspåverkan (klass 1, Figur 7). Artdiversiteten var mycket lägre än förväntat (klass 4) beroende på abborrbeståndets dominans i sjön. Antal arter Diversitet Biomassa Antal individer Andel fiskätare Andel karpfisk Försurning Syrebrist Främmande arter Sammanvägd bedömning Avvikelse från jämförelsevärde Figur 7. Klassificering av provfiskeresultatet i Björketjärn 24 enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). Abborre, vikt (g +/- SD) per bottennätsanstr Figur 8. Fångst per bottennätsansträngning av abborre i Björketjärn vid provfiske Mört, vikt (g +/- SD) per bottennätsanstr Figur 9. Fångst per bottennätsansträngning av mört i Björketjärn vid provfiske

17 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björketjärn, Upperudsälvens ARO Nors, vikt (g +/- SD) per anstr. i pelagiska nät Antal abborre 24 (18 bottennät + 4 pelagiska) Figur 1. Fångst per ansträngning av nors i pelagiska nät i Björketjärn vid provfiske 21 och 24. Vid provfiske 1998 användes inte pelagiska nät. Antal nors 24 (16 bottennät + 4 pelagiska) Antal nors 21 (16 bottennät + 4 pelagiska) Antal abborre 1998 (16 bottennät) Antal abborre 21 (16 bottennät + 4 pelagiska) Figur 12. Längdfördelning hos abborre i total fångst i Björketjärn vid provfiske Figur 11. Längdfördelning hos nors i total fångst i Björketjärn vid provfiske 21 och 24. Vid provfisket 1998 fångades ingen nors i sjön. 16

18 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björketjärn, Upperudsälvens ARO Antal mört 24 (16 bottennät + 4 pelagiska) Länd (cm) Antal mört 1998 (16 bottennät) Antal mört 21 (16 bottennät + 4 pelagiska) Figur 13. Längdfördelning hos mört i total fångst i Björketjärn vid provfiske

19 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Bysjön Sjöbeskrivning Figur 15. Vy över Bysjön. Figur 14. Provfiskesjön Bysjön med omkringliggande vattensystem. Bred linje markerar sjöns delavrinningsområde. Copyright Lantmäteriet. Koordinater: Höjd över havet (m): 123 Avrinningsområde: Upperudsälven Avrinningsområde (km 2 ): 11, Åtgärdsområde: 116 Karlforsälven-Järnsjön Sjöyta (ha): 119 Kalkning: Okalkad referenssjö Maxdjup (m): 11 Damm: Nej Medeldjup (m): 7,4 Reglering: Nej Omsättningstid (år): ca 2,3 Provfiskedatum: Yttemperatur ( o C): 18,3 Utförare: Sötvattenslaboratoriet, Fiskeriverket Bottentemperatur ( o C): 7,2 Siktdjup (m): 3,5 Språngskikt (m): 6, Bysjön är belägen i den sydöstra delen av Årjängs kommun och inom Upperudsälvens avrinningsområde. Sjön, som ligger högt upp inom sitt delavrinningsområde, saknar större tillflöden och står nedströms i kontakt med Älgsjön och Östra Silen. Bysjön är belägen under högsta kustlinjen på i huvudsak gnejs-granitisk berggrund, vilket indikerar svag-måttlig motståndskraft mot försurning. Sjön omges av jordbruksmark på lättare leror samt tämligen flacka skogsmarker på grusig-sandig morän med inslag av myrmarker. I jämförelse med flertalet andra provfiskesjöar omges Bysjön av en relativt omfattande bebyggelse. Stränderna runt den till formen ovala sjön är relativt flikiga och inslaget av öar och holmar är tämligen litet. Bottnarna sluttar mestadels jämnt mot sjöns centrala delar och andelen grundområden (< 6 m) uppgår till omkring 5 %. Vattenvegetationen är bitvis riklig. Fiskfaunan i Bysjön domineras av abborre och mört. Vid provfiske fångades även benlöja, braxen, gers, gädda och sarv (Tabell 6). 18

20 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Tabell 6. Förekommande fiskarter i Bysjön enligt intervjuer och provfisken. Sutare är inplanterad. Abborre Benlöja Björkna Braxen Flodkräfta Gers Gädda Lake Mört Sarv Sutare Ål Cederström 1895* X X X X X X X X Björnemark 193-5* X X X X X X X X Provfiske 1984 X X X X X X Provfiske 1985 X X X X X X Provfiske 1986 X X X X X X Provfiske 1987 X X X X X X X Provfiske 1988 X X X X X X Provfiske 1989 X X X X X X X X Provfiske 199 X X X X X X Provfiske 1991 X X X X X X Provfiske 1992 X X X X X X X Provfiske 1993 X X X X X X X X Provfiske 1997 X X X X X X X Provfiske 1999 X X X X X X X Provfiske 22 X X X X X X X Provfiske 25 X X X X X X X * uppgift från intervjuundersökning Vattenkemi Tabell 7. Vattenkemiskt tillstånd i Bysjön enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (1999) utifrån analysresultat ph Alkalinitet Siktdjup Vattenfärg Fosforhalt Svagt surt Svag buffertkapacitet Måttligt siktdjup Måttligt färgat vatten Låg fosforhalt ph 7,5 7, 6,5 6, 5, Alkalinitet (mekv/l),14,12,1,8,6,4,2, Figur 16. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för ph i Bysjön under perioden Figur 17. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för alkalinitet i Bysjön under perioden

21 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Bysjön är en okalkad referenssjö med svagt surt vatten och en svag buffertkapacitet (alkalinitet). Alkalinitet har sakta ökat under de senaste åren. Värden för ph har också sakta ökat men har haft en något större fluktuation (Tabell 7, Figur 16 och Figur 17). De förbättrade värdena beror Provfiskeresultat Vid provfisket i Bysjön 25 fångades sju fiskarter; abborre, benlöja, braxen, gers, gädda, mört och sarv (Tabell 6 ovan). Fångsten i pelagiska- och bottennäten dominerades i antal och vikt av mört därefter följt av abborre. Det fångades endast tre mindre gäddor med en totalvikt av 664 g. Totalt har fångsten vid provfisket nära halverats i förhållande till 22 års provfiske, främst på grund av minskade fångster av braxen och gädda. I klassificeringen av biomasssa avviker värdet något (klass 2) mot det förväntade. Det fångades små individer av både abborre och mört, varför rekryteringen förefaller vara god. Individer fångades i de flesta storleksklasser och storleksstrukturen förefaller normal (Figur 25 och Figur 26). Vid provfisket 22 dominerade det pelagiska abborrsamhället tydligt i både antal och vikt jämfört med bottennätsfångsten, möjligen som en effekt av att födotillgången har varit god i pelagialen, t.ex. stor tillgång på djurplankton (M. Dahlberg, Fiskeriverket, muntligt meddelande 23). Vid 25 års fiske var inte abborren i pelagialen lika dominerande. framför allt på en, under senare tid minskad nederbörd. Bysjön är en näringsfattig sjö med låg fosforhalt, måttligt siktdjup och måttligt färgat vatten. Trenden med avsaknad av stora abborrindivider bekräftades även vid provfisket 25. Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar i fiskindex visade mycket stor avvikelse (klass 5, Figur 19) från förväntat värde. Abborren är ofta konkurrenssvag i sjöar med en hög andel karpfisk och vanligtvis når därför få individer fiskätande storlek. Andelen karpfisk var mycket högre än förväntat i Bysjön vid provfisket 25, vilket bedömdes som stor avvikelse (klass 5, se Figur 19). En stor andel, om ej dominerande fångades i pelagiska nät. Avvikelser från förväntade värden i antalet arter och diversitet samt stora avvikelser för karpfisk samt fiskätande abborrfisk resulterade i en stor avvikelse från förväntat (klass 3) för det sammanvägda fiskindexet i Bysjön 25 (enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder, se Figur 19). Fisksamhällets tillstånd påvisar ingen försurningspåverkan (klass 1). Antal arter Diversitet Biomassa Antal individer Andel fiskätare Andel karpfisk Försurning Syrebrist Främmande arter Sammanvägd bedömning Avvikelse från jämförelsevärde Figur 18. Vy över Bysjön Figur 19. Klassificering av provfiskeresultatet i Bysjön 25 enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). 2

22 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Abborre, vikt (g +/- SD) per anstr. i bottennätsanstr Figur 2. Fångst per bottennätsansträngning av abborre i Bysjön vid provfiske 1984, 1989, 1992, 1993, 1997, 1999, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten Mört, vikt (g +/- SD) per anstr. i pelagiska nät Figur 23. Fångst per ansträngning av mört i pelagiska nät i Bysjön vid provfiske 1984, 1989, 1992, 1993, 1997, 1999, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten Abborre, vikt (g +/- SD) per anstr. i pelagiska nät Figur 21. Fångst per ansträngning av abborre i pelagiska nät i Bysjön vid provfiske 1984, 1989, 1992, 1993, 1997, 1999, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten Figur 24. Upptag av bottennät Mört, vikt (g +/- SD) per bottennätsanstr Figur 22. Fångst per bottennätsansträngning av mört i Bysjön vid provfiske 1984, 1989, 1992, 1993, 1997, 1999, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten

23 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Antal abborre 25 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal abborre 22 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal abborre 1999 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal abborre 1993 (24 bottennät + 4 pelagiska) Antal abborre 1997 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal abborre 1989 (24 bottennät + 4 pelagiska) Antal abborre 1984 (32 bottennät + 4 pelagiska) Figur 25. Längdfördelning hos abborre i total fångst i Bysjön vid provfiske 25, 22, 1999, 1997, 1993, 1989 och

24 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Bysjön, Upperudsälvens ARO Antal mört 25 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal mört 1999 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal mört 1993 (24 bottennät + 4 pelagiska) Antal mört 1984 (32 bottennät + 4 pelagiska) Antal mört 22 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal mört 1997 (24 bottennät + 2 pelagiska) Antal mört 1989 (24 bottennät + 4 pelagiska) Figur 26. Längdfördelning hos mört i total fångst i Bysjön vid provfiske 25, 22, 1999, 1997, 1993, 1989 och (Observera olika skalor på y-axlarna.) 23

25 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björnklammen, Byälvens ARO Björnklammen Sjöbeskrivning Figur 28. Vy över Björnklammen. Figur 27. Provfiskesjön Björnklammen med omkringliggande vattensystem. Bred linje markerar sjöns delavrinningsområde. Copyright Lantmäteriet. Koordinater: Höjd över havet (m): 146 Avrinningsområde: Byälven Avrinningsområde (km 2 ): 31,6 Åtgärdsområde: 229 Björnklammen-Öjesjön Sjöyta (ha): 172 Kalkning: Kalkstart 1982 Maxdjup (m): 18 Damm: Ja Medeldjup (m): 7,6 Reglering: Nej, ev. ringa Omsättningstid (år): ca 1,2 Provfiskedatum: Yttemperatur ( o C): 18,7 Utförare: Länsstyrelsen Bottentemperatur ( o C): 5,6 Siktdjup (m): 4,8 Språngskikt (m): 5, Björnklammen är belägen i nordvästra delen av Säffle kommun och relativt långt ned inom Byälvens avrinningsområde. Sjön ligger nedströms Bjursjön och uppströms Öjesjön. Björnklammen är belägen under högsta kustlinjen på en i huvudsak gnejs-granitisk berggrund som indikerar svag-måttlig motståndskraft mot försurning. Omgivningarna utgörs av kuperad skogsmark på grusig-moig morän med inslag av kalt berg och myrmarker. Strandlinjen runt den i huvudsak långsmala sjön är måttligt flikig och inslaget av öar och holmar är litet. Bottnarna är mestadels brant sluttande och andelen grundområden (< 6 m) är låg och uppgår till omkring 25 %. Dominerande fiskart i Björnklammen är abborre. I övrigt fångas även benlöja, gers, gädda, lake, mört och nors (Tabell 8). 24

26 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björnklammen, Byälvens ARO Tabell 8. Förekommande fiskarter i Björnklammen enligt intervjuer och provfisken. Abborre Benlöja Gers Gädda Lake Mört Nors Ål Öring Cederström 1895* X X X X X X X X Björnemark 1931* X X X X X X X X Provfiske 1996 X X X X X X Provfiske 2 X X X X X X X Provfiske 22 X X X X X X Provfiske 25 X X X X X X X * uppgift från intervjuundersökning Vattenkemi Tabell 9. Vattenkemiskt tillstånd i Björnklammen enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (1999) utifrån analysresultat ph Alkalinitet Siktdjup Vattenfärg Fosforhalt Svagt surt God buffertkapacitet Måttligt siktdjup Måttligt färgat vatten Låg fosforhalt Björnklammen har kalkats sedan Under den senaste treårsperioden har vattnet i sjön varit svagt surt med en god buffertkapacitet (alkalinitet) mot försurning (Tabell 9, Figur 29 och Figur 3), vilket är en förbättring från tidigare år. Detta beror troligen på normala nederbördsmängder samt en mer kontinuerlig kalkning under de senaste åren. Björnklammen är en näringsfattig sjö med låg fosforhalt, måttligt siktdjup och måttligt färgat vatten. ph Alkalinitet (mekv/l) 7,5,35 7,,3,25 6,5 6,,2,15,1 5, ,5, Figur 29. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för ph i Björnklammen under perioden Pilar markerar kalkningstillfällen i sjön. Figur 3. Årsvisa median- samt min- och maxvärden för alkalinitet i Björnklammen under perioden Pilar markerar kalkningstillfällen i sjön. 25

27 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björnklammen, Byälvens ARO Provfiskeresultat Vid provfisket i Björnklammen 25 fångades sju fiskarter; abborre, benlöja, gers, gädda, lake, mört och nors (Tabell 8 ovan). Gädda saknades vid 22 års fiske, men fångades åter 25. I bottennäten dominerades fångsten påtagligt av abborre i såväl antal som vikt. I de pelagiska näten dominerade abborre viktmässigt medan antalet dominerades av benlöja och nors. Det fångades små individer av abborre, varför rekryteringen bedöms vara god. Individer fångades i de flesta storleksklasser och storleksstrukturen förefaller normal (Figur 36). Mörtens status i sjön har sjunkit och i förhållande till 22 års fiske reducerades fångsterna viktmässigt med ca 6 % (Figur 37). Artdiversiteten enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder avvek från förväntat värde (klass 3) då fångsten av abborre var 7 % av totalfångsten (Figur 31). Norsfångsten 25 var större än vid provfisket 22 och i paritet med provfisket år 2 (Figur 38). Det sammanvägda fiskindexet i Björnklammen avvek inte från förväntat (klass 1), enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (Figur 31). Artdiversiteten bedömdes som lägre än förväntat (klass 3). Fisksamhället i Björnklammen visade inga tecken till försurningspåverkan (klass 1). Antal arter Diversitet Biomassa Antal individer Andel fiskätare Andel karpfisk Försurning Syrebrist Främmande arter Sammanvägd bedömning Avvikelse från jämförelsevärde Figur 31. Klassificering av provfiskeresultatet i Björnklammen 25 enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999). Figur32. En storlom som bifångst. Claes Lindström kunde dock ge den friheten. 26

28 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björnklammen, Byälvens ARO Abborre, vikt (g +/- SD) per bottennätsanstr Figur 33. Fångst per bottennätsansträngning av abborre i Björnklammen vid provfiske 1996, 2, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten Antal abborre 25 (32 bottennät + 6 pelagiska) Antal abborre 22 (32 bottennät + 6 pelagiska) Mört, vikt (g +/- SD) per bottennätsanstr Figur 34. Fångst per bottennätsansträngning av mört i Björnklammen vid provfiske 1996, 2, 22 och 25. Standardavvikelse saknas för fångsten Nors, vikt (g +/- SD) per anstr. i pelagiska nät Figur 35. Fångst per ansträngning av nors i pelagiska nät i Björnklammen vid provfiske 2, 22 och 25. Vid provfisket 1996 användes inte pelagiska nät Antal abborre 2 (32 bottennät + 4 pelagiska) Antal abborre 1996 (32 bottennät) Figur 36. Längdfördelning hos abborre i total fångst i Björnklammen vid provfiske 25, 22, 2 och (Observera olika skalor på y- axlarna.) 27

29 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Björnklammen, Byälvens ARO Antal mört 25 (32 bottennät + 6 pelagiska) Antal mört 22 (32 bottennät + 6 pelagiska) Antal mört 2 (32 bottennät + 4 pelagiska) Antal mört 1996 (32 bottennät) Antal nors 25 (32 bottennät + 6 pelagiska) Antal nors 22 (32 bottennät + 6 pelagiska) Antal nors 2 (32 bottennät + 4 pelagiska) Antal nors 1996 (32 bottennät) Figur 37. Längdfördelning hos mört i total fångst i Björnklammen vid provfiske 25, 22, 2 och Figur 38. Längdfördelning hos nors i total fångst i Björnklammen vid provfiske 25, 22, 2 och (Observera olika skalor på y-axlarna.) 28

30 Sjöprovfisken i Värmland 2-22 Norra Örsjön, Byälvens ARO Norra Örsjön Sjöbeskrivning Figur 4. Vy över Norra Örsjön. Figur 39. Provfiskesjön Norra Örsjön med omkringliggande vattensystem. Bred linje markerar sjöns delavrinningsområde. Copyright Lantmäteriet. Koordinater: Höjd över havet (m): 21 Avrinningsområde: Byälven Avrinningsområde (km 2 ): 3,5 Åtgärdsområde: 218 Älgån Sjöyta (ha): 49 Kalkning: Kalkstart 1977 Maxdjup (m): 35 Damm: Ja Medeldjup (m): 8,6 Reglering: Nej, ev. ringa Omsättningstid (år): ca 3,9 Provfiskedatum: Yttemperatur ( o C): 2,5 Utförare: Länsstyrelsen Bottentemperatur ( o C): 4,7 Siktdjup (m): 7,1 Språngskikt (m): 6, Norra Örsjön är belägen i västra delen av Arvika kommun och inom Byälvens avrinningsområde. Sjön, som ligger högt upp inom delavriningsområdet och saknar större tillflöden, avvattnas av Södra Örsjön och Älgsjön till Älgåfjorden och Glafsfjorden. Norra Örsjön är belägen över högsta kustlinjen på i huvudsak sura vulkaniter, vilket antyder svag-måttlig motståndskraft mot försurning. Omgivningarna utgörs av lätt kuperade skogsmarker på sandig-grusig morän med viss husbebyggelse längs sjöns norra strand. Stränderna är relativt flikiga och i sjöns östra delar finns två öar. Bottenprofilen är relativt jämnt sluttande mot de centrala delarna och andelen grundområden (< 6 m) uppgår till ca 5 %. Dominerande fiskart i sjön är abborre. I övrigt fångades även röding, öring och lake (Tabell 1). 29