Säkerhetsrådets veto en kvantitativ analys av vetots historiska användning

Transkript

1 733G31: FN i världspolitiken Johan Thorn Säkerhetsrådets veto en kvantitativ analys av vetots historiska användning Handledare: Per Jansson Ord:

2 Innehållsförteckning 1.1 Inledning Material Metod Problemställning Frågeställning Avgränsningar Bakgrund till FN:s säkerhetsråd och vetorätten Översikt och analys av veton lagda i FN:s säkerhetsråd Avslutning Svar på frågeställningen Reflektion...15 Tabeller Veton lagda i FN:s säkerhetsråd Översikt säkerhetsrådets veton Översikt säkerhetsrådets veton Översikt säkerhetsrådets veton Översikt USA:s användning av vetot USA:s veton mellanöstern Sammanfattning: Studien utgår över en undran om hur vetot i FN:s säkerhetsråd använts sedan organisationens begynnelse. Studien sammanställer alla veton lagda från säkerhetsrådets inrättande fram tills 2012 utefter vilka nationer som nyttjat rätten och analyserar dessa utifrån FN:s syfte. Det här görs genom kvantitativ analys av de veton som lagts fram tills Tydligt är att tiden efter reformeringen av FN:s säkerhetsråd 1965 fullständigt dominerats av amerikansk användning av vetot vilket givit upphov till att se närmare på dessa veton. Förkortningar: FN Förenta Nationerna MRG Multilateral Research Group 2

3 1.1 Inledning: Förenta Nationerna (FN) bildades efter andra världskriget. Tanken var att skapa ett globalt forum där stora frågor kunde diskuteras för att på så vis kunna förhindra uppkomsten av ett nytt världskrig. Det var dock svårt att få med de stora nationerna på projektet. Tidigare fanns Nationernas Förbund som kan ses som FN:s föregångare men som till exempel USA inte var medlem av. Lösningen för att få med stormakterna blev inrättandet av säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet är en utav organisationens sex huvudorgan och det organ som har störst möjlighet till maktutövning. Bestående av sammanlagt femton nationer, varav fem permanenta och tio icke-permanenta medlemmar, handlägger rådet primärt frågor som rör hot mot internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd huvudsakliga uppgift är alltså att ansvara för den globala freden och säkerheten. I slutändan är det rådets fem permanenta medlemsstater som har sista ordet i frågor som kan tänkas röra världsfreden. Rådet har tvingande makt gentemot alla FN:s medlemmar, en makt som generalförsamlingen inte besitter. Praktiskt utövas detta genom användandet av vad som brukar benämnas som vetorätten. Den här rättens uppkomst och användning är av intresse för den här studien vilket leder in på studiens syfte vilket är att överblicka det historiska användandet av vetorätten i relation till dess syfte och uppkomst. Mer specifikt utgår arbetet över en undran över hur det historiska användandet av vetot sett ut, samt vilken av de fem permanenta medlemmarna av rådet som flitigast använt sig av rätten. Detta görs genom en kvantitativ innehållsanalys av säkerhetsrådets lagda veton perioden Material: Materialet för vetonas historiska användning hämtas ur en sammanställning gjord av Multilateral Research Group (MRG) som sammanställt användandet av vetorätten sedan FN:s start fram tills september Sammanställningen är gjord för Foreign and Commonwealth Office med tillhörande analys uppdelat i tioårsperioder. Det här blir grunden för själva undersökningen och används för att det är den mest utförliga sammanställning som jag lyckats hitta då andra sammanställningar inte omfattat samma tidsspann. Förkortningen MRG kommer användas som alltså hänvisar till den ovan nämnda sammanställningen. 3

4 Säkerhetsrådets uppbyggnad och ursprungliga syfte är viktigt att ta hänsyn till vilket görs inledande för att kunna användas till att analysera de framkomna uppgifterna. Dessa uppgifter tas ur Oxford Handbook on the United Nations som är baserad på bidrag från fyrtiosju författare samt The United Nations an introduction skriven av Sven Bernhard Garneis. Den förstnämnda på grund av dess omfattande och breda beskrivning av organisationen och den sistnämnda då den på ett utförligt sätt går igenom FN:s historia. Den använda metoden har hämtats ur Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Metodpraktikan är som namnet antyder en metodbok som väl förklarar den valda analysmetodens tillvägagångssätt. Utöver redovisat material används FN:s egna databas i vissa fall för att kunna verifiera och gå vidare med vissa framkomna uppgifter hämtade ur MRG:s sammanställning. 1.3 Metod: Kvantitativ innehållsanalys av de veton som lagts i FN:s säkerhetsråd under perioden 1946 till Den kvantitativa innehållsanalysen är användbar när man söker innehållsliga förekomster. 1 Det här innebär att sammanställa analysenheter i analysscheman relevanta för undersökningen. Hänsyn har tagits till användandet av vetots förändring över tid, vilket är en av utgångspunkterna för den schematiska framställningen tillsammans med fördelning av USA:s veton lagda efter Detta beroende på nationens fullkomliga överlägsenhet i antalet lagda veton tiden efter Uppgifterna analyseras med bakgrund av säkerhetsrådets uppkomst och syfte vilket presenteras inledande under det andra kapitlet. Den kvantitativa analysen utförs under det tredje kapitlet. 1.4 Problemställning: Användandet av vetorätten är en funktion som ofta omtalas vid konflikter. Det är en rätt som endast de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd besitter. Funktionen har funnits sedan inrättandet av säkerhetsrådet. Därför är det intressant att se över hur den historiska användningen av den här rätten har uttryckts i olika frågor och vilka frågor som har orsakat flest lagda veton samt att se om och i så fall hur detta har förändrats över tid. 1 Metodpraktikan s

5 1.5 Frågeställning: - Hur har säkerhetsrådets vetorätt använts sedan 1945, vilka stater har använt den flitigast och under vilka perioder? 1.6 Avgränsningar: Främst har avgränsningar gjorts i form av olika tidsepoker. Tidigt framgår det att användandet av vetot har förändrats över tid, varför det således varit nödvändigt att dela in vetona. Då USA haft den mest framträdande rollen i modern tid gällande vetots användning ses detta över. 5

6 2. Bakgrund till FN:s säkerhetsråd och vetorätten Det här kapitlet ämnar förklara säkerhetsrådets uppkomst och syfte samt att definiera vetorättens innebörd. Även de förändringar av rådets sammansättning som gjorts tas upp vilket ger upphov till den tidsindelningen som görs i kapitel 3 vilket i viss utsträckning illustrerar hur användandet av vetorätten förändrats över tid. Säkerhetsrådets historia går tillbaka till Teherankonferensen 1943 då USA antog en plan för världsorganisationen. Planen inbegrep skapandet av ett exekutivt råd vilket senare utvecklades till säkerhetsrådet. Fortsatt kom fler förslag, bland de viktigare var utökandet av rådets permanenta medlemmar till att inkludera Frankrike samt förslag rörande kollektiv säkerhet. Dessa förslag implementerades av experter under Dumbarton Oaks-konferensen oktober 1944 och resulterade i överenskommelser som senare kom att inkluderas i FN:s stadga. Vissa kontroverser uppstod vilket diskuterades på den efterkommande konferensen i Yalta februari 1945; på grund av den ökande amerikanska dominansen inom organisationen ville Sovjet att var och ett av de 16 sovjetiska medlemsstaterna skulle inkluderas som individuella stater kompromissen som nåddes gav Ukraina och Vitryssland oberoende medlemskap; röstningen i säkerhetsrådet konstruerades så att sju av tio röster skulle vara nödvändiga, detta innefattade alla permanenta medlemmars röster vilket rent praktiskt innebar grunden för den så kallade vetorätten. Efter Yalta inbjöds de fyrtiofem allierade nationer som motsatt sig Japan och Tyskland under andra världskriget av USA, Storbritannien, Sovjet och Kina till konferensen i San Fransisco Utöver dessa fyra inkluderades senare även Frankrike att ingå i säkerhetsrådet. Den kritik som riktades mot de fem stora nationernas dubbla privilegier i och med sitt permanenta medlemskap i säkerhetsrådet samt tillhörande vetorätt möttes med ett klargörande om att det här var villkoret för dessa nationers medverkan att axla ett ansvar gällande världsfreden. Säkerhetsrådets permanenta medlemmar fastställdes under konferensen och kom alltså att inkludera Frankrike, Storbritannien, USA, Sovjet och Kina. Säkerhetsrådets sammansättning regleras enligt artikel 23 av stadgan. 2 Säkerhetsrådet bestod ursprungligen av fem permanenta och sex icke-permanenta, valbara medlemmar fram tills 1965 då säkerhetsrådet reformerades och utökades från sex till tio valbara, icke-permanenta medlemmar. Detta tolkades som en indikation på att en utökad 2 The United Nations an introduction s

7 generalförsamling skulle resultera i ett utökat säkerhetsråd. Dock så har sedan 1965 medlemsantalet i generalförsamlingen stigit från 115 till 193 utan att säkerhetsrådet reformerats. Sammansättningen av säkerhetsrådets permanenta medlemmar har förändrats vid två tillfällen. Från 1950 tills oktober 1971 styrde Kinas exilregering i Taiwan över platsen i säkerhetsrådet som ett resultat av det kinesiska inbördeskriget och i december 1991 tog Ryssland över Sovjets plats. 3 Säkerhetsrådets primära syfte är att fastställa den internationella freden och säkerheten, vilket regleras genom artikel 24 av FN:s stadga. Tanken är att det dödläge som uppstår vid användandet av vetorätten ska främja världsfreden. Formellt är säkerhetsrådet jämställt FN:s andra huvudorgan, men har utvecklats till det mest kraftfulla. En skillnad mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen är att de resolutioner som antas av säkerhetsrådet kan vara bindande för alla FN:s medlemmar, någonting som inte stämmer för resolutioner antagna av generalförsamlingen. Detta exemplifieras genom vetorätten som säkerhetsrådets permanenta medlemmar innehar vilket triumferar över generalförsamlingens (och övriga medlemmar i säkerhetsrådet) beslut. Säkerhetsrådet består av totalt femton medlemmar, fem permanenta och tio andra som väljs av generalförsamlingen på tvåårsmandat. 4 Definitionen av vetorätten görs inledningsvis i MRG:s sammanställning. Rätten till veto menas vara en funktion av negativ rösträtt. Ett användande av den så kallade vetorätten innebär enligt den här definitionen att en resolution som antagits av minst nio av säkerhetsrådets femton medlemmar stoppas genom den negativa rösträtten av en av de fem permanenta medlemmarna. Negativa röster som gjorts angående resolutioner som inte godkänts enligt reglerna (9/15 röster av säkerhetsrådets medlemmar varav alla permanenta medlemmars röster inkluderat) räknas inte som ett användande av vetorätten. Mängden resolutioner som vetona använts på sammanfaller inte med möjligheten att två olika länder använder sitt veto för samma resolution, ofta kallat 'dubbelveto'. Det totala antalet veton överstiger därmed antalet resolutioner som stoppats enligt den här definitionen. De veton som räknats är också de som brukar kallas för 'officiella veton'. Till exempel är de diskussioner som föregår utnämnandet av generalsekreterare oftast inte offentliga och de veton som använts under dessa stängda förhandlingar tas därför inte upp. Värt att nämna är även att veton i viss utsträckning används för att bestämma om en fråga är att betrakta som 3 Ibid s Oxford Handbook on the United Nations s.103, 107 7

8 processuell då frågor av den arten inte handläggs av säkerhetsrådet. 5 5 MRG s. 4 8

9 3. Översikt och analys av veton lagda i FN:s säkerhetsråd: I det här kapitlet redovisas och analyseras de veton som lagts i FN:s säkerhetsråd från dess bildande fram tills Veton lagda i FN:s säkerhetsråd Enligt den här tabellen är Ryssland den nation som använts vetorätten överlägset flest gånger. Sovjet har här slagits ihop med Ryssland vilket ger något en missvisande bild av det historiska användandet av vetot. Större delen av de veton som i den här tabellen tillägnats Ryssland togs under tiden före Den västerländska dominansen menas enligt MRG illustreras genom faktumet att sjuttiofem av sjuttiosju lagda veton får tillskrivas Sovjet under de första tio åren lades Sovjets 102:a veto och den 19 juli 2012 lades det 123:e av Ryssland vilket innebär att perioden under sammanlagt tjugotvå veton kan tillskrivas Sovjet/Ryssland. 8 USA:s första veto lades 1970 som en konsekvens av ett resolutionsförslag innebärande fördömandet av Storbritanniens agerande i Rhodesia. I februari 2011 lades USA:s 83:e veto 6 MRG s. 11, figur 1 7 MRG s. 5 8 MRG veto nr

10 vilket således är antalet veton som lagts av amerikanarna under perioden Jag kommer därför nu att göra en sammanställning av de veton som lagts efter säkerhetsrådets reformation 1965 vilket omfattar tidsperioden : Översikt säkerhetsrådets veton USA Storbritannien Sovjet/Ryssland Frankrike Kina/Taiwan Tydligt är att USA har utnyttjat sin vetorätt mest under den här tidsperioden. En tänkbar anledning till det här baseras på den analys som görs i MRG:s sammanställning angående de sjuttiosju första vetona som alla lades under perioden varav sjuttiofem av dessa var sovjetiska. Den höga frekvens av sovjetiska veton under den här tiden menas spegla den västerländska dominans som fanns under den här tiden. Fyrtiotre av Sovjets veton lades för att blockera nya medlemmar till FN. 9 En tänkbar anledning till Sovjets lägre vetofrekvens post 1966 kan vara reformationen av säkerhetsrådet Tidigare hade Sovjet konsekvent använt sitt veto vid rekommendationer av nya medlemmar till FN, och möjligheten finns att då fler icke-permanenta medlemmar släpptes in i rådet så upplevdes den västerländska dominansen minska något. Sovjet upplöstes 1991 varför det därför är intressant att göra en indelning av vetofrekvensen tiden från säkerhetsrådets reformation fram tills Sovjetunionens upplösning. Översikt säkerhetsrådets veton USA Storbritannien Frankrike Sovjet Kina USA dominerar under den här perioden användandet av vetorätten. Enligt de riktlinjer som getts enligt analysen ur MRG tyder USA:s höga veto-frekvens på den sovjetiska dominansen under den här tiden. Vad som också kan tänkas spela in är den reformation av säkerhetsrådet som gjordes USA lägger sitt första veto så sent som 1970 efter den period som präglats av sovjetisk dominans gällande användandet av vetot. USA lägger in veto i frågan om vietnamesiskt medlemskap i FN vid fyra tillfällen under sjuttiotalet, bland annat. Tiden efter Sovjetunionens fall fram tills 2012 blir nästa del att överblicka. 9 MRG s Egen tabell baserad på uppgifter ur MRG:s sammanställning 10

11 Översikt säkerhetsrådets veton USA Ryssland Kina Frankrike Storbritannien Den första ovan redovisade tidsperioden omfattar 25 år ( ) och den senare 21 år ( ). Trenden är iögonfallande. De mindre staterna Frankrike och Storbritannien har ej använt sin veto-rätt överhuvudtaget medan det totala antalet veton under den första tidsperioden uppgår till totalt 129 och under den andra till ynka 30 vilket påvisar en nedåtgående trend. En naturlig förklaring till det här kan vara att avsaknaden av alternativ till USA:s hegemoniska inflytande och de nära allianser till både Frankrike och Storbritannien som supermakten innehar leder till att veto-frekvensen sjunkit på grund av större grad av konsensus gällande viktiga beslut. Den västerländska dominansen får således ses som total någonting som enligt analysen i MRG:s sammanställning skulle innebära högre frekvens av veton från de andra medlemmarna, vilket också är någonting som synes om man slår ihop Rysslands och Kinas röstning vilket då uppgår till totalt 16 veton mot USA:s 14 vilket ger ett omvänt förhållande mot den tidigare dominanta västerländska vetoanvändningen. USA har som påvisats post-1966 använt vetorätten vid överlägset flest tillfällen. Eftersom landet är den flitigaste användaren är det intressant att se i vilka frågor som vetot främst använts av landet: Översikt USA:s användning av vetot Region: Mellanöstern Afrika Sydamerika Asien Europa Frågor: Israel-Palestina frågan, Israeliska Sydafrika 18, Rhodesia 2, Niquaragua 7, Panama 3, Vietnams medlemskap Bosnien invasionen av Libanon Libyen 2, Grenada 1, i FN -82 etc. Angola 1, Falklandsöarna 1, Lagda Veton: Ibid 12 Ibid Tydligt är att det är palestinafrågan som gett upphov till flest amerikanska veton. Den här bakgrunden ger upphov till att gå in djupare i frågor relaterade till mellanöstern för en 11

12 närmare titt. USA:s veto nr.2 lades 1972 angående situationen i mellanöstern. 13 Resolutionen som aldrig antogs vädjar till båda sidorna av konflikten att upphöra med alla militära operationer. Panama avstod från att rösta medan övriga röstade för, förutom då USA som genom sin vetorätt förkastade resolutionen. Det som avses är de ökade spänningar i regionen som var under den här tiden och det är värt att nämnas att resolutionen gavs ett tillägg med hänvisning till den så kallade Münchenmassakern som skedde några dagar tidigare. 14 Tillägget refuserades av Kina samt Sovjet genom deras vetorätt vilket visar på hur användandet av vetorätten kan leda till andra nationers användande av vetot vilket fungerar som en typ av tröghetsfunktion, vilket är ett utav vetots uttalade syften. 15 Vad det också ämnar till är att bibehålla de stora staternas makt, vilket också uppnås. Det här var det första vetot som lades av USA rörande mellanöstern. Fram tills 2012 kom ytterligare 41 veton från USA gällande mellanöstern. Tiden mellan 1973 och april 1982 präglas av veton i frågor främst rörande den israeliska ockupationen av palestinskt territorium och avslutas med ett veto i frågan om ockupationen av syriska Golanhöjderna, som togs av Israel under sexdagarskriget Sammanlagt 9 veton lades av USA i mellanöstern-frågor mellan 1973 och juni I juni 1982 inleder Israel en ockupation av Libanon. De veton som läggs av USA under tiden fram tills det israeliska tillbakadragandet år 2000 präglas av invasionen. 22 veton läggs av USA under den här perioden vilket ger följande indelning av de amerikanska vetona i resolutioner gällande mellanöstern: USA:s veton mellanöstern maj 1982 Juni Tiden efter år 2000 har tio veton lagts av USA varav alla har anknytning till vad som benämns som 'den palestinska frågan'. 17 Den totala avsaknaden av amerikanska veton i 13 Document S/10784 ( S/10784, 10 september 1972) 14 Document S/10786 (S/10786, 10 sep 1972) 15 För att främja den internationella freden och säkerheten 16 Egen tabell baserade på uppgifter tagna ur MRG:s sammanställning 17 MRG, veto nr , 205-8, ,

13 andra frågor än frågor relaterade till Israel tyder också på att världsläget är lugnare än tidigare. 13

14 4. Avslutning I det här kapitlet svaras först på frågeställningen varpå en avslutande reflektion följer. 4.1 Svar på frågeställningen: Det initiala mötet med vetorättens användande ger det enkla svaret att Sovjet har lagt sammanlagt flest veton men problematiseras vid en närmare titt. Användningen av vetorätten perioden fram tills reformationen av säkerhetsrådet 1965 domineras fullständigt av Sovjet. Hänsyn bör dock tas till tiden efter säkerhetsrådets rekonstruering varefter användandet av vetot uttryckligen dominerats av USA. Sett till analysen gjord av MRG så finns indikationer på att stater (supermakter) med ambitioner på global maktutövning balanseras genom vetorättens funktion; vilket är en indikation på att systemet är funktionellt. Syftet med rådet är att främja den globala freden och säkerheten vilket tydligt illustreras genom vetots användande. Invasioner kan stoppas i mindre konflikthärdar men samtidigt ska det kommas ihåg att stormakterna med sin vetorätt gynnas explicit genom att det framtvingar mindre stater till samarbete. USA är den medlem av FN:s säkerhetsråd som lagt flest veton sedan landets första Även om Sovjets plats i säkerhetsrådet ersatts av Ryssland verkar det inte tillbörligt att tillskriva landet de första decenniernas röstande. Efter säkerhetsrådets reformation är palestinafrågan den fråga som gett upphov till flest veton. Det kan även tilläggas att fler veton kan tillskrivas mellanöstern än de som USA gjort. Exempelvis är de senaste årens veton i frågan om Syrien exempel på när vetot använts av Ryssland och Kina vilket gör mellanöstern till den populäraste vetomagneten och tveklöst den mest oroliga regionen. Sett till konflikterna i mellanöstern kan USA:s stöd till Israel tolkas på olika sätt. Å ena sidan sett till den globala freden och säkerheten får onekligen veton funktionen av att förhindra krigsutbrott. Å andra sidan sett till frågan om mänskliga rättigheter kan användandet resultera i ett resultat som inte främjar mänskliga rättigheter till förmån för stormakternas intressen. Detta illustrerar de mänskliga rättigheternas underordnade roll sett realpolitiskt. Vissa indikationer finns på att vetorättens tidigare västerländska dominans är på väg att förändras under 2000-talet sett till antalet icke-västerländska veton kontra västerländska veton efter år

15 4.2 Reflektion Det initiala mötet med frågan om vilken nation som lagt flest veton ger ett klart svar Sovjet har den högsta totala användningen vilket problematiseras genom att se rättens användning efter funktionens inledande decennier. Mellanöstern är tveklöst den mest infekterade konflikten i modern tid, någonting som illustreras genom USA:s användande av vetot i frågan. Går man tillbaka längre i just den israeliska frågan så går det se att några inledande veton lades ursprungligen av Storbritannien, vilket egentligen ter sig rimligare än att USA ska göra det med tanke på statens ursprung som brittiskt mandat. Därför verkar USA ha ärvt det ansvar för den israeliska staten som britterna ursprungligen bör ha upplevt. Vissa teoretiker har förslagit att tiden efter 1990 på grund av Sovjets fall givit en situation av amerikansk dominans utan reella motståndskrafter. Samtidigt har en ökad frekvens av ickevästerländska veton kunnat urskiljas under tiden efter 1990 vilket enligt MRG:s analys är ett tecken på västerländsk dominans. Det är därför troligt att den här trenden av ökade ickevästerländska veton kommer hålla i sig fram tills att den västerländska dominansen upplevs minska. Något annat som är intressant är den analys som görs av MGR angående Sovjets höga frekvens under de inledande 20 åren efter FN:s bildande vilket klargör att detta ses som ett resultat av den västerländska dominansen under den här tiden. För vidare forskning skulle en hypotesprövning kunna göras för att se om USA:s höga veto-frekvens kan förklaras av sovjetisk dominans perioden För att summera så är det omöjligt att sia om hur många konflikter om några som hade kunnat eskalera till världskrig om inte säkerhetsrådets vetofunktion hade funnits. Klart är att vetot ger större möjligheter för att främja fred och säkerhet än vad annars hade varit möjligt. Hänsyn måste tas till det faktum att det är nationers egenintresse som är det centrala gällande beslutsfattande på den här nivån vilket leder till att mindre stater tvingas till att acceptera och följa stormakternas vilja, någonting som får ses ha en lugnande effekt på världsläget. Samtidigt finns risk för att makten utnyttjas för syften som leder exempelvis till mänskligt lidande. Projektet FN samt vetorättens funktion får dock ses som lyckat då ännu inget världskrig brutit ut. Vad som kan tänkas ha ytterligare lugnande effekt på världsläget är 15

16 om vetorätten skulle utökas till att omfatta fler medlemmar av säkerhetsrådets ickepermanenta medlemmar, alternativt om de permanenta medlemmarnas antal skulle utökas då fler veton skulle läggas, omfattande andra intressesfärer än de som omfattas av de nuvarande vetorättsinnehavarna. 16

17 Källförteckning: Böcker: Gareis: The United Nations an introduction, Palgrave Macmillan, 2012 Gilljam, Esaiasson, Oscarsson, Wägnerud: Metodpraktikan Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Norstedts Juridik AB, 2012 Weiss, Daws: The Oxford Handbook on the United Nations, Oxford University Press Inc., New York, 2008 Internetkällor: Document S/10784 ( S/10784, 10 september 1972) Document S/10786 (S/10786, 10 sep 1972) MRG - Multilateral Research Group, Research Analysts, Multilateral Policy Directorate, 21 maj 2013, Vetoed Draft Resolutions in the United Nations Security Council : %2Fwww.gov.uk%2Fgovernment%2Fuploads%2Fsystem%2Fuploads%2Fattachment_data%2Ffile %2F35466%2Fvetoed-resolutions-un-security-council-aug- 12.doc&ei=VquaUa6eFoXptQaE_YC4Dw&usg=AFQjCNHORxOUJWlwm_1i_5PEIX3_8Z7qtQ&sig2=HJHEwLC4c PJfZ2Ixv_0dUg&bvm=bv ,d.Yms 17