Kriget som USA kan förlora

Transkript

1 Skymning för Pax Americana? Kriget som USA kan förlora USA har för mycket att förlora i en öppen konflikt med Kina. Därför är det troligt att en pragmatisk inställning uppbackad av en fortsatt stark militär närvaro i Stilla Havet blir den amerikanska strategin under kommande 20 år. Målet är att fredligt integrera en växande kinesisk stormakt i det internationella systemet, skriver Jan Joel Andersson. Den stora utmaningen för USA under de närmaste årtiondena är, enligt många bedömare, inte den globala terrorismen eller konflikthärdar i sönderfallande stater i Centralasien, Mellanöstern och Afrika. Inte heller Ryssland är den allvarligaste hotet trots landets upptrappning av konflikter i dess intresseområden i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien. Den verkligt stora utmaningen för USA på lång sikt är i dessa analytikers ögon i stället Kina, som kan komma att bli en mer komplicerad och stark motståndare än vad Sovjetunionen var under kalla kriget. I jämförelse med en framtida konflikt med Kina framstår 65

2 dagens problem i Mellanöstern som enkla. Till skillnad från USA:s konflikter med så kallade Rogue States skulle ett krig mellan Kina och USA kunna fortgå även efter att ena eller andra sidan vunnit eller förlorat flera större slag. Ett öppet krig med Kina skulle därför få oanade följder och för att kunna avslutas till och med kunna kräva någon form av regimskifte i Peking (eller Washington). Hur kan då en framtida konflikt mellan USA och Kina tänkas se ut? Flera orsaker till konflikt Det finns många möjliga scenarier för en allvarlig konflikt mellan Kina och USA. Taiwan är den mest uppenbara konfliktorsaken men det finns många andra. Ökande kinesisk närvaro med till exempel ubåtar i Stilla havet ökar riskerna för väpnad konfrontation som kan leda till öppet krig. En framtida konflikt mellan USA och Kina leder dock troligen inte till öppet krig utan till någon typ av utdraget kallt krig under de kommande årtiondena. En anledning till att tro detta är att det finns ett antal stabilisatorer i relationen mellan USA och Kina vilka stärker scenariot om ett kallt krig. De ömsesidiga ekonomiska kopplingarna är idag så mycket starkare inom Asien och mellan Kina och USA än de som fanns mellan USA och Sovjet under kalla kriget och som finns i dag i Mellanöstern. Symbios på väg att lösas upp Det symbiotiska förhållandet mellan Kina och USA har av vissa analytiker till och med beskrivits som en integrerad enhet, ett Chimerica, där Kina tillverkar och sparar medan USA köper och lånar. De enorma kinesiska besparingarna används sedan till att köpa amerikanska dollartillgångar. Billig kinesisk arbetskraft håller amerikansk inflation nere och artificiell nedtryckning av den kinesiska valutan, renmin- 66

3 Skymning för Pax Americana? bin, får den amerikanska dollarn att förbli stark med låg ränta som följd. Denna symbios är nu på väg att lösas upp. Även om det nära ekonomiska förhållandet mellan USA och Kina fortsätter att finnas kvar under de kommande två årtiondena, kommer balansen på lång sikt att ändras till ett mer jämlikt förhållande. I ett av de mörkare framtidsscenarierna liknas Kina vid ett Tyskland åren före första världskrigets utbrott. Det kejserliga Tyskland var då ett snabbt växande land, med en alltmer aggressiv och nationalistisk utrikespolitik som rev sönder länge etablerade handelsoch vänskapsrelationer i sin ambition att bli en global stormakt. I analyserna anses dessutom en viktig orsak till första världskrigets utbrott ha varit de ledande politikernas och intellektuellas överskattning av frihandeln som konfliktdämpande faktor i det internationella systemet. Ett pärlband av kontakter Med en energi och drivkraft som har få jämförelser i historien är Kina på väg att få fotfästen runt om i Stilla havet, men även runt om i Afrika och till och med i Latinamerika. Såväl kinesiska företag som konsulat och ambassader upprättar ett nät av informella och formella kontakter och avtal som ger Kina ett växande inflytande i framförallt Stillahavsregionen. Utan tvekan har Kina legitima intressen. För att trygga fortsatt ekonomisk tillväxt har Kina behov av att skydda sina transportleder av energi från Mellanöstern och råvaror från andra delar av världen. Högst naturligt är Kina tveksamt till att förlita sig på de amerikanska eller indiska flottornas välvilja i dessa frågor. Den kinesiska ekonomiska och diplomatiska offensiven runt om i världen följs därför tätt av en snabbt växande kinesisk högsjöflotta. Redan idag är den kinesiska befrielsearméns flotta med 27 jagare, 48 fregatter, 54 dieselattackubåtar och 6 kärnkraftsdrivna attackubåtar den näst största i 67

4 Stilla havet efter USA:s sjunde flotta. Enligt läckta uppgifter planerar Kina att inom de kommande åren att bygga eskortfartyg, hangarfartyg, underhållsfartyg med lång räckvidd, ubåtar med avancerade kryssningsrobotar och långdistansmissiler, vilket visar en tydlig vilja att även kunna operera offensivt långt ut i Stilla havet och Indiska oceanen. Enligt dessa planer skall ett första kinesiskt hangarfartyg börja konstrueras 2010 och ett kärnkraftsdrivet hangarfartyg 2020, även om det finns många problem på vägen dit. Flottan får möta konflikten Konflikten som kan komma är framförallt den amerikanska flottans att möta. I en kommande konflikt mellan Kina och USA kommer dock Kina att ha ett väsentligt övertag i och med närheten till den egna och långa kusten och möjligheten att använda sitt strategiska djup ända in i Centralasien, även om man fortfarande kommer att ligga efter teknologiskt. Både militärpolitiska och ekonomiskpolitiska faktorer bidrar till att den mest troliga utvecklingen av amerikansk politik mot Kina i området blir en form av klassisk konservativ amerikansk avskräckningspolitik utan vilja att i onödan provocera fram någon öppen konflikt. Enligt bedömare är det inte troligt med några regelrätta sjöslag utan snarare en form av asymmetrisk katt-och-råtta lek där det kommer att handla om att visa på egen handlingskraft och svaghet hos motståndaren. Förberedelser pågår Redan idag har USA börjat förbereda sig för en kommande konflikt i Stilla havet. Det är från Pacific Commands (PA- COM) högkvarter på Hawaii som planeringen leds. PACOM är det största och mäktigaste av de amerikanska områdeskommandona med ett ansvarsområde som omfattar när- 68

5 Skymning för Pax Americana? mare halva jordens yta. Området sträcker sig från Indiska Oceanien över Stilla havet till USAs västkust. I områdets 36 länder finns 3,4 miljarder människor, mer än halva den globala världsekonomin och världens sex största försvarsmakter. Idag lyder ungefär en femtedel av USAs totala militär styrka, cirka man under USPACOM. Men trots den stora militära styrkan är det genom samarbete med regionala allierade som USA kommer att försöka avskräcka och begränsa det växande kinesiska inflytandet i regionen under de kommande årtiondena. I området finns redan de traditionella USA-allierade länderna som Japan, Sydkorea, Taiwan, Australien och Nya Zeeland. Därutöver har USA i det tysta förhandlat fram bilaterala säkerhetsavtal med länder som har få sådana avtal med varandra, till exempel Vietnam, Singapore, Thailand, Kambodja och Filippinerna. Hawaii - navet i allianshjulet PACOM:s högkvarter på Hawaii fungerar numera som ett högkvarter för en form av försvarsallians. Hawaii har också beskrivits som centrum i ett allianshjul från vilket ekrar leder till de huvudallierande Japan, Sydkorea, Thailand, Singapore, Australien, Nya Zeeland och Indien. Dessa allierade kan sedan fungera som lokala centrum för att hantera säkerheten i övärldarna i Melanesien, Mikronesien och Polynesien samt i Indiska oceanen. För att understödja denna bilaterala allianspolitik genomför den amerikanska flottan mer än 700 flottbesök runt om i Stilla havsregionen. Större regelbundna övningar genomförs också med viktiga allierade och samarbetsländer årligen. Poängen med dessa besök och allianser är att långsiktigt försöka bygga in även Kina i det växande allianssystemet, liknande det sätt som Ryssland tagits in i NATO-samarbetet i Europa. 69

6 Ett skifte i fokus från Mellanöstern till Asien och Stilla havet under de kommande tjugo åren skulle få stor betydelse för amerikansk säkerhets- och utrikespolitik. Men en upprepning av försöket att med militärmakt i Irak ändra situationen i Mellanöstern är knappast trolig i Asien, då de ekonomiska och politiska konsekvenserna skulle bli enorma vid ett misslyckande. Jan Joel Andersson Forskare vid Utrikespolitiska Institutet 70