Terrorismen och det sekulära Sverige

Transkript

1 Terrorismen och det sekulära Sverige En diskursanalys av tre dagstidningars hållning i frågan om islamistisk terrorism, extremism och radikalisering kopplat till terrorattentat i Europa mellan KURS: Religion, hp PROGRAM: Ämneslärarprogrammet FÖRFATTARE: Markus Hederskog EXAMINATOR: Aron Engberg DATUM:

2 Abstract Markus Hederskog Terrorism and the secular Sweden A discourse analysis of leaders and debate articles in Swedish newspapers focusing on islamist terrorism, extremism, and radicalization around the attacks of terror through Europe between 2015 and Number of pages: 66 The debate on acts of terror is based on the relation between religion and violence. According to the modern interpretation of secularization, in a secular country, the government is supposed to make decisions and to act without the influence from religious beliefs. Acts of terror, extremism and radicalization has, therefore, been regarded as symbols of extreme interpretations of religion rather than ideology. This has led to consequences in how and about whom suspicions arise. The objective of this study is therefore to investigate how the debate on acts of terror and terrorism has been depicted in three different newspapers, with different political views. The material is analyzed through the theories of secularization, phrased by Jürgen Habermas, Jose Casanova and Talal Asad. To give a nuanced view of the debate, the leader-, culture- and debate pages of three well-established newspapers are reviewed with regards to terrorism, extremism and radicalization. The material is thereafter categorized into four different discourses where the strongest arguments are discussed. The conclusion is that the three newspapers and most of all, the writers, have different opinions regarding both the root of the problem on terrorism and the solution to the same. The writers that mainly consider the problem to be ideological generally promote a softer path, where actions that risk inflicting on privacy and democratic rights should be avoided in favor of actions strengthening the well-fare system. Writers considering the problem to be religious are in contrary also more prone to argument for a harder path. They promote increased funds to police and security although it could imply actions that risk to inflict on privacy and democratic rights, for example through increased supervision. It can also be concluded that the opinions of the writers are tied to the political alignment of the newspaper they are representing. Finally, although the argumentation in the different newspapers differs in some ways, they all agree on the importance of keeping calm and preserving the political integrity, both as a community and as individuals. Keywords: Terrorism, extremism, radicalization, secular, secularism, Islam. Sökord: Terrorism, extremism, radikalisering, sekulär, sekularisering, islam.

3 Innehåll 1 Inledning Syfte & Frågeställningar Bakgrund Tidigare forskning svenska dagstidningar Teoretiska infallsvinklar & metod Jürgen Habermas José Casanova Talal Asad Metod Kvalitativ diskursanalys Undersökning Attentatet mot Charlie Hebdo (Paris) Attentatet i Köpenhamn Attentatet i Paris Attentatet i Bryssel Attentatet i Nice Attentatet i Berlin Attentatet i London Attentatet i Stockholm Analys Säkerhetsdiskurs Postkolonial diskurs Ekumenisk diskurs Svenskhetsdiskurs Avslutande diskussion Referenslista... 67

4 1 Inledning Terrorism, extremism och radikalisering är alla begrepp som i hög utsträckning ha kommit att föra tankarna till religion i allmänhet och islam i synnerhet, det har lett till att det i många fall dras likhetstecken mellan religion och våld. Hotet från fundamentalistiska extremister har dessutom kommit att få ett större fokus och debatten anses av flera ske genom ett sekulariserat synsätt, en sekulär syn som präglar den pågående debatten i dagstidningarna. Uppfattningen tar sin utgångspunkt i den kraftiga modernisering som sker i Sverige under slutet av 1800-talet, och som fortsatt pågår idag. Modernisering har karakteriserats av en sekulär inriktning, där ett av argumenten lutar sig mot att nationer likt Sverige genomgått en progression i forskning och teknologisk utveckling, något som inneburit att religionen åsidosätts för att den inte längre fyller samma funktion som den tidigare gjort. 1 En viktig aspekt av nyhetsrapporteringen har historiskt varit att tillskriva terrordåd ideologiska eller religiösa motiv. Håkan Hvitfelt klargjorde redan under slutet av 90-talet för skiftningar i hur media rapporter om olika våldsbejakande grupper. Skiftningarna som Hvitfelt lyfter är att bilden kopplad till framför allt islam har kommit att präglas av fördomar, etnocentrism och en överförenkling som bidragit till felaktigheter. Felaktigheter så som att islam blir ett samlingsbegrepp för det främmande och okända. 2 Detta i jämförelse med till exempel högerextrema grupper som i högre utsträckning agerar för att få en så stor medial spridning som möjligt. 3 Religionsvetaren Chris Allen betonar att det skett en förändring i den politiska diskursen i förståelsen av islam, en förändring som medfört att ramarna för hur det är möjligt att uttrycka sig om muslimer och islam har vidgats och att det nu är möjligt att öppet kritisera och uttrycka sig nedlåtande. Förändringar som sker berör grupper som medierna upplevs ha större förståelse för, så som ideologier, massrörelser och ytterligare fenomen inom den europeiska historien. 4 Denna studies syfte är således att utifrån tre svenska dagstidningar undersöka argument i debatten om terrordåd, terrorism och radikalisering, där fokus framför allt kommer att ligga på publikationer i form av ledar-, debatt- och kultursidor. 1 Habermas. 2008: 17 2 Hvitfelt. 1998: 74 3 Ibid. 1998: 75 4 Cato. s.13 1

5 1.1 Syfte & Frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur debatten kring terrordåd och islamistisk terrorism har fortlöpt under perioden 1 januari april 2017 kopplat till terrorattentat, med utgångspunkt i tre politiskt skilda dagstidningar. Dessa utgångspunkter har lett fram till tre frågeställningar: Hur skiljer sig skribenternas argumentation vad gäller bakomliggande orsaker till terrordåd och terrorism? Tenderar terrordåden att beskrivas på ett annorlunda sätt när motivet upplevs som religiöst jämfört med ideologiskt? Vilka åtgärder och lösningar föreslås av skribenterna i dagstidningarna? 2

6 2. Bakgrund De senaste årtiondena har terrorattackerna kommit att komma närmre Europa och Norden, där uppmärksamheten kring terrordåd och deras påverkan på de nordiska samhällena har ökat påtagligt efter terrordådet i Oslo Precis som andra händelser där människor påverkas starkt känslomässigt, så har även denna typ av händelser kommit att bli föremål för diskussion, där frågan som ställs blir varför dessa våldsmän begår brott likt dessa. Indicier pekar på att terrorbrott som genomförs med motiv sprungna ur islam förklaras på andra vis och med andra argument än när det begås av till exempel högerextrema, trots att det finns religiösa formuleringar sprungna ur kristendomen även där. Ett exempel är mediernas användning av karakteristiska drag, där man använder sig av stereotypa och endimensionella föreställningar om att terrorister klär sig och beter sig på ett visst sätt och att de nästan uteslutande är muslimer 5. Särskiljandet av motiven kan till viss del ta sin utgångspunkt i orientalistiska uppfattningar av att muslimer är fanatiska och irrationella, och den problematik som pågår i Mellanöstern förklaras med att de just är muslimer, och att deras inneboende svårigheter skapat förutsättningarna för att det idag ser ut som det gör. 6 Andra förklaringar är att särskiljandet mellan ideologi och religion tar sin utgångspunkt i den majoritetsopinion som anser att religionen bör tillhöra den privata sfären i Sverige. 7 Min uppfattning är däremot att detta område ytterligare bör bearbetas för att få fram en tydligare beskrivning av hur kopplingen mellan religion och våld görs i det sekulära samhället. Då nyhetsrapporteringen kring denna typ av händelser är omfattande har jag valt att framför allt fokusera på ledarsidor & debattsidor, en avgränsning som medför att materialet blir mer hanterbart. Den treårsperiod som valts för studien grundar sig framför allt på att det under åren mellan skedde en rad uppmärksammade terrordåd i Sverige, Norden och Europa. Min ambition är att genom denna undersökning belysa eventuella skillnader i debatten kring terrordåd och terrorism med avstamp i sekulariseringsteorier, där fokus ligger på tidningarna och deras skribenters lösningar på hur frågan om terrordåd, extremism och radikalisering ska komma att motarbetas, lösas eller fördömas. 5 Hvitfelt. s.82 6 Ibid, s.75 7 Axner. s.15 3

7 Debattområdet som denna studie tar sin utgångspunkt ifrån kan anses som en del av det postsekulära, ett forskningsfält som på flera sätt är omdiskuterat och problematiserat. Marta Axner lyfter i sin avhandling Public Religions in Swedish Media fram begreppet post-sekulär som problematiskt utifrån att det implicerar att samhället kommer från en sekulär historia och att den sociala förändringen som sekulariseringen innebär redan har ägt rum. 8 En sådan ingång blir intressant att plocka med sig in i arbetet av flera anledningar, det synliggör en problematisk bild av vad sekularisering och post-sekularismen innebär och vilka svårigheter den står inför, svårigheterna med att definiera religiösa handlingar enbart med hjälp av sekulära uppfattningar och begrepp. Studien har även betydelse utifrån ett didaktiskt perspektiv, detta då den belyser ett uppenbart samhällsproblem som splittrar människor. Olof Franck belyser till exempel vikten av att lärare inom religionskunskap diskuterar och uppmärksammar fundamentalistiska tankar och perspektiv, 9 en uppfattning som även kursplanen stöttar. Man betonar till exempel att eleverna ska undervisas i varierande tolkningar och bruk inom världsreligionerna i dagens samhälle, 10 något som ger en ingång till studiens didaktiska syfte. Studien problematiserar även etiska perspektiv, då arbetet synliggör en rad moraliska dilemman som samhället står inför. 11 Hur mycket kan man begränsa demokratiska fri- och rättigheter för att komma till rätta med terrorism, extremism och radikalisering innan Sverige inte längre kan anses demokratiskt? Här finns möjligheten till större diskussioner av frågor som är svåra att ge ett rakt svar på, och skapar förutsättningar för eleverna att greppa ett större helhetsperspektiv och i förlängningen bidra till ett mer hållbart och demokratiskt samhälle Axner. 2014: 16 9 Franck. 2011: Skolverket. 2011: Löfstedt. 2011: Ibid. 2011: 123 4

8 2.2. Tidigare forskning Här under presenterar jag min översikt över tidigare forskning, där tre studier med anknytning till ämnet presenteras. Dessa är Marta Axner s Public religions in Swedish media, Johan Catos, När islam blir svenskt och Kristian Steiners, Images of muslims and islam in Swedish Christian and secular news discourse. De formar tillsammans en stabil grund vad gäller tidigare forskning som jag nedanför presenterar lite närmare. Public religions in Swedish media Under den senare delen av 1900-talet och fram tills idag har det blivit en markant skillnad i hur problematiskt det kan vara att uttrycka sig i det offentliga. Marta Axner lyfter att då media fungerar som många människors främsta informationskälla, blir det avgörande att medierna levererar riktiga nyheter. Rollen som denna avgörande informant har medfört förändringar när nyheter snabbare ska förmedlas samtidigt som de ska vara pålitliga och att förmedla avgörande och träffsäkra nyheter, vilket också har medfört risker utifrån vad det är som prioriteras och hur det framställs. Religiösa institutioner har till exempel kommit att behöva ta detta i beaktning när de ska uttala sig i frågor som berör fler än dem själva, då det är genom dagstidningar, tv och andra medier som möjligheterna till att nå en bredare publik gör sig möjlig. 13 Då Axner precis som jag undersöker företeelser och nyanser inom dagstidningar blir det nyttigt att förstå de olika utgångspunkterna som hennes avhandling grundas i. Det teoretiska ramverket består av teorier om sekularisering och religion i offentligheten, den blir en bra stöttepelare för att navigera sig fram i ett utmanande undersökningsmaterial. I Axners fall rör det sig om att undersöka hur religiösa företrädare deltar i den offentliga debatten där samspelet mellan religionen, det moderna mediesamhället och politiken blir centralt. Axners studie sker genom en kvalitativ innehållsanalys av ledare och debattartiklar skrivna av religiösa talespersoner, den synliggör en undangömd del av debatten som lyfter uppfattningen av att det sekulära kan ha en närmare kontakt med religionen. Axner menar att den tidigare forskningen i högre utsträckning fokuserat på att synliggöra religiöst innehåll, med fokus på hur religiösa ämnen, symboler eller representation undangömts i journalistiken. 14 Axner poängterar att avhandlingen även syftar till att tillföra ytterligare empiriska diskussioner 13 Axner, 2014: Ibid: 19 5

9 om religionens roll i den offentliga sfären, med utgångspunkt i sekulariseringsteorierna och fokus på José Casanova, Jürgen Habermas och Stig Hjarvard, 15 tre framstående forskare inom området varav två är närvarande i min studie. Axner lyfter också fram religiösa argument och hur de presenteras, där intressanta iakttagelser kan göras utifrån de artiklar som berör islam. Dessa artiklar visar på en debatt som lutar sig mot att förklara vad muslimsk tro innebär, och vad den inte innebär, något som har varit närvarande även inom flera andra texter skrivna av muslimer. En väldigt intressant insikt gör sig gällande när det som presenteras för att förklara vad islam innebär, konstrueras med hjälp av teologiska diskussioner med avstamp från citat i koranen, historiska exempel och konkret information plockade ur andra religiösa kontexter. Detta som ett sätt att visa på islams inneboende fredlighet, och att de människor som använder sig av våld i islams namn inte praktiserar den sanna läran. Detta trots att det ger ytterligare grund till den dikotomi som formulerats kring uppfattningen och tanken att det existerar en uppfattning om en god muslim/dålig muslim. 16 Ett av resultatkapitlen berör företrädare för den kristna tron och deras deltagande i den offentliga debatten. Axner upplever att de religiösa talespersonerna, oavsett trosinriktning, argumenterar med få religiösa argument och med en generaliserande ingång. En tolkning skulle enligt Axner kunna vara att talespersonerna använder en sekulära strategi, det vill säga att de religiösa argument som används inte karakteriseras av att vara en ultimat sanning utan används som en motivering till att samhället mår bra av pluralism och olika religiösa inriktningar. 17 En av slutsatserna som dras och som jag finner särskilt intressant är att debatten i dagstidningarna till viss del sker med religiösa argument, men majoriteten av det som presenteras i artiklarna är däremot formulerade med en icke auktoritära ingång. En trend som går i linje med den teoretiska uppfattning som presenteras av bland annat Jürgen Habermas; att aktörer inom den religiösa sfären, involverade i den offentliga debatten använder sig av argument och begrepp som används av andra debattörer, eller översätter sitt religiösa språk så att tillgängligheten ökar och gör språket hanterbart för en större publik. Detta bör tyda på att språket förändras, något som innebära att även dess innebörd kan komma att förändras. Axner har en tudelad teoretisk ingång där hon har analyserat materialet både genom det sociokulturella perspektivet mediering, vilken definieras av en samverkan mellan människor och de kulturella artefakter 15 Ibid: Ibid: Ibid: 177 6

10 som används för att förstå omvärlden. Och genom sekulariseringsteorier med utgångspunkt i José Casanova, en möjlighet att utsätta materialet för en större empirisk evidens. Som bidrag till min studie har jag framförallt fokuserat på de tolkningar som görs utifrån den sekulära uppfattningen om hur religiösa aktörer agerar i en offentlig debatt som sker i en sekulariserad miljö. Den kontextuella situationen är något som Axner lyfter fram som en orsak till att studier av olika slag inte är direkt överförbara på andra situationer i andra kontexter. Därför blir det viktigt att med försiktighet ta stöttning i tidigare forskning och formulera sin egen kontext, på så sätt riskerar man inte misstolka eller utgå från en uppfattning som blir problematiskt redan från start. När islam blev svenskt Johan Cato lyfter i sin doktorsavhandling När islam blev svenskt (2012) fram hur islam och muslimer representeras och framställs i offentlig politik i Sverige. Fokuset på den offentliga politiken är intressant och Cato har redovisat skiftningar i synen på islam som religion och muslimer som samhällsmedborgare. Detta politiska klimat bör påverka hur man ser på problem kopplade till muslimer och islam även idag, en sådan uppfattning bör kunna genomsyra den offentliga debatten som sker i dagstidningarna. Cato kan i sin analys lyfta fram att den politiska diskussionen om islam kan kategoriseras i fyra skilda diskurser, där fokus ligger på en integrationsdiskurs, jämställdhetsdiskurs, säkerhetsdiskurs och en homogeniseringsdiskurs. Diskurserna innefattar alla ett intressant och viktigt innehåll, men säkerhetsdiskursen och homogeniseringsdiskursen lyfter fram sekulära argument formulerade genom en offentligt politisk uppfattning av att islam, och framför allt islamism, är på kollisionskurs med flera svenska värderingar. 18 Cato anser att utan en tydlig politisk handlingsplan mot radikalisering av islam riskerar utvecklingen att gå i en mer våldsam riktning. Att misstänkliggöra en viss grupp eller ett område, i detta fall islam och muslimer, som en rådande säkerhetsrisk bidrar till att utforma styrningsmekanismer som flera politiker upplever är avgörande för att neutralisera denna typ av hot. 19 Genom att fokusera kraftansträngningarna mot en speciell säkerhetsrisk kan staten införa speciella rättigheter, rättigheter som medför att man kan neutralisera det hot som politiker upplever som 18 Cato, 2012: Ibid: 282 7

11 överhängande. Utgångspunkten sker i att islam och muslimer har kommit att definieras som ett avgörande hot mot europeiska normer, där det moderna svenska samhället skapar förutsättningar för att med legitima medel genomföra åtgärder mot olika typer av upplevda samhällsrisker. Cato synliggör att det råder en skillnad mellan god och ond islam, det vill säga att deras praktik och närvaro problematiseras utifrån en förutbestämd uppfattning om när något är gott, sant eller acceptabelt, där man synliggör de som praktiserar islam som en homogen grupp. Cato lyfter även fram en syn av islam som medför att den generaliseras och banaliseras, där synen på islam har reducerats till att ses på som en kulturell tradition kopplad till koranen och generellt arabisk. 20 Detta synsätt går på flera sätt emot den islamologiska forskning som bedrivs, och bidrar till att homogenisera muslimer som en enda stor grupp. Synsättet medför att man inte ser variationerna som finns geografiskt och kulturellt, vilket existerar både inom islam och andra världsreligioner. Cato citerar genom Göran Larsson i När islam blir svenskt vad det medför att se på en av världens största religioner på ett sådant sätt, där Larsson beskriver riskerna med att se på muslimer och islam som en homogen grupp; En utgångspunkt och förutsättning för den essentialistiska kritiken av islam är just att alla muslimer framställs som en homogen grupp. Det finns inte några interna variationer, lokala olikheter eller skillnader över tid; islam har alltid tolkats och praktiserats på samma sätt. Därför finns det inte någon ambition att belysa den stora mängd av olika tolkningar av Koranen eller muslimska handlingar som de facto finns bland muslimer. 21 Catos avhandling berör offentliga politiska handlingar med utgångspunkt i Edward Said s orientalistiska teori om den andre, vilket hjälper mig att belysa politiska strömningar och generella synsätt på islam och muslimer. Insikten blir att förstå och problematisera eventuella skillnader i hur terrordåd framställs när det har ett religiöst eller ideologiskt motiv. Den sammanfattande bilden av de offentligt politiska handlingarna synliggör hur människor ser och agerar olika beroende på vilket politiskt, religiöst och kulturellt ursprung problemet har. 20 Ibid: Göran Larsson genom Cato, 2012: 285 8

12 Images of muslims and Islam in Swedish Christian and secular news discourse Kristian Steiners studie tar sin utgångspunkt i bilden av hur muslimer och islam framställs i dagstidningar, där tillvägagångssättet likt mitt sker med hjälp av att analysera dagstidningarnas framställning och problematisering av islam och muslimer. Med källmaterial från Dagens Nyheter, Dagen, SD-Kuriren och Världen idag kunde Kristian Steiner slå fast att debatten om muslimer och islam sporras av politiska problem snarare än positiva framgångssagor. 22 En av uppfattningarna är att muslimer inte har möjligheten att tillmötesgå de sekulära krav som ställs, och medför att muslimer får svårt att formulera en alternativ bild. Att det råder en tydlig skillnad mellan fokus på de olika ledarsidorna bör inte ses som konstigt, däremot finns det större likheter i framställningen och användandet av religiösa argument kopplade till bilden av islam och muslimer i vissa av dagstidningarna. Dagens Nyheter och Dagen håller en mer liberal ton i sina ledarsidor där dagstidningarna fokuserar på den problematik som omger islam i media, en problematik som tidningarna upplever har kommit att förkläs i religiösa termer och förklaringar. Steiner kan slå fast att det finns en spricka inom det svenska medielandskapet av hur man framställer bilden av muslimer och islam. Medielandskapet delar upp kristna såväl som sekulära dagstidningar, där Steiner kunnat dra likhetstecken mellan Dagens Nyheter och Dagen där båda undviker att beskriva muslimer och islam som ett hot. Skribenterna för Dagen upplever att de själva likt muslimer ser sig som offer för sekulariseringens krafter. Världen idag och SD- Kuriren har en i högre utsträckning generaliserande bild, och beskriver islam och muslimer som våldsamma, irrationella och ett hot mot kristna och den västerländska världen svenska dagstidningar Mitt undersökningsmaterial kommer att utgå från tre dagstidningar med skilda politiska tillhörigheter. Dessa tidningar är Dagens Nyheter, Sveriges största dagstidning som ges ut över hela landet och är politiskt fristående på liberal grund, med sitt huvudkontor i Stockholm. Dala- Demokraten är nästa dagstidning som ingår i studien, en tidning som är politiskt fristående med 22 Steiner, 2015: Steiner, 2015: 41 9

13 en socialdemokratisk inriktning på sina ledarsidor. Den avslutande dagstidning som ingår i studien är Dagen, obunden på kristen grund, och har sina rötter inom pingströrelsen. Undersökningsmaterialet ska med skilda politiska ingångar ge en generell men varierande bild av vad det sekulära Sverige anser att man bör göra i frågan. Dagstidningar och olika mediekanaler har kommit att betyda mycket inom en svensk mediekontext där dagstidningar än idag har ett stort förtroende i Sverige jämfört med andra europeiska länder kunde man se att det gavs ut 466 tidningar per 1000 invånare, en siffra som låg på 335 i Storbritannien, 241 i USA och 156 i Frankrike. 24 En av anledningarna till det höga antalet utgivna nyhetstidningar grundar sig framför allt i det monetära bidraget till den näst största tidningen i en stad. Detta för att främja ett medieklimat av konkurrens och nyansering, även om bidraget har kommit att vara föremål för diskussion då nyhetstidningar fortsatt tvingats till sammanslagning. Redan etablerade dagstidningar publicerade via internet är den nyhetskälla med överlägset högst antal läsare, och är en av anledningarna till att media som rapporteras via tidningar fortsatt får en stor spridning i Sverige Axner, 2014: Ibid, 2014: 27 10

14 3. Teoretiska infallsvinklar & metod De teoretiska utgångspunkterna i denna studie är Jürgen Habermas, Jose Casanova och Talal Asads sekulariseringsteorier, teoribildningar som har blivit alltmer uppmärksammade under slutet av 1900-talet och den inledande delen av 2000-talet. Begreppet sekularisering har kommit att definieras av två olika dimensioner, att religionen skiljs från staten för att sakta helt försvinna som företeelse, och en annan dimension med utgångspunkt i att religionen inte längre kommer att behövas i samhället. Forskare i ämnet har däremot inte accepterat denna, enligt dem, förenklade förklaring av sekulariseringsprocessen, en förklaring som har kommit att karakteriseras av religionen å ena sidan och statens sekulära institutioner å andra sidan. 26 Riktigt så enkelt är det däremot inte att förklara sekulariseringens utveckling över världen, men här under ska jag göra ett försök ett presentera en översikt av sekulariseringsteorierna. Syftet är att förtydliga sekulariseringens innebörd både som pågående process, och som det teoretiska ramverk som denna studie tar sin utgångspunkt från Jürgen Habermas Jürgen Habermas anses av flera vara den viktigaste tyska filosofen från den andra halvan av 1900-talet och framåt. Habermas har med utgångspunkt i en socialkritisk teoribildning influerat en variation av discipliner så som kultur, moralteori, lingvistik, filosofi, statsvetenskap, religion och teologi för att nämna några. 27 Den tidiga Habermas ansåg att moderniseringen karakteriserades av kapitalistiska krafter och kriser som på olika sätt underminerade demokratiska fri- och rättigheter. Under 80-talet betonade Habermas att kunskap och konstruktiva diskussioner kunde ses som ett verktyg för frigörelse, ett verktyg som kunde befria samhället från förtryck som upplevs vara skadligt i det demokratiska samhället. 28 Det vill säga att den liberala demokratin inte är en garanti för att den kommunikativa relationen mellan människor kommer fortsätta att vara rationell. Habermas påstod att det moderna kapitalistiska samhället innefattar sociala institutioner så som politik, utbildning och familjeliv som helst borde vara kommunikativa till sin karaktär, men som snarare har kommit att bli mer strategiskt rationella. Habermas ansåg att dessa institutioner alltmer 26 Asad, 2003: En presentation av Jurgen Habermas: 28 Habermas, 2008:269 11

15 präglades av en byråkratisk och ekonomisk kraft som snarare styrdes av principer kopplade till administrativ makt och ekonomisk effektivitet, men att de snarare bör styras av en ömsesidig förståelse. 29 Under senare tid har Habermas i högre utsträckning riktat sitt fokus på religionens roll som kulturell källa för den modernitet som alltmer har kommit att leda till rent patologiska samhällskonflikter, ett fokus han tidigare inte haft. Idag menar Habermas å ena sidan att religionen inte spelar någon avgörande roll för honom själv, men anser å andra sidan att man måste erkänna att religionen faktiskt spelar, och kanske också bör spela, en roll i samhället. Har Habermas som till en början såg på religionen som någonting enbart funktionalistiskt således kommit att ändra uppfattning? Det är i alla fall tydligt att arbeten skrivna av Habermas före mitten av 80-talet har tydliga influenser från Hegel, Marx, Durkheim och Webers religionskritiska och religionssociologiska teorier och bör således ha bidragit till att förstärka Habermas funktionalistiska angreppssätt. 30 Habermas syn på religionens roll i det post-sekulära samhället har därför genomgått en förändring. Idag anser Habermas att den liberala statsbildningen lever av förutsättningar den inte själv kan garantera, vilket medfört en brist på motivation som Habermas önskar att de religiösa grupperna kan fylla i ett postsekulärt samhälle. 31 Denna kan till exempel komma att bidra till att doktriner och etiska perspektiv inom religiösa traditioner motiverar en debatt inom ett bredare spektrum. Befriande och livspolitiska frågor så som ekonomisk rättvisa, abort eller reproduktionstekniker. 32 Habermas lyfter att de stora religiösa traditionerna således kan motverka den destruktiva försvagningen av moraliska värden, som det moderna samhället visar prov på. Samtidigt menar Habermas att det bör finnas en distinktion mellan den offentliga politiska debatten å ena sidan och lagstiftning med utövandet av statlig makt å andra sidan, där religiöst formulerade uttryck kan förekomma i den första men inte i den andra. Det vill säga att lagstiftningen inte bör formuleras utifrån religiösa termer. 33 Det sekulära förnuftet måste kunna förstå skillnaden mellan religiös visshet och kritisk vetenskaplig prövbarhet, samtidigt som det religiösa tänkandet behöver erkänna samhällets sekulärt legitima autonomi. Detta medför inte att tron blir irrelevant inom samhälleliga och politiska diskurser men att man enligt Habermas ska vara försiktig när man som trossamfund formulerar politiska lösningar. Så 29 Jonsson, 2009: Ibid, 2009: Ibid, 2009: Habermas, 2008: Jonsson. 2009: 93 12

16 länge ett trossamfund riktar in sig på en bestämd uppfattning i en fråga och riktar sig mot de troende medborgarna i samhället genom att uppmana dem att stötta en viss fråga utan att man nyttjar någon form av samvetstvång så bör det inte finnas något problematiskt i det. 34 Med utgångspunkt i händelserna den 11 september problematiserar Habermas bilden av att se på efterföljande konflikt, som en konflikt mellan religion och det toleranta samhället; Terroristernas religiösa fundamentalism är, just som en urspårad form av religion, ett typiskt modernt fenomen och dess pendang utgörs av en urspårad sekularisering; en aggressivt sekulär kultur som med sin genteknologi riskerar att instrumentalisera människan och att trampa människovärdet under sina fötter och som med sin ohämmade kapitalism ekonomiserar livets alla områden och gör vinstmaximeringen till sin Gud. 35 Jürgen Habermas poängterar således vikten av att kultivera den postsekulära hållningen som ett försök att både kunna upptäcka och förstå den globala livskraften i religionen och betona kraften av att kunna översätta de etiska principerna inom de religiösa traditionerna genom att införliva dem i en postmetafysisk hållning som finns inom religionen. Det vill säga att den postsekulära hållningen använder sig av religionen både som en källa för motivation och förståelse, men samtidigt som en nödvändig allierad mot den globala kapitalismens ifrågasättande av förhållandet mellan tro och kunskap. 36 Habermas problematiserar religionens roll i offentligheten, vilket blir intressent genom hur argumenten formuleras i ett land som Sverige. Utmaningen med att komma till rätta med problem kopplade till radikalisering, extremism och terrorism José Casanova José Casanova är en av världens främsta forskare inom religionssociologi där hans arbeten har kommit att fokuseras på religion, sekularisering och globalisering. 37 I ett av sina mer uppmärksammade verk från 1994 Public religions in the modern World lyfter Casanova fram samtida teorier om sekulariseringen som vilar på uppfattningen av (1) en religiös nedgång, (2) en uppdelning av det religiösa från sekulära sfärer och (3) en privatisering och marginalisering av religionen. Casanova poängterar i sin studie att det andra påståendet är försvarbart, medan 34 Ibid, 2009: Ibid, 2009: Mendieta & Vanantwerpen, 2011: 4 37 En presentation av José Casanova: 13

17 det första och tredje påståendet är uppenbart osant. Kritiken stannar inte där, Casanova argumenterar för att den offentliga och ompolitiserade religionen i en högre utsträckning uppfattas som en kritik mot att den moderna världen har sitt ursprung i modernitet och upplysningskultur. Likt den feministiska kritiken, så riktar även sekulariseringsteoretikerna kritik mot att det privata är politiskt som ett svar på den liberala teoribildningen. 38 Kritiken blir på så sätt tredelad, vilket skapar en möjlighet att ytterligare problematisera frågan om religionens betydelse för den moderna världen. 39 Sekulariseringen som för flertalet människor inneburit de processer som fortlöpt efter den protestantiska kyrkans reformation, och har kommit att förklara när människor, funktioner och betydelser går från att vara religiös till att bli statlig. Våra handlingar ska således inte ske utifrån en institutionaliserad religiös påverkan. 40 Principiellt finns det enligt Casanova inte någon anledning till att privilegiera religionen som den enskilt viktigaste direkta, eller indirekta, företrädaren av moralisk-praktisk rationalisering. Utgångspunkten blir att den moderna världen redan drivs av sekulära rörelser och organisationer som även fortsatt kommer att vara av lika viktig karaktär som de religiösa. 41 Casanova betonar samtidigt att kritiken som formulerats från en religiös sfär inte är rotad i en önskan att återigen införa ärvda privilegier eller för den delen förkasta upplysningens tankegods. Casanova anser att religionen genom att gå in i den offentliga sfären av kritik och debatter sprider intersubjektiva normer in i den privata sfären, samtidigt som religionen ingjuter en moralisk vision om allmänhetens bästa inom ekonomin och det offentligt statliga. 42 Något som sker parallellt med att man upprätthåller modernitetens heliga värden, mänskligt liv och frihet, och kan bidra till att vitalisera den moderna offentliga sfären. 43 Casanova lyfter politisk sekularism som en ideologi där han påvisar att det förekommer en utbredd uppfattning om att religionen är intolerant och att den är bidragande till att skapa konflikter 44, en uppfattning som framförallt appliceras på andra religioner än den egna. Han menar också på att det är talande för varje västeuropeiskt land, med det signifikanta undantaget av Norge och Sverige, att majoriteten delar uppfattningen om att religion skapar konflikter. Religionen som västeuropeiska samhällena riktar sin skepsis mot är sällan den egna, utan 38 Casanova. 1994: Ibid, 1994: Ibid, 1994: Ibid. 1994: Ibid. 1994: Ibid. 1994: Casanova. 2009:

18 grupper av europeiskt religiösa grupper som antingen upplevs omoderna eller av religionsutövande icke-européer, framförallt muslimer. 45 Det Casanova vill framföra är att alla existerande demokratier i Europa inte per automatik är så sekulära som de vill få det att framstå. Han hävdar att det finns tydliga exempel på nationer där kristendomen fortsatt erhåller en priviligierad plats i samhället, vilket utgör grund för vad Casanova anser medför ett osekulärt trassel. 46 Detta medför att förhållandet mellan kyrkan och staten har kommit att se annorlunda ut europeiska länder sinsemellan, i deras relation till utbildning, media, sjukvård och andra sociala tjänster. Casanova betonar att det är utifrån de religiösa konflikterna med start på 1400-talet som västerländsk media tolkar ideologiska konflikter i Mellanöstern. I stället för att problematisera dagens konflikter genom den moderna statsbildningen, geopolitik, nationalism och politisk mobilisering av etnokulturella och religiösa identiteter, väljer man i hög utsträckning att se på konflikterna som religiösa. Ett arv från den koloniala expansionen, som idag medför att sekulariserade västeuropéer upplever konflikterna som religiöst baserade, något som genererat ett begreppsbruk där man definierar grupper som religiöst fundamentalistiska och fanatiska Talal Asad Talal Asad är en antroprolog som anses representera en postkolonial hållning där han riktar kritik mot det område han själv företräder, antropologin. I sitt verk Formations of the secular tar Talal Asad avstamp i ett antal teorier där han konstaterar att forskare har kommit att ägna en större uppmärksamhet åt den koloniala konstruktionen av sekularism än kunskapen om det sekulära. Han menar att det blir svårt att förstå den politiska doktrinen, sekularism, om man inte först tar itu med den epistemologiska kategorin det sekulära. Asad anser att sekularism inte kan ses som ett intellektuellt svar på frågan om att uthärda social fred och tolerans, utan att det bör ses på som ett politiskt medium som omdefinierar differentierade praktiker som egentligen formulerats utifrån klass, kön och religion. 48 Likt Habermas så lyfter Asad att religionen har kommit att bli en välkommen dimension i den sekulära debatten, samtidigt som det funnits en alarmerande känsla av att det leder till en mer 45 Ibid. 2009: Ibid, 2009: Ibid, 2009: Asad, 2003: 6 15

19 irrationell debatt. Sekularismens narrativa betydelse har kommit att bli föremål för akademiska argument och praktiska tvister, ett rättfram narrativ baserat på en utveckling från det religiösa till det sekulära. De flesta lärda idag är däremot överens om att en sådan progression har inneburit en större problematik än hur den framställs. 49 Charles Taylor anser att den moderna staten bör göra medborgarskap till dess primära fokus i nationsbyggandet, och att identifieringen av medborgare utifrån klass, kön och religion bör vara underordnad. Sekularismen blir på så sätt ett verktyg som samhället kan använda för att överbygga de svårigheter som annars ligger i en väl fungerande nation. 50 Asad problematiserar vad det är som skiljer det religiösa från det sekulära och belyser att det är identifieringen av avsikterna som sådana som är avgörande i vad lärda kallar modernitet. Genom en fördelning av moraliskt och juridiskt ansvar kan man på så sätt även reglera densamma. Nationalstatens politiska system blir en viktig del av religiösa gruppers påverkan på den offentliga sfären, något som i förlängningen kan innebära en påverkan på sekularismens utveckling. Asad menar att det blir avgörande att kunna se olika uppfattningar av vad sekularism innebär för att i högre utsträckning förstå själva företeelsen. Det är processen som leder fram till binära uppfattningar så som religiös och icke-religiös som ger spegelbilden av hur människor uppfattar det sekulära, där man sätter ramarna för sina egna rättigheter och ansvar. Detta i motsats till de begränsningar som sätts på jaget i ett religiöst sammanhang. 51 Asad problematiserar i kapitlet Secularism, nation-state, Religion den politiskt liberala tanken om yttrandefrihet. En yttrandefrihet som symboliseras av att säga vad du känner och därefter kunna känna dig hörd. Asad menar att yttrandefrihet inte bara existerar utan att den symboliserar vad man som människa valt att investera sitt liv i, där förståelsen för olika företeelser kan variera. Uppfattning blir att yttrandefrihet inte per automatik existerar i den offentliga sfären, därför formulerar Asad tre frågeställningar för att förtydliga; Hur har skillnader i religiösa koncept och praktiker hjälpt till att skapa en förmåga hos åhöraren att vara offentligt lyhörd? Om en anhängare av en religion närvarar i den offentliga sfären, blir det i så fall möjligt för den redan existerande diskursen att hållas intakt? Och varför finns det en rädsla för religiöst intrång i den privata sfären? Ibid, 2003: 1 50 Ibid. 2003: 5 51 Ibid. 2003: Ibid. 2003:

20 Den första frågan riktar Asad inte enbart mot de religiösa utan även mot de som anser att religionen är problematisk och rent utsagt farlig. Frågan definierar de delade uppfattningarna som finns i den kulturella tolkningen, en tolkningsbakgrund som lutar sig mot en mer politisk förståelse. Den religiösa erfarenheten som förmedlas i skola och hem är avgörande för vad som är legitimt att ta med sig i den offentliga sfären i den moderna staten. Den andra frågan problematiserar bilden av en sekulär diskurs där Asad menar att debatten i den offentliga sfären baseras på minnen, ambitioner, rädslor och hopp. Där man som talare eller åhörare för att bryta ordningen i en diskurs och göra ens röst hörd behöver utmana de allmänna antagandena. Den tredje frågan baseras på uppfattningen om att den sekulärt formulerade lagen medför att det essentiella jaget har rätt att skapa och försvara sig själv, medan religiösa bestämmelser begränsar och dominerar detsamma. Detta har medfört att frågan om en avprivatisering av religionen blivit en konfliktfråga som inte är förhandlingsbar utifrån sekulära normer, där de privata rättigheterna konstituerar oss som moderna medborgare. På så sätt blir avprivatiseringen av religionen lika lite förhandlingsbar i ett sekulärt samhälle som hur föräldrar ska uppfostra sina barn, eller om kvinnor ska ha rätten att bestämma över sitt foster. 53 Asad problematiserar här flera intressanta frågeställningar som går att använda sig utav när man följer diskussionen om varför terrordåd har kommit att begås på europeisk mark. Varför upplever befolkningen i det sekulära Europa det som så kritiskt att förstå attentatens motiv genom politiska och ideologiska förklaringar? Asads slutsats i frågorna blir att de som förespråkar en avprivatisering av religionen går i linje med att modernitetens utveckling inte alltid klargör exakt vad det ska komma att innebära. Asad ställer sig frågande inför antagandet av att religiösa förespråkare kan påverka nationens medvetenhet genom att bidra till dess moraliska källor, där uppfattningen blir att om religiösa förespråkare inte kan påverka de politiska beslut som tas i den offentliga debatten så kan de i alla fall berika den. Men kan en religiös talesperson i slutändan förvänta sig några som helst befogenheter i en sådan debatt? 54 Avslutningsvis i denna teoridel ska jag lyfta två frågor som Asad tar sig an, kan man förstå nationalism som sekulariserad religion? Och kan man anse att islamism är kompatibelt med nationalism? Asad framför i den första frågan argument för att det sekulära inte innebär att religionen är något som stegvis försvinner för att slutligen omlokaliseras i det sekulära samhället. Uppfattning har inneburit att religionen ses på som något som infekterar den sekulära sfären, där man bör begränsa religiösa praktiker och läror till områden där den inte kan hota 53 Ibid, 2003: Ibid, 2003:

21 den politiska stabiliteten eller friheten hos de fritt tänkande medborgarna. Sekularismen bygger på en uppfattning av hur världen och problem genererade av densamma ter sig, detta kan generera i en sekulär trångsynthet. 55 Till exempel insisterar vissa människor på att nationalismen bör ses som en religion menar Asad att man missat hela poängen med den revolution som modernismen och sekularismen utvecklats från. En utveckling från moderna läror och praktiker med utgångspunkt i det sekulära för en kollektiv representation, där språkliga och praktiska likheter mellan religion och nationalism förekommer då de båda är en del av vår historia. Asad menar att samhället behöver upptäcka vad människor gör med och av sina idéer och praktiker, för att fullt ut förstå vad en sekularisering av teologiska koncept från olika tider och platser innebär. 56 Så, kan då islamism ses som nationalism? Asad menar att det är två företeelser som är svåra att jämföra med varandra, han menar att det snarare handlar om en nationalistisk etikettering av islamism. Det västerländska fokuset ligger inte på islamismens besatthet av statlig makt utan ses snarare som ett resultat av den moderna nationalstatens framtvingande vilja att konstituera legitima sociala identiteter och arenor för den att verka på. Även om islamismen är situerad i den sekulära världen så kan islamism inte reduceras till nationalism. Samtidigt finns det individer, aktiva inom islamistiska rörelser (främst inom arabvärlden) som betraktar en arabisk nationalism som kompatibel med islamism, och skulle kunna bejaka dess diskurs. En sådan hållning anses samtidigt av islamister, framför allt utanför arabvärlden, som en högst inkonsekvent och sekulär tanke. 57 Med detta i åtanke kommer nu mitt textmaterial att kunna analyseras med en nyvunnen kunskap, där problematiseringen av en direkt överförbarhet mellan sekulära och religiösa begrepp tydliggörs. Som med mycket annat blir det därför enklare att angripa frågorna när man är förberedd och har en större förståelse för den inneboende problematiken. 55 Ibid, 2009: Ibid, 2009: Ibid, 2009:

22 3.4. Metod Analysen kommer som tidigare nämnt ta sin utgångspunkt i ledarsidor, debattartiklar och kultursidor i de tre dagstidningarna Dagens Nyheter, Dala-Demokraten och Dagen. Metoden som valts ut för att ta sig an materialet är diskursanalys, där jag utifrån sökorden terrordåd, terrorism, religiöst våld, extremism, radikalisering, sekulär och fundamentalism i olika sammansättningar ska få fram ett undersökningsmaterial, samt formulera olika diskurser som avslutningsvis genomgår en analys Kvalitativ diskursanalys Fairclough beskriver att en diskursanalys innebär att man analyserar hur man talar om något, detta genom att till exempel identifiera olika ord eller tecken som används för att beskriva en viss kontext. Detta kan till exempel innebära olika sätt att tala om något, varför saker sker på ett visst sätt och varför det finns olika sätt att se på saken. I detta arbetes fall handlar diskursen om hur debatten kring terrordåd, och vad dagstidningarnas skribenter och debattörer anser bör göras i frågan. Hur bör den sekulära staten agera i en fråga som uppenbart hotar det demokratiska och sekulära synsätt som den svenska staten och nationen tar sin utgångspunkt ifrån. En aspekt inom diskursanalysen är att belysa hur en viss mening kan få en större genomslagskraft och upplevas som mer dominant eller mainstream. Samtidigt är andra uppfattningar mer marginaliserade, oppositionella eller helt enkelt alternativa utifrån den bild som är dominerande inom ämnesfältet. 58 Till exempel är den rådande uppfattningen att Sverige är ett demokratiskt och sekulärt samhälle, där man bör ta kraftigt avstånd från våld som försöker begränsa de fri- och rättigheter som tar sin utgångspunkt i och runt denna typ av demokratiska statsbildning. Vad ett sekulärt samhälle innebär är däremot en tolkningsfråga, tolkningar som kan förklaras med hur saker har varit, hur de är och formuleringar baserade på viljan eller fantasin kring hur saker skulle, borde eller kan vara. 59 The objectiv here is to understand how the problem arises and how it is rooted in the way social life is organized, by focusing on the obstacles to its resolution on what makes it more or less intractable Fairclough: Ibid: Ibid:

23 Klaus Krippendorff definierar begreppet diskurs som en företeelse som befinner sig över meningsnivån, det vill säga att diskursanalytiker tenderar att fokusera på hur specifika fenomen representeras inom den aktuella diskursen. Förutsättningarna för den kvalitativa ingången till innehållsanalys har sina rötter inom litteraturteori, samhällsvetenskap och inom olika kritiska discipliner, ett exempel är den feministiska teorin. 61 Något som däremot de flesta discipliner inom det kvalitativa metodområdet delar, anses av Krippendorff vara följande; Det kräver en närläsning av ett relativt litet textuellt källmaterial Det involverar omformuleringar av givna texter till nya narrativ som accepteras inom vissa vetenskapliga samhällen och som ibland är det motsatta till den positivistiska traditionen för undersökningen Jag som analytiker erkänner att jag arbetar inom hermeneutiska kretsar där mina egna sociala eller kulturellt betingade förståelser deltar 62 En av innehållsanalysens utmaningar blir att inte kontaminera textmaterialet med en för god förförståelse. Texten som analyseras kan med fördel fokuseras till ett ämne författaren till texten har mindre kontroll över, alternativt om analysen av företeelsen sker på ett mer slentrianmässigt sätt. En av de kanske viktigaste aspekterna i genomförandet av en kvalitativ innehållsanalys är att vara medveten att texterna man tar sig an kan läsas utifrån flera olika perspektiv och förstås på olika sätt av olika personer. Krippendorff förklarar denna ingång som en möjlighet där analytikern lyssnar, under tiden man läser texten, till rösterna av andra läsare så som skribenterna, publiken och användare. Detta som en utgångspunkt för att förstå vad texten betyder för fler än dig själv, hur språket är inblandat i tolkningen, vilka möjligheter texten kan spela i användarnas liv, vems eller vilkas röster är representerad, vem lyssnar, vem svarar och vem eller vilka tystas i den skrivna textens formuleringar. Att ha detta med sig medför att man kan bredda sin analytiska förmåga och göra rum för andra aspekter, som inte presenteras implicit i texten, så som olika människor som berörs av texten och institutionerna som står bakom densamma. 63 Min metod blir således att försöka lokalisera knutpunkterna i mitt material för att därifrån konstruera diskurser som symboliserar den identitet och det sociala rum som är signifikant för diskursen. 64 Härigenom kan jag lokalisera de konfliktlinjer som råder inom mitt material och 61 Krippendorff: Ibid: Ibid: Jörgensen & Philips, 2000: 58 20

24 därmed upptäcka vad det finns för rådande verklighetsuppfattningar, var finns det stora motsatsförhållanden och vad medför det för sociala konsekvenser om den ena verklighetsuppfattningen blir mer framträdande än en annan? På det här sättet kan materialet konstituera vad det finns för uppfattningar utifrån kunskap, verklighet, identitet och genom sociala relationer. 65 Diskursanalysen ger mig således förutsättningen att förstå materialet på ett mer övergripande plan och jag kan där utefter formulera en bild av hur det sekulära Sverige anser att man ska komma till rätta med terrorism, extremism och radikalisering. 65 Ibid. 2000: