Nordöstra Indien. Göran Pettersson februari och Sydindien 3 10 februari 2007

Transkript

1 Nordöstra Indien februari 2007 och Sydindien 3 10 februari 2007 Göran Pettersson

2 2

3 DELTAGARE Håkan Bengtsson, Linköping Kim Capelle, Stockholm Krister Carlsson, Växjö Lars Christoffersson, Lund Mikael Frost, Sollentuna Thomas Lunqvist, Växjö Anders Lundqvist, Färjestaden Anders Östin, Kållered Reseledare Göran Pettersson, Södra Sandby RESRUTT 3/2 Flyg Stockholm/Köpenhamn Frankfurt Bangalore 4/2 Ankomst efter midnatt i Bangalore. Transport med skådning till B R Hills. 5/2 B R Hills. 6/2 B R Hills på morgonen. Bandipur vid lunch. Transport till Ooty. 7/2 Ooty. 8/2 Naduvattam på fm. Em-skådning vid Jungle Hut, Mudumalai. Transport till Nagarhole 9/2 Nagarhole. 10/2 Nagarhole på morgonen. Via Rangananthittu till Bangalore. Flyg till New Delhi. Huvudgruppen avreser från Stockholm/Köpenhamn och når New Delhi via Frankfurt. 11/2 Ankomst I New Delhi sent efter midnatt. Flyg till Guwahati och transport till Shillong, Meghalaya. 12/2 Cherrapunje och Maphlang Sacred Forest. 13/2 Old Guwahati Road. 14/2 Old Guwahati Road på morgonen. Transport till Nameri NP. 15/2 Nameri NP. 16/2 Båttur på Bhorelli River, Nameri. Transport till Pakke Tiger Reserve. 17//2 Pakke. 18/2 Pakke på morgonen. Transport till Eagle s Nest Wildlife Sanctuary (ENW). 19/2 ENW, Sessni Khellong Sessni 20/2 ENW, Sessni vägen uppför 21/2 ENW, Sessni Bompu 22/2 ENW, Bompu 23/2 ENW, Bompu på morgon och fm. Transport till Kaziranga NP. 24/2 Kaziranga, Central range. 25/2 Kaziranga, Eastern range. 26/2 Panbari Forest på morgon och fm. Kaziranga, Western range på em. 27/2 Tea Garden på morgonen. Transport till Guwahati och flyg till New Delhi. 28/2 Flyg Amsterdam - Stockholm/Köpenhamn FRAMSIDA: Wild Water Buffalo. Foto: Krister Carlsson DENNA SIDA: Beautiful Nuthatch. Teckning Peter Elfman 3

4 Bengal Florican, Kaziranga, Central range. Foto: Krister Carlsson RESEDAGBOK 10 februari Halva gruppen avreste från Bangalore efter en lyckad och händelserik inledande förlängningsvecka. Andra halvan av gruppen lämnade Sverige för att sammanstråla på Frankfurts flygplats. 11 februari Det visade sig vara en svår uppgift att samla bägge grupperna på samma hotell i den indiska natten. Först framåt fyratiden på morgonen kunde samtliga krypa till kojs för några timmars sömn. Efter sjufrukost på hotellet åkte vi ut till inrikesflygplatsen (New Dehli). Dimma och regn försenade vår avgång med tre timmar och först klockan femton nådde vi Guwahati i Assam och vår lokalguide Sudesh. Sudesh hade plockat med sig fjolårets assisterande lokalguide Dhireen vilket borgade för många duktiga ögon i fält. Vi packade snabbt in oss i våra jeepar för att fortsätta till Shillong, provinshuvudstad i Meghalaya, Indiens yngsta delstat (1974). Resan var tämligen händelselös och vi passerade delstatsgränsen utan att någon av oss ens registrerade det. En och annan fågel sågs från bilarna. Dock inga anmärkningsvärda obsar, men nämnas bör kohäger 60, brunglada allmän i Guwahati (och i New Delhi på förmiddagen), halsbandsparakit 4, Spotted Dove 10, enstaka Black Drongo, Common och Jungle Myna. Först vid åttatiden på kvällen nådde vi vårt logi i Shillong. Sydindienresenärerna passade på att lämna in sin smutstvätt och hela gruppen åt gemensam middag för första gången under resan. Indiskt, smakrikt och mycket gott. Mikael fick dock förklara 4 för kyparen att kyckling inte var ett vegetariskt alternativ. Redan nu började vi tillvänjningen av den indiska ölen Kingfisher. 12 februari Tidig uppstigning för avfärd kl 05:40. Dock först efter att vi intagit lite te och biscuits i receptionsfåtöljerna. Vi inledde körningen i mörker och stoppade först då ljuset var acceptabelt för skådning. En brant flodravin låg nedanför oss och på cementerade trapport gick vi neråt ravinen till några utsiktsplatser. Nu började resans riktiga skådning. Rätt så omgående fann vi några Crested Finchbill, en av målarterna för dagen. En Brownish-flanked Bush Warbler sjöng några strofer väl dold i den täta vegetationen. Vartefter ljuset kom så fann vi flera Finchbills och det blev sedermera en av de vanligare tättingarna under dagen. Längs nere i ravinbotten där floden forsade fram (det dånade rätt så friskt i ravinen) så hoppade 2 River Chat. Lagom som vi skulle äntra bilarna för fortsatt färd så ropade någon Rufous-breasted Accentor. Minsann, nere i diket vid bron över floden så födosökte 1 ex helt öppet. Vilken start på resan! Kommande timmen stannade vi vid alla innerkurvor med vattendrag och spelade Tawny-breasted Wren Babbler. Dock utan resultat. Däremot fann vi några Flavescent bulbul när vi åt fältfrukost längs vägen. Först vid nio-tiden nådde vi Nhokalikai Waterfall nära Cherrapunje. Dagens viktigaste lokal.

5 Omgående, och då menar jag omedelbart när vi lyfte kikarna, så fann vi Dark-rumped Swift. Vi kunde räkna in hela 60 ex av denna otroligt sällsynta seglare. Det finns bara tre-fyra kända häckplatser i världen. Och vart övervintrar de? Efter fyrtiofem minuter fanns inte en seglare kvar. Där hade vi tur som inte kom senare på dagen. Tillsammans med dessa rara seglare såg vi också ett 10-tal House Swift (A. nipalensis). Numera splittad från stubbstjärtseglare. På omkringliggande ängs- och blockmarker fann vi 2 Rosy Pipit, 1 sjungande Striated Prinia, 1 par Grey Bushchat och 1 dvärgsparv. Plötsligt kom 1 2K Himalayan Vulture svepande (få fynd i Meghalaya). Även 1 2K och 1 subadult stäppörn visade sig. Över ena av bergåsarna spelflög 2 Crested Goshawk och ytterligare några Flavescent Bulbul samt 6 Striated Bulbul visade sig. Därtill ett 20-tal klippsvalor. Vi spanade när över de skogklädda sluttningarna och skymtade Bangladesh i horisonten. Så nära var vi! Från sluttningen närmast oss hördes en hönsfågel och reseledaren vågade bestämma lätet till White-cheeked Partridge. På väg tillbaka mot Cherrapunje fick alla se Rosy Pipit som uppehöll sig i blockmarken längs vägen. Skam den som ger sig, vi fortsatte våra försök på den lilla wrenbabblern. Det blev napp. Plötsligt svarade en Tawny-Breasted Wren babbler från en av krökarna där vi provat tidigare under morgonen. Den lekte dock kurragömma med oss och vägrade visa upp sig. Sången var dock ett kraftfullt nummer. Vi lunchade längs med vägen tillbaka till Shillong och avslutade dagen i Maphlang Sacred Forest. Förhoppningsvis är det bättre här på morgonen för nu var det nästan stendött. Några större turturduvor flög runt, 1 Golden-throated Barbet syntes i en lövkrona och i tättingväg såg vi 4 Yellow-cheeked Tit och 1 Ashy-throated Warbler. I de öppnare markerna uppehöll sig några sibiriska piplärkor. Först vid 18-tiden var vi tillbaka vid hotellet och då var det mörkt. Kanske var det mörkret som lurade chaufförerna att svänga galet i de flesta korsningarna för det tog nästan en halvtimme innan vi kunde komma in på vår hotellgata. Vi som inte körde var dock glada för att vi slapp sitta bakom ratten. Vägarna gick ju runt, runt, kors och tvärs, backe upp och backe ner hela tiden. Shillong ligger nämligen på en brant kulle så hela staden sluttar. Nöjda med första dagen så höll vi gemensam middag i hotellrestaurangen. Välsmakande indisk mat dukades fram och vi skålade för våra fina obsar i Kingfisheröl. 13 februari Iväg 06:30 i skumt ljus. Dock först efter att vi intagit lite te och biscuits i receptionsfåtöljerna. Målet för dagen var Old Guwahati Road. Vi tog en snabb fältfrukost och halv sju var vi redo för tio timmars skådning. Under hela dagen promenerade vi på den gamla landsvägen till Guwahati. Enda trafiken vi fick väja för var när det kom någon taxibil som skulle bli tvättad vid bäcken som till och från följde vägen. Det 5 var med andra ord nästa bara vi själva under större delen av dagen. Vägen kantades av i huvudsak lövskog med en del bambu i undervegetationen. Här och var fanns även en del bestånd av planterad tall (planterad av britterna för många år sedan och det liknade faktiskt svarttall som man finner vid Medelhavet). Skådningen blev som oftast i skogsområden i tropiska och subtropiska regioner, man väntar på bird waves. Vissa passager var mer eller mindre fågelfria för att plötsligt bjuda på ett spännande urval arter. Morgontimmarna bjöd på mest aktivitet och det var även då som skogen såg mest givande ut. De två vanligaste arterna under morgontimmarna var Black Bulbul (allmän) och målarten Grey Sibia som vi såg ett 40-tal fåglar av. Nya bulbyler blev även Ashy och Black-crested Bulbul. Några Barred Cuckoo Dove ropade och sågs även flyga. Vi fick riktiga kanonobsar på flera Wedge-tailed Green Pigeon som vi kunde tuba dem länge och väl. Samtidigt såg vi även några Stripebreasted Woodpecker som i förstone gick som Fulvous-breasted. Det blev totalt 6 ex under dagen. Redan där vi lämnade bilarna såg vi 3 Russet Sparrow. Vi kunde summera ytterligare 10 Yellowcheeked Tit. 2 kalijfasaner bjöd på flyktobsar. Under hela dagen ropade såväl Great som Blue-throated Barbet med många exemplar. Vi fick även se flera individer. Hela 25 taigasångare sågs och hördes locka under dagen. Totalt 10 Fire-tailed Sunbird kunde räknas in under dagen och halvkusinen Firebreasted Flowerpecker summerades till 20 ex. På marknivå räknade vi in hela 11 Rufescent Prinia och uppe i trädkronorna summerade vi 10 Oriental White-eye. 1 Blue-bearded Bee-eater hamnade i avdelningen bonusarter och den visade sig väl. Då och då syntes små skruvar med brunglada och de spanade förmodligen av stadens soptipp (som dessbättre låg utom vårt synhåll). 3 Bar-winged Flycatcher-Shrike visade sig senare bli resans enda obs på den arten. Bland flugsnapparna såg vi 1 Rufous-gorgeted Flycatcher, 1 Verditer Flycatcher, 3 hanar Large Niltava, 1 hane Rufous-bellied Niltava samt 10 Grey-headed Canary Flycatcher. 15 Chestnut-bellied Nuthatch vittnade om vilka fina skogsmarker vi besökte. Blue-bearded Bee-eater. Foto: Krister Carlsson Dagens, och kanske resans, största diskussion vållades av en trast. Alla utom Anders L höll den

6 som Dark-sided. Anders menade att det var en Chestnut-bellied Rock Thrush. Nu så här efteråt måste jag medge att Anders nog hade rätt. Vi blev nog lite lurade till mans av det udda beteendet som fågeln visade. Vi avslutade skådningen med 13 smådoppingar och 3 skäggdoppingar i den fördämda sjön som låg där vägen slutade. Åter till hotellet var allt upp-och-ner. Åtminstone vad som gällde för tvättlogistiken. Vi som tillbringat en vecka i Sydindien lämnade in vår tvätt i förrgår kväll. Trots att det stod rumsnummer med stora siffror på varje tvättpåse fick inget rum rätt påse. Som tvättpersonalen sprang. Rent var det i alla fall! 14 februari Iväg klockan 05:40. Dock först efter att vi intagit lite te och biscuits i receptionsfåtöljerna. Det gäller att hålla på rutinerna. Vi skådade fram till klockan åtta längs Old Guwahati Road, gårdagens fina lokal. Det blev repriser på flera av gårdagens arter men även en del nytt kom till. I ett dunkelt hörn nedanför vägkanten höll en Dark-sided Thrush till. Egentligen helt oskygg men samtidigt nästintill omöjlig att få se. Vi hade tubarna riktade 89 neråt, rätt in i ett illa belyst rotsystem. Då och då kunde man skönja rörelsen av fågeln när den sprätte bland de vissna löven. Fascinerande. Det blev ett riktigt tung-gung då vi fann 5 Fire-capped Tit. Enligt litteraturen ny art för Meghalaya! Vi såg dem bra och samtliga verkade vara honor och ungfåglar. Ingen hade rödorange hjässa eller haka. Minivettlistan utökades med 2 Grey-chinned Minivet och en av resans 2 (få!) Bronzed Drongo visade sig. 2 White-crowned Forktail visade sig också vara en av resans få obsar. Dessvärre var det flera som missade de 2 Red-faced Liocichla som plötsligt var framme vid vägkanten för att sedan försvinna in i spenaten. Dessbättre kunde alla bättra på gårdagens siffra på Silver-eared Mesia och vilket gäng 50 fåglar (40 igår). Nöjda med våra dagar i Meghalaya ställde vi nu kosan mot Nameri, norr om Brahmaputra, nära gränsen till Arunachal Pradesh. Större delen av dagen blev till transport. Det är en väsentlig del av resans totalupplevelse att färdas genom de indiska samhällena och små byarna på landsbygden. Man får oavbrutet med intryck och nya frågeställningar, timme efter timme. Befolkningen är oerhört strävsam och arbetar i ett jordbruk baserat på stor arbetskraft och mycket handmekanik. Inne i samhällena rådde en febril verksamhet. Det är en klyscha men det är sant det är som på film. Därtill ser man fågel nästan hela tiden. Vi stannade för bensträckare då och då och varje gång kom det till nya arter i reselistan. T ex Lesser Whistling Duck, Cotton Pygmy Teal, vitögd dykand, Cinnamon Bittern, Asian Palm Swift (100- tals), tofsbivråk, Asian Openbill, Lesser Adjutant (7 fåglar på ett fält) m m. Vi passerade över den kilometerlånga bron över den mäktiga Brahmaputra. När första bilen stannade för att fotografera byggnadsverket blev vi milt bortskuffade. Det rådde fotograferingsförbud. Istället 6 fick vi sitta ner hos själva broövervakten (polisman) och språka artigt med honom. Trevlig karl. Vad vi inte visste just då var att den ena av de övriga två bilarna fått en osannolikt läglig punkteringen, mitt på bron. Ingen vakt kunde hindra dem från att fotografera och skåda. Därtill räknade de in bl a 150 snatteränder och lika många bläsänder. Vi nådde Nameri först efter mörkret då det punkterade däcket skulle repareras. Man kör inte alltför långt i Indien utan reservhjul. Efter att vi installerat oss i våra tältbungalows avslutade vi dagen med en ny härligt god indisk middag. 15 februari Tidig revelj inför en av resans viktigaste dagar. Vi tog snabbt lite te och biscuits innan vi promenerade till flodbrinken. Längs vägen passerade vi några Assam Macaque som höll morgontoalett uppe i några träd. Samtidigt sjöng flera Abbott s Babbler. Över floden flög flera River Tern och många Small Pratincole. Vi summerade 250 ex av sistnämnda art under hela dagen. Vi blev stakade över floden i omgångar och i samlad tropp gick vi iväg till parkvakternas logi inne i Nameri Nationalpark. På vägen dit flög flera Green Imperial Pigeon upp från sin nattkvist. Vi räknade in 18 ex. Vi dröjde vi inte länge vid parkhögkvarteret utan gick längs med floden ytterligare några hundra meter innan vi vek av på en liten stig in i skogen. Stigen blev smalare och gyttjigare för att till sist sluta framme vid en liten pond. En grund minisjö inne i skogen. Reseledaren anbefallde tvärtystnad och vi hukade mera och mera ju längre in vi gick. Gick och gick förresten. Vi hukade så mycket att både knän och gump blev leriga. Då och då stannade vi till och spanade över vattenytan, kikade in i buskagen som hängde över vattnet och försökte se över och in bakom några större stockar som låg i pölen. Det verkade stendött. Plötsligt lyfte en Indian Pond Heron men det var inte den som var vårt mål. Lika plötsligt igen så lyfte två änder White-winged Duck. Alla fick se dem när de rätt så sävligt flög bort till en öppning i skogen i andra ändan av pölen. Kanon! En av de mest svårsedda änderna i världen. Just Nameri NP är en relativt pålitlig lokal för denna skogslevande art men inte alla får se den. När vi under tystnad hukade oss fram så visade sig även 2 Black-breasted Thrush men ingen tordes säga något för att inte skrämma änderna. Tyvärr så missade flera i gruppen denna svårsedda art. Nu var det dags för frukost så vi återvände till parkgubbarnas hus. Efter att vi laddat batterierna gick vi tillbaka längs floden. Nu i ett lägre tempo när morgonens målart var avklarad. Vi vek av in i skogen på en större stig än vi gått på tidigare under morgonen och ägnade förmiddagen åt denna del av Nameri NP. Redan nu var värmen rätt så tryckande så det kändes skönt att gå i skuggig miljö. Flera Red-breasted Parakeet flög runt och vi såg några riktigt bra i tubarna. Likadant med 3 Pin-tailed Green Pigeon. 1 Sultan Tit hördes men vi fick tyvärr aldrig syn på den. Totalt 3 olika

7 Ibisbill. Bhorelli River, Nameri. White-tailed Robin höll revir och den ena fick vi även se rätt så skapligt. En vanligtvis svårsedd art. 2 Ashy Minivet var mera remarkabelt än vi i förstone förstod. Förmodligen ny art för Assam! De höll ihop med ett gäng Scarlet och Short-billed Minivet. (Två Ashy Minivet sågs här även i mars av en brittisk skådargrupp. Det kanske var samma fåglar.) Bland hackspettar såg vi Grey-capped och Fulvousbreasted Woodpecker, Lesser Yellownape, gråspett och Greater Flameback. 8 Lineated och 10 Bluethroated Barbet räknades också in. Såväl Oriental Pied som Great Hornbill sågs med några ex medan Wreathed Hornbill bokfördes med hela 15 individer. I en gräsöppning sjöng två Yellow-bellied Prinia. 2 Green-billed Malkoha gäckade oss när de slingrade sig i lövverket. Till sist fick hela gruppen anständiga obsar på åtminstone den ena av dem. Under nästan hela förmiddagspromenaden hördes tjånkande från Striped Tit-Babbler. Ett sådant där läte som bara försvinner i fågelkören. Även flera Streaked Spiderhunter hördes och sågs till och från under förmiddagen. På återvägen till parkvaktsstället stötte vi 2 kalijfasaner och framme vid stugorna satt 1 adult hona pilgrimsfalk i en trädtopp. Vi gjorde ett längre lunch- och siestauppehåll innan vi avslutade dagen med lite skådning över floden. Här såg vi bl a 5 gråfiskare, flera 100 Himalayan Swiftlet, en tjockfot, lite överraskande 2 Great Thickknee, en efterlängtad Long-billed Plover och ett 10- tal River Lapwing. I skogen bakom oss försvann 1 guldtrast lite för snabbt medan 2 hanar Small Niltava bjöd på bättre obsar. Även 1 hona Pale Blue Flycatcher hittades. Vi återvände till båten och i buskagen på sandbrinken fann vi 4 Sand Lark och 2 Paddyfield Pipit. På vägen tillbaka till lodgen såg några i gruppen 1 hane Crimson Sunbird. Det blev en av resans få. Nöjda kunde vi avnjuta ytterligare en välsmakande indisk middag med en Kingfisher till. När vi summerade dagen hade vi sett närmare sextio nya resarter! En av de bästa skådardagarna på resan. 16 februari Foto: Krister Carlsson Lite te och biscuits innan vi tog bilarna uppströms Bhorelli River. Nu var det dags för en gummibåtstur på floden men innan vi nådde floden hojtade Sudesh Striated Grassbird. Vi hade ena sidrutan nedvevad och fågeln sjöng så nära vägen att den överröstade bilbrummet. En kompis (eller honan) visade sig också. Nåväl, två AviFaunaskådare och två lokala båtkillar i varje båt gav summan fem båtar. Redan efter några minuter fann vi de första ibisnäbbarna. Vi skulle summera 15 ex innan vi steg iland igen. Även 1 Long-billed Plover hittades bland mängden små kulliga stenar på de långa stränderna. Flera Wreathed Hornbill flög lojt iväg från sina övernattningsträd, ofta parvis. Vi passerade ett bo med bandhavsörn och bägge vuxna fåglarna var där. Efter trekvart var det dags för en kortare bensträckare. Båtkillarna tog rökpaus och vi uträttade viktiga behov. Plötsligt skrek Göran Green Cochoa! Nu blev det full rulle i de stela benen. Dessbättre har en Cochoa inte bråttom utan fåglarna satt stoiskt kvar i några glesa träd, de var nämligen 2. En sanlös obs med hela AviFaunagruppen i glädjesprång iförda sina flytvästar. Väl åter iland väntade andrafrukost. Vi blev dock uppehållna redan på lodgens p-plats. Där satt ju 1 Oriental Hobby högt uppe i toppen av ett träd och smörjde kråset på en nyligen slagen småfågel. Ytterligare en fågel visade sig för några i gruppen. När vi checkade ut visade en av lodgekillarna sin digitalkamera. Han hade fotograferat några fåglar på morgonen och undrade om vi kunde berätta vad som fanns på bilden. Green cochoa igen! Två stycken hade han sett och några av bilderna var dessutom riktigt bra. Nu kunde man tro att resten av dagen blev en stilla transport till Pakke Tiger reserve. Så blev det inte. Ett par lugna timmar inledde bilfärden tills vi nådde flodövergången till Pakke. Där var vattenståndet så pass högt att vår pick-up med all campingutrustning inte hade kunnat köra över floden. De hade väntat sedan i går på att vattenståndet skulle sjunka. Det hade nämligen var rikligt med nederbörd den senaste tiden och floden var verkligen vattenfylld. 7

8 Chaufförerna rekade lite var det såg bäst ut och körde man en halmåneformad båge via en forsnacke så skulle det nog gå bra. Första bilen tog sats men chauffören tycktes ha glömt hur han skulle köra. Han tog rakaste vägen och efter tio-femton meter så dog motorn. Vattnet flödade in i bilen och nådde ankelhöjd. Suck. Det var bara att kasta brallorna, kavla upp skjortärmarna och putta tillbaka bilen. Lukten av kortslutning från bilmotorns kretskort var stark och indierna på stranden studerade intresserat våra förehavanden. De andra två chaufförerna mindes dessbättre hur man skulle köra och väl komna över första flodpassagen hade campingbilen dukat upp lunch mitt på en av flodbankarna. Kim tyckte det hela var så absurt att han trodde hela episoden var iscensatt. Ingen sa emot. Till sist nådde vi stranden på andra sidan och vi kunde anmäla vår ankomst till Pakke Tiger Reserve hos tjänstgörande parkvakt. Vid parkvaktsstugan såg vi för övrigt resans enda Daurian Redstart, 1 hane. Nu var vi inne i Arunachal Pradesh. Överfarten till Pakke. Foto: Krister Carlsson Vi promenerade in i reservatet och bilarna höll sig på lagom avstånd bakom oss. Nu var vi även utrustade med en beväpnad vakt eftersom här finns en del elefanter som man inte bör komma för nära. Kommer man för nära är ett skott i luften en enkel lösning på att skrämma iväg djuret. Vi hamnade i en rätt så påtaglig eftermiddagsstiltje vad gäller fåglarna. Oriental Pied, Great och Wreathed Hornbill var väl de arterna som rönte störst uppmärksamhet liksom en av resans få Changeable Hawk-Eagle. Plötslig fick vi syn på campingbilen som kört fast i lervälling som täckte vägen på vissa ställen efter alla regn. Bilen stod illa till i en uppförsbacke och kunde inte köra vare sig framåt eller bakåt då den drogs ner mot diket så fort hjulen började snurra. Vad göra? Campingkillarna hade redan funnit på en lösning och den var på väg. Uppe på backkrönet kom nämligen Pakkelodgens egen elefant gående. En madame på 92 år! Här skulle puttas. Hon lade ner pannan mot bilens bakre balk, tog spjärn med tårna och trumpetade ilsket. Mahouten (elefantföraren) dirigerade henne och tio indier drog i bilens sidor. Nu var det lagarbete. Bilen kom loss några meter för att fastna på nytt. Hela proceduren upprepades och 8 elefantmadamen puttade till sist bilen uppför nästan hela backen. Det var rent gripande att se henne i arbete. Klockan var nu så sent slagen att vi bröt skådningen och tog bilarna de återstående kilometrarna till vårt logi. Innan tälten rests så dukade man fram Afternoon Tea till oss. I beckmörkret skällde 1 Indian Muntjac och 1 Brown Hawk Owl ropade några gånger. Under middagen konstaterade vi att dagen hade varit ovanligt händelserik, även för indiska mått mätt. 17 februari Rejäl frukost redan 05:20 och iväg i gryningsljuset vid 6-tiden. Dagen var vikt för en längre promenad in i skogarna på andra sidan floden. Vi balanserade försiktigt på de små utlagda stenarna i den grunda floden för att inte blöta ner oss. De flesta gick väl med blöta skor resten av dagen. Väl över så dröjde det inte många minuter förrän Anders L gjorde en av sina många Rosenbergskruvar. Han hittade 1 Green Cochoa inne i ett tätt lövverk långt borta. Men där satt den tydligt i tuben. Nästan samtidigt så ropade 1 Great Slaty woodpecker. Faktiskt från samma skogsbacke som vid fjolårets resa. När vi nådde den lite tätare skogen hörde vi den första Grey Peacock Pheasant ropa. Det skulle bli 6 stycken under dagen. Duvan för dagen blev Mountain Imperial Pigeon och de följde oss både ropande och förbiflygande hela dagen. En hårt skulkande Pygmy Wren babbler vägrade visa sig men den var ljudlig och 1 White-cheeked Partridge ropade några gånger. Först när vi nådde de bamburika delarna av stigen så blev det lite mera fågelaktivitet. 1 par Puffthroated Babbler visade sig villigt och nu kom även en bird wave. Vi hade tur för flocken rörde sig långsamt och kom tillbaka efter en liten stund. Vi kunde fylla på artlistan med bl a Little Pied och Pygmy Blue Flycatcher, Golden-spectacled Warbler samt Whiskered, Rufous-vented och White-bellied Yuhina. Det var även många Blyth s Leaf Warbler med i gänget. Lite längre fram kom en ny bird wave och här fann vi bl a Broad-billed Warbler. En svårsedd art som vi faktiskt kom att se med ytterligare 2 individer av under dagen. Några Blackwinged Cuckoshrike sågs också. Vi hörde en del läten från skogen och grupper av White-crested Laughingthrush bubblade till då och då. Även några Rufous-capped Babbler sjöng. Vi gick vidare och Göran sa att just här såg vi Long-tailed Broadbill på förra resan. Och sannerligen, det tog mindre än en minut så ropade Anders Ö Här är en! 15 stycken fladdrade runt under krontaket. Härligt! En av de vanligaste tättingarna längs med vägen var Small Niltava och vi kunde summera ca 20 ex under dagen. Vi hade nu nått så pass långt in i skogen att det var läge för lunchstopp och precis då kom lunchen gåendes. Det var gårdagens elefantmadam som bar ut den nylagade maten. Snacka om service! Under lunchen hörde vi flera Treepie och vi kunde bestämma dem till 2 Grey och 1 Collared.

9 På vägen tillbaka till floden hade fågeltillgången mattats något. Det var ju eftermiddagssiesta i skogen. När vi nådde floden så vek vi av uppför den lilla, men knädjupa, bifloden och följde den några kilometer uppströms. Som planerat och efter önskemål fick vi se resans Crested Kingfisher. Även några Black-backed Forktail fanns längs vattendraget liksom Plumbeous Redstart med det passande svenska namnet forsrödstjärt. Lunchleverans. Pakke. Foto: Krister Carlsson Väl tillbaka till lodgen träffade vi själva parkchefen som berättade om personalstyrkorna och hur mycket fågel som finns om man fortsätter ytterligare en dag in i skogen. Det är ju alltid lite bättre lite längre bort. Han hade för övrigt tagit sig tid och åkt ut till oss enbart för att träffa oss och vår operatör. Vi hade inte varit tillbaka mera än tjugofem minuter så kom det en grupp om åtta elefanter springandes över floden och vägen där vi nyss gått. Skönt att vi såg dem på håll. Kvällen avslutades med sedvanliga indiska läckerheter fast utan Kingfisher eftersom Arunachal Pradesh är en torr (vit/alkoholfri) delstat. 18 februari Rejäl frukost 05:20 och iväg till fots längs med vägen ut ur reservatet vid 6-tiden. 1 gråspett ropade i gryningen och senare under förmiddagen hördes och sågs ytterligare en. En av morgonens arter som vi även sett tidigare under resan var Asian Barred Owl. En liten gynnare som upprör de andra fåglarna. Resans första Emerald Dove sågs och en fågel hördes även ropa. Så plötsligt satt den där, fågeln vi spanat efter hela tiden i Pakke Pied Falconet. Helt öppet i en torr trädtopp visade den sig när den plockade fjädrarna från en minivetthona. Kul! Morgonens vanligaste läte kom från Grey Peacock-Pheasant och vi summerade 8 ex under förmiddagen. Vi hade nu nått ett parti längs vägen med lite tätare och lägre skog och det var dags att spela Red-headed Trogon. Inom de närmaste tjugo minuterna hade faktiskt 2 individer svarat. Den ena var nära oss men dolde sig väl. Vi fick aldrig se den. Däremot fick vi se 2 Slaty-bellied Tesia som Håkan påpassligt fann i ett lite öppnare parti i skogen. Kvart över tio blev vi upplockade av bilarna och vi lämnade Pakke vid 9 AVIFAUNA elvatiden. Vid flodpassagen såg vi resans enda svartbent strandpipare. Vi lunchade vid fjolårets teodling och här fann vi bl a 9 Red-collared Dove och 1 Fulvous-breasted Woodpecker. Vi färdades nu västerut och därefter norrut genom den assamesiska landsbygden. Det var mera glesbefolkat här än tidigare under resan. Vi nådde på nytt gränsen till Arunachal Pradesh och efter några papperskontroller så var vi framme i de lägre regionerna av Eagle s Nest. Vi stoppade vi områdets enda landsvägsbro över en strid flod och några lyckliga hann se 1 brun strömstare innan den pilade iväg nedför floden. I floden såg vi även 1 River Chat och 4 forsrödstjärtar. 1 Bay Woodpecker klagade ljudligt och vi fick även se några glimtar av den. Sista delen av körningen fram till vår camp genomfördes i mörker och förstabilen stötte upp 6 Large-tailed Nightjar på vägen. Framme vid Sessni camp på meters höjd rådde febril aktivitet med tälten. Campingbilen hade gjort ett sämre vägval än vi övriga så de hade anlänt till campen blott tjugo minuter före oss. Nu väntade första tältmiddagen och den smakade minsann lika gott som övriga middagar under resan. 19 februari Frukost på standardtid, d v s 05:20. Vid 6-tiden påbörjade vi vår promenad nedför vägen mot Khellong camp. Rätt så snart hörde vi morgonens första Rufousthroated Partridge ropa och på vägen sökte en morgonpigg Slaty-backed Forktail föda. Fågelkören var rätt så påtaglig men rörelserna med småflockar saknades bortsett från de aktiva Long-tailed Sibia som for fram och åter mellan trädtopparna. Sudesh visade prov på goda läteskunskaper och kunde plocka fram 1 Scaly Laughingthrush ur morgonkören. Betydligt vanligare var Striated Laughingthrush som vi såg 15 ex av under förmiddagen. Vi hörde flera Golden-throated Barbet och många Blue-throated Barbet ropade. Även 1 Red-headed Trogon ropade och nu fick vi även se den, en hane. Under förmiddagen hörde vi 3 olika Collared Owlet och en av fåglarna visade sitt janusansikte bra. Småfåglarna visade stor oro inför denna lilla uggla och man kan förstå att småfåglar utgör huvudrätten på menyn. 2 hanar Chestnutbellied Rock Thrush var en trevlig färgklick att se. Även 2 hanar Rufous-gorgetted Flycatcher visade villigt upp sig. En svag sång hördes från en av bäckravinerna längs vägen och det var Spotted Wren Babbler som lät höra sina utsökta höga toner. Den ville dock inte visa sig. Längre nedför vägen hittade vi resans första Striated Bulbul. En riktig snygging. Då och då stötte vi på små grupper med Rustyfronted Barwing som snabbt rörde sig genom buskagen. Lågt i ankelhöjd vid vägkanten hördes ett svirrande och tasslande. Det var Yellow-throated Fulvetta som med sedvanliga orädsla pinnade på i sitt ivriga födosök. Ett nätt gäng med 10 Blackchinned Yuhina landade kort i en trädtopp för att sedan försvinna. Det är lugnt sa Göran, det kommer

10 Eagle s Nest. flera (och det gjorde det). Vi kunde summera hela 5 Rufous-necked Hornbill under förmiddagen, en hotad art med en viktig del av sin utbredning i Arunachal Pradesh. Resans första Black Eagle skruvade över en bergskam och när vi tittade på den så fick vi syn på en svag ström med sträckande stäppörnar i lufthavet ovanför den svarta örnen. Totalt 16 stäppörn sträckte mot norr. 1 Besra visade sig för de flesta i gruppen och 3 Mountain Hawk Eagle var också uppe och provade vingarna. Alla rovfåglarna sågs nästan på samma stopp. Häftigt! Innan lunch så nådde vi Khellong camp och morgonens bästa bird wave dök upp. Det var alltså här de var. Vi kunde räkna in bl a 8 (!) Cutia, 1 Red-tailed och 3 Blue-winged Minla, 30 Whiskered Yuhina och 2 Rufous-backed Sibia. Bilarna kom med lunchen och under själva lunchstoppet sjöng en busksångare. Verkligen en udda tid och på udda plats. Vi körde tillbaka till Sessni camp och tog en kort paus innan vi skådade på nytt nära campen. Det var mera rörelse nu och vi kunde äntligen få se Beautiful Nuthatch och Sultan Tit. Ett plötsligt liv från en bäckravin avslöjade ett gäng Coral-billed Scimitar Babbler och några Greater Rufous-headed Parrotbill. Vi rundade av aktiviteterna med Afternoon Tea och friterade aubergineskivor. Det är en lyx att ha en bra kock med sig. Det hade vi verkligen. Efter middagen kröp alla in i sina tält. Bäst som det var hördes 1 Mountain Scops Owl ropa. Men ytterligare ett läte hördes, nära och tydligt. Inte en ledtråd vad det kunde vara förrän Thomas frågade försynt Men Göran, tror du inte att det är en Frogmouth? Där satt den Hodgson s Frogmouth! Göran spelade upp lätet för alla som nu låg nerbäddade i sina sovsäckar och lyssnade genom tältdukarna. Klockrent! Foto: Krister Carlsson 20 februari Frukost 05:20 och iväg vid sextiden. Idag valde vi att fortsätta vägen uppför. Redan efter en timme blev det logistikproblem. En mumsande elefanthanne hade sina favoritbuskar precis bredvid vägen. Vi lade benen på ryggen och det gjorde elefanten också. Han sprang dessbättre undan för att hitta sin stig som ledde från vägen. Dhireen fick gå tillbaka för att hämta bilarna så vi hade eskort av dem under resten av dagen. Bland de första fåglarna vi såg på morgonen var 3 Scarlet Finch och 1 Collared Treepie som satt i några trädtoppar nära varandra. Tungt! Även 7 Redfaced Liocichla visade sig nära campen. Flera Bay Woodpecker väsnades och vi kunde summera hela 9 stycken under dagen. 1 Common Green Magpie hördes kort från skogen. Tyvärr visade den sig inte. Det är ju en sådan art som man vill se, inte höra kraxa. Även idag kom det ett gäng Yellow-throated Fulvetta, närmare bestämt 30 ex. Liksom tidigare dagar så flög det upp Blue Whistling Thrush då och då och idag fick vi ihop 4 ex. 1 Bar-winged Wren Babbler sjöng från en sluttning ovanför oss men den ville tyvärr inte visa sig. Senare under dagen hörde vi ytterligare en sjungande individ. Efter en bäckpassage fann vi 4 Emerald Dove längs vägen och några lyckliga fick in en bortflygande morkulla på sin Indienlista. Hela 5 Black Eagle sågs (4 ad + 1 juv) och 2 Rufous-bellied Eagle höjde statusen på vår rovfågelslista. 2 blåstjärtshonor var nya för resan. Kul med en sibirisk övervintrare. 2 Hill Prinia (atrogularis splittvarning) sågs. De verkar hålla ihop parvis. Av fjolårets elefantkadaver återstod bara några benknotor. Tre ton djur var i princip borta. 10

11 Så mötte vi till sist en rejäl bird wave. Vi kunde följa flocken under ca tjugo minuter och när den försvann summerade vi bl a följande arter: Rustyflanked Treecreeper, Ashy-throated Warbler, Blyth s Leaf Warbler, Grey-hooded Warbler, Grey-cheeked Warbler, Chestnut-crowned Warbler, Broad-billed Warbler, såväl Rufous-fronted som Rufous-capped Babbler och Golden Babbler, Cutia, Black-eared Shrike-Babbler, Rusty-fronted Barwing, Rufouswinged Fulvetta, White-naped och Whiskered Yuhina och Long-tailed Sibia. Pust, det var över hundra fåglar i flocken. Längre fram längs vägen ropade 1 White-browed Scimitar Babbler sporadiskt några gånger. Några sibiriska piplärkor stöttes längs vägen och de landade öppet och snyggt på vägbanken ovanför oss. Ett stycke efter lunch vände vi åter, med bilarna, efter ca sju km promenad. Vägen hade under hela dagen löpt genom fantastiskt fin lövskog beprydd med rikliga mängder mossar och annan växtlighet. Ställvis fanns täta bambusnår och det kändes verkligen som man skådade i marker där få varit tidigare. Väl åter vid Sessni skådade vi runt campen innan det var dags för Afternoon Tea och friterade auberginskivor. Delikat. Dessvärre hördes ingen Frogmouth under kvällen så vi fick somna ovaggade februari Tidigt på morgonen, redan vid fyratiden, ropade 1 Hodgson s Frogmouth under några minuter. Likaså 1 ropande Mountain Scops Owl. Frukost som vanligt 05:20 men iväg först 06:10. Vi följde vägen upp med bilarna nästan hela sträckan vi gick under gårdagen. Sammanlagt 4 Emerald Dove flög längs vägen framför bilarna. Ett läte som hördes alla dagar i Eagle s Nest, så även idag, var de klagande ropen från Great barbet. Hela 8 ex ropade under dagen. Nu när vi nådde lite högre höjd så försvann Golden-throated Barbet, vi hörde endast 1 ropande på morgonen. Lagom när vi började gå så kom 1 par Rufous-necked Hornbill flygandes bredvid varandra och storleksskillnaden var påtaglig. Hanen var en kraftig pjäs. Till och från under förmiddagen spelade vi Ward s Trogon men inget svar idag heller. Däremot hörde vi och såg 2 Redheaded Trogon. Vid ett av tillfällena då vi spelade Ward s Trogon kom 3 Beautiful Nuthatch flygande. Läckert! Några Orange-bellied Leafbird flög över och 1 Black-winged Cuckooshrike sågs. Idag blev bästa dagen med Grey-chinned Minivet och hela 40 ex räknades in under dagen. 1 hane Large Niltava blev enda obsen i Eagle s Nest. Vi fortsatte se bara honor blåstjärt och idag noterade vi 4 ex. Vi träffade på ett meståg (ingen bird wave) med ett 40-tal Redheaded Tit och 6 Yellow-cheeked Tit. På nästan samma ställe såg vi även 6 Rufous-fronted Tit och AviFaunas första Black-faced Warbler 8 ex. Black Bulbul flög omkring i små gäng och sammanlagt 25 ex bokfördes under dagen. 2 Golden-breasted Fulvetta gäckade dessvärre större delen av gruppen. Längre fram längs vägen hördes och sågs Bluewinged Laughingthrush. Här fanns även några Redfaced Liocichla och 2 Black-faced Laughingthrush visade sig som hastigast för några få i gruppen. En ny karaktärsart under förmiddagen var Beautiful Sibia och vi räknade in hela 25 ex under hela dagen. Vi var framme vid Bompu redan klockan 11, så vi skådade runt campen ett tag innan lunch och såg bl a dvärgsparv. Efter lunch följde vi vägen vidare uppåt. Nu märktes det snabbt att det var mera fågel i rörelse och de närmaste timmarna fick vi jobba duktigt med flera bird waves. Vad sägs om fem Yellow-browed Tit, nio Cutia (i samma trädkrona!), två Streakthroated Barwing, 30 Chestnut-tailed Minla och 30 Black-chinned Yuhina (vilket f ö blev bästa noteringen under resan). Strax innan vi vände så lockade vi igång en Rufous-throated Wren Babbler. Den ville dock inte visa sig. Det här var resans femte art Wren Babbler och vi hade fortfarande inte sett skymten av en enda. Vår kock under campingen. Foto: Krister Carlsson När fågeltillgången började mattas så vände vi åter till campen. Den flitiga campingpersonalen hade nu fixat alla tält och middagsgrytorna luktade förföriskt. Men först lite Afternoon Tea med friterad lök och aubergine. Under middagen berättade Sudesh att nu hade kocken bara en kyckling kvar, den som gick och pickade utanför kökstältet. När vi började vår camping i Sessni för några dagar sedan hade han tretton stycken. Snacka om färska råvaror! Bompu ligger på meters höjd och kvällskylan var påtaglig. Det gällde att klä sig ordentligt inför natten, t ex med långkalingar, varma sockor, mössa och vantar. Vi somnade till en ropande Mountain Scops Owl. 22 februari Frukost standardtid, 05:20 och iväg 06:05. I dag körde vi vidare uppför vägen sex-sju km och skådade från ca meters höjd hela vägen tillbaka till campen. Vilken fågeldag det blev. Det var så uppenbart under vår vistelse i Eagle s nest att ju högre upp vi kom desto mera fågel var det. Tvärtemot föregående resa som avlöpte en månad tidigare. Redan när vi stoppade bilarna för att börja gå blev vi oense. Var det inte en Common Hill partridge som ropade. Göran som hukade inne i skogen hade kommit fågeln

12 närmre och menade att det måste vara en Chestnutbreasted Partridge. En stänkare för området. Vi lämnade fågeln under diskussioner. Desto mera överens var vi när vi såg ytterligare 10 Black-faced Warbler. Kanonläcker art! Plötsligt ropades 1 Firetailed Myzornis ut. Fågeln satt precis bredvid vägen i brösthöjd. Vilken obs av en sådan osannolikt grön drömfågel. Vi hade ett visst bry med en sång innan vi kom till klarhet Coral-billed Scimitar Babbler. Den visade sig också som hastigast. Vi hörde ytterligare 2 ex under dagen. Samtidigt visade sig även 2 Barred Cuckoo Dove fint. En Stripe-throated Yuhina gnällde till och det var en liten grupp om 3 fåglar. Resans enda. Längre nerför vägen fann vi på ett gäng Laughingthrush och arten i störst antal var Chestnutcrowned med 15 ex men det fanns även 4 Grey-sided i närheten. En vanligtvis svår art att finna. 1 Longtailed Thrush visade sig väl för hela gruppen och den ska enligt litteraturen inte vara här. Rimligen en tidig flyttare på väg uppför Himalayas sluttningar för att nå sitt häckningsområden i Tibet. 1 hona Rufousbellied Woodpecker visade sig helt suveränt på en trädstam nära vägen och senare under dagen hördes en hane trumma. Vi stoppade för lunch och nu fick alla i gruppen se 2 Fire-tailed Myzornis. Det blev totalt 5 ex under dagen. 1 White-browed Scimitar Babbler ropade några gånger. 2 Crested Goshawk seglade över en skogsås och 7 Cutia kändes inte helt fel. Vi hade nu sett 26 Cutia på fyra dagar. Inte långt efter lunchstoppet såg vi en av dagens 5 blåstjärtar och bara ett tiotal meter längre bort hoppade ytterligare ett ex. Men pass på! Den sistnämnda visade sig vara 1 hona Rufous-breasted Bush Robin. Blytung och överraskande lika varandra. Några Maroon Oriole bräkte från trädkronorna. Eagle s Nest är inte lika bulbylrikt som låglandet men vi kunde se 15 Striated och 3 White-throated Bulbul under dagen. En annan av dagens värstingar var 1 hane Black-headed Shrike Babbler. Vilken dag! Vi kunde plussa på kontot för Streak-throated Barwing med ytterligare 7 ex, ytterligare en art som inte ska vara här! Det blev lite liv i bambun nära vägen där vi gick och vi fick guldobsar på Greater Rufous-headed Parrotbill. Vi hade visserligen sett arten för några dagar sedan men inte så här bra. Hela 15 Green-tailed Sunbird visade sig under dagen och flera läckra hannar kunde ses. Även sibirisk piplärka sågs med hyggliga 12 individer under dagen. Alldeles innan vi nådde campen fick hela gruppen äntligen se Golden-breasted Fulvetta, en art som väsentligt skiljer sig från sina släktingar. I samma lilla flock fanns även 25 Yellow-throated Fulvetta. Under dagen hade vi sett så många Beautiful Sibia att vi kallade den för allmän. Det var inte slut med det. Vi fick till sist höra en säker Chestnut-breasted Partridge. En art som sågs för första gången i Eagle s Nest så sent som förra året. Framme vid campen tog vi en längre paus innan det vankades en sista kycklingrätt till middag. Sudesh var på strålande humör över alla härliga 12 observationer vi gjort under dagen och han överraskade oss med en lokalt producerad, och klart godkänd, flaska whisky. Natten var utan tvekan lika kall som föregående natt. Brrrr! 23 februari Frukost, jomenvisst, 05:20 och iväg prick 06:00. Under förmiddagen ägnade vi sista skådningen i Eagle s Nest med en promenad fem km nedför vägen mot Sessni. Redan under efternatten började flera med dagens fågelnoteringar. 1 Brown Wood Owl ropade tvåstavigt vid två-tiden och i gryningen hördes 1 hona Spot-bellied Eagle Owl. Vilken start på dagen! Vi hann bara passera första kurvan då det small till med 1 Golden Bush Robin. Tyvärr hann inte alla se fågeln. 1 hona Blue-fronted Redstart var mera samarbetsvillig. Hela 4 Hill Prinia sågs och hördes under förmiddagen. En grupp White-throated Laughingthrush bubblade till och totalt 10 Striated Laughingthrush sågs under förmiddagen. Vi mötte en bird wave som nästan smittade av sig med sin nervositet. Fåglarna rörde sig sanslöst snabbt genom lövverken och man undrar hur de hann med att hitta föda. Vågen innehöll bl a Ashy-throated, Greyhooded, Grey-cheeked och Chestnut-crowned Warbler, Rufous-capped och Golden Babbler, Chestnut-tailed och Red-tailed Minla, Rufouswinged fulvetta och White-bellied Yuhina. Vi fick även se resans sista par Black Eagle och Rufousnecked Hornbill. Artsummorna för våra dagar i Eagle s Nest blev 12 respektive 10 fåglar. En ensam Rufous-bellied Eagle blev den fjärde i Eagle s nest. Dagens obs utgjordes av en 3,5 meter lång kungskobra som ringlade mellan framhjulen på första bilen. Gulp! Nu blev det läge för lunch i dikesrenen under bevakning av några Capped Leaf Monkey. När vi lämnat Eagle s nest var vi åter ute på det assamesiska låglandet. Nu var vi åter i befolkade bygder. När vi stannade för en bensträckare såg vi en av resans få White-rumped Vulture och 4 Red Collared Dove. Efter att vi passerat Brahmaputra pausade vi vid en invallad våtmark. Där fanns bl a 128 Lesser Whistling Duck, 3 mosnäppor, flera citronärlor, 8 Rosy Pipit, 1 Tickell s Warbler med det passande svenska namnet alpin sångare (åtminstone under häckningstid, på vintern finner man den i öppet lågland) och lite överraskande 2 hannar Purple Sunbird. En art som uppenbarligen spritt sig lägre österut in i Assam. Andra arter som var mer eller mindre vanliga längs vägen var kohäger, Indian Pond Heron och Asian Openbill. En annan låglandsart vi inte sett på några dagar var Ashy Woodswallow, 5 fåglar sågs längs vägen. Och nu dök det även upp enstaka Black Drongo. Innan vi nådde vårt logi i Kaziranga följde vägen de östra delarna av kaziranga national Park och här såg vi bl a ett 30-tal Hog Deer och glädjen stod högt när resans första pansarnorshörningar visade sig. Under kvällsmaten hände en lustig episod då all elektricitet försvann (vilket händer regelbundet och

13 efter en halv minut så drar alltid dieselmotorn igång elverket). Utan ett ljud drog hela AviFaunagruppen fram sina pannlampor och fortsatte äta och småkonversera. Vid restaurangens övriga bord satt det knäpptysta gäster i mörkret och stirrade på oss. 24 februari Första morgonen i Kaziranga, ett av Indiens finaste däggdjurs- och fågelområden. Elefanttur i Kaziranga. Foto:Krister Carlsson Dagen inleddes med en elefanttur klockan 06:30. Vi väntade i gryningsljuset på att bli framsläppta till påstigningsrampen samtidigt som vi lyssnade på några Swamp Francolin vilka förgyllde luften med sitt kacklande. Att rida på elefant en timme må tyckas vara ett turistjippo men det ger stora möjligheter att komma däggdjuren nära och att få se fåglarna från ett annat perspektiv från ovan. Det är faktiskt en skön känsla att sitta på elefatnryggen och långsamt gunga fram genom det höga gräset. Både Hog Deer och Swamp Deer stannade nyfiket upp i sitt betande och funderade vad vi är var ena. Under dagen summerade vi 150 respektive 50 ex vardera. Några vildsvin med kultingar bökade i marken. Plötsligt for det upp en liten krabat som efter en kort flygtur landade inne i en tuva. Elefantskötarna styrde raskt dit våra fyra elefanter och en elefant började pilla med snabeln nere i tuvan ut kom en Bluebreasted Quail. När vi var på väg att lämna den betade delen av området så kom de, en efter en Bengal Florican. Sammanlagt 5 fåglar lyfte från ett begränsat område, 3 hannar, 1 hona och 1 ung hane. Wow! Bengal Florican är en av de mest sällsynta trapparna och BirdLife International räknar med att det finns färre än tusen individer kvar, huvudsakligen i Indien, Nepal och Kambodja. Arten är bunden till gräsområden och Kaziranga är ett av de områden där man har kanske störst chans att finna arten. Innan vi avslutade elefantridningen fick vi även se några pansarnoshörningar på nära håll. 1 Bright-headed Cisticola och 4 Striated Babbler rundade av morgonskådning. Nu äntrade vi jeeparna för körning in i själva nationalparken. Fåglar flög kors och tvärs över vägen och längs med trädalléerna som bitvis följde vägen. Mest påtagligt var alla parakiter. Vi såg såväl halsbandsparakit som Alexandrine, Blossom-headed och Red-breasted Parakeet där den sistnämnda var riktigt vanlig. Ett stycke in längs vägen finns ett praktfull obstorn i cement. Härifrån kunde vi se bl a 400 stripgäss och en del europeiska simänder som vankade runt i de översvämmade gräsmarkerna. I träden bredvid tornet fick vi fina obsar på Yellowfooted Green Pigeon och några Coppersmith Barbet ropade. En art vi inte sett nämnvärt av tidigare under resan. Här fanns även flera Wild Water Buffalo och pansarnoshörningar. Vi körde vidare och såg några Bronze-winged Jacana i några mindre kanaler som vi korsade med jeeparna. Längre in i Kaziranga ligger en större sjö som vi stannade vid och här fanns minnsan 13 Spot-billed Pelican, en specialare för Kaziranga. Några ormhalsfåglar sågs också liksom flera River Tern. I sjön sågs även 3 Smooth-coated Otter. Flera gamar skruvade i skyn och de flesta utgjordes av Himalayan Griffon, 44 ex. en art som oss veterligt inte tidigare noterats i några särskilda antal från Kaziranga. Även på fjolårets resa såg vi flera Himalayan Vulture (eller snögam som är det svenska namnet). Även 2 Whiterumped och 2 Slender-billed Vulture var med i skruven. Bandhavsörn visade sig med 4 fåglar nära sjön. Men det var flera rovfåglar i luften och vi kunde även se Crested Serpent Eagle, shikra, tofsbivråk och större skrikörn. Skådning från jeep. Kaziranga. Foto: Krister Carlsson Efter lunch vid vår lodge tog vi siesta fram till tvåtiden. Parken håller nämligen stängt mellan tolv och fjorton. Runt lodgen hördes bl a flera Common Tailorbird sjunga. Därefter var det dags för ett eftermiddagspass lite längre in i parken. Nu såg vi stora antal av Spot-winged Starling som förmodligen var rätt så nyanländ i området. Flock på flock kom svepande och vi kunde summera totalt 300 individer. Andra flockfåglar var Jungle och White-vented Myna där Jungle var något vanligare. Även ett 20-tal Chestnut-tailed Starling kom med i protokollet. Resans enda Baya Weaver sågs med 12 ex men de stora flockarna som flög mot sitt natthärbärge sent på eftermiddagen kan ha varit vävare (eller Spot-winged Starling som Dhireen hävdade). Det brakade och knastrade på håll och det var först när vi kom närmre ljudet som vi såg gräsbränderna. Helt normal då det här är den tid på året man bränner 13

14 Pansarnoshörning. Kaziranga. gräset i Kaziranga i syfte att skapa färskt bete för djuren. Flera Long-tailed och Grey-backed Shrike drog fördel av situationen och spanade efter bortflyende insekter. Efter att ha summerat sammanlagt 5 Asian Barred Owlet för dagen och 300 Little Cormorant som kvällsflyttade så återvände vi till lodgen för artgenomgång och varmvattensdusch. 25 februari Snabbfrukost och iväg till Eastern Range klockan 06:30. Parken öppnar först klockan 8 så det fanns ingen anledning att jaga på. Efter att alla pappersprocedurer var avklarade och vi fått oss en vakt tilldelad så körde vi in i den östligaste delen av Kaziranga. Den här delen har få besökare. Det är väl mest skådare som åker hit eftersom här finns flera intressanta arter och det är överlag mycket fågel att se. Första delen man kör igenom består i huvudsak av tät skog längs ena sidan av vägen medan andra sidan vägen följer en större våtmark som går över i en bred kanal. Därefter kommer de spännande gräsmarkerna som var vårt mål under förmiddagen. Efter en liten palaver då vakten menade att vårt tillstånd inte gällde vårt målområde gick mobiltelefonerna varma. Efter några minuter så var tillståndet fixat. Tacka någon för mobiltelefoni! Under ringandet fann vi för övrigt resans enda svarthalsad trast i toppen av ett träd. Med viss frustration i kroppen åkte vi förbi de fågelrika våtmarkerna och igenom den spännande skogen Foto: Krister Carlsson innan vi nådde gräsmarkerna. Vi snabbstoppade dock för sådant som såg extra spännande ut och vi kunde se bl a flera Grey-headed Fish Eagle (totalt 8 ex under dagen), Blue-bearded Bee-eater, Streakthroated Woodpecker, gråspett och Greater Flameback samt 4 White-rumped Shama som flög upp från vägen framför jeeparna. Dessutom hördes ett 10-tal Lineated Barbet pumpa sitt tvåstaviga läte. Det kändes dock bra att veta att vi skulle till våtmarkerna under eftermiddagen, och då med solen i ryggen. Vi hade nu ca tjugo minuters körning förbi omväxlande höga och låga gräsmarker. De låga gräsmarkerna hade bränts några veckor tidigare och nu växte friskt saftigt grönt gräs på marken. Flera bufflar gick och betade och ett tu tre fattade ett gäng om tre tjurar tycke för första jeepen. Med leende mular galopperade de närmare och närmare. Vakten började oroligt vrida på huvudet fram och tillbaka och fingra nervöst på bössan. Då fick bufflarna syn på de två andra jeeparna och det var inte lika kul längre. Vi stoppade för ett Floricanspan och minnsan hittade vi inte 1 hane Bengal Florican som gick i bortre kanten av ett större gräsområde. Vi nådde sista parkpersonalsstugan och här stannade vi och klev ur. Vi började spela lite med MDn och det tog inte många minuter förrän 1 Black-breasted Parrotbill satt och svajade på ett högt grässtrå. Arten har en liten utbredning och finns i huvudsak i Assam. Härligt och vilken fin obs! Samtidigt dör det upp 2 Chestnut-capped Babbler. Det visade sig dessutom 14

15 vara ett bobyggande par så de återvände till samma rotvälta hela tiden. Vilka obsar av denna fina Babbler. Svarthakad buskskvätta av den lokala rasen przewalskii sågs med ett 20-tal ex. Snygg sak! Även ett tiotal Striated Babbler uppehöll sig i det höga gräset. När vi var nöjda fortsatte vi ett stycke och nådde vägs ände. Framför oss låg nu The Mighty Brahmaputra. Vilken flod, över en kilometer bred. Vi stod på ovankanten av strandbrinken och det var väl en fyra, fem meter ned till vattenlinjen. Vi hade lite svårt att förstå hur här ser ut under monsunen. Där vi satt upp på elefanterna i går morse fanns markeringar för hur högt vattenståndet varit under olika år. Den högsta markeringen satt nästan fyra meter upp. Och då står vi i ett område där det är flera mil brett lågland med floden i mitten. Vilka enorma vattenmängder här måste vara under monsunen. Här fanns faktiskt lite fåglar också och vi såg bl a 200 snatteränder, 8 svarthuvade trutar och 1 brunhuvad mås. Nu var det dags att vända om för transport hela vägen ut ur parken. Regeln var stenhård i år och vi fick inte vara kvar under de lunchstängda timmarna. (Hmm ). Vi stannade dock för att bese och fotografera elefanter som gick och betade i kanalen längs med vägen. Sammanlagt 11 djur. Göran fick se en elefantkompis för tredje året i följd. Det är en vuxen individ vars vänstra bakben är helt stelt. Vi åt vår pick-nicklunch nära parkentrén och hann med lite skådning innan det var dags att åter bege sig in i parken. Thomas som var flitigast och gick längst kom tillbaka med andan i halsen då han sett 1 Rufous-winged Bushlark. Vi andra skyndade dit och fågeln gick kvar. Kul! På väg tillbaka till jeeparna fick vi syn på 1 hona Plaintive Cuckoo. Vi körde inte så långt in i parken nu eftersom våtmarkerna börjar rätt snart efter entrén. Faktum blev att vi kom inte så mycket längre heller eftersom det var så mycket att titta på. I det stora vattnet fann vi bl a 40 Cotton Pygmy Goose, flera europeiska simänder där 5 årtor var nya för resan, 5 rödhuvad dykand och hela 170 vitögd dykand. Anders L, skarpögd som vanligt, rotade fram 3 praktänder. En Stork-billed Kingfisher skymtade snabbt förbi på andra sidan vattnet. Sothöns känns kanske inte så angeläget i Indien men de 60 fåglarna vi såg blev resans enda sothöns. 2 dammsnäppor flög förbi vårt observationstorn och hela 25 Grey-headed Lapwing var en hög siffra. 1 fiskgjuse fiskade framför oss och sammanlagt 100 Little Cormorant fanns spritt i vattnet. Bland de mera långbenta fåglarna noterade vi bl a 6 Black-necked Stork, 6 purpurhäger, 25 Lesser Adjutant och hela 29 Greater Adjutant, en art vars världspopulation uppgår till blott några hundra fåglar. Spot-billed Pelican har visserligen inte långa ben men näbben är lång och vi såg totalt 15 fåglar i blötan. Hela 15 Smooth-coated Otter fanns också här. 26 februari Sista dagen i Kazirangaområdet. Förmiddagen var vikt för Panbari Forest som är en refug för 15 AVIFAUNA däggdjuren i nationalparken. Djuren passerar skogen under sin förflyttning upp till Mikir Hills under monsunen. All annan skog är avverkad och är ersatt med teodlingar. Men först frukost vid 6-tiden! När vi väntade på sista deltagaren innan avfärd kom 1 förbiflygande 2K hane duvhök snabbt över receptionstaket! Interiör från dieselstugan i Kaziranga. Foto: Krister Carlsson Vi följde olika stigar i Panbari Forest fram till lunchtid och vårt utbyte var bra. Vi såg inga mängder med fågel och inga bird waves men artutbudet var brett. Bland de första fåglarna i gryningsljuset var 8 Green Imperial Pigeon. I samma träd fanns flera Red-whiskered och Red-vented Bulbul. Vi såg även några White-throated Bulbul här. Lite överraskande hörde vi 1 Grey Peacock-Pheasant. 1 hane Greater Yellownape sågs tyvärr inte av alla och det blev dessutom den enda för resan. Hela 15 Blue-throated Barbet hördes och sågs. 4 Great Hornbill gjorde ett massivt intryck och en fågel sågs även mycket bra sittandes. 1 Blue-bearded Bee-eater blev resans femte, en hög siffra. 1 Blue-naped Pitta ropade några gånger för att sedan helt tystna. Typiskt! Totalt 5 Silver-breasted Broadbill (två grupper) kändes som en riktig bonus. Flera Lesser Shortwing sjöng och den ena fick vi även se några glimtar av. Skygg men ljudlig. En annan specialare för Panbari Forest är Pale-chinned Flycatcher och vi såg 3 olika fåglar. Några Hill Myna var den ena av resans två obsar. Förvånansvärt få i år. Sammanlagt 5 taigasångare, 1 Blyth s Leaf Warbler och 1 Whistler s Warbler blev faktiskt allt i sångarväg. Vi försökte få se en av 3 ropande White-browed Scimitar babbler och lyckades faktiskt (ett mycket kort ögonblick). Vi lyckades även få se 3 Capped Leaf Monkey och både hörde och såg den ensamma hanen Holoock Gibbon vars flock har blivit överkörda av trafiken. Trist för den. Bland de sista fåglarna vi såg var 2 Dark-necked Tailorbird som är sparsam i nordöstra Indien. I samma träd fanns även 1 Little Spiderhunter, en annan specialare för Panbari Forest. Efter lunch bjöd Dhireen på fika hemma hos sig. Det hör till undantagen att han bjuder hem grupperna så vi var väl en ovanligt trevliga grupp i år. Det är verkligen en förmån att få komma hem till ett indiskt hem på landsbygden. Det ser enkelt ut från utsidan

16 med torkad lera på gräsväggar och det är enkelt även på insidan. Men här finns vad man behöver. Kök (två stycken med varsin ugn, en med gas och en med ved), sovrum, vardagsrum, hall och något extrarum. På verandan stod hustruns vävstol och vi träffade två av Dhireens fyra barn. På baksidan fanns en brunn vilket inte alla familjer har utan man får då hämta vatten från en centralt belägen bybrunn, samt en liten grönsaksodling för husbehov. Det rådde en skön harmoni i såväl familj som hus och vi fick nog oss alla en tankeställare över vad för slags samhälle vi själva lever i. Efter detta trevliga besök så körde vi till västra delarna av Kaziranga Nationalpark. Vi körde direkt ut till den öppna våtmark där förra årets resa såg tiger och här blev vi kvar tiden ut. Vi kunde summera hyggliga summor änder och gäss och såg bl a 500 stripågås, 30 rostand, 6 gravand (svårsedd i nordöstra Indien) och 60 snatterand. Kim sa att det går tjugo noshörningar på en Pied Harrier och det stämde hyggligt. Vi räknade in 47 pansarnoshörningar innan det kom en otroligt grann hane Pied Harrier flygande. Av andra rovfåglar vi såg kan nämnas bl a 2 bandhavsörn och vid en död noshörning trängdes 1 2K grågam (en raritet i Assam), 2 White-rumped och 4 Slender-billed Vulture tillsammans med 60 Himalayan Vulture. De förstnämnda såg verkliga små ut i direkt jämförelse med Himalayan Vulture. Hela de fuktiga gräsmarkerna gick 30 gulärlor och 7 Rosy Pipit. Det rådde stor oro bland alla Hog Deer och även noshörningarna var uppmärksamma. Plötsligt dundrade två noshörningar med full fart rätt in i det höga gräset. Vi kunde följa ryggarna på dem en stund in de försvann längre in i gräset. Kan det ha varit lite tigerkänning där kanske! Som vanligt återvände vi nöjda till lodgen för en avslutande middag. 28 februari Avfärd mitt i natten. Vi blev försenade till Frankfurt varför Kastrupresenärerna (med tjugo minuter på sig innan anslutningen lyfte) fick en egen chartrad buss till sitt gate-område. Bra service av flygbolaget. Vårt avsked blev därför kort. Alla kom dock hem enligt tidtabell även om det tog några dagar innan Kastrupresenärerna fick se sitt bagage. 27 februari Innan frukost och avfärd till Guwahati skådade vi en dryg timme i det som kallas Tea Garden, en av flera stora teodlingar i området. Vi gick tyvärr bet på att hitta någon Rufous-necked Laughingthrush men fann istället 1 White-browed Piculet, 2 efterlängtade Green Magpie och överraskande 1 Brown Fish Owl. Vilken avslutning! Efter frukost bar så iväg mot Guwahati. Vi körde i princip direkt dit och förutom några bensträckare så stoppade vi bara för pick-nicklunch längs med vägen. Framme vid flygplatsen to vi ett kärt avsked av Sudesh, Dhireen och våra suveräna chaufförer. Vi hoppas givetvis att vi får träffa dem igen. Flyget avgick enligt tidtabell och vi landade i Dehli också enligt tidtabell. Väl komna till utrikeshallen fick vi vända. Vi var för tidiga. Dessbättre fanns det en restaurang tvärs över gatan och där satt alla andra som också var för tidiga. Efter en lång middag och ett par Kingfisher så kunde vi checka in vårt bagage. Vi såg då f ö varför vi inte fick komma in. Man byggde om stora delar av flygplatsen så det fanns helt enkelt ingenstans att vara. 16

17 RESEDAGBOK EXTRAVECKAN I SYDINDIEN 3 februari Avresedag. Vid lunchtid mötte Kastrupresenärerna mötte Mikael som flugit ensam från Arlanda. Som brukligt hade vi en händelselös flygning som löpte över natten 4 februari och vi landade planenligt i Bangalore mitt och natten. Vi hann med några timmars sömn innan vi for vidare västerut vid halv niotiden. Nu med buss. Målet för dagen var B R Hills men vi hade en del att stå i innan vi kom dit. Bangalore är en mångmiljonstad och centrum för Indiens IT-sektor. Vi märkte dock inget av detta utan fann istället att landsvägen till Mysore var i utmärkt skick. Innan Mysore tog vi söderut och en genväg genom den indiska landsbygden. Genväg och genväg förresten. Har man bråttom ska man hålla sig till de stora landsvägarna, även om körsträckan är längre. Regel nummer ett i Indien. Kom ihåg den! Vi stannade till vid Channa Patna för ett första ordentligt skådarstopp. 1 2K och 1 adult savannörn skruvade i skyn samtidigt som vi såg 1 smutsgam och Krister hann även få syn på 1 dvärgörn (ljus form). En flock om 34 skedstorkar kretsade på håll. På ett gyttjigt fält födosökte 5 Black-headed och 15 Rednaped Ibis. 3 överflygande Spot-billed Pelican kändes som en tidig bonus men man kan ju inte blunda heller. I en närbelägen damm låg 30 Indian Cormorant. Vid Tillur Tank tog vi en promenad på vallen längs själva Tanken. Nedanför stretade de indiska bönderna på med sitt handmekaniska arbete. Man planterade ris. Efter att vi vinkat till varandra så vred vi kikarna ut över själva Tanken och såg bl a 40 smådoppingar, 15 Black-headed Ibis, 5 Spot-billed Pelican, 110 Spot-billed Duck, flera gluttsnäppor och grönbenor flög omkring, 5 skäggtärnor födosökte och 2 Ashy Prinia, 2 busksångare, 4 Yellow-billed Babbler samt 5 Purple-rumped Sunbird noterades. Bägge sistnämnda arterna var de första sydindiska arterna på resan. Bara ett kort stycke söderut ligger Kokkare Bellur som är känt för sin koloni med Spot-billed Pelican. Vi kunde räkna in 60 fåglar när vi stod mitt i bykorsningen. Här fanns även en koloni med Painted Stork och vi såg 40 ex. När vi lämnade byn körde vi över en större bro som gick över en flod som mest liknade en våtmark. Här fanns det också en hel del fåglar, bl a 10 Cotton Pygmy Goose, såväl Pheasanttailed som Bronze-winged Jacana, ytterligare 30 smådoppingar och 1 snyggt förbiflygande shikra. Resan gick vidare under några timmar innan vi nådde de norra delarna av skogen vid B R Hills. Hela tiden färdades vi genom ett frodigt jordbrukslandskap med många små våtmarker. Sydindien kändes onekligen mera grönt än de nordligare delarna av landet. Vi hann även med lite längs-med-vägenskådning innan vi nådde vår lodge. 17 AVIFAUNA Vi noterade bl a flera ropande White-cheeked Barbet, 25 Blue-tailed Bee-eater, 3 Malabar Parakeet och 1 ropande Mountain Imperial Pigeon. Väl framme vid lodgen checkade vi in och åt vår första indiska kvällsmat. Det var gott om Bonnet Macaque runt lodgen. Den liknar mycket en mindre tvillingart till Rhesus Macaque. När vi gick till sängs hördes 1 Oriental Scops Owl på lite på håll. 1 Jungle Owlet ropade nära och hela 3 Brown Hawk Owl ropade runt våra stugor. 5 februari Innan frukost åkte vi ett stycke längs vägen och stannade här för ett par timmars skådning. B R Hills består i huvudsak av relativt låg städsegrön lövskog och där man röjt undervegetationen ökar chanserna att man ska kunna ta del av det rika däggdjursliv som finns här. Några mindre vattendrag rinner igenom området och här och var finns små sjöar. Vi hann inte köra många hundra meter förrän en Gaur med kalv hittades nära vägen. Ett fantastiskt fint djur. Även några Indian Muntjac sågs och hördes även skälla. Vårt slumpmässigt valda skådarstopp blev verkligen fågelrikt. Under ett par timmar gick vi några hundra meter och såg fågel i princip hela tiden. Det mest noterbara blev 1 ropande Grey Junglefowl, 1 Yellowcrowned Woodpecker, White-cheeked Barbet var mycket allmän och ropande fåglar hördes konstant, 2 Blue-bearded Bee-eater, 1 ropande Indian Cuckoo, 1 Blue-faced Malkoha, 25 Vernal Hanging Parrot, 20 Plum-headed och 25 Malabar Parakeet, 25 Goldenfronted Leafbird, 15 Rufous Treepie, 10 Blackhooded Oriole, 10 Southern Hill Myna, gott om lundsångare, 3 ropande Indian Scimitar Babbler, 1 Puff-throated Babbler, 5 sjungande Striped Tit- Babbler, 3 Loten s Sunbird och såväl Thick-billed, Pale-billed som Plain Flowerpecker. Vilken start på vårt sydindiska skådaräventyr! Blue-faced Malkoha. Foto: Krister Carlsson Vi återvände till lodgen för frukost och gick därefter ut i den närbelägna skogen med en lokal guide. Värmen hade nu tilltagit och fågelaktiviteten likaså men vi gjorde ändå flera intressant iakttagelser. 1 Malabar Whistling Thrush studsade

18 River Tern. Rangananthittu. till på stigen, tyvärr lite för snabbt för att hela gruppen skulle hinna med. 1 Brown-breasted Flycatcher visade dessbättre upp sig så vi kunde tuba den ordentligt. Arten övervintrar sparsamt i Sydindien. Plötsligt flög en uggla upp. Den satte sig tubvänligt och vi kunde bestämma resans första Brown Fish Owl. Efter lunch följde vi landsvägen på nytt och såg flera repriser från morgonen. 1 hona Black-headed Cuckooshrike var däremot ny för oss alla. På kvällen körde vi en längre sväng på småvägar inne i skogarna, i syfte att spana efter däggdjur. Vi såg bl a ett 50-tal Spotted Deer, 8 Sambar, några Indian Muntjac och ytterligare några Gaur. I fågelväg hittade vi ännu 1 Brown Fish Owl, 1 Yellow-footed Green Pigeon och 10 Rufous Babbler vilka var nya för resan. Därefter sängläge med ropande Brown Hawk Owl. 6 februari Skådning ett par timmar innan frukost vid gårdagens morgonstopp. Det var betydligt lägre aktivitet idag jämfört med gårdagen. Vi noterade i alla fall 4 Grey Junglefowl, 2 ropande Common Hawk Cuckoo, 2 sommargyllingar, några koltrastar av den sydindiska rasen simillimus (splittvarning på den), 4 Velvetfronted Nuthatch, 20 Oriental White-eye, 20 Jungle Babbler, 3 forsärlor samt ett 20-tal rosenfinkar. Efter frukost lämnade vi B R Hills för fortsatt färd till Ooty (Ootacamund). Vi körde långsamt ut ur området och fann att här var också mycket fint för fågel. Det blev många små stopp och de första två milen tog ett par timmar att avverka. Vi såg bl a 1 Green Imperial Pigeon, 3 Chestnut-headed Beeeater, 10 House Swift (A. nipalensis, splittad från stubbstjärtseglare), 2 Jerdon s Bushlark, 12 Ashycrowned Sparrow Lark, 2 Rufous-tailed Lark. Vid en Foto: Krister Carlsson större halvt uttorkad damm fann vi bl a brahminglada och 1 adult Indian Spotted Eagle (splittad från mindre skrikörn), 18 styltlöpare, några rödflikvipor och 60 Crested Treeswift. Indian Pond Heron och kohäger sågs med ett 15-tal fåglar respektive under dagen och Spotted Dove sågs i mängder. Andra relativt vanliga längs-medvägenarter var rostgumpsvala, lundsångare, Baybacked Shrike och Black Drongo. Vi åt pick-nicklunch strax före Bandipur och väl framme där råkade vi ut för ett jättestopp. Det rådde en konflikt på delstatsnivå angående en gränsflod mellan Karnataka och Tamil Nadu. Detta hade till följd att just idag fick inga fordon med registreringsskylt utfärdad i Karnataka passera delstatsgränsen in till Tamil Nadu. Suck! Chauffören som var en guldgrabb fann på råd och åkte tillbaka till föregående ort för att registrera om bilen. På en söndag! Vi övriga stannade kvar och skådade runt byn. Bandipur National Park har sin entré i byn så vi hade fastnat i fågelrika marker. Vi fick vänta i fem timmar innan chauffören återvände så det blev en hel del skådande. Och vi såg faktiskt flera arter som vi inte fann senare under resan. De mera intressanta noteringarna blev 3 Indian Peafowl, 1 Red-headed Vulture, 1 2K Indian spotted Eagle, 2 Brown-capped Pygmy Woodpecker, 1 Lesser Yellownape, 1 hane White-naped Woodpecker, 3 Indian Swiftlet, 2 Spotted Owlet, 20 Crested Treeswift, 1 Bar-winged Flycatcher-Shrike, 1 Pacific Swallow och 10 Purple sunbird. Chauffören kom tillbaka först klockan 19:30. Dessbättre med en godkänd registreringsskylt. Han sade att det tog lite längre tid därför att det var söndag. Vi undrade om man kunde registrera om bilar i Sverige en söndagseftermiddag. Nu var det bara att stå på för att vi skulle nå Ooty i anständig tid. Framme vid gränsövergången visade 18

19 sig registreringsskylten vara helt värdelös. Här var det män i uniform som visade vem som hade makt. Vi höll en låg profil och Pradeep, vår lokala eskort, hyrde ett par jeepar på andra sidan vägbommen för vidare transport till Ooty. (Det hade vi kunnat göra fem timmar tidigare.) Vi var framme vid vårt logi alldeles efter nio och det fick vara godkänt med tanke på eftermiddagens strul. Nu hade vi ingen buss men det problemet fick anstå till morgondagen. Vi skulle ju ändå skåda i närheten. Vårt logi var det gamla jaktpalatset som fortfarande ägdes av Maharadjan i Mysore. Stora fotografier som klädde väggarna vittnade om jaktlyckan i Ootyskogarna. Uppenbarligen hade det funnits en del tiger här på den gamla goda tiden. 7 februari Frukost klockan sju och kvart i åtta åkte vi iväg till Cairn Hill. Åkte? Ja, vår busschaufför stod på plats när vi klev ut på farstutrappan. Han hade tagit en annan gränsövergång 25 mil bort, som var öppen för all trafik, oavsett vilken registreringsskylt fordonet var bestyckat med, och kört hela natten för att komma fram till Ooty på morgonen. Vilken kille! Innan vi for i väg fick vi syn på en saxualsångare, en sparsam övervintrare i Sydindien. Vi tillbringade en större del av förmiddagen på Cairn Hill (och då kunde chauffören sova ifatt). Här fanns såväl lövskogs- som tallplanteringar. Direkt när vi kom från vägen och in i skogen satt 1 Whitebellied Shortwing mer eller mindre helt öppet. Den sjöng också några strofer. Några Grey Junglefowl hördes (den ena syntes också som hastigast) och 1 hona Black-headed Cuckooshrike sågs bra. Några Indian Giant Squirrel smackade ljudligt och var förvånansvärt oskygga. Lite längre upp i den rena tallskogen sjöng 1 Black-and-orange Flycatcher. Vilken snygging. Vi såg ytterligare två ex men de var i lövskogen. 1 hane Tickell s Blue Flycatcher visade sig som hastigast. 2 busksångare tjackade från buskagen och 2 Tickell s Leaf Warbler visade hur gula de är på kroppen. De ser nästan ut som unga lövsångare i augusti. Ett karaktäristiskt läte hördes och det var Nilgiri Laughingthrush som sjöng. Vi lyckades locka fram den så att den satte sig helt öppet två meter ovanför oss. Det trodde vi inte om en Laughingthrush. Hela 4 Indian Scimitar Babbler bubblade från skogen och inne i den glesare delen av tallskogen spankulerade 1 Forest Wagtail. Vi hörde även några Nilgiri Langur och såg två av dem mycket bra. En hotad art. Härifrån åkte vi till Ooty Potato Center. Tidpunkten för dagen var kanske inte den bästa men ibland måste man prioritera. Vi såg ytterligare 1 Indian Spotted Eagle och på håll 1 skruvande smutsgam. Över potatisfälten jagade 2 svartvingade glador och på marken fanns även några Paddyfield Pipit. Vi gick en sväng i buskmarkerna utanför odlingsområdet och hörde här ytterligare 1 sjungande Black-and-orange Flycatcher. Nu var det lunchdags så vi återvände till vårt palats. Under lunchen svischade 5 Brown-backed Needletail 19 AVIFAUNA och 10 alpseglare omkring i hotellträdgården. Vi tog en lite längre siesta men kunde ändå se bl a 2 Barwinged Flycatcher-Shrike. Senare delen av eftermiddagen tillbringade vi på Ooty summit, eller Dada Betta, som kullen också kallas. Kullen är faktiskt meter hög. Själva toppen bjöd inte på några särskilda observationer utan vi följde vägen som slingrade sig utför berget. Äntligen fick vi syn på 1 hane Nilgiri Flycatcher och i samma område drog Nilgiri laughingthrush igång kvällskonserten. Minst 10 fåglar hördes. Längre nerför vägen såg vi sammanlagt 4 Grey Junglefowl spankulera helt öppet på själva vägbanan. Vi avslutade dagen med ett kort återbesök vid Cairn Hill och fann en annan individ av White-bellied Shortwing. 8 februari Iväg först halv nio då chauffören var på verkstaden utan att ha meddelat oss. Vi passade då på att hitta 1 White-spotted Fantail (splittad från White-throated). Vi lämnade Ooty och körde utför hela tiden tills vi kom till Naduvattam. Här fixade Pradeep tillstånd så att vi fick gå in i den täta och fina skogen. 6 Nilgiri Langur visade sig helt öppet i en trädkrona. Tillbaka vid landsvägen fann vi flera fåglar och såg bl a några Nilgiri Flycatcher, Black-lored Tit, Black Bulbul, 3 Brown-cheeked Fulvetta och 5 Crimson-backed Sunbird. Nu var solfågelslistan komplett. Vi fotsatte vidare mot Mudumalai och Jungle Hut. Ett stopp för pick-nicklunh vid en imponerande bambuskog gav även lite fåglar, bl a 4 Small Minivet, 1 Blue-throated Flycatcher och 1 White-rumped Shama. Den tar sin tid på indiska landsvägar och vi var framme vid Jungle Hut först vid tretiden. Vi skådade här ett par timmar innan vi fortsatte mot Nagarhole. Dels var vi lite i trädgården som hörde till Jungle Hut men fram för allt så gick vi en lite längre promenad in i löv- och bambuskogen söder om lodgen. Trots den sena eftermiddagstiden så fann vi en del fågel, t ex 1 shikra, 1 Malabar Grey Hornbill, 4 Green Bee-eater, 3 Asian Koel, 25 Indian Swiftlet, 1 hona Black-headed Cuckooshrike, 3 White-bellied Drongo, 30 Chestnut-tailed Starling, 2 Yellow-billed Babbler, 1 Thick-billed Flowerpecker och 1 gulstrupig stensparv. 2 Painted Bush Quail smet iväg nästan framför ögonen för på de flesta i gruppen och en trumpetande elefant hördes på säkert avstånd från bergssluttningen. Strax efter att vi lämnade Jungle Hut kom 1 Malabar Pied Hornbill flygande över vägen. Färden var nu ställd mot Nagarhole National Park, ett av södra Indiens finaste vilt- och fågelområden. Vägen visade sig vara helusel varför två timmars färd tog fyra timmar. Väl framme så kröp vi snabbt till kojs efter en sen snabbmiddag. 9 februari Tidig frukost och sedan raskt upp i en av parkjeeparna för en förmiddagstur i nationalparken. Vi hade med oss en naturguide från vår lodge. Han trivdes bland riktiga fågleskådare då han fick visa

20 prov på sina färdigheter. Han var mycket talangfull. Vi vek av från landsvägen och körde på fina små grusvägar inne i de glesa skogarna. Buskundervegetationen var ibland gles och då fick vi ofta syn på något däggdjur. Hanuman Langur var allmän och ett 10-tal elefanter sågs. 1 Sambar visade sig mycket fint vid ett vattenhål. I fågelväg såg vi bl a flera Grey Junglefowl, Indian Peacock, Brownheaded Barbet, White-bellied Woodpecker (vilket är tungt), Common Flameback hördes ropa (också tungt!), Streak-throated Woodpecker, Asian Koel ropade, en del parakiter, bl a 5 Malabar Parakeet, 2 turkduvor var en överraskning, en Changeable Hawk Eagle satt precis bredvid vägen, Large Cuckooshrike, Bar-winged Flycatcher-Shrike, Bluethroated Flycatcher, två Indian Scimitar Babbler ropade, Rufous Babbler och hela 50 Jungle Babbler. De vanligaste fåglarna var alla Common och Jungle Myna. Tillbaka till lodgen gick vi en runda vid stranden av Kabini River och i buskmarkerna nära lodgen. I floden fanns det gott om skarvar och vi räknade in 100 Little Cormorant, 20 Indian Cormorant samt 20 storskarvar och 4 Red-naped Ibis. Andra flodarter var bl a 3 White-breasted Waterhen, 10 rödflikvipa, 12 River Tern (de är snygga!) och 6 Wolly-necked Stork. Vid de torra strandpartierna fann vi 2 Jerdon s Bushlark, 2 Ashy-crowned Sparrow Lark samt 6 Malabar Lark. Inne i de större buskagen såg vi 1 White-browed Bulbul och 3 Puff-throated Babbler. Även 10 Purple-rumped Sunbird och 16 Scalybreasted Munia ses. Muniorna häckade i palmerna vid bl a restaurangen. Det är härligt så fågelrikt land Indien är. Minst lilla natur bjuder alltid på något spännande. Nu var det dags för lunch och reseledaren bjöd på fria aktiviteter innan det var dags för nästa jeeptur. Några passade på att ta siesta i värmen, några andra stretade vidare i lodgens trädgård. ägretthägrar, 15 mellanhägrar och 9 natthägrar. Vi körde lite djupare in i skogen och fann flera Spotted Deer och hela 14 Gaur. Vid ett tillfälle uppvisade hjortarna stor nervositet och flera av djuren skällde. De var på helspänn. Det var nästan så vi kunde känna lukten av tiger, eller var det leopard. Vi fick aldrig veta. Efter avslutad jeeptur så kom vi ovanligt tidigt i sängs. Skönt! 10 februari Innan frukost gick vi en promenad i lodgens omgivningar. I buskagen vid receptionen hoppade några små rackare. Det visar sig vara Tawny-bellied Babbler. När de flög över till nästa buske räknar vi dem, 16 ex blev det! Från entrén in till lodgen hördes 1 Grey Francolin ropa. I en vik av Kabini River landade ett gäng årtor, ny art för resan. I samma vik sågs även 3 purpurhägrar. Vi satsade nu på att få fram en Indian Pitta och plötsligt hörde vi en pittavissling. Vi svarade med en uppspelning från MDn och vips så kom pittan fram. Den här fågeln accepterade inga inkräktare på sitt vinterrevir. Flera Common Iora sjöng och 1 White-throated Fantail sågs. Till sist fick vi även syn på 1 par Red Spurfowl, påpassligt hittad av en av lodgeguiderna. När vi packade klart för transport tillbaka till Bangalore hittade Anders och Mikael 3 White-browed Bulbul vid sin stuga. Vi körde den usla vägen norrut och nådde till sist den asfalterade delen där färden blev mjukare. Innan Mysore stannade vi till vid några av de många vattensjuka områdena vi passerade. Det kändes som man kunde stanna hur ofta som helst. Många vita hägrar sökte föda i blötan och vi noterade även 22 Black-headed och 18 Red-naped Ibis. Gaur. Nagarhole NP. Foto: Krister Carlsson Indian Flying Fox. Rangananthittu. Foto: Krister Carlsson Prick klockan 16:00 körde vi ut igen. Den här gången besökte vi området mellan landsvägen och floden. En grupp elefanter betade nära landsvägen och vi fick fina obsar på dem. Mäktiga djur! Vi körde ner till floden på olika små vägar och fick på så vis bra överblick över vattnet. Vi såg bl a 2 fiskgjusar, 40 Spot-billed Duck, 18 Green Imperial Pigeon, 1 Grey-headed Fish Eagle, 1 ormhalsfågel, morgonens skarvarter, 15 silkeshägrar, Vid lunchtid nådde vi Rangananthittu Bird Sanctuary, ett område i Kaveri River där flera stora hägerkolonier finns. Vi blev stakade runt i en flatbottnad båt och kom fåglarna märkligt nära. Stanken var tidvis rätt så påtaglig och man åker ogärna under ett träd med massa bon i. Det är åtskilliga hundra vita hägrar som häckar här och det var svårt att uppskatta antal och vilken art det fanns mest av. Därtill häckar såväl Painted som Openbill