Karis Telefon Ab

Transkript

1 Karis Telefon Ab

2 Författare Leena Venho (sid. 1-21) och Maria Ollikainen (sid ) Utgivare Karis Telefon Ab Layout Tommi Jokivaara & Kristoffer Westerlund 2010 Pärmbilden: Telefonister vid centralen i Karis Uppifrån räknat: Margit Wasström, Astrid Nylund, Margit Ahlfors, Signe Nikander.

3 Karis Telefon Ab 90 år Året var 1876, när Alexander Graham Bell ringde sitt första telefonsamtal. Efter detta gick utvecklingen snabbt. I västnyland var det Fiskars bruk som var först med att bygga en telefonlinje. Bröderna Haglind gav allmänheten en möjlighet att bekanta sig med telefonen genom att i Ekenäs Notisblad den meddela att en profledning uppställes i dag emellan fröken Törnbloms och enkefru Lilljans restaurationer, der envar är i tillfälle att öfvertyga sig om apparatens utmärkthet. Efter detta började ett telefonnät breda ut sig i trakten. Nätet var dock delvis av mycket dålig kvalitet, vilket ledde till allmänt missnöje och den 10 oktober 1920 samlades intresserade från Karis och Snappertuna för att utreda bildandet av ett telefonbolag. Den 26 oktober 1920 grundades Karis Telefon Ab. Idag har Karis Telefon över aktieägare, varav största delen är privatpersoner som är bosatta i Raseborg. Karis Telefon är inte mera endast ett telefonbolag. Verksamheten har blivit mångsidigare och nuförtiden är vi en högklassig förmedlare av information, rörlig bild och tal. Nu i oktober fyller bolaget 90 år och står inför helt nya utmaningar. Karis Telefons aktieägare har på bolagsstämman år 2008 beslutat att det gamla koppartelefonnätet skall ersättas med ett modernt optiskt fibernät som når alla hem i Raseborg och Hangö. Målsättningen är att alla nya fiberabonnenter även skall bli bolagets aktieägare. På det sättet säkerställs att bolaget även i fortsättningen ägs lokalt och fortsätter att arbeta för det lokala samfundets välfärd. Ett optiskt fibernät har närmast obegränsad kapacitet och en livslängd på minst 50 år. Utvecklingen går vidare och utrustningen blir allt mera kapacitetskrävande, vilket betyder, att fibern i framtiden ger möjlighet till överföring av mycket mera än 3-dimensionell rörlig bild, som just nu gör nya landvinningar. En helt ny värld håller på att skapas på nätet, där virtuella rum som Facebook, Second Life eller Habbo endast är de första stapplande stegen. Och de sinnen som kommer att användas i kommunikationerna i framtiden begränsar sig knappast till enbart syn och hörsel, här kan endast fantasin ställa gränser för vart utvecklingen är på väg. Denna 90-årshistorik har gjorts av Leena Venho och Maria Ollikainen. Jag vill härmed rikta ett varmt tack till berörda personer. Dessutom vill jag tacka bolagets aktieägare, kunder, hela koncernens personal och styrelse samt samarbetspartners, vilka alla har medverkat till att Karis Telefon kan fortsätta att bygga kommunikationsvägar och bidra till en hållbar utveckling på vår väg in i framtiden. Raseborg Henrik Ekblom verkställande direktör

4 Innehållsförteckning Telefonen kommer till Finland talet - Karis Telefons första decennium talet - Jordkablar, automatcentraler och dubbelledningar installeras Krigsåren Återuppbyggnad Karis Telefon fortsätter som ett självständigt företag talet Koncessionsområdet växer talet Karis Telefon 50 år talet Digitaliseringen talet In i informationssamhället talet Förändringarnas decennium Statistikuppgifter...29 Omsättning Investeringar Personal Karis Telefon Ab:s styrelsemedlemmar Karis Telefon Ab:s verkställande direktörer Personalen år Källor

5 Karis Telefon Ab:s kontorsbyggnad, byggd

6 Telefonen kommer till Finland Det första telefonsamtalet togs av telefonens uppfinnare Alexander Graham Bell till hans medhjälpare Watson den 10 mars 1876 Mr. Watson, come here, I need you. Sedan dessa ord yttrades, spred uppfinningen sig snabbt och redan följande år fanns det telefoner i USA. De första telefonerna kom till Europa 1877 och samtidigt också till Finland. Metallfabrikör Johan Nissinen ( ) var den första som upprättade en telefonförbindelse i Finland. Den första linjen förenade hans kontors- och försäljnings utrymmen vid hörnet av Annegatan och Eriksgatan i Helsingfors. Han startade även försäljningen av Bells telefoner. Daniel Johannes Wadén Det fanns också andra som insåg telefonens möjligheter och som började saluföra telefonapparater. En bland dessa var Daniel Johannes Wadén ( ) som kan kallas telefonväsendets fader i Finland. Han kom från knappa förhållanden, blev student år 1869 och antogs året därpå som praktikant vid telegrafverket. Han avancerade till telegrafist och utnämndes 1877 till yngre mekaniker och fick samtidigt i upp drag att övervaka den tekniska avdelningens femte område, som omfattade det viktiga södra Finland. Han hade redan i slutet av året 1877 en egen telefonförbindelse. Följande år drog han en telefonledning från sitt hem till sin arbetsplats, Finlands telegrafdistrikts styrelse och lokalkontor i Helsingfors. Samtidigt började han även leverera telefoner för användning, inte bara i Helsingfors utan också i andra delar av Finland. Han organiserade en relativt vidsträckt organisation, som förutom Helsingfors täckte 16 av landets städer. Först saluförde han Bells apparater och senare även apparater av egen tillverkning. De var enkla och användes mest mellan korta sträckor och enbart mellan två apparater. Tekniska fel var vanliga och verksamheten visade sig inte vara lönande varför Wadéns organisation upp löstes våren Telefonens tid var ännu inte inne och antalet telefoner i landet minskade faktiskt våren Telefonen utvecklas Tack vare teknikens snabba framsteg, blev telefonen mera pålitlig och av konkret nytta. En av de mest betydelsefulla uppfinningar för telefonteknikens del var mikrofonen, som uppfanns Mikrofonen möjliggjorde samtal mellan längre sträckor än tidigare. Också centralstationen började utvecklas och t.ex. i Stockholm kom telefoninrättningens verksamhet i gång år En fem kilometer lång linje drogs år 1878 mellan rådhuset och Yxpila hamn i Karleby. Mot betalning kunde publik använda linjen. Detta torde ha varit den första allmänna telefonen i Finland. Tävlan om koncessioner Den 7 juni 1878 inlämnade D.J.Wadén tillsammans med C.Lindh, som fungerat som Wadéns agent i Jyväskylä i telefonaffärer, en ansökan om tillstånd att inrätta en telefoninrättning i huvudstaden. Guvernören nekade dem tillstånd p.g.a. att inrättningen hade starka inslag av telegrafverksamhet och ansågs därför konkurrera med denna. Wadéns plan var nämligen att det vid sidan av den egentliga telefoncentralen skulle finnas också bicentraler, där mottagandet och avsändandet av budskap skulle ske antingen muntligt eller skriftligt. Senare ansökte 2

7 Wadén tillstånd på nytt, denna gång med Bell-bolaget bakom sig. Bicentraler hade lämnats bort och Wadén underströk att telefonen ej kommer att konkurrera med telegrafen samt betonade telefonens betydelse för t.ex. polis- och brandkåren. Koncession beviljades den 31 januari Wadén ansökte koncession också för andra städer. Senatens koncessionspolitik Senaten behandlade ansökningarna om koncession och förordade dem till generalguvernör Heiden med förslaget att senaten härefter skulle få rätt att avgöra ansökningarna om koncession för att bygga telefonnät. Den 28 september 1882 godkände tsar Alexander II ansökningarna och tilläggsanhållan. Så lyckades senaten behålla kontrollen av telefonväsendet, medan det i Ryssland 1881 blev underställt inrikes - minis teriet. Påtryckningar från de ryska myndigheternas sida till trots lyckades senaten år 1886 genomföra det telefonmanifest som reglerade telefonväsendet i Finland. Telefonmanifestet var en förordning om villkoren för inrättandet och underhållandet av telefonverksamhet och kom att gälla i nästan hundra år med mindre ändringar. I praktiken gick det till på det sättet att senaten informerade generalguvernören om beviljade koncessioner, som denne godkände. Koncession beviljades av senaten, men finska staten tillförsäkrades rätten att inlösa telefoninrättningarna. Det fanns strikta regler om uppställandet av stolpar, hur ledningarna skulle dragas etc. Senaten kritiserades dock hårt i Finland för detta, man ansåg att telefonverksamheten borde vara helt fri, utan några tillstånd för inrättande och underhållande. Men detta var antagligen det ända sättet att behålla bestämmanderätten över telefonverksamheten i finländska händer. Senare var man tvungen att komplettera koncesionsvillkoren för att de skulle tillfredsställa de ryska myndigheterna, bl.a. med utökad rätt till tjänstesamtal. Vid kungörelse om mobilisering skulle telefonväsendet övergå i krigsmaktens kontroll dock mot ersättning. Statsmaktens motvilja att bygga ett eget statligt telefonnät i Finland gjorde det svårare för de ryska myndigheterna att överta telefonväsendet i landet. Senaten stödde privata företagare i telefonärenden och telefonverksamheten utvecklades raskt under autonomins sista årtionden. Koncessioner beviljades utan någon lokal ensamrätt och för en viss tid åt gången. Från enstaka telefonlinjer till organiserad verksamhet Köpmän, fabrikanter och företag ut gjorde den över - lägset största gruppen telefonägare och var ofta initiativ tagare till telefonverksamhetens utveckling. De hade både behov av telefon och ekonomiska medel för det. Oftast inleddes telefonverksamheten på en ort så att en köpman eller fabrikant först lät dra en privat linje, senare drogs det andra privatlinjer och till slut var det dags att organisera det hela. Då fanns det olika tillvägagångssätt. Det fanns telefonföretagare som yrkesmässigt byggde centraler och ansökte om tillstånd. Andra användare bildade tillsammans ett bolag eller en förening, som sedan grundade centralen. Även telefoninrättningar i städer byggde sidolinjer till landsbygden. Telefoncentraler Finlands första telefoncentral startades 1881 i Åbo av köpman Albert Fredrik Nordfors. Den var en central med sex nummer, som förenade fyra företag med hamnen och med varandra. Nordfors hade startat sin verksamhet utan något tillstånd, och på det sättet hann han före Wadén. Daniel Wadén startade 1882 Telefoninrättningen i Helsingfors, först som Bellbolagets filial, senare som ett självständigt bolag. I snabb takt började båda två anhålla om tillstånd att grunda telefoninrättningar i olika städer. Nordfors saluförde Ericssons telefoner och Wadén Bells apparater. Nordfors lyckades få bl.a. Åbo, Tammer fors och Uleåborg, Wadén Vasa och Viborg. Efter Nordfors var det Bröderna Haglind som fick den finländska agenturen för rikssvenska Ericssons telefoner. 3

8 Telefonen når västra Nyland Ekenäs Notisblad beskriver i februari 1883 telefoncentralen i Helsingfors och berättar att det i huvudstaden redan då fanns 240 abonnenter och att de skickliga centralfröknarna förmedlade upp till 2928 samtal per dag. Nästa månad får man läsa om telefonledningarna invånare äro måhända rädda för det nät av telefontrådar, som smyger sig öfwer deras hufvuden och (utom månget och mycket annat) skiljer dem från himmelen. (Ekenäs Notisblad, ) År 1883 inrättades en telefonledning från Fiskars bruks kontor till disponentens bostad, mekaniska verkstaden och Skuru lastageplats. Året därpå drogs även en ledning mellan Koskis bruk i Bjärnå socken och Fiskars bruk i Pojo (EN 8 Mars 1884). Telefonlinjen var ca 18 km lång. Bröderna Haglind annonserade 1884 i Ekenäs Notisblad, där det även skrevs: En werkmästare från Bröderna Haglinds i Stockholm elektromekaniska werkstad har anländt till staden och erbjuder sig att till ganska moderat pris utföra en telefonledning härstädes. En profledning uppställes i dag emellan fröken Törnbloms och enkefru Lilljas restaurationer, der enhwar är i tillfälle att öfwertyga sig om apparatens utmärkthet. (EN ). Samma år drogs de första linjerna mellan två städer, nämligen Helsingfors och Borgå och mellan Åbo och Nådendal. År 1885 upprättades linjen Hangö Ekenäs av Bröderna Haglind, som tidigare samma år byggt central stationerna i Ekenäs och Hangö. Samma år tillkom även linjen mellan Billnäs fabrik och Karis järnvägsstation och linjen mellan M. Hisingers gård i Pojo och hans fabrik i Tenala. Friherrarna Fridolf Leopold och Edvard Hisinger samt bruksdirektör Albert von Julin bildade år 1886 en telefonförening med centralstationen i Billnäs (koncession den 11 juli 1887). Linjer drogs från Billnäs till Skuru lastageplats och vidare till Fiskars. Via Brödtorp förenades linjen till Koskislinjen. Åminnefors kopplades till systemet 1890 och Antskog något senare. Bröderna Haglind utförde arbetet. Haglind underhöll även telefonlinjerna mellan Billnäs och Ekenäs. År 1889 byggdes centralstationen i Lojo och därifrån flera sidolinjer till olika gårdar och industrier. Efter Bröderna Haglind hade telefonmekaniker Viktor Claesson koncession på telefonledningarna i Ekenäs. Billnäs telefonförening ingick ett kontrakt med Claesson år 1901 om underhållet av förenings hela telefonsystem. Claesson köpte hela systemet år 1910 och centralbordet flyttades till Karis. Situationen i Helsingforstrakten I Helsingforstrakten var det två bolag som konkurrerade med varandra på 1880-talet, nämligen Helsingfors Telefon Aktiebolag och Helsingfors Allmänna Telefonaktiebolag. Konkurrensen mellan dem bidrog till dragandet av linjer på landsbygden utanför Helsingfors. Efter fusionen mellan dessa två företag i januari 1889 minskade den verksamheten. I början av 1900-talet grundades många mindre telefon - inrättningar i Helsingfors och i Esbo. Helsingfors Telefonförenings verksamhet inskränkte sig ännu år 1918 till området innanför den dåvarande stadsgränsen. Förutom föreningar, bolag och andelslag fanns det en mängd andra företagare av skiftande art som skötte enskilda ledningar eller centraler. År 1910 fanns det 96 centraler i Nyland, 26 telefoner per invånare, i genomsnitt 133 apparater per central. Interurbana Den 20 januari 1894 godkändes Södra-Finlands Interurbana Telefon Aktiebolag - Etelä-Suomen Kaukopuhelin Osakeyhtiö:s koncession. Bolaget grundades för att sköta förbindelserna mellan städerna. Förbindelserna var rätt dåliga p.g.a. överhörning och dåliga linjer. Bolaget började i snabb takt bygga dubbelledningsnät och köpa fjärrtelefonlinjer av olika telefonbolag i södra Finland och var den viktigaste av företagen i denna bransch. Samtalsavgiften t.ex. från Helsingfors till Ekenäs var 25 penni och till Hangö 30 penni. Samtalets maximilängd bestämdes till fyra minuter

9 Statlig verksamhet Vid självständigheten 1917 fick staten i sin ägo de telefonlinjer som tsar-ryssland hade dragit i Finland. De flesta hade dragits för militära ändamål och låg längs kusten. Detta antydde början av den statliga telefonverksamheten. Från och med 1919 beviljades koncessioner av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten. Post- och telegrafverket började sin verksamhet år 1927 och fick till uppgift att övervaka de privata telefoninrättningarna. År 1949 överfördes beviljandet av koncessioner och övervakning av tariffer till post- och telegrafstyrelsen. Staten inlöste Interurbana Telefon Aktiebolag år 1935 och post- och telegrafverket fick därmed i praktiken monopol på hela fjärrsamtalstrafiken. Dess uppgift var att förbättra telefoninrättningarnas samarbete och tekniska utveckling samt bevaka deras juridiska rättigheter. Det spelade en viktig roll som motpol till statlig telefonverksamhet. Ett annat mål var att främja koncentrationen av telefonverksam heten. Strävan till koncentration var förståelig med tanke på att antalet telefoninrättningar var som störst 815 stycken år Under perioden koncentrerades 208 telefoninrättningar, av vilka 140 anslöts till post- och telegrafverket och 68 till koncessionsbundna telefoninrättningar. Kännetecknande för denna första koncentrationsperiod var tillväxten av den statliga verksamheten. Samman lagt inlöste staten 478 telefoninrättningar under åren Telefoninrättningarnas Förbund Telefoninrättningarnas Förbund grundades år 1921 till takorganisation för privata telefoninrättningar. Köpmansgatan, Karis c (Bild: Karis stad) 5

10 1920-talet Karis Telefonaktiebolags första decennium I Karistrakten hade telefonverksamheten skötts av Viktor Claesson sedan Han ägde ledningsnätet i Karis samt centralerna i Karis, Snappertuna, Mjölbollsta, Grundsjö och Joddböle. Den misskötta telefon verksam heten hade dock under en längre tid skapat missnöje bland abonnenter i Karis och Snappertuna samt hos representanter för industrigruppen i Billnäs och Fiskars. Då telefonen blev vanligare och allt flera ville ha en sådan väcktes även frågan om hur och av vem telefonverksamheten skulle skötas. Missnöjet resulterade i att man den 22 maj 1920 utgav en förfrågan om intresse för bildandet av en telefonförening. I den utbjöds möjlighet att teckna aktier á 100 Fmk i det tilltänkta telefon bolaget. Brevet var undertecknat av G.U.Fagerström, Victor Blomqvist, Karl Wegelius samt som ordförande Oscar Forsström. Förfrågan resulterade i 47 intresserade med 253 aktier. Karis Telefonaktiebolag grundas den 26 oktober 1920 Den 10 oktober 1920 samlades intresserade från Karis och Snappertuna för att utreda bildandet av ett telefonbolag i Karis. Mötet öppnades av interimskommitténs ordförande Oscar Forsström som också valdes till mötets ordförande, till sekreterare valdes Karl Wegelius. Under mötet framgick det att representanterna för industrigruppen i Fiskars och Billnäs, herrarna von Julin och Collan inte tänkte diskutera detaljfrågorna innan de fått 55 % av aktierna i det blivande bolaget. Då detta ej kunde accepteras av de andra marscherade Julin och Collan ut. De övriga beslöt att bilda en kommitté som inom en månad skulle lösa intressekonflikten och forma ett slutligt förslag till nästa möte. Till kommittén valdes herrarna Forsström, Leikkola, From, Blomqvist och Bussman. Nästa möte hölls den 26 oktober och där framgick det att Fiskars aktiebolag under tiden köpt telefonnätet i Karis av Claesson. Bolaget erbjöd samarbete med det tilltänkta bolaget på det villkoret att Fiskars fick teckna 55 % av aktierna och dessutom erhöll absolut bestämmanderätt i bolaget. Mötet framställde då olika förslag av vilka vid omröstningen A.Leikkolas förslag segrade. Enligt hans förslag beslöts om bildandet av Karis Telefonaktiebolag och utsågs personer för vidare underhandling med Fiskars Aktie bolag. Detta skulle ske under förutsättningen att sagda bolag tilldelades rätt att teckna aktier efter behag, men att bolaget ej fordrade ensam bestämmanderätt i det nya bolaget. Till interimsstyrelsen, för att handha Karis Telefonaktiebolags angelägenheter tills bolaget lagligen konstituerats, valdes Karl Wegelius, A.Leikkola, V.Svaetichin, F.F.From och Albert Bussman. Den 28 november 1920 beslöts det att inköpa telefonnätet i Karis av Fiskars Aktiebolag. Det slutliga priset var , 50 mark. Fiskars Aktiebolag tecknade 500 aktier till ett värde av mark och E.J.Collan valdes in i interimsstyrelsen som representant för Fiskars. Samtidigt höjdes aktiekapitalet från det ursprungliga mark till mk. Ordförande Oscar Forsström konstaterade att stridigheterna mellan det nya bolaget och Fiskars Aktiebolag var bilagda och hälsade nämnda bolag och dess meningsfränder välkomna till enigt och välsignelsebringande samarbete till ortens fromma. Efter det svårigheterna kring bolagets grundande blivit lösta var det dags för interimsstyrelsen att ta itu med konkreta ärenden. T.ex höjdes telefonisternas lön 6

11 med hela 100 mk, från 300 mk till 400 mk i månaden. Samtalsavgiften för nattetid (kl. 10 e.m. 7 f.m.) bestämdes till 1 mark. Avgiften tillföll telefonisten. Avgiften för samtal till Ekenäs bestämdes till 25 penni per samtal. Även avlöning av en telefonmontör var aktuell. Lönen var 1000 mk i månaden inklusive fri bostad, värme och lyse. Det nya bolaget investerade också i ett centralbord med 30 linjer (L M Ericsson 7500 mk), 100 stycken telefonstolpar (35 mk st.), åskledare och ett centralväxelbord ( mk). Konstituerande bolagsstämman den 18 mars 1921 Den 18 mars 1921 hölls konstituerande bolagsstämma. Närvarande på stämman var 26 aktionärer medan 50 aktionärer var representerade genom fullmakt. Sammanlagt innehade de 997 aktier. Interimsstyrelsens ordförande öppnade stämman med meddelandet att aktiebolagets stadgar den 23 februari 1921 blivit fastställda av statsrådet. Till styrelsemedlemmar för det löpande året valdes bankdirektör Oskar Forsström, bruksdisponent Emil Johannes Collan, godsägare Albert Bussman, lantmäteriingenjör Volmar Svaetichin och häradsskrivare Aarne Leikkola samt till suppleanter forstmästaren I.A. von Julin, kontorschefen Erik Andersson och telegrafrevisorn Karl Wegelius. Oskar Forsström valdes till ordförande och E.J.Collan till viceord förande. Till teknisk ledare och verkställande direktör till slutet av år 1921 utsågs Karl Wegelius för en lön om 300 mk i månaden. Medlemsavgiften bestämdes enligt fyra kategorier: 1) aktieägare med egen apparat 300 mk / år 2) aktieägare med hyrd apparat 400 mk / år 3) icke-aktieägare med egen apparat 400 mk / år 4) icke aktieägare med hyrd apparat 450 mk / år. Anslutningsavgiften: 100 mk för aktieägare med 1 aktie, 80 mk / med 2 aktier, 60 mk / med 3 aktier, 40 mk / med 4 aktier och 20 mk / med 5 eller flera aktier. De första åren Den nya styrelsen höll sitt första möte den 11 april 1921 och fick ta itu med konkreta åtgärder för att förbättra telefonförbindelserna i trakten. Det beslöts att bolagets montör jämte ett par styrelsemedlemmar eller montören tillsammans med verkställande direktören och en styrelsemedlem skall granska telefonlinjerna Karis Ekenäs, Karis Grundsjö och de andra linjerna. Man beslöt också att skaffa verktyg, köpa stolpar, utarbeta ett reglemente för telefonpersonalen, skaffa velociped, uniformsrock och mössa till montören. Alla dessa och andra utgifter för att underhålla ledningarna och starta verksamheten ökade kostnaderna och en extraordinarie bolagsstämma den 22 juli 1921 bemyndigade styrelsen att uppta ett lån på mk samt ta en växelkredit på högst mark för betalning av förfallna skulder m.m. Abonnentantalet var 195 vid årsslutet I början av år 1922 höjdes aktiekapitalet från mk till mk. Bolaget köpte telefonledningarna mellan Snappertuna och Karis av telefon abonnenterna i Snappertuna. Vid årsskiftet 1922 började kontorschefen i Billnäs Ab Erik Andersson på posten som verkställande direktör i Karis Telefonaktiebolag. Såsom styrelsens ordförande fungerade magister O. Forsström ända till den 15 maj, då han på anhållan befriades från ordförandeskapet. I hans ställe utsågs till ordförande disponent E.J.Collan och till viceordförande ingenjör Volmar Svaetichin. Förutom den fastanställda montören anlitade man endast en extra montörhjälp förutom tillfällig hjälp för körslor. Invid Karis central byggdes en ny centralställning och gamla stolpar och barrar m.m. förnyades. Den 1 januari 1923 erhöll bolaget kommunikationsministeriets resolution enligt vilken bolaget beviljats koncession på bedrivande av telefonrörelse i Karis jämte omnejd under en tid av 10 år. Förbättringsarbeten fortsatte och speciellt nämndes ledningarna till Ekenäs, vilka nu befinna sig i fullgott skick. Abonnentantalet ökade med 34. 7

12 Stabilitet nås Posten som verkställande direktör för bolaget var tydligen blåsig. Kantor K.E.Antin valdes till verkställande direktör år 1924, men efterträddes av August Wikgren redan samma år. Under de första åren stördes verksamheten av en maktkamp bland aktieägarna. Styrelsen valdes med slutna sedlar och deras sammansättning växlade starkt. Det fanns år då alla var nyvalda. Fiskars industrierna befattade sig inte alls med företaget. Erik Andersson som hade varit styrelseordförande under åren axlade ansvaret som verkställande direktör 1929 och var det sedan ända till hösten 1965, vilket innebar en ny stabilitet och möjliggjorde ett mera långsiktigt arbete inom företaget. Förbättring och sanering Förbättrings- och saneringsarbetet av ledningsnätet fortsatte i mån av resurser och behov. Telefonledningarna var ju ständigt utsatta för vädret som kunde orsaka problem. Sålunda utgjorde t.ex. isbarkbildningen ett allvarligt problem under vissa år. Vintern 1924 förorsakade den en kännbar förlust såväl i arbete som material. Sommartid var det åskan som kunde vålla problem. Och trots att ledningarna inte tog skada av de kraftiga åskvädren under sommaren 1925 inrättades dock skyddsanordningar utan dröjsmål redan under samma år. Även bolagets första jordkabel, en 200-parig kabel, som lagts under bangården i Karis 1925 fick blixtskyddsanordningar. betjänade Karis även Ekenäs med 3 ledningar, Rikscentralen med 4 ledningar, Ingå med 1 ledning, Box med 1 ledning och Pojo med 3 ledningar. År 1929 tillkom 19 nya abonnenter, men även antalet avgående abonnenter (11) var större än vanligt, vilket dels berodde på att rikstelefonen uppsatt en egen central i Barösund, dit ett antal abonnenter övergått. Det totala antalet abonnenter år 1929 var 364. Stora investeringar År 1928 blev ett år av stora investeringar. Bolaget köpte ett nytt centralbord och en tomt med hus vid Dalgatan, dit centralen flyttades från stationsbacken. Dessutom lades flera jordkablar ut. Det gamla ledningsnätet var ju synnerligast vid Köpmansgatan så stort att det var t.o.m. hindrande för trafiken och en ständig felkälla. År 1929 utlades en 488 meter lång 75-parig jordkabel för att mottaga alla från öster kommande ledningar. Genom dessa och andra anläggningar trodde man att framtiden var tryggad minst ett tiotal år framåt, men som känt har utvecklingen inom det här området varit förvånansvärt snabb och behovet av vidareutveckling visade sig vara fortlöpande. Det gamla 200-linjers bordet från Karis reparerades och överflyttades till Snappertuna, vars 60-linjers bord i sin tur överfördes till Joddböle central. Joddböles 30-linjers bord överfördes till Mjölbollsta, som hade haft ett föråldrat enkellinjers bord som inte mera kunde användas efter att dubbelledningen till Mjölbollsta blivit uppsatt. Antalet abonnenter växer stadigt Vid årsslutet 1926 började anskaffandet av ett nytt växelbord i stället för det gamla 200 nummers bordet bli aktuellt och den kraftiga ökningen på 30 abonnenter året därpå möjliggjordes endast genom en provisorisk annexanläggning till centralbordet, vilken av bolagets montör gjorts med en ringa kostnad. Ökningen av antalet abonnenter år 1928 var 36. Abonnentantalet i Karis central var 240, i Snappertuna 56, i Joddböle 32, i Mjölbollsta 13 och i Grundsjö 15. Jämte Interurbana med 4 ledningar 8

13 1930-talet Jordkablar, automatcentraler och dubbelledningar installeras År 1930 hade bolaget avslutat det första decenniet av sin verksamhet. Under bolagets första verksamhetsår var 195 apparater anslutna till bolagets centraler, 1931 hade antalet stigit till 353. Man hade nedlagt 2013 meter 60- till 200- parig jordkabel inom köpingens område. Stolpledningarna mellan centralerna hade dels omändrats till dubbla ledningar och de flesta abonnenter inom köpingsområdet hade låtit fördubbla sina enkla ledningar. Bolagets ekonomiska ställning var god. Den påbörjade omändringen att ersätta över belastade stolpledningar med jordkabel slut fördes i huvudsak under I samarbete med Lojo Telefon Ab byggdes en direkt dubbel ledning mellan Karis och Svartå centraler. Tack vare den behövde man inte mera använda inter urbana ledningar inom en och samma kommun. Den allmänna ekonomiska krisen gjorde att antalet abonnenter för första gången minskade år 1931 med åtta abonnenter. Karis Telefons första automatcentraler Automatiseringen av telefoncentraler i Finland började år 1922 då den första automatcentralen togs i bruk i Helsingfors. Karis var bland de första landsorter, där automatisering påbörjades. De gamla väggcentralerna i Mjölbollsta och Grundsjö ersattes 1932 med Siemens hel automat centraler avsedda för 23 anslutningar. Alla enkla ledningar i Karis köping blev ombytta till dubbla Mellan Snappertuna och Ekenäs upprättades en direkt ledning m 50-parig jordkabel nedlades 1938 på sträckan Karis stationsbacke Kila plan. Till Snappertuna anskaffades ett nytt växelbord av L M Ericsson med möjlighet för 80 anslutningar. Tolv ledningskorsningar över järnvägen blev ombyggda och godkända. Förnyandet och utbytandet av stolpar, söndriga isolatorer och rostiga ledningar sysselsatte personalen ständigt. Bolaget hade inte haft i större utsträckning skador förorsakade av stormar eller andra naturföreteelser, men i oktober november 1935 skadade ett av ihållande regn förorsakat ban - vallsras jordkabeln invid Billnäs bruk. I december orsakade vattenblandad snö skador på ledningarna. Med anledning av Ministeriets för kommuni kationsväsendet och allmänna arbeten yrkan var bolaget år 1933 tvunget att i Grundsjö central inmontera samtals brytare på huvudledningarna, vilka begränsade samtalstiden till 6 minuter. Trafiken genom Grundsjö central var i synnerhet på grund av anslutningen av linjen till Ingå så livlig att längre samtal inte kunde tillåtas. Staten inlöste Ekenäs telefoninrättning 1935, vars alla aktier då ägdes av L M Ericsson. Bolaget köpte år 1934 sin första bil, en begagnad paketbil av märket Chevrolet. Central huset i Karis om- och tillbyggdes Post- och telegrafstyrelsen uthyrde lokal till rikscentralen som flyttade in den 1 juni. Året därpå tog bolaget över den tekniska skötseln av rikscentralanläggningen. Från den allmänna telefonen som fanns i Karis central kunde publiken telefonera för 50 pennis grundavgift. Redan i slutet av år 1939 togs frågan om allmänna telefonkiosker till diskussion. Antalet abonnenter uppgick till 407 år I årsberättelsen för samma år kan man läsa att I slutet av året besöktes bolaget av tvänne tekniska experter från Telefon inrättningarnas i Finland Förbund, vilka efter granskning av bolagets anläggningar i avgivet utlåtande konstaterade att dessa voro väl underhållna och i gott skick, uppfyllande gällande normer och fordringar. 9

14 Krigsåren Det nittonde verksamhetsåret 1939 förflöt under gynnsamma förhållanden intill december månad, då det rådsryska angreppet på landet medförde störningar i verksamheten, i det de ryska luft marodörerna genom sina flygangrepp förorsakade ledningsbrott och tyåtföljande avbrott i telefontrafikerna. Året (1940) började under förhållanden, som icke bådade gott för verksamheten. Under det pågående kriget med Ryssland skadades ledningsnätet dagligen av de ryska flygmaskinernas kulsprutseld och bomb ardemang, men lyckligtvis skonades både centaralanläggningarna och ledningsnätet från större skadegörelse. För det mesta blevo endast luft ledningarna avskjutna. Källarvåningen i Karis central hus förstärktes för att vid hotande fara kunna erbjuda splitterskydd åt centralpersonalen. (Årsberättelser 1939 och 1940). Förnyelser fortsätter trots kriget Trots kriget, fortsatte man med förnyelser och t.ex. Mjölbollsta fick en ny automatcentral. På Post- och telegrafstyrelsens och försvarsväsendets förslag beslöts att gemensamt med dessa lägga jordkablar från centralen i Karis till Berghäll i Billnäs, där staten inrättade en riksreservcentral i Billnäs Ab:s skyddsrum. Arbetet slutfördes sommaren 1941och kapaciteten i Karis centralbord hade igen blivit utnyttjad år 1941, så man beställde ett annexbord med 18 samtida förbindelsemöjligheter, men p.g.a. kriget levererades detta först i juli Under åren ökade antalet abonnenter med 118. Bolaget erhöll gratis ett antal anslutningar till sitt förfogande. De i Karis och omnejd förekomna bombfällningarna och beskjutningarna förorsakade inga större skador på bolagets anläggningar. Brist på arbetskraft och material vållade dock problem under krigsåren och försvårade bl.a. stolpledningarnas underhållsprogram. Under vintrarna 1942 och 1944 orsakade blidsnö, stark vind och snöfall problem och därmed störningar och trafikavbrott. Personalen i Karis central uppgick år 1942 till 10 personer (en föreståndarinna, fem telefonister, 2 extra hjälp och 2 montörer). År 1944 hade centralen tolv heltids- och två deltidsanställda. Ministeriet för allmänna arbeten och kommunikationsmedel uppsade år 1943 Hangö Telefonandelslagets koncession p.g.a. militära och försvarsanledningar. Fastighetsaktiebolaget Centralgatan 67 grundas I början av året 1943 bildades Fastighetsaktiebolaget Centralgatan 67 med avsikt att inköpa Karis Telefonaktiebolags fastighet för att på ett ändamålsenligare sätt utnyttja fastighetens stora tomtutrymme. Året 1945 präglades av de mest labila förhållanden under bolagets existens. Alla nummeranslutningarna i Karis centralbord var utnyttjade, varför man kunde motta nya abonnenter endast i samma mån som gamla abonnenter avgick. Den kraftiga inflationen tvingade bolaget att höja avgifterna med sammanlagt ca 120 %. Frågan om automatiseringen av Karis huvudcentral togs första gången till diskussion. 10

15 Återuppbyggnad Bättre tillgång på arbetskraft och även material möjliggjorde igen reparationsarbeten; centralbordet i Karis kunde utökas med ett tjugotal nya nummer. Man beställde ett annexbord med en expeditions plats för att därigenom dels öka anslutningsmöjligheten till centralen och dels för att göra expedieringen snabbare. Leveransen skedde 1948, men p.g.a. att leverantören inte kunde tillhandahålla en montör, kunde den tas i bruk först Förutom alla förbindelser till rikscenralen och alla från andra centraler inkommande samtal expedierades år 1946 från Karis central lokala och samtal till övriga centraler med direkt förbindelse från Karis. För expediering av interurbana samtal till Helsinfors hade Karis tre linjer, som tydligen inte räckte till, vilket framkommer i en artikel i Västra Nyland den 18 augusti 1946 Det är för bedrövligt med riksen, det vet envar som vill telefonera till Helsingfors eller ännu längre bort. En statstjänsteman i Ekenäs väntade tre dagar på ett tjänstesamtal till sitt ämbetsverk...det är verkligen sant, säger ingenjör Helenius, att man får vänta länge på samtalen från Ekenäs, och kanske ännu mera från Karis efter vad det sägs därifrån, till Helsingfors. Förhållandena normaliseras Ständiga lönejusteringar för både centralpersonal och teknisk personal präglade starkt året 1947, trots detta visade resultatet ett litet överskott. Ca 2500 meter jordkablar nedlades. Förhållandena började normaliseras 1948 gällande både arbetskraft och material och året därpå var tillgången på telefonmaterial jämförbar med situationen före världskriget. Det nya centralbordet i Karis togs i bruk 1949, så att abonnenterna på dagen betjänades av fyra telefonister samtidigt. Karis Telefon 30 år Telefonen blev vanligare än man förusett och före automatiseringen var nummerbrist ett ständigt återkommande problem. Antalet abonnenter hade under 30 år mer än tredubblats, från 195 i början av verksamheten till 664 år Under det första verksamhetsåret steg årsavgifterna till mk, medan man 1950 uppbar mk i årsavgifter. Under årens lopp hade meter jordkabel nedlagts och 1020 meter luftkabel uppsatts. Mellan Karis och Snappertuna centraler uppsattes en tredje dubbelledning. Karis central expedierade år lokala samtal och samtal till bolagets övriga centraler. Platsbrist i centralbordet hindrade ökning av abonnentantalet igen 1951 och arbetet med utvidgningen av centralbordet med 100 nummer påbörjades Frågan om automatiseringen blev aktuell igen, eftersom man räknade att dessa 100 nummer skulle räcka högst för tre år. Automatisering De 100 nya numren togs i bruk 1953 och största årsanslutningen under bolagets verksamhet skedde; 47 abonnenter. Kabel köptes för mk och en avsevärd utbyggnad av kabelnätet utfördes. Några styrelsemedlemmar besökte Lojo Telefonaktiebolag för att orientera sig i den i Lojo pågående automatiseringen. Också Telefoninrättningarnas Förbund besöktes för att rådgöra om automatiseringen i Karis. Saken diskuterades även med post- och 11

16 Telefonister vid centralen i Karis, telegrafstyrelsen, där man ställde sig välvilligt till saken, men framhöll, att statsverket även var intresserat av Karis Telefon och var villig att som ett alternativ göra anbud på inlösen av bolagets telefonanläggningar åt staten. Telefonandelslaget i Pojo övergick i statens ägo år ett expertutlåtande om frågan. Som ett alternativ till automatisering i egen regi diskuterades överlåtelsen av hela anläggningen till staten. Samtalstrafiken från Snappertuna till Ekenäs övergick helt till staten Nytt rekord med nya anslutningar gjordes med 55 abonnenter. Automatiseringsfrågan sysselsatte styrelsen även Anbud på automatisering införskaffades av sju leverantörer och dessutom gav professor J.Jauhiainen 12

17 Karis Telefon fortsätter som ett självständigt företag Det viktigaste beslutet år 1955 var att fortsätta bolagets verksamhet som ett självständigt företag istället för att överlåta den åt statsverket (bolagsstämma ). På det sättet ville man garantera den snabbaste automatiseringen och lätt övergång till automatdrift med för abonnenterna förmånliga tariffer. Automatisering påbörjas Kontrakt med företaget L M Ericsson Ab gjordes om leverans och montage av automatcentraler till Karis och Joddböle samt nya automatcentraler till Mjölbollsta och Grundsjö till ett pris av mk. Leveransen beräknades ske sommaren Investeringen finansierades med ett lån om mk och med att aktiekapitalet höjdes år 1956 från mk till mk. 50 nya abonnenter anslöt sig och de närmaste åren därpå var det igen brist på lediga nummer. Bolagets styrelse överenskom år 1956 med Fastighets aktiebolaget Centralgatan 67 att fastighetsbolaget skulle uppföra ett centralhus på tomten. Bygget kom i gång i november och uppfördes enligt ritningar av arkitekt Lars Rejström. Även ombyggnaden av ledningsnätet påbörjades. P.g.a. förseningar kunde montagearbetet på automatanläggningen i huvudcentralen i Karis påbörjas först den 16 september I Joddböle, Mjölbollsta och Grundsjö uppfördes nya centralhus för automatanläggningarna. Samtliga centrallinjer mellan Karis och dessa centraler ombyggdes helt. Snappertuna fick ännu vänta på sin tur. Aktiekapitalet ökades till 25 milj. mark. Brandalarmet som tidigare skötts av telefonister omorganiserades i och med automatiseringen och alarmutrustning anskaffades till Karis köping samt Joddböle och Mjölbollsta i landskommunen på kommunernas bekostnad. Automatcentralen togs i bruk 1958 Montaget av automatcentralanläggningen i Karis blev färdigt i början av september Den 7 september upphörde den manuella samtalsförmedlingen i Karis, Joddböle, Mjölbollsta och Grundsjö. Som första ort inom Ekenäs nätgrupp, som bestod av Ekenäs, Hangö och Karis med omnejder, fick Karis genast vid automatiseringen abonnentstyrd trafik till Helsingfors. Ombyggnaden av ledningsnätet i Snappertuna fortgick under år 1959 och även ett centralhus uppfördes. I Åminnefors togs en automatcentral för 60 abonnenter i drift. Automatisering fullbordades med Snappertuna den 17 mars Bolaget ingick med Helsingfors Telefonförening, som ägde Ingå telefonnät, en överenskommelse om gemensam tvärtrafik även mellan Ingå och Karis, varigenom samtalsavgifterna mellan dessa centraler sjönk väsentligt, då samtalen inte mera behövde expedieras av rikstelefonen via Helsingfors. Till följd av automatiseringen blev elva telefonister entledigade och av dem fem pensionerade på grund av deras ålder och antal tjänsteår, som varierade mellan 30 och 44 år. 13

18 1960-talet Koncessionsområdet växer Post- och telegrafstyrelsen tillhöriga Barösund och Fagervik telefoncentraler anslöts i början av år 1962 till Karis Telefon aktiebolags central i Karis köping. Året därpå övertog Karis Telefon telefon koncession för Fiskars centralområde av Oy Fiskars Ab, vilket förutsatte att verksamhets området skulle automatiseras. Då Post- och telegraf styrelsen bekräftat denna överföring beställdes en automatcentral för 180 abonnenter. Två år senare hade lednings nätet i Fiskars förnyats och telefontrafiken i bruket blev automatiserad. Verkställande direktören sedan år 1929, Erik Andersson efterträddes av ingenjör Ilmari Wasama. Han hade varit anställd sedan 1956 som teknisk ledare och började som verkställande direktör samt fortsatte som teknisk ledare den 1 oktober Wasama avgick med pension efter 27 år på denna post, men fortsatte ännu därefter i bolaget som styrelsemedlem. Automatisk tvärtrafik Automatisk tvärtrafik mellan Ingå Karis och Karis Virkby upprättades 1961 och följande år mellan Karis och Ekenäs knutgrupper. I årsberättelsen räknar man nu efter automatiseringen antalet debiteringsimpulser istället för antalet förmedlade samtal. Som bland de första i landet fick Karis köping år 1961 tre telefonkiosker, från vilka allmänheten hade möjlighet att dygnet runt ringa automatiskt såväl lokala som fjärrsamtal. Billnäs och Åminnefors fick telefonkiosker med automattelefoner några år senare. Kabelarbeten Bolagets första pupiniserade kabel nedlades år 1964 mellan Fiskars och Åminnefors. Under år 1966 var jämförelsevis stora utvidgningar av jordkabelnätet i Karis nödvändiga, emedan parkapaciteten i flera huvudriktningar var så gott som helt utnyttjad. Bl.a. nedlades en 200-parig kabel mellan centralen och järnvägsstationen. Totalt anslöts 460 nya kabelpar till Karis central. För första gången under bolagets historia nedlades år 1968 kabelkanaler på vissa sträckor i köpingens centrum, för att man vid framtida utökningar skulle kunna undvika förnyad uppgrävning av gator och trottoarer. Sammanlagt nedlades 1500 m kanalrör av plast. Nummerkapacitet år 1967 Trots det strama läget på penningmarknaden och det försämrade sysselsättningsläget utvecklades bolagets verksamhet på ett rätt tillfredsställande sätt under år Jämfört med föregående år kunde en tydlig nedgång konstateras i trafiken från de egentliga affärstelefonerna. Trafiken från de privata telefonerna ökade däremot i stort sett lika mycket som under föregående år. Den första formen av idag flertaliga servicetjänster var tidgivningsanläggningen. Den togs i Karis Telefon i bruk i slutet av år 1966 och anlitades redan under år 1967 ca gånger. År 1975 kom den finskspråkiga tidgivningstjänsten. Av inkasserade samtalsavgifter erlades 64,1 procent till post- och telegrafstyrelsen. Telefontrafiken uppgick år 1968 till sammanlagt minuter (nätgrupps- och lokaltrafik min, fjärrtrafik min). Tidgivningsanläggningen anlitades gånger. 14

19 En aktieanslutning kostade 860 mk och en hyresanslutning 350 mk. Årsavgiften var för aktieanslutning 56 mk och för hyresanslutning 112 mk. Lokal- och knut grupps tariffen var 3,3 p / min. samt nätgruppsoch tvärtrafiktariffen 7,5 p / min. Nummerkapacitet år 1967 Central nummerkapacitet i bruk Karis Snappertuna Joddböle Mjölbolsta Grundsjö Åminnefors Fiskars Fusion med Fastighetsbolaget Under året 1968 verkställdes fusion av Fastighetsaktiebolaget Centralgatan 67 med Karis Telefonaktiebolag och följande fast egendom övergick i bolagets ägo: - Tomt nr 1 i kvarter nr 9 av Karis köping, 1841 m 2 - Central- och bostadsbyggnad av sten 1835 m 3, byggnadsår Kontors- och bostadsbyggnad av trä 624 m 3, byggnadsår 1936 (ren.1963) - Uthusbyggnad av trä 50 m 3. Sedan tidigare ägde bolaget åtta stycken centralbyggnader av trä, sammanlagt 274 m 3. Summa Ericssons telefoner från början av 1970-talet. (Bild: Finnet-förbund rf) 15

20 1970-talet Karis Telefon 50 år År 1970 kunde bolaget fira sin halvsekel långa existens. Under den första hälften av decenniet fortsatte efterfrågan på nyanslutningar rätt livligt, men 1975 började en tydlig avmattning. Telefontrafiken började öka igen 1979, medan efterfrågan på nya telefonanslutningar fortfarande var låg. Den prisreglering, som varit i kraft ända sedan 1968, mildrades under 1973, vilket gjorde det möjligt för telefoninrättningarna att genomföra vissa nödvändiga höjningar av tarifferna. Den kraftiga inflationen och de våldsamt stegrade priserna på råvaror ledde för telefonbranschens del till att materialpriserna steg med i genomsnitt 40 procent under året Trots en viss allmän konjunkturnedgång var den ekonomiska aktiviteten inom bolagets verksamhetsområde fortfarande hög. Speciellt kraftig var byggnadssektorn, vilket resulterade i en rätt så stor inflyttning till köpingen. Telefontrafiken ökade betydligt år 1974 och efterfrågan på nya anslutningar var stor. Brist på arbetskraft betydde förlängningar i leveranstider. Lågkonjunktur Lågkonjunkturen i landet år 1975 återspeglades för Karis Telefons del i en svag efterfrågan på nya telefonanslutningar till handeln och industrin. Den fortgående kraftiga inflationen förorsakade ett sådant kostnadstryck hos landets telefoninrättningar, att de flesta av dem var tvungna att genomföra höjningar av sina tariffer i den utsträckning, som den rådande prisregleringen medgav. Efter det prisstopp, som var i kraft under tiden , följde Näringsstyrelsen en mycket restriktiv linje vid beviljandet av prisförhöjningar, vilket resulterade i en ytterligare eftersläpning av telefonavgifterna i förhållande till den allmänna kostnadsnivån. På grund av det ytterst strama läget på penningmarknaden var bolaget tvunget att uppskjuta vissa byggnadsinvesteringar. Automatiska utlandssamtal I april 1970 övergick bolaget till datoriserad fakturering av telefonavgifterna. Den 14 oktober 1975 blev det möjligt för bolagets abonnenter att ringa automatiska utlandssamtal. Det första datamodemet på bolagets område togs i drift i Åminnefors samma år och fem år senare var antalet datamodem tolv. Ett internt radiotelefonsystem togs i bruk I systemet ingick, förutom radiotelefoner i bilarna, även bärbara radiotelefoner och personsökare bl.a. för alarmering av dejourer. Den tidigare nämnda tendensen hos antalet nya anslutningar på 1970-talet kommer fram i följande siffror: 1970; 1928 anslutningar, 1975; 3222 anslutningar och 1979; 3876 anslutningar. År 1976 anlitades den finskspråkiga tidgivningsanläggningen gånger och den svenskspråkiga ggr. Antalet debiteringsimpulser år 1979 à 20 penni var sammanlagt st. (28,9% nätgrupps- och lokaltrafik, 14,4% nätgruppsersättning för automatisk fjärrtrafik och 56,7% automatisk fjärrtrafik/statens andel). Abonnentantalet i Karis hade sedan 1958 ökat så mycket, att utrymme för större utökningar ej mera fanns i centralbyggnaden. I slutet av år 1971 påbörjades därför arbetena på en tillbyggnad under gårdsplanen. Tillbyggnaden utfördes som ett anläggningsskydd av klass C. År 1974 togs i Karis en större utökning av centralen i drift i det nya anläggningsskyddet. Lager- och servicebyggnaden i Bäljars blev färdig Följande år inköpte bolaget av Karis stad en bredvidliggande tomt. Efter sammanslagning av de båda tomterna omfattar lagertomten 9600 m 2. 16

21 1980-talet Digitalisering År 1984 togs ett digitalt centralsystem av typ AXE i drift. Utrustningen omfattade ett digitalt gruppväljarsteg och ett abonnentsteg för 1024 abonnenter i huvudcentralen i Karis samt utrustning för 384 abonnenter var i Fiskars, Åminnefors och Snappertuna centraler. Den första digitala abonnent växeln och tillika den första genomvals växeln på bolagets verksamhetsområde togs i drift år Centralerna i Mjölbollsta och Joddböle digitaliserades år Karis central utökades med digital central utrustning för 2048 abonnenter år Samma år digitaliserades centralerna i Höstnäs och Grundsjö. Bolaget hade därmed sina samtliga ändcentraler digitaliserade. Under den första hälften av år 1980 installerades i Karis central utrustning för knappsatstelefoner med tonfrekvensval. Samtidigt gick bolaget in för att tillhandahålla knappsatstelefoner med impulsval för de abonnenter, som var anslutna till bolagets övriga centraler. PCM-system togs i bruk på tvärförbindel serna mellan Karis och Ingå I början av 1980-talet minskade såväl antalet nya telefonanslutningar som apparater anslutna till abonnentväxlar. Däremot växte antalet av till bolagets nät kopplade data över föringsmodem under 1980-talet från tolv till 168. Abonnentantalet i decenniets slut 1989 var Vid början av år 1984 belades teletjänsterna med omsättningsskatt, vilket ökade abonnenternas telefonkostnader med drygt 19%. Bolagets kontor kunde flytta in i de nya utrymmena vid Dalgatan år Byggnaden innehåller förutom bolagets kontorsutrymmen bl.a. fyra bostäder, två affärslokaler, centralutrymme, garage och sociala utrymmen. Karis TV Ab grundas Karis Telefon beslöt i början av år 1983 att utvidga sin verksamhet att omfatta också storcentralantennsystemet. Tre år senare anslöts de första bostäderna till storcentralantennätet. Programutbudet omfattade åtta tv-kanaler. Antalet anslutna hushåll var 522 vid årsslutet 1988 och två år senare ca På initiativ av bolaget bildades den ett kabeltelevisionsbolag i Karis, vars huvudsakliga uppgift var att idka programverksamhet. Stiftare av detta bolag, Karis TV Ab, var Karis Telefon Ab, Karis stad, Ekenäs Tryckeri Aktiebolag, Oy Karjaan Seutu och Lohjan Sanomalehti- ja Kirjapaino Oy. Den 19 maj 1989 inleddes lokala kabel-tv-sändningar i Karis. År 1990 genomfördes regelbundna sändningar en gång per vecka med undantag av sommarmånaderna. Dessutom genomfördes direktsändningar från stadsfullmäktiges möten samt från Karis kyrka och referat från handbollsmatcher. Ny telelag Ur telepolitisk och teknisk synpunkt kan året 1987 betecknas som synnerligen betydelsefullt. Redan i slutet av 1970-talet blev de s.k. nya teletjänsterna orsaken till intressekonflikter mellan den privata och den offentliga telesektorn. Post- och telegrafstyrelsen ansåg t.ex. att telefaxen måste räknas hörande under telegrafförordningen (1919). De privata telefoninrättningarna borde som följd därav av staten ansöka om tillstånd för telefaxapparater. Hos privata telefoninrättningar betraktade man de nya teletjänsterna som en del av modern telefonverksamhet och ansåg staten hindra utvecklingen och den fria konkurrensen. Denna konflikt gav upphov till att arbetet med att ersätta det nästan hundraåriga telefonmanifestet från år 1886 med ny lagstiftning inleddes. 17