Ålderspensionssystemets administrationskostnader

Transkript

1 Svar på regeringsuppdrag 1 (14) Socialdepartementet Stockholm Ålderspensionssystemets administrationskostnader Försäkringskassan har i regleringsbrevet för 2006 fått följande uppdrag. Försäkringskassan skall så långt det är möjligt dela upp de administrativa kostnaderna för ålderspensionen på olika delar av regelsystemet i syfte att identifiera delar av regelsystemet som är särskilt kostsamma i förhållande till dess värde. Försäkringskassan kan utifrån resultatet av denna värdering föreslå justeringar av pensionsreglerna som medför minskade administrativa kostnader. En konsekvensbeskrivning av sådana förslag skall redovisas. En övergripande och väsentlig utgångspunkt i fråga om förslag till justeringar är att pensionsreformens grundläggande principer ligger fast. Försäkringskassan har fått anstånd att redovisa detta uppdrag till den 2 maj Sammanfattning Försäkringskassans kostnader för att administrera inkomstgrundad ålderspension var som högst år 2002 och har därefter sjunkit varje år. Försäkringskassan bedömer att kostnaderna även framgent kommer att sjunka. Genom prognosmissar har dock ersättningen från AP-fonderna ökat varje år fram till år Det kan ge intryck av att Försäkringskassans kostnadsutveckling och kostnadsnivå har varit mer ofördelaktig än vad som varit fallet. Försäkringskassans huvudsakliga bedömning är att i de flesta avseenden är hanteringen av de i många fall komplicerade reglerna i ålderspensionssystemet helt automatiserade så att en förenkling av regelverket inte skulle medföra så stora administrativa besparingar att det av kostnadsskäl är motiverat att göra förenklingarna. För att möjliggöra fortsatta kostnadsminskningar bör i stället regelverket förändras så lite som möjligt. De komplicerade regler som i dag finns medför att förändringar i regelsystemet även mindre förenklingar blir förhållandevis dyra att genomföra. Wimi 2005 FK90010_003_G Denna rapports huvudsakliga slutsats är att när en kostnadsdrivande regel väl införlivats i en långt drivet automatiserad informationsbehandling så är det vanligen för sent att åstadkomma kostnadsminskningar genom att förenkla regelsystemet. Denna slutsats har gjort att myndigheten nu arbetar med att utar-

2 Svar på regeringsuppdrag 2 (14) beta en metod för att snabbt skatta den administrativa kostnaden av regelförändringar. Om det arbetet blir framgångsrikt kommer Försäkringskassan tidigare och med bättre precision än tidigare kunna beskriva för regering och riksdag, innan beslut om en lagändring fattas. Vad ändringen kostar att implementera och vad den långsiktiga administrativa kostnaden blir för samhället. I rapporten redovisas ett litet antal förslag till regeländringar i syfte att förenkla och förbilliga administrationen. Utöver dessa har ett antal större ändringar diskuterats inom myndigheten. För att besluta om dessa idéer ska genomföras eller inte kräves ett mer omfattande utredningsarbete varför Försäkringskassan önskar här en dialog med regeringen om en vidare analys ska ske. Pensionssystemets värde för de försäkrade bestäms till stor del av vilken tilltro dessa har till systemet vilket i sin tur bl.a. beror på reglernas stabilitet. Den stora politiska enighet som råder om det reformerade pensionssystemet är därför sannolikt av betydande ekonomiskt värde. Bland annat av detta skäl anser Försäkringskassan det vara ytterst angeläget att eventuella förenklingar i reglerna beslutas i enighet av de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Bakgrund Utvecklingen av Försäkringskassans, före 2005 Försäkringskassans och RFV:s, kostnader för att administrera det inkomstgrundade ålderspensionssystemet åren 2002 till 2006 framgår av tabell 1. Tabellen visar att kostnaden var som högst år 2002, den uppgick det året till 861 miljoner kronor. Kostnaderna har därefter sjunkit varje år även i nominella termer och hade år 2006 sjunkit med mer än 25 procent till 634 miljoner kronor. Försäkringskassan bedömer att kostnadsminskningen kommer att fortsätta vilket bl.a. har redovisats i myndighetens underlag till Pensionsadministrationsutredningen. Försäkringskassans inledda förändringsarbete bör göra det möjligt att något underskrida de bedömningar som gjordes till Pensionsadministrationsutredningen. Tabell 1. Försäkringskassans kostnad m.m. för inkomstgrundad ålderspension Tusen kronor Ingående balans Ersättning AP-fonderna * Kostnadsutfall Över-/underskott Utgående balans * Äskad men ännu ej beslutad. Både i Försäkringskassans ekonomiska redovisning och budgetering tas hänsyn till att administrationen av inkomstgrundad ålderspension är ett eget resultatområde. Det innebär att intäkter och samtliga kostnader för resultatområdet särredovisas och att över- och underskott regleras. Reglering av över- och underskott sker genom avräkning mot begäran om ersättning från AP-fonderna för kommande år.

3 Svar på regeringsuppdrag 3 (14) Genom att kostnaderna kraftigt underskattades 2002 och även underskattades något 2003, samt därefter har överskattats, har ersättningen från AP-fonderna följt ett annat förlopp än kostnadsutfallet. Prognosmissarna har varit exceptionellt stora. Förklaringen till dessa är bl.a. att pensionsreformen medförde mycket stora insatser vars kostnader var svåra att bedöma. Totalt sett för pensionssystemet och pensionsspararna innebär dock dessa felbedömningar i princip ingenting eftersom pensionsverksamheten är ett eget resultatområde vars över- och underskott regleras i efterhand. Prognosmissarna medför dock den olägenheten att den beslutade ersättningen från AP-fonderna steg ända fram till år 2005, och då uppgick till hela 910 miljoner kronor. Det är lätt, nästan naturligt, att anta att den beslutade ersättningen från APfonden motsvarar Försäkringskassans kostnad för att administrera inkomstgrundad ålderspension. I pensionssystemets årsredovisning benämns också den ersättning som regeringen beslutat att Försäkringskassan får från AP-fonden för administrationskostnad. I det redovisningssammanhanget är det dock naturligt att betrakta det avgiftsuttag som görs i kronor för att finansiera administrationen som pensionssystemets administrationskostnad även i övriga avseenden följer pensionssystemets årsredovisning en kontantprincip. Försäkringskassan ska dock till Pensionssystemets årsredovisning 2007 överväga om not 4 i redovisningen bör kompletteras med information liknande den i tabell 1. Det informationsproblem som uppstår genom att administrationskostnaden ett enskilt år kan skilja sig från den ersättning Försäkringskassan får från APfonden det året bör hur som helst minska framgent. Eftersom systemet nu är i ett förvaltningsskede kommer inte prognosmissarna att vara så stora. Informationsproblemet ökar ytterligare något genom att Försäkringskassans kostnader endast utgör en andel av de kostnader som finns för att administrera den inkomstgrundade ålderspensionen. Vidare har administrationen två finansieringskällor; AP-fonden och premiepensionsfonderna. I tabell 2 redovisas övriga myndigheters kostnader för deras bidrag till olika delar av denna verksamhet samt deras finansiering.

4 Svar på regeringsuppdrag 4 (14) Tabell 2. Beslutad ersättning från Allmänna pensionsfonderna och PPM Tusen kronor Försäkringskassan* Skatteverket** Kronofogdemyndigheten Statens Pensionsverk KPA Pension AB Konjunkturinstitutet S:a försäkringsadministration Varav ersättning från PPM Varav ersättning från AP-fonderna * För åren redovisas summan av ersättningen till RFV och de allmänna försäkringskassorna. ** År 2006 hade Skatteverket en exceptionellt hög kostnad för sin PGI-verksamhet, detta till följd av brister i sin beräkningsmodell. Tabell 2 belyser på sätt och vis det informationsproblem som uppstår genom att ersättningen från AP-fonderna skiljer sig åt från Försäkringskassans kostnader. Det förefaller i en sådan här sammanställning rimligt att summera avgiftsuttaget ur AP-fonderna med fondernas administrationskostnader. Eftersom Försäkringskassans årliga kostnad skiljer sig så pass mycket från samma års avgiftsuttag fås lätt en felaktig bild också av den totala kostnadsutvecklingen. Fr.o.m får Försäkringskassan och Skatteverket även ersättning från PPM. Den del av dessa myndigheters ersättning i tabell 2 som kommer från PPM redovisas i tabell 3. Tabell 3. Specifikation av PPM:s ersättning Tusen kronor Försäkringskassan Skatteverket Kronofogdemyndigheten Summa Möjligen kan det hävdas att den mer relevanta kostnadsutvecklingen är den som de försäkrade tvingas bära totalt sett för den allmänna inkomstgrundade ålderspensionen. I så fall måste även AP-fondförvaltarnas och premiepensionsfondförvaltarnas kostnader beaktas. I tabell 4 finns en sådan redovisning. Observera att här redovisas Försäkringskassans faktiska resursförbrukning, den som anges i Tabell 1 som Kostnadsutfall, inte den ersättning som Försäkringskassan fått från AP-fonden. I tabell 4 har även AP-fondernas och premiepensionsfondernas nettoredovisade kostnader tagits med. I och med att Första-Fjärde AP-fonden övergick till en ökad andel nettoredovisning av sina kostnader år 2005 är kostnaderna från och

5 Svar på regeringsuppdrag 5 (14) med det året inte jämförbara med de tidigare årens. I pensionssystemets årsredovisning finns fr.o.m. år 2005 en beskrivning av AP-fondernas netto- och bruttoredovisade kostnader. Tabell 4. Total kostnad för administration och fondförvaltning i det allmänna inkomstgrundade ålderspensionssystemet Tusen kronor Försäkringskassan* PPM** Skatteverket m.fl AP-fonder brutto PPM-fonder brutto 0 0 S:a bruttoredovisade kostnader AP-fonder netto PPM-fonder netto S:a brutto- + nettoredovisade kostnader *Observera att beloppet avser kostnadsutfall för Försäkringskassan och inte den ersättning myndigheten fått från AP-fonderna och PPM. Såldes skiljer sig beloppet från det som redovisas bl.a. i Pensionssystemets årsredovisning. ** Exklusive PPM:s ersättning till Försäkringskassan och Skatteverket Av tabell 4 framgår att Försäkringskassans andel av pensionsspararnas bruttoredovisade kostnader uppgick till 28 procent år 2006, och till 13 procent av summan av brutto- och nettoredovisade kostnader. Andelen torde sjunka framgent. Myndighetens slutsats av detta är dels att Försäkringskassan måste fortsätta att effektivisera och därigenom förbilliga sin produktion, dels att Försäkringskassan kan och bör skapa värde för sina kunder genom att, så långt det är möjligt, bidra till att andra aktörer i det allmänna ålderspensionssystemet blir billigare. Vad Försäkringskassan gjort och gör i syfte att nå dessa mål beskrivs helt kortfattat i rapportens sista avsnitt. Uppdraget Redan under de tidiga förberedelserna med denna rapport stod det klart att den kostnadsdrivande komplexiteten i reglerna till övervägande del redan tagits genom omfattande IT-investeringar och att det är, bl.a. på grund av denna komplexitet, dyrt att bygga om systemen även för att göra dem enklare. Detta ledde till slutsatsen att Försäkringskassan skulle ha svårt att identifiera delar av regelsystemet som är särskilt kostsamma i förhållande till deras värde. Inte beroende på att det inte finns sådana regler utan beroende på att kostnaden till stor del redan tagits och för att det kostar att nu göra sig av med dem. Flertalet av de förenklingsförslag som kom fram i arbetet med uppdraget är av sådan genomgripande karaktär att de väcker principiella frågor och det är osäkert huruvida de ryms inom regeringsuppdragets formulering En övergripande och väsentlig utgångspunkt i fråga om förslag till justeringar är att pensionsreformens grundläggande principer ligger fast. Här önskar Försäkringskassan ha en dialog och presentera de identifierade förslagen, före det att resur-

6 Svar på regeringsuppdrag 6 (14) ser avsätts till att närmare analysera effekterna, i form av påverkan på administrationskostnader och försäkringskostnader samt individeffekter. De förenklingsförslag som redovisas nedan är sådana som bedöms ge positiva effekter antingen i form av minskade kostnader för administrationen eller förslag som förenklar hanteringen. Den tidiga slutsatsen att det i de flesta fall nu är för sent att göra sig av med regler som hade höga kostnader, åtminstone vid deras införande, samtidigt som deras värde för de försäkrade kan bedömas som ringa eller t.o.m. negativa gjorde att Försäkringskassan beslutade att söka ta fram en modell för att estimera kostnader för såväl IT-utveckling, IT-förvaltning samt handläggning vid lagändringar. Företaget Mapsec, med konsulterna Per Molander och Allan Gustavsson, gavs uppdraget att i samarbete med Försäkringskassan ta fram denna modell. Arbetet bedöms vara slutfört i maj i år. Modellen bygger på en arbetsmetod i form av ett antal analyssteg som ska gås igenom för att ta fram en bedömning av vilka additionella administrativa kostnader som kan förväntas följa av en regelförändring. Modellen gör det möjligt att ta fram en lista på kostnadsdrivande faktorer/parametrar som bör beaktas i analysen av vad en lagändring kostar att implementera samt skattningar av de olika parametrarnas effekt på totalkostnaden (koefficienter) baserade på faktiskt implementerade regelförändringar. Modellen utnyttjar matematiska funktioner av den resulterande programkoden i tidigare genomförda regelförändringar inom pensions- och socialförsäkringssystemen. Vid framtagandet av modellen har man sett på fyra regelförändringar inom socialförsäkringen som skett under de senaste åren för att ha dessa som utgångspunkt. Dessa är: Delat barnbidrag, vilande sjuk- och aktivitetsersättning vid studier, förändrade regler för barnår för adoptivföräldrar samt överföring av pensionsrättigheter till EG. Hur väl denna modell kommer att fungera återstår naturligtvis att se. Myndighetens förhoppning är att den skall bidra till att öka kvalitén i de ofta snabba svar Försäkringskassan måste ge regeringen när det gäller frågor om kostnaden för mer eller mindre specificerade lagändringar. Behovet av en tillförlitlig, så långt det nu är möjligt, beräkningsmetod framgick särskilt tydligt i den process som föregick beslutet om utökad barnårsrätt för adoptivbarn. En regelförändring som enligt Försäkringskassans mening inte hade en rimlig avvägning mellan kostnader/komplexitet och nytta för de försäkrade. Förenklingsförslag som medför minskade administrationskostnader 1. Ändrad småbeloppshantering Ändrad småbeloppshantering, 12 kap. 5 LIP första stycket säger att om den årsvisa pensionen uppgår till högst 2 400:- ska denna betalas ut en eller två

7 Svar på regeringsuppdrag 7 (14) gånger per år. Denna beloppsgräns har varit fast sedan lagen trädde i kraft Det finns nu behov av att denna beloppsgräns höjs. Ett önskemål är också att det ska kunna gå att årligen ändra beloppsgränsen genom en föreskrift. En möjlighet kan vara att knyta beloppsgränsen till indexeringen. För många som är utomlands bosatta är en pensionsutbetalning också förenad med kostnader för utbetalning hos den utländska banken. Försäkringskassan avser inkomma med ett förslag till lagändring. Försäkringskassan har också analyserat om det skulle vara en möjlighet att betala ut ett engångsbelopp av pensionen om den årsvisa utbetalningen skulle visa sig vara mycket liten. Vi har dock funnit att detta inte är något bra alternativ. 2. Avvisa för tidigt inkomna ansökningar Skapa en föreskrift/förordning som gör det möjligt att avvisa för tidigt inkomna ansökningar om pension. Idag förekommer det i vissa fall att en pensionssökande skickar in ansökan om pension flera år innan den begärda uttagstidpunkten. Försäkringskassan måste då ligga på ansökan och bevaka att den beviljas i rätt tid. Ett analysarbete tillsammans med PPM har inletts i syfte att ta fram en föreskrift eller om det bedöms nödvändigt, ge förslag på en förändrad förordning så att allt för tidigt inkomma ansökningar ska kunna avvisas. 3. Ansökan om vårdår framåt i tiden Slopa möjligheten att ansöka om vårdår framåt i tiden. De senaste åren har Försäkringskassan inte mottagit någon enda ansökan om att tillgodoräknas vårdår. Här ser vi att det skulle vara en fördel om denna möjlighet tas bort, främst gäller detta informationsmässigt. Sannolikt kommer det inte att finnas några personer som kommer att vara berättigade till vårdår framåt i tiden då vårdåren påverkar tilläggspensionen vilken endast de som är födda 1953 och tidigare är berättigade till. 4. Sjätte AP-fonden Sjätte AP-fonden utgör en olycklig oregelbundenhet i inkomstpensionssystemet. Fonden varken tillförs några avgifter eller har någon skyldighet eller ens möjlighet att finansiera några pensioner. Tillgångarnas inräknande i ålderspensionssystemets tillgångssida är därför helt ologisk. Att eliminera denna oregelbundenhet är vikigt bl.a. för att öka pensionssystemets logik. Överförs fonden till staten från pensionssystemet skall det naturligtvis betraktas som en avbetalning på den skuld som pensionssystemet kan anses ha till statsbudgeten. Skulle AP-fonden överföras till staten innebär det en marginell försämring av inkomstpensionens balanstal. Utan Sjätte AP-fonden hade balanstalet för 2008 minskat från 1,0149 till 1,0123. Ytterligare en fördel med detta förslag är att det skulle kunna minska systemets kostnader. Sjätte AP-fondens förvaltningskostnader uppgår årligen till cirka

8 Svar på regeringsuppdrag 8 (14) 330 miljoner om både de interna som de externa förvaltningskostnaderna summeras. Identifierade förenklingsmöjligheter som inte medför minskade administrationskostnader 1. Administrationen av Statliga ålderspensionsavgifter och ålderspensionsavgifter Bakgrund statliga ålderspensionsavgifter Statliga ålderspensionsavgifter (SÅP-avgifter) betalas av staten för pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar (avgift 10,21 %) och för pensionsgrundande belopp (PGB) och inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning (avgift 18,5 %). I förordning (1998:1512) om statliga ålderspensionsavgifter och i lag (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift framgår de myndigheter som ska betala statlig ålderspensionsavgift. Myndigheterna betalar in preliminära avgifter till Försäkringskassan under det år som avgiften avser (2005) 1. De preliminära avgifterna har bestämts av regeringen året före (2004). Försäkringskassan fördelar de inbetalda avgifterna mellan Riksgäldskontoret (RGK) och Första - Fjärde AP-fonderna enligt de andelar som regeringen fastställt enligt förslag från Försäkringskassan (31 september 2004). Avstämningen mellan de preliminära och de slutliga avgifterna görs årligen av Försäkringskassan. Detta görs genom att Försäkringskassan räknar fram skillnaden mellan de preliminära avgifterna och de slutliga avgiftsbelopp som ska betalas på de utbetalda ersättningarna. Avstämningen görs först två år efter det år som avgifterna avser (avstämningen för år 2005 görs år 2007). Skillnaden mellan de preliminära och de slutliga avgifterna beräknas därefter med den ränta som anges i 9 Lag (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och de så kallade regleringsbeloppen har därmed beräknats. Regeringen tar hänsyn till regleringsbeloppen (2005) när de preliminära avgifterna för kommande år (2008) fastställs. Nuläge Försäkringskassan begär uppgifter från de olika myndigheter som enligt ovan ska betala SÅP-avgift under hösten (2006) ett år efter det år avstämningen avser. De berörda myndigheterna inkommer med uppgift om utbetalda ersättningar fördelade per anslag. Regleringsbeloppen beräknas genom att de preliminärt inbetalda avgifterna jämförs med den framräknade slutliga avgiften. Skillnaden ränteberäknas och regleringsbeloppen erhålls. Avstämningen görs senast den 31 mars (2007) och skickas till regeringen. Den slutliga avgiften beräknas genom: 1 Årtal inom parantes hänvisar till år enligt avstämningen av 2005 års SÅP-avgift.

9 Svar på regeringsuppdrag 9 (14) Utbetald ersättning * 10,21 % (det faktiska procenttalet är lägre eftersom det inte ska betalas någon SÅP-avgift för inkomster som överstiger 8,07 IBB) + avgifter för PGB (Även denna något lägre än 18,5 % beroende på inkomsttaket). De preliminära avgifterna beräknas genom att de inbetalda avgifterna för året (2005) minskas med regleringsbeloppen för det senast avstämda året (2002). Problemet som uppstår vid beräkningen av de preliminära avgifterna är att de inbetalda avgifterna och regleringsbeloppen kan ligga på olika anslag. Anslagen kan ha bytt namn, innehåll eller ha upphört under de år som berörs. Det är också tämligen vanligt att de olika myndigheterna inte redovisar helt korrekta uppgifter till Försäkringskassan, dels på grund av att det år de ska skicka in uppgifter om ligger långt bak i tiden, dels på grund av att de inte alltid kan avgöra vilka ersättningar som är pensionsgrundande. Bakgrund ålderspensionsavgifter Ålderspensionsavgifter (ÅP-avgifter) betalas av arbetsgivaren via arbetsgivaravgiften och av egenföretagaren via egenavgiften. ÅP-avgiften är 10,21 procent. Avgiften tas ut på hela inkomsten, men den del som belöper på inkomstdelar över 8,07 inkomstbasbelopp tillfaller inte pensionssystemet utan staten. De inbetalda ÅP-avgifterna fördelas mellan staten (avgift för inkomstdelar över 8,07 IBB), Riksgäldskontoret (avgift för tillgodoräknade premiepensionsrätter) och Första Fjärde AP-fonden (återstoden). Försäkringskassan lämnar varje år förslag till regeringen om den preliminära andel av ålderspensionsavgifterna som ska föras till den tillfälliga förvaltningen hos RGK. De beräknade andelarna stäms av mot de slutliga avgifter som avser fastställda pensionsrätter för premiepension och inkomster som överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet. Skillnaden mellan det preliminära beloppet och de slutligt framräknade beloppen regleras. Slutlig avstämning av ÅP-avgifterna görs av Försäkringskassan först två år efter det år som avgifterna avser (avstämningen för år 2005 görs år 2007). Till skillnaden mellan det belopp som överförts preliminärt till staten och det belopp som ska överföras enligt avstämningen läggs den genomsnittliga basräntan för 21 månader. Till det belopp som ska regleras gentemot RGK läggs den avkastningsränta som beräknas på beloppet (6 förordningen 1998:1512 om statliga ålderspensionsavgifter m.m.) Förslag till förenklingar: Om myndigheterna redan i dagsläget skickar in uppgifterna om utbetalda ersättningar och SÅP-avgifter till departementet så skulle departementet/departementen kunna skicka dem till Försäkringskassan. Detta beroende på att det endast är departementen som vet vilka anslag regleringsbeloppen ska dras från när de på något sätt har ändrats.

10 Svar på regeringsuppdrag 10 (14) Regleringen görs gentemot ett anslag per myndighet, detta anslag ska vara specificerat och beslutat sedan tidigare. Det vill säga Försäkringskassan gör inte regleringen mot varje enskilt anslag. En förenkling vore att endast ålderspensionsavgiften fördelas mellan AP-fonden, Riksgälden och statsbudgeten. De statliga ålderspensionsavgifterna förs i sin helhet till AP-fonden. Givetvis blir den andel av ålderspensionsavgiften som förs till Riksgälden större än den är idag. Vid avstämningen av ålderspensionsavgiften tas hänsyn till all intjänad pensionsrätt, både intjänad pensionsrätt av förvärvsarbete och intjänad pensionsrätt av transfereringar och PGB. Fördelen med detta alternativ är att det inte behöver göra någon preliminär fördelning av den statliga ålderspensionsavgiften och det behöver inte göras någon avstämning av denna vad gäller fördelning av slutlig avgift mellan AP-fonden och premiepensionssystemet. Ett annat alternativ vore att föra alla avgifter till AP-fonden till att börja med. Vid en avstämning två år senare beräknas hur stor andel som motsvarar avgifter över taket. Detta belopp, uppräknat med ränta, rekvireras av staten från AP-fonden. När PPM ska placera medel i de olika premiepensionsfonderna, rekvirerar de medel för detta från AP-fonden. Någon schablonränta bör tillämpas för att räkna upp pensionsrätterna under den tid medlen legat i APfonden. Fördelen med detta alternativ är att det inte behövs någon preliminär fördelning av avgifterna och avstämningen blir något enklare. Detta alternativ borde även vara lättare att förstå än det nuvarande. För närvarande belastas en anslagspost med statliga ålderspensionsavgifter ett visst år med ett preliminärt belopp som motsvarar prognostiserad pensionsrätt för motsvarande förmån eller pensionsgrundande belopp. Vid avstämningen två år senare beräknas hur stor pensionsrätten blev för transfereringar respektive olika pensionsgrundande belopp. Pensionsrätten för transfereringar fördelas mellan sjukpenning, föräldrapenning etc. under antagande att avgiftssatsen är densamma. År 3 görs en reglering på anslagen. Regleringsbeloppet motsvarar skillnaden mellan den fastställda pensionsrätten och den preliminära avgiften, uppräknat med ränta. Ett visst år belastas således en anslagspost med statliga ålderspensionsavgifter med två belopp, dels preliminär avgift för innevarande år, dels regleringsbelopp som avser tre år tidigare. Sammantaget är över 20 anslagsposter berörda. En förenkling vore att de olika anslagsposterna bara belastades med preliminära avgifter. Det sammantagna regleringsbeloppet (netto) redo-

11 Svar på regeringsuppdrag 11 (14) visas på en inkomsttitel eller på ett särskilt anslag, beroende på tecken. Det blir visserligen ingen "millimeterrättvisa" mellan de olika anslagsposterna men det är det inte ändå. Ett alternativ är att det inte i förväg fastställs någon preliminär avgift för anslagsposterna med statliga ålderspensionsavgifter för transfereringar. Det enda som fastställs preliminärt är avgiftssatsen (ca 9,8-9,9 %). Den utbetalande myndigheten betalar sedan statliga ålderspensionsavgifter månaden efter att motsvarande förmån betalas ut. Om Försäkringskassan till exempel en månad har betalat ut 2,5 miljarder kronor i sjukpenning betalar Försäkringskassan nästa månad ca 9,8 % av 2,5 miljarder i preliminär statlig ålderspensionsavgift för sjukpenning. Därigenom kommer de preliminära avgifterna ganska nära de slutgiltiga avgifterna. Endast för PGB behöver preliminära avgifter prognostiseras. Det sammantagna regleringsbeloppet bör bli litet och behöver inte fördelas mellan anslagsposterna. 2. Avskaffa 2 % infasningen av administrationskostnadsavdraget Kostnaderna för förvaltningen av ålderspensionssystemets fördelningsdel ska täckas inom ramen för de avgifter som tas ut för att finansiera systemet. Förvaltningskostnaderna ska belasta AP-fonden och ska för år 2001 till 60 % täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som ska täckas genom en sådan minskning ska efter år 2001 öka med 2 procentenheter per år fram till år En s.k. förvaltningskostnadsfaktor ska ligga till grund för den nedjustering av pensionsbehållningarna som görs för att täcka förvaltningskostnader. Med nuvarande regler dröjer det 14 år innan hela förvaltningskostnaden belastar pensionsbehållningen. Att inte hela förvaltningskostnaden dras av från pensionsbehållningen medför en marginell belastning på balanstalet. Den ökning av administrationskostnadsavdraget som skulle följa av att infasningen tas bort har marginell påverkan på de försäkrades framtida pensioner. Fördelen med förändringen är att den även utan denna infasning redan svårtillgängliga kostnadsredovisningen skulle bli något enklare att förstå - administrationskostnadsavdraget i inkomstpensionens resultaträkning skulle överensstämma med den redovisade administrationskostnaden. Vidare skulle den administrations- och fondavgift som dras från inkomst- respektive premiepensionskontot i orange kuverten bli mer jämförbara. De nuvarande övergångsreglerna medför att inkomstpensionens redovisade kostnad för de försäkrade blir felaktigt låg. Wimi 2005 FK90010_003_G

12 Svar på regeringsuppdrag 12 (14) Förenklingsidéer som Försäkringskassan antingen avvisat eller avser återkomma till 1. Bevilja ålderspension utan ansökan till dem som har sjukersättning Avskaffa krav på ansökan om personen direkt före 65-årsmånaden uppbär hel sjukersättning(sa) eller särskild efterlevandepension. Detta förslag innebär både för- och nackdelar. Administrationskostnaderna skulle kunna minskas genom att cirka ansökningar per år kunde tas bort, det skulle också till stor del gå att bevilja denna grupp helt automatiskt. Det som talar emot denna lösning är att den nuvarande ordningen, att alla måste ansöka om ålderspension, förmodligen är enklare att kommunicera. Att alla måste ansöka är ett enklare budskap än att alla utom personer med hel SA måste ansöka. Det är också administrativt något dyrare att hantera två olika rutiner för dem som ska ta ut sin pension. Vidare finns i premiepensionen valen mellan traditionell livförsäkring och fondförsäkring samt mellan försäkring på ett liv respektive två liv. Dessa val gör att den försäkrade ändå måste kontakta PPM. Försäkringskassan har valt att inte gå vidare med detta förslag. En lösning kommer att implementeras under året som leder till att de som har sjukersättning får en ansökan hemskickad till sig med ett särskilt missiv som talar om att de måste ansöka om pension. På så vis ökas servicegraden något, men kostnaderna blir i princip oförändrade. 2. Tjänstepension i garantipensionsberäkning Frysa belopp av de tjänstepensioner som ska påverka beräkningen av garantipension för personer födda 1937 eller tidigare. För personer födda 1937 och tidigare påverkar tjänstepensioner det utgående beloppet av garantipensionen för att kompensera för det sedan 2003 slopade särskilda grundavdraget. Uppgifter om tjänstepension hämtas varje år in från Skatteverket. Personerna har nu uppnått 70 år och eventuell avtrappning av tjänstepensionen efter 5 år har inträffat. En möjlighet är att Försäkringskassan fryser de uppgifter som idag finns om tjänstepension och själva indexerar upp dessa vid varje årsskifte. Detta skulle underlätta administrationen och därmed slippa att inhämta filer från Skatteverket varje år. Försäkringskassan kommer att utreda och återkomma med närmare förslag och en konsekvensutredning. 3. Ny prövning av pensionsrätter Se över reglerna för ny prövning av pensionsrätter. Idag finns det ett komplicerat regelverk kring ny prövning om en pensionsrätt ändras. En djupgående analys behöver göras för att reda ut hur regelverket kontra de IT-rutiner som hanterar ny prövning. Försäkringskassan har denna uppgift i sin planering men den har hittills givits låg prioritet.

13 Svar på regeringsuppdrag 13 (14) Vad gör Försäkringskassan för att ytterligare minska kostnaderna? Försäkringskassans handlingsplan vad gäller det inkomstgrundande ålderspensionssystemets kostnader är att minska myndighetens egna kostnader samt att genom information öka kunskapen om kapitalförvaltningskostnaderna och därigenom i någon mån bidra till lägre sådana kostnader. Försäkringskassan kommer under de kommande åren att arbeta för en effektivare och ännu mer kostnadseffektiv administration av ålderspensionen, detta kommer att ske genom att handläggning till stora delar automatiseras och de kvarvarande manuella momenten kommer att koncentreras till tre kontor. Genom att avskrivningarna från de stora IT-investeringarna som gjordes kring millennieskiftet med tiden kommer att ha skrivits av kommer kostnaderna att minska också av den orsaken. Samtidigt kommer informationsinsatserna, så som beskrivits i Försäkringskassans remissvar på Pensionsadministrationsutredningen att öka. Trots det kommer kostnaderna att minska ganska betydligt. Några aktiviteter inom det myndighetsgemensamma programmet med PPM kommer också, åtminstone på lite sikt, att bidra till lägre administrationskostnader. När det gäller att öka kunskapen om kapitalförvaltningskostnaderna har Försäkringskassan genom sin sammanställning av brutto- och nettoredovisade kostnader inom såväl AP-fondsadministrationen som premiepensionsadministrationen skapat en, enligt myndighetens egen uppfattning, bra informationsstruktur. Särskilt mot bakgrund av den komplicerade informationssituation, som bl.a. är ett resultat och möjligen även syfte med den nettoredovisning som är vanlig inom kapitalförvaltning, anser Försäkringskassan att denna kostnadsinformation är ett steg framåt. Vidare har Försäkringskassan i flera år i princip sedan 2001 då den första premiepensionskontoinformationen ingick i orange kuvertet sökt åstadkomma en ordning där pensionskontoinformationen även innehåller premiepensionsfondernas kostnadsavdrag. Försäkringskassan och PPM har nu överenskommit om en sådan ordning varvid även den enligt Försäkringskassans mening utrymmeskrävande, förvirrande och missvisande informationen om fondrabatterna bortfaller. Dessutom har överenskommits med PPM att det orange kuvertet fr.o.m. år 2008 ska ge information om varje vald premiepensionsfonds förvaltningskostnad efter rabatt samtidigt som information lämnas om den genomsnittliga fondförvaltningskostnaden i hela premiepensionssystemet. Samtliga dessa förändringar bör bidra till ökad kostnadsmedvetenhet och kostnadskonkurrens. Försäkringskassan avser att i samarbete med PPM ytterligare analysera vad myndigheterna kan göra för att minska sina egna kostnader samt till att öka konkurrenstrycket för fondförvaltningen.

14 Svar på regeringsuppdrag 14 (14) Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Curt Malmborg i närvaro av överdirektör Adriana Lender, försäkringsdirektör Stig Orustfjord, chefsjurist Eva Nordqvist, avdelningscheferna Anette Berglund, Birgitta Målsäter och Ole Settergren samt Kent Larsson den senare som föredragande. Curt Malmborg Kent Larsson