Styltflugor och andra insekter. Slottet på Hallandsåsen - en inventering

Transkript

1 Styltflugor och andra insekter på fuktängen Slottet på Hallandsåsen - en inventering Mikael Sörensson Lund 2006

2 Styltflugor och andra insekter på fuktängen Slottet på Hallandsåsen - en inventering Mikael Sörensson Insektsinventering av Slottet Abstract The mowed, moist and slightly sloping forest-meadow Slottet on Hallandsåsen, the province of Scania (Skåne) of south Sweden was investigated for insects. The survey was carried out in and concerned mainly various families of Diptera, Hymenoptera Aculeata and phytophagous Coleoptera. Special attention was given to Syrphidae (41 species), Dolichopodidae (16), Sciomyzidae (6) and Apoidea (6). The small and somewhat isolated meadow housed several nationally (or internationally) rarely encountered insect species, viz. Platycheirus tarsalis, Trichopsomyia flavitarsis and Cheilosia frontalis (Syrphidae), Belleriomima subulata (Sarcophagidae), Rhaphium auctum, R. fasciatum, Sybistroma crinipes and Syntormon monilis (Dolichopodidae), and Osmia leaiana (Megachilidae). It is concluded that the present insect fauna is dependent on continued mowing and undisturbed water regime in order to preserve current biodiversity and species content as well as ecological characteristics and conservation values. Sammanfattning Säsongerna 2004 och 2005 inventerades den översilade skogsfuktängen Slottet på Hallandsåsens sydsida i norra Skåne på insekter. Den närmast kärrartade fuktängen, med anor långt tillbaka i tiden, upptar mindre än ett halvt hektar och slås med lie flera gånger per år. Blomsterprakten är stor liksom rikedomen på kärlväxter. Ängen omges på alla håll av skog, bl.a. fuktig al- och blandaskskog. Sammanlagt 108 arter insekter dokumenterades under tre försommarbesök. Rikligast företrädda var tvåvingar (Diptera) med 78 arter. Sammanlagt 41 arter blomflugor (Syrphidae), 16 arter styltflugor (Dolichopodidae) och 6 arter kärrflugor (Sciomyzidae) dokumenterades bland annat, liksom 6 arter solitärbin. Bland tvåvingarna märktes ett ganska artrikt element av former med mer eller mindre tät anknytning till våtområden och fuktmarker. Flera av dessa är mycket sällan dokumenterade i Sverige och Nordeuropa och kommenteras särskilt (4 blomflugor och 4 styltflugor). Utan tvekan bidrar den regelbundna slåttern till att skapa gynnsamma förutsättningar för många ljuskrävande våtmarksarter, vilka annars hotar att försvinna om igenväxningen åter tar överhanden. Inledning Insektsfaunan i nordvästra Skåne hör till de sämst kända i landskapet. Förutom från Kullen, Ängelholmstrakten och några andra kustlokaler föreligger nästan ingen tidigare dokumentation av heltäckande art från denna del av Skåne. Hallandsåsen är fortfarande närmast ett terra incognita vad insektsfaunan beträffar. Med sin variation i landskap, topografi och växtlighet erbjuder utan tvivel Bjärehalvön, Hallandsåsen och de inre delarna av Nordvästskåne utmärkta betingelser för en rik och intressant fauna, och föreliggande inventering kan ses som ett försök avslöja något av dess rikedomar. Inventeringen, som initierades av Sven Hernborg och Bjäre Naturskyddsförening, fokuserade på en hävdad, översilad och närmast kärrartad skogsfuktäng - Slottet - belägen på Hallandsåsens sydsida i Båstad kommun, nordost om Grevie kyrka. Föreningen har under en följd av år genom- fört flera biologiska inventeringar av Slottet, utrett ängens historia, röjt och genomfört olika restaurationsåtgärder, allt i syfte att återskapa något av den glans och rikedom som forna tiders traditionellt skötta ängar besatt. Inventeringen av insekter utgjorde således en fortsättning av tidigare undersökningar. Bland entomologer är fuktängar en biotop som vanligtvis endast fjärils- och tvåvingekännare besöker för insamling. Från Sverige föreligger få undersökningar av andra insektsgrupper i denna miljö, och det finns ingen konsensus om vilka målgrupper bland insekterna som är de mest lämpliga i sammanhanget. Efter att ha besökt ängen under våren 2004 och konstaterat rikedomen på olika slags tvåvingegrupper beslöts att koncentrera huvuduppdraget till en särskild familj av flugor, nämligen styltflugor (Dolichopodidae; se nedan). 1

3 Denna artrika insektsgrupp bedömdes kunna spegla miljökvalité på ett bra sätt och därmed tillföra något mer utöver en parad av latinska artnamn. Som ett parallellt och jämförande projekt praktiserades insamlingar även av andra flugfamiljer, främst blomflugor (Syrphidae) och kärrflugor (Sciomyzidae). Lokalbeskrivning Ängen Slottet är en liten, ovalt formad sidvallsäng på mindre än ett halvt hektar belägen på sydsluttningen av Hallandsåsen i Båstad kommun. Ängen omges helt av fuktskog, främst i form av al men med inslag av ask och flera andra lövträdsslag. Inslag av grövre murkna träd finns. Det finns tecken som tyder på att ängen ingår i ett system av öppna hävdade ängsmarker med historisk kontinuitet mycket långt tillbaka i tiden (S. Hernborg pers. medd.). Tidvis har den dock legat i träda och gradvis vuxit igen för att åter öppnas upp efter en tid. Igenväxningen under de senaste hundra åren bröts för 15 år sedan då Bjäre Naturskyddsförening åter öppnade upp ängen, röjde och slog vegetationen i syfte att återskapa fuktängens växtprakt. Detta har också lyckats då ängen under sommarhalvåret tidvis uppvisar en närmast bedövande blomrikedom. Eftersom ängen översilas av frambrytande, kalkhaltigt grundvatten innebär det att växtsamhället närmast får karakteriseras som ett rikkärr med inslag av extremrikkärrarter. Att kalkpåverkan är påtaglig märks även på faunan av landsnäckor som bl.a. innehåller flera kalkgynnade grynsnäckarter (Vertigo spp.; Proschwitz in litt.). Eftersom ängen är ytmässigt begränsad utgör den omgivande skogen ett effektivt vindfång och skydd. Det innebär sannolikt att ängsytan, särskilt längs de soliga lövskogsbrynen, klara sommardagar kan bli mycket varm, åtminstone en bit ovan den av det kalla ytvattnet svala markytan och på de markpartier som ligger torrt eller lite högre. Detta bör gynna en del värmekrävande insekter. Den således kärrlika fuktängen slås numera två gånger per år: en förslåtter i maj och en huvudslåtter i juli. Hur detta påverkar insektsfaunan är oklart. På sikt innebär det dock sannolikt att värmekrävande öppenmarks- och brynarter har en god chans att etablera populationer, inte minst sådana som i något av levnadsstadierna utnyttjar blommande växter. Material och metod Fuktängen besöktes sammanlagt vid tre heldagsexkursioner: 28 maj 2004, 16 juni 2004 och 8 juni Vid dessa tillfällen genomströvades ängen upprepade gånger varvid insekter insamlades sittande på eller flygande kring blommande örter, träd och buskars blad, trädstammar etc i solexponerade lägen. För ändamålet användes en lufthåv av tunt tyg. Insamlade exemplar avlivades i burkar med luft mättad av cyanid. Skalbaggar insamlades manuellt eller med hjälp av en grövre s.k. slaghåv som försiktigt drogs genom vegetationen. Avlivning skedde i plaströr med luft mättad av ättiketer. Inga passivt fångande fällor kom till användning under denna undersökning. Utan tvivel hade fällor - t.ex. färgskålar, fallfällor, fönsterfällor eller malaisefällor - väsentligt bidragit till att höja artantalet. Målgrupper under inventeringen var olika fuktmarksberoende tvåvingar, främst styltflugor (Dolichopodidae), blomflugor (Syrphidae) och kärrflugor (Sciomyzidae). Pollinatörer i form av solitära bin insamlades också, liksom en del fytofaga (växtlevande) skalbaggar. Det insamlade materialet togs hem, preparerades, nålades eller klistrades upp på små kartonglappar. Under ett vanligt preparermikroskop (20-80X) identifierades de olika insektsarterna med tillgänglig, huvudsakligen utländsk, standardlitteratur för bestämning av olika insektsgrupper. Det insamlade materialet förvaras i författarens samling i Lund. Ett antal arter av andra tvåvingar och insekter insamlades vilka dock inte identifierats och därför inte redovisas här (se nedan). Resultat Allmänt Sammanlagt insamlades 359 exemplar insekter, huvudsakligen av ordningen tvåvingar. Av dessa identifierades 272 exemplar till art (75%), varav bl.a. 78 exemplar styltflugor, 92 exemplar blomflugor, 16 exemplar kärrflugor, 16 exemplar solitärbin och 32 exemplar skalbaggar. Övriga insektsfamiljer utgjordes av färre än tio exemplar vardera. Sammanlagt dokumenterades 108 arter av insekter, varav 41 arter blomflugor, 16 arter styltflugor, 6 arter kärrflugor, 6 arter solitärbin, 21 arter skalbaggar samt få eller enstaka arter hörande till en rad andra grupper (se bilaga 2). 2

4 Fig. 1. Fuktängen Slottet en dag i slutet av maj. Foto: M. Sörensson Styltflugor (Dolichopodidae) Styltflugor är en artrik familj av små till medelstora, långbenta och vanligen metalliskt grönglänsande flugor som uppträder i de flesta biotoptyper. De uppträder ofta som predatorer (rovdjur) på andra småinsekter, särskilt talrikt i fuktiga och halvfuktiga miljöer, såsom kärr, stränder, fuktängar o.dyl. Larverna är anpassade till att leva i halvfuktiga-fuktiga miljöer, t.ex. dy, jord, slam och lera, ibland också vid trädsaft, under bark och i levande växtvävnad. Ca beskrivna arter i ca 200 släkten är kända i världen. Från Västeuropa finns ca 600 arter dokumenterade, och från Sverige är 334 arter i 32 släkten kända (Grichanov 2004), vilket gör familjen till en av de artrikaste bland tvåvingarna (flugor och myggor) och insekter överhuvud i vårt land. Systematiskt utgör de en del av överfamiljen Empidoidea som hör hemma bland de lägre flugorna, d.v.s. till de äldre grenarna på flugornas stamträd. Många arter är ganska lätta att identifiera, men på grund av sin begränsade kroppsstorlek och stora mångformighet bjuder identifiering av vissa arter ändå på svårigheter, varför man då gärna bör ha tillgång till en välbestämd referenssamling. Styltflugor har flera goda egenskaper som bioindikatorer och målgrupp vid bedömning av naturvärden inom naturvården (Pollet & Grootaert 1999). Artantalet är tillräckligt stort, systematiken på artnivå är stabil; de uppvisar olika typer av ekologiska anpassningar; de uppträder i många olika land- och strandbiotoper, tillika ofta med många arter och i stort individantal; de ägnar sig åt både aktiv fångst som åt passiv fångst med olika slags fälltekniker; de är ortstrogna och kan därför antas ha utvecklats på plats. Många arter verkar också ha ganska strikta ekologiska miljökrav och förekommer bara i vissa bestämda biotoper vilket gör dem känsliga för miljöförändringar. Man har i flera europeiska länder visat att styltflugor utgör en viktig ekologisk referensgrupp i olika miljöer, främst fuktmarker av olika slag men även i så pass disparata miljöer som kustdyner, buskmarker och lövskogar med murkna gamla träd (Falk & Crossley 2005; Pollet & Grootaert 1999; Pollet 2000). Genom att utbredningen hos olika 3

5 arter är avhängig miljöfaktorer som ljus, fuktighet, vattnets ph och kvalitet, jordens och markens kvalitet och kanske även växtsamhällenas kvalitet och utseende kan styltflugor användas som mätinstrument på en given lokals värde som resurs för biologisk mångfald. Särskilt i Belgien, men även i Tyskland och Storbritannien har man sålunda kommit ganska långt med att ekologiskt karakterisera de olika arterna och sortera in dem i olika ekologiska grupper. Artsammansättningen inom varje ekologisk artgrupp utgör en biotisk karakteristik av ett antal olika schabloner av biotoptyper och livsmiljöer (Pollet 1992; Pollet & de Bruyn 2000). En del av de i denna undersökning dokumenterade styltflugarterna är vitt spridda i Nord- och Mellaneuropa, ofta allmänna, och förekommer i skuggiga såväl som öppna fuktmarksbiotoper. De kan således betecknas som eurytopa. Exempel är bl.a. Campsicnemus curvipes och Dolichopus ungulatus. Ganska många arter förekommer gärna, i vissa fall främst, i skogsområdens och beskuggade miljöers fuktmarker, t.ex. skogskärr och högvuxna sjöstränder med starr och vass, och är där mer eller mindre vanliga och vitt spridda. Exempel är Dolichopus longitarsis, D. pennatus och D. popularis, Hercestomus cupreus samt Argyra- och flera Rhaphium-arter. Den vackra Argyra auricollis är en fuktskogsart, i Mellaneuropa oftast i högländer och bergstrakter, som gärna ses solandes på blad av träd och buskar i soliga skogsbryn. Vissa arter är mer eller mindre typiska för exponerade fuktmarker, i några fall t.o.m. utpräglade specialister, som ibland dock även kan uppträda i mer beskuggade biotoper. Exempel på en för exponerade kärr- och strandbiotoper karakteristisk art är Rhaphium auctum. Den ovan nämnda, tämligen eurytopa Campsicnemus curvipes är enligt Pollet (1992) skuggkänslig och föredrar vanligen solexponerade våtmarksmiljöer. Uppenbarligen finns en uttalad bindning till våtmarker och fuktiga biotoper med ostörd vattenregim i många fall. Några arter har i Sverige en mot söder koncentrerad förekomst och förekommer knappast alls norr om Mälardalen. Exempel är Hercestomus cupreus, Rhaphium appendiculatum, R. auctum, Sybistroma crinipes och Syntormon monilis. Mer eller mindre sällsynta och lokalt förekommande arter i Sverige och norra Europa är Rhaphium auctum, Rhaphium fasciatum, Sybistroma crinipes och Syntormon monilis. De behandlas vidare under rubriken Anmärkningsvärda styltflugarter (se nedan). Inte fullt så ovanliga men ändå relativt lokalt uppträdande verkar Argyra auricollis och Rhaphium appendiculatum vara. Några arter är uppsatta på andra europeiska länders rödlistor över hotade arter. Dessa är, med angivande av land, förbundsstat eller område inom parentes: Argyra auricollis (Storbritannien, Sachsen- Anhalt), Dolichopus longitarsis (Flandern, Sachsen- Anhalt), Dolichopus picipes (Sachsen-Anhalt), Dolichopus simplex (Sachsen-Anhalt), Rhaphium auctum (Flandern, Sachsen-Anhalt; tidigare även på Storbritanniens rödlista), Rhaphium monotrichum (Flandern) och Sybistroma crinipes (Flandern). Anmärkningsvärda styltflugarter Här sammanfattas kort kända fakta om de mest anmärkningsvärda artförekomsterna av styltflugor (Dolichopodidae) på fuktängen Slottet. ZML = Zoologiska Muséet i Lund; m = hane; f = hona; det. = bestämt av. Rhaphium auctum Loew 4m 16/ (det I. Grichanov), 5m4f 8/ (det. MS). En art med i stort sett okänt levnadssätt. Den är i Sverige bara känd från en handfull lokaler, varav två i nordvästra och en (Örup) i södra Skåne, samt en i Uppland (Björkö). Flertalet är kustlokaler. Oscar Ringdahl tog arten under en följd av år under förra hälften av 1900-talet i det rika och biologiskt märkliga Råå kärr (numera Örby ängar) vid Rååns utlopp i Öresund söder om Helsingborg (Ringdahl 1954). Totalutbredningen omfattar delar av Europa, inkl. Danmark och Finland (Grichanov opubl.) men förekomsterna är mer eller mindre lokala. I Storbritannien betecknad som scarce (d Assis Fonseca 1978) och tidigare rödlistad (Falk & Crossley 2005). Rödlistad i Flandern och Sachsen-Anhalt (Tyskland). Rhaphium fasciatum (Meig.) 1m 8/ (det. MS). Arten har en sydlig utbredning i Sverige och är i samlingarna i Lund (ZML) företrädd i 30 exemplar, varav flertalet härstammar från norra och nordvästra Skåne. Få moderna fynd, flertalet från förra hälften av 1900-talet. I övrigt enstaka fynd från bl.a. Småland, Västergötland och Norrbotten. Uppenbarligen vitt utbredd men lokal. Sannolikt förbisedd. Flera av lokalerna utgörs av bäckraviner och åstränder. Totalutbredningen omfattar en stor del av Europa, inkl. de nordiska länderna och västra Ryssland (Grichanov opubl.). Enligt Pollet (1992) är R. fasciatum en utpräglad våtmarksspecialist och som sådan troligen känslig för olika slags störningar på vattenmiljön. 4

6 Sybistroma crinipes Staeg. 1m 16/ (det I. Grichanov), 1m 8/ (det. MS). Arten anmäldes som ny för Sverige av Ringdahl (1928) efter exemplar funna vid Tollarp i östra Skåne vid en genom en skogsäng rinnande bäck. Senare tagen på flera håll i landskapet. I samlingarna i Lund (ZML) står 55 exemplar, samtliga från Skåne och från ett tiotal lokaler därstädes. Den är lokal men uppenbarligen utbredd över en stor del av landskapet och finns säkert även i angränsande landskap i södra Sverige. Totalutbredningen omfattar delar av Syd- och Centraleuropa och sträcker sig norrut till Danmark och Skåne (Grichanov opubl.). I Storbritannien uppenbarligen mycket lokal och där betraktad som scarce (d Assis Fonseca 1978). Rödlistad i Flandern (Pollet 2000). Syntormon monilis (Halid.) 1m 16/ (det I. Grichanov). En våtmarksart som i Sverige är mycket sällan dokumenterad men troligen något förbisedd. I samlingarna i Lund finns endast ett svenskt exemplar av arten taget på Omberg (Östergötland) 4/ (leg. Hugo Andersson). Arten är i övriga Norden endast känd i ett gammalt (1896) exemplar från en lokal i Danmark (Rald 1978). Totalutbredningen omfattar delar av södra och centrala Europa, sydligaste delen av Nordeuropa, Nordafrika och västra Ryssland österut mot Ural (Grichanov opubl.). På sina håll, t.ex. i Belgien, Holland och Storbritannien, uppträder den dock mycket lokalt och glest och betecknas där genomgående som sällsynt. Blomflugor (Syrphidae) Som man kunde vänta var blomflugorna ganska rikt representerade på ängen. Många blomflugearter träffas som vuxna i blommor och i blomrika miljöer. Larverna lever som rovdjur på bladlöss, som minerare i rötter, stjälkar och blad på olika slags örter, och som saprofager och nedbrytare av organiskt material i fuktiga och halvfuktiga miljöer. Många arter träffas över hela landet medan andra har mer inskränkt utbredning. En del arter är sällan registrerade och man vet relativt lite om dem. Fyrtiotre arter är upptagna på den senaste svenska Rödlistan (Gärdenfors 2005). Sammanlagt dokumenterades 41 arter blomflugor från Slottet. En del av dem är allmänna arter som träffas i en rad olika miljöer. Några av dem har säkert inte utvecklats på platsen utan lockats dit av den intensiva blomdoften från tusentals olika slags blomster. Flertalet arter torde dock ha utvecklats på eller i anslutning till ängen. Det gäller även de i Sverige ovanliga och sällan dokumenterade arter som återfanns. Flera av de arter som anträffades på ängen måste betraktas som anmärkningsvärda. Dit hör exempelvis Cheilosia frontalis, Platycheirus tarsalis och Trichopsomyia flavitarsis. De två förstnämnda är i vårt land bara kända i några få, spridda fynd, den sistnämnda i något fler. Nedan kommenteras de kort. Anmärkningsvärda blomflugarter Cheilosia frontalis Loew 1 hona 8/ En i södra Sverige mycket sällan iakttagen vårart, mer utbredd i norra delen (Bartsch 2001). Från Skåne föreligger endast enstaka fynd från förra delen av nittonhundratalet samt ett nytt fynd från bäckdalen i naturreservatet Rövarkulan vid Löberöd (Sörensson 2003). I Sydsverige i övrigt endast känd genom ett gammalt fynd från Östergötland (Bartsch 2001). Utbredning omfattar Nord- och Centraleuropa, österut mot västra Sibirien. Den tycks dock överallt vara lokal och mer eller mindre sällsynt (Röder 1990). Arten håller till på fuktiga marker, kärr och källområden, oftast i anslutning till skog, i Mellaneuropa mest på hög höjd. Möjligen lever larven på någon ört som främst växer på marker med rörligt ytvatten. Melanogaster nuda (Macq.) 1 hona 28/ Arten är i Sverige bara känd från Skåne, men kan där träffas på passande lokaler. Det är en utpräglad fuktmarksart som främst förekommer längs stränder och vid kanten av dammar, sjöar, kärr, fuktängar o.dyl., gärna i lövskogsområden. Den vuxna flugan besöker särskilt gula blommor, t.ex. ranunculacéer. Larven är akvatisk och använder bakkroppsspetsen som kanyl som instickes i växtvävnad för upptagande av syre. Spridd över Europa och norrut nående Danmark och Skåne. Platycheirus tarsalis (Schummel) 1 hona 28/ och 1 hona 8/ En sällsynt och sällan dokumenterad vårart, utbredd från Skåne till Jämtland men med stora luckor. Senaste fynd från Skåne härrör från före 1949 (Bartsch 2001). Moderna fynd finns endast från lokaler i Småland, Uppland och Jämtland. I Norden likaledes sällsynt och känd från ett fåtal lokaler i Danmark och Norge. Utbredningen omfattar tempererade områden i Euro-Asien och Nordamerika. Den tycks främst förekomma i lövskogsområden, i örtrika bryn och på skogsängar. Larvbiologin är okänd. Trichopsomyia flavitarsis (Meig.) 2 honor 16/6 2004, 1 hane och 3 honor 8/ En ovanlig och lokal art med i Sverige spridda, mycket glesa förekomster från Skåne till Jämtland och Västerbotten. Moderna fynd finns från Skåne, Öland, Södermanland, Uppland och Dalarna (Bartsch 2001). Ovanlig men regelbunden i Skåne. Likaledes få och glesa fynd i Norden och övriga Europa. Utbredningen omfattar Mellan- och Nordeuropa och sträcker sig österut genom Sibirien till Fjärran Östern. Arten förekommer på fuktiga och halvfuktiga ängs- kärr- och hedmarker, även i kustnära trakter. 5

7 Fig. 2. Fuktängen Slottet vid midsommartid. Foto: M. Sörensson juni Övriga tvåvingar (Diptera) Faunan av övriga tvåvingar (myggor och flugor) var rik och divers. Förutom styltflugor dokumenterades individer från en rad andra familjer, bl.a. storharkrankar (Tipulidae), småharkrankar (Limoniidae), svampmyggor (Mycetophilidae), bromsar (Tabanidae), snäppflugor (Rhagionidae), vapenflugor (Stratiomyiidae), rovflugor (Asilidae), ögonflugor (Pipunculidae), kärrflugor (Sciomyzidae), kolvflugor (Scatophagidae), husflugor (Muscidae), köttflugor (Sarcophagidae) och parasitflugor (Tachinidae). Tyvärr fanns inte utrymme inom detta arbetes ramar att gå närmare in på alla familjer. En grupp med många arter på fuktängen var harkrankar (Tipulidae, Limoniidae). Ett drygt femtontal arter sågs under inventeringen, men specialsök hade säkert frambringat ytterligare ett antal. Många av arterna utvecklas i fuktig jord nära vatten och utgör säkert en viktig grupp i olika slags fuktiga biotoper. Tyvärr fanns inte möjlighet att undersöka faunan närmare inom ramen för detta arbete. Den enda art som bestämdes var Ctenophora pectinicornis, en art vars larv utvecklas i fuktig, multnande ved, ofta i stamhåligheter. Arten uppträder lokalt i södra Sveriges äldre lövskogar. Av rovflugor (Asilidae) och vapenflugor (Stratiomyiidae) sågs endast mer eller mindre allmänna arter. Två arter bromsar, båda hanar, påträffades i blommor sugande nektar. Båda arterna är relativt vanliga och vitt utbredda i landet även om skånska fynd av Hybomitra muehlfeldi är ganska få.. Larverna utvecklas i akvatisk miljö. Kärrflugor (Sciomyzidae) är en familj av medelstora, ofta brungula flugor med intressant biologi. Flertalet arter lever som rovdjur eller parasitoider på sötvattenssnäckor och andra lungsnäckor, några även på ärtmusslor. Samtliga sex arter som påträffades vid denna inventering är rovdjur på främst akvatiska och semiakvatiska lungsnäckor (släktena Lymnaea, Physa, Succinea m.fl.). De är även mer eller mindre vanliga i olika slags fuktiga strand- och kärrmiljöer vid rinnande och stillastående vatten och har en vid utbredning över landet. Mång arter av husflugor (Muscidae) och blomsterflugor (Anthomyiidae) sågs på fuktängen, liksom några arter köttflugor (Sarcophagidae). Tre arter köttflugor konstaterades, varav de två Sarcophaga-arterna är vanliga och vitt spridda i vårt land. De attackerar bl.a. olika slags landsnäckor. Den tredje arten, Belleriomima subulata, är parasitoid på bl.a. spinnarfjärilar av släktet Lymantria (nunna) och är sällan dokumenterad i vårt land. Fynd föreligger så vitt känt endast från Skåne, Ångermanland och Västerbotten. Övriga insekter Faunan av solitära bin och andra gaddsteklar (Hymenoptera Aculeata) var som väntat ganska klen och artfattig. Olika arter av sandbin dominerade men flertalet arter förekom mest enstaka. Uppträdandet på fuktängen av dessa utpräglade torrmarksdjur var troligtvis av tillfällig karaktär. Endast de vanliga arterna äppelsandbi Andrena helvola och brynsandbi Andrena fucata torde ha regelrätta möjligheter till bobyggande i ängskanten. Mest anmärkningsvärda fynd bland solitärbina var fibblemurarbi Osmia leaiana som togs i ett exemplar (en pollensamlande hona) på kärrfibbla 16/ Arten hör de småskaliga jordbruksbygderna i sydöstra Sverige till och samlar bara pollen från korgblommiga växter, främst fibblor. I Skåne tycks den saknas i de södra delarna, och ganska få fynd föreligger överhuvud från landskapet. Senast kända fynd är från

8 Endast två ängslevande arter rovsteklar (Sphecidae) dokumenterades: Argogorytes mystaceus och dess boparasit Nysson spinosus. Den förra arten är väl främst känd som lurad pollinatör av flugblomster (Ophrys insectifera), men den träffas gärna även på andra örter vars nektar den dricker. Honan provianterar boet med spottstritlarver. Skalbaggar (Coleoptera) är en mycket artrik insektsgrupp som kunde förväntas bidra med relativt många arter från fuktängen. Upplägget på inventeringen medgav emellertid endast sök efter växtlevande arter (fytofager), och de visade sig vara relativt få till antalet och heller inte märkvärdiga. Flertalet påträffade arter förekommer på många olika slags fuktiga, växtrika marker och kan inte sägas vara ensidigt bundna till hårdhävdade kärroch fuktängsmiljöer. Några arter är dock typiska för mer eller mindre solöppna, gärna välhävdade kärrmiljöer och utgjorde därigenom det intressantaste inslaget bland skalbaggarna. Exempel är den brokigt färgade kortvingen Zyras collaris, en art som lever hos myror av släktet Myrmica på öppna fuktmarker, pollenbaggen Meligethes coeruleivirens vars larver utvecklas i blommor av släktet Cardamine (brässmor), viveln Ceutorhynchus cochleariae som likaledes utvecklas på Cardamine, samt i viss mån sävbaggen Plateumaris rustica vars larv utvecklas på starr (Carex) och ag (Cladium). I artlistan saknas marklevande skalbaggar nästan helt, eftersom inga insamlingar av sådana genomfördes. Sållning av förna mellan tuvorna i kärret, särskilt under vår och höst hade säkert bidragit med åtskilliga arter. Diskussion Som väntat visade sig tvåvingar vara en ekologiskt viktig och divers grupp på fuktängen. Såväl bland styltflugor som blomflugor påträffades flera sällsynta våtmarksspecialister med specifika krav på livsmiljön. Deras förekomster visade att Slottet utgör en rik resurs och viktig livsmiljö för specialiserade arter med specifika krav på fuktighet, exponering m.fl. abiotiska omvärldsfaktorer. Därtill kommer att tvåvingegrupper som lever som parasitoider på andra fuktkrävande organismer, t.ex. kärrflugor (Sciomyzidae) på landsnäckor, uppenbarligen också hade utmärkta livsbetingelser. Eftersom många tvåvingar (sannolikt flera hundra arter på Slottet om alla mygg- och Fig. 3. Sven Hernborg på Slottet. Foto: M. Sörensson maj flugarter räknas in) är beroende av hög markfuktighet och stabil grundvattenregim bör man i framtiden först och främst värna om denna. Den rika floran med periodvis stora mängder blommande örter attraherade nektar- och pollensökande insekter som blomflugor, bin och gaddsteklar, fjärilar, skalbaggar mm. Utan tvekan bidrog den floristiska artrikedomen även till att ge monofaga insektsarter, t.ex. bladbaggar och vivlar, gynnsamma förutsättningar. Brynmiljöerna runt ängen visade sig vara mycket viktiga biotopelement för insekterna. Många av ängens tvåvingar, gaddsteklar, skalbaggar mm iakttogs i brynen, solandes och vilandes på blad, svärmande runt grenar och buskar eller livnärande sig på honungsdagg från bladluskolonier. Trädens och buskarnas blad fungerade också som platser för parning och spel, samt som skydd mot predatorer eller vid häftiga regn. De soliga brynmiljöerna var också den plats där fuktskogens arter mötte den solexponerade fuktängens. Utan tvekan utgör solexponerade bryn en viktig bit av många insekters ekosfär. Ängen bör fortsättningsvis hävdas för att ljus och värme skall kunna skapa de nödvändiga förutsättningar som krävs för många insekters leverne. 7

9 På sikt vore det bra att fortsätta inventeringen av insekter, både av grupper som varit i fokus denna gång och andra. Flera hundra arter till använder med säkerhet fuktängen för sin utveckling eller som en viktig uppehållsplats under delar av sin livscykel. Det vore intressant att skapa mer död ved i form av torrträd, högstubbar och lågor i anslutning till de solexponerade brynen. Dessa kan under sommaren bli mycket varma p.g.a. sitt vindskyddade läge och utgör därigenom excellenta platser för insektsarter som lever i solexponerad, död ved. Tack Jag står i tacksamhetsskuld till Sven Hernborg, Slottets beskyddare nr. 1, som generöst delgav råd och anvisningar på vägen. Igor Grichanov introducerade mig i styltflugornas underbara värld, kontrollerade och bestämde en mindre del av materialet och Marc Pollet försåg mig med litteratur. Jostein Kjærandsen kontrollerade eller bestämde svampmyggorna och Roy Danielsson lät mig godhetsfullt härja i Zoologiska Muséets samlingar i Lund. Hugo Andersson lät mig ta del av hans egen rika samling av Diptera. Till samtliga riktar jag ett varmt tack. Litteratur Bartsch, H Swedish province catalogue for hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk Tidskrift 122: d Assis Fonseca, E. C. M Diptera Orthorrhapha Brachycera Dolichopodidae. Handbooks for the identification of British Insects. Vol. IX, part 5. Royal Entomological Society, London. Falk, S. J. & Crossley, R A review of the scarce and threatened flies of Great Britain. Part 3: Empidoidea. Species Status 3: Joint Nature Conservation Committee, Peterborough. Grichanov, I Keys to Swedish genera and species of Dolichopodidae. International Journal of Dipterological Research 15(2): Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Pollet, M Impact of environmental variables on the occurrence of dolichopodid flies in marshland habitats in Belgium (Diptera: Dolichopodidae). Journal of Natural History 26: Pollet, M Een gedocumenteerde Rode Lijst van de slankpootvliegen van Vlaanderen. Mededelingen van het Instituut voor Natuurbehoud 8. Brussel. 190 pp. Pollet, M. & de Bruyn, L An exercise in characterizing a habitat on the basis of its dolichopodid community (Diptera Dolichopodidae). Bulletin S.R.B.E./ K.B.V.E. 136: Pollet, M. & Grootaert, P Dolichopodidae (Diptera): poorly known but excellent agents for site quality assessment and nature conservation. Proceedings of experimental & applied entomology (N.E.V. Amsterdam) 10: Rald, E Nye og sjældne danske styltfluer (Diptera, Dolichopodidae). Med en revideret fortegnelse over de danske arter. Entomologiske Meddelelser 46: Ringdahl, O Förtecknig över de i Sverige hittills iakttagna arterna av familjen Dolichopodidae (Diptera). Entomologisk Tidskrift 49: Ringdahl, O Några dipterologiska anteckningar från Råå kärr och vassar. Entomologisk Tidskrift 75: Röder, G Biologie der Schwebfliegen Deutchlands (Diptera: Syrphidae). Verlag Erna Bauer, Keltern-Weiler. Schumann, H., Bährmann, R. & Stark, A. (eds) Checkliste der Dipteren Deutschlands. Studia Dipterologica Supplement 2. Sörensson, M Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae). Occassional papers of insect faunistics & systematics in Sweden 1. [Lund] 8

10 Bilaga 1. Förteckning över styltflugor (Dolichopodidae) som under dokumenterades från fuktängen Slottet på Hallandsåsen, Båstad kommun. Nomenklaturen följer Schumann et al. (1999). Styltflugor (Dolichopodidae) Namn Antal exemplar Argyra auricollis (Meig.) 2 Argyra diaphana (F.) 5 Campsicnemus curvipes (Fall.) 1 Dolichopus longitarsis Stann. 11 Dolichopus pennatus Meig. 1 Dolichopus picipes Meig. 9 Dolichopus popularis Wied. 2 Dolichopus simplex Meig. 2 Dolichopus ungulatus (L.) 10 Hercestomus cupreus (Fall.) 1 Rhaphium appendiculatum Zett. 3 Rhaphium auctum Loew 13 Rhaphium fasciatum (Meig.) 1 Rhaphium monotrichum Loew 14 Sybistroma crinipes Staeg. 2 Syntormon monilis (Halid.) 1 Bilaga 2. Förteckning över de övriga insekter (exkl. styltflugor) som under dokumenterades från fuktängen Slottet på Hallandsåsen. TVÅVINGAR (Diptera) Svampmyggor (Mycetophilidae) Boletina trivittata (Meig.) Gnoriste apicalis Meig. Harkrankar (Tipulidae) Ctenophora pectinicornis (L.) Glansmyggor (Ptychopteridae) Ptychoptera paludosa Meig. Vapenflugor (Stratiomyiidae) Beris chalybeata (Forst.) Microchrysa polita (L.) Bromsar (Tabanidae) Hybomitra muehlfeldi Brauer Tabanus maculicornis Zett. Snäppflugor (Rhagionidae) Chrysophilus cristatus (F.) Rhagio scolopaceus (L.) Rovflugor (Asilidae) Didysmachus picipes (Meig.) Dioctria rufipes (DeG.) Blomflugor (Syrphidae) Blera fallax (L.) Brachyopa dorsata Zett. Chalcosyrphus nemorum (F.) Cheilosia albitarsis (Meig.) Cheilosia frontalis Loew Cheilosia pagana (Meig.) Cheilosia variablis (Panz.) Cheilosia vernalis (Fall.) Chrysogaster solstitialis (Fall.) Chrysotoxum cautum (Harris) Criorhina asilica (Fall.) [endast observerad] Dasysyrphus hilaris (Zett.) Dasysyrphus venustus (Meig.) Epistrophe nitidicollis (Meig.) Eristalis interrupta (Poda) Eristalis lineata (Harris) 9

11 Eristalis pertinax (Scop.) Eristalis tenax (L.) Ferdinandea cuprea (Scop.) Helophilus pendulus (L.) Leucozona lucorum (L.) Melanogaster hirtella (Loew) Melanogaster nuda (Macq.) Melanostoma scalare (F.) Merodon equestris (F.) Neoascia tenur (Harris) Orthonevra nobilis (Fall.) Parhelophilus consimilis (Malm) Parhelophilus versicolor (F.) Pipiza bimaculata Meig. Pipizella vidulata (L.) Platycheirus albimanus (F.) Platycheirus peltatus (Meig.) Platycheirus tarsalis (Schummel) Rhingia campestris Meig. Sericomyia lappona (L.) Sphegina clunipes (Fall.) Syrphus ribesii (L.) Temnostoma vespiforme (L.) [endast observerad] Trichopsomyia flavitarsis (Meig.) Xylota segnis (L.) Kärrflugor (Sciomyzidae) Hydromya dorsalis (F.) Limnia paludicola Elb. Tetanocera arrogans Meig. Tetanocera fuscinervis (Zett.) Tetanocera hyalipennis Roser Tetanocera silvatica Meig. Köttflugor (Sarcophagidae) Belleriomina subulata (Pand.) Sarcophaga haemorrhoa (Meig.) Sarcophaga vagans (Meig.) STEKLAR (Hymenoptera) Rovsteklar (Sphecidae) Namn Argogorytes mystaceus (L.) Nysson spinosus (Forst.) Pemphredon inornatus Say Ekologi bytesspecialist på spottstritar kleptoparasit bl.a. på A. mystaceus bytesspecialist på bladlöss Solitärbin (Apoidea) Namn Andrena cinerea (L.) Andrena nigroaenea (Kirby) Andrena helvola (L.) Andrena fucata Smith Andrena subopaca Nyl. Osmia leaiana (Kirby) Ekologi samlar pollen från olika örtfamiljer samlar pollen från olika örtfamiljer samlar pollen från olika örtfamiljer samlar pollen från olika örtfamiljer samlar pollen från olika örtfamiljer samlar endast pollen från Asteraceae SKALBAGGAR (Coleoptera) Actenicerus sjaellandicus (Müll.) Anaspis frontalis (L.) Anaspis thoracica (L.) Cantharis paludosa Fall. Ceutorhynchus cochleariae Eusphalerum minutum (F.) Eusphalerum torquatum (Marsh.) Galerucella tenella (L.) Hermaeophaga mercurialis (F.) Limnobaris pilistrata (Steph.) Liophloeus tessulatus (Müll.) Lythraria salicariae (Payk.) Malachius bipustulatus (L.) Meligethes coeruleivirens Meligrthes nigrescens Steph. Phyllotreta tetrastigma (Com.) Plateumaris rustica Pterostichus minor (Gyll.) Rhagonycha testacea (L.) Stenus flavipes Steph. Zyras collaris (Payk.) 10