Analys av sambandet mellan vargtäthet och antalet fårbesättningar

Transkript

1 Analys av sambandet mellan vargtäthet och antalet fårbesättningar

2 RAPPORT FRÅN VILTSKADECENTER, SLU

3 Analys av sambandet mellan vargtäthet och antalet fårbesättningar Författare: Jens Frank¹, Linn Svensson¹, Jose Lopez Bao², Andreas Zetterberg¹ Rapport från Viltskadecenter, SLU Utgivare: Viltskadecenter, Institutionen för ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet Utgivningsdatum: Version 1.0 ISBN: Viltskadecenter, Institutionen för ekologi, SLU Framsidan: Karta med en prick för vart och ett av de vargreivr som har berört Sverige under perioden Rapporten kan laddas ned som pdf-dokument från Viltskadecenters webbplats: Den kan även beställas från: Viltskadecenter, SLU, Grimsö forskningsstation, Riddarhyttan ¹ Viltskadecenter, Institutionen för ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU ² Grimsö forskningsstation, Institutionen för ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU Riddarhyttan

4 Sammanfattning Vi har analyserat sambandet mellan antal vargangrepp på får och variabler som vargtäthet, vargrevirens status, täthet av fårgårdar med och utan rovdjursavvisande stängsel. Av analyserna framgår tydligt att den variabel som uppvisar starkast samband med antalet vargangrepp på får är tätheten av fårgårdar. Tätheten av vargrevir, oavsett status (familjegrupp, par eller ensam stationär), eller andelen fårgårdar som mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel är inte signifikanta i någon modell. Att det finns varg i ett område där det också finns får är en förutsättning som avgör huruvida det kan ske angrepp eller inte, hur många angrepp som sedan faktiskt inträffar beror av hur många fårbesättningar som finns i området. I dagsläget går det inte att påvisa någon effekt på antalet vargangrepp av bidrag till rovdjursavvisande stängsel. Revir som etableras utanför de 2014/2015 befintliga vargreviren kan i genomsnitt förväntas ha 30% fler vargangrepp på får jämfört med de revir som existerar idag. Om de nya reviren etableras längre söderut i Sverige, förväntas antalet vargangrepp på får öka avsevärt mer. Att med hjälp av bidrag till rovdjursavvisande stängsel reducera antalet angrepp kostar i genomsnitt dubbelt så mycket i de nya reviren jämfört med de befintliga reviren, eftersom de i genomsnitt innehåller det dubbla antalet fårbesättningar. Om de nya reviren etableras längre söderut i Sverige kommer kostnaden att vara avsevärt högre.

5 Inledning Syftet med föreliggande rapport är 1) att analysera sambandet mellan antal vargangrepp på tamdjur och variabler som täthet av vargrevir med olika status, täthet av fårbesättningar och andel besättningar som erhållit bidrag till rovdjursavvisande stängsel i Sverige utanför renskötselområdet och 2) att analysera hur skador på tamdjur påverkas av ökad vargtäthet. Eftersom vargangripna tamdjur domineras kraftigt av får (Frank mfl 2015) har vi valt att fokusera analyserna på vargangrepp på får. Antalet angrepp på andra tamdjur än får renderar en provstorlek som inte tillåter en analys av sambandet mellan antalet angrepp och vargtäthet. De flesta samband som är relevanta för får torde emellertid också vara relevanta för andra tamdjursslag i hägnade besättningar. Material och metoder Antalet vargangrepp på får har hämtats från databasen Rovdjursforum. I databasen registrerar länsstyrelsernas besiktningsmän de besiktningar som utförs då tamdjursägare har rapporterat misstänkta rovdjursangrepp. Vid besiktning av tamdjur och hundar gör besiktningsmannen en bedömning av om döds- eller skadeorsaken är orsakad av ett stort rovdjur. Som ett vargangrepp på får räknas i denna rapport fall där får har skadats eller dödats och besiktningsmannen har bedömt sannolikheten till minst 50% för att rovdjur är orsaken och att varg är den art som mest sannolikt (>50%) orsakat angreppet. Uppgifter om bidrag till rovdjursavvisande stängsel har hämtats från Jordbruksverket för de bidrag som utbetalats till blocklagd mark genom landsbygdsprogrammet och från Rovdjursforum för de bidrag som lämnas från Viltskadeanslaget och som även kan användas på icke blocklagd mark. Antal fårbesättningar och deras koordinater har hämtats från Jordbruksverket. Data över vargrevirens antal, status och utbredning kommer från de inventeringar som utförs av länsstyrelserna och koordineras av Viltskadecenter. Minimiantal vargar är det största antal vargar som spårats vid något tillfälle i reviret under den aktuella säsongen. ArcGIS användes för GIS arbetet. Analyserna har genomförts i två steg, i det första steget har vi lagt ett nät med 50 km x 50 km stora rutor över Sverige. Rutornas storlek är anpassad för att kunna beröras av fler än ett vargrevir och därmed analysera sambandet mellan täthet av vargrevir och antalet vargangrepp på får. För varje 50 km x 50 km ruta har antalet vargrevir (revirets centroid) som berör rutan, antalet vargangrepp på får, antalet fårbesättningar, och andelen fårbesättningar som fått bidrag till rovdjursavvisande stängsel räknats. I det andra steget har vi gjort samma sak fast för respektive vargrevir istället för 50 km x 50 km rutor. Varje år från 2000 till 2014 har analyserats var för sig för alla variabler förutom fårbesättningar. För fårbesättningar har samma dataset använts för alla år. Anledningen är att datat enligt Jordbruksverket är bristfälligt men att det gradvis blivit bättre under de senaste åren. Det saknas dock fortfarande koordinater för ca 30% av alla fårbesättningar i landet. Om vi använt datat för respektive år hade vi grovt underskattat antalet fårbesättningar i landet. För andelen fårbesättningar med rovdjursavvisande stängsel har vi använd det kumulativa värdet för respektive år.

6 Figur 1. Vargrevirens faktiska utbredning kartläggs inte under den ordinarie inventeringen. Vi har därför utgått ifrån de så kallade baspolygoner som används för att särskilja olika vargrevir. Baspolygonerna anger ytan mellan hittade DNA prov av de revirmarkerande djuren i de olika reviren. För att komma närmare de olika revirens verkliga utbredning har vi använt centroiden i baspolygonen och med den som mittpunkt konstruerat en sfärisk yta med en areal som motsvarar ett genomsnittligt vargrevir, dvs ca 800 kvadratkilometer. I figuren ovan syns baspolygonerna som svarta polygoner i de sfäriska ytor som representerar deras antaget faktiska storlek. De största polygonerna härrör från sändarförsedda vargar ger en bättre bild av den faktiska utbredningen av reviret än baspolygonerna. Data från GIS arbetet analyserades sedan med hjälp av General linear mixed models med Poisson fördelning som korrigerar för det stora antalet ytor med noll angrepp.

7 Bayesian Information Criterion (BIC) användes för att välja den model som bäst förutsäger antalet vargangrepp på får (Burnham & Anderson 2010). Vi har också använt viktade AIC (wi) för att avgöra det relativa stödet för respektive model. Viktade AIC värden beräknades med MuMIn paketet i mjukvaran R (Barton 2013). Vi har kontrollerat för överdriven spridning. För att köra modellerna använde vi glmmamdb paketet I R (Skaug et al. 2006). För att undvika att vi påverkar utfallet av analyserna genom att välja ut vilka variabler som ska köras har vi också testat alla kombinationer av variablerna inom ΔAIC <2 från den högst rankade modellen. Viktade AIC värden användes för att ta fram relative Variable Importance weights (RVI) för varje prediktor. Alla statistiska analyser gjordes i R (R Core Team 2015).

8 Figur 2. Varje punkt på kartan representerar ett dokumenterat vargangrepp på får under perioden

9 Figur 3. Varje punkt på kartan representerar en fårbesättning. Data från Jordbruksverket 2015.

10 Figur 4. Varje punkt på kartan representerar en fårbesättning som mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel under perioden Data från Rovdjursforum och Jordbruksverket 2015.

11 Resultat Resultat för skalan 50 km x 50 km rutor De rutor som innehöll minst kvadratkilometer svensk landterräng, dvs de låg till största delen inom Sveriges gränser och dessutom på land användes i analysen. I dessa rutor räknades för vart och ett av åren antalet vargangrepp på får, antalet fårbesättningar, andelen fårbesättningar som mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel och antalet vargrevir som berörde rutan. Den totala provstorleken är Vad som tydligt framgår i tabellerna 1,2 och 3 är att den variabel som uppvisar ett starkt samband med antalet vargangrepp på får är tätheten av fårgårdar. Tätheten av vargrevir, oavsett status (familjegrupp, par eller ensam stationär), eller andelen fårgårdar som mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel är inte signifikanta i någon modell. Tabell 1. Jämförelse av konkurrerande modeller byggda för att undersöka sambandet mellan antalet angrepp på får, tätheten av vargrevir, och tätheten av fårgårdar med och utan bidrag till rovdjursavvisande stängsel. Den rutstorlek som använts är 50 km x 50 km (n=1800). Modellerna är rankade från lägsta BIC värde (bäst modell) till högsta. KONKURRERANDE MODELLER BIC BICc w i Täthet av fårgårdar Alla variabler Nollmodel Andel fårgårdar som fått bidrag till stängsel Vargrevir (Familjegrupp + Par + ensamma stationära) Tabell 2. Model averaged coefficient estimat (Estimate), justerade standard error (Adjusted SE), level of significance and relative variable importance weight (RIV) for the variables included in the selected candidate models (models with ΔAIC < 2) explaining the relationship between farms and wolf status related factors and the number of sheep attacks in Sweden at the spatial scale of 50 x 50 km. VARIABEL ESTIMAT JUSTERAT SE P RIV (Intercept) Täthet av fårgårdar < Familjegrupper n.s Par n.s Ensamma stationära n.s Andel fårgårdar som fått bidrag till stängsel n.s. 0.33

12 Tabell 3. Parameterestimat (± SE) för den modell som bäst förklarar sambandet antalet angrepp på får, tätheten av vargrevir, och tätheten av fårgårdar med och utan bidrag till rovdjursavvisande stängsel. Parametrisk koefficient Estimat SE Pr(> z ) Intercept Täthet av fårgårdar *** Så kallad Bayesian Model Averaging bekräftade att tätheten av fårgårdar är starkare korrelerad med antalet vargangrepp på får än de övriga variablerna. Nio olika kombinationer hade ΔAIC < 2 och tätheten av fårgårdar var den enda variabel som hade en signifikant effekt. Resultat för skalan vargrevir I analysen har använts 141 unika revir för familjegrupper och par, samt 59 övriga stationära vargar som haft minst 85% av sin area i Sverige. I vart och ett av dessa revir har vi för varje år som reviret existerat räknat antalet vargangrepp på får, antalet fårbesättningar, andel fårbesättningar som mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel, status i reviret (familjegrupp, par, övrig stationär), samt om reproduktion skett i reviret det givna året. Den modell som bäst förutsäger antalet vargangrepp på får på revirnivå är den modell som innehåller alla variabler. Tabell 4. Jämförelse av konkurrerande modeller byggda för att undersöka sambandet mellan antalet angrepp på får, tätheten av fårgårdar med och utan bidrag till rovdjursavvisande stängsel, vargrevirets status och minimiantalet vargar i reviret. Den enhet som används är vargrevir enligt figur 1. Modellerna är rankade från lägsta BIC värde (bäst modell) till högsta. KONKURRERANDE MODELLER BIC BICc w i Alla variabler Status i reviret (Familjegrupp + Par + ensamma stationära) Föryngring i reviret Täthet av fårgårdar Nollmodel Min. antal vargar i reviret Andel fårgårdar som fått bidrag till stängsel

13 Tabell 5. Parameterestimat (± SE) för den modell som bäst förklarar sambandet antalet angrepp på får, tätheten av fårgårdar med och utan bidrag till rovdjursavvisande stängsel, min. antal vargar i reviret, och social status i reviret. Parametrisk koefficient Estimat SE Pr(> z ) Intercept Täthet av fårgårdar *** Min. antal vargar i reviret *** Föryngring i reviret *** Andel fårgårdar som fått bidrag till stängsel Familjegrupp *** Par *** Tabell 6. Model averaged coefficient estimat (Estimate), justerade standard error (Adjusted SE), level of significance and relative variable importance weight (RIV) för variablerna i selekterade modeller (modeller med ΔAIC < 2) som beskriver sambandet mellan antalet angrepp på får, tätheten av fårgårdar med och utan bidrag till rovdjursavvisande stängsel, min. antal vargar i reviret, och social status i reviret. VARIABEL ESTIMAT JUSTERAT SE P RIV (Intercept) Täthet av fårgårdar < Min. antal vargar i reviret < Föryngring i reviret < Familjegrupp < Par <0.01 Andel fårgårdar som fått bidrag till stängsel n.s I vargreviren har 21,5% av fårgårdarna mottagit bidrag till rovdjursavvisande stängsel, jämfört med 4,5% av fårgårdarna i övriga delar av Sverige utanför renskötselområdet. Observera att det inte innebär att 21,5% respektive 4,5% av besättningarna har rovdjursavvisande stängsel runt alla sina fållor.

14 Diskussion Vargtäthet och antal angrepp på får Vargar är revirhävdande, och den enhet som vargförekomst inventeras på är i Sverige vargrevir. Det innebär att ett mått på vargtäthet är mer relevant om enheten är vargrevir än antalet vargindivider. För att kunna uttala oss om sambandet mellan täthet av vargrevir och antalet vargangrepp på får behövde analysen göras på en skala som arealsmässigt är större än ett genomsnittligt vargrevir. Vi valde 50 km x 50 km stor rutor. För att ett vargangrepp på får ska kunna inträffa krävs att minst ett får och minst en varg befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt. Tätheten av fårgårdar, oavsett tätheten av vargrevir i 50 km x 50 km rutan, var ändå den variabel som uppvisade den överlägset starkaste korrelationen med antalet vargangripna får. Att det finns varg i ett område är en förutsättning som avgör huruvida det kan ske angrepp eller inte, hur många angrepp som sedan faktiskt sker beror av hur många fårbesättningar som finns i området. Den bakomliggande orsaken till detta samband är sannolikt att vargar i Sverige inte har får som en betydande bytesresurs. I det område där vi har de flesta vargreviren inträffar 0 till 2 vargangrepp på får per år. Det högst begränsade energiintaget från dessa angrepp indikerar att vargangreppen på får mer är resultatet av slumpmässiga angrepp än ett riktat sökande efter bytesdjur. Ju fler fårbesättningar i området desto oftare kommer vargar och får vara i varandras närhet och desto större blir sannolikheten för att ett angrepp ska inträffa. Fördelningen av vargangrepp i figur åskådliggör på ett tydligt sätt sambandet, eftersom en relativt stor andel av vargangreppen finns i Götaland trots att antalet vargar där är relativt litet. Antalet fårbesättningar är dock relativt stort, vilket åskådliggörs i figur 2. Vargtätheten i sig påverkar således inte antalet förväntade angrepp, vilket är rimligt. Det finns inget skäl till varför vargangrepp på får i ett revir skulle påverkas av om det ligger fler eller färre revir i den landsänden. Då vi upprepade samma analyser fast på revirnivå förändrades resultaten något. Antalet fårgårdar i vargreviret var fortfarande signifikant korrelerade med antalet vargangrepp. Intressant nog innehöll den modell som bäst förutsäger antalet vargangrepp på får alla variabler. Andelen fårgårdar som fått bidrag till rovdjursavvisande stängsel var en variabel som hade liten eller ingen påverkan på antalet angrepp i vargreviren. Detta är inte detsamma som att rovdjursavvisande stängsel saknar effekt. För att på ett korrekt sätt kunna uttala sig om effekten av rovdjursavvisande stängsel behövs ett annat upplägg. Här har vi använt andelen fårgårdar som fått bidrag, även om 100% av fårgårdarna i ett revir hade fått bidrag så innebär inte det att ens flertalet fårhagar har rovdjursavvisande stängsel. De flesta fårgårdar har avsevärt fler hagar än en och bidraget till rovdjursavvisande stängsel räcker sällan till alla hagarna. Det negativa sambandet mellan antalet vargar i reviret och antalet angrepp, dvs ju fler vargar i reviret desto färre angrepp är svårare att förklara. I studier från Nordamerika har det spekulerats i att förändringar i gruppsammansättning kan leda till fler angrepp på tamdjur (Wielgus & Peebles 2014). I dessa studier har det liksom i föreliggande rapport varit fråga om korrelationer där det är svårt att avgöra vad som är orsak och vad som är verkan. Att fler vargar i reviret skulle leda till färre angrepp kan lika gärna vara resultatet av att antalet vargar i reviren är korrelerat med geografisk belägenhet. I

15 Sverige minskar antalet dagar med bra spårförhållanden ju längre söderut man kommer. För fårgårdar gäller det omvända förhållandet, de blir fler och fler ju längre söderut man kommer, och därmed blir även det förväntade antalet vargangrepp på får högre i revir som etablerats där. Med andra ord; i trakter där snötäcket är mindre pålitligt blir siffran för min. antalet vargar ofta lägre, dessvärre är det i samma områden som vi förväntar oss fler vargangrepp på får eftersom vi har höga tätheter av fårbesättningar där. Konsekvenser för den geografiska fördelningen av varg i Sverige Antalet vargrevir spelar ingen roll för antalet vargangrepp på får i de respektive reviren, det gör däremot antalet fårbesättningar i reviren. Var i landet vargreviren etableras får därför stor betydelse för antalet förväntade vargangrepp. Utifrån modellerna ovan kan vi göra en uppsättning mycket enkla scenarier för att illustrera sambandet mellan etablering av vargrevir och antalet fårbesättningar i det område där reviret etableras. Det standardiserade parameterestimatet för täthet av fårbesättningar i tabell 6 är 0.290, det innebär att då antalet fårbesättningar i vargreviren fördubblas så ökar det förväntade antalet vargangrepp på får med ungefär 30%. I de polygoner som representerar vargreviren finns i genomsnitt 24,2 fårbesättningar, att jämföra med 46,8 i övriga Sverige utanför renskötselområdet. Om vi utgår från 2014 års geografiska fördelning och antal vargrevir och tänker oss att vi minskar den regionala tätheten av vargrevir genom att med t ex jakt avlägsna 10% av de befintliga reviren på samma gång som vi kan konstatera att motsvarande antal nya revir har etablerats i Sverige utanför renskötselområdet så kommer det innebära att antalet vargangripna får ökar med minst 12 stycken, dvs från 391 stycken till 403 stycken. Om andelen av de befintliga reviren som avlägsnas och byts ut mot motsvarande antal revir i andra delar av Sverige ökar till 30% eller 50% ökar det förväntade antalet angripna får från 391 stycken till 427 respektive 451 stycken. Att med hjälp av bidrag till rovdjursavvisande stängsel reducera antalet angrepp kostar i genomsnitt dubbelt så mycket i de nya reviren jämfört med de befintliga reviren, eftersom de i genomsnittliga innehåller det dubbla antalet fårbesättningar. Ovanstående scenarier för det förväntade antalet vargangrepp på får i revir utanför det befintliga kärnområdet för varg, och kostnaderna för att med hjälp av bidrag till rovdjursavvisande stängsel reducera antalet angrepp bygger på ett framräknat genomsnitt för tätheten av fårbesättningar i områden som ligger utanför renskötselområdet och idag inte berörs av ett vargrevir. Det inbegriper således områden utan dokumenterade revir i varglän som Dalarna, Värmland och Gävleborg. Om nya revir i först hand förväntas etablera sig söder om dessa så innebär det att de etableras i områden med ännu högre tätheter av fårbesättningar och att det förväntade antalet angrepp är avsevärt större än de ovan redovisade siffrorna. Detsamma gäller kostnaderna för att med hjälp av bidrag till rovdjursavvisande stängsel reducera skadorna och kunna nå Naturvårdsverkets mål om en genomsnittlig minskning med 10% fram till år Exakt hur många angrepp som kan förväntas och kostnaden för att med bidrag till rovdjursavvisande stängsel reducera angreppen till en given nivå beror till största delen på tätheten av fårbesättningar i området. Hur vanligt det kommer vara med vargetableringar i mycket fårtäta områden och hur bidrag till rovdjursavvisande

16 stängsel ska riktas för att uppnå maximal effekt bestäms i huvudsak av vilka kriterier för skyddsjakt på varg som kommer att användas. Statiska kriterier som t ex att bevilja 30% skiftning 10% skiftning 50% skiftning Figur 5. Med utgångspunkt i 2014 års geografiska fördelning och antal vargrevir skulle en skiftning av 10% av de befintliga reviren från sin nuvarande belägenhet till en ny slumpmässigt vald plats utanför renskötselområdet i genomsnitt resultera i att antalet vargangripna får ökar med minst 12 stycken, dvs från 391 stycken till 403 stycken. Om andelen av de befintliga reviren som avlägsnas och byts ut mot motsvarande antal revir i andra delar av Sverige ökar till 30% eller 50% ökar det förväntade antalet angripna får från 391 stycken till 427 respektive 451 stycken. skyddsjakt efter 4 angrepp i samma revir samma säsong oavsett antal fårbesättningar i reviret leder till att vargar i områden med hög täthet av fårbesättningar avlivas i större utsträckning än vargar i områden med låg täthet av fårbesättningar. I förlängningen leder statiska kriterier till att sannolikheten för att vargrevir etableras och överlever i områden med hög täthet av fårbesättningar blir låg, medan den blir högre i områden med låg täthet av fårbesättningar. Om kriterier för skyddsjakt är dynamiska, dvs korrigeras för tätheten av fårbesättningar och baseras på risken för respektive fårbesättning att drabbas av ett angrepp, leder det till att sannolikheten för skyddsjakt

17 är lika stor i alla delar av landet. I praktiken innebär det att kriteriet för skyddsjakt skulle börja på ett eller två angrepp i revir med låg täthet av fårgårdar och gradvis högre för revir med stigande fårtätheter. Slutmålet kan vara detsamma oavsett vilken av modellerna för skyddsjaktskriterier som används, det är dock viktigt att inse att hur modellen för skyddsjaktskriterier används kommer att påverka utfallet av bidrag till rovdjursavvisande stängsel och vice versa. Att t ex använda statiska kriterier för skyddsjakt och samtidigt ge fårbesättningar i områden med hög täthet av fårbesättningar bidrag till rovdjursavvisande stängsel kommer att reducera effekten av bidragen eftersom de vargar som etablerar sig där i de flesta fall ändå kommer att bli föremål för skyddsjakt.

18 Referenser Barton, K. (2013) MuMIn: multi-model inference. R package version Burnham KP, Anderson D. (2010) Model Selection and Multi-model Inference: A Practical Information-Theoretic Approach. Springer Verlag, New York, 514 pp. Fournier D.A., Skaug H.J., Ancheta J., Ianelli J., Magnusson A., Maunder M., Nielsen A. & Sibert J. (2012) AD Model Builder: using automatic differentiation for statistical inference of highly parameterized complex nonlinear models. Optimization Methods and Software, 27: Frank J, Ma nsson J, Svensson L, Levin M, Ho glund L. (2015) Viltskadestatistik Skador av fredat vilt pa tamdjur, hundar och gro da. Rapport fra n Viltskadecenter, SLU R core team (2015) R: a language and environment for statistical computing. Version R Foundation for Statistical Computing, Vienna, Austria. Skaug H, Fournier D, Nielsen A. (2006) glmmadmb: Generalized linear mixed models using AD Model Builder. Available:

19 Viltskadecenter (VSC) är ett nationellt kunskapscentrum rörande skador på egendom orsakade av vilt och inventering av stora rovdjur. VSC fungerar som ett servicecentrum för myndigheter, organisationer, djurägare, markägare och allmänhet i dessa frågor. VSC arbetar på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 1996 och tillhör institutionen för ekologi vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Viltskadecenter, Grimsö Forskningsstation, Riddarhyttan