Tamdjur och rovdjur, går det ihop? Inga Ahlqvist, Jens Karlsson, Maria Levin. Viltskadecenter

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Tamdjur och rovdjur, går det ihop? Inga Ahlqvist, Jens Karlsson, Maria Levin. Viltskadecenter"

Transkript

1 Tamdjur och rovdjur, går det ihop? Inga Ahlqvist, Jens Karlsson, Maria Levin. Viltskadecenter 1

2 Innehåll Inledning 3 Viltskadecenter 3 Allmän lagstiftning om stora rovdjur 4 Konventioner och direktiv 4 Jaktlagstiftning 6 Lagstiftning om skador av stora rovdjur 8 Viltskadesystemet 8 Bidrag till förebyggande åtgärder 8 Ersättning för rovdjursangripna tamdjur 9 Besiktning av rovdjursdödade tamdjur 10 Statistik 12 Rovdjursstammarnas storlek 17 Vad har vi lärt oss? 18 Elstängsel 22 Olika typer av stängsel 22 Att sätta upp stängsel 23 Välj rätt elaggregat 28 Vanliga fel att undvika 29 Kostnadsexempel för elstängsel 30 FOTO: 2 INGA AHLQVIST

3 Inledning Den här foldern vänder sig till dig som är tamdjursägare. Foldern kommer från Viltskadecenter och har tidigare skickats till cirka fårägare i Sverige. Vår förhoppning är att den ska ge dig enkel och konkret information om vilka regler som gäller om du drabbas av skador av björn, varg, lo eller kungsörn på dina får. Vi vill även ge dig råd om vad du kan göra för att förebygga sådana skador. Viltskadecenter Viltskadecenter arbetar på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 1996 och är ett serviceorgan för myndigheter, organisationer, enskilda näringsidkare och allmänheten. Vår viktigaste uppgift är att samla in kunskap om viltskador och att förmedla den genom information och utbildning. Viltskadecenter är stationerat vid Grimsö Forskningsstation i Bergslagen. Vad kan vi göra för dig? Vi lämnar kostnadsfri information om viltskador. Vi genomför utbildningar, exempelvis för besiktningsmän för viltskador. Vi samordnar länsstyrelsernas och näringarnas insatser inom viltskadeområdet. Vi lägger upp, genomför och utvärderar olika försök. Vi utvecklar metoder som kan användas för att förebygga viltskador. 3

4 Allmän lagstiftning om stora rovdjur Bernkonventionen 1970 undertecknade Sverige Bernkonventionen. Varje land som undertecknat avtalet förbinder sig att värna alla sina inhemska arters bevarande. Undantag från skyddet och tillstånd till jakt på varg, björn, lo, järv och kungsörn kan enligt Bernkonventionen ges bland annat för att förhindra allvarlig skada på boskap och annan egendom. EU:s Habitatdirektiv Sveriges medlemskap i EU innebär att vi förbundit oss att följa Habitatdirektivet. Direktivet anger skyddsstatus för alla arter inom EU. I direktivet står att Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införandet av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns i bilaga 4a (varg, björn och lo inkluderat). Det står vidare att det i skyddssystemet bland annat ska ingå förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur det görs. Emellertid får undantag från dessa förbud göras, förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Undantag från förbudet mot jakt kan i vissa fall ges för att förhindra skador på tamboskap. Vargen tillhör kategorin Akut hotade arter vilket innebär att den anses löpa en extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid enligt något av kriterierna A till E (se nästa sida). Lodjur tillhör kategorin Sårbar och anses därmed löpa stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv enligt något av kriterierna A till E. 4

5 Björn tillhör kategorin Sårbar och anses därmed löpa stor risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv enligt något av kriterierna A till E Järven tillhör kategorin Starkt hotad och anses därmed löpa mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid enligt något av kriterierna A till E. Kungsörnen tillhör kategorin Missgynnad men är nära att uppfylla kriterierna för Sårbar. A Populationsminskning B Litet utbredningsområde och populationen är fragmenterad eller minskar C Populationen är liten och minskar D Populationen är mycket liten E Kvantitativ riskanalys Vad har riksdagen bestämt? 1997 gav riksdagen regeringen i uppdrag att utforma ett förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik med en helhetssyn på de biologiska, jaktliga och näringsmässiga frågorna. I januari 1998 tillsattes en utredare som två år senare överlämnade slutbetänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146). Med denna som underlag skrev regeringen en proposition som behandlades av riksdagens jordbruksutskott. Den 29 mars 2001 beslutade riksdagen om övergripande mål för en sammanhållen rovdjurspolitik för att säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Beslutet innebär bland annat att miniminivåer är fastställda för björn, lo och kungsörn. Dessa arter har uppnått sådana individantal att FOTO: PIA-LENA WIDÉN 5

6 de bedöms som åtminstone kortsiktigt livskraftiga. Naturvårdsverket har dessutom delegerat till länsstyrelserna att besluta om skyddsjakt på enskilda individer av björn och lo som orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Vidare blir skyddsjakt på varg tillåten på enskilds initiativ om det sker i enlighet med 28 Jaktförordningen (se nedan Jaktlagar ). Miniminivåerna ska ses som en vägledning vid val av förvaltningsstrategier för rovdjursstammarna, inte som önskvärda antal rovdjur. Målet för förvaltningen ska vara att antalet björnar, lodjur och kungsörnar når en nivå över miniminivån som gör att de långsiktigt bevaras. Etappmål bestäms för varg och järv, eftersom stammarna ännu inte nått en nivå som kan anses säkra deras överlevnad i ett längre perspektiv. Innan etappmålet är nått bör bara mycket begränsad skyddsjakt tillåtas. När etappmålet är nått görs en ny bedömning. Mål björn 100 föryngringar/år, motsvarande björnar miniminivå lodjur 300 föryngringar/år, motsvarande lodjur miniminivå kungsörn 600 häckande par miniminivå varg 20 föryngringar/år, motsvarande 200 vargar etappmål järv 90 föryngringar/år, motsvarande 400 järvar etappmål Jaktlagar I 27 i Jaktförordningen står: Om det behövs för att förhindra att björn, varg, järv, lo, säl eller örn orsakar skador får Naturvårdsverket ge tillstånd till jakt. Detsamma gäller om ett enskilt djur av arterna björn, varg, järv, lo eller örn orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Naturvårdsverket får i fall som avses i andra meningen föreskriva att beslut om jakt på björn och lo får meddelas av länsstyrelsen. Sådana föreskrifter får dock endast avse län med fasta stammar av björn eller lo. I 28 i Jaktförordningen står: Har en björn, varg, järv eller lo angripit och skadat eller dödat tamdjur och finns det skälig anledning att befara ett nytt angrepp, får tamdjurets ägare eller vårdare utan hinder av fredning eller bestämmelserna i 9 döda det angripande djuret, om det sker i omedelbar anslutning till angreppet. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalpark. 6

7 Björn 100 föryngringar/år motsvarande björnar Lodjur 300 föryngringar/år motsvarande lodjur FOTO: SVEN ZETTERLUND/N FOTO: ANDREAS NORIN FOTO: ANDREAS NORIN Kungsörn 600 häckande par Varg 20 föryngringar/år motsvarande 200 vargar 7

8 Lagstiftning om skador av stora rovdjur Viltskadesystemet Det nuvarande viltskadesystemet började gälla 1995 med nya regler för bidrag och ersättningar för viltskador. Grundprincipen är att viltskador ska förebyggas. Det ska i första hand ske genom jakt. Reglerna för bidrag och ersättningar för viltskador gäller endast skador som orsakas av vilt som inte får jagas under allmän jakttid. För förebyggande åtgärder kan man få ekonomiskt bidrag. Den som råkar ut för sådana skador som man inte kan skydda sig emot kan få ersättning. Syftet med lagstiftningen är att skapa acceptans för de arter som berörs av lagen, däribland stora rovdjur. Naturvårdsverket disponerar 36 miljoner kronor för skador utanför renskötselområdet år 2002 (35 miljoner kronor år 2001). Dessa fördelas på 21 län. Pengarna ska räcka till både bidrag och ersättningar för skador orsakade av säl, tranor, fredade gäss, varg, björn, lo och kungsörn (se Viltskadestatistiken för år 2001). Dessutom ska en del av medlen användas till utbildning och information om förebyggande åtgärder mot skador orsakade av fredat vilt. Bidrag till förebyggande åtgärder Länsstyrelsen har möjlighet att lämna bidrag till förebyggande åtgärder för att förhindra rovdjursskador. Om du bedriver fårskötsel inom områden med fast rovdjursförekomst bör du hägna in dina får med fyra- eller femtrådiga elstängsel (se stycket Elstängsel sid 22). Om du har väl uppsatta konventionella fårnät kan du komplettera dessa med två eltrådar. Du kan ansöka om bidrag till stängsel hos din länsstyrelse om fårskötseln ingår i din näringsverksamhet. Ansökan ska ske på blanketten Bidrag till förebyggande åtgärder. Blanketten kan skrivas ut från Viltskadecenters hemsida eller beställas från länsstyrelsen. 8

9 Bidrag lämnas med upp till 100% av materialkostnaden. Även ersättning för visst arbete kan lämnas, till exempel vid hyra av maskin för att trycka ner hörnstolpar. Det har ännu inte tagits några får innanför den typ av elstängsel som uppfyllt kraven för rovdjurssäkra stängsel. Som en följd av rovdjursutredningen kan länsstyrelsen även lämna bidrag till andra typer av förebyggande åtgärder, bland annat för att förhindra skador på djur på fritt skogsbete. Du kan få mera information om rovdjursförekomst och förebyggande åtgärder om du kontaktar din närmaste besiktningsman. Besiktningsmännen är utsedda av länsstyrelsen. De ska kunna informera om skadeförebyggande åtgärder och besiktiga tamdjur som misstänks vara angripna av björn, varg, lo eller kungsörn. Uppgift om vem som är din närmaste besiktningsman finns på Viltskadecenters hemsida eller hos din länsstyrelse. Ersättning för rovdjursangripna tamdjur Om du råkar ut för en skada som du misstänker vara orsakad av ett fredat rovdjur (björn, varg, lo eller kungsörn) ska du kontakta länsstyrelsen eller din närmaste besiktningsman. Tamdjur ska alltid besiktigas! Länsstyrelsen står alltid för kostnaden. Besiktningsmannen har blanketter för ansökan om ersättning för rovdjursrivna tamdjur och kan även hjälpa till att fylla i den. Ansökan skickas till länsstyrelsen. Grundersättning Rekommenderade ersättningar för får Tilläggsersättning Tackor kr Djur anslutna till Fårkontrollen 250 kr Lamm kr Djur anslutna till Avelsbaggar kr Maedi-Visnaprogrammet 100 kr Ersättning för merarbete i samband med angreppet ingår. Förslag till ersättning för övriga tamdjur lämnas av Viltskadecenter i varje enskilt fall efter förfrågan från länsstyrelsen. 9

10 Besiktning av rovdjursdödade tamdjur När du hittar ett tamdjur som du misstänker är dödat eller skadat av björn, varg, lo eller kungsörn ska du tänka på följande: Anmäl omgående skadan till din länsstyrelse eller direkt till din besiktningsman. Förteckning över besiktningsmän finns på Viltskadecenters hemsida och hos din länsstyrelse. Täck över kadavret med en säck eller liknande, men låt det ligga kvar på fyndplatsen. Skär inte i kadavret. Trampa inte runt kadavret. Då kan spår och spårtecken förstöras. Om det finns skadade djur bör även veterinär tillkallas. Hur går en besiktning till? Varför är det viktigt att besiktiga alla kadaver? Besiktningsmannen ska komma så snabbt som möjligt. Under den varma årstiden kan ett kadaver brytas ner till oidentifierbarhet på några dagar av larver och flugor. Även andra snyltgäster (räv, grävling, fåglar) kan komma till platsen och ta med sig delar av kroppen. Det är lättare att säkra spår och tecken i terrängen ju snabbare man är på plats. Det är även därför det är viktigt att täcka över kroppen med någonting när man först hittar den. Besiktningsmannen gör en helhetsbedömning av platsen och försöker besvara flera frågor som är viktiga för fastställandet av dödsorsaken, till exempel om kadavret är släpat eller hur det är ätet på. Kadavret flås helt och skadorna dokumenteras noga på en speciell besiktningsblankett. Stängslet kontrolleras och ritas av på blanketten för att bedöma hur rovdjuret har tagit sig in. Vid elstängsel är det viktigt att spänningen mäts och att antal och höjd på trådarna noteras. Viltskadecenter sammanställer årligen alla besiktningsblanketter. Informationen ger oss ökad kunskap om hur olika rovdjur dödar tamdjur. Vi får bland annat ett underlag om hur man kan skilja skador på får orsakade av hundar från skador orsakade av varg. Dessutom får vi kunskap om hur rovdjuren beter sig inför olika typer av stängsel. Besiktningsmännen kan även ge råd om skadeförebyggande åtgärder och hjälpa till med ansökan om bidrag till sådana. 10

11 När björn dödar får tar den ofta vuxna tackor. Bröstfett och juver konsumeras först. Vargen dödar ofta sina bytesdjur med ett kraftigt bett i nacken men kan även bita tvärs över ryggen på mindre djur som får, rådjur och bäver. Lodjur dödar sina bytesdjur med ett bett i strupen. Ett lodjur kan äta 2-3 kg kött vid ett tillfälle. 11

12 Statistik över rovdjursdödade tamdjur Viltskadecenter sammanställer årligen skador på tamdjur, hundar och gröda. Sammanställningen grundar sig på de skador som besiktigats av länsstyrelsens utsedda besiktningsmän. De siffror som redovisas på följande sidor är således att betrakta som minimisiffror, eftersom det förmodligen sker skador som av olika anledningar inte blir besiktigade. Viltskadecenter sammanställer även länsstyrelsernas kostnader för bidrag till förebyggande åtgärder och ersättningar för uppkomna skador. Ökning av antalet rovdjursdödade tamdjur Antalet rovdjursdödade tamdjur kommer sannolikt att öka långsamt under de närmaste åren. Den största anledningen till detta är att varg och lodjur sprider sig söderut till områden med fler tamdjur. Troligen kommer antalet tamdjur som dödas av varg att öka snabbare än antalet som dödas av björn eller lodjur, av den anledningen att vargar oftast dödar fler tamdjur per angrepp än vad lodjur och björnar gör. En faktor som också spelar in är att vargen sprider sig snabbare till områden som idag saknar stora rovdjur och där förebyggande åtgärder inte hunnit vidtas. 12

13 Tamdjur dödade eller skadade av björn år Tamdjur dödade eller skadade av lodjur år Tamdjur dödade eller skadade av varg år Antal tamdjur som dödats, skadats eller saknas vid rovdjursangrepp Rovdjur Dödade Skadade Saknade Varg Lodjur Björn Örn Okänt

14 Tamdjur dödade eller skadade av björn år Tamdjur dödade eller skadade av lodjur år Tamdjur dödade eller skadade av varg år Tamdjur dödade eller skadade av örn år

15 Kärnområden för björn Familjegrupper av lo Utbredningen av björn i Sverige är koncentrerad till fyra olika kärnområden med reproducerande honor. Björn finns även utanför dessa, men söder om Svealand förekommer endast enstaka utvandrare. Familjegrupper av lo efter inventeringen år Vargrevir mars-april 2001 Förekomsten av revirmarkerande vargar under mars - april år

16 16 FOTO: ANDREAS NORIN

17 Rovdjursstammarna - storlek, utbredning och populationsutveckling Stammarna av varg, lodjur och björn både ökar och breder ut sig. Varg År 2002 fanns det omkring 75 vargar i Sverige (cirka 110 i Skandinavien). I dag finns de flesta familjegrupperna av varg i Värmland, Dalarna och angränsande fylken (län) i Norge. Vargar är generalister och har mycket lätt för att anpassa sig till olika miljöer. Vi kan alltså förvänta oss att vargstammens utbredningsområde utökas såväl norrut som söderut. Antalet vargflockar och revirmarkerande par följs årligen upp och rapporteras av Viltskadecenter. Järv År 2002 fanns det omkring järvar i Sverige. Järvens nuvarande utbredningsområde är begränsat till fjälltrakterna och det fjällnära skogslandet ner till norra Dalarna och södra Härjedalen. Järven är därmed knuten främst till renens utbredningsområde och förorsakar inte skador på får och lamm. Lodjur År 2002 fanns det omkring lodjur i Sverige. Merparten av lodjuren finns i Svealand och Norrland. Även lodjuren kan förmodligen kolonisera de flesta delar av Sverige. Lodjurens spridning söderut i kombination med skyddsjakten i renskötselområdet innebär att populationens tyngdpunkt kan bli förskjuten åt söder i framtiden. Björn År 2002 fanns det sannolikt drygt björnar i Sverige. Den senaste beståndsuppskattningen (1996) redovisade ca björnar. De allra flesta björnar finns i Sverige i något av de fyra kärnområdena från Dalarna i söder till Norrbotten i norr. Kungsörn År 2002 fanns det omkring 500 etablerade par kungsörnar. 65 % av dem återfanns inom Västerbottens och Norrbottens län, 20 par häckade på Gotland och 6 par i Skåne. Enstaka bosättningar förekom även i Götaland och Svealand. Det norrländska häckningsområdet har utvidgats mot kusten de senaste 15 åren. Samtidigt har antalet häckande par i fjälltrakterna minskat markant. 17

18 Vad har vi lärt oss? Viltskadecenter arbetar med flera utvecklingsprojekt som ska ge ökad kunskap om vilka faktorer som utlöser rovdjursangrepp på tamdjur och hundar samt hur dessa angrepp kan förhindras. Projekten har i flera fall just startat, men inom de närmaste 3-5 åren kommer vi att ha ett så pass stort material att vi kan börja dra generella slutsatser. Några erfarenheter har vi dock gjort redan nu. Vargar och lodjur söker inte hela tiden kontakt med tamdjur, tvärtom verkar de undvika tamdjurshägn. Anledningarna till detta kan vara att de flesta tamdjurshägn ligger intill hus och gårdar och att tamdjur inte ingår i de flesta rovdjursindividers sökbild för vad som är ett bytesdjur. Vargar, lodjur och björnar kan röra sig alla tider på dygnet. Att ha tamdjuren säkert inhägnade enbart under nätterna ger därför inget fullständigt skydd. Rovdjuren rör sig dock längre från bebyggelse under dygnets ljusa timmar än under de mörka. De flesta angreppen på tamdjur sker i mörker. Alla typer av stängsel tycks innebära ett ökat skydd för tamdjuren. Det som avgör ett stängsels effektivitet tycks vara avståndet mellan nedersta tråden (maskan eller stören) och marken. Har rovdjuret utrymme att krypa under stängslet utnyttjas detta betydligt oftare än möjligheten att hoppa över, även om stängslet inte är mer än cm högt. Avståndet mellan trådarna i ett elstängsel bör inte på något ställe överstiga 25 cm eftersom åtminstone lodjur visat sig hoppa rakt igenom ett stängsel, trots att spänningen över trådarna var över V. Då man haft ett angrepp av rovdjur, i synnerhet varg eller björn, är risken för ytterligare angrepp överhängande de närmast följande veckorna. Det är därför en fördel om såväl länsstyrelser som enskilda tamdjursägare har möjlighet att vidta akuta åtgärder efter ett angrepp. Exempel på sådana är att flytta djuren till ett annat hägn, stalla djuren under en tid eller sätta upp elnät (i väntan på ett säkrare permanent stängsel). Det är naturligtvis också möjligt att 18

19 själv vakta vid hägnet för att skrämma bort rovdjuren om de skulle komma tillbaka. Detta är dock inte bara tidskrävande utan också väldigt svårt, i synnerhet om man har ett stort hägn. Erfarenheter visar att särskilt vargar kan vara mycket förslagna i skydd av mörkret och hägn större än 5-10 ha blir nära nog omöjliga att freda på detta vis. Varg, lo och björn rör sig över stora områden och kan ibland vandra flera mil under ett och samma dygn. En synobservation eller pejlposition på morgonen av exempelvis en varg på en plats 2 mil bort från ett samhälle är ingen garanti för att den inte kan vara i närheten på eftermiddagen. De flesta rovdjursangreppen på tamdjur sker under september och oktober. Orsaker till detta kan dels vara ett ökat behov av föda allteftersom rovdjurens ungar blir större dels att de naturliga bytesdjuren blir mer svårfångade eftersom de lättslagna älgkalvarna och rådjurskiden blivit rörligare. Även rovdjurens ungar blir rörligare; från att ha rört sig inom några ha börjar rovdjuren mot slutet av sommaren åter att röra sig över hela sitt hemområde. Flockar och stationära par av varg i Sverige har ofta revir i storleksordningen ha ( km 2 ). Lodjurens hemområden är km 2, medan björnarnas är km 2 för honor och km 2 för hanar. Vargar angriper hellre får än nöt och häst, även om djurslagen går i samma hägn. Angrepp på nöt och häst är mycket sällsynta Varg Björn Lo J F M A M J J A S O N D Antal rovdjursangrepp på tamdjur per månad under

20 20

21 21 FOTO: JENS KARLSSON

22 Elstängsel Två stängseltyper mot rovdjur Viltskadecenter rekommenderar i dag två typer av stängseluppsättningar för att förhindra rovdjursangrepp på hägnade tamdjur. Den första varianten består av 4-5 eltrådar, fördelade upp till en höjd av cm. Den första tråden ska sitta så lågt som möjligt; inte högre än 25 cm ovanför marken. Tråden hindrar rovdjuren från att krypa eller gräva sig in. Den andra varianten består av ett fårnät med en kompletterande eltråd längst upp, ca 15 cm ovanför nätet, och en tråd utanför stängslet, ca 20 cm ovanför marken. Utmed ett stängsel får det inte finnas några luckor där rovdjuren har möjlighet att ta sig in. Man bör alltså tänka på att även grindar är ordentligt uppsatta och försedda med elektricitet. Spänningen på elstängslen ska alltid vara minst 4500 V. 25 cm 110 cm 20 cm Elstängsel med fem trådar cm 90 cm Fårnät med två eltrådar. Distanshållare bör användas då fårnätet ska kompletteras med eltråd på utsidan. Eltråden bör då sitta ca 15 cm från nätet. 15 cm 20 cm TECKNINGAR: LINN SVENSSON 22

23 Elstängslets funktion Ett elstängsel drivs av ett aggregat vilket ökar styrkan på spänningen från elnätet eller från ett batteri. Innan strömmen går in i aggregatet har den en låg spänning. 12 V om strömkällan är ett bilbatteri. Inne i aggregatet ökas spänningen i transformatorn till flera tusen volt, beroende på typen av aggregat. Strömstyrkan är väldigt liten. Strömkretsen i stängslet är normalt bruten och sluts först när någon står på marken och rör vid en tråd. Då kretsen sluts rusar strömmen från aggregatet via tråden genom kroppen, ner i marken och via jordningen tillbaka till aggregatet. För att inte orsaka skador kommer strömmen i pulser med en sekunds mellanrum, vilket gör det möjligt att ta sig bort från strömmen mellan stötarna. Att fastna i ett elstängsel är livsfarligt, men enstaka stötar är ofarligt. Att sätta upp stängsel En förutsättning för att ett elstängsel ska fylla sin funktion är att det är uppsatt ordentligt och att materialet är av god kvalitet. Välj material av god kvalitet från början så blir framtida underhåll mindre. Det gör även stängslet säkrare. Kvalitet innebär bland annat god ledningsförmåga i tråden, tillräckligt starkt aggregat och stolpar som sitter stadigt. Om stängslet ska stå i anslutning till skog eller naturbetesmark bör FOTO: LINN SVENSSON Noggrann uppsättning och material av god kvalitet är en förutsättning för ett bra elstängsel. Bilden visar ett stängsel av fabrikatet Insultimber med 2,5 mm tråd och eucalyptusstolpar. Denna stängseltyp kräver inga isolatorer. 23

24 man välja ett fjädrande stängsel vilket förhindrar att det går sönder om till exempel en älg springer på det. Planera uppsättningen av stängsel med hänsyn till nuvarande och framtida behov. Det kan vara till stor hjälp att göra en arbetsplan. Fjädrande stängsel Ett fjädrande stängsel har större förmåga att klara av påfrestningar på grund av sin konstruktion. Mellanstolparna är av glasfiber eller annat material som klarar att böja sig och sedan återgå till ursprungsläget. Tråden är av sådan kvalitet att den klarar viss fjädring. Det finns även olika varianter av fjädrar på marknaden för att montera på rostfri tråd. Inga stenar eller stora träd vid stängslet Inga stora stenar, stenmurar eller andra klätterbara objekt får finnas i direkt anslutning till stängslet. Dessa kan rovdjuren utnyttja för att ta sig in. Träd bör inte användas som stolpar eller stå för nära stängslet. Se även till att det vid stenrösen inte finns hål/gropar som möjliggör inkrypning under tråden. FOTO: LINN SVENSSON Fjädrande elstängsel med glasfiberstolpar och flexibla trådhållare som gör det möjligt att justera trådens höjd över marken. 24

25 FOTO: LINN SVENSSON Den rostfria tråden måste kompletteras med en fjäder (LG Produkter). Rätt stolpar ger stabilitet Använd alltid grova hörnstolpar (10-15 cm ). Det är av yttersta vikt att tråden blir hyggligt uppspänd. Om någon punkt på stängslet ger efter innebär det att tråden slaknar på hela stängslet. Då kan tråden glida undan. Hörnstolpar ska slås/tryckas ned till frostfritt djup - minst en meter. Trästolpar ska vara tryckimpregnerade. Stolparna/pinnarna mellan hörnen kan vara av glasfiber, plast eller trä (4-6 cm ). Plaststolpar är känsligare för kyla än övriga, de kan spricka. Det rekommenderade avståndet mellan pinnarna i kuperad terräng är 4 m. Avståndet kan ökas i flack terräng. Välj i den mån det är möjligt raka stängsellinjer. Vid diken eller andra ojämnheter är det ytterst viktigt att se till att stängslet tätar ordentligt mot marken. 25

26 Det finns bra hjälpmedel på marknaden, till exempel glasfiberpinnar med flexibla trådhållare, som gör det möjligt att justera trådens höjd över marken. Stängsel mot vattendrag För att ett elstängsel ska vara säkert skydd mot rovdjursangrepp ska samtliga sidor hägnas, även sträckor mot vatten. Vid speciella områden med miljöstödsavtal eller där det av praktiska skäl är omöjligt att sätta elstängsel bör man samråda med länsstyrelsen om hur stängsling ska ske. Varken björn, varg eller lodjur drar sig för att simma. För att undvika personskador, störningar på telenätet och brand finns det regler för hur elstängsel ska sättas upp och användas. Kontakta en stängselförsäljare om ni vill veta mera. Välj rätt stängseltråd Tråden bör vara av typen High Tensile vilket innebär att den är extra stark och har en bra galvanisering. Rostfri tråd går också bra men måste kompletteras med en form av fjäder för att inte töja sig. Trådens diameter bör vara mellan 1,4 mm och 2,5 mm. Grövre tråd syns bättre, men är dyrare och lite svårare att arbeta med. Trådarna ska vara väl spända och för att underlätta underhåll bör trådsträckare monteras på samtliga trådar. Skarvning av trådar bör utföras så att skarven har hög hållbarhet och så att trådarna får stor metallisk anläggningsyta mot varandra, vilket ger litet motstånd och god ledningsförmåga. Undvik elrep och elband vid permanenta staket då dessa ofta har sämre ledningsförmåga, är dyrare samt har kortare livslängd än den galvade tråden. Wire bör inte användas eftersom den är dyr, rostar lätt och kan orsaka allvarliga skador på djur som trasslar in sig. Isolatorer Isolatorerna ska vara kraftiga och hållbara. Isolatorn ska vara så pass kraftig att den inte läcker ström till en ledande del. En bra isolator ska ha minst 20 mm avstånd mellan tråd och oisolerad del räknat över ytan på isolatorn. På hörnstolparna är påfrestningen på isolatorn stor och en bra och billig metod är då att lägga isolerslang runt tråden på utsidan 26

27 av stolpen. Man bör då tänka på att isolerslangen ska kunna stå emot väder och vind, och inte försvagas av UV-strålar från solen. Välj isolatorer av bra kvalitet. Rätt jordning viktig Jordningens utformning är mycket viktig för stängslets funktion, för att strömkretsen ska kunna slutas och utdela en stöt. Jordspetten bör vara minst 1 m långa och slås ned i backen med 1-2 m mellanrum. Jorda väl, använd minst tre jordspett, och anpassa jordningen efter markförhållanden. Ibland behövs fler jordspett. Spänningen ut på jordspetten bör inte överstiga 300 V. FOTO: LINN SVENSSON På hörnstolparna är påfrestningen på isolatorn stor. En bra och billig metod är att lägga isolering runt tråden på stolpens utsida. 27

28 Välj rätt aggregat till ditt elstängsel Generellt bör man välja ett starkt aggregat med överkapacitet för den tänkta stängselsträckan. Det gör att man kan utöka storleken på hägnet utan att därmed behöva byta aggregat. Reservkapacitet medför också att gräset som växer upp lätt bränns och dör mot den nedre tråden. Om intilliggande gräs efter regn lägger sig i sjok mot tråden bör aggregatet vara så kraftigt att det ändå kan förse stängslet med minst V trots avledningen som blir. Om det är omöjligt att ansluta elaggregatet till elnätet finns det kraftiga batteridrivna aggregat. Kompletteras batteriet med en solpanel slipper man arbetet med att ladda batteriet så ofta. Men tänk på att batteridrivna aggregat alltid medför merarbete och större osäkerhet. Det lönar sig ofta att dra även långa matarledningar. Kontrollera spänningen Spänningen bör kontrolleras regelbundet vilket görs med en voltmätare. Vissa aggregat har inbyggd voltmätare men det går även att mäta spänningen på tråden med en separat voltmätare. Man kan även komplettera aggregatet med ett alarmsystem som varnar när spänningen understiger ett visst antal volt. Åskledare kan kopplas in mellan aggregat och batteri för att skydda utrustningen. Du måste underhålla ditt elstängsel Underhåll är en förutsättning för att stängslet ska fungera. Uppväxande vegetation som ligger mot trådarna ska röjas undan, som regel minst en gång per år. Trådarna måste alltid vara spända. Tjälad mark leder dåligt och snötäcket isolerar Då marken är frusen och inte kan användas som ledare på grund av för högt motstånd, kan en eller varannan tråd på stängslet (2:a och 4: e tråden) istället kopplas bort från övriga trådar. Därefter ansluts de med varandra och till aggregatets jordanslutning. När ett djur går emot en strömförande tråd och en tråd ansluten till aggregatets jord kommer kretsen att slutas med önskad effekt. Den nedersta tråden ska inte vara ansluten till jord. 28

29 Snön isolerar, vilket betyder att kretsen inte sluts då djuret står på ett tjockt snötäcke. Detta löser ni på samma sätt som vid tjälad mark. Vanliga fel att undvika Otillräcklig jordning. För klena och ej tillräckligt nedslagna hörnstolpar. Isolatorer av sämre kvalitet. Understa tråden sitter för högt. För låg spänning på grund av läckage eller motstånd. Spänningsproblem? Om stängslet är för långt för aggregatets kapacitet blir spänningen över trådarna för låg. För högt motstånd, på grund av trådmaterial eller dålig skarvning av trådar, ger lägre spänning. Vegetation som hänger över de nedre trådarna, eller trådar som är i kontakt med fårnätet orsakar spänningsförluster. OBS! Elstängslet bör vara på året runt för att förhindra att t ex älg springer ned trådarna. FOTO: INGA AHLQVIST 29

30 Materialkostnader för två olika stängsel (längd 4 km) Elstängsel med Fårnät med Komplettering 5 trådar två eltrådar av fårnät Materialkostnad ca kr ca kr ca kr exkl. aggregat och åskskydd (ca 10 kr/m) (ca 19 kr/m) (ca 5 kr/m) Aggregat och åskskydd ca kr ca kr ca kr Alla tillbehör elstängsel: Trästolpar, glasfiberpinnar, isolatorer, fyra grindar, trådvinda, varningsskyltar, tråd, trådspännare, jordspett, elstängselkabel. Alla tillbehör fårnät: Nät, trästolpar, isolatorer, elstängselkabel, jordspett, tråd, fyra grindar, krampor, trådvinda. Kostnader för eventuella specialövergångar, t ex i naturreservat, är inte med i kalkylen. Lathund: Kostnad vid olika elpriser Aggregat M15 M35 M60 M105/D 50 öre/kwh öre/kwh öre/kwh öre/kwh Kostnaden är angiven i öre/dygn och inkluderar nätavgifter, rörlig energi samt skatt. Tabellen bygger på uppgifter från sommaren Beräkning av årskostnad exempel: M60 aggregat vid 70 öre/kwh = 15 öre/dygn. Pris per år: 365 x 15 öre=54,75 kr/år. Vad blir strömkostnaden för ett aggregat? Aggregat M15 M35 M60 M105/D Strömförbr. (watt) Stängsellängd (km) 1, Informationen kommer från Agra, Elefant Elstängsel, Örebro. BROSCHYREN ÄR PRODUCERAD AV TILL & FRÅN REKLAM AB OCH TRYCKT HOS BLOMBERG & JANSON OFFSET, STOCKHOLM,

31 31 FOTO: JENS KARLSSON

32 Viltskadecenter är ett serviceorgan för myndigheter, organisationer, enskilda näringsidkare och allmänheten. Centret arbetar på uppdrag av Naturvårdsverket. Viltskadecenter bistår bland annat med information om förebyggande åtgärder för att förhindra skador från fredat vilt. Viltskadecenter, Grimsö Forskningsstation, Riddarhyttan FOTO: ANDREAS NORIN 32